Bevarandeplan för Natura 2000-område Fageruddsåsen SE0210253 enligt 17 förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken Regeringsgodkänd December 1998 Bevarandeplanen fastställd av Länsstyrelsen Mars 2009 Områdestyp/status SCI (enligt art- och habitatdirektivet) Områdets storlek 26,6 ha Ingående naturtyper enligt art- och habitatdirektivet Kod Namn Areal 21,3 ha (22,9 ha regeringsanmält) Ändring i areal enligt tabell ovan kommer att anmälas till Naturvårdsverket. Ägandeförhållande Landstinget, kommunen Översiktlig beskrivning av området Fageruddsåsen ligger vid östra stranden av Svinnegarnsviken, ca 6 km söder om Enköping. Området är en del av Enköpingsåsen och utgörs av en ca 35 m hög huvudås, som stupar brant mot väster, och en ca 25 m hög, flack biås i öster. De båda åsarna skiljs i söder åt av en dal med botten av finsediment (möjligen en åsgrop). På huvudåsens sidor finns geologiskt intressanta fossila strandlinjer, som är bäst utbildade på västsidan. Större delen av Natura 2000-området är täckt av förhållandevis rik skog av varierande slutenhet och med dominans av omväxlande tall eller gran. Skogen betades av nöt fram till mitten av 1940-talet, och var då överlag mer gles och luckig än idag. Några mindre hyggen togs upp och planterades med tall och gran på 1950-talet. Fram till 1960-talet utfördes dessutom plockhuggning och röjning för att skapa en öppen och strövvänlig skog, men därefter har området varit obrukat. I ett parti i väster, vid Natura 2000-områdets utlöpare ner mot stranden, har dock en utglesning av träd nyligen gjorts för att förbättra sikten ut mot vattnet från åskrönet. I biåsen i öster samt i södra delen av dalen ligger gamla grustäkter som håller på att växa igen. I sydost samt i dalen i söder finns öppna, ängsartade partier, som fram till 1960-talet användes omväxlande som betes- och åkermark. På ängen i sydost har betet återupptagits, men ängen i dalen är obrukad och riskerar att växa igen med lövsly och buskar. Här finns också en tallplantering. Mitt på den västra sidan har Natura 2000-området en utlöpare mot vattnet, som slutar med en remsa av strandäng med bl.a. klibbal och vass. Allra längst i söder går Natura 2000-området ut en bit i vattnet, och här finns ett litet sandstrandsparti. Länsstyrelsen i Uppsala län Bevarandeplan för Fageruddsåsen SE0210253 1(5)
Vissa kulturhistoriska värden finns i området: ett stenröse uppe på huvudåsens krön samt stigar som kan vara mycket gamla. I övrigt är området viktigt för rekreation och friluftsliv, då det är lättillgängligt, strövvänligt och ligger i anslutning till fritidsbebyggelse, en småbåtshamn samt en konferensanläggning. En rastplats med eldstad är anlagd i närheten av röset, ovanför det sikthuggna partiet, och här och där står bänkar längs stigarna. Beskrivning av naturtyper (21,3 ha) Uppe på åskrönen dominerar drygt 100-årig, bitvis luckig tallskog, ofta som stora, glest stående överståndare med ett lägre trädskikt av yngre gran. Här kan man finna tallticka (Phellinus pini), som trivs på tallar som är minst 100 år gamla. Längre ner på sluttningarna blir skogen tätare och granen alltmer dominerande. I hela området finns ett betydande lövinslag (sälg, asp, björk, ek, rönn m.fl.), som ökar mot söder och sydost där även rena lövbestånd finns i brynen mot ängarna. I buskskiktet finner man bl.a. en, måbär, skogstry och rikligt med hassel. Hasselticka (Dichomitus campestris), som oftast växer på döda hasselstammar och är typisk för gamla hässlen, har påträffats. Fältskiktet är i huvudsak av örtrik typ, men fattigare partier med lingontallskog och blåbärsgranskog förekommer också. Vanliga växter är bl.a. blåsippa, smultron, harsyra, lingon, liljekonvalj, kruståtel och vispstarr. I den grandominerade norra delen av området finns ett flertal växtplatser för bombmurkla (Sarcosoma globosum), en marksvamp som till följd av modernt skogsbruk har minskat kraftigt i Sverige och är rödlistad i kategorin VU - sårbar. Den växer främst i bördig, mossrik granskog, gärna på åsar, och signalerar lång skogskontinuitet. Här finns också marksvampen fyrflikig jordstjärna (Geastrum quadrifidum; rödlistad som NT - missgynnad) och örten lundbräsma (Cardamine impatiens), även de signalarter för skog med lång kontinuitet. I hela området, framför allt på huvudåsen i norr och väster, finns också rikligt med gamla, ofta grova träd (tall, gran, björk, sälg) och död ved (mest stående och liggande granar), vilket visar att det rör sig om gammal och i stort sett orörd skog. De små skogsplanteringarna utgör mindre avbrott i naturskogen, men bör kunna uppnå naturskogskaraktär inom överskådlig tid utan omfattande åtgärder. Vad gäller fågelfaunan häckar flera typiska barrskogsarter, bl.a. större hackspett, talltita, tofsmes, svartmes och domherre. Nötkråka (Nucifraga caryocatactes), som häckar i tät barrskog med närhet till hasselbestånd och är rödlistad som NT, har också påträffats. Naturtypen kräver givetvis skydd från produktionsinriktade skogsbruksåtgärder som kalavverkning, hård gallring och skogsgödsling, men kan vara påverkad av plockhuggning, bete eller naturliga störningar som skapar variation i vegetationen. Bombmurkla och många andra marksvampar gynnas sannolikt av ett visst skogsbete. Det stora inslaget av hassel och annat löv samt det relativt ört- och gräsrika fältskiktet är antagligen också delvis konsekvenser av det tidigare skogsbetet. Skogens naturvärden förhöjs av förekomster av gamla träd och död ved, då dessa är mycket viktiga som boplatser, substrat och födokällor för en mängd olika organismer (vedsvampar, insekter, hackspettar m.fl.). Detta gäller såväl stora tallar i solbelysta lägen som t.ex. granlågor i mer sluten skog. Därför är det viktigt att skogen skyddas från storskaliga ingrepp som bryter kontinuiteten, samtidigt som det kan vara värdefullt med åtgärder som bevarar en viss luckighet i träd- och markskikt och gynnar såväl äldre tallar som föryngring av tall, lövträd och hassel. Sådana åtgärder kan vara gallring i täta skogsplanteringar samt lätt skogsbete. Några vägar löper genom området så ibland kan det bli nödvändigt att fälla träd även av trafiksäkerhetsskäl. De båda f.d. grustäkterna kan lämnas att växa igen och utvecklas till 9060. Eventuellt behövs ytterligare utjämning av slänter för att underlätta etablering av ny skog. Ett alternativ är att, om möjligt, hålla sandtagen öppna. Detta skulle gynna vissa arter, t.ex. många ovanliga värmekrävande insekter, som trivs i öppna, solexponerade sandmarker. På den närbelägna Gröngarnsåsen har exempelvis bibagge (Apalus bimaculatus; NT) hittats, en skalbagge som är beroende av tillgång på torra, vegetationsfattiga sandytor och missgynnas av igenväxning av t.ex. sandtag efter avslutad täkt. 2(5) Länsstyrelsen i Uppsala län Bevarandeplan för Fageruddsåsen SE0210253
Sandtagen bör först och främst inventeras med avseende på arter knutna till öppna sandmarker, och förutsättningarna för att hålla dem öppna bör undersökas. Öppna sandmarker i åsbarrskog kan räknas till 9060, även om de inte kan klassas som naturskog. Ängsmarker (icke naturtypsklassade) De ängsartade partierna i söder och sydost hyser inga kända naturvärden i form av arter som är bundna till välhävdade, ogödslade gräsmarker. Fältskiktet domineras av kraftiga gräs, och på den västra ängen, som idag är obetad, har slånbestånd och lövsly vandrat in från kanterna. På båda ängarna står spridda träd av olika slag, bl.a. björk, asp och apel, och mot den omgivande åsbarrskogen finns glesa lövrika bryn. Dessa ängar kan inte klassas m.a.p. naturtyp, men de har ändå ett värde för att skapa variation i landskapsbilden. De kan också vara intressanta för många arter av t.ex. insekter och fåglar som trivs i öppna marker eller i brynzoner. Därför bör de även fortsättningsvis hållas öppna, om möjligt genom bete. Äldre, öppet stående träd bör dock sparas, då de kan bli värdefulla för vissa vedlevande kryptogamer och insekter. Bevarandesyfte Syftet med Natura 2000-området Fageruddsåsen är att bevara den ingående naturtypen så att en gynnsam bevarandestatus på biogeografisk nivå inom EU kan uppnås. Området anses ha gynnsam bevarandestatus om nedan angivna mål är uppfyllda. Bevarandemål och uppföljning Observera att nedanstående bevarandemål inte är fastlagda. På grund av kunskapsbrist i dagsläget saknas ibland specifika värden. Dessa är i så fall ersatta med X. Målen kan också komma att ändras under arbetets gång med bevarandeplanerna och kommer i vissa fall att fastställas först efter kommande basinventering. Förslag till uppföljning av bevarandemålen anges i kursivt efter respektive mål. För mer detaljerad uppföljningsmetod, se Naturvårdsverkets rapport. Areal Arealen 9060 bibehålls med 21 ha. Struktur och funktion Trädskiktets krontäckning är minst 30%. Trädskiktet är flerskiktat och har naturlig föryngring. Andelen gamla träd samt död ved i olika nedbrytningsstadier bibehålls eller ökar. Andelen gran i de delar där bombmurkla växer bibehålls. Andelen löv (hassel, björk, asp) minskar inte påtagligt. Andelen stora, öppet växande tallar på åskrönen minskar inte påtagligt. Typiska arter Minst 5 arter knutna till naturskog, t.ex. tallticka, hasselticka, fyrflikig jordstjärna, lundbräsma och talltita, ska kunna påträffas årligen. Antalet fruktkroppar av bombmurkla minskar inte påtagligt. Vart 18 år, IRF Vart 18 år, IRF Vart 6 år, fältbesök Vart 6 år, fältbesök Hotbild vad kan påverka Natura 2000-området negativt? Igenväxning med gran i glesa talldominerade bestånd eller kring enstaka stora tallar, vilket missgynnar arter som är knutna till solbelysta tallar. Länsstyrelsen i Uppsala län Bevarandeplan för Fageruddsåsen SE0210253 3(5)
Minskning i lövinslaget. Avlägsnande av död ved. Slitage och störningar från friluftsliv. Nedskräpning. Igenväxning av öppna sandytor med specialiserad insektsfauna. Alla former av produktionsinriktat skogsbruk. Storskalig täktverksamhet. Nybyggnation, vägbreddning eller annan form av markexploatering. Ängsmarker Igenväxning med sly, buskar och högörter. Framförande av motorfordon. Upplag av olika slag. Trädplantering. Regelverk I och med att Fageruddsåsen utpekats som Natura 2000-område krävs (enligt 7 kap 28a Miljöbalken) tillstånd för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i området. Ansökan görs på Länsstyrelsen. Tillstånd krävs inte för verksamheter och åtgärder som direkt hänger samman med eller är nödvändiga för naturvårdsskötseln och förvaltningen av området. Fageruddsåsen är naturreservat sedan 1983, med samma gränser som Natura 2000-området. I beslut och skötselplan anges föreskrifter för vad som är tillåtet i reservatet, samt vilka skötselåtgärder som krävs för att bevara områdets värden. En ny skötselplan planeras för närvarande. Området ingår i riksintresse för friluftsliv (Mälaren) samt berörs av strandskydd. Bombmurkla är nationellt fridlyst. Fasta fornlämningar är skyddade enligt 2 kap lagen om kulturminnen m.m. En stor del av Fageruddsåsen utgör även inre skyddszon för ett vattenskyddsområde (Enköpingsåsen i Fagerudd) Närmare föreskrifter för detta finns på www.c.lst.se/vattenskyddlista Bevarandeåtgärder Initial, försiktig gallring i täta barrplanteringar för att skapa luckighet och gynna naturlig trädföryngring. Om möjligt extensivt skogsbete med nöt och/eller häst. Djurslag, beläggning, betesperiod och fållindelning avpassas med hänsyn till vegetationens utveckling. Bestånd av, eller ensamma, äldre tallar som står solexponerat bör hållas fria från granar, om dessa hotar att bilda täta, skuggande bestånd. Avverkning/röjning av gran bör ske vintertid. Avverkat material kan lämnas i omgivande skog. Detta upprepas vid behov. På växtplatser för bombmurkla får dock ingen avverkning ske. I hela området ska alla gamla träd och all död ved lämnas. Rastplatsen får inte utvidgas. Ved till eldstaden får inte hämtas ur Natura 2000-området. 4(5) Länsstyrelsen i Uppsala län Bevarandeplan för Fageruddsåsen SE0210253
Det sikthuggna partiet nedanför rastplatsen kan hållas fortsatt glest, men tallöverståndare och ev. äldre lövträd måste sparas. Sandtag Avfallsupplag tas bort. Inventering av arter knutna till öppna sandmarker, samt undersökning av lämplig efterbehandling. Alternativ 1: Fri utveckling, ev. efter ytterligare släntutjämning. Alternativ 2: Avverkning av träd och röjning av buskar och sly i solexponerade partier, för att gynna ev. ovanliga sandmarksarter. Detta upprepas vid behov. Ängsmarker Röjning av sly och småbuskar. Röjning bör ske vintertid. Avröjt material förs bort ur området. Äldre träd och stora buskar kan lämnas. Detta upprepas vid behov. Om möjligt årligt bete. Djurslag, beläggning, betesperiod och fållindelning avpassas med hänsyn till vegetationens utveckling. Stängsel kan, där så är möjligt, dras en bit in i den omgivande skogen för att skapa brynzoner. Beträffande närmare skötselanvisningar, se gällande skötselplan för naturreservatet. Bevarandestatus Bevarandestatusen för större delen av Natura 2000-området, d.v.s. den del som är klassad som 9060, bedöms idag vara god tack vare reservatsskyddet. Dock kan vissa naturvärden förhöjas, eller bevaras på längre sikt, med hjälp av naturvårdsinriktad gallring i gamla planteringar, skogsbete och punktvisa avverkningar för att friställa äldre tallar. Ängsmarkerna, tallplanteringen i dalen längst i söder samt strand- och vattenpartier har inte klassats m.a.p. naturtyp. Referenser Litteratur Abramsson, L. & Wallsten, P. 1980. Naturinventering av Fageruddsåsen. Naturvårdsnämnden, Enköpings kommun. Haglund, E. 1968. Naturvårdsinventering av Enköpings kommunblock. Del V. Enköpings stad och Åsunda kommun. Naturvårdsrådet i Uppsala län. Länsstyrelsen i Uppsala län 1983. Skötselplan för Fageruddsåsens naturreservat. Beslut 1983-04-22. Länsstyrelsen i Uppsala län 1987. Naturvårdsprogram för Uppsala län. 1. Värdefulla områden för naturvård och rörligt friluftsliv. Meddelanden från planeringsavdelningen 1987 nr 2. Muntlig information Aronsson, G. Upplandsstiftelsen. Lindholm, A. Kommunekolog Enköpings kommun. Länsstyrelsen i Uppsala län Bevarandeplan för Fageruddsåsen SE0210253 5(5)