Svarsmall omtentamen i skadeståndsrätt 2014-12-16 Fråga 1 a) Personskada i form av ett arbetsolycksfall. Eftersom Glada madamen tecknat kollektivavtal omfattas Vanja av Trygghetsförsäkring vid arbetsskada, TFA. Ersättning på skadeståndsnivå utges, med några mindre begränsningar, enligt TFA. Se XX TFA. Vanja är genom kollektivavtalskonstruktionen förhindrad att föra en skadeståndstalan mot bolaget Skinande rent AB (eller annan som omfattas av TFA), 35 TFA. Ersättning lämnas för inkomstförluster (under tiden hon varit sjukskriven), ev. sjukvårdskostnader eller andra kostnader samt för ideell skada i form av sveda och värk (under läkeperioden), lyte och men (ärret i pannan) samt särskilda olägenheter (sportdykningen), se XX TFA. b) Sakskada som ersätts enligt skadeståndslagen. Här blir det fråga om principalansvar för företaget Skinande rent AB enligt 3 kap. 1 SkL (förutsätter fel eller försummelse). Pelles eget ansvar är begränsat enligt 4 kap. 1 SkL (förutsätter synnerliga skäl). Är det så att arbetsgivaren inte tillhandahållit relevant säkerhetsutrustning eller ändamålsenliga arbetsverktyg för att förhindra en dylik skada att inträffa aktualiseras organansvar enligt 2 kap. 1 SkL. (Notera att detta kan ha betydelse för ev. jämkning enligt 3 kap. 6 SkL samt för försäkringsskyddet för bolaget.) Beräkning av skadan görs enligt 5 kap. 7 SkL. Jfr NJA XX (byggnadsställningarna). (Utveckla!) Vanja kan inte räknas som principal och kan inte hållas ansvarig. Möjligen kan man diskutera fastighetsägarens (dvs. bostadsrättsföreningen ansvar) enligt principen om non delegable-duties. c) Vanja omfattas då inte av TFA. Om arbetsgivaren inte frivilligt anslutit sig till TFA, får Vanja yrka på skadeståndsersättning enligt skadeståndslagen från företaget Skinande rent AB. (Se svaret på fråga b angående ansvarsförutsättningarna.) Det påverkar inte alls Glada madamens möjligheter till ersättning.
Fråga 2 a) Jfr Göta hovrätt mål nr T 1707-13. Särskilt att beakta att det är fråga om poliser. b) Hänger ihop med a-frågan. Att beakta att vårdbiträdet inte är en yrkesperson som ska ha särskild beredskap för våld och hot. c) Jämkning enligt 2 kap. 5 SkL aktualiseras.
Fråga 3 a) Frågan berör jämkning av skadestånd. Mikaela och Nadine har gjort sig skyldiga till ett uppsåtligt brott för vilket de dömts till ansvar. Utgångspunkten är att de ska svara solidariskt för den skada som de vållat (6:4 SkL). I och med att Nadine är underårig kan man använda sig av jämkningsmöjligheten i 2:4 SkL. För Mikaela står enbart den allmänna jämkningsmöjligheten i 6:2 SkL till buds. Jämkning kan inte ske av den del som täcks av försäkringen, däremot kan man tänka sig jämkning av beloppet som är betydande. Det som talar för jämkning är skadeståndets höga belopp (250 tkr för en gymnasist får anses vara en betydande summa). Det som talar emot är att det rör sig om ett uppsåtligt brott. HD uttalade följande i sitt avgörande i NJA 1993 s. 727 (jämkning enligt 2:4 SkL): HD har i flera fall uttalat att jämkning av skadestånd vid uppsåtliga brott av allvarlig art kan komma i fråga endast under förutsättning att skyldigheten att utge ojämkat skadestånd med hänsyn till den brottsliges personliga förhållanden måste antas på ett avgörande sätt äventyra hans anpassning i samhället. b) Det ska göras en något annorlunda bedömning om skadevållaren är under 15 år än om hon är mellan 15 och 18 år. Tanken är att barn under 15 år ska behandlas mildare än ungdomar mellan 15 och 18 år (Hellner/Radetzki s. 248). Utgångspunkten vid barns skadeståndsansvar är att en objektiv bedömning av vad barnet kunnat inse ska göras (Hellner/Radetzki s. 249). 2:4 SkL blir inte tillämplig på Mikaela, men man kan tänka sig jämkning pga. psykisk störning enligt 2:5 SkL. c) Ingen jämkning om skadeståndet täcks av försäkring (se 2:4, 2:5 och 6:2 SkL). d) Här avses det s.k. föräldraansvaret enligt 3:5 SkL. För Nadine som är 16 år kan man tänka sig att hennes vårdnadshavare blir skyldiga att utge skadestånd. Ett sådant skadestånd är begränsat till 1/5 av prisbasbeloppet. Mikaela är 18 år och omfattas därmed inte av denna bestämmelse. e) Här förväntas ett stringent resonemang mellan å ena sidan skadeståndets preventiva funktion och skadelidandens rätt till full ersättning samt den negativa effekt på återanpassning till samhället som ett högt skadestånd kan få. Det sistnämnda särskilt för unga personer. Restriktivitet kan vara motiverad när det rör sig om skadestånd till följd av uppsåtliga brott.
Fråga 4 6 och 8 PSL; jfr 5 kap. 2 SkL. Fråga om hur man ska se på kvinnans egen personskada och om det överhuvudtaget är att betrakta som en ersättningsgill personskada. Det relevanta orsaksförloppet bör innefatta en helhetssyn på hela behandlingsförloppet som riktats mot kvinnans kropp i hennes egenskap av patient. (Nämnden har för övrigt i sin praxis sett på fostret och kvinnan som ett under hela graviditeten och förlossning fram till födseln.) Så länge det finns ett orsakssamband mellan den bristfälliga behandlingen och en personskada är skadan ersättningsbar. Det relevanta orsakssambandet samt skadan kan inte ses så snävt som kopplingen mellan fostrets död och kvinnans eventuella emotionella reaktioner som naturligen följer därav. En fråga är om kvinnans psykiska skada måste vara medicinskt bevisad, vilket i regel fordras för personskador av psykisk natur. Att sorg och saknad i regel inte ersätts i svensk rätt samt att sådana känslor varit en del av kvinnans lidande, orsakade av den felaktiga behandlingen, bör dock inte hindra att ideellt skadestånd kan utgå. Här kan man anföra en analogi med 5 kap. 2 p. 3 SkL om närståendeersättning, där sådan särskild bevisning inte fordras. Med denna bedömning aktualiseras inte tredjemansskadeprincipen. Därtill kan noteras att man vid personskada inte talar om en egentlig tredjemansskada (utan om en oegentlig sådan), men grundproblematiken ansvarsavgränsning är densamma. Ersättning för chockskada kan
Fråga 5 3 kap. 2 SkL; 4 förvaltningslagen Bedömning av fel eller försummelse krävs, där serviceskyldigheten i förvaltningslagen kan anföras som stöd för culpanormen. Vidare måste denna culpa ha skett vid myndighetsutövning, vilket kan diskuteras med tanke på att ett egentligt ärende om sjukersättning inleddes långt senare. Rekvisitet är dock vidsträckt och endast ett visst samband med myndighetsutövning har fordrats enligt förarbeten och praxis. Kausalitet mellan förmögenhetsskada och culpa krävs även. För en närmare bedömning av fallet, se NJA 2013 s. 1210.