2000 års fornminnesinventering i Kronobergs län

2000 års fornminnesinventering i Kronobergs län Alvesta och Ljungby kommuner Fornminnesinventeringen Rapport 2001:3

2000 års fornminnesinventering i Kronobergs län Alvesta och Ljungby kommuner Per Holmgren och Brita Tronde

Riksantikvarieämbetets förlag Box 5405, 114 84 Stockholm Tel. 08-5191 8000 Fax 08-5191 8083 www.raa.se e-post: riksant@raa.se Omslagsbild: Röjningsröseområde i Odensjö socken, RAÄ 75. Produktion: Riksantikvarieämbetet och Smålands museum Distribution: Riksantikvarieämbetets förlag, Box 5405, 114 84 Stockholm, telefon 08-51 91 8000 Layout/original: Ann Winberg Idéverkstaden 2000 Riksantikvarieämbetet 1:1 ISSN 1403-5308

Innehåll Sammanfattning 5 Arbetsområdet 5 Tidigare andragångsinventeringar i länet 5 2000 års arbetsområde 6 Landskapet 7 Naturgeografisk karaktär 7 Kulturgeografisk karaktär 7 Tidigare dokumentation 7 Dokumentation före förstagångsinventeringen 7 Förstagångsinventeringen 9 Dokumentation efter förstagångsinventeringen 10 2000 års fornminnesinventering 10 Fältförberedelser 10 Organisation 11 Fältarbete 11 Inriktning 11 Resultat 11 Utåtriktad verksamhet 22 Information 22 Samråd 23 Utvärdering 23 Fältförberedelser 23 Organisation 23 Fältarbete 23 Inriktning 23 Resultat och kvarstående kompletteringsbehov 24 Särskilt bevarandevärda lokaler och miljöer 24 Skador och hotbilder 26 Utåtriktad verksamhet 27 Referenser 27 Litteratur 27 Övriga källor 28 Bilaga 29 Statistisk redovisning tabellerna 1 a 3 r

Sammanfattning Fornminnesinventeringen i Kronobergs län år 2000 omfattade socknarna Angelstad, Annerstad, Bolmsö, Nöttja, Lidhult, Odensjö, Ryssby, Tannåker, Torpa, Tutaryd, Vittaryd och Vrå i Ljungby kommun samt Hjortsberga, Kvenneberga och Västra Torsås socknar i Alvesta kommun. Totalt inventerades cirka 1 397 km 2 fördelat på 92 ekonomiska kartblad. Arbetstakten inom området varierade mellan 1,5 km 2 och 3,5 km 2 per anställningsdag. Under fältarbetssäsongen registrerades sammanlagt 2 323 lokaler, varav 1 430 med fornlämningsstatus. Det betyder att andelen fornlämningslokaler är 62 procent. Vid förstagångsinventeringen 1949 1953 var motsvarande summor 761 respektive 346 och andelen fornlämningslokaler utgjorde då 45 procent. Dominerande fornlämningskategori bland nyfynden, såväl i antal som ytmässigt, är fossil åkermark. Totalt 498 sådana områden har registrerats, varav merparten är röjningsröseområden av förhistorisk karaktär. Genom en systematisk genomgång av äldre lantmäterikartor har by- och gårdstomternas äldsta kända lägen registrerats. Av sammanlagt 459 sådana är 70 inte längre bebyggda och därmed bedömda som fornlämningslokaler. Nyfynden av förhistoriska gravar uppgår till 377 anläggningar på 138 lokaler. Bland dessa finns ett antal tidigare okända höggravfält. Vid inventeringen har också upptäckts en hällristning och 36 älvkvarnsförekomster. Bland de historiska lämningar som registrerats kan ett tämligen stort antal järnframställningsplatser, väghållningsstenar, gränsmärken och tjärframställningsplatser nämnas. Fältrekognosceringen under år 2000 utfördes av personal från Smålands museum i Växjö och Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Inventeringens organisation var också ett resultat av samarbetet mellan dessa institutioner. Arbetsområdet Tidigare andragångsinventeringar i länet Under 1980-talet blev vissa gränsområden av Kronobergs län inventerade i samband med Riksantikvarieämbetets fullständiga revideringsinventering av Kalmar, Jönköpings och Hallands län. Under åren 1993 och 1994 inleddes den nu pågående fornminnesinventeringen av länet med fyra ekonomiska kartblad inom Växjö kommun. Området låg i direkt anslutning till Växjö tätort och arbetet bekostades delvis av Växjö kommun. Inventeringstakten var cirka 1,0 km 2 per anställningsdag. I arbetet ingick då även redovisning av preliminära fornlämningsområden, samt det som då benämndes risk-/utredningsområden. I större skala kom inventeringen igång 1995 med ett område som berörde 55 ekonomiska kartblad i sydöstra delen av Ljungby kommun, mellersta delen av Alvesta kommun samt västra delen av Växjö kommun. Inventeringstakten var cirka 1,8 km 2 per anställningsdag. År 1996 inventerades ett område som berörde 51 ekonomiska kartblad i västra delen av Tingsryds kommun och södra delen av Växjö kommun. Täckningsgraden varierade mellan 1,0 och 1,5 km 2 per anställningsdag. 5

År 1997 inventerades ett område i de centrala och östra delarna av Växjö kommun. Arbetet berörde 53 ekonomiska kartblad. Arbetstakten låg på mellan 1,9 och 3,9 km 2 per anställningsdag. 1998 års fornminnesinventering omfattade ett område i norra delen av Växjö kommun och nordöstra delen av Alvesta kommun. Sammanlagt 41 ekonomiska kartblad berördes och arbetstakten varierade mellan 2,1 och 3,1 km 2 per anställningsdag. 1999 inventerades hela Markaryds kommun samt delar av Ljungby och Alvesta. Dessutom fullföljdes arbetet i Växjö kommun. Totalt berördes 80 ekonomiska kartblad. Arbetstakten var mellan 1,5 till 3,5 km 2 per anställningsdag. Socken Kommun Areal i km 2 Angelstad Ljungby 90 Annerstad Ljungby 121 Bolmsö Ljungby 79 Hjortsberga Alvesta 100 Kvenneberga Alvesta 36 Lidhult Ljungby 111 Nöttja Ljungby 66 Odensjö Ljungby 77 Ryssby Ljungby 160 Tannåker Ljungby 24 Torpa Ljungby 113 Tutaryd Ljungby 39 Vittaryd Ljungby 57 Vrå Ljungby 137 Västra Torsås Alvesta 187 2000 års arbetsområde Arbetsområdet 2000 består geografiskt av två delområden och berör två kommuner. Socknarna Angelstad, Annerstad, Bolmsö, Nöttja, Lidhult, Odensjö, Ryssby, Tannåker, Torpa, Tutaryd, Vittaryd och Vrå ligger i Ljungby kommun. I Alvesta kommun bildar socknarna Hjortsberga och Kvenneberga ett sammanhängande område, medan Västra Torsås socken i samma kommun ligger något avskild från dessa. Arbetsområdet i sin helhet omfattade en landyta av cirka 1397 km 2 och inventeringen berörde cirka 92 ekonomiska kartblad. Den sedan tidigare påbörjade revideringsinventeringen i Alvesta och Ljungby kommuner fullföljdes och avslutades därmed. Figur 1. Arbetsområdets areella omfattning sockenvis i Kronobergs län 2000. Figur 2. Arbetsområden år 2000 i Kronobergs län. 6

Landskapet Naturgeografisk karaktär Arbetsområdet är i sin helhet beläget på det sydsvenska höglandet. Det ligger på den sjörika urbergsslätt som utbreder sig över södra Småland. De lösa jordlagren utgörs av morän. Kulturgeografisk karaktär Områdets olika delar domineras av skogsmark, framför allt barrskog. Småskaligt jordbruk och mindre industrier karaktäriserar bygden. I området kring Bolmen har turismen kommit att bli en betydande näringskälla. Socknarna inom arbetsområdet tillhör Sunnerbo, Västbo och Allbo härader. Bolmsö och Tannåkers socknar, som tidigare tillhört Jönköpings län, tillhör Västbo härad, medan övriga socknar i Ljungby kommun tillhör Sunnerbo härad. Området i Alvesta kommun tillhör Allbo härad. Till de större orterna inom området hör Ljungby, Ryssby och Lidhult. Tidigare dokumentation Dokumentation före förstagångsinventeringen Den äldsta någorlunda övergripande dokumentationen av fornlämningar, som berör årets arbetsområde, är de så kallade prästrelationerna från 1667 1690 (Den första fornminnesinventeringen 1940). Den redovisning som prästerskapet gjorde från sina socknar är dock i de flesta fall ytterst knapphändig och i vissa fall saknas den helt. Totalt redovisas ett femtontal fornminnesplatser. Dessa utgörs av gravlokaler, tre medeltida borganläggningar samt fem runstenar. De redovisade gravarna har ofta tradition och namn knutna till sig. Som exempel kan nämnas Ebbe Skammelssons grav vid Angelstads kyrka (RAÄ nr 21) och Odens grav i Odensjö socken (RAÄ nr 1). En plats som tidigt väckte fornforskarnas intresse är Bolmsö. Orsaken är sannolikt sägnerna om ön som residensort för fylkeskonungarna i Finnveden. Lantmätaren Anders Ekebohm upprättade år 1693 en karta över ön med ett tiotal fornminnesplatser markerade. Uppdragsgivaren, dåvarande landshövdingen i Jönköpings län Erik Dahlberg, uppmanade Ekebohm att observera hwarest några gambla ättehögar, rudera af gamble huus och slått sampt antiqviteter kunna finnas (Brev ATA). 1763 ventileras en akademisk avhandling av Johan Rogberg, Om Berga Åtting (Småländska hembygdsböcker VI, 1939). Här omtalas en plats i Vittaryds socken med ruiner efter ett kloster eller en kyrka. Platsen, som benämns Helga Ljung fick ej status som fornlämning vid förstagångsinventeringen. Numera finns här inga synliga lämningar, men platsen bedöms vara fast fornlämning med utgångspunkt från det äldre källmaterialet (RAÄ nr 56). I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet reser flera personer med antikvarisk inriktning runt i landet och gör uppteckningar om fornlämningar. Dessa resor finansieras i regel genom anslag från Vitterhetsakademien. Reseberättelserna är inte tryckta utan föreligger endast som manuskript. Arbeten som berör det aktuella området i Småland är bl.a. 7

Hilfelings resa 1792 (Manuskript i Kungl. Bibl.), Sjöborgs resa 1815 (Manuskript i ATA) och Wallmans reseberättelse cirka 1820 (Manuskript i ATA). Speciellt de sagoomspunna socknarna Bolmsö och Odensjö verkar ha intresserat dessa resenärer. På Bolmsö har t.ex. Hilfeling beskrivit ett tiotal platser, huvudsakligen gravlokaler men även den s.k. Riddargraven (RAÄ nr 29). Denna är en naturbildning med tradition om ryttarprov. Från Bolmsö finns också några fornlämningslokaler avbildade i N.H. Sjöborgs arbete, Samlingar för Nordens fornälskare, 1822 30. Från socknarna Bolmsö och Tannåker, som tidigare hört till Jönköpings län och Västbo härad, finns ett tjugofemtal fornlämningslokaler redovisade i lantmätare J. Allvins arbete, Beskrifning öfver Wästbo härad i Jönköpings län, 1846. En likartad redovisning finns av G. Djurklou i Antikvarisk resa i Östbo, Västbo och Mo härader sommaren 1870 (Meddelanden från Norra Smålands fornminnesförening VIII, 1926). Under 1870-talet och början av 1880-talet var dåvarande komministern i Tannåker, Ludvig Fritiof Palmgren, arkeologiskt verksam i området. Hans arbeten bekostades i regel av Svenska Fornminnesföreningen och finns redovisade i årliga reseberättelser (Manuskript i ATA). Ett par mera omfattande verk, Minnen från stenåldern och Fornlämningar i Finnveden, finns publicerade i Svenska fornminnesföreningens tidskrift, 1880 respektive 1877. Inom arbetsområdet undersökte Palmgren två hällkistor och ett knappt fyrtiotal gravhögar. Förutom utgrävning av några enstaka högar på gravfält i Tannåker och i Odensjö var undersökningarna förlagda till Bolmsö. Palmgren inventerade även stenåldersboplatser. Han färdades med båt runt Bolmen och noterade att flintfynd ofta kunde göras där stränderna var sandiga. Fynden gjordes i regel på 1 till 2 fots djup ute i vattnet. De rikligaste fyndplatserna uppges vara vid en vik norr om Odensjö kyrka (RAÄ nr 39), vid Odensjö kyrkudde (RAÄ nr 189), vid Norrnäsudde, samt på Gettersön nära Skeen. De båda sistnämnda lokalerna ligger i Annerstads socken (RAÄ nr 40 respektive nr 125). Vid Gettersön påträffade Palmgren inte mindre än 117 flintbitar. I Angelstad hittade han också en boplats uppe på en sandig udde, som sticker ut i Bolmen, på Bolmstad säteris utägor. Under ett 2 timmars vistande på platsen upplockade jag jemte 4 arbetare öfver 200 stycken flintbitar (RAÄ nr 141?). År 1890 var Carl Wibling verksam i området, som Vitterhetsakademins stipendiat. Han undersökte då bl.a. sju järnåldersgravar i socknarna Ryssby, Tutaryd och Vittaryd (Manuskript i ATA). Amatörarkeologen Frans Johan Elof Eneström, (1870 1915), vars egentliga profession var konduktör vid Halmstad-Nässjö järnväg, undersökte åren 1911 1912 ett drygt femtiotal gravar på Bolmsö. På ett av gravfälten vid Håringe gjorde han 1911 sensationella guldfynd av bl.a. ett par guldgubbar (SHM inv. nr 14535:11). Sannolikt var det de fina fynden som lockade dåvarande kronprins Gustav Adolf att delta i utgrävningen följande år. Bland övriga arkeologiska undersökningar, som utförts under tidigt 1900-tal, kan nämnas fyra högar på ett järnåldersgravfält vid Norret i Annerstad (RAÄ nr 104) undersökta av Knut Kjellmark 1908 (SHM inv. nr. 13643), tre järnåldersdösar vid Bolmaryd i Nöttja (RAÄ nr 21) undersökta av T J Arne 1918 (SHM inv. nr 16123) och en hög vid Hov på Bolmsö som undersöktes 1937 av dåvarande landsantikvarien i Jönköping, Egil Lönnberg (ATA, dnr 438/1937, 3848/1937). Under 1900-talets första tre decennier är det framför allt arkeologen och folkskoleinspektören Knut Kjellmark som gjort de främsta insatserna vad gäller dokumentation av fornlämningar i Kronobergs län. År 1911 publicerar han Utkast till beskrifning öfver Kronobergs läns förhistoriska fornlämningar och fynd. Här redovisas sockenvis det då 8

kända fornlämnings- och fornfyndsbeståndet i länet. I början av 1930-talet gör han en ny och väsentligt utvidgad redovisning i sitt arbete Värends fornminnen. Materialet, som berör länets östra delar, publiceras först som artiklar i Smålandsposten. Dessa sammanställs sedan och trycks häradsvis. Den enda av arbetsområdets socknar som behandlas i Värends fornminnen är Västra Torsås. Här beskriver Kjellmark ett femtontal fornlämningslokaler och inte mindre än ett åttiotal platser där förhistoriska fynd gjorts. I början på 1930-talet utfördes så kallade snabbinventeringar av socknarna Hjortsberga och Kvenneberga i Allbo härad. Arbetet, som delvis bekostades av Riksantikvarieämbetet, leddes av folkskolläraren Tage Berggren, Alvesta. Resultatet finns redovisat i Norra Allbo Hembygdsförenings Årsbok 1936. Flintfynden vid stränderna av Bolmen väckte tidigt forskarnas intresse. Som tidigare nämnts registrerade Palmgren redan på 1870-talet ett flertal platser. Materialet har senare behandlats av Knut Kjellmark (1912), Uno Sundelin (1921) och Oskar Lidén (1924, 1936). Forskarna var inte ense om huruvida Bolmens utlopp förändrats under förhistorisk tid. Lidén menade att utloppet varit detsamma som dagens, via Lagan, medan de övriga menade att utloppet tidigare varit norrut via Nissans vattensystem. Bland de stenåldersboplatser som uppmärksammats kan nämnas den på Gettersön (Annerstad sn, RAÄ nr 125), belägen nära sjöns nuvarande utlopp i Bolmån. Här har rikedomen på flinta lockat till upprepade besök med åtföljande ytplockning på stränderna. Redan Palmgren tillvaratog drygt ett hundratal fynd på 1870-talet. 1908 besöktes ön av Algot Friberg och Bror Kugelberg från Jönköpings läns museum som då tillvaratog ett par hundra föremål. Sundelin och Kjellmark besökte ön 1915 respektive 1918, vilket resulterade i ett sjuttiotal fynd. Lidén (1936) omnämner dessutom ett flertal samlingar hos ortsbefolkningen, innehållande fornsaker från Gettersön. I fyndmaterialet, som har ren gropkeramisk karaktär, kan nämnas ett trettiotal spånpilspetsar, cylindriska kärnor, hela och fragmentariska slipade flintyxor, keramik m.m. Även invid Odensjö kyrka noterades tidigt stenåldersboplatser. Framför allt vid Lönne nabb, en udde norr om kyrkan (RAÄ nr 39), har mängder med flintmaterial plockats. Lidén (1936) nämner att han haft möjlighet att granska 1150 flintföremål från området och att merparten härrör från denna plats. De daterbara fynden härifrån uppges vara av Erteböllekaraktär. Strandboplatserna vid Odensjö förefaller nu vara i stort sett renplockade, eftersom endast några enstaka flintavslag påträffades vid inventeringen 2000. Förstagångsinventeringen Socknarna inom arbetsområdet var föremål för Riksantikvarieämbetets förstagångsinventering under åren 1949 1953. Platsledare var Bernt Einerstam, Gunnar Ekelund och Gustav Adolf Hellman. Inventeringstakten har inte kunnat beräknas för alla socknar, men tycks i regel ha varierat mellan 0,8 och 1,9 km 2 per anställningsdag, undantaget socknarna Lidhult, Vrå och Torpa, som hade en takt på 2,2, 2,9 respektive 3,0 km 2 per dag. Totalt registrerades 761 lokaler inom hela Kult-/offerlämningar 2 % Gravar 80 % Övriga 18 % Figur 3. Registrerade fornlämningslokaler vid förstagångsinventeringen 1949 1953. Procentuell fördelning mellan kategorier. 9

området, varav 346 fick fornlämningsstatus. Fornlämningstätheten var högst i socknarna Angelstad och Bolmsö, med 0,7 respektive 0,8 fornlämningslokaler per km 2. Tätheten var lägst i Västra Torsås, Lidhult och Vrå, med 0,05 till 0,07 fornlämningar per km 2. Dokumentation efter förstagångsinventeringen År 1959 undersökte Jan-Bertil Schnell tre gravhögar vid Skeda på Bolmsö (ATA, dnr 5897/1959). Under början 1980-talet utförde Riksantikvarieämbetet en partiell revideringsinventering, s.k. E2-revidering, i Kronobergs län. Arbetet utfördes till stora delar byråmässigt och resulterade framför allt i en uppdatering av statusen för vissa typer av lämningar. Milstolpar och slaggvarp hörde till de kategorier som med tiden hade kommit att betraktas som fornlämningar. Vid E2-revideringen utfördes begränsade fältinsatser i socknarna Ryssby, Kvenneberga, Hjortsberga och Västra Torsås av arkeologerna Jan Norrman och Göran Ulfsparre vid Riksantikvarieämbetet. På 1980-talet utfördes några mindre boplatsundersökningar i Angelstad och en undersökning på kyrkogården i Kvenneberga (rapporter Smålands museum). Verksam arkeolog under denna tid var framför allt Eva Åhman, Smålands museum. En markant intensifiering av den arkeologiska verksamheten kan noteras under 1990-talet. Vid Ramsberg i Angelstads socken undersöktes röjningsrösen som skadats vid skogsbruk (Skoglund 1996). I Ryssby undersöktes en medeltida ruin vid Källarholmen av Martin Hansson 1998. Undersökningen var av forskningsnatur och ett led i hans avhandlingsarbete. Åren 1998 2000 utförde Smålands museum arkeologiska utredningar inför en planerad nysträckning av kraftledningen Alvesta-Hemsjö. Denna berör delvis Västra Torsås socken (Nylén 1998, Wilander 2000). Hösten 2000 utförde Smålands museum en arkeologisk utredning söder om kyrkan i Odensjö (Kihlstedt 2000). Här påträffades flintmaterial som ledde till en förundersökning senare under hösten. Slutligen bör nämnas att källmaterialet varit ofullständigt vid inventeringen, främst på grund av brister i den förberedande genomgången på ATA i Stockholm. Det har naturligtvis påverkat redovisningen av tidigare dokumentation inom arbetsområdet. 2000 års fornminnesinventering Fältförberedelser Den 4 februari 2000 hölls ett planeringsmöte i Växjö inför den kommande inventeringssäsongen. Där deltog Britta Kihlstedt från Smålands museum samt Bosse Jönsson och Sune Jönsson från Riksantikvarieämbetet. Fortlöpande hölls sedan mindre arbetsmöten under året. Excerpering i Ortnamnsarkivet i Uppsala (OAU) och Antikvariskt-topografiska arkivet (ATA) utfördes av Kjell Edvinger på Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Per Holmgren och Brita Tronde, Smålands museum, gjorde kompletteringar ur länsmuseets arkiv samt en 10

genomgång av litteraturen. Excerpering av äldre lantmäterikartor på Lantmäterimyndighetens arkiv i Växjö gjordes av respektive inventerare i anslutning till fältarbetet. Organisation Socken Areal i km 2 km 2 per km 2 per anställningsdag arbetsdag Angelstad 90 2,0 2,8 Annerstad 121 2,5 3,5 Bolmsö 79 1,5 2,1 Hjortsberga 100 2,2 3,1 Kvenneberga 36 2,0 2,8 Lidhult 111 3,0 4,2 Nöttja 66 2,5 3,5 Odensjö 77 2,5 3,5 Ryssby 160 2,0 2,8 Tannåker 24 1,7 2,5 Torpa 113 3,5 4,9 Tutaryd 39 2,0 2,8 Vittaryd 57 1,5 2,1 Vrå 137 3,5 4,9 Västra Torsås 187 2,5 3,5 Figur 4. Arbetstakten vid inventeringen 2000, redovisad sockenvis och fördelad på anställningsdagar respektive arbetsdagar. Fornminnesinventeringens fältarbete påbörjades den 17 april och avslutades den 17 november. Personal från Smålands museum och Riksantikvarieämbetet i Stockholm utförde arbetet. Riksantikvarieämbetets personal inventerade Kvenneberga socken samt delar av Hjortsberga och Västra Torsås socknar i Alvesta kommun samt Tutaryds socken i Ljungby kommun. Övriga områden svarade personal från Smålands museum för. Från Riksantikvarieämbetet deltog Kjell Edvinger, Håkan Nilsson och Anna-Lena Olsson samt Sune Jönsson. Den sistnämnde var ansvarig platsledare för området som helhet. Från Smålands museum deltog Per Holmgren, Åsa Jönsson, Brita Tronde och Anna Ulfhielm. Arbetstakten varierade mellan 1,5 och 3,5 km 2 per anställningsdag. I praktiken blir det en större yta att inventera per arbetsdag (se figur 4). Fältarbete Inriktning Dokumentationen av områden med fossil åkermark i form av röjningsröseområden har prioriterats vid inventeringen år 2000, liksom vid föregående säsonger i länet. Redovisningen av skilda typer av fornlämningar belägna inom dessa områden har däremot generellt haft låg prioritet liksom detaljeringsgraden vid områdenas avgränsning. Kring framför allt sjön Bolmen, men även på andra håll inom området, har särskilda ansträngningar gjorts för att lokalisera stenåldersboplatser. I Västra Torsås socken har med stor framgång tjärframställningsplatser prioriterats. Resultat Allmänt Under fornminnesinventeringen år 2000 registrerades sammanlagt 2 323 lokaler. Detta kan jämföras med 761 lokaler efter förstagångsinventeringen. Procentuellt betyder det en ökning med 205 procent, vilket är en något högre siffra än föregående års inventering i Kronobergs län. Av 1562 nyfunna lokaler bedöms 1084, dvs. cirka 70 procent, vara fasta 11

Socken Antal Fornlämnings- Varav nyfynd fornläm- lokaler/km 2 i procent ningslokaler Angelstad 239 2,6 73 Annerstad 180 1,5 78 Bolmsö 133 1,7 50 Hjortsberga 45 0,4 73 Kvenneberga 43 1,2 86 Lidhult 65 0,6 88 Nöttja 74 1,1 85 Odensjö 130 1,7 78 Ryssby 96 0,6 75 Tannåker 60 2,5 77 Torpa 55 0,5 78 Tutaryd 20 0,5 50 Vittaryd 80 1,4 67 Vrå 47 0,3 79 Västra Torsås 163 0,9 93 Industriella 10 % Kommunikation 10 % Figur 5. Resultatredovisning avseende registrerade fornlämningslokaler sockenvis inom arbetsområdet i Kronobergs län 2000. Övriga 17 % Agrara 34 % Gravar 29 % Figur 6. Registrerade fornlämningslokaler efter andragångsinventeringen inom arbetsområdet i Kronobergs län 2000. Procentuell fördelning mellan kategorier. fornlämningar. På dessa 1084 lokaler registrerades 1908 lämningar. Tillhopa med tidigare registreringar bedömdes totalt 4398 lämningar på 1430 lokaler som fasta fornlämningar. Det bör dock påpekas att en fornlämningslokal kan omfatta allt från ett enstaka punktobjekt till ett större område innehållande många lämningar. En lämning i det statistiska sammanhanget kan också i verkligheten innehålla många reella lämningar. Det vanligaste exemplet är röjningsröseområdet som i sin helhet räknas som en lämning, trots ett betydande innehåll av anläggningar. Ett gravfält med 20 gravar har däremot 20 lämningar i statistiken. Den sockenvisa ökningen av antalet fornlämningslokaler, och med vilken täthet dessa förekommer, framgår av tabell, figur 5. Fördelningen mellan de vanligaste fornlämningskategorierna framgår av diagrammet, figur 6. I stapeldiagrammet, figur 17, kan ökningen studeras kategorivis. Förhistoriska gravar Sammanlagt 2 792 gravar på 414 lokaler registrerades vid inventeringen 2000. Jämfört med förstagångsinventeringen är det en ökning med 377 gravanläggningar på 138 lokaler. Till dessa siffror har 13 nyfunna gravfält bidragit. Det är överraskande många för en revideringsinventering, där i allmänhet nyfynden av gravar består av ensamliggande gravar eller mindre grupper av sådana. De flesta nyfunna gravfälten består av högar och övertorvade stensättningar med antalet gravar varierande mellan 5 och 28. I Tutaryds socken finns ett gravfält med 6 högar och 19 runda övertorvade stensättningar (RAÄ nr 58). Gravfältet var känt av ortsbefolkningen sedan tidigare och är beläget i vad som kallas Spökedungen. Ytterligare exempel på nyfunna höggravfält finns i Annerstads socken och på Bolmsö. På en låg höjdrygg, som bildar 12

Figur 7. Nyfunnet höggravfält i Annerstads socken, RAÄ 154. Foto B. Tronde. en ö i mossmarken sydöst om Annerstads by, upptäcktes ett gravfält med 16 högar, varav flertalet med kantränna (RAÄ nr 154). Vid Hov på Bolmsö registrerades två höggravfält med vardera 6 respektive 28 anläggningar (RAÄ nr 32 och 34). Odling under historisk tid har sannolikt förstört flera gravar på det större gravfältet. Ytterligare ett gravfält bland nyfynden bör nämnas. Det ligger i betesmark norr om Bolmstad i Angelstads socken och består av 7 övertorvade stensättningar (RAÄ nr 211). Dessa är dock av en annan typ än de ovan beskrivna. De har en flackare profil med stenar synliga i ytan. En av stensättningarna har dessutom kantkedja. Gravarna finns utritade på en skifteskarta. Om övertorvade gravar dominerar gravfälten, är stenfyllda sådana desto vanligare bland mindre gravgrupper och ensamliggande gravar. Bland de senare finns ett brett register av typer och former, vilket åskådliggörs i statistiken. ar med stenfyllning förekommer i fem olika former, runda, ovala, kvadratiska, rektangulära och triangulära. Dessutom finns stenfyllda treuddar och en ovanlig gravtyp som bör benämnas fyrudd. Den sistnämnda kan beskrivas som ett kvadratiskt röse med insvängda sidor. Endast en sådan har registrerats inom arbetsområdet och den är belägen i Torpa socken (RAÄ nr 28). Gravformen är tidigare okänd i Kronobergs län och mycket sällsynt i hela landet. Treuddar och triangulära stensättningar med stenfyllning är relativt vanliga bland nyfynden, särskilt i arbetsområdets västra del. Bland nyfynden finns ett tjugofemtal sådana, som oftast ligger som ensamgravar i röjningsröseområden. Bland de treuddiga gravarna finns flera fina och välbevarade exempel, bl.a. en treudd med 18 meter långa sidor i Angelstads socken (RAÄ nr 196). Två uddstenar är bevarade, medan den tredje udden ligger under postamentet till en milstolpe. På en moränkulle i betesmark till Västerhult i Nöttja socken upptäcktes en tri- 13

Figur 8. Järnåldersdös på gravfältet i Nöttja socken, RAÄ 21. Foto B. Tronde. Figur 9. Röse på gravfält i Odensjö socken, RAÄ 112. Foto B. Tronde. 14

angulär stensättning, 12 meter i sida (RAÄ nr 70). I Loftsgårds skog, Odensjö socken, har en liknande gravanläggning registrerats (RAÄ 181). Intill den sistnämnda finns även två resta stenar. Relativt små resta eller kantställda stenar i anslutning till rösen eller stensättningar är en intressant företeelse som uppträder på flera ställen. Det kan möjligen vara en form av konstruktionsdetalj till de större anläggningarna eller utgöra rester av järnåldersdösar. Kjellmark omnämner något han kallar tempelrör, rösen omgivna av en krets små resta stenar, vilket skulle styrka den förstnämnda tolkningen (ATA, dnr 330/1908). Vad det gäller järnåldersdösar förekommer dessa ofta i kombination med rösen och andra stenfyllda gravar. Några nyfynd av järnåldersdösar har tyvärr inte kunnat registreras under inventeringen. Däremot bör ett par andra gravkategorier med nyfynd nämnas. Ett trettiotal nya lokaler med runda rösen har registrerats vid inventeringen. Liksom andra gravar med stenfyllning uppträder dessa nästan alltid i miljöer med förhistoriska röjningsrösen. I Annerstads socken påträffades ett 25 meter stort och 2,5 meter högt röse. Genom att en bergknalle delvis klätts in med fyllnadsmaterial har anläggningen fått ett mäktigt utseende (RAÄ nr 69). Enligt statistiken skulle ett tiotal nya hällkistor ha lokaliserats vid inventeringen. I flera fall kan det dock röra sig om ombedömningar, när anläggningarna tidigare registrerats som rösen eller stensättningar. Ett exempel på en nyupptäckt hällkista finns dock i Bolmaryd, Nöttja socken (RAÄ nr 92). Hällkistan, som är 5 meter lång, omges av en tämligen flack stensättning. Förhistoriska boplatser Boplatser från förhistorisk tid är svåra och tidsödande att lokalisera, eftersom de i allmänhet är dolda under mark. Vid inventeringen 2000 har emellertid 58 boplatser registrerats. Flertalet av dessa har lokaliserats genom boplatsindikerande fynd i åkermark, eroderad eller i övrigt skadad markyta, t.ex. vägkanter och markberedda kalhyggen. I Annerstads socken påträffades en skivskrapa av flinta och ett flertal avslag på en plats där marken skadats kraftigt av motocrossbana (RAÄ nr 94). Dessutom iakttogs skörbränd sten och skadat kulturlager. En del boplatser bygger på tillförlitliga fynduppgifter från sagesmän i bygden och andra registrerades redan vid förstagångsinventeringen, men bedömdes då inte som fornlämningar. I områden kring Bolmen har Olof Rendell i Ljungby bidragit med kunskapen om flertalet boplatser. Vid lågt vattenstånd har han gjort omfattande strandfynd i framförallt Odensjö och Angelstads socknar. På Gettersön i Annerstads socken finns en gropkeramisk boplats, känd och omskriven sedan början av förra seklet (RAÄ nr 125). Tyvärr har inte platsen kunnat besökas vid inventeringen, men enligt litteraturuppgifter skall många av fynden ha gjorts ute i vattnet. På de boplatser man funnit vid inventeringen består fynden i allmänhet av ett fåtal flint- och/eller kvartsavslag. Daterande fynd förekommer knappast alls. Flintan som hittas är ofta av sydskånskt ursprung och av god kvalitet. Bebyggelselämningar Sammanlagt 84 lokaler med bebyggelselämningar har registrerats och bedömts som fornlämningar. 70 av dessa utgörs av övergivna by-/gårdstomter, vars lägen lokaliserats vid genomgången av äldre kartmaterial. I de flesta fallen rör det sig om enstaka bebyggelseenheter i en by som försvunnit eller att bebyggelsen förflyttats något. Det finns emellertid exempel på hela byar eller gårdar som övergivits. Ett exempel är Häggeshult by i Torpa socken (RAÄ nr 112). Byn har under senare delen av 1900-talet köpts upp och avhysts av Domänverket. I Lidhults socken har Risas övergivna tomt med husgrunder och därtill 15

hörande fossil åkermark registrerats och bedömts som fornlämning (RAÄ nr 107 respektive 47). När gården övergivits är inte belagt, men tomten är inlagd utifrån en karta från 1718. Ett antal övergivna gårdstomter har för övrigt framkommit genom studier av lantmäteriaktens skriftliga del. Det rör sig om tomter som redan vid förrättningen varit övergivna och som då benämnes t.ex. gamlegårdstomt. I Ånäs, Odensjö socken, finns ett område med röjda ytor och terrasseringar som benämnes Gamlegårdsplåten på en karta från 1778 (RAÄ nr 47). Området kallas fortfarande allmänt för Gamlegård. I Bohult, Lidhults socken, finns på en skifteskarta Backhöjd, fordom gammal tomt. Trots att inga bebyggelselämningar var synliga i nuvarande betesmark får uppgiften anses tillräckligt säker för fornlämningsstatus (RAÄ nr 86). Torplämningar med belägg från 1700-talskartor eller äldre har också registrerats och bedömts som fornlämning. En torplämning i Nöttja socken har fått samma bedömning, men utifrån andra kriterier. Den består av välbevarade lämningar i en väl sammanhållen och åskådlig miljö (RAÄ 48). En husgrund med vallformig begränsning, avsides belägen i Nöttja socken, blev bedömd som fornlämning vid inventeringen 2000 (RAÄ nr 1). Vid förstagångsinventeringen antecknades en tradition om att socknens första kyrka byggdes här. Till gruppen bebyggelselämningar, om än av helt annan karaktär, hör borgruin/borgområden. Sammanlagt sju sådana finns inom området, däribland Piksborg i Annerstads socken (RAÄ nr 9). Ett nyfynd har lokaliserats i Vrå socken och ligger på vad som kan betecknas som en ö i mossmarken. Lämningarna är tämligen obetydliga, men läget samt en stor vallomgiven källarliknande grop är kännetecknande (RAÄ nr 44). Agrara lämningar De agrara lämningarna dominerar nyfyndsstatistiken med 1026 fornlämningar på 498 lokaler. Så gott som samtliga utgörs av områden med fossil åkermark. I de flesta fallen har enbart röjningsrösen registrerats inom områdena, men även bandformiga och oregelbund- Figur 10. Röjningsröseområde, Odensjö socken, RAÄ 75. Foto B. Tronde. 16

na åkerytor förekommer på många lokaler. Fossil åkermark förekommer i hela arbetsområdet, men med olika täthet och delvis olika karaktär. Röjningsröseområden av hackerörstyp, där andra odlingsspår saknas, är allra vanligast i områdena närmast Bolmen. Det är svårt att utifrån enbart statistiken avläsa frekvensen, eftersom områdenas storlek varierar. Det handlar också om redovisningstekniska skillnader som kan variera mellan olika inventerare. Röjningsröseområdena i socknarna Angelstad, Annerstad, Bolmsö, Odensjö och Tannåker är dock både många till antalet och omfattande till ytan. I princip all odlingsbar mark verkar ha utnyttjats i vissa områden. Förekomsten är glesare i övriga delar av arbetsområdet, men vad som bedöms som hackerör förekommer även så perifert som i delar av Vrå socken. Eftersom denna typ av områden förekommer i sådan myckenhet är det svårt att nämna några särskilda lokaler av intresse. De mest omfattande områdena är mellan 1 och 1,5 kilometer långa och innehåller uppskattningsvis mellan 800 och 2000 röjningsrösen. Vid sjön Bolmen väster om Angelstads kyrkby och vid Sundranäs och Norrnäs i Annerstad finns sådana områden (Angelstad socken, RAÄ nr 155 och Annerstad socken, RAÄ nr 46, 136). I Torpa socken finns också, vilket är mer överraskande, flera stora områden med röjningsrösen (bl.a. RAÄ nr 54 och 55). Fossil åkermark, som förutom röjningsrösen, innehåller avgränsade åkerytor finns snart sagt över hela området. I allmänhet förekommer dessa i anslutning till den historiska bygden och är rester av ett kulturlandskap från tiden före skiftesreformerna. Både oregelbundna och bandformiga åkerytor förekommer. De avgränsas av hak och terrasskanter eller av sten- och jordvallar. På Björkenäs i Odensjö finns ett tämligen omfattande område med bandformiga parceller, som gränsar till den historiska inägomarken (RAÄ nr 152). När den här typen av områden uppträder utan synbar koppling till känd historisk bebyggelse kan det möjligen röra sig om tidigt övergivna primärenheter, en form av ödesbölen. I Lidhult socken finns tre sådana fornlämningslokaler. En av dessa ligger vid hembygdsgården och består av åkerparceller begränsade av terrasskanter och jordvallar (RAÄ nr 59). Traditionen utpekar platsen som det ursprungliga läget för Lidhults by. Fångstlämningar Endast 7 fångstlämningar har registrerats vid fornminnesinventeringen år 2000. Av dessa fanns två med vid förstagångsinventeringen. Samtliga utgörs av fångstgropar för varg eller räv. Exempel på en välbevarad fångstgrop finns i Balkeryd, Torpa socken (RAÄ nr 77). Den består av en 8 meter stor grop med omgivande vall, belägen på en avsats mellan mosse och moränkulle. Den fanns antecknad på kartan från förstagångsinventeringen, men hade inte erhållit något nummer i Fornminnesregistret. I Annerstads socken finns en annan typ av fångstgrop. Den är rektangulär med murade sidor (RAÄ nr 134). Kommunikationslämningar Sammanlagt 149 kommunikationslämningar har registrerats och bedömts som fornlämningar vid inventeringen, varav 59 utgörs av milstolpar. Eftersom dessa byråmässigt fått ändrad status vid den s.k. E2-revideringen finns en viss oklarhet i statistiken, men klart är att endast någon enstaka är nyfunnen vid inventeringen 2000. Det är alltför vanligt förekommande att gjutjärnsstolparna, som det i allmänhet rört sig om, blivit stulna och endast postamentet återstår. Bl.a. i Vrå socken har man av den anledningen låtit nytillverka stolpar i Danmark. En äkta stolpe har använts som förlaga och skillnaden är svår att se. Merparten av de nyfunna kommunikationslämningarna utgörs av 84 väghållningsstenar, som registrerats och bedömts som fornlämningar. Det är naturligtvis bara en liten del av vad 17

Figur 11. En väghållningssten studeras av Anna Ulfhielm och Per Holmgren. Odensjö socken, RAÄ 78. Foto B. Tronde. som ursprungligen funnits inom området. I Torpa socken finns i dagsläget en enda väghållningssten registrerad (RAÄ nr 83). I samma socken finns emellertid äldre uppgifter om cirka 200 väglotter med underhållsskyldighet. Man kan anta att de flesta av dessa markerades med antingen stenar eller stolpar i trä, eftersom bestämmelserna så föreskrev. Detta trots att vägsträckan ibland inte var längre än några enstaka meter. Väglotten stod i direkt förhållande till fastighetens storlek/skattekraft. Systemet med den här väghållningen upphörde under 1920-talet, då vägkassorna övertog uppgiften. Vid förstagångsinventeringen 1950 fanns upplysningsvis en trästolpe bevarad i Vrå socken (RAÄ nr 20). Bland nyfynden år 2000 kan särskilt nämnas 8 stenar belägna utefter en nu övergiven, knappt 1500 meter lång vägsträcka vid Bolmaryd i Annerstads socken (RAÄ 197-202). I samma socken finns arbetsområdets enda hålväg med fornlämningsstatus. Den är belägen i Figur 12. Hålväg i Annerstads socken, RAÄ 153. Foto P. Holmgren. 18

anslutning till ett nyfunnet höggravfält och ligger parallellt med gamla landsvägen (RAÄ nr 153). Utefter samma vägsträckning finns för övrigt flera väghållningsstenar (RAÄ nr 151, 152 m.fl.) och två makadamslagningsplatser (RAÄ nr 226 och 235). De senare består av stenar med gropar, som utbildats vid manuell makadamslagning. Dessa är statistiskt upptagna under rubriken övriga lämningar, men har icke desto mindre ett direkt samband med vägmiljön. Kult- och offerlämningar Sammanlagt 59 fornlämningar rubricerade som kult- eller offerlämning har registrerats vid inventeringen år 2000. Motsvarande siffra vid förstagångsinventeringen var 10. I stort sett handlar det om två sorters lämningar, förhistoriska ristningar samt källor som varit objekt för kult- och offerhandlingar under historisk tid. Den största gruppen i Fornminnesregistret utgörs av älvkvarnar, 43 före- Figur 13. Makadamslagningssten, Annerstads socken, RAÄ 226. Foto B. Tronde. Figur 14. Nyfunnen hällristning i Annerstads socken, RAÄ 71, bestående av två fotsulor och ett hundratal älvkvarnar. Foto B. Tronde. 19

komster varav 36 nyfynd. Dessa har sin koncentration i områdets centrala delar, öster om Bolmen. I Angelstad socken finns 19 nyfunna älvkvarnsförekomster och på Bolmsö, där inga tidigare fanns kända, är nu 8 registrerade. Antalet gropar per förekomst varierar från någon enstaka upptill ett femtiotal. Hällristningar är sällsynta i området och består i förekommande fall av fotsulor i kombination med älvkvarnar och rännformiga fördjupningar. Vid Fotatorp i Angelstads socken finns Fotastenen, med en fotsula och ett trettiotal älvkvarnar (RAÄ nr 124). Det är sannolikt att ristningen gett namn åt den historiska bebyggelsen. En av tre kända hällristningar inom arbetsområdet är nyfunnen och belägen vid Marsjö i Annerstads socken (RAÄ nr 71). Den består av två fotsulor och ett hundratal älvkvarnar. Märkligt nog finns bara ytterligare en känd älvkvarnsförekomst i socknen! Hälso- och offerkällor blev i de flesta fall registrerade vid förstagångsinventeringen, men bedömdes då inte som fornlämningar. Tyvärr har detta lett till att flera sådana förstörts och nu inte kunnat identifieras. Andra, såsom Odens källa i Odensjö socken (RAÄ nr 25), har emellertid vårdats och skyltats genom ortsbefolkningens försorg. Industriella lämningar Totalt 137 fornlämningslokaler med skilda kategorier av industriella lämningar registrerades vid inventeringen. Ingen av dessa bedömdes som fornlämningar vid förstagångsinventeringen. Vissa ombedömningar gjordes emellertid i samband med den s.k. E2-revideringen, vilket ger utslag i statistiken. Den största kategorin är tjärframställningsplatser. Ett hundratal sådana har registrerats inom arbetsområdet, varav inte mindre än 82 stycken i Västra Torsås socken. Samtliga anläggningar utgörs här av tjärrännor. Ett åskådligt och välbevarat exempel finns i Steglehylte, där anläggningen rensats fram under senare tid (RAÄ nr 143). Den Figur 15. Tjärframställningsplats i Moanäs, Odensjö socken. Under den upp och nedvända järngrytan brändes tjärstickorna och tjäran samlades i ett kärl under stenhällen. RAÄ 184. Foto B. Tronde. 20

största kända tjärrännan är dock belägen i Össjöa, Torpa socken, och är uppmätt till 32 meter (RAÄ nr 81). Enklare anläggningar för husbehovsframställning av tjära förekommer i arbetsområdets västra delar. Dessa består av s.k. tjärstenar, som kan bestå av antingen ett jordfast block, där enkla rännor eller uthuggningar ledde tjäran ner i ett kärl, eller en uppallad häll med ett genomborrat hål. I utrymmet under hällen fanns då ett uppsamlingskärl. Ett välbevarat exempel på det senare finns i Moanäs, Odensjö socken, där även den upp och nervända järngrytan, varunder tjärstickorna brändes, finns kvar (RAÄ nr 184). Nämnas bör att det på ett tiotal lokaler i Västra Torsås socken även finns beckgrytor i anslutning till tjärrännorna. Järnframställningsplatser är en annan viktig kategori industriella lämningar inom området. Totalt 28 sådana, varav en tredjedel nyfunna, har registrerats vid inventeringen. De består av slaggvarp och/eller slaggförekomster, mer eller mindre svåravgränsade. Tiden har heller inte medgivit några närmare studier av platserna. I Torpa socken ligger flera av de nytillkomna järnframställningsplatserna. Ett exempel finns intill ett mindre vattenfall i trädgården till Lilla Ränte (RAÄ nr 85). Platsen finns omnämnd av Nihlén 1932 i Studier rörande äldre svensk järntillverkning, men saknades i Fornminnesregistret. Bland övriga industriella lämningar som bedömts som fornlämning kan nämnas en hammarruin i Tutaryds socken (RAÄ nr 48) och några enstaka kvarnlämningar med äldre belägg. I Ryssby socken har dessutom registrerats ett antal platser där man brutit svart granit (RAÄ nr 160-66). Övrigt Inom gruppen övriga lämningar har de flesta som registrerats inte bedömts som fornlämningar. Av sammanlagt 243 lokaler har 38 erhållit sådan status. Knappt en tredjedel Figur 16. Gränsmärke, Vrå socken, RAÄ 39. Foto B. Tronde. 21

500 400 Förstagångsinventeringen Andragångsinventeringen 300 200 100 0 Gravar Boplatser Bebyggelse Agrara Fångst Kult-/offer Kommunikation Övriga Industriella Figur 17. Antalet registrerade fornlämningslokaler med avseende på olika kategorier vid förstagångsrespektive andragångsinventeringen, 2000 års arbetsområde i Kronobergs län. av dessa utgörs av äldre gränsmärken, de flesta i gamla riksgränsen och berör socknarna Lidhult och Vrå. Enstaka andra gränsmärken har också erhållit fornlämningsstatus. Exempel på ett sådant är det s.k. Jokahögsröret, ett femstenarör på gränsen mellan Bolmstad och Mjälen (Angelstads socken, RAÄ nr 279). Två bevarade länsgränsmärken från 1700-talet hör också till dessa. Ett sådant står vid vägen mellan Vrå och Knäred, bara 70 meter norr om Klyvehall, ett av de gamla riksgränsmärken som omnämns i riksgränsregleringar under 1500- och 1600-talen (Vrå socken, RAÄ nr 1 och 3). Inom området finns sju runstenar registrerade, varav en är nyfynd efter förstagångsinventeringen (Ryssby socken, RAÄ nr 19). Den var inmurad i nya kyrkan och togs fram 1964. Ett par andra för området unika lämningar bör också särskilt omnämnas. Det är en labyrint i Vittaryds socken (RAÄ nr 10) och en sten med inskription på Bolmsö (RAÄ nr 4). Den senare kallas Kung Rings sten och är tidigt omtalad av fornforskare. Utåtriktad verksamhet Information Hembygdsföreningarna i området erhöll under våren ett informationsblad från Smålands museum om den kommande fornminnesinventeringen. Vid fältarbetet upprättades efterhand personlig kontakt med representanter för de lokala föreningarna. Via ett pressmeddelande under juni månad informerade Smålands museum om fornminnesinventeringens arbete och preliminära resultat för delar av området. Allmän information om fornminnesinventeringen gavs på Arkeologidagen den 20 augusti och Skogens Dag i Ryssby den 4 september. Vid det senare tillfället gjorde tidningen Smålänningen dessutom ett reportage. Radio Kronoberg gjorde ett timslångt direktsänt inslag om fornminnesinventeringen den 1 november, med ett besök på en fornlämningslokal i Västra Torsås. Den 8 november hölls en exkursion i Odensjö socken med hembygdsintresserade deltagare. Nämnas bör också en artikel i hembygdsskriften Bergabygden, del 6, där Anna Ulfhielm behandlar fornlämningarna i Berga, Dörarps och Vittaryds socknar. 22

Samråd I samband med Riksantikvarieämbetets platsledarmöte på Toftaholm 29 31 maj hölls exkursioner med deltagare även från Smålands museum och kulturmiljöenheten på Länsstyrelsen i Kronobergs län. Under fältarbetssäsongen har fortlöpande diskussioner förts mellan involverad personal från Riksantikvarieämbetet och Smålands museum samt i viss mån även från kulturmiljöenheten. Fornlämningsärenden som berör arbetsområdet handläggs ofta i samarbete med inventeringspersonal. Utvärdering Fältförberedelser Förberedelserna inför fältarbetet har i stort sett fungerat tillfredsställande. Ett undantag utgör tyvärr excerperingen av ATA i Stockholm, som är ett relativt betydelsefullt inslag i det hela. Det är svårt att till fullo bedöma bristerna, men klart är att viktigt material helt saknas. Genomgången av lantmäterikartor, som utförts av respektive inventerare, har fungerat bra. Tidstillgången var dock knappt beräknad, om än generösare än föregående säsong. Där kan emellertid diskuteras hur omfattande studierna skall vara. I skifteshandlingarna finns ofta värdefull skriftlig information, som kan vara tidsödande att ta del av. Organisation Organisationen har präglats av ett gott samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Smålands museum. Att på förhand bedöma arbetsområdets socknar inbördes och deras respektive behov av inventeringstid är svårt. Det kan dock vara av intresse att påpeka att särskilt Annerstads socken visade sig kräva betydligt mer än de 2,5 km 2 per anställningsdag som beräknats. Nyfyndsstatistiken åskådliggör tydligt detta. Risken finns också alltid att förstärka en tidigare uppfattning om fornlämningsbeståndet. Torpa socken kan nämnas som exempel på ett område som med högt uppdriven arbetstakt redan vid förstagångsinventeringen (3,0 km 2 /ad) återigen har fått en mycket översiktlig genomgång (3,5 km 2 / ad). Fältarbete Inriktning Riktlinjerna för fornminnesinventeringen, med de begränsade resurser som står till förfogande, har i stort dragits upp redan under föregående inventeringssäsonger i länet. Arbetet under år 2000 har följt samma inriktning. Innebörden är att registreringen av fossil åkermark prioriterats vid fältarbetet i samtliga delområden, vilket också gett intressanta resultat. Ett för länet som helhet jämförbart material torde vara en bra utgångspunkt även för den fortsatta inventeringen. 23

Resultat och kvarstående kompletteringsbehov En stor ökning av antalet registrerade fornlämningar betyder inte att inventeringen på något sätt är komplett. Vi vill här peka på några fornlämningskategorier och områden där kompletteringar är önskvärda. Stenåldersboplatser är genom sin karaktär alltid svåra att finna vid en traditionell fornminnesinventering. Det vanligaste sättet att lokalisera boplatser är genom fynd i öppen åkermark, på eroderade sjöstränder eller i andra smärre markskador. Detta är dock tämligen tidsödande och har av tradition haft låg prioritet. Trots högt uppdrivet arbetstempo har dock viss sådan inventering utförts, men med magert resultat. Kring sjön Bolmen kunde bara enstaka boplatser lokaliseras. Till en del kan det förklaras av att dagens vattennivå i sjöns södra del överstiger stenålderns. De fynd som bl.a. amatörarkeologer gjort har enligt utsago kommit fram vid lågvatten. Klart är emellertid att boplatser finns i ett flertal andra, mer uppdragna lägen samt kring mindre sjöar, vattendrag och mossar. De boplatser som trots allt lokaliserats visar på en enorm potential och bör beaktas vid varje exploatering. Järnframställningsplatser är också en typ av fornlämning som är mer arbetskrävande och ibland omöjlig att inventera fram vid enbart okulärbesiktning. I de delar av arbetsområdet där järnframställning är känd kan man förutsätta att ytterligare lokaler finns att upptäcka. Vad gäller innehållet i områden med fossil åkermark finns mer att uträtta. Beskrivningarna är mycket summariska och eventuella åkerformer har inte alltid noterats. Det kan även gälla t.ex. stensträngar och hägnadsvallar inom områdena. Tjärdalar och andra lämningar efter småindustriell verksamhet har inte eftersökts med samma ambitionsnivå i alla berörda områden. I fornlämningstäta områden har förhistoriska lämningar prioriterats. Särskilda terrängavsnitt där inventeringen, enkelt uttryckt, inte hunnits med finns i samtliga socknar. Nämnas kan skogsområden öster om Hölminge i Angelstads socken, sydligaste delarna av Bolmsö, området kring Kvarkhult i Tannåkers socken och området öster om Hinnån i Torpa socken. Observera att detta bara är exempel på områden och ingen fullständig redovisning av marker som inte genomsökts vid inventeringen. Särskilt bevarandevärda lokaler och miljöer Det är vanskligt att peka ut särskilt bevarandevärda miljöer bland de fornlämningslokaler som registrerats inom ett så innehållsrikt arbetsområde som det i Kronobergs län år 2000. Det kan lätt framstå som om övriga områden då är mindre bevarandevärda i någon mening, dels kan upplevelsevärdet och det vetenskapliga värdet skilja sig åt, dels beror det på perspektivet, vad fornlämningarna i respektive socken sätts i relation till. Detta får alltså egentligen bara ses som tämligen lösryckta exempel på några värdefulla fornlämningsmiljöer. Området mellan Annerstads och Angelstads kyrkbyar, avgränsat av Bolmen i väster, Kösen i öster och Bolmån i söder, innehåller många värdefulla fornlämningsmiljöer. Mellan Angelstads by och sjön Bolmen, i området kring Haganäs, finns två mycket omfattande områden med röjningsrösen (RAÄ nr 70 och 155). Inom det ena av dessa ligger ett gravfält med en treudd, en järnåldersdös, ett röse samt resta och kantställda stenar (RAÄ nr 58). I samma område finns även ett ensamliggande röse (RAÄ nr 64). Längre söderut kring Djurarp, Ularp, Marsjö och Öjarp finns ett tjugotal områden med röjningsrösen, därav flera med gravar och älvkvarnsförekomster. Dessutom är minst ett tiotal gravfält från yngre järnålder belägna inom området. Sammantaget bildar dessa fornlämningsområden 24

en större helhet som i sig är väl bevarandevärd. Vid Södragården i Ularp finns intill sjön Kösen ett nyupptäckt område med fossil åkermark, en älvkvarnsförekomst samt en gravgrupp med vardera ett röse, en hög, en rund stensättning och en treudd (Angelstads socken, RAÄ nr 95-97). Höggravfälten i Marsjö, Skeen och Norret kan också verka som exempel på särskilt värdefulla fornlämningslokaler (Annerstads socken, RAÄ nr 110, 102 och 104). Intill Bolmen, i västra delen av området, ligger dessutom Piksborg med mäktiga lämningar efter en medeltidsborg (Annerstads socken, RAÄ nr 9). Tvärsöver Fettjesundet, mittemot Piksborg, ligger Sundranäs. Där har två mycket omfattande områden med fossil åkermark registrerats (Annerstad sn, RAÄ nr 50 och 136). I det ena av dessa har dessutom en stenåldersboplats kunnat lokaliserats (RAÄ nr 135). På Norrnäsudd i samma socken finns en intressant fornlämningslokal. Där är platsen för en övergiven gårdstomt (RAÄ nr 167). Ett stort område med fossil åkermark har registrerats vid inventeringen och dessutom diffusa lämningar efter något som kan ha varit en befäst medeltida gård (RAÄ nr 44, 46). I Romborna, Annerstads socken, finns ett välbevarat gravfält med 99 högar och en treudd (RAÄ nr 120). På Bolmsö finns flera gravfältsmiljöer av stort värde. På Spökebacken strax söder om färjeläget (RAÄ nr 74-76), vid Skeda på ömse sidor om vägen (RAÄ nr 11, 15, 16 och 17), vid Husaby (RAÄ nr 56), vid Möcklagård (RAÄ nr 71), samt vid Lunnagården, Tjust (RAÄ nr 36). I anslutning till de två sistnämnda finns dessutom omfattande områden med fossil åkermark. I fornlämningsområdet vid Möcklagård finns förutom röjningsrösen även en älvkvarnsförekomst (RAÄ nr 132 och 133). Ytterligare en fornlämningslokal på Bolmsö bör särskilt omnämnas. Det är Penningröret, ett 20 meter stort röse som omges av några röjningsrösen (RAÄ 59 och 150). I rösets närhet finns dessutom ett par nyupptäckta gravar; en treudd och en flack rund stensättning (RAÄ 149). Vid Bölminge i Nöttja socken finns ett varierat gravfält som innehåller bl.a. sex järnåldersdösar (RAÄ nr 21). I samma socken finns ett väl bevarandevärt område med fossil åkermark som också berör Annerstads socken (Nöttja socken, RAÄ nr 66). I Lidhults socken är det framför allt tre områden med fossil åkermark av historisk karaktär som bör framhållas. I två av dessa finns både bandformiga och oregelbundna åkerytor, medan det tredje består av enbart oregelbundna (RAÄ nr 59 och 90 respektive 52). Ett av områdena, som redan nämnts, utpekas som ursprungliga läget för Lidhults by (RAÄ nr 59) och ett annat som platsen för Öxnalts gamla by (RAÄ nr 52). Skriftliga belägg för detta saknas dock. Flera fornlämningsmiljöer med röjningsrösen och gravar i Odensjö socken är välbevarade och det är viktigt att de så får förbli. Nämnas kan ett område intill en vik av Bolmen söder om Hult. Där har, förutom förhistoriska röjningsrösen, registrerats ett runt och ett kvadratiskt röse samt en rest sten (RAÄ nr 18 och 97). Vid byn Vret finns ett intressant gravfält som omges av ett omfattande område med fossil åkermark (RAÄ nr 112 respektive 143). Gravfältet består av rösen, järnåldersdösar och resta stenar, sammanlagt 25 anläggningar. Ytterligare ett område i Odensjö socken bör omnämnas i det här sammanhanget. Det omfattar hembygdsparken med två jordblandade rösen, ett strandparti längs Bolmen med en sedan länge känd stenåldersboplats och skogsområdet norrut med ett höggravfält och fossil åkermark (RAÄ nr 36, 39, 2 och 167). I Ryssby socken finns flera gravfält av stort bevarandevärde. Det största ligger i södra delen av samhället och består av ett åttiotal högar (RAÄ nr 35). Sannolikt har gravfältet ursprungligen varit ännu större, eftersom ytterligare åtta högar finns ett stycke därifrån (RAÄ nr 142). En runsten samt två små gravfält om vardera åtta och 13 högar belägna 25