2 Söndagen efter Trettondedagen, 3 årg Johannes 5: 31-36

2 Söndagen efter Trettondedagen, 3 årg Johannes 5: 31-36 Stora sammanhanget: Johannes evangelium Författaren: Författaren är en anonym bildad man dock inte inom retorikens elit. Behärskar grekiskan men visar inte någon sofistikerad stil. Man anser att författaren kunde ha varit en lärjunge till Johannes, Jesu lärjunge, som tillägnas en särställning som den älskade lärjunge i berättelsen; en man i lärjungens närmaste krets men inte själv en lärjunge till Jesus. Författaren verkar vara insatt i judisk liturgisk sed och skrift tolkning (midrash) och hellenisk retorik. Känner till geografi i Judéen, Samarien, och Galiléen. När var det skrivet: Evangeliet är förmodligen skrivet mellan år 80 (evangeliet känner till Markus ev.) och 140 (då det citeras i Ryland papyrus). Om man kunde bevisa att Valentinus använder evangeliet och inte bara antyder en liknande tradition kunde man flyta sista författningsdatumet till c:a år130). Detta innebär att det skrivs i en tid då de kristna står inför två stora problemkomplex: a) Jesu återkomst, sluttiden, dröjde och blev inte av; b) gnosticismens tillväxt. Evangeliet skrevs efter de kristna utvisades från synagogorna. Var skrevs det: Någonstans där en stark påverkan av hellenisk judendom var möjlig: Efesos, Antiokia eller Alexandria. Målgrupp: En grupp där behovet att grunda auktoriteten i förkunnelsen hos de tolv och deras efterföljare är meningsfull. Det är de tolv som får den intima undervisningen strax förre korsfästelsen och det är de som stannar kvar när andra lärjungar lämnar sällskapet. Deras auktoritet dock är avhängig på att de äter Jesus kött och dricker hans blod, förstår undervisningen i anden och inte i bokstav och håller sig kvar i genmenskapen i kärlek och under andens ledning. Alltså, en grupp för vilka den apostoliska successionen är viktigt dock inte enbart i frågan om organisation utan framför allt i frågan om lära. Särdragen: Skriven med den uttryckliga avsikten: Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans nämn. John. 20:30-31. Jesus presenteras i större grad än hos synoptikerna som en trons objekt. Sin transcendens är av stort intresse för evangeliets författare. Evangeliet skrivs i en ny situation för den kristna tro där Johannes vill bekräfta den kristna trons grundläggande övertygelse i de nya villkoren, nya termer och nya erfarenheters fulla ljus 1. Evangeliet bekräftar vikten av att vara förankrad i det historiska skeende med dess huvudsakliga samtalspartner hos apokalyptiska rörelser och gnosticismen som den anser stå för en flykt från historien. Dock är inte evangeliet ett dokument av modern empirisk historisk karaktär utan tolkad historia! Det vill svara på frågan om vad denne mannen av kött och blod, som levde och rörde sig mellan Nasaret, Samaria och Judéen betyder för vår förståelse av vårt förhållande till Gud. Svaret ges i en livsteckning som sammanfattar både den historiske mannen och hans transcendenta identitet.

Uppvisar tillagd(a) avslutning(ar) John. 21: 1-14 samt John 21: 15-25 1. C.K. Barret, Gospel According to St. John, 1962. Struktur En grov strukturering av evangeliet kan vara: Prolog: 1: 1-18 Berättelser, samtal och tal: 1: 19-12: 50 Förberedelsen - Första tecken (vinet)1:19-2:12 Första Jerusalembesök (Påsk)- Andra tecken (ämbetsmans son botas) 2:13-4:54 Andra Jerusalembesök (en av judarnas högtid)- ni söker inte efter mig därför att ni har fått sett tecknen (brödet) 5:1-6:71 Tredje Jerusalembesök (Lövhyddsfesten)- Den här mannen gör många tecken (Lasaros uppväcks)7:1-11:57 Fjärde Jerusalembesök (Påskhögtiden)- Trots att han hade gjort många tecken inför dem trodde de inte på honom avslutning på den offentliga verksamhet 12:1-12:50 Påsken/ döden går förbi 13:1-20:29 Förberedelsen: Jesus och hans lärjungar: 13:1-17:26 Lammet slaktas: Domen, död, gravläggning: 18:1-19:42 Påskens fullbordan: uppståndelsen 20:1-29 Avslutning: 20:30-31 Tillägg a(?): 21:1-14 Tillägg b(?): 21:15-25 Avsnittets sammanhang i berättelsen: Johannes 5: 1-6:1 Jesus andra besök i Jerusalem Struktur: Introduktion till hela avsnittet 5:1 Jesus vid fårdammen, Betesda 5: 4-17 Introduktion 5: 2-5 Undret 5:6-9a Konflikt 5: 9b-12 Avslutning 5: 13 Jesus i Templet 5: 14-47 Introduktion 5:14-18 Jesus Guds Son 5: 19-45 Sannerligen 5:19-29 Vad Fadern gör, det gör också Sonen 5: 19-23 Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv 5:24 Den stund kommer då det döda skall höra Guds Sons röst och de som hör den skall få liv 5: 25-29 Domen: 5: 30-45 Jesus domaren: 5:30 Vittnen 5: 31-44 Johannes 5: 31-36 Fadern 5: 37-44

Moses, åklagaren 5: 45-46 Avslutning 5: 47 Avslutning till hela avsnittet/övergång till nästa 6:1 Observera parallellerna med Jesus första Jerusalem vistelse i kap. 2:13 ff. och första tecknet som han gjorde i Cana i Galiléen. Även inför detta besök i Jerusalem och vistelse i Templet utför Jesus ett tecken även den i Cana och vi får påpekande om att detta var det andra tecknet i avsnittet omedelbart förre 5: 1-6:1. Avsnitt: Johannes 5: 31-36 Texten: 31 Om jag själv vittnar om mig är mitt vittnesbörd inte giltigt. 32 Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är giltigt. 33 Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. 34 Jag vill inte ha något vittnesbörd om mig från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli räddade. 35 Johannes var en lampa som brann och lyste, och en kort tid hänfördes ni av hans ljus. 36 Men jag har fått ett starkare vittnesbörd än det Johannes gav. Ty de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. 31 ἐὰν ἐγὼ μαρτυρῶ περὶ ἐμαυτοῦ, ἡ μαρτυρία μου οὐκ ἔστιν ἀληθής: 32 ἄλλος ἐστὶν ὁ μαρτυρῶν περὶ ἐμοῦ, καὶ οἶδα ὅτι ἀληθής ἐστιν ἡ μαρτυρία ἣν μαρτυρεῖ περὶ ἐμοῦ. 33 ὑμεῖς ἀπεστάλκατε πρὸς Ἰωάννην, καὶ μεμαρτύρηκεν τῇ ἀληθείᾳ: 34 ἐγὼ δὲ οὐ παρὰ ἀνθρώπου τὴν μαρτυρίαν λαμβάνω, ἀλλὰ ταῦτα λέγω ἵνα ὑμεῖς σωθῆτε. 35 ἐκεῖνος ἦν ὁ λύχνος ὁ καιόμενος καὶ φαίνων, ὑμεῖς δὲ ἠθελήσατε ἀγαλλιαθῆναι πρὸς ὥραν ἐν τῷ φωτὶ αὐτοῦ. 36 ἐγὼ δὲ ἔχω τὴν μαρτυρίαν μείζω τοῦ Ἰωάννου: τὰ γὰρ ἔργα ἃ δέδωκέν μοι ὁ πατὴρ ἵνα τελειώσω αὐτά, αὐτὰ τὰ ἔργα ἃ ποιῶ, μαρτυρεῖ περὶ ἐμοῦ ὅτι ὁ πατήρ με ἀπέσταλκεν: Struktur: Introduktion 5: 31-32 Johannes vittnesbörd: 5: 33-35 Avslutning 5: 36 Centrala begrepp: vittnar om mig/ μαρτυρῶ περὶ ἐμαυτοῦ i en rättegång där Jesus står anklagad för att bryta sabbatsbudet åberopar han ett vittne: främst Johannes och Gud/Fadern men implicerad i resonemangen även gärningarna, Skrifterna och Moses, han som nedtecknade Lagen. vittnat för sanningen/ μεμαρτύρηκεν τῇ ἀληθείᾳ Johannes har redan vittnat i kap. 3: 22-36 och det han vittnar om är sanningen, d.v.s. sanningen om att Gud står som uppdragsgivare för Jesus och om Jesus överordnad ställning i förhållande till honom och i frågan om närhet till och bemyndigande från Gud. för att ni skall bli räddade/ ἵνα ὑμεῖς σωθῆτε För Jesus självförståelse av sin auktoritet räcker det med Guds uppdrag men inte för omgivningen. Han accepterar detta för deras skull och inkluderar en serie vittnen som anklagarna erkänner som auktoritet. Anledningen är helt altruistisk enligt författaren: för att ni skall bli räddade. Vi kommer att i slutet på evangeliet finna samma anledning med en annan formulering som motivering för att evangeliet skrevs: men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn./ ταῦτα δὲ

γέγραπται ἵνα πιστεύ[ς]ητε ὅτι Ἰησοῦς ἐστιν ὁ Χριστὸς ὁ υἱὸς τοῦ θεοῦ, καὶ ἵνα πιστεύοντες ζωὴν ἔχητε ἐν τῷ ὀνόματι αὐτοῦ. (20:31) de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda/ τὰ γὰρ ἔργα ἃ δέδωκέν μοι ὁ πατὴρ ἵνα τελειώσω αὐτά verket/ handlingarna talar sitt eget tydliga språk som vittne om Gud som Jesus uppdragsgivare. Det verk som Fadern har gett honom i uppdrag är inte statiskt eller frågan om isolerade handlingar eller ens under utan hela Jesus livshistoria med uppståndelsen som dess fullbordan. Detta har alla fyra evangelierna gemensamt, nämligen att alla fyra vill förklara den existentiella mening och betydelse som den levande och avrättade människan Jesus uppståndelse har för mänskligheten (eventuellt för hela skapelsen). Genre: Vad sägs, vad görs, vad sägs inte, vad görs inte? Författaren knyter an till det som redan berättats om i kapitel 3: 22-36, Johannes vittnesbörd om Jesus. I det avsnittet liksom i detta ställer författaren Johannes under Jesus i fråga om auktoritet och närhet till Gud. Om Johannes auktoritet som erkänd profet av den palestinskjudiska samtiden skriver den judiske historikern Josefus 1. Med tanke på att de som anklagar Jesus har själva skickat bud till Johannes för att få en grund att bedöma Jesus så har de genom det erkänd Johannes auktoritet som vittne. Enligt evangelisten vittnar Johannes om att Jesus uppdrag är från Gud. Verbet vittna och substantivet vittne är viktiga begrepp i sammanhanget. Kanhända att författaren knyter an till V Mos 19: 15, Ett enda vittne är inte nog för att fälla någon för brott eller förseelser, vilken synd det än gäller. För att en sak skall avgöras måste två eller tre personer vittna. I detta fall är Johannes den ene av vittnen och den andre Fadern och vittnesbördet är inte fällande utan legitimerande. Det är både Johannes (3: 27-36) och uppdraget som Jesus fullbordar (5: 36b) som vittnar. Vittnesbördet handlar om att uppdraget inte är Jesus eget påhitt (5: 43), att uppdragets ursprung finns hos Fadern. Uppdraget, som den presenteras i hela evangeliet, ställer kärleken till människan som konkreta handlingar i centrum för fromheten. Denna kärlek från Gud fullbordas i det verk som uppståndelsen innebär. Författarens Jesus uppfyller Lagen inte genom att följa buden (eller förbuden som i detta fall att arbeta på en sabbat) utan genom att tränga igenom dessa in i Lagens syfte och mening: medmänniskans, Guds skapelses, väl. Fullbordan av uppdraget finner man i Jesus uppståndelse vilket fullbordar det verk som Fadern har gett mig. Observera att alla fyra evangeliernas har ett gemensamt syfte: att förklara vad det betyder för förståelsen av mänsklighetens relation till Gud att Jesus har uppstått från det döda. Även i Johannesevangeliet är det vid uppståndelsen som vi kan känna igen Jesus som Messias (12: 30-36: 20: 24-29) efter den definition som de kristna hade gett begreppet. Sanningen som Jesus handlingar/händelse avslöjar och Johannes Döparen sägs vittna om står som grund för författarens syfte (Joh. 20: 31). Som fallet även med profeterna är det handlingarna/det verk Jesus gör som legitimerar det kristna anspråk på Jesus som Messias, Människosonen, Guds Son. 1. Hebreiska: Yosef ben Matitjahu, latin: Flavius Iosephus, född i Jerusalem 37 eller 38 VT, troligen död kort efter år 100. Se Antiquitates Judaicae/ bok 18, kap. 5: 2. Där berättar Josefus att en del judar menade att nederlaget på Herodes armé var Guds straff för att han hade låtit avrätta Johannes. Här inkluderas en kort beskrivning av Johannes verksamhet.

Var finns den träffande repliken? 5: 35-36 Johannes var en lampa som brann och lyste, och en kort tid hänfördes ni av hans ljus. Men jag har fått ett starkare vittnesbörd än det Johannes gav. Ty de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. Aktörer/ Roller Jesus: Faderns (Guds) utsände Judarna : motståndarna som ska övertygas genom argument. Johannes (implicerad): den store profeten, vittnen om sanningen, vars ljus brann och lyste Fadern (implicerad): den som äger det verk som Jesus utför. Setting: I Jerusalem, i Templet. Vilka tilltalas i berättelsen? (litterära publiken) Jesus tilltalar judarna. Vem säger vad om vem? Jesus talar i positiva ordalag om Johannes: han vittnade om sanningen och var ett ljus som brann och lyste. Vilka är vinnarna/förlorare? Vinnarna är de som lyssnade till Johannes vittnesbörd och framför allt till Guds/Faderns eget vittnesbörd om Jesus. Mot vilka är udden riktade? Mot de som vägrade lyssna till Johannes och som hänfördes av hans ljus endast en kort tid och som nu vägrar lyssna till Faderns vittnesbörd. Vilka tilltalas indirekt? (implicerade publik) Den implicerade publiken är väl de kristna i Johannes kretsen. För dem är jämförelsen med Moses meningsfull på flera plan. Dels är de judiska Skrifterna kända för dem och dels är Skrifterna hyllad material och tillräckligt auktoritetsladdade att författaren känner behovet att omtolka dem och även grunda förståelsen av Jesus uppdrag på dem. Vilka tilltalas nu? (faktiska publik) Alla som hör eller läser evangeliet. Relation till dagens tema: Livets Källa Kopplingen finns i Jesus ord: Ty de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. Guds skapargärning och försoningen är inte skilda handlingar utan en och samma. Likaså är det inte endast Fadern som verkar i skapelsen eller Sonen i försoningen eller helig Ande i helgelsen alla trepersoner/hypostaser av den ende och ene Gud är verksamma i alla tre aspekter av en och samma skapande handling! Fader som källa, sonen som Meningen, Skapelsens Grundplan, som födds ur Fadern och helig Ande som den aktualiserande livskraften som utgår ur Fadern och möjliggör livet.