Återfynd under år 2009 av fåglar ringmärkta i Sverige. Punkten längst österut gäller en videsparv, en ung hona som märktes vid Norrfjärden i Piteå hösten 2008 och som kontrollerades av en kinesisk ringmärkare 2 april 2009. foto: peter nilsson Videsparven Emberiza rustica t.h., en 2K+ hanne, är fotograferad vid Pitholm, Piteå (Nb) 13 maj 2009. 22 fågelåret 2009
Svensk ringmärkning 2009 thord fransson, lina jansson, tuomo kolehmainen & thomas wenninger och 1998). Av de märkta fåglarna 2009 var 51 777 ungar och 218 192 flygga fåglar. Antalet arter som märktes som ungar (153) är högre än under fjolåret (151), men lägre än genomsnittet för de senaste 19 åren, som är 161 (Tabell 1). Andelen av märkningen som utgörs av fåglar märkta som ungar har varierat mellan 18 och 21 % under de senaste 20 åren utan att uppvisa någon tydlig trend. Märkningen av ungar är ett viktigt komplement till märkningen av flygga fåglar, inte minst eftersom den kan ge ett mått på reproduktion och dessutom är det fåglar vars födelseplats är känd. Ringmärkningscentralen kommer därför fortsatt att arbeta för att stimulera märkningen av ungar. foto: tomas lundquist I Sverige har ringmärkning av fåglar pågått sedan 1911, vilket innebär att 100-årsjubileet närmar sig. Till en början var märkningen inte så omfattande, men den har under en lång följd av år stadigt ökat i omfattning. Efter 1990 har ringmärkningen bedrivits på ett tämligen likartat sätt från år till år. Naturhistoriska riksmuseet, som ansvarar för verksamheten och ger tillstånd för ringmärkning, licensierade under året 722 personer som därmed hade tillstånd att förse fåglar med ringar adresserade RIKSMU- SEUM STOCKHOLM. Ringmärkningen är starkt beroende av ideella insatser och många märkare lägger ner en ansenlig tid på att varje år utföra ringmärkning. Märkningar Trots att aktiviteten var snarlik tidigare år ringmärktes ungefär 70 000 fåglar färre under 2009 jämfört med 2008 (Tabell 1). Antalet märkta fåglar under året uppgick till 269 969, vilket är klart under medelvärdet för de senaste 19 åren. Lägre märksiffror har noterats vid tre tillfällen efter 1990 (1991, 1995 Nyligen flygfärdig blåmesunge Parus caeruleus. Ringmärkning av boungar ger en bild av reproduktionen. De arter med störst antal märkta boungar är talgoxe (8 388 märkta), svartvit flugsnappare (6 574), blåmes (5 921) och halsbandsflugsnappare (4 574). Tabell 1. Den svenska ringmärkningen under perioden 1990 2009 i siffror. Kategori Märkta Medeltal Variationsbredd 2009 1990 2008 1990 2008 Boungar 51 777 60 873 47 029 68 394 Flygga fåglar 218 192 242 885 204 761 284 891 Fåglar totalt 269 969 303 758 256 849 350 306 Antal arter 244 247 237 259 Boungar, antal arter 153 161 146 175 fågelåret 2009 23
Samtliga märktes i lägre antal än under föregående år, och summeras antalet märkta av dessa fyra arter för respektive år visar det sig att drygt 8 000 färre märktes 2009 än 2008. För talgoxen får vi gå tillbaka till 1995 för att hitta ett år med färre märkta. För både havsörn (368 märkta) och pilgrimsfalk (216) noterades nya årsrekord (Figur 2). Märkningen av kungsörn uppvisade däremot en tämligen låg årssumma, vilket sannolikt speglar dålig häckningsframgång på flera håll (Figur 2). Ugglorna hade ett genomgående dåligt reproduktionsår om man ser till boungemärkningen, och det gällde i synnerhet lappuggla (1 märkt, medelvärde 1990 2008: 64), slaguggla (68, medel: 249), hornuggla (4, medel: foto: tommy holmgren 27) och pärluggla (28, medel: 319). Det är välkänt att häckningsresultaten hos ugglorna varierar högst påtagligt och för lappuggla har år helt utan boungemärkning förekommit (1993 och 1997). För hornugglans del har märkningen haft en vikande trend sedan början av 1990-talet. En art som detta år helt saknas bland de boungemärkta är häger, som tidigare märkts i ganska stor omfattning, men där märkningen utförts av specialiserade märkare som nu tyvärr minskat sin aktivitet. Av mindre vanliga arter bland fåglar märkta som ungar hittas detta år sidensvans (1), varfågel (1), smalnäbbad simsnäppa (7) och lappsparv (17). De arter som märktes i störst antal som flygga var lövsångare (29 218 märkta, 2008: 31 334 märkta), rödhake (24 842, 2008: 34 022), kungsfågel (11 570, 2008: 35 481), gråsiska (11 061, 2008: 9 407), talgoxe (10 720, 2008: 15 468) och blåmes (9516, 2008: 24 628). Även bland dessa minskade Våren och sommaren 2009 kännetecknades av dålig reproduktion hos Sveriges ugglor. Hornuggleunge Asio otus, Falsterbo (Sk) 3 juli 2009. Figur 1. Antalet årligen ringmärkta fåglar i Sverige 1990 2009 med andelen märkta som ungar markerade med gröna staplar. 24 fågelåret 2009 Figur 2. Antalet årligen ringmärkta fåglar för några arter i Sverige under perioden 1990 2009.
så noterats inom ramen för CES-Sverige (se separat artikel i Fågelåret 2009). För rosenfinken minskade märkningen kraftigt under slutet av 1990-talet och har därefter legat på en tämligen låg nivå (Figur 3). En art som däremot ökat något är rörsångare (7 552 märkta) efter två år med lägre fångst. Fortfarande ligger antalet märkta klart under genomsnittet för 1990 2008 som är 11 149 och långt under toppåret 1992 då 18 827 märktes. Bland ovanligare arter kan en tydlig ökning i förekomsten av blåstjärt nämnas. Under perioden 1990 2009 har totalt 16 ringmärkts och av dessa inte mindre än elva under åren 2007 2009 (Figur 4). Även för taigasångare syns en tydlig ökning under de senaste åren, även om 2008 års rekordsiffra inte nåddes detta år. Som kontrast kan jämföras med kungsfågelsångare som under de senaste åren snarare uppvisar en vikande trend (Figur 4). Bland mindre vanliga märkarter kan spetsbergsgås (2 märkta), sjöorre (2), vaktel (9), brednäbbad simsnäppa (1), sammetshätta (1), nordsångare (1), svarthuvad sparv (1) och kornsparv (1) nämnas. Ny märkart för Sverige blev dessutom taigatrast. Det totala antalet fåglar märkta i Sverige uppgick efter 2009 till 12 216 104 fåglar. Återfynd Under 2009 diariefördes och besvarades 3 085 återfynd av fåglar ringmärkta i Sverige. Ringmärkarnas Figur 3. Antalet årligen ringmärkta fåglar för några arter i Sverige under perioden 1990 2009. märkningen påtagligt från föregående år och summeras antalet märkta för dessa sex arter för respektive år visar det sig att drygt 53 000 färre märktes 2009 än 2008. Undantaget är gråsiska, som ökat något jämfört med föregående två år. Även grönsiska ökade påtagligt (7 877 märkta) efter att ha haft ett ovanligt svagt år 2008 (3 191). Både gråsiska och grönsiska uppträder invasionsartat och svängningarna har varit påtagliga under de senaste 20 åren. Rödhaken som haft en period med ökande antal (årsrekord noterat 2008) backade nu något (Figur 3). Kungsfågeln har uppvisat flera kraftiga svängningar under 2000-talet, och nedgången från 2008 är högst påtaglig (Figur 3). Grönfink minskade från 10 530 märkta 2008 till 6 820 märkta 2009, en minskning på 35 %, som säkert kan kopplas till det utbrott av en encellig flagellat (Trichomonas gallinae) som snabbt spritt sig bland grönfinkar och som angriper slemhinnan i munhålan. Denna minskning har ock- Figur 4. Antalet årligen ringmärkta fåglar för några arter i Sverige under perioden 1990 2009. I det undre diagrammet visas kungsfågelsångare med gröna staplar och taigasångare med gula. fågelåret 2009 25
kontroller av fåglar som de själva märkt tidigare är inte inräknade i siffran med återfynd, även om de i ökad utsträckning rapporteras till Ringmärkningscentralen. Återfynden fördelar sig på 153 arter där skrattmås (468 återfynd), havsörn (158), kungsörn (151), storskarv (126), fiskmås (117) och gräsand (115) är de arter som gett upphov till flest återfynd. I tillägg till återfynd av svenska ringar mottas och hanterades också rapporter av fåglar märkta i utlandet. Fynduppgifterna om dessa sänds till berörda ringmärkningscentraler och när besked erhålls sänder vi svar till personerna som påträffat fåglarna i Sverige. Under 2009 behandlades totalt 810 fynd av fåglar ringmärkta i utlandet. Figur 5. De under 2009 inkomna återfynden (n=3085) fördelade på fyra olika fyndomständigheter. foto: john larsen Jakt är fortfarande den särklassigt största anledningen till återfynd av ringmärkta taltrastar Turdus philomelos. Nästan 80 % av de ringmärkta taltrastar som återrapporterades 2009 hade dödats vid jakt i Sydeuropa. Fynddetaljer När ett rapporterat återfynd behandlas kodas omständigheterna kring fyndet och ibland innebär detta att rapportören kontaktas för kompletterande uppgifter. Därefter dataläggs fyndet och både upphittaren och den som märkt fågeln underrättas om återfyndet. Hur ringmärkta fåglar påträffas är viktig information som ger oss en indikation om vad olika fågelarter råkar ut för. En stor andel av de rapporterade återfynden gäller fåglar som kontrollerats levande och som därmed är möjliga att återfinna igen (Figur 5). Huvudparten av dessa fynd gäller avläsningar där ringnumren lästs av utan att fåglarna infångats och ringmärkta fåglar som kontrol- 26 fågelåret 2009 lerats i samband med fångst och ringmärkning. Av återfynden från 2008 utgör nästan 9 % fåglar som dödats i samband med jakt, och detta är en något högre andel än under de närmast föregående åren. För vissa arter utgör jakt en hög andel av de rapporterade återfynden och nästan 80 % av taltrastfynden från 2009 gäller fåglar som dödats vid jakt (Figur 6A). För koltrast är andelen betydligt lägre och en förklaring till detta är att den inte flyttar så långt söderut i Europa. En koltrast rapporterades som jagad 2009 och det var också en av de som flyttat längst söderut (Figur 6B). Bland andra kända fyndomständigheter ingår bl.a. trafik (väg och tåg) med 1,8 % (57 återfynd), fastnat i fisknät
Figur 6. Återfynd av A) taltrast och B) koltrast behandlade under 2009. Fynd orsakade av jakt är markerade med blå symbol. med 1,6 % (50 fynd), tagen av katt med 2,4 % (63 fynd), flugit in i fönster med 2,7 % (83 fynd) samt kollision med ledning och eldödad med 0,8 % (25 fynd). Bland de fynd där upphittaren angett elström/ledningar som orsak till att fågeln påträffats ingår detta år bl.a. kungsörn (4), fiskgjuse (3), pilgrimsfalk (1), berguv (4) och lappuggla (1). Till tropikerna Antalet fynd söder om Sahara i Afrika uppgår detta år till 13 (Figur 4), vilket är fler än under föregående år, men färre än vad som erhållits tidigare under 2000-talet. Fisktärna dominerar klart bland fynden och samtliga nio fynd gäller fåglar kontrollerade av ringmärkare, en i Mauretanien, fem vid Swakopmund i Namibia och tre i Sydafrika. Av tärnorna är tre märkta som ungfåglar vid Ottenby i augusti och de resterande som boungar. Båda fiskgjusarna är märkta i sjön Åsnen i Småland och hittades döda, en i Mauretanien och en i Senegal. Bivråken märktes som bounge i Dalsland 1994 och hittades nyligen död i Guinea. Detta är den 19:e bivråken märkt i Sverige som återfunnits söder om Sahara. Flest fynd har rapporterats i Ghana (10) och fyndplatsen för det aktuella fyndet ligger något väster om tidigare fynd. I österled Som vanligt rapporteras en del återfynd långt österut (Figur 8). Det mest anmärkningsvärda gäller en videsparv som kontrollerades vid en kinesisk fågelstation i provinsen Heilongjang 2 april 2009. Fågeln märktes som ung hona vid Norrfjärden, Piteå, i september 2008 och är det femte fyndet av en svensk- Figur 7. Återfynd söder om Sahara av fåglar ringmärkta i Sverige och inkomna under 2009. fågelåret 2009 27
foto: john larsen En ung duvhök Accipiter gentilis, som ringmärktes som bounge i Överkalix 2008, dödades senare av en bil i östra Finland. En sydostlig flyttningsriktning har även tidigare påvisats för duvhökar från Norrbotten. Figur 8. Återfynd öster om 30 E inkomna under 2009. 28 fågelåret 2009
märkt videsparv i nordöstra Kina. Av övriga fynd är inte mindre än 15 från silltrutar där färgringar avlästs i Israel och på Cypern. Med undantag för en som är avläst i september är samtliga observerade i mars. De har främst märkts i Hälsingland, men några kommer också från Stora och Lilla Karlsö. Att gräsandsmärkningen tagit fart under senare år visar sig tydligt genom rapporterna av fynd från östliga områden. Detta år har tolv återfynd erhållits, varav de flesta är från Ottenby andfänge (9), men också från Malmö. Spridningen i nord-sydlig ledd är ganska stor med fynd så nordligt som på Kaninhalvön medan andra rört sig närmast rakt österut (Figur 8). Att skrattmåsar märkta i Sverige rör sig till Svarta havet är inte speciellt vanligt, men en fågel märkt i Malmö som ungfågel i oktober 2004 blev avläst där i november 2008. En annan skrattmås blev rapporterad från Onega, där den hittades död i september, men det är mer normalt. Två vitkindade gäss ingår i detta material och båda är märkta på Gotland, en som gammal fågel 1996 och en som ungfågel 2003. Båda blev skjutna, en i oktober och en i maj. En bergand, märkt på Måkläppen i november 2007, blev rapporterad skjuten knappt två år senare. En brunand märkt i Malmö mötte ett annat öde och drunknade i ett fisknät i början av maj. En intressant rörelse uppvisar en duvhök, märkt som unge i Överkalix 2008 och som påträffades bildödad vid Ilomantsi i östligaste Finland i oktober samma år. Liknande rörelser mot sydost har tidigare påvisats hos duvhökar från Norrbotten. Som vanligt ingår flera viggar, samtliga skjutna, bland de östliga fynden, och de är märkta i Malmö (3) och vid Ottenby. Snabba förflyttningar Återfynd kort tid efter märkningen kan ge viktig information om fåglarnas flygetapper och över längre avstånd också hur snabbt flyttningen genomförs. Bland fynden behandlade under 2009 finns endast sju fynd av fåglar som flyttat med en genomsnittlig hastighet som ligger över 100 km per dygn (Figur 9). Samtliga fynd gäller fåglar som kontrollerats av ringmärkare och med ett undantag, en rödhake, är fynden från höstflyttningen, men denna fågel hade ändå rört sig söderut. Den märktes vid Falsterbo 22 april och kontrollerades i Tyskland, 144 km från märkplatsen, följande dag. Möjligen kan den ha flugit för långt eller också kan den pga. dåligt väder valt att flytta tillbaka söderut. Två kärrsnäppor från Ottenby återfanns efter ett respektive två dygn, 394 km respektive 300 km från märkplatsen. Ladusvalan är känd för att kunna genomföra sin flyttning snabbt och en fågel märkt vid Flommen i Falsterbo kontrollerades i Italien efter tio dagar, 1 095 km från märkplatsen. En rörsångare, också den märkt i Flommen, kontrollerades i Portugal efter 14 dagar och den hade då förflyttat sig 2 511 km, vilket ger en medelhastighet på 179 km per dygn. Detta är en tämligen snabb förflyttning över ett längre avstånd, men det kan delvis bero på att det var en adult fågel. En annan rörsångare, märkt på Nidingen i september, konfoto: tommy holmgren En rörsångare Acrocephalus scirpaceus från Flommen vid Falsterbo kontrollerades i Portugal 14 dagar senare. Figur 9. Förflyttningar snabbare än 100 km per dag bland återfynd behandlade under 2009. fågelåret 2009 29
trollerades i Frankrike, 953 km från märkplatsen, efter åtta dagar och hade flugit med en medelhastighet på 119 km per dygn. Höga åldrar Ovanligt många återfynd av fåglar som uppnått höga åldrar behandlades under 2009, och 42 fåglar som var minst 20 år gamla vid återfyndstillfället finns med bland årets fynd. Ett av skälen till det höga antalet är ett projekt där man läser av ringar på kentska tärnor i en koloni på Hirsholm i Danmark. Under 2009 kunde elva svenskmärkta kentska tärnor som var äldre än 20 år identifieras i kolonin. Den äldsta märktes som unge vid Bergkvara (1), kentsk tärna (11), sillgrissla (13), tordmule (1), och berguv (1). Året som gick Trots att svensk ringmärkning snart bedrivits i 100 år erhålls fortlöpande mängder av ny information. För många arter har vi nu en ganska god bild av flyttningsmönster och uppskattningsvis kan man säga att 2/3 av de arter som häckar i Sverige är flyttfåglar. Eftersom flyttningen är en anpassning till klimatförhållanden kan vi mycket väl komma att se förändringar i framtiden om klimatet förändras. Fåglar är en viktig indikator på vår omvärld och en fortsatt ringmärkning är angelägen, inte minst för foto: john larsen Under 2009 avlästes inte mindre än elva svenskmärkta kentska tärnor Sterna sandvicensis, äldre än 20 år, som häckfåglar i en koloni på Hirsholm i Danmark. 1983 och var 26 år gammal när den kontrollerades som häckande 2009. De två äldsta fåglarna under året var sillgrisslor, som båda märktes som ungar på Stora Karlsö i juli 1974, och som 35 år gamla kontrollerades på Kalken vid Svenska Högarna. För berguv noterades ett nytt åldersrekord, 27 år och 4 månader, då en uv som släpptes ut 1982 inom ramen för Berguv Sydväst påträffades dödad av tåg mellan Hallsberg och Kumla. Även för ormvråk (nästan 24 år) och tordmule (26 år) blev det under året nya svenska åldersrekord. Fynden av fåglar äldre än 20 år fördelar sig på vitkindad gås (2), havsörn (2), ormvråk (1), fiskgjuse (1), strandskata (1), skrattmås (1), gråtrut (1), havstrut (6), skräntärna 30 fågelåret 2009 att kartlägga eventuella förändringar i flyttningsmönster men också för att fortlöpande följa och registrera häckningsframgång, fyndomständigheter och fenologi (datum för fåglars ankomst, häckning och bortflyttning). thord fransson, lina jansson, tuomo kolehmainen & thomas wenninger Naturhistoriska riksmuseet, Box 50 007, SE-104 05 Stockholm För mer information om svensk ringmärkning, besök www.nrm.se/rc
foto: tommy holmgren Udda fåglar i fångsten vid Falsterbo fågelstation 2009: Ovan en höksångare Sylvia nisoria, hanne, märkt 13 maj. Nedan en bergstaigasångare Phylloscopus humei, märkt 12 december. foto: tommy holmgren fågelåret 2009 31