KyrkA och samhälle ur kvinnors perspektiv :: NUMMER 4/11. tema: internationell utblick

KyrkA och samhälle ur kvinnors perspektiv :: NUMMER 4/11 tema: internationell utblick

Nyhetsbrev från Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd, SEK Innehåll 2 Kortnytt 3 Ledaren Carin Gardbring 4 Intervju med Irja Askola 6 Demokrati och kvinnor 7 Nobels fredspris 8 Kvinnomöten i Jerusalem 10 Världsböndagen 2012 12 EFECW:s årliga sammankomst 14 Operation 1325 16 Manlig spiritualitet 17 Mat en religiös fråga och en kvinnofråga 18 Kalendarium 19 Till minne av Anna Betale 20 Kallelse till SEKs årsmöte Tidningen har fått sitt namn efter Elsa Cedergren, född Bernadotte, initiativtagare till Kristna Kvinnors Samarbetskommitté, föregångaren till Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd. Hon var SEKs första ordförande och avled 1996, 103 år gammal. ELSA vill spegla läget inom kyrkor och samhälle ur kvinnoperspektiv. För enskilda artiklar svarar respektive författare. Ansvarig utgivare: Birgitta Larsson Redaktör: Annika Damirjian tel 08-453 68 04 Redaktionskommitté: Madeleine Fredell, Ragnhild Greek, Susanne Rodmar, Hanna Stenström Grafisk form: Rebecka Hellquist För adressändring och prenumerationsärenden, kontakta SEK, Box 14038, 167 14 Bromma, tel: 08-453 68 04, e-post: sek@ekuc.se Elsa nr 1 2012: Utkommer vecka 7 Annonser: Annika Damirjian, 08-453 68 04 Material till ELSA nr 1, 2012 Manusstopp: 17 januari 2012 kortnytt Internationell utblick Temat för ELSA är Internationell utblick. Vi vill visa hur kvinnor har det i olika delar av vår värld. Det finns mycket positivt att lyfta fram, såsom Världsböndagen och dess betydelse för kvinnor, den så kallade arabiska våren med starka förhoppningar om en ljusare framtid för kvinnor i de aktuella länderna, men också bakslag och dystra rapporter om kvinnor som offer i krig och konflikter. Vi vill också visa hur vi i Sverige, t ex genom Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd, är involverade i verksamhet i solidaritet med kvinnor, i stort som smått. Kallelse till årsmöte 2012 Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd genomför sitt årsmöte i Norrköping 20-22 april 2012. Alla enskilda medlemmar och medlemsorganisationer i Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd är varmt välkomna. Se annons på sidan 20 (baksidan) för mer information eller se SEKs hemsida: www.sek-vbd.se Ny hemsidesadress Forum för prästvigda kvinnor i Svenska kyrkan har bytt hemsidesadress. Den nya adressen är: www.prastvigdakvinnor.se Eva Spångberg har lagt ner mejseln Eva Spångberg har slutat sin unika konstnärs- och förkunnargärning. Hon drabbades av polio som ung och började då skulptera i trä med Bibelns gestalter och händelser som specialitet, i synnerhet julkrubbor. Hon är representerad bl a i Storkyrkan i Stockholm, Växjö domkyrka, Katolska kyrkan i Malmö och Uppsala domkyrka. Kyrkans tidnings läsare utsåg henne till 1900-talets mest betydelsefulla kvinna inom Svenska kyrkan och så sent som i år utsågs hon till Årets hedersevangelist. Hennes gård i Gamla Hjelmseryd på småländska höglandet med modell av Jerusalems tempel och snidade bibliska figurer lockade tusentals besökare varje år. Eva Spångberg blev 88 år. Hon avled i sitt hem den 8 november. Framsidan Socialarbetaren Irene Fernandez grundade kvinnoorganisationen Tenaganita ( Kvinnokraft ) i Malaysia 1991, främst till stöd för kvinnliga gästarbetare. Hon fängslades av myndigheterna för en rapport om missförhållanden i gästarbetarlägren. Läs mer på sidan 10-11. Foto copyright: Karin Katzenberg-Ruf. Att växa som människa och ta ansvar för sitt liv en seminariedag om ledarskap Om hur modern hjärnforskning bekräftar det vi vet om samberoende, relaterande och medmänsklighet. Att vara unik och gemensam konsekvenser för livet som vi delar. Anna Gerge, psykoterapeut och handledare som skrivit flera böcker om kliniskt arbete, ledarskap och empati, bland annat Maria hjärta och Leda med insidan, guidar oss igenom denna seminariedag med samtal, föreläsningar och reflektionsövningar. Lördag 21 januari, 2012, på Sigtunastiftelsen Tid: Klockan 10.00 16.00 (inleder med fika 9.30) Kostnad: 280 kr, inkluderar fm fika, lunch och em fika Arrangör: Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd, SEK, i samarbete med Sigtunastiftelsen. För mer information och anmälan, kontakta SEK, tel 08-453 68 04, e-post sek@ekuc.se Betalning av deltagaravgiften sker till Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd, Postgiro 60 22 22-2. Sista anmälningsdag är den 16 januari, 2012 Elsa nr 4 2011 Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

LEDAre Carin Gardbring Ordförande Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd Att vara trogen i det lilla Vi hör ihop. I dagarna har vi blivit sju miljarder människor. Vad jag gör har betydelse för andra både i min närhet och långt borta. Hur lyssnar vi ärligt till varandra? Vi lever i en globaliserad värld vilket innebär nya möjligheter och villkor för oss att mötas och skapa gemensamma förutsättningar för att alla ska kunna leva ett värdigt liv. Vi vet att människor lever i fattigdom, i brist på demokrati och rättvisa. Att vissa har och andra inte har, är tyvärr ett huvudproblem vi måste förhålla oss till. Det är nu fyra år kvar tills FN:s millenniemål ska vara uppfyllda år 2015. Världens länder enades för första gången, år 2000, om en gemensam dagordning för global utveckling i FN:s åtta millenniemål. Inriktningen är att avskaffa fattigdom och hunger i världen. Ett av målen är att öka jämställdheten mellan kvinnor och män. Det finns många positiva trender i FN:s rapportering som världen kan bygga vidare på, t ex har stora framgångar skett inom utbildningsområdet. Fler människor än någonsin kan läsa och skriva. Många fler barn går nu i skolan. Det är dock en del kvar att arbeta med när det gäller kvinnors rättigheter till utbildning, lika lön och ägande, deltagande i beslut på alla nivåer och tillgång till mat att försörja sin familj med. Världens kvinnor utför mer än hälften av allt arbete och producerar hälften av all mat. De får dock endast 10 procent av alla inkomster och äger en procent av all egendom. Detta trots att omkring 120 av FN:s 193 medlemsländer garanterar kvinnors lika rätt att äga egendom och att det finns lag om lika löner. Allt fler länder erkänner att mat är en mänsklig rättighet och har lagt in det i sin grundlag. Förutsättningar för förändring finns men för att millenniemålen ska uppnås krävs både finansiella resurser och politisk vilja. FN:s pågående klimatförhandlingar påminner oss starkt om detta. Klimatet är vår gemensamma tillgång och handlar inte bara om miljöförstöring utan också om social rättvisa och livskvalité. Vi rör oss på olika nivåer i samhället. Samhällets olika aktörer måste engagera sig och samverka för att det ska ske en förändring. Politiker, akademi, media, kultur och det civila samhället i övrigt tillsammans kan vi hitta vägar att nå målen att skapa fred och rättvisa. Även om konventionen om mänskliga rättigheter i första hand innebär skyldigheter för stater, så har alla aktörer i samhället individer, lokalsamhällen, organisationer och företag ett moraliskt ansvar att bidra till att förverkliga människors rätt att leva i fred. Det är svårt att överblicka och förstå konsekvenserna av hur jag påverkar andra. Det är därför viktigt att börja i det lilla, t ex handla ekologiskt, rättvisemärkt, närproducerat och söka säsongsprodukter. Att engagera sig i lokalt arbete är ett annat sätt att börja i det lilla. Så gjorde de tre kvinnor från Afrika och arabvärlden som i år får dela på Nobels fredspris: Liberias president Ellen Johnson Sirleaf, den liberianska medborgarrättskämpen Leymah Gbowee och journalisten Tawakkul Karma från Jemen. Den norska Nobelkommitténs motivering är för deras ickevåldskamp för kvinnors säkerhet och Världens kvinnor utför mer än hälften av allt arbete och producerar hälften av all mat. De får dock endast 10 procent av alla inkomster och äger en procent av all egendom. deras rätt till fullt deltagande i fredsbyggande arbete med direkt hänvisning till Säkerhetsrådets resolution 1325 för kvinnor, fred och säkerhet. Vi kan inte uppnå fred och demokrati och varaktig fred med mindre än att kvinnor får samma möjligheter som män att påverka utvecklingen på alla plan i samhället, säger Nobelkommittén vidare i sin motivering. Vi hör ihop. Paulus skriver till församlingen in Korinth, 1 Kor 12:12ff, Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra. (1 Kor 12:26) Elsa nr 4 2011 3

Vid biskopsvigningen av Irja Askola i Helsingfors fanns också den svenska biskopen från Härnösands stift med, Tuulikki Koivunen Bylund (längst till vänster), tillsammans med Emerita Barbel Wartenberg-Potter från Tyskland och biskop Elisabeth Dons Christensen från Danmark. Irja Askola finländsk pionjär Den 12 september 2010 vigdes Irja Askola till biskop i Helsingfors stift, den första kvinnan på den posten inom den lutherska kyrkan i Finland. Irja var också bland de första kvinnorna som prästvigdes i vårt grannland. Det skedde 1988, ett år som också markerade början på Kyrkornas Världsråds kvinnoårtionde, Churches in Solidarity with Women, där Irja spelade en viktig roll som ansvarig för kvinnofrågor inom KEK, den europeiska kyrkokonferensen. I början av 1980- talet började Irja Askola arbeta på Järvenpää församlingsinstitut. Institutet ingår i ett europeiskt nätverk av teologiska utbildningsinstitutioner. Där fick jag kontakt med det kvinnliga nätverket i Europa och blev inspirerad av feministteologernas sätt att tolka Bibeln. Det var ganska märkligt! Fram till dess hade jag predikat om Abraham men inte om Sara, om Paulus men inte om Lydia, om Mose men inte om Mirjam. Kvinnonätverket och feministteologin gav mig ett nytt perspektiv på Bibeln och det berikade min teologi. Under tiden i Järvenpää fick Irja också vara med och välkomna kvinnor från hela Europa till den andra generalförsamlingen för Ecumenical Forum of European Christian Women (EFECW), och hon deltog i den finländska delegationen vid det möte i Sheffield, England, där de första planerna lades för KV:s kvinnoårtionde. Men anställningen inom KEK fick hon nästan av en slump. År 1991 tackade jag ja till en nio månaders projekttjänst inför ett KEK-möte som skulle hållas i Prag 1992. De nio månaderna blev åtta år! Efter Prag-mötet flyttade Irja till Genève, där hon var den första kvinnliga chefen inom KEK, med ansvar för Interchurch Services (diakonalt arbete) och kvinnoårtiondet. Under åren efter Berlinmurens fall hjälpte KEK till att förmedla kontakter och resurser mellan kyrkor och hjälporganisationer i väst och öst och där var Irja spindeln i nätet. Även om man i ekumeniska sammanhang talar om desk (skrivbord), så var det inget stillasittande jobb. Jag reste väldigt mycket, särskilt i Östeuropa, för att hjälpa kyrkorna etablera etiska riktlinjer för gemensamma diakonala projekt. Det ingick också i mitt jobb att se till att ungdomar, kvinnor och minoritetskyrkor blev hörda och sedda och fick del av det ekonomiska biståndet från väst. Många kvinnor i Östeuropas kyrkor fick uppleva att de hade en bundsförvant i Irja och hon minns dem med glädje och tacksamhet. Och även de jobbiga bitarna ser hon nu som värdefulla. Jag lärde mig väldigt mycket av konflikterna inom och mellan de olika kyrkorna. Det gav mig verktyg att hantera 4 Elsa nr 4 2011 Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

konflikter, och det har jag haft stor nytta av. Jag minns till exempel ett seminarium en helg för kvinnor från Ryssland och Baltikum. Temat var försoning och det var stora spänningar mellan deltagarna. De fick mig att inse att det inte går att sopa det förgångna under mattan. Be mig inte glömma förrän du bett mig komma ihåg, sade de. Först när de fått berätta sina historier, kunde vi gå vidare. Irja tycker inte att hon mötte något motstånd på grund av sitt kön i kontakten med Östeuropas kyrkoledare. Det var färre problem än jag hade väntat mig. Det hjälpte nog att jag kom från Finland och kände väl till den ortodoxa kyrkan. Kanske var det till och med lättare för en kvinna jag fick något av en mammaroll. Det ekumeniska kvinnoårtiondet innebar definitivt vissa positiva förändringar inom den europeiska kyrkohierarkin, anser Irja. Det blev en balansförskjutning inom de officiella strukturerna, och kvinnofrågor flyttade från periferin in mot centrum. Man insåg att ämnen som social och ekonomisk rättvisa, utbildning, rasism och våld inte var bara kvinnofrågor. Det skedde också en synbar förändring i fråga om kvinnors delaktighet i ledarskap och beslutsfattande. Man behöver bara titta på gruppfotona från KEK-mötena det blev alltfler kvinnor bland deltagarna. Fast ibland kan man ju undra om förändringarna berodde på nya insikter om rättvisa och jämställdhet inom kyrkorna eller om Gud verkade främst i samhället utanför och påverkade kyrkorna utifrån... Utvecklingen sedan årtiondets avslutning 1998 är svår att överblicka och sammanfatta, menar Irja Askola. I min egen kyrka existerade inte ordination av kvinnor före årtiondet nu är nästan hälften av våra präster kvinnor. Men kampen för jämställdhet tar inte slut, varje ny generation måste hantera dessa frågor. Fattigdom, rasism, global rättvisa ger vi plats åt kvinnors berättelser och erfarenheter? Under årtiondet upplevde vi en andlig blomstring, där vi introducerade kreativa metoder för kvinnors sätt att göra teologi har vi förlorat den? Irja tycker också att det skrivs för lite kontextuell teologi av kvinnor, åtminstone i Finland. Varför sysslar man inte mer med teologi som handlar om dagens situation: familjen, de gamla, barns rättigheter, solidaritet? Under åren i KEK blev Irja Askola känd för sina inspirerande bibelstudier och för sina dikter kring bibliska teman. Hennes dikt Vem ska rulla undan stenen blev årtiondets poetiska signatur. Hur är det med hennes eget litterära skapande nu? Min femte diktbok publicerades när jag blev vald till biskop. Det är böner och dikter som tar upp smärtfyllda teman, till exempel människor som hatar julen, barnlöshet och kvinnor som vårdar andras barn. Irja återvände till Finland 1999, där hon först jobbade med diakoni och internationella relationer vid yrkeshögskolan. 2004 2010 var hon teologisk assistent till biskopen i Espoo. Beslutet att ställa upp som biskopskandidat var inte enkelt. Det är inget lätt jobb. Jag visste att det skulle innebära stora förändringar i mitt privatliv, även om jag inte vann. Som biskop har hon fått vänja sig vid att vara en offentlig person, uppmärksammad i media och igenkänd på gatan. Liksom i andra länder välkomnades inte valet av en kvinna till biskop av alla. Det finns en liten grupp människor som vägrar acceptera mig som sin andliga ledare. Jag har inbjudit dem till samtal och uttryckt förhoppningen att vi kan respektera varandra och inte uttrycka motsättningar offentligt. Här har verkligen mina erfarenheter av konflikthantering kommit väl till pass. Men för övrigt har mottagandet varit övervägande positivt och uppmuntrande, betonar Irja. Jag älskar min uppgift och känner att jag är kallad till den. Ragni Lantz Elsa nr 4 2011 5

Kan demokratin vara möjlig utan kvinnor? den arabiska våren och kvinnorna En kanadensisk kvinnlig senator har sagt: Jag tror många kvinnor vaknade upp till den arabiska våren, och de vill inte somna om. En makalös resning i Nordafrika ägde rum under det första halvåret 2011, och spreds med vindens hastighet till arabländer i Mellanöstern, Jemen, Syrien, Iran Kung Abdullah ger saudiarabiska kvinnor rätt att rösta kunde vi läsa i oktober i år, vad hände egentligen? En ung kvinna vid namn Asmaa Mahfouz, följde upp det som redan hänt i Tunisien och tände gnistan som spred en löpeld, när hon med en liten videosnutt på YouTube i januari 2011 uppmanade ungdomar, både unga män och kvinnor att samlas på gator och torg i Egypten och protestera mot militärregimen och den USA-uppbackade president Mubarak. Skaror ur en ny generation kvinnor reste sig från sin nedärvda och väl inövade konservatism, och inspirerade och även ledde protesterna som nu formar om de politiska strömmarna i många arabstater. Detta diskuterades 16 september vid ett seminarium arrangerat i riksdagen av Liberala Kvinnor för att fira 90 år av kvinnlig rösträtt i Sverige. Gästtalare var Dr Hoda Badran, ordförande för det arabiska kvinnoförbundet Arab Women Egypt. Hon noterade att åtskilliga kvinnor under åren har deltagit i protester emot nationalism och religiös fundamentalism, men ignorerats när protestvågorna lagt sig, och uteslutits från arbetet med en ny konstitution och en ny regering, till exempel efter revolutionerna 1919 och 1992. Dr Hoda Badran frågar sig: Kan demokratin vara möjlig utan kvinnor? Kvinnliga nätverk, deras mod, röst, och aktivitet påverkade den arabiska våren så direkt och kraftfullt att alla nya demokratier som inte inkluderar dem har något att förklara. Män och kvinnor marscherade sida vid sida i Kairo i januari och februari. Den egyptiska feministen Nawal El Saadawi sade: På Tahrirtorget kände jag för första gången efter 50 års arbete att kvinnor är jämställda med män. Motståndet mot regimen var verkligen mycket starkt, från oss alla. Arabiska kvinnor ses ofta som antingen exotiska magdansöser eller som anonyma varelser täckta i svarta slöjor från topp till tå. I själva verket var arabiska kvinnor tidigt aktiva i revolutionerna mot kolonialism som ledde till självständighet i Egypten, Algeriet och Tunisien, men de var snart marginaliserade. Idag när allt fler kvinnor arbetar som läkare, advokater, lärare, vill de inte att detta mönster skall upprepas! Kampen för att synliggöra kvinnorna fortsätter: en grupp jurister i Egypten, utsedd av militären för att göra en ny konstitution, har nyligen kritiserats för att utesluta kvinnor. Är det ett steg fram och två tillbaka? Kvinnor trakasserades under demonstrationer på den internationella kvinnodagen 8 mars, alltså efter Tahrirtorget. Att kvinnor står upp för sina mänskliga rättigheter och pekar på missförhållanden och orättvisor mot dem som kvinnor är provocerande. Män ser inte kvinnor som jämställda parter, menar Dr Hoda Badran. Religiös fundamentalism, som är en kraftig misstolkning av religioner, fungerar effektivt som medel att hålla kvinnorna nere. Halva befolkningen saknar makt! Män är snabba att forma koalitioner utan kvinnor, trots att det finns väl så många välutbildade kvinnor som män. Egyptiska kvinnor har nu påbörjat arbetet med att återinföra arabiska kvinnoförbund det muslimska brödraskapet, Moslem Brotherhood, är starkare än någonsin. Den norska Nobelkommittén har gjort sitt för att dämpa farhågorna om kvinnors öde i den arabiska våren när Tawakkul Karman från Jemen tilldelas Nobels fredspris för 2011. Tawakkul Karman är en aktivist som gått i spetsen för kvinnors deltagande i protesterna i huvudstaden Sanna. Nurgul Asylbekova från Kirgizistan gav häpnadsväckande nyheter från ett mycket slutet land: Ett forum för kvinnor bildades 2005 för att lobba för institutionaliserade förändringar. Man skrev till exempel in strategier för handfasta åtgärder, om kvin- 6 Elsa nr 4 2011 Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

nor uteslöts från parlamentet, manliga parlamentariker utformar en grupp som ser till att det är (och förblir) lika många kvinnor som män i parlamentet, och man har fastslagit ett tillägg till konstitutionen att kvinnor och män skall ha lika förutsättningar och behandlas lika i alla sammanhang. Polygami, som förr var vanligt, är nu kriminaliserat, och staten är sekulär, alltså icke religionsbunden. Deltagarna vid seminariet var litet misstänksamma. Var allt verkligen så bra? Ja! Allt detta finns och allt är nedskrivet och beslutat, och parlamentet har 30 % kvinnor. Men ge oss lite tid, sade Nurgul Asylbekova, kanske inte alla förändringar har inträffat till 100 procent än Vi vill i alla fall inte gå tillbaka till förtryck och uteslutande av kvinnor. Ett steg fram och två tillbaka. Jag känner igen ett mönster från tiden i Rhodesia på sjuttiotalet, när befrielsekriget pågick och landet till slut befriades från den kolonialism som rådde, och blev det fria Zimbabwe. Landet befriades från ett förtryck, men kvinnorna? En av dem sade: Bomberna föll över oss alla under kriget, kvinnor såväl som män, och vi kämpade alla sida vid sida. Vi var alla soldater som kämpade för befrielse! Men nu, när kriget är slut, var är jämlikheten då? Nu talar männen om vår kultur, våra traditioner att vårda, vilket betyder att kvinnor väldigt snabbt utesluts från demokratiska rättigheter. Vem ger männen den rätten? Och hur går vi vidare? Ragnhild Greek Leyman Gbowee Ellen Johnson Sirleaf Tawakkul Karma Tre kvinnor delar på Nobels Fredspris 2011 Resolution 1325 betonar kvinnors roll som aktiva fredsaktörer. Alla pristagarna har arbetat aktivt för att stärka kvinnors position. Norges statsminister Jens Stoltenberg säger i sin kommentar till priset: Jag ser detta som ett erkännande för alla kvinnor i världen som arbetar med fred och för demokrati, inte minst kvinnors rättigheter. Priset sätter kvinnors utsatta situation i konflikter i fokus och att det har blivit ett säkerhetspolitiskt problem av första rang. Våldtäkter och våld mot kvinnor har blivit ett vapen att användas i krig. Leymah Gbowee, Women Peace and Security Network Africa, har bl a arbetat med flera liberianska fredsrörelser. Hon arbetade under många år i den lutherska kyrkans trauma- och försoningsprogram som Svenska kyrkan stöder. Hon var en förgrundsgestalt för kvinnorörelsen, Women of Liberia Mass Action for Peace, som bidrog till att inbördeskriget i landet avslutades och ledde fram till ett fredsavtal 2003. Filmen Pray the Devil Back to Hell visar denna kvinnorörelses tillkomst, historia och vad den bidrog till. Se den! Ellen Johnson Sirleaf är den första kvinnliga direktvalda presidenten i ett afrikanskt land. Hon valdes 2005 och i oktober i år hölls president- och parlamentsval i Liberia. Ingen presidentkandidat fick egen majoritet, vilket betyder att en andra valomgång är utlyst. Liberia har levt länge i konflikt och kraven på presidenten har varit stora för att få landet att hitta en balans mellan utveckling och ekonomiska krav. I november 2007 kom Ellen Johnson Sirleaf på officiellt statsbesök till Sverige. I riksdagen fick vi som var inbjudna lyssna till henne och föra ett inspirerande samtal omkring viktiga frågor med generositet och värme. Tawakkul Karma är människorättsaktivist och medlem i islamistpartiet Islah. Hon ledde demonstrationer som bidrog till att dra igång protesterna i Jemen. I en intervju tidigare i år säger hon att kvinnor spelar en avgörande roll i regionen, från Tunisien till Egypten och Libyen. Nobelkommittén betonar att hon både före och under den arabiska våren under de mest krävande omständigheter spelat en ledande roll i kampen för kvinnors rättigheter och för demokrati och fred i Jemen. Carin Gardbring Elsa nr 4 2011 7

Kvinnomöten i Jerusalem Det är inte vanligt att en grupp på besök hos oss bara möter kvinnor, men det är bra! De flesta möter bara män, det är så vår kultur fungerar. Orden kommer från Randa Siniora, som arbetar på The Independent Commission for Human Rights, ICHRP, i Ramallah på Västbanken. Den svenska gruppen, som besöker hennes arbetsplats, består av 17 damer från Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd som uttryckligen sagt att de enbart vill träffa kvinnor vart de kommer under sin resa i det heliga landet. Det var en av målsättningarna för resan, att de svenska kvinnorna skulle möta kvinnor i Israel och på de palestinska områdena, och det visade sig vara ett mycket lyckat koncept. Randa Siniora berättar om de palestinska kvinnornas situation i landet. ICHRP jobbar särskilt med att bevaka att de palestinska myndigheterna tar hänsyn till att de mänskliga rättigheterna följs i det interna palestinska arbetet, inte i relation till ockupationen och Israel. De sammanställer bland annat rapporter om övergrepp, till exempel om hedersmord och hederskultur som är ett reellt problem i det palestinska samhället. Randa berättar att det är en stor framgång att myndigheterna äntligen har erkänt att det är ett reellt problem som måste bemötas och behandlas som ett brott bland andra våldsbrott. Ett annat problem är att lagarna inte är jämlika, kvinnor och män får olika straff för samma brott (till kvinnans nackdel förstås). Det är framför allt familjelagstiftningen och brottlagstiftningen som försvårar situationen för kvinnorna i det palestinska samhället, som har dubbla bördor att bära: Först är det den israeliska ockupationen och alla de restriktioner, husdemoleringar mm, som den för med sig, som drabbar kvinnorna, berättar Randa Siniora. För det andra det patriarkala samhället som har väldigt fasta roller för män respektive kvinnor, vilket begränsar kvinnorna väldigt mycket. Ofta skyller man förtrycket av kvinnorna på religionen, när det egentligen handlar om de patriarkala strukturerna. Hon berättar också att det finns interna spänningar mellan de kristna och de muslimska palestinierna i det palestinska samhället, att båda grupperna känner sig överlägsna den andra, men när det kommer till kvinnors rättigheter är man rörande överens inom de båda grupperna. Kvinnorna har flyttat fram sina positioner i det palestinska samhället men man använder hela tiden religion och kultur som förtryckarmetoder. Men kvinnorna är starkare än det, utropar Randa Siniora. Under tiden för besöket i det heliga landet sker det omtalade och omskrivna fångutbytet mellan Israel och Hamas, då en israelisk soldat som suttit fången i fem år byts mot 1 000 palestinska fångar från de israeliska fängelserna. Detta diskuteras vid flera tillfällen under veckan men Randa Siniora har en av de mest intressanta infallsvinklarna på händelsen: Den israeliska ockupationen och det faktum att många palestinska män dödas eller fängslas har gjort att många kvinnor har kommit ut i arbetslivet och haft ansvar för allt i hushållet, även det som mannen traditionellt varit ansvarig för. Det har stärkt kvinnorna, men vad händer nu när cirka 1000 män återkommer till sina familjer, en del efter många år i fängelse? Självklart är det en glädje att de släpps fria, men vad händer med kvinnorna nu? Kommer de att tvingas tillbaka till sina undanskymda positioner eller kommer de att få behålla sin nya roll i familjen och i samhället? Under veckan besöker gruppen från Sverige Jerusalem och Västbanken och möter olika kvinnor, både kristna, muslimer och judar. Kvinnorna delar med sig av sina livsberättelser och sitt arbete för kvinnors rättigheter. Gemensamt för dem alla, både i det palestinska och i det israeliska samhället, är att kvinnorna har en underordnad roll, deras rättigheter blir åsidosatta på grund av konflikterna som präglar samhället. Den ständiga fråga vid alla möten är: vad kan vi från Sverige göra? Hur kan vi visa solidaritet med kvinnorna? Lucy Talgieh, koordinator för kvinnoarbetet på organisationen Wiám, Palestinian Conflict Resolution Center, i Betlehem var med och skrev det så kallade Kairos Palestina, ett dokument om hur palestinierna själva och alla kristna bör förhålla sig till den israeliska ockupationen. Hon berättar om arbetet med dokumentet, inspirerat av ett dokument som skrevs av de svarta kyrkorna i Sydafrika under apartheidtiden. Även om dokumentet i första hand är för palestinierna själva är det samtidigt en vädjan om hjälp från kyrkorna över hela världen. Lucys svar på frågan om vad som kan göras är: Be för en rättvis och rättfärdig fred. Dela dina erfarenheter från resan till Palestina med din församling hemma. Rapportera regelbundet om situationen i Palestina i din församling eller organisation hemma. Stöd EAPPI (på svenska, SEAPPI, Svenska ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel). Var aktiv i ditt sammanhang för att försöka påverka politiker att arbeta konstruktivt med att häva ockupationen. Det var många intryck att sortera för resgruppen, många möten och livsberättelser man fick ta del av, och trots den i så många stycken hopplösa situationen förmedlade ändå majoriteten av kvinnorna hopp. Hopp om att situationen i landet och konflikten mellan Israel och palestinierna en dag ska lösas, hopp om att kvinnornas situation på båda sidor ska förbättras. Hoppet om fred. I den avslutande utvärderingen av resan sammanfattade en av deltagarna, Marie Lumsden från Göteborg, alla upplevelserna på följande sätt: Lager på lager av livssituation, lager på lager av historia, lager på lager av religion, lager på lager av hemland, lager på lager av upplevelser, tankar, möten, lager på lager, valv efter valv. Text: Annika Damirjian Foto: Ragni Lantz och Anna-Tora Martin 8 Elsa nr 4 2011 Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

Faten Nastas, kristen palestinsk konstnär Hania Kassicieh, Bildas studiecenter Debbie Weissman, judisk-kristen religionsdialog Lucy Talgieh, Wi am, Betlehem Safa Abu Assab, Diakonia Rachel Sabbat, rabbin Raeda Sa adeh, muslimsk palestinsk konstnär Aliya Strauss, WILP, Women in Black Randa Siniora, ICHRP, Ramallah Elsa nr 4 2011 9

Världsböndagen 2012 Religiös tolerans värderas högt i Malaysia. Här deltar en kvinna av kinesiskt ursprung i en hinduisk högtid tillsammans med sin hinduiske make och deras barn. Världsböndagen 2012: Malaysia önskar Fred och välkommen År 2012 är det kvinnor i Malaysia som står bakom gudstjänstprogrammet för Världsböndagen. Malaysia ligger i sydöstra Asien och består dels av Malackahalvön, dels av Östmalaysia, som omfattar Sabah och Sarawak på norra Borneo. Den totala landytan är ungefär tre fjärdedelar av Sveriges. Selamat datang Fred och välkommen! - är den traditionella hälsningsfrasen som också får inleda gudstjänsten den 2 mars. Malaysia är en nation av mångfald i enhet, där malajer, kineser, indier, ursprungsbefolkningar och minoritetsgrupper bor och arbetar i harmoni som ett folk, fast de bevarar sina egna traditioner och kulturer. Den färgstarka, mångfasetterade kulturen märks i nästan allt; festivaler, danser, kläder, konst och hantverk, lekar, musikinstrument och det exotiska köket. Av befolkningen på drygt 28 miljoner är 55 % malajer, 24 % av kinesiskt och 7 % av indiskt ursprung samt 11 % urinvånare och stamfolk. Malaysia är för närvarande det land i Asien som tar emot flest gästarbetare, som jobbar på palmolje- och gummiplantagerna samt inom den snabbt växande elektronikindustrin, och landet har också tagit emot många människor på flykt undan krig och oroligheter i andra delar av Asien. Malajiska är det officiella språket i Malaysia och islam den officiella religionen. Trots att de flesta är muslimer, finns det också en stor icke-muslimsk befolkning, och grundlagen garanterar reli- Det är vår bön att alla raser, etniska grupper och religioner ska verka för religiös harmoni och en rättvis utveckling som inkluderar alla gionsfrihet för alla. Inför en sådan mångfald är det livsviktigt med tolerans och harmoni och en rättvis förvaltning. Det är vår bön att alla raser, etniska grupper och religioner ska verka för religiös harmoni och en rättvis utveckling som inkluderar alla, skriver Malaysias kvinnor i sitt program, som har temat Låt rättvisan segra. Det finns orättvisor och missförhållanden i samhället, både i Malaysia och i världen i övrigt, och frågan är om och hur vi som kristna ska förhålla oss. Vi har ett moraliskt ansvar att engagera oss, även politiskt, menar kvinnorna i sitt program, inspirerade bl a av profeten Habackuk i Gamla testamentet. Som nytestamentlig text använder de liknelsen 10 Elsa nr 4 2011 Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

Världsböndagen 2012 om den envisa änkan och den orättfärdige domaren i Luk 18:1-8. Vi får också möta Irene Fernandez, en malaysisk socialarbetare, som med outtröttligt mod och uthållighet kämpat för gästarbetarnas rätt till en människovärdig tillvaro. Kollekten som samlas in i samband med böndagsgudstjänsterna går som vanligt till utbildningsstipendier till kvinnor i fattiga länder. 2011 fördelades drygt 351 000 kr i individuella stipendier till Möte med böndagsstipendiat i Betlehem I samband med den studieresa som SEK och studieförbundet Bilda anordnade till Mellanöstern i oktober fick Ingela von Melen, ledamot i Böndagskommittén, möjlighet att träffa en av de stipendiater i Betlehem som får böndagsbidrag till sina studier, 40-åriga Nancy Qumsiyeh. Stipendierna kanaliseras via Strängnäs stift. Jag är väldigt tacksam för stipendiet, sade Nancy som har 1,5 år kvar till sin lärarexamen. Hon bor i Beit Sahour (Herdarnas äng) och har make och tre barn. Maken är arbetslös, så Nancy jobbar som bibliotekarie i en luthersk skola för att försörja familjen, jämsides med studierna. Högre utbildning ger högre lön, så studierna är viktiga för mig och utan det ekonomiska stödet från Sverige skulle det vara omöjligt, säger hon. 122 kvinnor i 21 länder. Kollekten måste redovisas till Världsböndagen (pg 40 47 22-1) före 1 april för att finnas med i stipendiefördelningen. Program, affisch och diverse bakgrundsmaterial skickades ut med post i slutet av november, men kan även laddas ner från vår hemsida, www.sek-vbd.se. Ragni Lantz, ordförande, Böndagskommittén Sedan Malaysia bildades1963 har staten satsat stort på skolväsendet. I dag kan 92 procent av invånarna läsa och skriva. Skoluniform bekostas av staten, inklusive de muslimska flickornas huvudduk. Nancy Qumsiyeh och Ingela von Melen. 2012 års böndagsaffisch målades av den malaysiska konstnären Hanna Cheriyan Varghese och inspirerades av Mika 6:8. Böndagsmaterial Via vanlig post har följande material distribuerats till ca 700 adresser: gudstjänstprogram, affisch, följebrev, kollekttal, bibelstudium, bakgrund om Malaysia, bokmärke samt inbetalningskort. Alla dokument (utom bokmärket och inbetalningskortet) samt ett förslag till pressmeddelande och program för barngudstjänst finns att ladda ner från hemsidan, www. sek-vbd.se En cd-skiva med bilder, bildtexter och musik från Malaysia kan beställas från SEK:s expedition, e-post:sek@ekuc.se. CD-n kostar 30 kr. Inget nytt vykort har tryckts upp inför 2012, men kort från tidigare år kan beställas via expeditionen, liksom informationsbroschyren om Världsböndagen och böndagsbokmärken. Broschyrerna är kostnadsfria, bokmärkena kostar 1 kr styck (+ porto i båda fallen). En administrationsavgift på 10 kr tillkommer för alla försändelser. Foto: Ragni Lantz Elsa nr 4 2011 11

Foto: Nata Hovorkova Morgonbön på lördagen, ledd av delegaterna från Storbritannien. Women are Breaking the Walls of Exclusion var temat för EFECW:s 1 årliga möte för nationella koordinatorer. Ett femtiotal kvinnor från mer än tjugo länder i Europa strålade samman i den pittoreska kurorten Druskininkai tretton mil sydöst om Vilnius. Syftet var att belysa problemen med trafficking och prostitution, något som bara i Litauen ökat enormt sedan självständigheten i början av 1990-talet. Experter på både statlig och kyrklig nivå deltog med föredrag och workshops. Kvinnor river utanförskapets murar Julia Staskauske från det litauiska inrikesministeriet gav en inblick i hur man från statligt håll försöker komma tillrätta med problemen, bl.a. genom en stor nationell aktionsplan som inbegriper bidrag till hjälptelefon för offren, vittnesskydd och specialutbildade åklagare. Tyvärr har dessa åtgärder inte fått något större genomslag i landet, eftersom det fortfarande är svårt att komma tillrätta med orsakerna till trafficking: den skenande arbetslösheten på 17 % (2011), de orättvist lägre kvinnolönerna och den stora fattigdomen efter Sovjetväldets fall. Ett annat problem är skammen, som många flickor/kvinnor känner och som försvårar deras återintegrering i det litauiska samhället. Sven-Gunnar Lidén från Baptistsamfundet i Sverige, och en av våra främsta experter på trafficking, bidrog med ett imponerande föredrag om hur man arbetar med frågan i vårt land. Till skillnad från många andra debattörer fokuserade han på pengarnas makt. Han menade att trafficking i första hand inte handlar om sex utan om att tjäna pengar. Därför, menade han, är den svenska prostitutionslagen, som straffbelägger sexköparen, ett utmärkt redskap i kampen mot sexslaveriet. Man fokuserar på affärstransaktionen och försöker förhindra den s.k. efterfrågan. I sin workshop, som kompletterade föredraget, visade han filmen Lilja 4ever, som blev en oerhört stark upplevelse för oss deltagare. Filmen handlar om en 16- årig flicka som, efter att ha blivit övergiven av sin mamma, utsätts för människohandel och tvingas till prostitution. Efter filmen ställdes frågan Vems är felet? och en livlig diskussion utbröt. De flesta menade att mammans svek var avgörande. 12 Elsa nr 4 2011 Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

Foto: Nata Hovorkova Sista kvällen var det litauisk fest och dans. Själv framhöll Sven-Gunnar Lidén den manliga gängmentaliteten och dess kvinnoförakt som den mest drivande faktorn i Liljas tragedi. Det blev ganska snart tydligt att de här frågorna berörde oss alla djupt, som kvinnor, mödrar, hustrur. Dock visade det sig att det inte var lätt att prata om det. Majoriteten av deltagarna är i övre medelåldern och de flesta kommer från länder där de här sakerna länge varit tabu. Uppfattningarna om manlig och kvinnlig sexualitet gick också isär på ett tydligt sätt, när prostitutionen kom på tal. Inte så få kvinnor från Tyskland, Nederländerna och Österrike (där prostitutionen är lagligt reglerad) menade att sexarbete kunde betraktas som vilket kroppsarbete som helst och ifrågasatte den skandinaviska strängare inställningen. Själv fick jag frågan om inte kvinnomisshandel i hemmen hade ökat efter den svenska prostitutionslagens införande (1999)! De svenska delegaterna lär ut Små grodorna. Förutom trafficking-temat stod också de unga kvinnornas situation i EFECW på agendan. Glädjande nog finns det nu en grupp dynamiska välutbildade tjejer från alla delar av Europa, som är villiga att ge tid och energi åt det ekumeniska kvinnoarbetet. Två av dem sitter dessutom i EFECW:s styrelse. Komplikationerna i den ekumeniska paradoxen, dvs. faktum att vi kommer från olika kyrkotraditioner men ändå vill sträva mot enhet, blev tydlig vid diskussionerna om EFECW:s satsning på Ecumenical Celebration, ett försök att skapa en liturgi just för kvinnlig ekumenik. Här blev frågan om interkommunion en stötesten (att dela nattvarden med varandra över samfundsgränserna). Men trots starka känslor, som alltid i den här frågan, lyckades vi hålla ihop gemenskapen och enas om att ta ett första steg i Foto: Nata Hovorkova en agape-måltid. Själv tycker jag att dessa meningsmotsättningar kan bli verkligt fruktbara. De betyder att vi måste lämna de ekumeniska artigheterna och gå på djupet med våra olikheter, i ett givande och tagande. De betyder också att vi behöver öka vår kunskap om varandra. Värdarna för mötet hade gjort ett fantastiskt jobb, lokaler och logistik fungerade perfekt. Vi deltagare blev dessutom bjudna på litauisk lokalfärg. Ett besök på Gruto Park, en anläggning fullproppad med nostalgi från Sovjettiden (bl. a. i form av hopsamlade jättestatyer i socialrealistisk stil) framkallade blandade känslor av både nyfikenhet och avståndstagande. Desto mera uppsluppen blev avslutningskvällen med folksång och -dansgrupp som satte fart på de flesta ekumeniska fötterna! Else-Britt Löfdahl, NC nationell koordinator för Sverige (SEK) 1 EFECW - Ecumenical Forum of European Christian Women är den europeiska paraplyorganisationen för ekumeniskt kvinnoarbete. SEK är medlemsland, och representeras av två nationella koordinatorer i EFECW. Elsa nr 4 2011 13

Chassia Chomsky, Maysoum Qawasmeh och Göran Melander i panelen. Operation 1325 panelsamtal i Lund I den serie seminarier och panelsamtal som Operation 1325 arrangerar under rubriken Actors for a Sustainable Peace hölls den 3 oktober ett panelsamtal i Lund. Som medarrangör återfanns SEK (som representerades av det lokala rådet). Pufendorfsalen vid Juridicum i Lund var välfylld, framför allt av studenter. Fokus ställdes på hur långt man kommit i FNsammanhang med Resolution 1325 och hur det lokala arbetet kan inspireras. Det senare belystes av Chassia Chomsky från Israel, vars engagemang startat i och med sonens vägran att delta i värnplikten, vilket närmast innebär ett socialt stigma i det hårt militariserade Israel. Maysoum Qawasmeh från Palestina påpekade vikten av att kunna samla kvinnorna till ett konstruktivt sammanhang där FN står för ett internationellt stöd och nätverk. Man kan glädjas åt att resolutionen har fått genomslag i många länder. Naturligtvis finns det fortfarande stora svårigheter att förverkliga målen i resolutionen. En av orsakerna är enligt juridikprofessorn Göran Melander, att man inom FN inte har någon egen domstol utan att övergreppen mot kvinnor i krigssituationer måste lagföras i det land där de begås, vilket innebär orimligt omfattande förundersökningar, som oftast utmynnar i intet. Därför borde FN ha en egen domstol där brott som begås av FN-personal kan tas upp. Att FN-medarbetarna kommer från Carolyn Hannah, Chassia Chomsky, Maysoum Qawasmeh och Maj Britt Theorin, ordförande för Operation 1325 många olika länder och kulturer med olika kvinnosyn plus det faktum att många är män utan familj, som reser runt till olika uppdrag, är också ett problem man måste ta ställning till och arbeta med. Professor Carolyn Hannah, som arbetat många år i FN i New York, tyckte det var angeläget att föra upp 1325 på en högre nivå bland tjänstemännen i FN. Ligger den kvar på mellannivån kommer det inte att få det fulla genomslag som vi önskar, hävdade hon. Maj- Britt Theorin, vår f.d. svenska nedrustningsminister med ett imponerande internationellt perspektiv, ville ändå betona hur långt fredsarbetet med kvinnor som aktörer kommit och att förändring tar tid. Hon jämförde med hur andelen kvinnor i Sveriges riksdag ökat på bara tjugo år! Med uppmaningen att fortsätta kämpa, hålla huvudet kallt och hålla ut! sporrade hon auditoriet, som svarade med entusiastiska applåder. Else-Britt Löfdahl, Lunds Ekumeniska Kvinnoråd Foto: Anna Kerstin Håkansson Foto: Anna Kerstin Håkansson 14 Elsa nr 4 2011 Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

Aktörer för en hållbar fred Fyra kvinnor från Operation 1325s samarbetspartner i Sudan och Israel/Palestina, inbjöds att besöka några universitetsstäder 3 5 oktober och berätta om hur respektive område arbetar med att göra resolution 1325 känd och praktiserad: Rita Abraham från Juba i det nya landet Södra Sudan, Kamilia Kuku Kura från Nubabergen, även medlem av ett stort nätverk av kvinnliga fredsaktivister på Afrikas Horn, G40, Sudan, numera i exil i Khartoum från kriget där hemma, Chassia Chomsky från Israel och Maysoun Qawasmeh, tidigare kandidat för borgmästarposten i Hebron, Palestina. Medverkande i samtalspanelerna var också genusrådgivare, tidigare FN-personal, akademiker samt kvinnliga politiker i fyra städer runt om i Sverige: Lund, Örebro, Uppsala och Umeå. Moderator i Uppsala var Carin Gardbring, styrelserepresentant i Operation 1325 och ordförande för Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd (SEK). Turnén arrangerades i samverkan med Utrikespolitiska föreningarna och Operation 1325:s lokalföreningar i de fyra universitetsstäderna och lockade drygt 200 åhörare. Samtliga deltagare menade att den arabiska våren och FN-resolution 1325 lyfter fram och med all tydlighet pekar på att fred, demokrati och kvinnors mänskliga rättigheter hänger ihop. Kvinnor måste aktivt nomineras till beslutsfattande institutioner, och delta i fredsprocesser. Kamilia Kuku berättar att i Nubabergen, gränsområdet i Kordofan där oljan finns mellan Södra Sudan och resten av landet, råder krig, och huvudstaden Khartoum har fått ta emot tusentals internflyktingar. I byarna har kvinnor ingen talan, och många är analfabeter. Men Södra Sudan har fem kvinnliga ministrar av tjugufem i sin nya regering: för public service, bostadsbyggande, transport, infrastruktur, samt genderfrågor. Rita Abraham berättar att kvinnoorganisationerna kan samarbeta med ministrarna (även de manliga) om löner, och att de behöver stöd, men de kan inte kritisera en minister. Men kvinnor röstade i valet, som en följd av den 1325-utbildning de gått igenom. Södra Sudan har nära 60 % kvinnor och i parlamentet sitter 95 % män. Rita Abraham från Juba, Södra Sudan, och Carin Gardbring, moderator. Chassia Chomsky menar att Israel är fullständigt genommilitariserat och ett mycket patriarkalt land. Militaristiskt tänkande är fullständigt integrerat in i minsta detalj och ifrågasätts bara av ett fåtal. Säkerhet betyder vapen. Det finns kvinnoorganisationer som arbetar för medvetandegörande och för ett stopp för bosättningar på Västbanken och för en tvåstatslösning med Palestina, men de möter stora svårigheter. En aktiv kvinnlig ledare för en fredsrörelse har blivit av med sitt jobb. Många kvinnor i Palestina vet inte om sina rättigheter. De är vana att underordna sig. Det är inte lätt att tänka om och tänka nytt när dagarna går åt till vardagsbestyr, att få mat på bordet. Många har det mycket fattigt i Palestina. För dem som lever i ockuperat land gäller att tåla mycket. Men medvetenhet finns! Kvinnoorganisationer utbildar om rättvisa och demokrati. Det gäller att vara uthållig. Kan den arabiska våren spridas till Israel och Palestina? Ragnhild Greek Foto: Anna Kerstin Håkansson Elsa nr 4 2011 15

Manlig spiritualitet och mannen som trosförmedlare Alla är kallade att vandra Vägen, som är Kristus själv, och på så sätt förändras av honom och bli som han är. Varje människa relaterar till och leds av Gud på ett unikt sätt och detta utgör då varje människas spiritualitet. Finns det en skillnad i hur mannen och kvinnan relaterar till Gud? Hur samverkar den manliga och den kvinnliga spiritualiteten när tron förmedlas? Dessa och liknande frågor behandlades i ett seminarium arrangerat av Justitia et Pax, Kommissionen för Rättvisa och Fred i Stockholms Katolska Stift den 24 september 2011. Temat introducerades av biskop William Kenney, hjälpbiskop i Birminghams ärkestift, och lektor emerita Anne Helene Utgaard från Oslo och följdes av ett panelsamtal. Den gemensamma reflektionen redan från börjar var att det inte finns någon särskild manlig spiritualitet. Biskop William menade att det snarare är de kulturella uttrycken för tron, som utgör skillnaden mellan könen. Förståelsen för Gud formas utifrån ens religiösa erfarenhet. Det finns fyra nödvändiga element som utgör en religiös erfarenhet: kunskap om sin trostradition, emotionell upplevelse, etik, samt ritual. Skillnader mellan mäns och kvinnors religiösa erfarenhet beror på avvikelser inom dessa fyra områden. Till exempel brukar män och kvinnor ibland ha olika idéer om rätt och fel när det gäller specifika situationer. En annan synvinkel på frågan var Anne Helene Utgaards problematisering av den historiska enkönsteorin, som starkt präglade den tidiga kristna tanken. Det enda könet skapat av Gud var mannen, medan kvinnan endast var en ofullkomlig kopia och skulle således uppnå fullkomlighet genom att bli som en man. Tanken att också kvinnan var en fullt mänsklig varelse skapad till Guds avbild uttrycktes först av Augustinus. Den första skapelseberättelsen stödjer detta: Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. I evangelierna kan man inte heller hitta något som skulle stödja enkönsteorin. Hur kan då samspelet mellan det manliga och det kvinnliga se ut när det gäller troslivet? Enligt katolska kyrkans syn, finns det en komplementaritet mellan mannen och kvinnan. Det innebär inte att män eller kvinnor skulle förbli ofullständiga utan varandra, varje människa, man såväl som kvinna, är ju skapad först och främst för Gud. Parförhållande i form av äktenskap är bara en bild av gemenskapen i och med Gud. Mannen och kvinnan är båda jämbördiga och fullständiga människor, som var och en visar på olika sidor av Gud och således av tron. Nuförtiden finns det en överrepresentation av kvinnor i katekesarbetet. Men om mannen och kvinnan avbildar olika sidor av Gud, kan det hända att tron berövas sin rikedom och djup när det ena könet inte deltar i trosundervisningen. Dessutom, på samma sätt som människor söker Guds välsignelse i sina liv, behöver också barnet båda föräldrarnas välsignelse, som innebär en bekräftelse av ens person. Då pappan är sonens, och modern dotterns, främsta förebild, är det nödvändigt att få denna bekräftelse just från sin respektive förebild, men också förstås från båda föräldrarna. Detta utgör grunden för en stabil och stark tro. Både mannens och kvinnans engagemang i trosundervisningen är därför oerhört viktigt och nödvändigt. Seminariet var inte bara en studiedag öppen för alla intresserade utan utgjorde också avstamp för möjligheten att bilda ett genusråd i Stockholms katolska stift. Justitia et Pax kommer att bereda frågan vidare. Ieva Pastor Foto: Sr Madeleine Fredell Anne Helene Utgaard från Oslo och Biskop William Kenney från Birmingham. 16 Elsa nr 4 2011 Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

Mat en religiös fråga och en kvinnofråga? Matens symboliska betydelse, kristna bantningsmetoder och ett upprop om god mat för alla. Det var några inslag på seminariet Mat och religion kvinnor som traditionsbärare på Sigtunastiftelsen 16 17 september. Seminariet, som samlade ett 40-tal deltagare arrangerades i samarbete med Nordisk ekumenisk kvinnokommitté och Centrum för religionsdialog i Stockholms stift. Det var det femte seminariet i serien Religionsdialog i genderperspektiv Lena Roos, docent i religionshistoria inledde med att konstatera att det finns två sätt att se på mat och religion att de hör ihop, eller att de inte har med varandra att göra. Det kan vara viktigt att vara medveten om det i dialogen, påpekade hon. Hon gav sedan en introduktion om kopplingen mat religion. Att äta kan vara en religiös handling i sig, men mat i religiösa sammanhang är också ett sätt att uttrycka grupptillhörighet vad man äter, och med vem och handlar också om ett etiskt förhållningssätt till maten. Eva Aperia, pedagog i Judiska församlingen i Stockholm, visade på hur den judiska tempelkulturen efter templets fall flyttades in i köket all mat har symbolisk betydelse, och därigenom fick kvinnorna en viktig roll som rituella experter. Aiat Majeed Jakobsson, muslim och masterstudent i intersektionalitet, talade om hur fest och fasta hör ihop under Ramadan. Hon påpekade också risken med att alltför starkt koppla kvinnors roll som traditionsbärare till maten riskerar det att befästa gamla könsroller? Kajsa Ahlstrand, professor i World Christianity and Interreligious Studies vid Uppsala universitet, framhöll att kristendomen är den enda religion där all mat är tillåten. Även om det finns fastor och olika matrestriktioner i delar av kristen tradition, finns dock inga generella förbud mot viss sorts mat. Hon gav också dråpliga exempel på nutida kristna bantningskurer som Slim for Him och The Hallelujah Diet. Seminariet avslutades med ett pass om hur vi tillsammans kan finna ett etiskt förhållningssätt till maten, lett av nutritionisten Barbro Turesson, och deltagarna enades om att dela med sig av den inspiration seminariet givit med ett upprop om god mat för alla: Vi är några kvinnor med religiös och kulturell bakgrund i judendom, kristendom och islam som har varit samlade på Sigtunastiftelsen kring matens betydelse i våra religiösa och kulturella traditioner. Alla våra traditioner värnar om livet, om god mat och glädje i samvaron kring maten. Alla våra traditioner känner också värdet av begränsningar, av fasta och enkelhet, och vi vet att detta förhöjer uppskattningen av matens värde och gåva. I en värld där några svälter medan andra kastar stora delar av sin mat har vi en enkel önskan: Vi vill kunna handla och laga mat som ett uttryck för goda relationer med människor och natur. Vi vill inte ha mat som framställts med orättvisa förhållanden som förutsättning. Vi vill inte ha mat som odlas och produceras med hälsovådliga metoder och substanser. Vi vill handla rättvisemärkt, ekologiskt och klimatsmart. Vi uppmanar nu oss själva och andra, kvinnor och män, att värna god mat för alla! Gärna med inspiration från rikedomen i våra religiösa traditioner. Text och foto: Helene Egnell Eva Aperia Lena Roos Aiat Majeed Jakobsson Kajsa Ahlstrand Barbro Turesson Elsa nr 4 2011 17

Kalendarium Januari 12 Informationskväll om Världsböndagen För medlemmar i det lokala ekumeniska kvinnorådet i Stockholm, EkiS. Ragni Lantz visar bilder och presenterar årets tema, Låt rättvisan segra, av kvinnor från Malaysia. Plats: Stefanskyrkan, Frejgatan 20 B, kl 18.00. För mer information om samlingen, kontakta ordförande Ingegerd Modig, telefon: 0730-250 112, e-post: ingegerd. modig@telia.com 16 Martin Luther King dagen Firande av MLK-dagen sker på olika platser i Sverige, se www.martinlutherking.se för mer information om var. Under dagen delas också ett pris ut i Martin Luther Kings anda. MLK-dagen är ett sätt att fira hans arv för hopp och försoning. En av arrangörerna bakom MLK-dagen är Sveriges Ekumeniska kvinnoråd. 21 Att växa som människa och ta ansvar för sitt liv En seminariedag om ledarskap. Om hur modern hjärnforskning bekräftar det vi vet om samberoende, relaterande och medmänsklighet. Att vara unik och gemensam konsekvenser för livet som vi delar. Medverkande: Anna Gerge, psykoterapeut och handledare, guidar oss igenom denna seminariedag med samtal, föreläsningar och reflektionsövningar. På Sigtunastiftelsen, klockan 10.00 16.00. Kostnad: 280 kr. Arrangör: Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd, SEK, i samarbete med Sigtunastiftelsen. För mer information och anmälan, kontakta SEK: tel 08-453 68 04, e-post sek@ekuc.se Februari 12 Motionera mera Var med och påverka SEKs framtid! Sista dagen för insändande av motioner till årsmötet är den 20 februari. Skicka motionerna till Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd, Box 14038, 167 14 Bromma, eller mejla till sek@ekuc.se Alla medlemmar har rätt att motionera till SEK. Mars 2 Låt rättvisan segra Världsböndagen firas över hela världen. Temat Låt rättvisan segra är utarbetat av kvinnor från Malaysia. Dagen firas på cirka 400 platser i Sverige. 2 Världsböndagen i Stockholm Ekumeniska Kvinnorådet i Stockholm firar Världsböndagen i Stefanskyrkan klockan 18.00. För mer information om samlingen, kontakta ordförande Ingegerd Modig, telefon: 0730-250 112, e-post: ingegerd.modig@telia.com 8 Internationella kvinnodagen Dagen firas på många olika platser i Sverige och i världen. Håll utkik efter vad som arrangeras på din hemort. April 20 22 Årsmöte för Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd För enskilda medlemmar och medlemsorganisationer i Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd, i Norrköping. En separat folder med ytterligare information och detaljprogram kommer att skickas ut till alla medlemmar och medlemsorganisationer i god tid före årsmötet. Se också SEKs hemsida: www.sek-vbd.se Augusti 16 19 Vardagsliv och tro Nordisk ekumenisk kvinnokonferens. Kvinnor från hela Norden hälsas varmt välkomna till några dagars samvaro i Kulturcentret Sofia alldeles vid havsstranden i Helsingfors, Finland. Arrangör: Nordisk ekumenisk kvinnokommitté, NEKK, är ett nätverk inom Ekumenik i Norden vid Sveriges Kristna Råd. NEKK bildades 1990 för att nordiskt och ekumeniskt främja kvinnors roll och ställning i kyrka och samhälle, öka kvinnors delaktighet i beslut, arbeta mot våld mot kvinnor, mot könsdiskriminering och ekonomisk orättvisa. Information och upplysningar: gunnel. borgegard@skr.org, telefon: 070 818 4808, eller SEK, 08-453 68 04, e-post: sek@ekuc.se Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd Postadress: SEK, Ekumeniska Centret, Box 14038, 167 14 Bromma Besöksadress: Gustavslundsvägen 18, Alviks torg, Bromma Tel: 08-453 68 04, e-post: sek@ekuc.se hemsida: www.sek-vbd.se Postgiro: 60 22 22 2 Medlemsavgift: 100 kr/år Generalsekreterare: Annika Damirjian SEK:s styrelse 2010 2011 Ordförande: Carin Gardbring, Uppsala Vice ordf: Ingrid Albinsson, Strängnäs Diana Eliason, Alingsås Petra Jonsson, Vällingby Ragni Lantz, Sundbyberg, VBD Else-Britt Löfdahl, Lund Karin Nordin, Norrköping Cecilia Ralfe Stelander, Uppsala Birgitta Thörn, Hisings-Backa Märta Wigg, Norrköping Kristina Åkerman, Uppsala Raja Zeitoun, Jönköping, suppl Sara Watanen, Frösön, suppl Christina Högström, Bromma, kassör Medlemsorganisationer i Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd (2011): Forum för prästvigda kvinnor Frälsningsarmén Hem & familj Kvinnor för Mission Kvinnor i Svenska kyrkan Metodistkyrkans Kvinnoförbund Svenska Baptisternas Kvinnoförbund Stödorganisationer Evangeliska Fosterlandsstiftelsen Evangeliska Frikyrkan KFUK/KFUM:s Riksförbund Pingströrelsen Svenska Alliansmissionen Svenska Missionskyrkan Vännernas Samfund i Sverige, Kväkarna SEK samarbetar också med: Ecumenical Forum of European Christian Women, EFECW Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor, KSAN Minsta Myntets Gemenskap (Fellowship of the Least Coin, FLC) Nordisk Ekumenisk Kvinnokommitté, NEKK Operation 1325 Studieförbundet Bilda Svenska Missionsrådet Sveriges Kristna Råd Sveriges Kvinnolobby UNWOMEN Sverige Världsböndagen (World Day of Prayer) Lokala ekumeniska kvinnoråd finns på följande platser: Göteborg, Halmstad, Jönköping, Karlskrona, Linköping, Lund, Malmö, Stockholm, Södertälje, Uppsala. 18 Elsa nr 4 2011 Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

5 15 april 2012 Vy Vy från från Beit Beit Jala Jala ned ned mot mot Medelhavet Anemoner Fira påsken i Jerusalem Fira Fira påsken påsken i Jerusalem i och och måla måla akvarell i Galileen i och och på på Västbanken våren våren 2012 2012 Tid: och måla akvarell i Galileen och på Västbanken våren 2012 Tid: 5 5 9 april 9 april i i i Jerusalem, i vi vi bor bor ev ev på på Heremitaget vid vid Getsemane trädgård på på Olivberget 9 9 11 11 april april i och i och runt runt Betlehem, vi vi målar målar tillsammans med med elever elever vid vid Dar Dar al al Kalima Kalima College i Betlehem i 5 9 och april och bor bor på på i Abu i Abu Jerusalem, Gubran, det det Internationella vi bor ev centrets på Heremitaget gästhem vid Getsemane trädgård på Olivberget, 9 11 april i och 12 12 15 15 april april i Tiberias i runt runt sjön sjön Genesaret, vi vi bor bor på på Immanuel Hostel Hostel med med utsikt utsikt över över Gennesarets sjö sjö runt Betlehem, vi målar tillsammans med elever vid Dar al Kalima College i Betlehem och bor på Abu Gubran, Kostnad: det Internationella centrets gästhem, 12 15 april i Tiberias runt sjön Genesaret, vi bor på Immanuel Hostel med utsikt över Genesarets sjö Kostnad: Flygresa 3-4000 3-4000 kr, kr, det det finns finns många många flygbolag att att välja välja mellan, mellan, t ex t ex Austrian Airlines, Lufthansa, Czech Czech Airlines, just just nu nu kan kan man man boka boka med med Baltic Baltic Air Air som somkostar ca ca 2 500 2 500 tor, tor, (finns (finns ett ett billigt billigt flyg flyg fr fr Köpenhamn, Cimber-Sterling) Boende ca 2500 kr Mat ca 100 150 kr per dag Bussresor tillkommer och jag har inte pris på det ännu, ca 500 kr per person Kostnad: Flygresa 3-4000 kronor, det finns många flygbolag att välja mellan, t ex Austrian Airlines, Lufthansa, Cimber-Sterling) Boende Czech ca Airlines, 2500 kr just nu kan man boka med Baltic Air som kostar ca 2 500 kronor tor, (finns ett billigt flyg fr Köpenhamn, Mat ca 100 150 Cimber-Sterling). kr per dag Boende ca 2500 kronor. Mat ca 100 150 kronor per dag. Bussresor tillkommer Bussresor tillkommer och jag har inte pris på det ännu, ca 500 kr per person med ca 500 kronor per person Vi Vi besöker givetvis också också en en del del bibliska platser platser och och träffar träffar lokala lokala konstnärer. Mer Mer detaljerad information kommer senare. kommer Vi besöker senare. givetvis också en del bibliska platser och träffar lokala konstnärer. Mer detaljerad information kommer senare. Deltagande: Jag Jag räknar räknar med med 12 12 platser. platser. Enkelrum och och Dubbelrum. Bokningarna är är ännu ännu inte inte klara, klara, men men jag jag ville ville gärna gärna få få ut ut denna denna preliminära anmälan så så fort fort som som möjligt. Tolv platser. Enkelrum och dubbelrum. Bokningarna är ännu inte klara. Om du är intresserad av att delta, hör av Om dig du så är intresserad fort som av möjligt att delta, hör till av mig: dig så Inger fort som Jonasson, möjligt till mig: ijonasson@diyar.ps Inger Jonasson, ijonasson@diyar.ps Om du är intresserad av att delta, hör av dig så fort som möjligt till mig: Inger Jonasson, ijonasson@diyar.ps Till minne av Anna Betale Välkommen till Edsätra äldreboende Vi erbjuder personlig omsorg utifrån dina behov. Tillsammans formar vi spännande och trevliga dagar. Just nu har vi lediga platser för dig som har biståndsbeslut. Bogsätravägen 27 127 38 SKÄRHOLMEN Tel 08-97 03 40 www.edsatra.se Foto: Rune Olsson Anna Betale avled i Gamboula, Centralafrikanska republiken (RCA), på morgonen den 29 september. Hon blev omkring 70 år. Hon var den första kvinnan som blev utbildad till lärare inom Örebro Missionens (numera Evangeliska frikyrkans) mission i Centralafrika. Efter en yrkesutbildning i Sverige med stipendium från Svenska Ekumeniska Kvinnorådet 1963 1964, genom Världsböndagskommittén, blev hon anställd vid den nyöppnade hushållsskolan i Carnot där hon senare blev rektor. Hon var sedan under flera decennier engagerad i kvinnoundervisningen och var ledare för kvinnorörelsen inom det Evangeliska Baptistsamfundet i RCA. Hon tillhörde även under lång tid samfundets styrelse. Under några års tjänst tillsammans med sin make Valentin Betale vid den evangeliska teologiska fakulteten i Bangui utvecklade hon motsvarande utbildning där. Under året i Sverige och vid senare besök fick hon en stor vänkrets i ÖM-församlingar. Mama Anna var en högt respekterad kvinna både inom samfundet och i det centralafrikanska samhället där hon även gjorde flera betydelsefulla insatser. Göran Janzon Elsa nr 4 2011 19

POSTTIDNING B RETUR TILL: Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd Ekumeniska Centret Box 14038, 167 14 Bromma Kallelse till årsmöte för enskilda medlemmar och medlemsorganisationer i Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd 20 22 april, Norrköping Temat för årsmötet är hämtat från firandet av Världsböndagen 2012 och kommer att prägla årsmötet genom gudstjänster, andakter, seminarium och på andra sätt. Varmt välkommen till en helg med gemenskap, årsmötesförhandlingar, överläggningar och mycket mera. Var med och påverka SEKs framtid! Sista dagen för insändande av motioner är den 20 februari 2012. En separat folder med ytterligare information och detaljprogram kommer att skickas ut till alla medlemmar, lokala råd och medlemsorganisationer i god tid före årsmötet. Se också SEKs hemsida: www.sek-vbd.se Varmt välkommen! Årsmöte 2012 Låt rättvisan segra