Handel med kvinnor. Lägesrapport 5 31 december RKP KUT Rapport 2003:1. Dnr NSK

Handel med kvinnor Lägesrapport 5 31 december 2002 RKP KUT Rapport 2003:1 Dnr NSK 2003-01809 Rikskriminalpolisen Kriminalunderrättelsetjänsten Illegal invandring

Innehåll 1 Inledning....1 2 Sammanfattning....2 3 Internationell utblick....3 3.1 IOM/EU STOP European Conference i Bryssel 18-20 September 2002....3 3.2 EUROPOL....3 3.2.1 Europolmöte den 23-24 april 2002...3 3.2.2 Europolmöte den 3-4 juni 2002...4 3.2.3 Europolmöte den 26 november 2002...4 3.3 Östersjösamarbetet OPC....4 3.3.1 OPC Expertmöte i Stockholm 20-21 februari 2002...4 3.3.2 OPC Expertmöte i Silene, Lettland 19 april 2002...5 3.3.3 OPC Expertmöte i Stockholm 3-4 december 2002...5 3.4 Nordisk-baltisk kampanj mot kvinnohandel....5 3.4.1 Den svenska kampanjen mot prostitution och kvinnohandel...6 4 Läget i Sverige....7 4.1 Ny lagstiftning....7 4.2 Sveriges tillträde till rambeslut om åtgärder för att bekämpa människohandel....8 4.3 Anhörigkommittén....8 4.4 Aktionsgrupper (Task Forces) mot människohandel....9 4.4.1 Aktionsgrupp i Östersjöområdet...9 4.4.2 Statsministeråtagande mot människohandel i Barentsregionen...9 4.5 Polismyndigheten i Uppsala län... 10 4.6 Polismyndigheten i Skåne län... 10 4.7 Polismyndigheten i Stockholms län... 11 4.7.1 Förundersökning mot två systrar av ryskt ursprung...11 4.7.2 Förundersökning mot en finsk kvinna och en svensk man...11 4.7.3 Dom i Nacka Tingsrätt och Svea Hovrätt...12 4.7.4 Dom i Stockholms Tingsrätt och Svea Hovrätt...14 4.8 Polismyndigheten i Västra Götalands län... 15 4.9 Polismyndigheten i Östergötlands län... 16 4.10 Polismyndigheten i Norrbottens län... 16 4.11 Särskilda händelser... 17 4.11.1 Asylsökande kvinna, 17 år...17 4.11.2 Asylsökande kvinna, 21 år...18 4.11.3 Kvinna, 18 år, från Estland...18 4.11.4 Kvinna, 24 år, från Litauen...18 4.11.5 Flicka, 13 år, från Ryssland...19 5 Rikskriminalpolisens arbete... 20 5.1 Konferens i Växjö den 23-24 oktober 2002... 20 5.2 Seminarium i Uppsala den 25-27 november 2002... 20 5.3 Övriga seminarier och annan verksamhet... 20

6 Analys... 22 6.1 Brottsutveckling... 22 6.1.1 Utvidgningen av EU och dess inverkan på brottslighetens förekomst i Sverige..22 6.2 Modus Operandi... 23 6.3 Inrapportering... 24 6.4 Polisarbetet... 24 6.4.1 Nationellt...24 6.4.2 Internationellt...25 6.4.3 Sexköpslagens påverkan på människohandeln...26 7 Förslag till åtgärder... 28

1 Inledning Härmed överlämnas Lägesrapport 5 Handel med Kvinnor per den 31 december 2002. Här beskrivs polisens arbete nationellt och internationellt under år 2002. Rapporten tar även upp andra myndigheters arbete på området, och ny lagstiftning mot människohandel. Rapporten har utarbetats av kriminalinspektör Kajsa Wahlberg och handläggare Camilla Örndahl vid Rikskriminalpolisens underrättelsetjänst. Lars Nylén Rikskriminalchef 1

2 Sammanfattning I Rikskriminalpolisens femte lägesrapport om handel med kvinnor redogörs för det internationella arbetet på området. Bland annat nämns Rikskriminalpolisens deltagande i den nordisk-baltiska kampanjen mot kvinnohandel samt arbetet med att utforma den så kallade Brysseldeklarationen. Vidare redogörs för de möten som hållits vid Europol och inom OPC Östersjösamarbetet. Det uppdrag som regeringen tilldelade Rikspolisstyrelsen som ett resultat av 1997 års gemensamma åtgärd var att kartlägga situationen beträffande handel med kvinnor i Sverige. I senare initiativ, både nationellt och internationellt, liksom i den nya lagstiftningen, är emellertid begreppet könsneutralt och tar sikte på handel med människor för sexuella ändamål, oavsett om det rör kvinnor, flickor, män eller pojkar. Den svenska lagstiftningen är för närvarande snävare än FN:s definition av människohandel, som även omfattar handel med människor för utnyttjande av arbetskraft, samt handel med mänskliga organ. I takt med att det talas mer om människohandel än om kvinnohandel, har det ibland varit svårt att begränsa kartläggning och uppdrag till endast kvinnohandel. Detta förklarar även varför det i rapporten talas om såväl kvinnohandel som människohandel. Det skall även poängteras att samtliga kända fall och i princip all underrättelseinformation rör kvinnor och flickor som offer för människohandel. Situationen i Sverige redogör bl.a. för utvecklingen i länen, den nya lagstiftningen mot människohandel och Anhörigkommitténs förslag om uppehållstillstånd för vittnen och målsäganden i mål rörande människohandel. Vidare redogörs för Rikskriminalpolisens arbete mot människohandel samt de utbildningsinsatser och konferenser som hållits med medel från bl.a. Rikspolisstyrelsen. I avsnittet Analys redovisas hur Rikskriminalpolisen ser på utvecklingen av människohandeln. Trots att inrapporteringen av förekomsten av människohandel har ökat från polisdistrikten under året, saknas tillräcklig grund för att påstå att den faktiska förekomsten av människohandel har ökat. Å andra sidan finns det heller inget som tyder på att människohandeln till Sverige har minskat. Utifrån det underrättelsematerial som inkommit och förundersökningar som bedrivits under det gångna året uppskattar därför Rikskriminalpolisen att mellan 200 och 500 kvinnor kan ha blivit föremål för handel i Sverige. En högre grad av kunskap om människohandel, tillsammans med flera polismyndigheters särskilda satsningar på att bekämpa denna typ av brottslighet har givit goda resultat. Samordningen mellan berörda myndigheter har också förbättrats. Även det internationella samarbetet har utvecklats och givit resultat. I analysavsnittet beskrivs även Rikskriminalpolisens erfarenheter av effekterna av sexköpslagen. Eftersom köpare av sexuella tjänster är rädda för upptäckt, måste hallickar iaktta stor diskretion för att kunna bedriva sin verksamhet. Hallickar och människohandlare måste arbeta mer organiserat, ha tillgång till flera lägenheter, ha register över sexköpare, transportera kvinnorna till köparna m.m. I avsnittet nämns också hur synen på prostitutionen i olika länder kan komplicera arbetet med att bekämpa människohandeln. I avsnittet Polisarbetet redogörs för glappet mellan den politiska viljan att bekämpa människohandeln och avsaknaden av resurser inom polisen. Här beskrivs motsättningar som kan uppstå då åklagare vill driva förundersökningar om människohandel, men polisledningen saknar resurser. I den sista rubriken Förslag till åtgärder diskuteras vad som behövs för att fortsätta bekämpa människohandeln. 2

3 Internationell utblick 3.1 IOM/EU STOP European Conference i Bryssel 18-20 September 2002 Konferensen var ett samarbete mellan IOM (International Organisation for Migration) och Europaparlamentet, Europeiska kommissionen och EU:s medlemsstater. Deltagarna kom från EU:s medlemsstater, kandidatländerna samt grannländer till EU och bestod bland annat av experter från nationell och regional nivå, forskare, journalister och frivilligorganisationer. Syftet med konferensen var att diskutera de problem som Europa står inför med en ökad människohandel. Konferensen hade tre teman som diskuterades i paneldebatter med särskilt inbjudna gäster, samt genom att enskilda deltagare fick möjlighet att göra egna uttalanden. De tre temana var strategier för att förebygga människohandel, vittnesskydd och skydd för offren, samt polisiärt och rättsligt samarbete i Europa. Konferensen gav möjlighet att utbyta kunskap och information om nya trender inom människohandel och att försöka enas om en gemensam europeisk policy mot människohandel. Ett resultat av konferensen var den s.k. Bryssel-deklarationen. Den avser att ytterligare utveckla europeiskt och internationellt samarbete mot människohandel, konkreta åtgärder och s.k. best practices. 3.2 EUROPOL Vid Europol har tre strategiska möten hållits rörande handel med människor under året. Nedan följer en kort redovisning från dessa möten: 3.2.1 Europolmöte den 23-24 april 2002 Varje land gav en rapport rörande situationen avseende människohandel i respektive land. Här tog länderna upp nya trender och tillvägagångssätt på området, kriminella nätverk, statistik och relevant lagstiftning. Informationen från de olika länderna avvek inte i någon större omfattning från föregående år. Se Rikskriminalpolisens fjärde lägesrapport om handel med kvinnor. Nedan redovisas nya trender från två medlemsländer som är av intresse även om det inte avser handel med människor för sexuella ändamål: Storbritannien rapporterade om handel med barn som hushållsslavar från Afrikas horn (Somalia, Etiopien, Eritrea). I vissa kulturer är det helt självklart att man har yngre barn som slavar i hushållet och man för med sig den traditionen till Storbritannien. Frankrike rapporterade om handel med personer med funktionshinder. Här avsågs främst rumänska ligor som organiserar tiggeri genom att utnyttja personer med funktionshinder från Rumänien. I övrigt diskuterades genomförda operationer, planerade operationer samt Europols årliga lägesrapport. Europol har koordinerat en operation som letts av italiensk polis men som också involverat polis i Tyskland, Österrike, Frankrike och Spanien. Vid tillslaget greps ett åttiotal personer i dessa länder samtidigt och kvinnorna kom från olika östeuropeiska länder. Flera tillslag gjordes bland annat i Ukraina där några resebyråer varit inblandade i den kriminella verksamheten. Dessa organiserade kvinnornas resor och hjälpte till att ordna Schengenviseringar åt dem på falska grunder. 3

3.2.2 Europolmöte den 3-4 juni 2002 I förberedelserna för ett mer operativt samarbete mellan EU:s medlemsstater för att bekämpa människohandel i Europa diskuterades för- och nackdelar med att angripa illegal migration och människohandel ur ett delvis gemensamt perspektiv. Det är fördelaktigt på så sätt att de olika brotten har många gemensamma nämnare, såsom att falska passhandlingar ofta används, och att gränskontrollerna kan vara en användbar punkt för att upptäcka brotten. Samtidigt identifierades skillnader som t.ex. att människosmuggling som regel är ett fullbordat och slutfört brott efter inresan i destinationslandet, medan människohandelsbrottet fortsätter då syftet ju är att exploatera offren i destinationslandet. Det konstaterades att det är lämpligt att på strategisk nivå ha ett nära samarbete mellan experter inom illegal migration och människohandel. Vid särskilda operativa insatser är det däremot lämpligt att skilja de två områdena åt. I arbetet mot den organiserade brottslighet som involverar människohandel har Europol tillsammans med delegater från medlemsländerna funnit att det är lämpligt att närma sig problemet utifrån ursprungsländer, varifrån offren för människohandel rekryteras, transitländer, och destinationsländer, där exploateringen äger rum. 3.2.3 Europolmöte den 26 november 2002 Vid mötet deltog förutom EU:s medlemsstater representanter för Europeiska Kommissionen och IOM. Under mötet bestämdes hur man skall gå vidare i arbetet som påbörjades vid mötet i juni 2002. Bland annat skall en action plan utarbetas, som skall utgöra grund för det operativa samarbetet. Ett antal länder som skall ingå i särskilda insatser utsågs. 3.3 Östersjösamarbetet OPC För utförligare information om Östersjösamarbetet, se Rikskriminalpolisens tredje rapport om handel med kvinnor. 3.3.1 OPC Expertmöte i Stockholm 20-21 februari 2002 Inom ramen för Östersjösamarbetet har två strategiska möten hållits i Sverige och ett operativt möte i Lettland. Det första strategiska mötet hölls i Stockholm den 20-21 februari 2002 och leddes av Sverige. I mötet deltog åklagare från medlemsländerna för första gången samt en observatör från INS (Immigration and Naturalization Service) USA. Länderna redogjorde för respektive lands utrednings- och spaningsmetoder samt för möjligheterna att skydda vittnen. Det beslutades att åklagarna ska samla in den lagstiftning som reglerar särskilda övervakningsmetoder såsom telefonavlyssning och skydd för vittnen mm. Danmark och Lettland redogjorde för fortsättningen på ett operativt ärende som benämns Fallet i Århus i Rikskriminalpolisens fjärde årsrapport. I ärendet bjöd dansk polis in lettisk polis för att arbeta tillsammans i Danmark och denna operation ansågs mycket lyckad. I ärendet dömdes fem personer till fängelse för människosmuggling. Domarna överklagades och gärningsmännen friades i andra instans. De misstänkta åtalades för människosmuggling enligt utlänningslagen. Människosmuggling medger telefonavlyssning, vilket däremot kopplerilagstiftningen inte gör. Då brott mot utlänningslagen inte ansågs styrkt kunde man inte använda material från telefonavlyssning som bevis för brott mot kopplerilagstiftningen. 4

Nya modus operandi / tillvägagångssätt som framkom under mötet: Offer för människohandel från Ryssland innehar ofta finska Schengenviseringar. I Danmark och Sverige har polisen identifierat banker som ofta används för att deponera pengar som tjänats på kvinnohandel. Vissa banker lyder inte under ordinarie banklagar men alla är skyldiga att anmäla penningtvätt. Lettisk polis har noterat att människohandlare och hallickar har börjat ge kvinnorna generösare villkor för att de inte ska anmäla och vittna mot dem. 3.3.2 OPC Expertmöte i Silene, Lettland 19 april 2002 Mötet i Lettland var operativt inriktat och därför deltog bara berörda experter från Lettland, Litauen, Vitryssland Tyskland och Sverige. Syftet med mötet var att utbyta direkt och konkret information rörande kriminella personer och deras nätverk. Bakgrunden till detta var en pågående utredning i Tyskland som involverade kvinnor från Lettland, Litauen och Vitryssland. 3.3.3 OPC Expertmöte i Stockholm 3-4 december 2002 Vid expertgruppsmötet i Stockholm den 3-4 december redogjordes för operativa ärenden och nyheter på området, t.ex. ny lagstiftning av vikt. Vintern 2001 fick Expertgruppen i uppdrag av OPC-sekretariatet att göra en kartläggning av kvinnohandeln i Östersjöområdet. Insamlingen av information skulle deltagarländerna stå för, och analys och rapportskrivning uppdrogs åt Europol. Den största delen av mötet ägnades åt att arbeta med denna rapport, sedan flera länder haft synpunkter på analysen. En reviderad version av rapporten kunde läggas fram efter mötet. 3.4 Nordisk-baltisk kampanj mot kvinnohandel Under år 2002 har en representant från Rikskriminalpolisen deltagit som ledamot i en interdepartemental referensgrupp gällande planeringen och genomförandet av en nordisk-baltisk kampanj mot kvinnohandel. Bakgrund I juni 2001 under Women and Democracy-konferensen i Vilnius, Litauen, beslöt de nordiska och baltiska ministrarna ansvariga för jämställdhetsfrågor att under år 2002 genomföra en gemensam informationskampanj mot kvinnohandel samtidigt i de åtta länderna. Beslutet baserades på ett förslag framlagt av den svenska ministern för jämställdhetsfrågor, Margareta Winberg. I augusti 2001, på det nordiska justitieministermötet, anslöt sig de nordiska justitieministrarna till kampanjen. Arbetsgrupp och arbetsmetoder En nordisk-baltisk arbetsgrupp för kampanjen utsågs med representanter från de ministerier som är ansvariga för jämställdhets- och justitiefrågor i de deltagande länderna. Den nordisk-baltiska kampanjen leddes av en projektkoordinator från Sverige som hade i uppdrag att utarbeta och sammanställa den nordisk-baltiska kampanjplanen, och var ansvarig för det praktiska genomförandet av kampanjen. 5

Varje land etablerade en eller flera arbets- eller referensgrupper som assisterade i planeringen av de nationella kampanjerna. Kampanjerna kom i sin tur att anpassas till varje lands specifika förhållanden och behov. Målsättning Målsättningen med den nordisk-baltiska kampanjen var att öka allmänhetens, myndigheters och organisationers kunskap och medvetenhet om kvinnohandel och den svåra situation som offren lever under. Kampanjen avsåg också att initiera diskussioner och skapa debatt om problematiken kring prostitution och handel med kvinnor globalt och i de nordiska och baltiska länderna En annan viktig aspekt av den nordisk-baltiska kampanjen mot kvinnohandel var samarbetet med och mellan de kvinnoorganisationer och frivilligorganisationer inom kampanjländerna som har kunskap och erfarenheter av att arbeta mot mäns våld mot kvinnor, prostitution och kvinnohandel. Gemensamma aktiviteter Ett antal gemensamma projekt och aktiviteter har genomförts inom ramen för den nordisk-baltiska kampanjen. Den nordisk-baltiska kampanjen inleddes den 29 maj 2002 med ett tredagarsseminarium i Tallinn. Den svenska jämställdhetsministern, Margareta Winberg öppnade seminariet som hade tre teman: jämställdhet, media och lagstiftning. Ytterligare ett seminarium hölls i Vilnius den 20-22 oktober 2002. Detta seminarium fokuserade på skydd av, och stöd till, de kvinnor och barn som är offer för prostitution och kvinnohandel. Kampanjen avslutade den 27-28 november 2002 med ett seminarium i Riga där fokus kom att ligga på framtida åtgärder mot människohandel. En rapport om den nordisk-baltiska kampanjen kommer att produceras under våren 2003. Mer information om kampanjen går att finna på: www.nordicbalticcampaign.org 3.4.1 Den svenska kampanjen mot prostitution och kvinnohandel Målsättningar Den svenska delen av den nordisk-baltiska kampanjen mot handel med kvinnor och barn hade som övergripande målsättning att öka den allmänna medvetenheten i Sverige om prostitution och global kvinnohandel. Detta genom upplysning och information som förväntas bidra till att prostitution inom, och kvinnohandel till och från Sverige, motverkas och bekämpas med gemensamma åtgärder. Kampanjen kom, genom information och utbildning, att fokusera på de män som utnyttjar prostituerade kvinnor och flickor i Sverige och på de män som åker till andra länder för att utnyttja prostituerade kvinnor och barn. Kampanjen hade också som målsättning att ge myndigheter och frivilligorganisationer bättre kunskaper om prostitution och kvinnohandel så att deras insatser kan stärkas och förbättras. För vidare information se: www.naring.regeringen.se/fragor/jamstalldhet/nyheter020515.htm 6

4 Läget i Sverige 4.1 Ny lagstiftning Brottsbalken 4 kap. utökades med verkan fr.o.m. den 1 juli 2002 med ett nytt stadgande, nämligen 1 a ( SFS 2002:436). Tillägget är ett resultat av det förslag som arbetats fram av 1998 års Sexualbrottskommitté (SOU 2001:14) vars arbete på området redovisades i Rikskriminalpolisens fjärde rapport om handel med kvinnor 2002. Tillägget är följande: 1a Den som, i annat fall än som avses i 1, med användande av olaga tvång, vilseledande eller något annat sådant otillbörligt medel förmår någon att bege sig eller låta sig transporteras till ett annat land i syfte att personen där skall utsättas för brott enligt 6 kap. 1, 2, 3 eller 4, utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål, döms för människohandel för sexuella ändamål till fängelse i lägst två och högst tio år. För människohandel för sexuella ändamål döms också den som tar emot, transporterar eller inhyser en person som kommit till ett land under de förhållanden som anges i första stycket, om det sker med användande av sådant otillbörligt medel och i sådant syfte som anges där. Den som begår en gärning som avses i första eller andra stycket mot en person som inte har fyllt arton år skall dömas för människohandel för sexuella ändamål även om inte olaga tvång, vilseledande eller något annat sådant otillbörligt medel använts. Är ett brott som avses i första-tredje styckena mindre grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Lag (2002:436). Till grund för stadgandet ligger FN:s tilläggsprotokoll om människohandel, till konventionen om arbete mot den grova gränsöverskridande brottsligheten. Protokollet, även kallat Palermoprotokollet av år 2000, tar sikte på tre sorters handel med människor; för sexuella ändamål, för exploaterande av arbetskraft samt för handel med mänskliga organ. Stadgandet innebär att det kommer att bli möjligt att fälla såväl rekryterare som transportörer och inhysare för människohandel för sexuella ändamål. Straffskalan föreskriver fängelse mellan två och tio år, vid mindre grovt brott fängelse i högst fyra år. Att det för normalbrottet är föreskrivet en lägsta gräns på fängelse i två år innebär att det är möjligt att använda hemlig teleövervakning i spaningsarbetet, vilket underlättar Polisens arbete. De rekvisit som krävs är följande. Enligt första stycket Den brottsliga handlingen består dels i att förmå någon att bege sig eller låta sig transporteras till annat land. Hit räknas hallickar, agenter och rekryterare, som t.ex. lockar sitt offer genom annons om arbete i Sverige, dels organisatörer och transportörer som sköter logistiken kring offrens resa, biljetter och passhandlingar. Gärningsmannen måste ha använt sig av olaga tvång, vilseledande eller något annat sådant otillbörligt medel. Det är främst rekvisitet annat otillbörligt medel som framstår som svårbedömt. Enligt förarbetena till stadgandet kan omständigheter som ekonomisk skuld till gärningsmannen, anställningsförhållande, förståndshandikapp, sjukdom eller att offret lever under svåra ekonomiska förhållanden utgöra sådana omständigheter att gärningsmannen använder sig av otillbörligt medel om han använder dem emot offret för att få det att bege sig till ett annat land för att där utnyttjas sexuellt. 7

Slutligen krävs även att åtgärderna skall ha skett med syftet att offret skall utnyttjas för sexuella ändamål. Det kan vara att bli utsatt för sexualbrott vara prostitution, uppträde på porrklubb eller medverkan i porrfilm eller på pornografiska bilder. Gränsöverskridandet är ett krav för stadgandets tillämplighet. Fullbordanspunkten ligger relativt tidigt, vid offrets ankomst till destinationslandet. Något faktiskt utnyttjande behöver alltså inte ha skett. Enligt andra stycket Andra stycket tar sikte på personer som tar emot, inhyser eller inkvarterar offer för människohandel t.ex. på bordell, och som har en mindre roll i kedjan. Enligt tredje stycket Om offret är under 18 år, krävs inte att gärningsmannen har använt sig av olaga tvång, vilseledande eller annat otillbörligt medel. Enligt fjärde stycket Vid mindre grovt brott är påföljden fängelse i högst fyra år. Endast böter kan aldrig komma i fråga. 4.2 Sveriges tillträde till rambeslut om åtgärder för att bekämpa människohandel Under det svenska ordförandeskapet i EU våren 2001 var frågan om bekämpning av människohandel en prioriterad fråga. Att åstadkomma en ny, förbättrad EU-gemensam lagstiftning mot människohandel var ett viktigt led i strategin för att uppnå ett effektivt polisiärt och rättsligt samarbete mot sådana brott. Det var viktigt att inte avvika från FN-protokollets definitioner. Ett rambeslut är ett instrument som innehåller mer bindande och precisa åtaganden när det gäller vad som åtminstone skall uppnås. De länder som vill gå längre i sin lagstiftning kan dock göra det. I ett rambeslut kan även straffskalor behandlas, och det ger tydliga besked till både kandidatländer och andra länder om hur viktig EU anser kampen mot dessa brott är, och om vilka minimikrav som skall gälla inom EU. Rambeslutet går längre än den nuvarande svenska lagstiftningen om människohandel i det att rambeslutet även omfattar sådan människohandel som syftar till arbetskraftsexploatering, samt sådan människohandel som äger rum inom ett och samma lands gränser, s.k. re-trafficking. Rambeslutet upphäver den tidigare gemensamma åtgärden av 1997 såvitt den avser människohandel. Det antogs av EU:s ministerråd och trädde i kraft den 1 augusti 2002. Därefter har medlemsländerna två år på sig att genomföra bestämmelserna i rambeslutet. Senast den 31 juli 2004 skall de vara införlivade i nationell lagstiftning. 4.3 Anhörigkommittén Enligt kommittédirektiv 2000:36 tillsattes en parlamentariskt sammansatt kommitté för att utreda utlänningslagens bestämmelser om anhöriginvandringen till Sverige. I tilläggsdirektiv 2000:81 gavs kommittén ett utökat uppdrag. Enligt tilläggsdirektivet skulle kommittén utreda bland annat om möjligheterna till lagföring kan underlättas när det gäller fall av såväl människosmuggling som människohandel samt ta ställning till vilka möjligheter som finns att ge offren för människohandel rättsligt och annat stöd så att de skall kunna bistå i utredningar om brott. 8

Resultatet av Anhörigkommitténs arbete lades fram i SOU 2002:13, Vår Anhöriginvandring, samt i SOU 2002:69, Människosmuggling och offer för människohandel. I den senare har man utrett möjligheten att bevilja offer för människohandel uppehållstillstånd i Sverige för kortare eller längre tid. Anhörigkommitténs förslag i vad avser människohandel är följande. En ny typ av uppehållstillstånd skall kunna beviljas av Migrationsverket till personer som har varit utsatta för brott. Detta skall regleras i utlänningslagen 2 kap 13. Föreslagen lydelse - Utlänningslagen 2 kap. 13 Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får ges till en utlänning, om det med hänsyn till genomförandet av förundersökning eller huvudförhandling i brottmål kan anses befogat. Att en utlänning har beviljats uppehållstillstånd enligt första stycket hindrar inte att en ansökan om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 8 2, 3 kap. 2 eller 3 skall prövas. Det skall vara möjligt att bevilja uppehållstillstånd under en kortare betänketid, under vilken det är möjligt för offret att överväga om hon eller han vill och vågar medverka och vittna i en brottsutredning om människohandel. Det skall också finnas möjlighet att bevilja uppehållstillstånd för en längre tid, så att offret kan vara i Sverige under den tid som rättsprocessen pågår. Slutligen skall också den möjligheten finnas, att bevilja offret ett permanent uppehållstillstånd. Det kan göras, när man bedömer att offret har sådana särskilda skäl som krävs för att hon eller han skall få stanna i Sverige för gott. En bedömning i det enskilda fallet skall alltid göras. Under tiden som brottsoffret har uppehållstillstånd i Sverige enligt 2 kap. 13 utlänningslagen skall han eller hon ha rätt till en viss miniminivå av hälso- och sjukvård. Anhörigkommittén föreslår att den nivån, liksom för boende m.m. skall motsvara den som gäller för asylsökande. Det är i första hand staten som har intresse av att kunna förhindra och lagföra viss allvarligare brottslighet. Det är därför också föreslaget att de kostnader som kommun och landsting kommer får för dessa brottsoffer skall ersättas av staten. 4.4 Aktionsgrupper (Task Forces) mot människohandel 4.4.1 Aktionsgrupp i Östersjöområdet Vid det nordisk-baltiska utrikesministermötet i Tallinn den 26 augusti 2002 tog utrikesminister Anna Lindh initiativ till en aktionsgrupp mot människohandel. Därefter har ett par möten hållits på Utrikesdepartementet, för att en inventera de aktiviteter som företas mot människohandel inom Östersjöområdet, samt diskutera lämpliga utgångspunkter för aktionsgruppen. I mötena deltog personal från Social-, Justitie-, Närings-, och Utrikesdepartementen, Rikskriminalpolisen och SIDA. Till pågående projekt hör bl.a. följande; ett SIDA-stött projekt genom International Organisation for Migration i Baltikum ett samarbete inom CBSS (Östersjöstaternas råd) mot kommersiell exploatering av barn den nordisk-baltiska kampanjen som redogörs för i denna rapport Aktionsgruppens arbete föreslås ske på statssekreterarnivå. 4.4.2 Statsministeråtagande mot människohandel i Barentsregionen I deklarationen från statsministermötet i Kirkenes i samband med Barentsrådets 10-årsjubileum den 10-11 januari 2003 gjorde statsministrarna ett åtagande om en gemensam ansträngning för att stoppa människohandeln i regionen. För att följa upp detta åtagande finns långtgående planer på att inrätta en 9

regional aktionsgrupp mot människohandel, med deltagare från både nationell och länsnivå, i syfte att underlätta samarbete och koordinering över gränserna och mellan olika sektorer i regionen. 4.5 Polismyndigheten i Uppsala län I början av december månad 2002 häktades en man av finskt ursprung i sin utevaro av Tierps Tingsrätt. Det slogs fast att mannen var på sannolika skäl misstänkt för grovt koppleri under tiden den 1 augusti 2001 till den 12 februari 2002. Mannen var sedan tidigare häktad i sin utevaro på sannolika skäl misstänkt för grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning. Mannen greps i Ryssland i slutet av december 2002 varefter han begärdes utlämnad till Sverige. Enligt åklagarens gärningsbeskrivning ska mannen, eventuellt i sällskap och samråd med annan, på olika sätt ha kontaktat och ingått avtal med minst sex kvinnor från Vitryssland och Ryssland att komma till Sverige. Mannen ska vidare, eventuellt i sällskap och samråd med annan, i sin fastighet i Örbyhus eller på annan plats i Sverige på ett otillbörligt sätt ekonomiskt ha utnyttjat att annan har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Alternativt påstod åklagaren att mannen gjort sig skyldig till stämpling, förberedelse eller försök till grovt koppleri. I mannens bostad fann polisen en pärm som togs i beslag. I pärmen fanns bland annat fem beskrivningar med namn och passnummer m.m. på kvinnor från Vitryssland samt en kvinna från Ryssland. Vidare fanns information om vilka sexuella tjänster de kunde utföra och vilka länder de kunde arbeta i. Efter dessa beskrivningar fanns färgfoton på kvinnor som i de flesta fall var nakna. I pärmen satt också ett skriftligt avtal om striptease upprättat på ryska där en person föreslogs tjäna 10 000 SEK på tre månader som stripteasedansös. Om avtalet bröts förband sig personen att betala 100 000 SEK. 4.6 Polismyndigheten i Skåne län Tidigt under våren 2002 gjordes en summarisk inventering av kvinnohandelssituationen i Skåne. Denna visade att företeelsen var koncentrerad till Malmöregionen och att den var vanligast förekommande inom etniska grupperingar från Östeuropa, speciellt Ungern, Tjeckien och Slovakien. I de flesta fall gick samtliga inblandade parter (profitörer, kvinnor och sexköpare) att finna inom samma etnicitet. Vid en jämförelse mellan denna första inventering och en sammanställning av den information som influtit under det senaste halvåret tycks det gamla mönstret bestå om än i en något modifierad form. Bortsett från misstänkta hallickar och människohandlare från Ungern, Tjeckien och Slovakien är det inte fullt ut lika vanligt att alla aktörer kommer från samma etniska gruppering. Fortfarande gäller dock att de flesta profitörer har utländsk bakgrund. En grov översyn ger vid handen att ca 25% av profitörerna kommer från Ungern, Tjeckien och Slovakien. Därefter följer profitörer från Sverige, Jugoslavien och Polen. Uppskattningsvis finns ca 65% av profitörerna i Malmö. Av de utnyttjade utländska kvinnorna kommer ca 20% från Polen, ca 19% från de baltiska länderna, ca 13% från Ryssland, ca 10% från Ungern och ca 7% från Slovakien. Ca 25% av kvinnorna är av okänd härkomst. En anmälan upprättades då polisen misstänkte att en man av Kosovoalbanskt ursprung gjort sig skyldig till koppleri mot ett par kvinnor från Polen. Någon förundersökning inleddes aldrig då kvinnorna inte lämnade någon information som bekräftade polisens misstankar. 10

4.7 Polismyndigheten i Stockholms län Polismyndigheten i Stockholms län beslutade i början av år 2002 om ett länsgemensamt projekt där polisen skulle arbeta mot handeln med människor för sexuella ändamål. Det beslutades att projektet skulle pågå från april månad tom december månad 2002 med visst uppehåll under sommaren. Till projektet knöts prostitutionsgruppen i City polismästardistrikt samt poliser från spanings- och utlänningsroteln och en analytiker. Utredningskapacitet erhölls från Utredningsrotelns våldssektion. Vid denna rapports upprättande pågår ännu analysen av projektet. Rapporten ska ingå som underlag för myndighetens ställningstagande till hur en framtida verksamhet skall bedrivas mot denna typ av brottslighet inom länet. I projektet har vid underrättelseroteln 177 relevanta underrättelseuppslag inom området bearbetats. Ett antal av dessa har framstått som mer intressanta än andra på så sätt att det framkommit fler konkreta uppgifter vid bearbetningen. Dessa uppgifter har sammantaget kunnat utgöra en grund för aktiva spaningsinsatser. På grundval av vad som framkommit vid dessa åtgärder har tillslag kunnat ske vid två skilda tillfällen och de beskrivs nedan: 4.7.1 Förundersökning mot två systrar av ryskt ursprung Förundersökningen mot systrarna rörande grovt koppleri inleddes under år 2001. Spaning mot systrarnas verksamhet inleddes i maj 2002 och tillslag gjordes i juni samma år. Polisen kunde fastslå att kvinnorna disponerade fem lägenheter där ryska kvinnor sålde sexuella tjänster. I perioder hyrde de ett rum i en barack tillhörande ett vandrarhem för samma ändamål. Utöver denna verksamhet så eskorterade i vart fall en av systrarna ryska kvinnor till sexköpare. Telefonavlyssning gav vid handen att den ena av systrarna stått i stadig kontakt med en rysk kvinna i St. Petersburg som försett henne med kvinnor. Kvinnan i St. Petersburg har identifierats och kontakter har tagits med polisen i Ryssland. Hon har hjälpt till med anskaffandet av finska Schengenviseringar åt kvinnorna och de har fått så kallade shoppingviseringar gällande i 30 dagar. Polisen har även konstaterat att den ena systern i Sverige fört över pengar till kvinnan i St. Petersburg. Efter det att kvinnorna fått visum så har de förts med bil till Helsingfors och sedan rest vidare med båt till Stockholm. En ansenlig summa pengar som polisen tror härrör från koppleriverksamheten har tagits i beslag. Båda systrarna häktades i juni månad. Den ena systern släpptes ganska snart då brott inte kunde styrkas för hennes del. I förhör med kvinnorna har de berättat att de kände till att de skulle utnyttjas i prostitution i Sverige. Det har inte gått att få fram att någon särskild hänsynslöshet visats mot dem. De har uppgivit att de haft 2-4 kunder per dag. En av systrarna bestämde priserna som var 1 200 kronor för en halvtimme, 2 000 kronor för en timme och 3 000 kronor för en natt. Av dessa summor fick kvinnorna behålla 50 % och den andra delen tog en av systrarna. Kvinnorna fick själva stå för sina resor till och från Sverige samt för kost och logi. Den andra systern släpptes ur häkte i augusti 2002 efter beslut av Solna tingsrätt. Tingsrätten ansåg att det inte fanns sannolika skäl för grovt koppleri utan endast för koppleri varför skäl saknades för omhäktning. Åklagaren överklagade beslutet men fick avslag. Vid utgången av år 2002 hade åtal inte väckts. 4.7.2 Förundersökning mot en finsk kvinna och en svensk man Huvudmannen utgörs av en transsexuell finsk medborgare som här benämns kvinna och som assistent har hon haft en svensk man. Förundersökningen omfattar perioden från 2000-01-01 oaktat att verksamheten varit känd sedan långt tidigare. 11

Huvudmannen har främst utnyttjat estniska kvinnor i prostitution men även svenska kvinnor förekom i ett tidigare skede. Verksamheten bedrevs från en bostadsrättslägenhet som ägdes av huvudmannen. Hon hade sin egen bostad i närheten av bostadsrättslägenheten och även där har verksamheten bedrivits. Tillslag gjordes i ärendet den 2 december 2002 och huvudmannen häktades misstänkt för grovt koppleri, olaga tvång och handel med människor för sexuella ändamål. Såvitt var känt inskränkte sig den svenske mannens inblandning till att han upplåtit en lokal åt en estnisk kvinna som utnyttjades i prostitution. Verksamheten i den lokalen fick upphöra med anledning av stopp i avloppet då det spolats ned för många likartade olämpliga föremål i toaletten. I övrigt hade lägenheten arrangerats så, att den som hölls där hade sin rörelsefrihet inskränkt genom att dörren försetts med elektriskt lås vilket kunde styras med mobiltelefon. Förmedlingen av kvinnorna skedde i detta fall på ett sofistikerat tekniskt sätt. Huvudmannen hade en s.k. eskortservice vars tjänster bjöds ut via Internet. De olika kvinnorna försågs med egna annonser på Internet med angivande av mobiltelefonnummer där inspelade meddelanden angående mått och typer av sexuella tjänster m.m. kunnat avlyssnas av köparna. Allt detta i regi av huvudmannen. Köparna har sedan hänvisats till att sköta kontakten med kvinnorna via SMS. Allteftersom kvinnorna bytts ut har annonserna ändrats och en del kvinnor har återkommit i omgångar. Beställning av kvinnornas tjänster har gjorts per SMS och e-post till huvudmannens dator. Efter tillslag kunde uppgifter om ca 800 män utvinnas ur datorn. Om varje köpare fanns en notering om tid och plats samt betalning. Köparna dirigerades antingen till bostadsrättslägenheten eller huvudmannens lägenhet, eller så har kvinnorna förts till köparna. Det uppskattas att varje kvinna kan ha haft mellan två till fyra köpare per dag. En kvinna hade för en viss månad bokförts för 160 köpare. I datorn fanns information om ca 35 kvinnor som kan ha utnyttjats i prostitution av huvudmannen. Från år 2000 har såvitt är känt endast estniska kvinnor utnyttjats, varav en var bosatt i Sverige. I datorn fanns dokumenterat att huvudmannen under december månad år 2000 aktivt utnyttjat sju kvinnor i prostitution. Vid tillslaget uppgick antalet kvinnor till två stycken. Dessa var inhysta antingen i bostadsrättslägenheten eller huvudmannens bostad. När visst förtroende byggts upp fick kvinnorna vistats i egna bostäder, där de fick direktiv via SMS. Huvudmannen har ibland övervakat dessa bostäder utifrån, kanske för att undersöka om kvinnorna haft köpare vid sidan om. Priserna på de sexuella tjänsterna har legat mellan 1 300 SEK för en halvtimme och 1 800 för en timme. Vanligtvis har de utländska kvinnorna fått behålla 30% av det intjänade, men i ett fall har endast mellan 90-140 SEK/köpare fått behållas. De svenska kvinnorna har fått behålla 50% av det intjänade. Polisen tror att de utländska kvinnorna rekryterats via en viss namngiven sexklubb i Tallinn. Hovrätten har beslutat om kvarstad för en summa omfattande 2,1 miljoner SEK som kan härröra från den brottsliga verksamheten. I början av år 2003 kommer åklagare och utredare att resa till Estland och hålla förhör med kvinnor som kan ha utnyttjats av huvudmannen. Polisen har identifierat ca 350 köpare av sexuella tjänster och de kommer att höras såsom misstänkta för brott mot sexköpslagen. Vid utgången av år 2002 hade inte åtal väckts. 4.7.3 Dom i Nacka Tingsrätt och Svea Hovrätt I Rikskriminalpolisens Lägesrapport 3 för år 2000 berättas om en förundersökning som inleddes i Nacka i december månad samma år. Ärendet gällde en man från Irak som var misstänkt för grovt koppleri, olaga hot och misshandel mot två kvinnor från Estland. Hallicken lyckades undkomma i inledningsskedet av utredningen och efterlystes internationellt. Han anmälde sig senare frivilligt till polisen i Skåne i början av år 2002 och dom meddelades i maj samma år. 12

I tingsrätten berättade kvinnorna att de kom i kontakt med hallicken i Estland då de sett en annons om välbetalt arbete. Det var underförstått att arbetet gällde sexuella tjänster och kvinnorna skulle få 300-400 kronor per köpare. Kvinnorna åkte båt till Stockholm och en man från Tallinn reste med dem. De hämtades upp av hallicken som körde dem till en lägenhet i Fisksätra där kvinnorna utnyttjades i prostitution redan samma dag. Samma kväll kördes de till en restaurang där de fick erbjuda sexuella tjänster. Det fortsatte på liknande sätt dag efter dag och kvinnorna hade 2-3 köpare om dagen. Hallicken tog själv hand om pengarna. Kvinnorna fick bara 200 kronor per köpare istället för de utlovade 300-400 kronorna. De vet inte hur mycket hallicken tog för egen del. Totalt hade kvinnorna ca 50 köpare var och tjänade ca 4 000 kronor var. De berättade även att hallicken hade en lägenhet i Tensta där det fanns ytterligare tre kvinnor från Tallinn som utnyttjades av honom. Hallicken behandlade dem väldigt illa och var mycket lynnig. Vid ett tillfälle gick kvinnorna på diskotek utan lov och då tog han ifrån dem deras pass, förstörde anteckningar om telefonnummer samt rev sönder deras visitkort. Kvinnorna hade tänkt stanna en vecka men blev kvar i tre veckor eftersom hallicken tog deras pass. En morgon kom de hem till lägenheten kl 04.00 och då skrek hallicken åt dem att klä av sig. Han tog fram en kniv och sa att han skulle döda och misshandla dem. Vidare skulle han förstöra deras ansikten så att ingen skulle vilja titta åt dem. Han tog fram ett hett strykjärn och viftade med det framför deras ansikten och kastade ett snöre om den ena kvinnans hals och drog till. En av kvinnorna lyckades fly ur lägenheten och brände sig på strykjärnet i det tumult som uppstod. Därefter lyckades hon kalla på polis med hjälp av en granne. När polis kom till platsen hade gärningsmannen redan gett sig av. I senare förhör nekade han till alla anklagelser. I tingsrätten dömdes hallicken till fängelse i ett år och sex månader för olaga hot, koppleri och stöld. Han dömdes även att utge 5 000 kronor i skadestånd till den ena kvinnan och 5 500 kronor till den andra. Tingsrätten ansåg att kvinnornas berättelser var detaljerade och samstämmiga samt gav intrycket av att vara självupplevda och trovärdiga. En polisman som vittnat i ärendet gav stöd åt kvinnornas uppgifter och det ansågs styrkt att hallicken gjort sig skyldig till de gärningar som åklagaren lagt honom till last. Tingsrätten ansåg inte att koppleribrottet var grovt då det pågått under förhållandevis kort tid. Det var inte heller klarlagt hur och i vilken omfattning verksamheten varit organiserad. Uppgifterna om att det skulle finnas ytterligare tre kvinnor som utnyttjades av hallicken ansågs vaga och byggde på i viss utsträckning på antaganden. Vid straffmätningen beaktade tingsrätten att hallicken på ett hänsynslöst och förnedrande sätt utnyttjat de båda kvinnornas svåra belägenhet till att skaffa sig egen ekonomisk vinning. Kvinnorna hade befunnit sig i ett främmande land utan pass och med små tillgångar. Domen överklagades både av åklagaren och den tilltalade hallicken. Hovrättens dom I Svea hovrätt skärptes straffet till fängelse i två år och sex månader för olaga hot, stöld och grovt koppleri. Skadestånden höjdes till 10 000 respektive 10 500 kronor. Åklagaren hade yrkat att hallicken skulle dömas för grovt koppleri och att påföljden i vart fall skulle skärpas. Åklagaren hade justerat gärningsbeskrivningen genom att lägga till att kvinnorna hade utnyttjats på ett hänsynslöst sätt. I hovrätten berättade kvinnorna att de fått hjälp att söka visum samt blivit skjutsade till båten i Tallinn. Mannen från Tallinn som var med under resan hade försett dem med 13

pengar som de kunde visa upp om de blev tillfrågade om de hade medel för sitt uppehälle vid inresan. När de passerat tullen fick de lämna tillbaka dessa pengar. Hallicken var den som bestämde hur verksamheten skulle organiseras och det var alltid han som skjutsade kvinnorna till köparna. Han utnyttjade även ytterligare två estländska kvinnor i prostitution i Tensta och en kvinna i en lägenhet i Fisksätra. Hallicken tog 1 000 kronor av köparna och varje kvinna fick 300 kronor per köpare. En av kvinnorna kände sig tvingad till samlag med hallicken vid två tillfällen för han ville kontrollera om hon kunde göra köparna nöjda. Intäkterna fördelades så att hallicken tog 50 procent, kvinnorna fick 10 procent var och medhjälparen från Tallinn fick 30 procent. Detta förklarades för kvinnorna vid ankomsten till Sverige. Hovrätten ansåg att kvinnornas berättelser var trovärdiga och att de därmed skulle läggas till grund för bedömningen i målet och åtalet ansågs därigenom vara styrkt. Hovrätten ansåg vidare att hallicken haft en framträdande roll i verksamheten som föreföll ha varit mycket noggrant organiserad. Här pekade hovrätten på annonsering, praktisk hjälp att skaffa visum, en särskild medföljande på resan och assistans vid inresan. Man fäste tilltro till uppgiften att ytterligare kvinnor varit inblandade i verksamheten och det torde kunna hållas för visst att förhållandena för dem liknade de som kvinnorna berättat om. Hovrätten fann att kopplerigärningen ingått i ett led i en organiserad verksamhet som bedrivits i större omfattning. Kvinnornas situation ansågs i viss mån ha utnyttjats på ett hänsynslöst sätt. De hade av mycket pressade ekonomiska skäl kommit till Sverige för att utnyttjas i prostitution. De hade befunnit sig i ett främmande land, utan att kunna språket och när det visat sig att de hade andra kontakter utanför lägenheten än köpare hade de fråntagits sina pass m.m. Den samlade bedömningen gjorde att hovrätten ansåg att gärningen borde bedömas som grovt koppleri. Det förhållandet att gärningen avsåg en tämligen begränsad tid föranledde, mot bakgrund av vad som anförts och hur kvinnornas prostitutionsverksamhet kom att avslutas närmast av en tillfällighet, ingen annan bedömning. Övriga gärningar rubricerades så som tingsrätten gjort. Den tilltalade klagade till Högsta domstolen som inte fann skäl att meddela prövningstillstånd. 4.7.4 Dom i Stockholms Tingsrätt och Svea Hovrätt Den 16 juli 2002 dömdes en man till fängelse i fem år för våldtäkt, grovt koppleri, häleri och bokföringsbrott. Samtidigt förverkades ett belopp om 1 020 000 kr, som mannen hade tjänat på koppleriverksamheten. Minst tjugo kvinnor från Estland, Litauen och Ryssland har utnyttjats i prostitution hos mannen. Samtidigt dömdes två kvinnor, varav den ena var mannens hustru, till vardera tre månaders fängelse för koppleri. Dessutom dömdes en man för medhjälp till koppleri, en man för bokföringsbrott, och en man för brott mot sexköpslagen. I maj 2002 gjordes ett tillslag mot en lägenhet mot Södermalm. Polisens spaningar hade visat att lägenheten, samt ytterligare en lägenhet och en verkstad, användes som bordeller. Huvudmannen har förutom tillhandahållandet av lokaler för verksamheten hämtat kvinnorna när de kommit till Sverige, transporterat dem till köpare och inkasserat en del av den ersättning som kvinnorna fick då de prostituerades. Han har även figurerat som garant åt kvinnor som kom till Sverige. Tingsrätten fann styrkt att huvudmannens koppleriverksamhet pågått under en längre tid och omfattat ett stort antal kvinnor. Kvinnorna utnyttjades i prostitution i lägenheter på Swedenborgsgatan, Bagarfruvägen och Antennvägen i Stockholmsområdet. Av en kvinnas målsägandeförhör framkommer att hon rekryterades av en litauer i hemlandet, som lovade henne arbete på restaurang i Sverige, och efter bilfärd till Sverige blev hon mottagen av en annan litauer, som tog henne till Swedenborgsgatan. Hon blev också skjutsad till köpare, antingen av huvudmannen eller någon annan person. Huvudmannen tog hälften av det hon tjänade på prostitutionen. Två andra kvinnor uppger att de i Estland svarade på 14

en annons om showdans. De fick reda på att de skulle utnyttjas i prostitution först sedan de kommit till Sverige. Enligt de uppgifter som tingsrätten lagt till grund för sin bedömning har det vanligen funnits tre till fem kvinnor i verksamheten, att var och en har haft tre till fem köpare per dag och att köparna har betalat minst 600 kronor för sexuella tjänster. Kvinnorna har dessutom betalat huvudmannen 500 kronor per vecka i hyra. Huvudmannen dömdes även för våldtäkt, då han tilltvingade sig sex med en kvinnorna som prostituerades på Antennvägen. Hovrättens dom Tingsrättens dom överklagades och avgjordes i Svea Hovrätt den 30 oktober 2002. Fängelsestraffet skärptes till sex år. Till åtalet lades även ännu en kvinnas vittnesmål. En av de målsägande kvinnorna uppgav att hon varit tvungen att lämna hälften av intäkterna till huvudmannen, en fjärdedel till en annan hallick, som även tog hand om hennes fjärdedel. Två andra kvinnor uppgav att de flera gånger reste tillbaka till sina hemländer, men att de blev hämtade av huvudmannens kontaktperson och tvingades tillbaka till Sverige. Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att huvudmannen även dömdes för olaga hot. 4.8 Polismyndigheten i Västra Götalands län Polismyndigheten i Västra Götalands län har prioriterat arbetet mot människohandel och prostitution under 2001 och 2002 genom särskilda insatser. En speciellt tillsatt grupp har kartlagt förekomsten av människohandel och prostitution i distriktet genom inhämtning av kriminalunderrättelser och spaning. Flertalet intressanta tips har bearbetats och lett till att spaning inletts. Gruppen har regelbundet besökt prostitutionsområdet kring Rosenlundsgatan i Göteborg och köpare av sexuella tjänster har rapporterats. I några fall har kvinnor i prostitution och sexköpare rapporterats för innehav av narkotika. Förekomst av prostitution på hotell har undersökts men de utländska kvinnor som polisen misstänkte utnyttjades i prostitution var bosatta i Sverige, och ingen brottslig verksamhet kunde bevisas. Under spaning har polisen även träffat på personer som arbetat illegalt inom olika branscher, och de har avvisats från Sverige. Sommaren 2002 plockades en ung rysk kvinna upp av en bilförare strax utanför Stockholm. Bilföraren skulle till Västsverige och kvinnan fick följa med, och kontaktade därefter polisen i Borås. Kvinnan uppgav hon var 17 år och att hon förts till Sverige av två ryska män. Kvinnans familj består av hennes styvfar, som under många år har utnyttjat henne sexuellt. Hon uppger att styvfadern sålde henne till några män som låste in henne i en lägenhet i Moskva, där de även lät andra män utnyttja henne. De tog också med henne i bil på resor till Tyskland, Polen och Italien, där hon har prostituerats. Hon visste inte att det nu var Sverige hon tagits till. Vid anträffandet uppgav hon att hon varit i landet i ca två veckor och blivit våldtagen varje dag innan hon lyckades rymma. Männen hade inte hunnit utnyttja henne i prostitution i Sverige. Flickan sökte asyl i Sverige och ärendet lämnades över till länskriminalen i Stockholm då brotten begåtts där enligt flickan. En förundersökning inleddes men lades ner efter några veckor eftersom flickans uppgifter inte gick att få bekräftade. Under hösten 2002 slog gruppen till mot en bordell i Göteborg. Det visade sig att den drevs av två svenska kvinnor och någon form av koppleri kunde inte påvisas. Fyra män rapporterades för brott mot sexköpslagen varav en nekade och tre erkände. 15