3 Om regionen Befolkning Näringsliv och arbetsmarknad... 19

Innehåll Sammanfattning 7 Tidigare regional planering... 7 Avfallshantering i regionen idag... 8 Avfallsmängder... 8 Hushållsavfall... 8 Bioavfall... 8 Restavfall... 8 Återbruken... 9 Producentansvar... 9 Deponering... 9 Framtida avfallshantering i regionen... 10 Inriktningsmål... 10 Handlingsprogram för 2009-2012... 10 Effekter på avfallsmängderna... 11 Effekter på kostnaderna... 12 Effekter på miljön... 12 1 Inledning 14 1.1 VafabMiljö och delägarkommunerna... 14 1.2 Avfallsplanering... 15 1.2.1 Krav på kommunala avfallsplaner... 15 1.2.2 Regional avfallsplan... 15 2 Tidigare regional avfallsplanering 17 3 Om regionen 18 3.1 Befolkning... 18 3.2 Näringsliv och arbetsmarknad... 19 4 Avfallshantering i regionen idag 21 4.1 Avfallsmängder i regionen 2006... 22 4.2 Avfall under kommunalt ansvar... 23 4.3 Avfall under producentansvar... 24 4.4 Avfall som varken omfattas av kommunalt ansvar eller producentansvar... 25 4.5 Återvinning och behandling av avfall... 25 4.6 Anläggningar för behandling och annan hantering av avfall... 26 5 Framtida avfallshantering i regionen 28 5.1 Framtida avfallsmängder... 29 5.2 Framtida behandlingsbehov... 31 5.2.1 Behandlingsbehov för hushållsavfall... 31 5.2.2 Sammantaget behandlingsbehov för avfall... 32 6 Regler och riktlinjer för avfallshanteringen 34 6.1 EU s avfallspolitik... 34 6.2 Svensk avfallspolitik... 35 6.2.1 Nationella miljömål... 35 6.2.2 Regionala och lokala miljömål... 37 6.2.3 Sveriges avfallsplan... 38 6.2.4 Lagar och regler för avfallshantering... 38 6.2.5 Andra statliga styrmedel... 40 7 Styrmedel 41 7.1 Kommunal renhållningsordning... 41 7.2 Taxor och avgifter... 41 7.2.1 Kommunal renhållningstaxa... 42

7.2.2 VafabMiljös taxa... 44 7.3 Information... 44 7.3.1 Informationsarbetet i regionen... 45 7.3.2 Plattform för informationsarbetet 2009-2012... 46 7.3.3 Övergripande information... 46 7.3.4 Verksamhetsinriktad information... 47 7.3.5 Informationsarbetet 2009-2012... 47 8 Mål och handlingsprogram för 2009-2012 49 8.1 Inriktningsmål... 51 8.2 Delmål och handlingsprogram... 51 8.3 Konsekvenser... 65 8.3.1 Effekter på avfallsmängderna... 65 8.3.2 Effekter på kostnaderna... 66 8.3.3 Effekter på miljön... 67 Ordlista 73 Referenser 76 Bilagor: Bilaga 1: Uppföljning av tidigare regional avfallsplanering i VafabMiljö-området Bilaga 2: Avfallshantering i VafabMiljö-området idag

Sammanfattning Vafab Miljö AB ägs gemensamt av kommunerna i Västmanlands län, samt Heby kommun och Enköpings kommun. Genom nuvarande ägaravtal, som gäller t o m 2024, ansvarar VafabMiljö i huvudsak för följande: Behandling och deponering av det hushållsavfall som samlas in genom delägarkommunernas försorg. Drift av regionens Återbruk för insamling av grovavfall och farligt avfall från hushåll. Utöver den verksamhet som bedrivs inom ramen för det lagstadgade kommunala renhållningsansvaret har VafabMiljö resurser för att ta hand om farligt avfall, dels i egen regi, dels genom samverkan med andra företag. I konkurrens med andra aktörer på avfallsområdet utför man även insamling, transport och behandling av de flesta typer av avfall, på uppdrag av både kommuner och företag i regionen. Denna regionala avfallsplan omfattar samtliga 12 kommuner som är delägare i Vafab Miljö AB. Varje enskild delägarkommun måste dock ta fram en egen kommunal avfallsplan, utöver denna plan. Det är viktigt att de kommunala planerna och denna plan står i samklang med varandra, eftersom det är det sammanlagda resultatet av både delägarkommunernas och VafabMiljös åtgärder som ska leda till att uppställda mål kan nås. Tidigare regional planering Innan bildandet av Vafab Miljö AB, år 2004, genomfördes regional avfallsplanering av de båda ursprungliga organisationerna Vafab respektive VMR. För Vafab-området antogs en regional plan under våren 1994. Denna plan sträckte sig fram till år 2000. Avfallsplanen från 1994 innebar ett systemskifte för avfallshanteringen i delägarkommunerna. Arbetet med att ställa om avfallshanteringen mot långtgående källsortering, utsortering av bioavfall, uppbyggnad av Återbruk och en mängd informationsinsatser har genomförts under åren 1994-2000. I stort sett har alla mål uppnåtts. Effekterna av planen kan sammanfattas enligt följande: Mängden avfall som deponeras har minskat kraftigt. I stället har andelen avfall som materialåtervinns eller behandlas biologiskt ökat. Insamlingen av farligt avfall från hushåll, för miljöriktigt omhändertagande har mångfaldigats. Kostnaderna för hanteringen av hushållsavfallet har inte ökat i den omfattning som förutspåddes i avfallsplanen. Studier har visat att genomförandet av avfallsplanens handlingsprogram har medfört en minskad miljöpåverkan. Hanteringen av fler avfallsfraktioner medför visserligen ökat arbete med insamling och transporter, som i sin tur leder till en ökad miljöpåverkan. Ökningen är dock mindre än miljövinsterna som följer av att återvinna material. Inom VMR-området antogs redan 1991 en plan för kommunerna Köping, Arboga och Kungsör (KAK), för perioden 1992-1995. Planeringen har här präglats av att man sedan 1970-talet haft en avfallsförbränningsanläggning i Köping. I början av 2000-talet infördes en uppdelning av 7

hushållsavfallet i tre fraktioner, en till förbränning, en till deponi och en tredje till biologisk behandling. Liksom i Vafab-området uppfördes i KAK-kommunerna under 1990-talet återvinningscentraler för insamling av hushållens grovavfall och farliga avfall. Avfallshantering i regionen idag I VafabMiljös 12 medlemskommuner bor ca 300 000 personer. Befolkningen i området har ökat under de senaste åren och enligt prognoser förväntas befolkningstalet år 2012 vara ca 312 000. Idag bor ca 54 procent av hushållen i flerfamiljshus. Avfallsmängder Den totala mängd avfall som uppkom i regionen år 2006 uppskattas till ca 815 000 ton. En stor del av detta, ca 270 000 ton, är material som schaktmassor, aska etc vilka används som konstruktions- och sluttäckningsmaterial på VafabMiljös deponier. Totalt har avfallsmängden ökat kraftigt sedan 1999. Till denna ökning bidrar i första hand bygg- och rivningsavfall, där just schaktmassor utgör en stor andel. Förklaringen står sannolikt att finna i de senaste årens högkonjunktur, med hög aktivitet inom byggandet. Konjunkturen har även bidragit till att mängden hushållsavfall ökat under perioden. Speciellt gäller detta grovavfallet. En del av denna ökning beror dock sannolikt på att företag i allt större utsträckning lämnar avfall till Återbruken. En tredje avfallskategori där mängden ökat påfallande är farligt avfall. Även här finns delvis en koppling till konjunkturen då huvuddelen av ökningen utgörs av förorenade jordar som uppkommit i samband med byggprojekt. Hushållsavfall I VafabMiljö-regionen har delägarkommunerna gemensamt beslutat om hur systemen för insamling och behandling av hushållsavfall ska se ut. Riktlinjerna för detta lades fast i avfallsplanerna från början av 1990-talet och systemen tog form under de följande åren. I samtliga delägarkommuner finns idag system för källsortering och insamling av bioavfall. Bioavfall Insamlad mängd bioavfall i delägarkommunerna uppgick 2006 till ca 13 000 ton. Detta innebär att insamlingsgraden, d v s andelen som samlas in av den totalt tillgängliga mängden, ligger på nära 50 procent, vilket kan jämföras med motsvarande nationella miljömål där andelen år 2010 bör ha nått 35 procent. Bioavfallet behandlas i dag genom rötning vid Svensk Växtkrafts anläggning vid Gryta avfallsstation i Västerås. Förutom bioavfallet från hushåll och andra verksamheter rötas här även slam från fettavskiljare samt ensilerad vallgröda. Den gas som utvinns uppgraderas till fordonsbränsle som bl a används för drift av bussar och sopbilar i Västerås. I rötningsprocessen uppkommer även stora mängder biogödsel, vilken ersätter konstgödsel inom lantbruket. Restavfall Det restavfall som samlas in från hushållen i regionen transporteras till olika anläggningar för förbränning med energiutvinning. Cirka 20 procent behandlas i VafabMiljös egen anläggning i Köping. Den återstående andelen förbränns i anläggningar i Stockholm, Uppsala, Avesta och Linköping. Både Mälarenergi i Västerås och Ena Energi i Enköping har på senare tid visat intresse för att bygga anläggningar för avfallsförbränning. Ingen etablering är dock beslutad ännu. 8

Återbruken Utbyggnaden av Återvinningscentraler (Återbruk) var det andra viktiga utvecklingssteget när det gäller hanteringen av avfallet från hushållen. Återbruken är i första hand avsedda för mottagning av grovavfall och farligt avfall. Genom att avfallet sorteras på platsen och läggs i olika behållare möjliggörs återvinning av avfallet på ett helt annat sätt än i de gamla insamlingssystemen för grovavfall. Då samlades ofta grovavfallet in via containrar, där allt avfall blandades. Mängden avfall som lämnas till Återbruken har ökat kontinuerligt sedan starten. År 1997 mottogs drygt 20 000 ton grovavfall (inklusive farligt avfall och elektronikavfall) på anläggningarna. År 2006 var motsvarande siffra ca 75 000 ton. Också antalet besök har mångdubblats under denna period och uppgick 2006 till över 1,4 miljoner. I dagsläget finns 18 st permanenta återvinningscentraler i regionen. Dessutom finns en mobil enhet som regelbundet besöker ett antal mindre orter i området. Mängden farligt avfall som samlas in från hushåll har ökat för varje år sedan början av 1990- talet. En viktig förklaring till detta är att farligt avfall prioriterats högt i informationsarbetet, vilket lett till att allmänhetens kunskap om vad som är farligt avfall och hur det ska hanteras successivt ökat. Dessutom har Återbrukens tillkomst gjort att möjligheterna att lämna ifrån sig farligt avfall förbättrats avsevärt. Till den dramatiska ökningen av mängderna har också bidragit det faktum att nya avfallstyper har kommit att kategoriseras som farligt avfall. Detta gäller t ex impregnerat virke. Producentansvar För avfall som omfattas av producentansvar har kommunerna normalt tilldelats rollen som ansvarig för informationen. Tanken är att denna information ska samordnas med den övriga informationen på avfallsområdet. När det gäller avfall från elektriska och elektroniska produkter har delägarkommunerna och VafabMiljö en mer omfattande uppgift än så, då man genom avtal med producenterna upplåter Återbruken som insamlingsplatser. För insamling av förpackningar och returpapper finns i regionen ca 150 kompletta återvinningsstationer. Vanligtvis utgörs stationerna av mer eller mindre avgränsade markytor med containrar för de olika materialen. I några delägarkommuner förekommer andra lösningar, exempelvis vanliga sopkärl, antingen i byggnader, eller utomhusplacerade, nedgrävda behållare etc. Förutom insamlingssystemet med återvinningsstationer förekommer i flera delägarkommuner även s k hushållsnära insamling. Det innebär att exempelvis förpackningar och returpapper hämtas direkt vid fastigheten, på uppdrag av en fastighetsägare, bostadsrättsförening eller liknande, på samma sätt som vid hämtning av vanligt hushållsavfall. Återvinningsmål för de olika förpackningsmaterialen och för returpapper anges i förordningar om producentansvar. Den senaste uppföljningen av målen gjordes av Naturvårdsverket år 2005. Det visade sig att flertalet av målen nåtts. Undantag var bl a mål beträffande materialutnyttjande av metall- och plastförpackningar. De insamlade mängderna i regionens kommuner har inte förändrats nämnvärt under de senaste åren. Deponering Mängden avfall till deponering har minskat kraftigt sedan början av 1990-talet. På VafabMiljös anläggningar deponerades år 2006 endast ca 30 000 ton avfall, vilket kan jämföras med 1991 då motsvarande mängd uppgick till ca 260 000 ton. Minskning av deponeringen, till förmån för bl a ökad återvinning av material och energi, har under ett antal år prioriterats högt inom svensk avfallshantering. Exempel på styrmedel som tillämpats är deponiskatten, som infördes år 2000, samt förbuden mot deponering av brännbart och organiskt avfall. 9

De strängare EU-regler om deponering som träder i kraft den 1 januari 2009 innebär att man på många av landets avfallsanläggningar då kommer att upphöra att deponera avfall, möjligen med undantag för inert avfall, för vilket kraven är lägre. VafabMiljö är väl rustade för detta då allt är förberett för att kunna ta ett nytt deponiområde, vid Gryta avfallsstation, i drift från 2009. Samtidigt upphör deponeringen av traditionellt avfall på de övriga avfallsstationerna. Framtida avfallshantering i regionen Förutsättningarna för framtidens avfallshantering anges till stor del i de lagar och regler som fastställs inom EU och nationellt. Just nu omarbetas unionens ramdirektiv för avfall. Bland annat diskuteras att den s k avfallshierarkin skrivs in i direktivet. Hittills har denna bara funnits med som en vägledande princip. Avfallshierarkin anger en prioriteringsordning för hur avfallsproblemet bör angripas. Högst prioriteras förebyggande av uppkomsten av avfall, samt åtgärder för att minska avfallets farlighet. Avfall som inte kan undvikas ska helst återanvändas, materialåtervinnas eller återvinnas på annat sätt. Deponering ska tillämpas så lite som möjligt. Beslut om ramdirektivet väntas komma under 2008. På det nationella planet har bl a deponeringsförbuden för organiskt och brännbart avfall samt skatterna på deponering och förbränning av avfall påverkat avfallshanteringen på senare år. En annan viktig utgångspunkt för avfallsplaneringen är de nationella miljökvalitetsmålen. I de avfallsplaner som togs fram i regionen i början av 1990-talet lades grunden för stora delar av de system vi idag har för hantering av framförallt hushållsavfall. Under andra halvan av decenniet skedde sedan uppbyggnaden av systemen, i form av Återbruken, källsortering och behandling av bioavfall m m. Detta är satsningar som visat sig mycket lyckade, och som kan förväntas vara gångbara för lång tid framöver. Under de närmaste åren handlar det därför inte om att bygga upp nya system, utan snarare att utveckla och förbättra de system vi redan har. Inriktningsmål I huvudsak gäller även i fortsättningen de tidigare antagna strategierna för avfallshanteringen. Dessa har till stor del grundats på den ovannämnda avfallshierarkin. Riktigheten i de gjorda satsningarna på återvinning av både material, näring och energi har i många fall bekräftats genom den avfallspolitik som förts under senare år, och som bl a kommit till uttryck i regelverk, miljökvalitetsmål och andra styrmedel. Det fortsatta arbetet innebär en utveckling av styrningen av avfall till olika omhändertaganden, med fokus på materialutnyttjande. Med utgångspunkt från dessa förutsättningar har mål och handlingsprogram för regionens avfallshantering utarbetats för åren 2009-2012. Fyra långsiktiga inriktningsmål har formulerats enligt följande: 1) Den totala mängden avfall och avfallets farlighet ska minska 2) De resurser som finns i avfallet ska tas tillvara 3) Avfall ska hanteras på ett säkert sätt med avseende på hälsa och miljö 4) Avfallshanteringen ska svara upp emot samhällets och kundernas krav på ekonomi, service och kvalitet Inriktningsmålen har i de flesta fall konkretiserats i mätbara delmål. Aktiviteterna är de konkreta åtgärder som ska leda fram till uppfyllandet av målen. Handlingsprogram för 2009-2012 Av handlingsprogrammet för perioden 2009-2012 framgår att många av de planerade aktiviteterna syftar till att utveckla de befintliga systemen. När det gäller bioavfallet kommer arbetet i första hand att inriktas på att säkra kvaliteten på det utsorterade materialet. Insatser kommer 10

också att göras för att öka mängden bioavfall som sorteras ut, både hos hushållen och hos olika verksamheter, exempelvis genom information. Återvinningen av material ur grovavfallet har ökat kontinuerligt sedan Återbruken började etableras. Andelen restavfall som måste deponeras har exempelvis minskat från 23 till ca 8 procent mellan åren 2001-2007. Här finns dock fortfarande möjligheter till förbättring genom exempelvis information, utveckling av sorteringsanvisningar etc. Pådrivande för materialåtervinningen är också att värdet på många material ökar i takt med ökad efterfrågan och stigande råvarupriser. Ökning av materialåtervinningen får dock inte ske till priset att materialen blir orenare. Därför måste arbetet med kvalitetssäkring av material utvecklas. Detta gäller även för avfallsbränslen. Restavfallet från hushållen går till förbränning med energiutvinning vid olika anläggningar. Denna fraktion innehåller en del avfall som inte är lämpat för förbränning. Exempel på detta är metallföremål och annat icke brännbart material som porslin och keramik etc. Här finns också i viss utsträckning bioavfall som av olika skäl inte blivit utsorterat. Detta, tillsammans med de höga kostnaderna för förbränning av avfall, bl a genom förbränningsskatten, ger motiv för att sortera restavfallet centralt. Genom krossning och siktning kan vissa fraktioner separeras ut. Bearbetningen innebär också att avfallets kvalitet som bränsle förhöjs, vilket kan ge möjlighet till förbränning i andra anläggningar än avfallsförbränningsanläggningar. Frånskiljt organiskt material kan behandlas genom kompostering eller rötning och därefter användas vid täckning av deponier. VafabMiljö kommer att genomföra försök med denna teknik under 2008. Även om behovet av deponering har minskat kraftigt på senare år och förutspås minska ytterligare kommer det inte att upphöra helt. VafabMiljö har nu säkrat tillgången till deponeringsutrymme för lång tid framöver då en ny deponi kommer att etableras vid Gryta avfallsstation i Västerås. Tillstånd för verksamheten har meddelats av miljödomstolen och förarbetena har påbörjats för att deponin ska kunna tas i drift från 2009. Anläggningen kommer att kunna svara upp mot de nya, skärpta krav som gäller för avfallsdeponering från detta datum. Deponin blir en strategiskt viktig tillgång för hela regionen, och kan få betydelse för näringslivets långsiktiga utveckling. VafabMiljös deponier i Sala, Enköping, Köping och Fagersta kommer inte att användas för deponering efter utgången av 2008. Arbete med täckning av deponierna, etablering av system för lakvattenhantering m m kommer att pågå på dessa anläggningar under många år framöver. Även om deponeringen av traditionellt avfall upphör kommer anläggningarna även fortsättningsvis att fylla viktiga funktioner för omhändertagande av överskottsmassor, samt omlastning, mellanlagring, sortering och i vissa fall även kompostering av avfall. Arbete med kartläggning av sådana gamla deponier som VafabMiljö inte driver eller har drivit ingår inte i bolagets uppdrag enligt avtalet mellan delägarkommunerna. Det kan dock vara motiverat att VafabMiljö tar initiativ till regional samordning av en uppdatering av kartläggningen av nedlagda deponier. VafabMiljö avser därför att be om delägarkommunernas syn på förutsättningarna för ett sådant samarbete. Effekter på avfallsmängderna Den trend med ökande avfallsmängder som konstaterats hittills under 2000-talet bedöms bestå även under perioden fram till 2012. För hushållsavfallet kalkyleras med en ökning på ca 3 procent per år. Åtgärder i handlingsprogrammet som syftar till att begränsa uppkomsten av avfall bedöms endast i liten utsträckning kunna motverka denna utveckling. Utan dessa åtgärder, bland annat information om miljöanpassad konsumtion, samt åtgärder som syftar till ökad hemkompostering av trädgårdsavfall och utveckling av second hand-verksamheten på Återbruk, bedöms att ökningen av mängden hushållsavfall blivit ännu något större. 11

Förutsättningarna för att öka utnyttjandet av avfallets resurser bedöms som betydligt bättre. Ett exempel är bearbetningen av hushållens restavfall, med krossning och siktning, för att utvinna återvinningsbara material och samtidigt höja kvaliteten på avfallet som bränsle. Om denna teknik, efter en försöksperiod, visar sig lyckosam är det ett rimligt antagande att mängden hushållsavfall till förbränning kan minska med ca 10 000 ton per år. Flera åtgärder i handlingsprogrammet syftar till att öka utsorteringen av bioavfall i hushåll och verksamheter. Ytterligare 1 500 ton, utöver de ca 13 000 ton som samlades in 2006, bedöms kunna sorteras ut, som ett resultat av informationsinsatser m m. Deponeringen av avfall, som redan 2006 låg på en mycket låg nivå, bedöms kunna minskas ytterligare något, framför allt genom information och utveckling av sorteringsanvisningar på Återbruken. Ett delmål i avfallsplanen är att deponeringen av hushållsavfall år 2012 ska uppgå till högst 4 procent av den totala mängden. Räknat på dagens mängder innebär detta en minskning av deponeringen av hushållsavfall med ca 1 500 ton. Effekter på kostnaderna Tillkommande kostnader, för de åtgärder i handlingsprogrammet som inte är kopplade till avslutning av deponier, bedöms för hela perioden, 2009-2012, uppgå till ca 3 Mkr. Nuvarande intäkter genom mottagningsavgifter för hushållsavfall uppgår till ca 145 Mkr (budget för 2008). För genomförande av handlingsprogrammet krävs en avgiftshöjning med ca 1Mkr, eller 0,7 procent, från 2009. Kostnaderna för avslutning och efterbehandling av VafabMiljös avfallsupplag bedömdes i samband med den regionala deponeringsutredningen som genomfördes av dåvarande Vafab och VMR gemensamt, och slutfördes år 2002. Den totala kostnaden för avslutnings- och efterbehandlingsåtgärder, eller miljöskulden, uppskattades till ca 330 Mkr. Beräkningen bygger på ett antal faktorer som i nuläget inte går att överblicka till fullo, och ska därför ses som en grov uppskattning av kostnaderna. Effekter på miljön Avfallsplanens handlingsprogram syftar främst till att åstadkomma en långsiktigt hållbar avfallshantering med miljö och hälsa i fokus. Det innebär t ex att miljöpåverkan ska begränsas till vad naturen långsiktigt tål, vilket också är utgångspunkten för de nationella och regionala miljökvalitetsmål som fastställts. I målet God bebyggd miljö återfinns målformuleringar med direkt koppling till avfallshanteringen. Bland annat inriktar man sig på minskad deponering och återvinning av hushållsavfall. Återvinning av matavfall från hushåll och verksamheter genom biologisk behandling lyfts fram speciellt. I huvudsak har dessa mål redan uppnåtts i regionen. 12

Handlingsprogrammet bedöms därutöver ha en positiv effekt på flera av de nationella miljökvalitetsmålen. Några exempel på åtgärdspunkter och de miljökvalitetsmål dessa har bäring på visas i nedanstående tabell: Åtgärd Åtgärder för att minska den totala avfallsmängden Ökad utsortering av bioavfall Ökad materialåtervinning genom bl a utvecklad sortering Stimulera ökad användning av biogas som fordonsbränsle Avslutningsåtgärder på deponier (täckning, gasutvinning) Effektivisering av avfallstransporter och ökat användande av alternativa drivmedel Effektivisering av energianvändningen Information om miljöanpassad konsumtion Kvalitetssäkring av fraktioner till förbränning, biologisk behandling och materialåtervinning Effektiv uppsamling och behandling av lakvatten vid deponier Åtgärder för att öka insamlingsgraden av farligt avfall Miljökvalitetsmål Begränsad klimatpåverkan Begränsad klimatpåverkan Begränsad klimatpåverkan, bara naturlig försurning Begränsad klimatpåverkan, frisk luft, bara naturlig försurning, ingen övergödning Begränsad klimatpåverkan, bara naturlig försurning, Giftfri miljö, skyddande ozonskikt, ingen övergödning Begränsad klimatpåverkan, frisk luft, bara naturlig försurning, ingen övergödning Begränsad klimatpåverkan Giftfri miljö Giftfri miljö Giftfri miljö, ingen övergödning Giftfri miljö, skyddande ozonskikt 13

1 Inledning 1.1 VafabMiljö och delägarkommunerna Vafab Miljö AB ägs gemensamt av kommunerna i Västmanlands län, samt Heby kommun och Enköpings kommun. I augusti 2004 tog Vafab Miljö AB över de båda kommunägda avfallsbolagen Västmanlands avfallsaktiebolag (Vafab) och Västra Mälardalens Renhållningsaktiebolag (VMR), och vid en fusion i juni 2005 övergick all verksamhet och alla tillgångar i Vafab och VMR till Vafab Miljö AB. VMR bildades 1969 med uppgift att inom kommunerna Köping och Arboga svara för insamling av hushållsavfall samt deponering och förbränning av all slags avfall. Kungsörs kommun tillkom som delägare 1977. Vafab bildades 1981, då kommunerna Enköping, Fagersta, Hallstahammar, Heby, Norberg, Sala, Skinnskatteberg, Surahammar och Västerås valde att överlåta på bolaget att svara för mottagning och behandling av hushållsavfall, icke branschspecifikt industriavfall, slam, askor m m. Bolaget fick också i uppgift att verkställa delägarkommunernas insamlings- och transportansvar för farligt avfall. Beträffande hanteringen av farligt avfall omfattades även de dåvarande VMRkommunerna. Genom nuvarande ägaravtal, som gäller t o m 2024, ansvarar VafabMiljö i huvudsak för följande: Behandling och deponering av det hushållsavfall som samlas in genom delägarkommunernas försorg. Drift av regionens Återbruk/återvinningscentraler för insamling av grovavfall och farligt avfall från hushåll. Kommunerna har, förutom ansvaret för insamling av hushållsavfallet, det grundläggande myndighetsansvaret enligt miljöbalken, genom att t ex utöva tillsyn, ta fram renhållningsordning, besluta om renhållningstaxa samt sköta fakturering av renhållningsavgifter. Utöver den verksamhet som bedrivs inom ramen för det lagstadgade kommunala renhållningsansvaret har VafabMiljö resurser för att ta hand om farligt avfall, dels i egen regi, dels genom samverkan med andra företag. I konkurrens med andra aktörer på avfallsområdet utför man även insamling, transport och behandling av de flesta typer av avfall, på uppdrag av både kommuner och företag i regionen. För att säkra att lagar och andra krav uppfylls, och för att få struktur i miljöarbetet, har miljöledningssystemet ISO 14001 införts i VafabMiljö s organisation. Ett certifikat som omfattar hela VafabMiljö s verksamhetsområde erhölls i november 2006. För hushållsavfallet betalar delägarkommunerna en fast avgift per invånare, samt en rörlig avgift för den avfallsmängd man lämnar till VafabMiljö. I den fasta avgiften ingår bland annat kostnad för insamling av hushållens grovavfall och farliga avfall via Återbruken och hushållens andel av miljöskyddet på avfallsanläggningar. Här inkluderas även den s k miljöskulden, d v s avsättningar av medel för framtida efterbehandling av avfallsupplag, samt informations- och 14

utvecklingskostnader. Den rörliga avgiften innehåller kostnaden för att ta hand om hushållsavfallet, genom t ex biologisk behandling, förbränning och deponering. Den verksamhet som inte omfattas av kommunalt renhållningsansvar bedrivs på affärsmässig grund och finansieras genom avgifter som tas ut direkt av avfallslämnarna. Kommunalt samarbete i bolagsform, så som det bedrivs inom ramen för VafabMiljö, har på senare tid ifrågasatts från flera håll. Kritikerna menar att kommunerna i dessa fall inte uppfyller kraven på offentlig upphandling enligt LOU. Regeringsrätten har under våren 2008 i två domar konstaterat att två skånska kommuner brustit på detta sätt då man tecknat avtal med det regionala avfallsbolaget SYSAV. Analys och konsekvensbedömning av domarna pågår nu inom flera departement. 1.2 Avfallsplanering Sedan 1990 har Sveriges kommuner ett ansvar för att upprätta kommunala avfallsplaner. En sådan avfallsplan utgör, tillsammans med kommunens lokala föreskrifter om avfallshantering, renhållningsordning för kommunen. Avfallsplaneringen ska omfatta allt avfall som uppkommer i kommunen, inte bara sådant avfall som kommunen själv hanterar. 1.2.1 Krav på kommunala avfallsplaner Naturvårdsverket har meddelat föreskrifter och allmänna råd om innehållet i en kommunal avfallsplan m m (NFS 2006:6). Här framgår bl a att följande ska ingå: En beskrivning av de förhållanden i kommunen som påverkar avfallets mängd och sammansättning, samt uppgifter om avfallsmängder, -hantering och -anläggningar. För avfall som inte omfattas av kommunalt renhållningsansvar ska översiktliga uppgifter redovisas. Mål och åtgärder för insamling och behandling, samt för hur avfallets mängd och farlighet kan minskas. En beskrivning av hur uppställda mål kan bidra till att nationella och regionala mål nås. En beskrivning av hur mål och åtgärder i den föregående avfallsplanen har följts upp, samt hur målen i den nya planen kommer att följas upp. En beskrivning av hur miljöbedömning av planen har genomförts. Uppgifter om nedlagda deponier. Uppgifter om åtgärder för att förebygga att förpacknings- och tidningsavfall uppstår, samt åtgärder för att främja återanvändning av förpackningar och tidningar. I föreskrifterna fastläggs också vilka uppgifter som ska lämnas som underlag till länsstyrelsens sammanställning av de kommunala avfallsplanerna. 1.2.2 Regional avfallsplan Denna regionala avfallsplan omfattar samtliga 12 kommuner som är delägare i Vafab Miljö AB. Varje enskild delägarkommun måste dock ta fram en egen kommunal avfallsplan, utöver denna plan. Det är viktigt att de kommunala planerna och denna plan står i samklang med varandra, 15

eftersom det är det sammanlagda resultatet av både delägarkommunernas och VafabMiljös åtgärder som ska leda till att uppställda mål kan nås. Avgränsningen mellan denna regionala plan och de kommunala planerna följer naturligt av den fastställda ansvarsfördelningen mellan VafabMiljö och delägarkommunerna. I praktiken innebär detta att denna plan i stor utsträckning är inriktad på avfallsbehandling, medan de kommunala planerna främst tar sikte på insamling och källsortering av hushållsavfall. Då VafabMiljö, genom ägaravtalet, fått ansvaret för systemet med återvinningscentraler kommer även frågor om insamling av grovavfall och farligt avfall från hushåll främst att tas upp i den regionala planen. Det bör också påpekas att den regionala planen inte omfattas av föreskrifterna enligt ovan, och därför inte innehåller samtliga moment som krävs enligt dessa. Den regionala avfallsplanen för åren 2009-2012 har tagits fram på uppdrag av VafabMiljös styrelse. En styrgrupp bestående av ledande tjänstemän inom Vafab Miljö AB har lett arbetet, medan dokumentet tagits fram av en arbetsgrupp på VafabMiljös avdelning Teknik och Miljö. En extern referensgrupp bestående av tjänstemän från delägarkommunernas miljöförvaltningar, eller motsvarande, samt från länsstyrelserna i Västmanlands och Uppsala län har bjudits in till samråd vid två tillfällen. Behovet av samordning med delägarkommunernas avfallsplanering har tillgodosetts genom fortlöpande diskussioner i en intern referensgrupp bestående av VafabMiljös samrådsorgan, vilket utgörs av tjänstemän från de renhållningsansvariga organen i delägarkommunerna. Se figur 1.1 Figur 1.1 Organisation för arbetet med regional avfallsplan VafabMiljö s styrelse Styrgrupp Extern referensgrupp Länsstyrelser, miljöförvaltningar Intern referensgrupp Samrådsorganet Arbetsgrupp 16

2 Tidigare regional avfallsplanering Observera att detta kapitel utgör en sammanfattning av Bilaga 1, Uppföljning av tidigare regional avfallsplanering i VafabMiljö-området. Där återfinns en mer detaljerad redovisning av dessa planer, vad gäller mål och strategier, samt vilka konsekvenser de fått för avfallshanteringen. Innan bildandet av Vafab Miljö AB genomfördes regional avfallsplanering av de båda ursprungliga organisationerna Vafab respektive VMR. För Vafab-området antogs en regional plan under våren 1994. Denna plan sträckte sig fram till år 2000. Avfallsplanen från 1994 innebar ett systemskifte för avfallshanteringen i delägarkommunerna. Under perioden 1994-2000 har system införts för källsortering och biologisk behandling av bioavfall. Källsortering av grovavfall har möjliggjorts genom uppbyggnaden av Återbruk. Parallellt med detta har stora informationsinsatser genomförts. Genomförandet av handlingsprogrammet i planen har lett till att i stort sett alla mål har uppnåtts. Effekterna av planen, och dess handlingsprogram, kan sammanfattas enligt följande: Mängden avfall som deponeras har minskat kraftigt. I stället har andelen avfall som materialåtervinns eller behandlas biologiskt ökat. Insamlingen av farligt avfall från hushåll, för miljöriktigt omhändertagande, har mångfaldigats. Kostnaderna för hanteringen av hushållsavfallet har ökat, men inte i den utsträckning som förutspåddes i planen. Studier har visat att avfallshanteringens miljöpåverkan har minskat. Hanteringen av fler avfallsfraktioner medför visserligen ökat arbete med insamling och transporter, som i sin tur leder till en ökning av miljöpåverkande utsläpp. Ökningen är dock mindre än miljövinsterna som följer av att återvinna material. För kommunerna Köping, Arboga och Kungsör antogs redan 1991 en plan, för perioden 1992-1995. Planeringen har här präglats av att man sedan 1970-talet haft en avfallsförbränningsanläggning i Köping. I början av 2000-talet infördes en uppdelning av hushållsavfallet i tre fraktioner; en till förbränning, en till deponi och en tredje till biologisk behandling. Liksom i Vafab-området uppfördes i KAK-kommunerna under 1990-talet återvinningscentraler för insamling av hushållens grovavfall och farliga avfall. 17

3 Om regionen I de 12 medlemskommunerna i Vafab Miljö AB bor ca 300.000 personer på en markareal om ca 7.500 km 2. Majoriteten, 10 av de 12 kommunerna, ligger i Västmanlands län. Enköping och, sedan den 1 jan 2007, även Heby hör till Uppsala län. I de södra delarna, området närmast Mälaren, finns relativt stora jordbruksarealer, medan de norra delarna domineras av skogsmark. Närheten till naturtillgångar som malm, skog m m har bidragit till utvecklingen av starka industriföretag. Några exempel är ABB, Volvo och Kanthal AB. Idag innebär goda transportmöjligheter och läget i den expansiva Mälarregionen en etablering av ett flertal stora grossistföretag. Västerås stad dominerar kraftigt vad gäller befolkningsantal, antal arbetstillfällen etc. Av befolkningen i hela området bor ca 44 procent inom Västerås stad. Näst störst i detta avseende är Enköpings kommun, med ca 13 procent av befolkningen. För de minsta kommunerna i området, Skinnskatteberg och Norberg, är motsvarande andelar 1,6 respektive 1,9 procent. Figur 3.1 Geografiskt område och VafabMiljö s anläggningar 3.1 Befolkning Totalt sett har befolkningen i området ökat under de senaste åren, framför allt beroende på en ökning i Västerås. I Tabell 3.1 visas invånarantalet i respektive kommun den 31/12 2006 samt invånare år 2012, enligt befolkningsprognoser. 18

Tabell 3.1 Befolkning 2006-12-31 samt befolkningsprognos för 2012 Kommun Befolkning 2006 Prognos för 2012 1) Arboga 13 391 13 333 Enköping 38 486 42 289 Fagersta 12 202 12 346 Hallstahammar 15 042 15 320 Heby 13 530 14 293 Kungsör 8 211 8 535 Köping 24 659 24 652 Norberg 5 843 5 801 Sala 21 360 22 208 Skinnskatteberg 4 752 4 861 Surahammar 10 109 10 187 Västerås 132 920 138 836 Totalt 300 505 312 661 1) Uppgifter ur Befolkning och arbetsmarknad i Västmanlands län 2010 Länsstyrelsen i Västmanlands län (4). Av olika prognosalternativ har här huvudalternativet valts. För Enköpings kommun hämtas uppgiften från Befolkningsprognos 2007-2016 - Enköpings kommun (5). Enligt dessa prognoser kommer befolkningen i området att öka med ca 4 procent mellan åren 2006-2012. Tabell 3.2 visar antalet hushåll fördelat på boende i villor och flerfamiljshus. Dessutom anges det ungefärliga antalet fritidshus inom respektive kommun. Tabell 3.2 Ungefärligt antal hushåll i villa respektive flerfamiljshus, samt antal fritidshus, 2006 1) Kommun Villa Flerfamiljshus Permanentboende hushåll, totalt Fritidshus Arboga 3350 3770 7120 560 Enköping 9530 7830 17360 2400 Fagersta 2660 4320 6980 530 Hallstahammar 3900 3610 7510 120 Heby 4620 1490 6110 1300 Kungsör 2430 1360 3790 240 Köping 5230 7630 12860 980 Norberg 1790 1410 3200 370 Sala 6400 3990 10390 1300 Skinnskatteberg 1620 760 2380 900 Surahammar 3160 1820 4970 210 Västerås 22920 42000 64920 2100 Totalt 67 610 79 990 147600 11010 1) Källa: www.scb.se 3.2 Näringsliv och arbetsmarknad Även när det gäller näringsliv och arbetsmarknad får Västerås stad stort genomslag i statistiken. Enligt SCB:s statistik över antalet förvärvsarbetande finns nära hälften av alla arbetstillfällen i området i Västerås stad. Tillverkning och utvinning är den bransch som sysselsätter flest i området, följd av hälso- och sjukvård, och därefter handel och kommunikationer. Se tabell 3.3. Enligt länsstyrelsens prognoser för Västmanlands län (4) förväntas en fortsatt minskning av antalet sysselsatta inom tillverkning och utvinning. En viss ökning av antalet sysselsatta förväntas bl a inom områdena handel och kommunikation respektive hälso- och sjukvård. 19

Tabell 3.3 Förvärvsarbetande per näringsgren (dagbefolkning) 1) Näringsgren Antal (st) Andel (%) Andel i riket (%) Jord- och skogsbruk, jakt, fiske 2 600 2 2 Tillverkning och utvinning 29 900 23 17 Energi, vatten och avfall 1 200 1 1 Byggindustri 8 600 7 6 Handel och kommunikation 20 700 16 19 Finansiell verksamhet och företagstjänster 12 300 10 14 Utbildning och forskning 13 800 11 11 Vård och omsorg 21 200 17 16 Personliga och kulturella tjänster 7 200 6 7 Offentlig förvaltning m m 7 900 6 6 Ej specificerad verksamhet 1 800 1 1 Summa 127 200 100 100 1) Avrundade siffror. Underlagsdata från 2002-2004. Som framgår ovan är andelen sysselsatta inom området tillverkning och utvinning markant större i VafabMiljö-området än i riket i övrigt. I riket är i gengäld andelen större beträffande handel och kommunikation samt finansiell verksamhet och företagstjänster. I övrigt är fördelningen inom området i stort sett identisk med den i riket. 20

4 Avfallshantering i regionen idag Observera att detta kapitel utgör en sammanfattning av Bilaga 2, Avfallshantering i VafabMiljöområdet idag. Där återfinns en mer detaljerad redovisning av avfallsmängder, system för insamling och behandling av avfall, anläggningar m m. Stora delar av dagens system för hantering av hushållsavfall grundlades i samband med avfallsplanearbetet i början av 1990-talet. Då lyftes också den ansvarsfördelning fram som nu tillämpas vad gäller VafabMiljös respektive delägarkommunernas uppgifter. Ansvarsfördelningen är fastlagd i det nu gällande ägaravtalet som undertecknades 2004. Kommunerna har enligt Miljöbalken ansvaret för kommunal avfallsplanering, omhändertagande av hushållsavfall m m. Detta ansvar kan inte överlåtas. Däremot kan kommunerna låta utföra uppgifterna med hjälp av andra aktörer än den egna organisationen. Ansvarsfördelningen mellan delägarkommunerna och VafabMiljö, när det gäller de uppgifter som inryms i det kommunala renhållningsansvaret visas i tabell 4.1. Huvudsyftet med det regionala samarbetet är att gemensamt lösa sådana uppgifter som kommunerna har svårt att hantera på egen hand, eller med hjälp av entreprenörer. Genom att gå samman ökar kundunderlaget etc, och därigenom även möjligheterna att hitta effektiva lösningar, upprätthålla specialistkompetens m m. Tabell 4.1 Fördelning av det kommunala ansvaret mellan delägarkommunerna och VafabMiljö Kommunerna Insamling och transport av hushållsavfall Renhållningsordning (inkl. kommunal avfallsplan) Renhållningstaxa Myndighetsroll (tillsyn etc) Vafab Miljö AB Insamling av grovavfall och hushållens farliga avfall vid Återbruk Återvinning, behandling och deponering av hushållsavfall Regional avfallsplanering Delägarkommunerna har beslutat att VafabMiljö ska kunna engagera sig affärsmässigt på de områden inom avfallshanteringen som ligger utanför de grundläggande arbetsuppgifterna. Härigenom kan de resurser som finns inom bolaget utnyttjas mer rationellt. Detta ska då ske helt på marknadsmässiga villkor. Ambitionen är att erbjuda en heltäckande service inom avfalls- och återvinningsområdet. Det innebär att tillhandahålla lösningar för i princip alla branscher och avfallstyper, och omfattar bl a följande: Insamling och transport Sortering, balning och mellanlagring Återvinning, behandling och deponering Rådgivning och konsultation VafabMiljö kan även utföra insamling och transport av hushållsavfall på uppdrag av kommuner. Detta sker efter upphandling i konkurrens. För närvarande (april 2008) har VafabMiljö sådana uppdrag i kommunerna Köping, Arboga, Kungsör, Hallstahammar, Surahammar, Skinnskatteberg och Sala. 21

Det hushållsavfall som samlas in genom hämtning vid fastighet (kärl- och säckavfall) är vanligen sorterat i två fraktioner; bioavfall för biologisk behandling samt restavfall som normalt behandlas genom förbränning med energiutvinning. Lokalt inom regionen finns undantag från detta, bl a beroende på att källsorteringssystemet ännu inte är fullt utbyggt. Förutom den konventionella sophämtningen enligt ovan består systemet för insamling av avfall från hushållen av Återbruken för grovavfall och farligt avfall samt återvinningsstationer för förpackningsmaterial och tidningar. I det kommunala renhållningsansvaret ingår även omhändertagande av slam från enskilda avloppsanläggningar samt av latrin från torrklosetter. De olika delarna av insamlingssystemet för avfall från hushåll beskrivs mer detaljerat i Bilaga 2. Bilaga 2 innehåller även beskrivningar av hanteringen av annat avfall än hushållsavfall, redogörelser för olika metoder för behandling och återvinning av avfall, detaljerade sammanställningar av avfallsmängder samt beskrivningar av anläggningar som har betydelse för avfallshanteringen i regionen. 4.1 Avfallsmängder i regionen 2006 Följande redovisning omfattar avfall som uppkommit i regionen under 2006, med undantag för avfall från utvinning av mineraliska produkter samt avfall från jord- och skogsbruk. I första hand redovisas primära avfallsflöden. Med detta menas att avfallet registrerats då det primärt uppkommit (i praktiken vid det tillfälle avfallet för första gången mängdbedömts, genom vägning eller volymsbestämning). Om detta avfall sedan har genomgått exempelvis återvinningseller förbränningsprocesser så att sekundära avfallsflöden som slagg och aska, sorteringsrester etc uppkommit, har dessa mängder inte inkluderats i redovisningen. Man bör vara medveten om att redovisningen är en ögonblicksbild och att vissa approximationer och antaganden har varit nödvändiga att göra. Svårigheten att precisera avfallsmängden beror bl a på det komplexa systemet för avfallshanteringen, med ett stort antal olika aktörer och där avfall ofta genomgår en kedja av processer och transporter. Vid inventeringar av avfallsflöden finns därför alltid en risk för att samma avfallsflöden registreras flera gånger, liksom det finns risk att andra flöden förbises. Ett annat problem är svårigheten att avgöra det geografiska ursprunget för avfall som förs till anläggningar med stora upptagningsområden. Avfall som uppkommit utanför VafabMiljö-områdets gränser, men som förts in i området för exempelvis återvinning eller deponering ingår normalt inte i redovisningen. Störst säkerhet finns i uppgifterna som rör hushållsavfall, samt generellt för det avfall som hanteras av VafabMiljö. Uppgifter om avfall som hanterats av andra aktörer än VafabMiljö och delägarkommunerna har i huvudsak erhållits via tillsynsmyndigheterna. Med ovanstående förutsättningar uppgick mängden till ca 815 000 ton. Cirka 270 000 ton av denna mängd är dock material, i form av jord- och stenmassor, aska etc vilket använts som, eller kommer att användas som, konstruktions- och sluttäckningsmaterial på VafabMiljös deponier. Den avfallsmängd som sedan återstår, ca 540 000 ton, utgörs av ca 160 000 ton hushållsavfall, ca 320 000 ton från industrier och andra verksamheter, samt drygt 60 000 ton avfall som mottagits enligt rutin för farligt avfall. I tabell 4.2 redovisas avfallsmängder för 2006. Mängderna har fördelats utifrån ursprung (bransch eller verksamhet där avfallet uppkommit) och det avfall som hanterats av VafabMiljö redovisas separat. Som framgår av tabellen har 2/3 av den redovisade mängden hanterats av VafabMiljö. 22

Tabell 4.2 Total avfallsmängd 2006 Avfallstyp Total mängd (ton) Varav till VafabMiljö (ton) (%) Hushållsavfall 1) 162 100 139 000 86 Park- och trädgårdsavfall 8 900 5 300 60 Bygg- och rivningsavfall 401 300 274 200 68 Avfall från energiutvinning 60 100 8 300 14 Avfall från kommunalt avlopp 27 300 19 400 71 Avfall från industriellt avlopp 2 500 2 500 100 Industriavfall 2) 88 700 39 300 44 Farligt avfall 3) 64 100 46 900 73 Summa 815 000 534 900 66 1) Omfattar avfall från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet 2) Omfattar även sådant avfall från kontor, institutioner, butiker etc som inte ingår i hushållsavfallet 3) Här ingår ca 2300 ton farligt avfall från hushåll I tabell 4.3 redovisas fördelningen mellan olika typer av behandling för ovan redovisat avfall, med undantag för farligt avfall. Observera att som återvinning räknas här alla former av nyttiggörande av avfall med undantag för förbränning. Exempelvis ingår här kompostering och rötning samt användning av aska, slagg, mineralavfall etc som konstruktionsmaterial inklusive material för täckning och tätning av deponier. Tabell 4.3 Avfallsbehandling (exkl. farligt avfall) 2006 Avfallstyp Återvinning Deponering Förbränning Totalt m. energiutvinning Hushållsavfall 1) 65 800 10 000 86 300 162 100 Park- och trädgårdsavfall 6 100 0 2 800 8 900 Bygg- och rivningsavfall 275 900 116 100 9 300 401 300 Avfall från energiutvinning 59 900 200 0 60 100 Avfall från kommunalt avlopp 25 900 1 300 100 27 300 Avfall från industriellt avlopp 1 400 1 100 0 2 500 Industriavfall 2) 39 100 18 200 31 400 88 700 Summa 474 100 146 900 129 900 750 900 1) Omfattar avfall från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet 2) Omfattar även sådant avfall från kontor, institutioner, butiker etc som inte ingår i hushållsavfallet 4.2 Avfall under kommunalt ansvar Enligt miljöbalkens 15 kap ansvarar kommunerna för att hushållsavfall transporteras till en behandlingsanläggning och återvinns eller bortskaffas. I kapitlets 2 anges att med hushållsavfall avses avfall som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet. Denna definition av begreppet hushållsavfall har ofta diskuterats inom branschen, framför allt gällande vad som kan anses omfattas av formuleringen därmed jämförligt avfall. Under senare år har behovet av en uttolkning av begreppet aktualiserats allt mer och under 2007 har Naturvårdsverket arbetat fram ett förslag till en vägledning av hushållsavfallsbegreppet. Vägledningen fastställdes i januari 2008. 23

Naturvårdsverket har också nyligen, på uppdrag av regeringen, gjort en konsekvensbedömning av en begränsning av definitionen av hushållsavfall till enbart avfall som kommer ifrån hushåll. Begränsningen skulle alltså innebära att kommunernas ansvar och ensamrätt för företagsavfall som liknar hushållens avfall tas bort. Uppdraget redovisades i juni 2008. Man konstaterade att en sådan avreglering skulle medföra både fördelar och nackdelar. För företag som lämnar avfall skulle valfriheten öka genom konkurrensen mellan privata och offentliga aktörer. Man menar också att reglerna skulle bli tydligare om problemet med att avgöra vilket företagsavfall som egentligen kan anses likna hushållens avfall försvinner. Samtidigt innebär dagens kommunala ensamrätt att kommunerna kan samla in hushållens och företagens avfall på samma runda och på så sätt hålla nere transporterna. Vid en avreglering bedömer Naturvårdsverket att transporterna kommer att öka. Ensamrätten innebär även att kommunerna har kontroll över att avfallet hanteras korrekt. Det är viktigt inte minst ur sanitär synpunkt. Vid en avreglering finns risk för att avfallsinnehavare väljer att hantera avfallet felaktigt, t ex genom att använda insamlingssystemen för hushållens avfall, återvinningsstationerna eller dumpa avfallet någonstans. Därmed ökar behovet av tillsyn. Det är ännu oklart om, och i så fall hur, denna fråga kommer att drivas vidare av regeringen. I VafabMiljö-regionen har delägarkommunerna gemensamt beslutat om hur systemen för insamling och behandling av hushållsavfall i huvudsak ska se ut. Riktlinjerna för detta lades fast i avfallsplanerna från början av 1990-talet och systemen tog form under de följande åren. I samtliga delägarkommuner finns idag system för källsortering och insamling av bioavfall. Utbyggnadstakten för detta system har dock varierat mellan olika delägarkommuner och i några av dessa är det ännu inte helt genomfört. De flesta delägarkommuner har valt ett upplägg där det är frivilligt för hushåll/fastighetsägare om man vill ansluta sig till källsorteringen. Normalt finns då tre olika abonnemangsalternativ; källsortering där både bioavfall och restavfall hämtas vid fastigheten, hemkompostering, som innebär eget omhändertagande av bioavfallet och att enbart restavfallet hämtas, samt sophämtning, där ingen källsortering sker utan avfallet lämnas osorterat. Sophämtningsalternativet är då normalt förhållandevis dyrt för att stimulera till källsortering. Den del av hushållsavfallet som hämtas vid fastigheterna benämns vanligen kärl- och säckavfall, och består alltså av bioavfall och restavfall, antingen uppdelat på två fraktioner eller osorterat. För insamlingen av detta avfall ansvarar delägarkommunerna, antingen med egna resurser, eller, efter upphandling, genom kontrakterad entreprenör. Grovavfall och farligt avfall från hushållen samlas i huvudsak in via Återbruken i regionen. En mindre del grovavfall samlas in i container, eller på liknande sätt, på uppdrag av t ex fastighetsägare och bostadsrättsföreningar. Vissa delar av det avfall som samlas in på Återbruken omfattas av producentansvar. Det gäller exempelvis elektriskt och elektroniskt avfall samt avfall från förpackningar och tidningar. 4.3 Avfall under producentansvar De första bestämmelserna om producentansvar för avfall infördes 1994, och gällde då förpackningar och tidningar. Sedan dess har producentansvaret utökats och omfattar idag följande kategorier: Förpackningar Returpapper Däck Bilar Elektriska och elektroniska produkter 24

Producentansvaret är ett styrmedel för att uppnå miljömålen och innebär att producenterna har både ett fysiskt och ett ekonomiskt ansvar för att samla in och ta hand om uttjänta produkter. Tanken är att detta ska motivera producenterna att ta fram produkter som är mer resurssnåla, lättare att återvinna och inte innehåller miljöfarliga ämnen. Producentansvaret regleras i särskilda förordningar som är specifika för respektive produktkategori. I de flesta förordningar har återvinningsmål angivits. Förutom lagstadgade producentansvar finns även frivilliga åtaganden, som liknar producentansvar, för återvinning av kontorspapper och lantbruksplast. Naturvårdsverket utreder nu en eventuell övergång till insamling av specifika material i stället för, som nu, insamling av vissa produkter, såsom förpackningar. Det skulle t ex innebära att producenternas ansvar för metall inte bara skulle omfatta just förpackningar av dessa material utan även andra produkter. Ett motiv för en sådan förändring är bl a att ett sådant system skulle vara enklare att förstå för konsumenterna. Utredningen ska vara klar den 30 januari 2009. 4.4 Avfall som varken omfattas av kommunalt ansvar eller producentansvar Enligt Miljöbalken gäller att alla som ger upphov till avfall ska se till att avfallet hanteras på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt. För avfall som varken omfattas av kommunalt ansvar eller producentansvar måste därför en verksamhetsutövare själv se till att avfallet transporteras bort och behandlas. Kommunerna har viss möjlighet att påverka hanteringen av denna typ av avfall genom att upprätta föreskrifter i den lokala renhållningsordningen om hus avfallet ska sorteras. Denna möjlighet har utnyttjats av många av kommunerna i regionen. För att bidra till en miljömässigt riktig hantering av avfall från verksamheter bedriver delägarkommunerna, främst genom VafabMiljö, informations- och rådgivningsverksamhet gentemot företag och organisationer om avfall och källsortering. 4.5 Återvinning och behandling av avfall För att möjliggöra en miljö- och resursriktig avfallshantering är det viktigt att ha tillgång till ett brett spektrum av återvinnings- och behandlingsmetoder. Avfallsplaneringen i regionen utgår i stor utsträckning ifrån en prioritering som väl överensstämmer med den s k avfallshierarki som sedan många år är ett centralt begrepp i EU:s avfallspolitik. Högst prioritet ges här till förebyggande av uppkomsten av avfall, samt åtgärder för att minska avfallets farlighet. Härefter rangordnas i tur och ordning återanvändning, återvinning och förbränning. I sista hand kommer deponering, som ska tillämpas så lite som möjligt. Även om deponering av avfall helst bör undvikas är det viktigt att komma ihåg att det finns avfall som inte är lämpat för någon annan typ av behandling. Det är därför nödvändigt att VafabMiljö har tillgång till en anläggning för deponering av i princip alla avfallstyper som kan bli aktuella. Denna tillgång har nu också säkerställts genom att bolaget under 2007 beviljades tillstånd till att etablera en ny deponi vid Gryta avfallsstation i Västerås. Då kommunerna i regionen tidigt valde att satsa på utsortering och separat behandling av matavfall och liknande ur hushållsavfallet, s k bioavfall, har VafabMiljö idag lång erfarenhet av biologisk avfallsbehandling, omfattande såväl kompostering som rötning. Kapaciteten för förbränning av avfall med energiutnyttjande har under de senaste åren varit otillräcklig i Sverige. Detta har lett till att nya anläggningar nu etableras. VafabMiljö har en egen mindre förbränningsanläggning i Köping. Här behandlas årligen ca 26 000 ton avfall, vilket utgör ca 20-25 procent av det brännbara avfall som uppkommer i regionen. Det resterande 25