Lagförda personer i befolkningen Kortanalys 3/2016

Kortanalys 3/2016 Lagförda personer i befolkningen En studie av andelen lagförda bland kvinnor, män, i olika åldersgrupper och för några utvalda brott

Innehåll Sammanfattning... 3 Inledning... 7 Syfte och frågor... 9 Metod och material... 9 Disposition... 10 Lagförda... 11 Dömda i tingsrätt... 13 Fängelsedömda... 15 Lagförda för olika kategorier av brott... 18 Stöld- och bedrägeribrott... 18 Våldsbrott... 20 Narkotikabrott... 21 Trafikbrott... 23 Sammanfattande slutsatser... 25 Referenser... 27 Bilaga 1. Tabeller... 29 URN: NBN: SE: BRA-661 Brottsförebyggande rådet 2016 Författare: Lisa Westfelt Omslagsillustration: Susanne Engman Produktion: Brottsförebyggande rådet, Box 1386, 111 93 Stockholm Telefon 08 527 58 400, fax 08 411 90 75, e-post info@bra.se, www.bra.se Publikationen finns som pdf på www.bra.se. På begäran kan Brå ta fram ett alternativt format. Frågor om alternativa format skickas till tillgangligt@bra.se Vid citat eller användande av tabeller, figurer och diagram ska källan Brå anges. För att återge bilder, fotografier och illustrationer krävs upphovspersonens tillstånd.

Sammanfattning År fattades knappt 110 000 lagföringsbeslut i rättsväsendet, vilket i Brås statistik avser fällande domar i tingsrätt, godkända strafförelägganden eller meddelade åtalsunderlåtelser. En och samma person kan dock lagföras flera gånger under ett år, och redovisas då i statistiken en gång för varje lagföringsbeslut under året. Antalet lagföringsbeslut är därför större än antalet unika personer som lagförs för brott under ett visst år. Hur många unika personer är det då som varje år lagförs för brott? Och hur stor andel utgör de av befolkningen? Förändras denna andel över tid, och skiljer den sig åt mellan kvinnor och män eller mellan olika åldersgrupper? Det är de frågor som står i centrum i denna kortanalys. Mer specifikt kartläggs här hur många folkbokförda personer som minst en gång under ett år lagfördes, dömdes i tingsrätt, dömdes till ett fängelsestraff, dömdes till ett fängelsestraff på mer än 1 år, samt hur många som lagfördes för stöld- och bedrägeribrott, våldsbrott, narkotikabrott eller trafikbrott. Detta görs för perioden. Analysen belyser skillnader mellan kvinnor och män och mellan olika åldersgrupper i befolkningen. Det datamaterial som använts består av ett uttag ur lagföringsregistret med samtliga lagföringsbeslut perioden. Från detta material har antalet unika personer beräknats, och sedan satts i relation till befolkningens storlek samma år. I befolkningen inräknas samtliga folkbokförda personer i åldern 15 år och äldre. Lagförda År lagfördes ganska precis 1 procent av befolkningen minst en gång under året för brott (81 956 personer). Andelen lagförda är större bland män (1,7 procent) än bland kvinnor (0,4 procent). Andelen lagförda ökade under slutet av 00-talet och var som störst år, men har minskat de senaste fem åren. Andelen lagförda är större i de yngre åldersgrupperna i befolkningen än bland de äldre. Störst andel lagförda totalt sett under perioden finns i åldersgruppen 15 17 år. År låg andelen på 2,38 procent. Dömda i tingsrätt Andelen personer som minst en gång under året fick en fällande dom i tingsrätt var 0,63 procent av befolkningen år. Det var den lägsta andelen under -talet, och motsvarar 50 438 personer. Andelen ökade i slutet av 00-talet och var som högst år, då 0,81 procent av befolkningen dömdes i tingsrätt minst en gång. Denna utveckling gäller för alla åldersgrupper, och för både kvinnor och män. Andelen dömda i tingsrätt är väsentligt högre bland män än bland kvinnor. Av den kvinnliga befolkningen har andelen dömda varierat mellan 0,17 och 0,26 procent, medan andelen dömda bland männen har varierat mellan 1,05 och 1,38 procent. Fängelsedömda Den andel av befolkningen som fick minst en fängelsedom under året var 0,10 procent. Det motsvarar 8 304 personer. Bland kvinnor är andelen fängelsedömda mycket liten, under perioden låg den på 0,015 0,026 procent, medan andelen bland män varierat mellan 0,19 och 0,31 procent. Andelen fängelsedömda personer i befolkningen har dock utvecklats likartat för män och för kvinnor. Den var som störst åren och och har därefter minskat. Som lägst under hela den studerade perioden var den. Bland män minskade andelen fängelsedömda med 0,13 procentenheter mellan åren och, vilket motsvarar en minskning med omkring en tredjedel av antalet fängelsedömda personer. Bland kvinnor var motsvarande minskning 0,008 procentenheter, vilket motsvarade en dryg fjärdedels minskning i antalet fängelsedömda personer. 3

Denna generella minskning i andelen fängelsedömda återspeglas också i de flesta åldersgrupperna i befolkningen, med undantag för de äldsta grupperna, 50 59 år respektive 60 år eller äldre, där minskningen i andelen fängelsedömda kommer senare än för övriga åldersgrupper. År dömdes 0,021 procent av befolkningen (1 660 personer) till ett fängelsestraff på mer än ett år. Bland kvinnor var denna andel mycket liten, 0,0021 procent (85 personer), medan andelen bland män var 0,039 procent (1 575 personer). Lagförda för olika brottskategorier I denna kortanalys har fyra brottskategorier valts ut och satts i relation till befolkningens storlek, nämligen lagförda för stöld- och bedrägeribrott, vissa våldsbrott, narkotikabrott samt trafikbrott. I stöldoch bedrägeribrotten ingår här stöld, snatteri och bedrägeri. I kategorin våldsbrott ingår mord, dråp, misshandel, våldtäkt och rån. Bland trafikbrotten ingår vårdslöshet i trafik, hinder i trafik, olovlig körning, rattfylleri, smitning samt övriga brott mot trafikbrottslagen. Observera att antalet lagförda baserar sig på lagföringar där det aktuella brottet utgör huvudbrott. 1 Stöld- och bedrägeribrott År lagfördes totalt 15 075 personer en eller flera gånger under året för stöldeller bedrägeribrott, vilket motsvarade 0,19 procent av befolkningen. Av alla män lagfördes 0,23 procent för stöld- eller bedrägeribrott (9 133 personer), medan 0,15 procent av kvinnorna gjorde det (5 942 personer). Under periodens sista fem år sjönk den andel i befolkningen som lagfördes för stöld- och bedrägeribrott, från som högst 0,29 procent år, till 0,19 procent år. Den minskningen gäller både för 1 En person kan i en och samma lagföring dömas för flera brott, och i lagföringsstatistiken redovisas brotten utifrån det brott av dessa som har den strängaste straffskalan. män och kvinnor, och i alla åldersgrupper. Minskningen är dock störst bland de yngre, särskilt i åldersgruppen 15 17 år. Det är också i den åldersgruppen som störst andel lagförs för stöld- och bedrägeribrott. Våldsbrott Den andel i befolkningen som lagfördes för våldsbrott minst en gång under var 0,090 procent (7 199 personer). Andelen låg under åren på 0,13 procent, men minskade under -. Bland män är det en större andel som lagförs för våldsbrott än bland kvinnor. År var andelen 0,16 procent bland män (6 198 personer) och 0,025 procent bland kvinnor (1 001 personer). De som i störst utsträckning lagförs för minst ett våldsbrott per år, är åldersgruppen 15 17 år, följt av åldersgruppen 18 20 år. Andelen lagförda för våldsbrott i dessa åldersgrupper har dock minskat de senaste fem åren (mellan och ). Bland dem i åldern 15 17 år innebär minskningen mer än en halvering av antalet personer, och bland dem i åldern 18 20 år en knapp halvering. Narkotikabrott År lagfördes 0,23 procent av befolkningen minst en gång under året för narkotikabrott, vilket motsvarar 18 138 personer. Till skillnad från de andra brottskategorier som studeras här, har andelen i befolkningen som lagförs för narkotikabrott inte minskat under de senaste åren. Istället ökade andelen under hela perioden fram till, för att sedan ha legat stabil. Män lagförs i högre grad än kvinnor även för narkotikabrott. Andelen bland män var 0,39 procent (15 699 personer) och bland kvinnor 0,060 procent (2 439 personer) år. Sett till olika åldersgrupper i befolkningen är det störst andel som lagförs för narkotikabrott i åldersgrupperna 18 20 år och 21 24 år. Lägst andel lagförda för narkotikabrott är det bland de äldsta befolkningsgrupperna, på 50 59 år respektive 60 år och äldre. 4

Trafikbrott Den andel i befolkningen som lagfördes för trafikbrott minst en gång under var 0,23 procent (18 392 personer). Det var den lägsta andelen under -talet, då andelen minskat åren. Precis som för övriga brott i analysen är det en större andel som lagförs för trafikbrott bland män än bland kvinnor. År var andelen 0,40 procent bland män (16 009 personer) och 0,059 procent bland kvinnor (2 383 personer). Den minskande trenden lagförda för trafikbrott de senaste åren återfinns inom alla åldersgrupper. Skillnader mellan kvinnor och män En slutsats utifrån kortanalysens resultat, som visserligen inte är någon nyhet utan snarare bekräftar ett sedan länge välkänt faktum, är att män lagförs för brott i högre grad än kvinnor. För lagförda totalt sett är andelen bland män omkring fyra gånger större än bland kvinnor. Andelen dömda i tingsrätt är bland män omkring fem gånger större än bland kvinnor. Andelen fängelsedömda är omkring tio gånger större bland män, och för fängelsedömda till mer än 1 års fängelse är andelen bland män omkring tjugo gånger större än andelen bland kvinnor. Skillnaden i andel lagförda mellan män och kvinnor ökar alltså ju mer ingripande sanktion man tittar på. Minskning av andel lagförda En annan slutsats är att den andel i befolkningen som lagförts för brott, dömts i tingsrätt eller dömts till fängelse minskat under de senaste åren. Utvecklingen ser i de flesta fall likartad ut för olika åldersgrupper i befolkningen, liksom för män och kvinnor, med några undantag. Bland de brottstyper som valts ut här, utgör narkotikabrott ett undantag. För denna brottskategori har andelen lagförda i befolkningen ökat kraftigt under -talet, bland både män och kvinnor, liksom i olika åldersgrupper. Det är dock snarare en effekt av satsningar inom rättsväsendet, för att upptäcka och lagföra sådana brott, särskilt bland unga personer, än av ett kraftigt ökat antal personer som befattar sig med narkotika. Minskade skillnader mellan yngre och äldre Det är i de yngre åldersgrupperna som det under perioden skett kraftigast minskningar i andelen lagförda för stöld- och bedrägeribrott, våldsbrott samt trafikbrott. För dessa brottstyper minskade därmed också skillnaderna mellan de yngre och äldre åldersgrupperna i hur stor andel som lagfördes. I den bemärkelsen har alltså de yngre befolkningsgrupperna närmat sig de äldre vad gäller andelen lagförda. Undantaget utgör även här narkotikabrotten. För den brottskategorin ökar istället skillnaden i andelen lagförda mellan de yngre och de äldre, till följd av att ökningen är större i de yngre befolkningsgrupperna än bland de äldre. I tabell 1 och 2 nedan sammanfattas resultaten för år med avseende på de aspekter som studerats i analysen. I bilaga 1 återfinns en mer omfattande samling tabeller, för samtliga år som studeras. 5

Sammanfattande tabeller Tabell 1. Sammanfattande tabell för år, uppdelat på samtliga, män och kvinnor. Folkbokförda personer. År, andel av medelbefolkningen i respektive grupp Samtliga Kvinnor Män Lagförda 1,02 % 0,37 % 1,68 % Dömda i tingsrätt 0,63 % 0,21 % 1,05 % Fängelsedömda 0,10 % 0,018 % 0,19 % Fängelsedom >1 år 0,021 % 0,0021 % 0,039 % Lagförda stöld- och bedrägeribrott 0,19 % 0,15 % 0,23 % Lagförda våldsbrott 0,09 % 0,025 % 0,16 % Lagförda narkotikabrott 0,23 % 0,060 % 0,39 % Lagförda trafikbrott 0,23 % 0,059 % 0,40 % Tabell 2. Sammanfattande tabell för år, uppdelat på olika åldersgrupper i befolkningen. Ålder vid lagföring i relation till medelbefolkningen. Folkbokförda personer. År, andel av medelbefolkningen i respektive åldersgrupp 15-17 år 18-20 år 21-24 år 25-29 år 30-39 år 40-49 år 50-59 år 60+ år Lagförda 2,38 % 2,32 % 2,08 % 1,58 % 1,19 % 0,99 % 0,87 % 0,29 % Dömda i tingsrätt 1,06 % 1,32 % 1,36 % 1,08 % 0,81 % 0,64 % 0,53 % 0,15 % Fängelsedömda 0,012 % 0,11 % 0,22 % 0,21 % 0,16 % 0,13 % 0,10 % 0,022 % Fängelsedom >1 år i i 0,060 % 0,047 % 0,036 % 0,020 % 0,012 % 0,0026 % Lagförda stöld- och bedrägeribrott 0,76 % 0,41 % 0,31 % 0,26 % 0,22 % 0,17 % 0,15 % 0,050 % Lagförda våldsbrott 0,31 % 0,28 % 0,21 % 0,15 % 0,10 % 0,08 % 0,051 % 0,010 % Lagförda narkotikabrott 0,47 % 0,94 % 0,81 % 0,52 % 0,25 % 0,11 % 0,078 % 0,010 % Lagförda trafikbrott 0,41 % 0,35 % 0,37 % 0,31 % 0,26 % 0,26 % 0,24 % 0,09 % i = Sekretess (antal 1 3 undertrycks; innehåller även sekundärundertryckning för att skydda primärundertryckningen). 6

Inledning I Sverige har rättsväsendet under -talet fattat i genomsnitt drygt 120 000 lagföringsbeslut varje år. Med lagföringsbeslut avses i Brås statistik fällande domar i tingsrätt, godkända straffförelägganden eller meddelade åtalsunderlåtelser. År var antalet knappt 110 000 sådana lagföringsbeslut. Redovisningen i den officiella lagföringsstatistiken baseras till största delen på just lagföringsbeslut. En person kan emellertid lagföras för brott flera gånger under ett år, och redovisas då i lagföringsstatistiken en gång för varje lagföringsbeslut som hen fått under året. 2 Antalet lagföringsbeslut i statistiken är därför större än antalet unika personer som lagförs för brott. Hur många unika personer är det då som varje år lagförs för brott? Och hur stor andel utgör de av befolkningen? Förändras denna andel över tid, och skiljer den sig åt mellan kvinnor och män och mellan olika åldersgrupper? Det är de frågor som står i centrum i denna kortanalys. I den officiella lagföringsstatistiken, som Brå publicerar varje år, redovisas visserligen antalet unika personer som lagförts utifrån vissa aspekter, såsom typ av brott, typ av påföljd, fängelsedömda samt strafflängd (se t.ex. Brå 2015, tabell 4.4 4.9). Uppgifterna redovisas även uppdelade på kön. Dock omfattar uppgifterna om antalet unika personer i de flesta fall endast de senaste fem åren, och innehåller inte någon redovisning för olika åldersgrupper. I lagföringsstatistiken redovisas också antalet lagföringsbeslut per 100 000 i befolkningen, men inte antalet lagförda unika personer i relation till befolkningens storlek. Denna kortanalys tar därför ett steg vidare och bidrar med uppgifter om hur stor andel av befolkningen som varje år lagförs för brott, och om denna andel förändrats över tid. Det finns sedan 1980-talet en del tidigare sammanställd statistik över förekomsten av lagförda för brott i befolkningen, i form av födelsekohortstatistik. 3 I kohortstatistik redovisas varje födelsekohort för sig med avseende på exempelvis hur stor andel i en viss ålder som lagförs för brott ett visst år, hur många lagföringar respektive årskull har fram till en viss ålder m.m. Kohortstatistik kan därmed användas för att beskriva hur förekomsten av lagföringar i olika åldersgrupper i befolkningen har utvecklats över tid. 4 2 Ett lagföringsbeslut kan också innefatta flera personer. Om flera personer ingår i samma lagföring redovisas varje person som en enhet för sig i statistiken. 3 SCB publicerade under 1980-talet sådan kohortstatistik över kriminalitetsbelastningen i befolkningen (RS PM 1981:12, RS PM 1987:12) samt löpande i Rättsstatistisk årsbok under åren 1988 1993. Kohortstatistik har också publicerats av Brå i Kriminalstatistik 1995 och Kriminalstatistik 1996 och för vissa utvalda kohorter i två rapporter från Brå om strategiska brott (Brå och Brå ) (se vidare Forslund, von Hofer och Thorsson ). 4 Se t.ex. Forslund, von Hofer och Thorsson (), där kriminalitetsbelastningen studeras hos personer födda 1958 1991 och omfattar lagföringar fram till. Här studeras bland annat hur många lagföringar en viss årskull samlat på sig under livet fram till en viss ålder, och olika kohorter kan därmed jämföras över tid i kriminalitetsbelastning. En liknande analys görs för norska data i 7

Sedan 1990-talet förs dock inte någon löpande kohortstatistik över lagförda för brott. Det går heller inte att utifrån den kohortstatistik som finns publicerad under -talet få en uppfattning om hur stor andel av hela befolkningen ett visst år som lagförts för brott eller dömts till ett fängelsestraff och hur detta förändrats över tid, då fokus ligger på att beskriva utvecklingen för olika födelsekohorter. Denna kortanalys utgör visserligen inte någon uppdatering av tidigare kohortstatistik och har också delvis ett annat fokus och presentationssätt. Men då kohortstatistik inte längre redovisas inom ramen för den reguljära statistiken, finns det anledning att lyfta frågan om andelen personer som lagförs för brott i befolkningen. Att ta fram uppgifter om antal lagförda i relation till befolkningsstorleken underlättar också internationella jämförelser av nivåer och utveckling av lagförda för brott mellan länder. Exempelvis redovisar Eurostat antal lagförda personer per 100 000 invånare för en rad länder i Europa. 5 Att se till antalet lagförda (alternativt lagföringsbeslut) i relation till befolkningens storlek kan bland annat användas som ett produktionsmått kring hur väl olika länder lyckas reagera straffrättsligt på brott (förutsatt att länderna som jämförs har ungefär samma nivå på utsattheten för brott). Ett sådant sätt att jämföra länder har exempelvis använts som ett alternativ till jämförelser av personuppklaringsprocenten (se Brå ). Personuppklaringsprocenten kan variera kraftigt mellan olika länder med liknande utsatthet för brott, bland annat på grund av olika sätt att registrera brott och olika sätt att räkna vad som är ett uppklarat brott. I vissa fall kan antalet lagförda i relation till befolkningsstorleken därför utgöra ett mer meningsfullt jämförelsemått. Ytterligare en anledning till att det är meningsfullt att kartlägga förekomsten av lagförda i befolkningen, särskilt uppdelat på ålder, är att unga personer står för en stor del av den registrerade brottsligheten. Eftersom unga människor är en brottsaktiv grupp, kan ungdomskullarnas storlek och andelen lagförda i denna grupp i förlängningen antas ha betydelse för fängelsepopulationens storlek och resursbehoven i rättsväsendet. 6 Det är därför värdefullt att kunna se hur stor andel av olika åldersgrupper som lagförs för brott, och om detta förändrats över tid. Någon uppdelning på ålder görs som tidigare nämnts inte heller inom ramen för den reguljära lagföringsstatistiken när det gäller redovisning av antal unika personer. Det är viktigt att komma ihåg att antalet lagförda personer utgör det sista steget i rättskedjan, och alltså inte speglar den faktiska brottsligheten eller det faktiska antalet gärningspersoner. Det är för det första inte alla brott som vare sig upptäcks eller anmäls, och det är inte alla anmälda brott som sedan utreds vidare. Av de brott som utreds är det inte alla som kan föras fram till ett personuppklarande beslut, det vill säga som leder fram till ett åtal, ett strafföreläggande eller en åtalsunderlåtelse. Av de brott som går till åtal är det heller inte alla som leder till en fällande dom. Andelen lagförda personer i befolkningen som räknas fram i denna kortanalys speglar alltså inte den andel personer i befolkningen som begår brott, utan är snarare ett mått på rättsväsendets arbete och resultat. När det gäller mått på den faktiska brottsligheten genomför Brå varje år Nationella trygghetsundersökningen (NTU), som berör utsatthet för brott, upplevd otrygghet och förtroende för rättsväsendet (se t.ex. Brå 2016b). I undersökningen kartläggs bland annat hur stor andel av befolkningen som varje år utsatts för brott, och NTU är därmed en av de bättre källorna vi idag har att tillgå för att mäta brottslighetens nivå och utveckling. Det som generellt kan konstateras är att det är en mindre del av alla de brott som människor uppger att de utsatts för som behandlas i rättsväsendet, och som så småningom leder fram till ett lagföringsbeslut där någon person blir lagförd. Att det också är en liten grupp gärningspersoner som står för en stor del av den registrerade brottsligheten är ett sedan länge känt faktum, men några direkta paralleller mellan antalet och andelen lagförda personer i befolkningen och det skattade antalet faktiska brott som uppmäts i NTU kan alltså inte göras. Skardhamar (), där man även räknar på lagföringsrisken sett över hela livet. Det finns också en rad andra longitudinella studier kring kriminalitetsutveckling över livet och en omfattande kriminologisk litteratur kring kriminella karriärer som använder sig av kohortstudier för att följa vissa gruppers lagföringsprevalens över tid. 5 Se t.ex. http://ec.europa.eu/eurostat/data/database. 6 Observera dock att det är svårt att göra prognoser över platsbehovet i fängelse, se exempelvis Brå (2016) och von Hofer (). 8

Syfte och frågor Det övergripande syftet med denna kortanalys är att kartlägga hur stor andel av befolkningen som varje år lagförts för brott under perioden. Mer specifikt svarar kortanalysen på hur stor andel av befolkningen som minst en gång respektive år: lagfördes för brott fick en tingsrättsdom dömdes till ett fängelsestraff dömdes till ett fängelsestraff på mer än ett år lagfördes för stöld- och bedrägeribrott, våldsbrott, narkotikabrott eller trafikbrott. Kortanalysen belyser skillnader mellan kvinnor och män med avseende på dessa aspekter, samt belyser skillnader mellan olika åldersgrupper i befolkningen. Följande fyra grupper av brott har valts ut för analysen: 1. Stöld- och bedrägeribrott, vilket här omfattar snatteri, stöld, grov stöld, bedrägligt beteende, bedrägeri samt grovt bedrägeri. 2. Våldsbrott, vilket här omfattar mord, dråp, misshandel, grov misshandel, synnerligen grov misshandel, våldtäkt, grov våldtäkt, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn, rån samt grovt rån. 3. Narkotikabrott, vilket här omfattar ringa narkotikabrott, narkotikabrott och grovt narkotikabrott. 4. Trafikbrott, vilket här omfattar vårdslöshet i trafik, hinder i trafik, olovlig körning, rattfylleri, rattfylleri under påverkan av narkotika, grovt rattfylleri, smitning från olycksplats samt det som i lagföringsregistret registreras som okänt brott mot trafikbrottslagen. Metod och material För att kunna besvara frågor om hur många unika personer som lagförts för brott under ett visst år, har ett specialuttag ur lagföringsregistret gjorts över samtliga lagföringsbeslut åren. Från detta har antalet unika personer beräknats. Statistiken över lagföringsbeslut omfattar samtliga fällande domar i tingsrätt, oavsett om domen vunnit laga kraft eller överklagats till högre instans. Detta innebär att ett fällande domslut i tingsrätten som ändrats till en frikännande dom i högre instans ingår i statistiken över lagförda personer. Personer som efter ett frikännande i tingsrätten har fällts för brott i högre instans ingår däremot inte. Uppgifterna om antalet lagförda utgår från huvudbrottsprincipen. En person kan i en och samma lagföring dömas för flera brott, och i lagföringsstatistiken redovisas brotten utifrån det brott av dessa som har den strängaste straffskalan. Det innebär att om en person lagförs för misshandel och stöld i samma lagföring, kommer misshandeln att redovisas i lagföringsstatistiken. Det finns alltså fler personer som är lagförda för exempelvis stöld än vad som redovisas här, om stölden förekommer i samma lagföring som ett grövre huvudbrott. Om en lagföring omfattar fler än ett brott med samma straffvärde, slumpas vilket av brotten som ska räknas som huvudbrott. Uppgift om folkmängden har hämtats från SCB:s statistikdatabas över befolkningsstatistik och avser medelbefolkningen respektive år, uppdelat på åldersgrupper. 7 Uppgifterna omfattar alla folkbokförda personer. 8 Som befolkning räknas i denna kortanalys alla folkbokförda 7 Beräknad enligt (folkmängden den 31 dec år T för X-åringar + folkmängden den 31 dec år T-1 för X-1-åringar) / 2. 8 Personer som flyttar till Sverige kan bli folkbokförda om de har för avsikt att stanna mer än ett år i landet. För att bli folkbokförd måste personen ha fått ett uppehållstillstånd i Sverige, och när man folkbokförs får man ett svenskt personnummer och registreras 9

personer i åldrarna 15 år och uppåt, eftersom straffmyndighetsåldern är 15 år. För att endast studera personer som varit boende i Sverige när de lagförts, och som därmed kan räknas som en del av befolkningen, har uppgifter om folkbokföring hämtats från SCB:s register över totalbefolkningen. Lagförda personer som inte var folkbokförda vid tiden för lagföringsbeslutet har exkluderats, och ingår därmed inte i beräkningen av andelen lagförda. Det kan alltså finnas personer som varit folkbokförda i landet vid den tidpunkt då de lagförts, men som senare under samma år inte längre varit folkbokförda (för att de exempelvis flyttat utomlands eller avlidit). Dessa räknas dock i denna studie som tillhörande befolkningen det året, även om de exempelvis flyttat utomlands vid en senare tidpunkt samma år. I den officiella kriminalstatistiken redovisas som tidigare nämnts antalet unika lagförda personer i vissa avseenden. Där görs dock ingen distinktion mellan de lagförda som är folkbokförda i Sverige och de som inte är det, och även ej folkbokförda personer ingår därmed i antalsräkningen i kriminalstatistiken. Detsamma gäller när andelen lagföringsbeslut beräknas i relation till befolkningens storlek. Då sätts samtliga lagföringsbeslut (även de som rör personer på tillfälligt besök i Sverige) alltså i relation till den folkbokförda befolkningen. Hur många personer som vistas i landet utan att vara folkbokförda finns det inte några uppgifter om. För att mer korrekt kunna säga hur stor andel av den svenska befolkningen (det vill säga folkbokförda personer) som lagförs för brott, begränsas denna kortanalys till lagförda personer som också är folkbokförda. I det avseendet skiljer sig antalsredovisningen från den i den officiella lagföringsstatistiken. Åldern på de lagförda personerna har beräknats utifrån datumet för lagföringsbeslutet. Disposition I kortanalysen redovisas i det första resultatavsnittet andelen lagförda totalt sett. Därefter följer redovisningen utifrån en tänkt allvarlighetsgrad. Först kommer ett avsnitt som redovisar andelen dömda i tingsrätt och därefter ett avsnitt om andelen fängelsedömda totalt sett och andelen fängelsedömda till ett straff på mer än 1 år. Det sista resultatavsnittet redovisar andelen lagförda för olika kategorier av brott. Sist i kortanalysen finns en tabellbilaga som omfattar både antalet och andelen lagförda personer utifrån de aspekter som behandlas, och som utgör underlaget för resultatredovisningen. som bofast i en viss fastighet m.m. Personer som befinner sig i landet kortare tid än ett år eller som exempelvis är asylsökande blir alltså inte folkbokförda och räknas inte som en del av befolkningen. 10

Lagförda År var det ganska precis 1 procent av befolkningen (15 år eller äldre) som lagfördes för brott minst en gång under året, det vill säga som dömdes i tingsrätt, erhöll ett strafföreläggande eller meddelades en åtalsunderlåtelse. Det motsvarade 81 956 unika personer. Andelen lagförda hade då minskat sedan toppåret, då 1,4 procent av befolkningen lagfördes för brott minst en gång (se figur 1). År var andelen också som lägst under hela -talet. Under -talets första år låg andelen lagförda på omkring 1,2 procent av befolkningen. Andelen lagförda är ungefär fyra gånger högre bland män än bland kvinnor. År låg andelen bland män på 1,7 procent (66 823 personer), och bland kvinnor på 0,4 procent (15 133 personer) (se figur 1). Utvecklingen av andelen lagförda bland både män och kvinnor följer dock den generella utvecklingen med en ökning under andra halvan av 00-talet fram till och därefter en minskning (se figur 1). För både män och kvinnor var andelen lagförda som lägst år. Figur 1. Andel med minst en lagföring respektive år, uppdelat på samtliga i befolkningen, män och kvinnor. Åren. Folkbokförda personer. 2,5 % 2,0 % 1,5 % 1,0 % 0,5 % 0,0 % Samtliga Män Kvinnor Andelen lagförda är större bland yngre än bland äldre. Den åldersgrupp som sett över hela perioden haft störst andel lagförda för brott är de i åldern 15 17 år. Fram till år varierade andelen lagförda i denna åldersgrupp mellan 3,1 och 3,6 procent (se figur 2). Från och framåt har emellertid andelen minskat påtagligt, och låg år på 2,4 procent. De senaste tre åren har andelen lagförda i denna åldersgrupp legat på samma nivå som i åldersgruppen 18 20 år, från att tidigare ha legat högre under hela -talet. Som figur 2 visar, har de äldsta i befolkningen minst andel lagförda; mellan 0,24 och 0,38 procent i åldersgruppen 60 år 11

eller äldre lagfördes årligen för brott under perioden. Figur 2. Andel med minst en lagföring respektive år, uppdelat på olika åldersgrupper. Åren. Ålder vid lagföringsbeslutet i relation till medelbefolkningen i samma åldersgrupp. Folkbokförda personer. 4,0 % 3,5 % 3,0 % 2,5 % 2,0 % 1,5 % 1,0 % 0,5 % 0,0 % 15 17 18 20 21 24 25 29 4,0 % 3,5 % 3,0 % 2,5 % 2,0 % 1,5 % 1,0 % 0,5 % 0,0 % 30 39 40 49 50 59 60+ Gemensamt för alla åldersgrupper i befolkningen är att man kan se en ökning av andelen lagförda fram till 00-talets slut, och därefter en minskning (se figur 2). Även bland åldersgrupperna från 18 år och uppåt kan man alltså precis som för de yngsta se en minskning i andelen lagförda för brott under de senaste fem åren i perioden. Minskningen är dock som störst i den yngsta åldersgruppen (se figur 2). Det innebär att skillnaden mellan olika åldersgrupper i andelen som lagförs för brott har minskat under perioden. År var skillnaden mellan åldersgruppen med minst andel lagförda (60 år och äldre) och den med störst andel lagförda (i åldern 15 17 år) knappt 3 procentenheter (0,26 procent bland de äldsta och 3,34 procent bland de yngsta). År hade denna skillnad minskat till drygt 2 procentenheter (0,29 procent bland de äldsta och 2,38 procent bland de yngsta). 12

Dömda i tingsrätt De personer som får en dom i tingsrätt utgör en del av samtliga som lagförs för brott. Andelen i befolkningen som minst en gång under året dömdes för brott i tingsrätt är därmed lägre än andelen lagförda totalt sett. År dömdes 0,63 procent av befolkningen minst en gång under året för brott, vilket motsvarar 50 438 personer. Andelen ökade något under perioden fram till, och mer påtagligt från. Under slutet av 00-talet låg den på omkring 0,8 procent av befolkningen, men sjönk sedan igen från år och framåt. År var det den lägsta andelen dömda under -talet (se figur 3). Utvecklingen ser likartad ut för kvinnor och män. Bland män är andelen som döms i domstol dock väsentligt större, omkring fem gånger större, än bland kvinnor. Andelen dömda kvinnor har under -talet legat på omkring 0,2 procent av den kvinnliga befolkningen (8 383 personer år ), medan andelen bland män har legat på mellan 1,1 och 1,4 procent under perioden (42 055 personer år ) (se figur 3). Andelen dömda bland kvinnor har dock ökat mer kontinuerligt under hela perioden fram till (bland män är ökningen mer markant från ) och har minskat därefter, men nivån var år fortfarande något högre än i början av -talet. Figur 3. Andel med minst en tingsrättsdom respektive år, uppdelat på samtliga i befolkningen, män och kvinnor. Åren. Folkbokförda personer. 1,6 % 1,4 % 1,2 % 1,0 % 0,8 % 0,6 % 0,4 % 0,2 % 0,0 % Samtliga Män Kvinnor Uppdelningen på olika åldersgrupper visar tydligt på ett likartat mönster oavsett åldersgrupp, med en ökad andel dömda under slutet av 00-talet och en minskning därefter (se figur 4). När 13

det gäller dömda i tingsrätt är det, precis som med lagförda totalt sett, en mindre andel som döms i de äldre befolkningsgrupperna än bland de yngre. Störst andel dömda finns i åldersgrupperna 18 20 år och 21 24 år (se figur 4). Figur 4. Andel med minst en tingsrättsdom respektive år, uppdelat på olika åldersgrupper. Åren. Ålder vid lagföringsbeslutet i relation till medelbefolkningen i samma åldersgrupp. Folkbokförda personer. 1,8 % 1,6 % 1,4 % 1,2 % 1,0 % 0,8 % 0,6 % 0,4 % 0,2 % 0,0 % 15 17 18 20 21 24 25 29 1,8 % 1,6 % 1,4 % 1,2 % 1,0 % 0,8 % 0,6 % 0,4 % 0,2 % 0,0 % 30 39 40 49 50 59 60+ 14

Fängelsedömda Andelen i befolkningen som varje år döms till fängelse är liten. År var andelen som fick minst en fängelsedom under året 0,1 procent, vilket motsvarar 8 304 personer. 9 Andelen fängelsedömda har minskat under det senaste decenniet (se figur 5), och högst andel fängelsedömda var det åren och, med 0,17 procent fängelsedömda respektive år. Andelen fängelsedömda är mycket liten bland kvinnor i befolkningen, och har varierat mellan 0,015 och 0,026 procent under perioden (se figur 5). Andelen fängelsedömda bland män är omkring 10 gånger större än bland kvinnor. Utvecklingen av andelen kvinnor som döms till fängelse liknar dock männens, med de högsta andelarna år och, och därefter en minskning. Andelen fängelsedömda kvinnor var 0,018 procent år, vilket motsvarar 715 personer. Andelen fängelsedömda bland män i befolkningen var alltså också som högst åren och, och låg då på 0,31 procent. Andelen har därefter sjunkit och låg år på 0,19 procent (7 589 personer). Figur 5. Andel med minst en fängelsedom respektive år, uppdelat på samtliga i befolkningen, män och kvinnor. Åren. Folkbokförda personer. 0,35 % 0,30 % 0,25 % 0,20 % 0,15 % 0,10 % 0,05 % 0,00 % Samtliga Män Kvinnor Den generella utvecklingen av andelen fängelsedömda i befolkningen återspeglas i de flesta åldersgrupperna. Undantag utgör i någon mån åldersgrupperna 50 59 år och 60 år eller äldre, där andelen med en fängelsedom fortsatte att öka längre in under 00-talet, och där den påföl- 9 Här ingår även sluten ungdomsvård, vilket används om gärningspersonen var under 18 år vid tidpunkten för brottet, och om fängelse annars skulle användas. Se vidare nedan. I fängelsedömda ingår även dömda till skyddstillsyn i kombination med fängelse. 15

jande minskningen alltså kommer något senare än för övriga åldersgrupper (se figur 6). Störst andel med minst en fängelsedom är det i åldersgruppen 21 24 år, följt av åldersgruppen 25 29 år. För personer i åldern 15 17 år omfattar andelen fängelsedömda även dem som dömts till sluten ungdomsvård, eftersom detta också är en frihetsberövande påföljd och som ska ersätta fängelse i denna åldersgrupp. 10 Andelen som döms till en frihetsberövande påföljd i denna åldersgrupp är mycket liten (se figur 6) och motsvarar mellan 27 och 110 personer olika år. Den största delen består av personer som fått sluten ungdomsvård, men det finns varje år också några enstaka personer som dömts till en fängelsepåföljd även i denna åldersgrupp. Figur 6. Andel med minst en fängelsedom (inklusive sluten ungdomsvård) respektive år, uppdelat på olika åldersgrupper. Åren. Ålder vid lagföringsbeslutet i relation till medelbefolkningen i samma åldersgrupp. Folkbokförda personer. 0,40 % 0,35 % 0,30 % 0,25 % 0,20 % 0,15 % 0,10 % 0,05 % 0,00 % 15 17 18 20 21 24 25 29 0,40 % 0,35 % 0,30 % 0,25 % 0,20 % 0,15 % 0,10 % 0,05 % 0,00 % 30 39 40 49 50 59 60+ Fängelsestraff på mer än ett år För att få en uppfattning om hur stor andel av befolkningen som varje år döms till ett eller flera längre fängelsestraff, har även andelen som döms till minst ett fängelsestraff på mer än 1 år beräknats. 11 I hela befolkningen var det år 0,021 procent som dömdes till minst ett fängelsestraff på mer än ett år, vilket motsvarar 1 660 personer (inklusive sluten ungdomsvård på mer än 1 år 12 ). Andelen bland kvinnor är mycket liten, 0,0021 procent (85 personer) år, medan andelen bland män var 0,039 procent (1 575 personer). Andelen bland kvinnor var alltså omkring en tjugondel av andelen bland män. Andelen i befolkningen har minskat de senaste åren, från som högst 0,028 respektive 0,027 procent åren och (se figur 7). Utvecklingen ser likartad ut för män och kvinnor, även om kvinnors andel som sagt endast motsvarar omkring en tjugondel av andelen bland män. 10 Sluten ungdomsvård är en så kallad ungdomspåföljd som används om gärningspersonen var under 18 år vid tidpunkten för brottet, och om fängelse annars skulle användas. Ett av syftena med påföljden är att ungdomar som avtjänar en frihetsberövande påföljd inte ska placeras tillsammans med vuxna. Dessutom anger barnkonventionen att det bör finnas alternativ till fängelse för ungdomar. Den strafftid som kan utdömas vid sluten ungdomsvård är som kortast 14 dagar och som längst 4 år. Sluten ungdomsvård kan, till skillnad från fängelse, inte leda till villkorlig frigivning. För att frihetsberövandet inte ska bli längre än om den unge dömts till fängelse, ska domstolen ta hänsyn till avsaknaden av villkorlig frigivning då man bestämmer strafftiden (se vidare Brå 2015b). 11 Exklusive domar som har förordnanden om fängelse som påföljd. Det innebär att personen redan tidigare är dömd till fängelse och att den tidigare fängelsepåföljden även ska omfatta det nya brottet. Dessa domar har ingen angiven strafftid, eftersom strafftiden redan angetts vid det föregående brottet, och har därför uteslutits ur analysen. 12 Observera att strafftiden vid sluten ungdomsvård kan vara lägre satt än vid ett fängelsestraff för samma brott, eftersom det i påföljdsbestämningen vägs in att man från sluten ungdomsvård inte kan friges villkorligt. 16

Figur 7. Andel med minst en dom på mer än ett års fängelse respektive år, uppdelat på samtliga i befolkningen, män och kvinnor. Åren. Folkbokförda personer. 0,06 % 0,05 % 0,04 % 0,03 % 0,02 % 0,01 % 0,00 % Samtliga Män Kvinnor De senaste årens minskning i andelen som fått minst en fängelsedom på mer än ett års fängelse återfinns i de flesta åldersgrupperna (se figur 8). Undantag utgör här åldersgruppen 60 år och äldre, där andelen som döms till ett fängelsestraff på mer än ett år har ökat under perioden. Det rör sig dock om ett mycket litet antal personer mellan 22 och 67 personer årligen i denna åldersgrupp. Det gör att andelen också blir mycket liten, och har ökat från 0,0011 procent till 0,0026 procent. Det innebär trots de små talen mer än en fördubbling av andelen i denna åldersgrupp. Den åldersgrupp inom vilken flest personer döms till minst ett fängelsestraff på mer än ett år är personer i åldern 21 24 år, och därefter personer i åldern 25 29 år (se figur 8). Figur 8. Andel med minst en dom på mer än 1 års fängelse respektive år, uppdelat på olika åldersgrupper. Åren. Ålder vid lagföringsbeslutet i relation till medelbefolkningen i samma åldersgrupp. Folkbokförda personer. Andelen i åldersgruppen 15 17 år har uteslutits ur figuren åren och p.g.a. sekretess (antal 1 3 undertrycks; innehåller även sekundärundertryckning för att skydda primärundertryckningen). 0,10 % 0,08 % 0,06 % 0,04 % 0,02 % 0,00 % 15 17 18 20 21 24 25 29 0,10 % 0,08 % 0,06 % 0,04 % 0,02 % 0,00 % 30 39 40 49 50 59 60+ 17

Lagförda för olika kategorier av brott I denna kortanalys har lagförda inom fyra brottskategorier valts ut och satts i relation till befolkningen, nämligen lagförda för stöld- och bedrägeribrott, vissa våldsbrott, narkotikabrott 13 samt trafikbrott. I stöld- och bedrägeribrotten ingår här stöld, snatteri och bedrägeri. 14 I kategorin våldsbrott ingår mord, dråp, misshandel, våldtäkt och rån. 15 Bland trafikbrotten ingår vårdslöshet i trafik, hinder i trafik, olovlig körning, rattfylleri, smitning från olycksplats samt övriga brott mot trafikbrottslagen. 16 Som nämndes inledningsvis baserar sig antalet lagförda på lagföringar där det aktuella brottet utgör huvudbrott. En person kan i en och samma lagföring dömas för flera brott, och i lagföringsstatistiken redovisas brotten utifrån det av dessa brott som har den strängaste straffskalan. Det finns alltså fler personer som är lagförda för exempelvis stöld än vad som redovisas, om det i samma lagföring finns ett grövre huvudbrott. Stöld- och bedrägeribrott År lagfördes totalt 15 075 personer en eller flera gånger under året för stöld- eller bedrägeribrott som huvudbrott. Av dessa var 5 942 kvinnor och 9 133 var män. Andelen dömda för stöld- och bedrägeribrott i hela befolkningen var totalt sett 0,19 procent. Av alla män lagfördes 0,23 procent för stöld- eller bedrägeribrott, medan det var 0,15 procent av kvinnorna som lagfördes för brott inom denna brottskategori. Andelen bland män är alltså omkring 1,5 gånger så stor som andelen bland kvinnor. Under de senaste fem åren i perioden sjönk andelen i befolkningen som lagfördes för stöldoch bedrägeribrott, från som högst 0,29 procent till 0,19 procent. Den minskningen gäller för både män och kvinnor (se figur 9). 13 Här ingår ringa narkotikabrott, narkotikabrott av normalgraden samt grovt narkotikabrott. Smuggling av narkotika ingår inte. 14 Här ingår snatteri, stöld av normalgraden, grov stöld, bedrägligt beteende, bedrägeri av normalgraden samt grovt bedrägeri. 15 Här ingår mord, dråp, misshandel av normalgraden, grov misshandel, synnerligen grov misshandel, våldtäkt av normalgraden (även mot barn), grov våldtäkt (även mot barn), rån av normalgraden samt grovt rån. 16 Här ingår vårdslöshet i trafik, hinder i trafik, olovlig körning, rattfylleri, rattfylleri under påverkan av narkotika, grovt rattfylleri, smitning från olycksplats samt det som i lagföringsregistret registreras som okänt brott mot trafikbrottslagen. 18

Figur 9. Andel i befolkningen som lagförts minst en gång under respektive år för stöld- eller bedrägeribrott (som huvudbrott). Åren. Folkbokförda personer. 0,40 % 0,35 % 0,30 % 0,25 % 0,20 % 0,15 % 0,10 % 0,05 % 0,00 % Samtliga Män Kvinnor Uppdelat på olika åldersgrupper i befolkningen ser man att det är i åldersgruppen 15 17 år som den största andelen lagförda för stöld- och bedrägeribrott återfinns. Andelen i denna åldersgrupp har dock minskat betydligt de senaste fem åren (se figur 10), från som högst 1,41 procent år till 0,76 procent år. Denna minskning återfinns även i de övriga åldersgrupperna, även om den där är mindre. Andelen som lagförs för stöld- och bedrägeribrott blir successivt mindre ju äldre befolkningsgrupp man tittar på, med undantag för grupperna 30 39 år och 40 49 år, som ligger mycket nära varandra under perioden (se figur 10). Figur 10. Andel i befolkningen som lagförts minst en gång under respektive år för stöld- eller bedrägeribrott (som huvudbrott), uppdelat på olika åldersgrupper. Åren. Ålder vid lagföringsbeslutet i relation till medelbefolkningen i samma åldersgrupp. Folkbokförda personer. 1,6 % 1,4 % 1,2 % 1,0 % 0,8 % 0,6 % 0,4 % 0,2 % 0,0 % 15 17 18 20 21 24 25 29 1,6 % 1,4 % 1,2 % 1,0 % 0,8 % 0,6 % 0,4 % 0,2 % 0,0 % 30 39 40 49 50 59 60+ Eftersom andelen som lagförs för minst ett stöld- eller bedrägeribrott i åldersgrupperna 15 17 år och 18 20 år minskat så pass mycket under perioden efter, har skillnaden i andel mellan de yngre och de äldre befolkningsgrupperna minskat. År var skillnaden mellan åldersgruppen med minst andel lagförda (60 år och äldre) och den med störst andel lagförda (15 17 år) 1,07 procentenheter (0,072 procent bland de äldsta och 1,14 procent bland de yngsta). År hade denna skillnad minskat till 0,71 procentenheter (0,050 procent bland de äldsta och 0,76 procent bland de yngsta). 19

Våldsbrott I våldsbrotten ingår här som tidigare nämnts mord, dråp, misshandel, våldtäkt och rån (som huvudbrott). Andelen i befolkningen som lagfördes för ett sådant brott minst en gång år var 0,090 procent, vilket motsvarar 7 199 personer. Andelen hade då minskat under de senaste tre åren av den studerade perioden (-), från omkring 0,13 procent åren (se figur 11). Det är bland män en större andel som lagförs för våldsbrott än det är bland kvinnor. År var andelen bland män 0,16 procent (6 198 personer) och bland kvinnor 0,025 procent (1 001 personer). Det innebär att den andel personer som lagförs för våldsbrott är drygt sex gånger större bland män än bland kvinnor. Bland kvinnor ökade andelen lagförda för våld under åren, men minskade under de senaste tre åren i serien (-). Även bland män ökade andelen lagförda för våldsbrott något under slutet av 00-talet, men minskade efter. År var det den lägsta andelen lagförda för våldsbrott bland män under -talet (se figur 11). Figur 11. Andel i befolkningen som lagförts minst en gång under respektive år för vissa våldsbrott (som huvudbrott). Åren. Folkbokförda personer. 0,30 % 0,25 % 0,20 % 0,15 % 0,10 % 0,05 % 0,00 % Samtliga Män Kvinnor Den åldersgrupp som i störst utsträckning lagförs för minst ett våldsbrott respektive år är gruppen 15 17 år, följt av dem i gruppen 18 20 år. Precis som för stöldbrott minskade dock denna andel under de sista fyra-fem åren i perioden. Bland personer i åldern 15 17 år minskade andelen från som mest 0,55 procent åren och, till 0,31 procent år. Bland personer i åldern 18 20 år minskade motsvarande andel från dryga 0,45 procent under perioden till 0,28 procent år (se figur 12). Om man ser till antalet unika personer som lagförts för minst ett våldsbrott under året, innebär det att antalet personer i åldern 15 17 år mer än halverades mellan åren och (från 1 988 till 936 personer), och att antalet personer i åldersgruppen 18 20 år nästan halverades (från 1 830 till 1 002 personer, dvs. (-45 procent). Andelsmässigt motsvarar det en minskning med 0,24 procentenheter inom åldersgruppen 15 17 år och med 0,18 procentenheter inom åldersgruppen 18 20 år. Andelen lagförda för våldsbrott minskar successivt ju äldre befolkningsgrupp som studeras, och bland personer 60 år och äldre är det en mycket liten andel: som mest 0,015 procent under hela perioden (se figur 12). 20

Figur 12. Andel i befolkningen som lagförts minst en gång under respektive år för våldsbrott (som huvudbrott), uppdelat på olika åldersgrupper. Åren. Ålder vid lagföringsbeslutet i relation till medelbefolkningen i samma åldersgrupp. Folkbokförda personer. 0,6 % 0,5 % 0,4 % 0,3 % 0,2 % 0,1 % 0,0 % 15 17 18 20 21 24 25 29 0,6 % 0,5 % 0,4 % 0,3 % 0,2 % 0,1 % 0,0 % 30 39 40 49 50 59 60+ Precis som för stöld- och bedrägeribrotten har skillnaden minskat mellan de yngre och de äldre befolkningsgrupperna i hur stor andel som lagförs för våldsbrott. Skillnaden mellan åldersgruppen med minst andel lagförda (60 år och äldre) och den med störst andel lagförda (15 17 år) var år drygt en halv procentenhet (0,008 procent bland de äldsta och 0,54 procent bland de yngsta). År hade denna skillnad minskat till 0,3 procentenheter (0,010 procent bland de äldsta och 0,31 procent bland de yngsta). Narkotikabrott Den andel i befolkningen som lagförts för narkotikabrott som huvudbrott har under de senaste åren inte minskat, till skillnad från dem som lagförts inom de andra brottskategorier som studerats här. Istället ökade andelen från totalt sett 0,10 procent av befolkningen (6 951 personer) vid periodens början, till som mest 0,23 procent år (18 283 personer). Det motsvarar alltså en dryg fördubbling av andelen personer i befolkningen som lagförts för narkotikabrott mellan åren och. Därefter har nivån varit stabil (se figur 13). År lagfördes 18 138 personer för narkotikabrott, vilket motsvarar 0,23 procent av befolkningen. Män lagförs i högre grad än kvinnor även för narkotikabrott. År var andelen 0,39 procent bland män, motsvarande 15 699 personer, och bland kvinnor 0,060 procent, motsvarande 2 439 personer. Det innebär att det bland män är mer än sex gånger vanligare att lagföras för narkotikabrott än bland kvinnor. Ökningen i den andel som lagförs för narkotikabrott har också varit större bland män än bland kvinnor bland män ökade andelen lagförda för narkotikabrott nästan tre gånger mellan åren och, medan den endast fördubblades bland kvinnor. 21

Figur 13. Andel i befolkningen som lagförts minst en gång under respektive år för narkotikabrott (som huvudbrott). Åren. Folkbokförda personer. 0,45 % 0,40 % 0,35 % 0,30 % 0,25 % 0,20 % 0,15 % 0,10 % 0,05 % 0,00 % Samtliga Män Kvinnor Sett till olika åldersgrupper i befolkningen är det störst andel som lagförs för narkotikabrott bland personer i åldersgrupperna 18 20 år och 21 24 år. Lägst andel lagförda för narkotikabrott är det bland de äldsta befolkningsgrupperna, 50 59 år respektive 60 år och äldre (se figur 14). Samtliga åldersgrupper, utom gruppen 40 49 år, följer den mer generella utvecklingen, där andelen lagförda för narkotikabrott ökat under -talet fram till början av -talet, och därefter planat ut. I åldersgruppen 40 49 år ökade andelen endast fram till, för att därefter minska (se figur 14). Figur 14. Andel i befolkningen som lagförts minst en gång under respektive år för narkotikabrott (som huvudbrott), uppdelat på olika åldersgrupper. Åren. Ålder vid lagföringsbeslutet i relation till medelbefolkningen i samma åldersgrupp. Folkbokförda personer. 1,0 % 0,9 % 0,8 % 0,7 % 0,6 % 0,5 % 0,4 % 0,3 % 0,2 % 0,1 % 0,0 % 15 17 18 20 21 24 25 29 1,0 % 0,9 % 0,8 % 0,7 % 0,6 % 0,5 % 0,4 % 0,3 % 0,2 % 0,1 % 0,0 % 30 39 40 49 50 59 60+ Skillnaden i andelen lagförda för narkotikabrott har under perioden ökat mellan de yngre och äldre åldersgrupperna i befolkningen, i motsats till utvecklingen för stöld- och bedrägeribrotten och våldsbrotten, som redovisats ovan. År var skillnaden en tredjedels procentenhet mellan åldersgruppen 60 år och äldre, som lagfördes för narkotikabrott i minst utsträckning, och åldersgruppen 18 20 år, som hade störst andel lagförda (0,0015 procent bland de äldsta och 0,32 procent bland 18 20-åringar). År hade denna skillnad ökat till nästan en hel procentenhet (0,010 procent bland de äldsta och 0,94 procent bland 18 20-åringar). 22

Trafikbrott Andelen i befolkningen som lagförts för minst ett trafikbrott 17 som huvudbrott ökade något under perioden fram till år, för att därefter minska. Som mest var det 0,31 procent av befolkningen som lagfördes för trafikbrott år, och andelen var år nere på 0,23 procent (motsvarande 18 392 personer), vilket var den lägsta andelen under -talet (se figur 15). Precis som för övriga brottskategorier som valts ut i denna analys, lagförs män för trafikbrott i högre grad än kvinnor. År var andelen 0,40 procent bland män, vilket motsvarade 16 009 personer, och 0,059 procent bland kvinnor, vilket motsvarade 2 383 personer. Det innebär att det är omkring sju gånger så vanligt att män lagförs minst en gång för trafikbrott än kvinnor. Utvecklingen av andelen lagförda för trafikbrott ser likartad ut för män och kvinnor, med en viss ökning under perioden fram till 00-talets slut och en påföljande minskning från och framåt. Figur 15. Andel i befolkningen som lagförts minst en gång under respektive år för trafikbrott (som huvudbrott). Åren. Folkbokförda personer. 0,6 % 0,5 % 0,4 % 0,3 % 0,2 % 0,1 % 0,0 % Samtliga Män Kvinnor Uppdelat på olika åldersgrupper kan man se att den mer generella trenden, det vill säga en minskad andel lagförda för trafikbrott de senaste fem till sex åren, återfinns inom alla åldersgrupper. Under perioden dessförinnan skiljer sig utvecklingen mellan olika åldersgrupper. Bland personer i åldern 18 20 år har andelen lagförda för trafikbrott minskat under hela perioden. Bland dem i åldern 25 29 år, 50 59 år samt 60 år eller äldre ökade istället andelen lagförda för trafikbrott under perioden fram till. I övriga åldersgrupper var nivån stabil fram till. Den ökning som skedde totalt sett fram till återfinns alltså bland de äldsta och bland dem i åldern 25 29 år. Den därpå följande minskningen gäller sedan för alla åldersgrupper (se figur 16). 17 Vårdslöshet i trafik, hinder i trafik, olovlig körning, rattfylleri, rattfylleri under påverkan av narkotika, grovt rattfylleri, smitning från olycksplats samt det som i lagföringsregistret registreras som okänt brott mot trafikbrottslagen. 23