Kriminalvårdens Redovisning om Uppföljning t.o.m. 2010 1 Utvecklingsenheten
2
Layout och omslag: Sofia Axell, Kriminalvårdens Utvecklingsenhet, 2014 Tryckning: Kriminalvården Ytterligare exemplar kan beställas från: Kriminalvården, 601 80 Norrköping ISBN: 978-91-86903-33-6 Beställningsnr: 7051 Hemsida: www.kriminalvarden.se/sv/publikationer/ 1
Förord Rapporten Åter avsändaren om återfall och återfallsproblematik i kriminalvården var starten för ett fortlöpande arbete med redovisning av återfall för kriminalvårdens. Därefter har ytterligare publikationer utkommit i serien Kriminalvårdens redovisning om återfall (KRÅ). Kriminalvården har som ett övergripande mål att minska återfall. Av det följer ett starkt intresse av att följa upp hur många av kriminalvårdens som kommer tillbaka för att på nytt avtjäna påföljd i fängelse eller frivård. Därför fokuseras denna publikation på återfall till brott som leder till kriminalvårdspåföljder. Med hjälp av återfallsstudier kan man identifiera vilka särskilda riskgrupper som bör ges större uppmärksamhet och insatser under tiden i kriminalvård men också vilka grupper som har låg risk att återfalla. Att följa upp återfall är således ett sätt att identifiera hur resurser ska allokeras på bästa sätt. Är återfallen mycket olika för olika påföljder? Beror det i så fall på påföljden och dess innehåll eller är det andra faktorer som svarar för en större del av förklaringen? Det är bara några exempel på frågor som kan ställas i samband med återfallsuppgifter. Denna rapport har inte för avsikt att besvara alla. Därtill krävs forskningsinsatser av helt annan och djupgående karaktär. Eftersom det ständigt dyker upp nya intresseområden och frågeställningar måste ambitionen att publicera standarduppgifter om återfall också vara förenad med ett fortlöpande utvecklingsarbete. I denna rapport tillkommer ett nytt avsnitt om effekter av förändrad lagstiftning. De som huvudsakligen arbetat med rapporten är Karin Lindsten, Per Carlsson, Mattias Pettersson och Sofia Axell. Tack även till de kollegor som lämnat värdefulla synpunkter på rapportens innehåll. Emma Ekstrand T.f. chef för Utvecklingsenheten 2
Innehållsförteckning 1. Några resultat Sammanfattning 5 2. Syftet med rapporten 8 3. som effektmått 3.1 Olika definitioner av återfall 3.2 Olika långa tider för uppföljning 3.3 speglar endast brott som kan knytas till brottslingen 3.4 Kriminalvårdspopulationens föränderlighet över tid 3.5 Att jämföra resultaten av olika påföljder eller behandlingsinsatser 3.6 Är återfall lika med ett misslyckande? 3.7 kan användas som effektmått 4. definition i denna undersökning 4.1 Som återfall räknas 4.2 Som återfall räknas inte 4.3 räknas från 5. Metod 5.1 Rapportens omfattning beskrivning av uppföljningsperioder 6. Effekter av förändrad lagstiftning 6.1 Förändringar i klientgrupper 6.2 Införandet av IÖV 6.3 Införandet av villkorlig dom med samhällstjänst 6.4 Utökning av målgruppen för IÖV 7. Resultat per påföljd 7.1 7.2 Skyddstillsyn (exkl. kontraktsvård och samhällstjänst) 7.3 Kontraktsvård 7.4 Samhällstjänst 7.5 Skyddstillsyn med fängelse enligt BrB 28:3 7.6 Intensivövervakning med elektronisk kontroll (IÖV) 7.7. Villkorlig dom med samhällstjänst 8. Jämförelse mellan påföljder återfall inom tre år 8.1 Om straffmätning och val av påföljd 8.2 Jämförelse mellan påföljder återfall inom tre år samtliga brottstyper 8.3 Jämförelse mellan påföljder återfall inom tre år våldsbrott 8.4 Jämförelse mellan påföljder återfall inom tre år sexualbrott 8.5 Jämförelse mellan påföljder återfall inom tre år tillgreppsbrott 8.6 Jämförelse mellan påföljder återfall inom tre år rån 8.7 Jämförelse mellan påföljder återfall inom tre år rattfylleri 8.8 Jämförelse mellan påföljder återfall inom tre år narkotikabrott (inkl. smuggling) 9. Sammanfattande redovisning av riskgrupper, tioårsperiod 9.1 Högsta återfall 9.2 Lägsta återfall 9.3 bland unga 9.4 bland kvinnor 10. Brott i första återfallsdomen 10.1 10.2 Skyddstillsyn 10.3 IÖV 9 9 9 10 10 10 11 11 12 12 12 12 14 15 16 16 16 17 17 18 18 20 21 23 25 26 28 30 30 31 33 34 35 36 37 38 39 39 40 41 43 45 45 47 48 3
11. i samma typ av brottslighet inom tre år 50 12. Tid till återkomst i ny kriminalvård 12.1 12.2 Skyddstillsyn 13. Begrepp och definitioner 60 14. Käll- och referensförteckning 63 15. Tabellbilaga 65 53 53 56 4
1. Några resultat - Sammanfattning Rapporten beskriver återfall efter alla påföljder som kriminalvården verkställer. Påföljderna fängelse, skyddstillsyn, skyddstillsyn med föreskrift om särskild behandlingsplan (kontraktsvård), skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst, skyddstillsyn med fängelse (BrB 28:3), intensivövervakning med elektronisk kontroll samt villkorlig dom med samhällstjänst följs upp. srapportering bygger på registerdata. Definitionen av återfall innebär att ett brott som klienten dömts för skall ha inträffat efter en starthändelse (frigivning eller påbörjad frivård). suppgifter kan därför redovisas först en tid efter att händelserna inträffat och slutligt registrerats. Kriminalvården kan i denna rapport redovisa återfall till och med utgången av 2010. Av speciellt intresse för kriminalvården är hur många och vilka som kommer tillbaka. har därför definierats med att en klient dömts till ny kriminalvårdspåföljd inom tiden för uppföljning. Rapporten inleds med ett avsnitt om begränsningar och tolkningsmöjligheter. Bland annat varnas för att på ett förenklat sätt tolka återfallsuppgifter som ett resultat av gjorda insatser (kapitel 3). I kapitel 6 redovisas olika förändringar i lagstiftning och de effekter dessa har haft på återfall. I kapitel 7 redovisas återfallet per påföljd efter ett, två och tre år samt tidpunkt för intagning i fängelse efter nya brott. I kapitel 8 redovisas en jämförelse mellan de olika påföljderna med tre års tid för uppföljning. et för alla som avtjänade kriminalvård var i medeltal 37 procent, det vill säga knappt fyra av tio återfaller inom tre år. Variationerna mellan påföljderna framgår av diagrammet nedan. Medelåterfallet för alla som frigavs från anstalt oavsett strafftidens längd var 49 procent. Diagram 1.1. inom tre år, samtliga påföljder. Medelvärde 1998-2007. Fä T=<2 mån Fä 2 mån-2 år Fä T=>2 år Skyddstillsyn Kontraktsvård Samhällstjänst St+Fä (28:3) IÖV VD+Sh Fä = fängelse. St+Fä (28:3)= Skyddstillsyn och fängelse. IÖV = intensivövervakning med elektronisk kontroll. Kategori 28:3 ingår även bland fängelsedömda. = Villkorlig dom med samhällstjänst. Utvecklingen av återfallet på hela klientgruppen är relativt stabil över tid. 5
Diagram 1.2. inom tre år, samtliga. Gemensamt för alla påföljder med startår 1994-2007. Vd = villkorlig dom med samhällstjänst. I kapitel 9 redogörs för särskilda riskgrupper. Generellt kan sägas att intagna dömda till medellånga fängelsestraff och med tidigare belastning har ett högt återfall. Här återfinns delgrupper med återfall upp till 87 procent inom tre år. De högsta återfallen kännetecknas av personer som är: tidigare belastade av fängelsevistelse dömda för tillgreppsbrott frigivna från ett medellångt fängelsestraff I kapitel 11 redovisas, sammanräknat för alla påföljder, om samma brottstyper som huvudbrottet i grunddomen upprepas i någon dom under en treårig uppföljningsperiod. Av de som var dömda med tillgreppsbrott som allvarligaste brott återfaller i genomsnitt 55 procent i nya tillgreppsbrott. Därefter kommer narkotikabrott där 40 procent döms för nya narkotikabrott. Klienter dömda för sexualbrott återfaller i samma typ av brott i lägre omfattning (tre procent) och har totalt sätt ett lägre återfall än övriga grupper. De som var dömda för rån som huvudbrott dömdes i liten omfattning för nya rån. En stor av dem som dömts för rån, 40 procent, döms däremot för andra brottstyper till ny kriminalvård. 6
Diagram 1.3. inom tre år, per huvudbrott och återfall i samma brottstyp. Medelvärde 1998-2007. I kapitel 12 redogörs slutligen för hur snabbt återkommer i ny verkställighet av kriminalvård. Mönstret följer tidigare redovisning, det vill säga tillgreppsbrott, rån och narkotikabrott som generellt har de högsta återfallen, är också de brottstyper där återfall och återkomst i ny kriminalvård sker snabbast. 7
2. Syftet med rapporten Rapporten har flera syften. Det första syftet är att presentera faktauppgifter om hur många som återfaller efter att ha varit föremål för kriminalvård. Ett andra syfte är att identifiera riskgrupper, som ett underlag till hur kriminalvården bör prioritera, utveckla och inrikta arbetet med behandlingsåtgärder för olika klientgrupper. Rapporten ska också visa på några av de svårigheter som hänger samman med framställningen och tolkningen av uppgifter om återfall. Av speciellt intresse för kriminalvården är hur många som efter avtjänat straff åter dömts till kriminalvårdspåföljd respektive har påbörjat ny verkställighet inom fängelse eller frivård. I rapportens redovisning av resultat är detta definitionen på återfall. Det finns många sätt att redovisa återfall, fördelat på delgrupper, bakgrundsfaktorer, riskgrupper etc. Rapporten har inte för avsikt att på något sätt ge en fullständig redovisning. Den bör snarare ses som en demonstration av möjligheter med återfallsstudier där några uppgifter kan anses självklara och andra kan senare bli föremål för utveckling eller reducering. Innehållet är i huvudsak uppbyggt på ett tabellmaterial, som till stora delar får tala för sig självt. Textdelarna har begränsats till kortare kommentarer och vägledning in i tabellerna. Analyser och eventuella förklaringar till skillnader i återfall mellan olika påföljder och delgrupper har därmed begränsats. För att kunna förklara effekter eller resultat av olika åtgärder krävs en helt annan forskningsansats, vilket inte är syftet med denna framställning. Denna rapport redovisar uppgifter om återfall för alla påföljder som kriminalvården har ansvar för att verkställa. 8
3. som effektmått En effekt är något som inträffar på grund av en insats - och som inte skulle ha inträffat utan insatsen. Insatsen har således ett orsakssamband med ett senare utfall, det vill säga en identifierad påverkansfaktor leder till ett visst resultat. En insats kan vara mer eller mindre avgränsad och välbeskriven. För kriminalvård skulle verkställighet av fängelsestraff eller frivårdspåföljd kunna betraktas som en insats. Andra exempel på insatser kan vara en genomförd behandlingsaktivitet (till exempel en programverksamhet), fängelseprästens samtal, läkarens rådgivning, kontaktmannens arbete med sin klient etc. är ett missbrukat mått på effekter. En siffra till exempel en som begått nya brott efter avtjänat fängelsestraff säger egentligen ingenting om effekter. sen är enbart ett konstaterande av hur det ser ut. Det är alltför lätt att ta för givet att återfallsuppgifter speglar resultaten av olika insatser. Det är därför nödvändigt att belysa en del av de svårigheter som ligger bakom framtagande av återfallsuppgifter och hur man kan använda dem. 3.1 Olika definitioner av återfall Det förekommer många olika definitioner av återfall i statistik och i olika redovisningar av forskningsresultat. kan definieras som ett nytt brott överhuvudtaget, utan hänsyn till val av påföljd eller om något straff utdöms. Avgränsningar kan göras av olika skäl. Man kanske vill undvika att redovisa mindre allvarlig brottslighet och använder begrepp som grövre brott, vilket då fordrar en definition av begreppet. I vissa fall är man kanske bara intresserad av återfall i viss brottslighet eller samma typ av brott som tidigare begåtts. Andra sätt att avgränsa återfall kan vara att en person fått en ny dom av domstol. Ytterligare möjligheter kan vara ny dom till viss påföljd eller till påföljd som leder till kriminalvård. Den tid som bestäms mellan en starttidpunkt och en sluttidpunkt varierar mellan olika studier. Starttidpunkt för att börja mäta återfall kan till exempel vara frigivning från ett fängelsestraff. Oberoende av vilken återfallsdefinition som sedan används är det viktigt att exakt definiera och redovisa vad som räknas. Brister förekommer ofta i sådan exakthet. Om man till exempel har ny dom som kriterium på återfall så måste man hålla kontroll på när brotten begicks. Om brotten begicks före eller under fängelsestraffet får man ett falskt återfall om detta inte kontrolleras. Å andra sidan kan brott ha begåtts efter starttidpunkten, men ingen dom föll före sluttidpunkten. Man missar då ett återfall, i detta fall dock helt korrekt enligt definitionen. Hade man i stället sökt efter brottstidpunkt som återfallskriterium hade det sistnämnda fallet kommit med som ett återfall. Då uppstår i stället problemet att det kan gå lång tid mellan brott, upptäckt och dom, varför man måste vänta längre om man ska vara någorlunda säker på resultatet. 3.2 Olika långa tider för uppföljning Det finns ingen fast praxis på vad som är lämplig tid för uppföljning. Två år förekommer i många undersökningar som tid för uppföljning medan andra har tre, fyra eller fem år. Ju längre tid som studeras, desto högre återfall redovisas, även om återfallskurvan planar ut med tiden. Vissa brott behöver följas längre än andra (till exempel lågfrekventa brott eller brott med låg upptäcktsrisk). Ju längre tid som förflyter, desto svårare blir det att analysera orsakssamband mellan insatsen (straffet/behandlingen etc.) och resultatet. 9
3.3 speglar endast brott som kan knytas till brottslingen sstatistik bygger på att tidigare dömda personer på nytt blivit lagförda och registrerats för brott (om man undantar undersökningar som bygger på självdeklarerad brottslighet). är således inget mått på om tidigare dömda personer begått brott eller inte - utan om de förekommer i något register som innehåller sådana uppgifter. Olika brott har olika upptäcktsrisker. Förenklat kan sägas att mycket grova brott har en högre upptäcktsrisk än lindriga brott. Den som begår många brott löper på sikt större risk att bli upptäckt än den som begår enstaka brott. Personer som är väl kända av polisen löper också större risk för upptäckt. Polisens prioriteringar och resurser över tid påverkar upptäcktsrisken för olika brott. Ett exempel för att beskriva upptäcktsrisk kan ges beträffande rattfylleri. Man bedömer att en rattfyllerist i genomsnitt har kört bil i påverkat tillstånd minst 500 mil före upptäckt. Ett annat sätt att beskriva upptäcktsrisk är att man uppskattar att det görs cirka 15 000 bilresor varje dag av förare i alkoholpåverkat tillstånd medan endast 27 000 rattfylleribrott rapporteras på årsbasis. 1 3.4 Kriminalvårdspopulationens föränderlighet över tid Förändringar i kriminalpolitiken, ändrad påföljdspraxis och ny lagstiftning påverkar över tid vem som döms till viss påföljd (och för vilka brott man döms till viss påföljd). Av detta följer svårigheter att tolka tidsserier av återfallsuppgifter och kommentarer måste göras till kända ändringar. Exempel på detta är en ökad användning av alternativ till fängelse. Personer som tidigare skulle ha verkställt påföljd i fängelse genomgår i stället verkställighet i frivård. Införandet av kontraktsvård (1 januari 1988) och samhällstjänst (riksomfattande från 1 januari 1993) är påföljder som "tagit bort" vissa grupper ur fängelsepopulationen. Intensivövervakning (riksomfattande från 1 januari 1997) har radikalt minskat et korttidsdömda i fängelse. Villkorlig dom med samhällstjänst infördes 1 januari 1999, vilket ytterligare förändrade fördelningen mellan olika påföljder. populationen har därmed generellt blivit en mer belastad grupp, till exempel med avseende på förekomst av intagna med drogproblematik. Ett annat tydligt exempel är straffet för rattfylleri. I början av 1990-talet var normalstraffet fängelse, medan rattfyllerister i dag kan återfinnas i alla former av verkställighet, inte minst i verkställighet genom intensivövervakning och villkorlig dom med samhällstjänst. Konsekvensen är således att förändringar i resultatet av en viss påföljd till viss del kan förklaras av förändringar i de grupper som avtjänar påföljden och inte av påföljden eller dess innehåll. 3.5 Att göra jämförelse av resultat av olika påföljder eller behandlingsinsatser Personer som begått brott döms inte till olika påföljder slumpmässigt. För varje påföljd finns förarbeten om hur påföljden är tänkt att tillämpas. Det finns i brottsbalken till exempel restriktioner mot att döma unga personer till fängelse. Intensivövervakning med elektronisk kontroll kan verkställas i stället för fängelsestraff till och med sex månader. Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) avser oftast dömda där drogmissbruk har ett klart samband med brotten. Dessa exempel visar att det utöver straffvärdet finns olika faktorer, både generella och mer knutna till person, som ges vikt i övervägandet om vilken påföljd som utdöms. 1 Uppgifter från 2006. Källa: Vägverket (2007) Alkohol, droger och trafik. Informationsbroschyr, Vägverket. 10
Personer som dömts till olika påföljder eller till samma påföljd får av olika skäl inte samma innehåll i verkställigheten. Programverksamheten (behandlingsprogram, arbete, utbildning) skiftar i omfattning, innehåll och kvalitet. suppgifter kan därför inte enskilt användas för att göra några förenklade, direkta jämförelser om effekter av olika straff eller påverkansinslag. 3.6 Är återfall lika med ett misslyckande? är ett trubbigt mått om man inte går mycket långt med att detaljerat analysera varje enskild persons "karriär". Detta görs sällan i generella återfallsstudier. Redan delningen i återfall inte återfall indikerar att alla brott jämställs. Ett grovt våldsbrott är ett återfall på samma sätt som en bilstöld eller ett snatteri. Strikta definitioner eller avgränsningar (till exempel lagföringar för grövre brott) ger en viss vägledning för tolkningar. sstudier ger normalt ingen uppfattning om brottslingen begått många brott under lång tid eller ett enstaka brott. Inte heller framkommer om den som återfaller har begått färre eller lindrigare brott vid återfallet jämfört med en annan tidsperiod (till exempel innan förra straffet). 3.7 kan användas som effektmått Kriminell belastning, ålder, kön och typ av brott är exempel på faktorer som visat sig ha stor betydelse för de uppgifter som redovisas om återfall. För att kunna göra korrekta jämförelser måste man därför hålla dessa faktorer under kontroll samt ha kunskaper om vad olika påföljder innehåller (program/behandling/insatser). Dessutom bör andra uppgifter om na vara kända (missbruk, psykisk hälsa, social situation, nätverk etc.) Med vetenskapligt uppbyggda metoder går det att komma en god bit på väg i studier av effekter. Det finns till exempel möjligheter att fördjupa analysen för att studera om olika påverkansinslag har större effekt inom ramen för vissa påföljder jämfört med andra. suppgifter kan då användas som ett resultatmått. Det här är ett utvecklingsområde för svensk kriminalvårdsforskning. Uppgifter om återfall kan förfinas genom att man använder mer utvecklade återfallsmått, till exempel tid till återfall, brottens svårhetsgrad, omfattningen av brott med mera. 11
4. - definition av återfall i denna undersökning 4.1 Som återfall räknas Med återfall avses i denna undersökning att en klient genom ny lagakraftvunnen dom dömts till kriminalvård inom ett visst tidsintervall från ett angivet startdatum. Nya brott ska vara begångna på eller efter det angivna startdatumet. Som återfall räknas även om klienten påbörjat verkställighet av dom till kriminalvård med brott begångna på eller efter det angivna startdatumet utan att domen vunnit laga kraft. 4.2 Som återfall räknas inte Som återfall räknas inte domar som inte vunnit laga kraft och där verkställigheten inte har påbörjats (dessa kan överklagas). Som återfall räknas inte heller intagning efter det att villkorlig frigivning förverkats av övervakningsnämnd (inga nya brott begångna) eller intagning i anstalt som grundas på ett slutligt beslut, där tidigare verkställighet ändras till fängelse (inga nya brott begångna). Påbörjad verkställighet av utländska domar räknas inte heller som återfall (domarna är inte fullständiga, bland annat saknas brottstidpunkt). 4.3 räknas från Startdatum för fängelsedömda är datum för frigivning från anstalt. Alla som villkorligt friges eller friges efter att ha verkställt hela fängelsestraffet ingår i undersökningen. Klienter vars verkställighet överflyttats till annat land ingår inte. För som befinner sig ute i samhället (icke frihetsberövande påföljder) har startdatum angivits till tidpunkten för övervakningens början. Detta gäller även för de som verkställer sitt fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll. På nästa sida följer exempel på vad som räknas som återfall och inte återfall utifrån den angivna definitionen. Alla exemplen utgår från en klient med startdatum 1 april 2010, som döms på nytt 1 oktober 2010 och med en tid för uppföljning av ett år. 12
Exempel 1-3:. Exempel 1 Brott begångna 2010-01-28 Ny dom 2010-10-01 Lagakraftvunnen 2010-10-22 Ej återfall Brott före starttidpunkten Exempel 2 Brott begångna 2010-01-28 Ny dom 2010-10-01 Överklagat 2010-10-22 Ej återfall Domen överklagad Exempel 3 Brott begångna 2010-01-28 Ny dom 2010-10-01 Lagakraftvunnen 2010-10-22 Exempel 4-6: Frivårdspåföljd. Exempel 4 Brott begångna 2010-01-28 Ny dom 2010-10-01 Lagakraftvunnen 2010-10-22 Ej återfall Brott före starttidpunkten Exempel 5 Brott begångna 2010-01-28 Ny dom 2010-10-01 Överklagat 2010-10-22 Ej återfall Domen överklagad Exempel 6 Brott begångna 2010-01-28 Ny dom 2010-10-01 Lagakraftvunnen 2010-10-22 13
5. Metod Data i undersökningen har hämtats från Kriminalvårdsregistret (KVR), som innehåller information om samtliga personer dömda till kriminalvårdspåföljd. Registret är främst avsett att vara ett klientadministrativt stöd i den löpande verksamheten. Registret omfattar cirka 215 000 personer som är eller har varit aktuella för kriminalvård under de senaste tio åren. KVR innehåller personuppgifter, uppgifter ur domar och verkställighetsuppgifter. Viss äldre information har hämtas ur KVRs företrädare (KUM) och i de fallen har uppgifter om klienten avlidit hämtas från SPAR. För denna studie görs ett särskilt uttag ur KVR. Bland annat ingår uppgifter om påbörjad verkställighet av olika påföljder. Dessutom ingår uppgifter om frigivning från anstalt. Samtliga uppgifter är kopplade till information från aktuell dom, främst avseende brott och strafftid. Dessa uppgifter har använts tillsammans med eventuella återfallsuppgifter. Samtliga som avlidit har exkluderats från återfallsstudien. Dödsfall aviseras från Skatteverket till kriminalvårdsregistret en gång per vecka. Tabellen visar hur många personer som exkluderats från undersökningen på grund av att de avlidit. I tabellen framgår även tidpunkt för senaste uttag av återfallsuppgifter för respektive startår. Tidpunkterna kan variera något varför uppgiften om en avlidna måste ses i relation till att tiden mellan registeruttag och startår inte är konstanthållen. Tabell 5.1. Undersökningspopulationens storlek och avlidna. Startår Population män Population kvinnor Antal som avlidit män Antal som avlidit kvinnor Andel Tidpunkt för registeruttag 1994 17 990 1 641 772 55 4,20 % t.o.m. oktober 1998 1995 18 085 1 680 759 66 4,20 % t.o.m. januari 2000 1996 16 468 1 563 610 37 3,60 % t.o.m. november 2000 1997 16 099 1 602 511 36 3,09 % t.o.m. september 2000 1998 16 329 1 617 366 28 2,20 % t.o.m. september 2000 1999 16 027 1 647 181 17 1,12 % t.o.m. september 2001 2000 14 445 1 460 185 9 1,22 % t.o.m. oktober 2002 2001 14 450 1 593 112 10 0,76 % t.o.m. maj 2003 2002 19 841 2 191 476 32 2,31 % t.o.m. november 2004 2003 20 249 2 265 417 28 1,98 % t.o.m. september 2005 2004 20 215 2 229 418 37 2,03 % t.o.m. september 2006 2005 19 868 2 327 462 42 2,27 % t.o.m. september 2007 2006 21 356 2 411 417 37 1,91 % t.o.m. maj 2008 2007 20 831 2 414 504 41 2,34 % t.o.m. september 2009 2008 21 802 2 616 496 44 2,21 % t.o.m. april 2010 2009 22 113 2 749 405 40 1,79 % t.o.m. april 2011 Källa: KVR och SPAR. Av tabell 5.1 framgår att en hög av na avlidit. Frågan om överdödlighet bland kriminalvårdens jämfört med normalbefolkningen finns närmare beskrivit i rapporten Åter avsändaren om återfall och återfallsproblematik i kriminalvården. 2 2 Krantz, L, Lindsten, K och Ahlström, M (2000): Åter avsändaren - om återfall och återfallsproblematik i kriminalvården. Kriminalvårdsstyrelsen. Norrköping. 14
i kriminalitet med annan påföljd än kriminalvård registreras inte i KVR. som medfört böter eller villkorlig dom är vanligen av mindre allvarlig karaktär medan återfall som medfört rättspsykiatrisk vård normalt omfattar betydligt grövre brott. Av uppgifter från Brottsförebyggande rådet framgår att av dem som dömdes till rättspsykiatrisk vård 1997 hade sju procent (28 personer) tidigare dömts till fängelse. Sex procent (22 personer) hade tidigare dömts till skyddstillsyn. En del av dessa kan ingå i undersökningspopulationen, vilket i så fall skulle medföra en viss men likväl en marginell underrapportering av återfall. Om samtliga 28 hade frigivits från anstalt 1996 hade en återfall på ett års sikt mellan 1996 och 1997 ökat från 25,79 procent till 26,03 procent. För hela populationen bör detta därför inte innebära någon större felkälla. Endast om samtliga personer som dömts till rättspsykiatrisk vård tillhör någon mindre delgrupp som särredovisas kan det ha effekter på det redovisade återfallet. i kriminalitet bland de som dömts till utvisning är svår att redovisa, eftersom uppgift om klienten lämnat landet eller återvänt saknas i registret. Dessa personer ingår i undersökningens totalpopulation. Uppgifter om eventuell utvandring finns inte tillgängliga i registret varför ingen hänsyn har kunnat tas till detta. Uppgifter om eventuellt återfall utanför Sverige har inte heller kunnat redovisas. 5.1 Rapportens omfattning beskrivning av uppföljningsperioder I rapporten redovisas återfall för de olika påföljderna för startåren 1994-2009. Uppföljningsperioden i denna undersökning är satt till och med utgången av 2010. För startåren 1994-2007 redovisas återfall inom tre år, för 2008 två år och för 2009 ett år. I tabellerna redovisas återfall i procent och hur många som ingår i gruppen (beräkningsunderlaget). Det är viktigt att vara observant på redovisningen i procent då vissa delgrupper består av ett fåtal personer och generaliseringsmöjligheten för gruppen därmed minskar. I kapitel 6 redovisas återfall på två års sikt. I kapitel 7 redovisas återfallet översiktligt i ettårsintervall upp till treårsintervall. I kapitel 8 och framåt redovisas återfall på tre års sikt. Detta ger mer långsiktiga och stabila siffror, reducerar risker för att rättsmaskineriet inte hunnit med (utrednings- och lagföringsprocessen kan vara lång vid vissa brottstyper och komplicerade utredningar). I vissa fall görs också sammanräkningar av tio startår för att öka styrkan i uppgifterna genom högre bastal för beräkningar. 15
6. Effekter av förändrad lagstiftning Skyddstillsyn med samhällstjänst startade som en försöksverksamhet i fem tingsrättsområden den 1 januari 1990. Försöksverksamheten utökades till hela landet fr.o.m. den 1 januari 1993. Verksamheten permanentades från den 1 januari 1999. Samhällstjänstens tillämpningsområde vidgades samtidigt så att påföljden kunde tillämpas oavsett ålder på de dömda, vilket medförde ett ökat. Intensivövervakning med elektronisk kontroll (IÖV) är ett alternativt sätt att avtjäna fängelsestraff. Personer som är dömda till fängelse i högst sex månader kan ansöka om intensivövervakning. Beslut om övervakning fattas av Kriminalvården efter utredning. Försöksverksamheten med intensivövervakning började den 1 augusti 1994 vid sex frivårdsmyndigheter och pågick i denna omfattning till och med 1996. År 1997 utökades försöksverksamheten till hela landet och man fick ett dramatiskt högre intensivövervakade. Från den 1 april 2005 ändrades lagstiftningen så att det var möjligt att omvandla fängelsestraff om högst sex månader till IÖV. En konsekvens av att beslut fattas om intensivövervakning blir att de som bedöms olämpliga att klara denna verkställighet eller inte ansöker får avtjäna sitt straff i anstalt. Anstalterna får därmed ett tyngre klientel med längre genomsnittliga strafftider. Detta visar sig också i förhöjd återfallsfrekvens efter införande av IÖV, vilket framgår i bland annat avsnitt 7.1. Villkorlig dom med samhällstjänst introducerades som en ny påföljd från den 1 januari 1999. Villkorlig dom med samhällstjänst kom redan under det första året att omfatta drygt 2 000. Samtidigt konstaterades en minskning av intensivövervakning med elektronisk kontroll. Villkorlig dom är främst avsedd att användas när en person begår ett brott av engångskaraktär och man inte har anledning att befara att denne kommer att begå nya brott. Villkorlig dom får utdömas när påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter. Påföljden villkorlig dom har utformats som en brottspåföljd i teknisk mening, men innebär i verkligheten att påföljden efterges under förutsättning att den dömde inte begår nya brott under en prövotid av två år. Den dömde står inte under övervakning. Domen kan förenas med föreskrift om samhällstjänst, om den tilltalade samtycker till det. Rätten kan vidare föreskriva om hur den dömde ska fullgöra skadeståndsskyldighet eller att han ska bistå den skadelidande med arbete för att avhjälpa skada på egendom. Den villkorliga domen kan under vissa förutsättningar kombineras med högst 200 dagsböter. I följande redovisningar av återfall är den på två års sikt i detta kapitel. 6.1 Förändringar i klientgrupper Generellt sett har lagstiftningsförändringar haft till avsikt att ersätta fängelse med alternativa, icke frihetsberövande påföljder. I samband med att villkorlig dom med samhällstjänst infördes reducerades et IÖV-. en bland återstående IÖV- ökade, vilket tyder på att de med lägre risk för återfall istället kom att tillhöra dömda till villkorlig dom med samhällstjänst. I avsnitten 6.2-6.4 visas exempel på hur de nya påföljderna medföljt målgruppsförändringar som påverkar återfallsfrekvensen. 6.2 Införande av IÖV Förskjutningen mellan delgrupperna är tydlig Främst avses de som är obelastade, som bereds tillfälle att verkställa sitt fängelsestraff i form av intensivövervakning. Här märks en klar skillnad mellan åren att de mindre återfallsbenägna grupperna beviljats IÖV. Andelen återfall höjs markant bland de som verkställer kortare fängelsestraff i anstalt (en ökning med 14 procentenheter). Det 16
påverkar även den totala återfallsfrekvensen för hela populationen som verkställer i anstalt (en ökning med tio procentenheter). Andelen återfall vid IÖV påverkas inte av att gruppen utökas till hela landet. Tabell 6.1 Förändringar i och återfall i klientgrupperna mellan åren 1996 och 1998. 1996 1998 t.o.m. 3 mån. IÖV totalt IÖV totalt t.o.m. 3 mån. IÖV totalt IÖV totalt 24 % 9 % 37 % 9 % 38 % 9 % 47 % 9 % N 6 128 487 11 934 487 3 219 3 874 8 871 3 875 6.3 Införande av villkorlig dom med samhällstjänst Nästa lagstiftningsförändring skedde år 1999 då villkorlig dom med samhällstjänst infördes. Huvuddelen av na som flyttas till villkorlig dom med samhällstjänst kommer från de som tidigare hade dömts till fängelse och beviljats IÖV. Drygt 1 000 är ett tillskott som troligen kommer från villkorlig dom utan samhällstjänst. (Se även BRÅ rapport 2003:3). Här märks en tydlig skillnad i frekvensen av återfall i gruppen IÖV där en stor del av gruppen har fått en annan påföljd istället. Det fanns ingen märkbar skillnad i återfallsfrekvens när det gäller fängelsegruppen. Tabell 6.2 Förändringar i och återfall i klientgrupperna mellan åren1998 och 2000. 1998 2000 t.o.m. 3 mån. IÖV totalt IÖV totalt t.o.m. 3 mån. IÖV VD + Sh totalt IÖV totalt totalt 38 % 9 % 47 % 9 % 38 % 13 % 4 % 47 % 13 % 4 % N 3 219 3 874 8 881 3 875 2 999 2 471 2 735 8 432 2 473 2 437 = villkorlig dom med samhällstjänst. 6.4 Utökning av målgruppen för IÖV Nästa lagstiftningsförändring är år 2005 då strafftidsgränsen för att få verkställa fängelsestraff i form av intensivövervakning höjdes till sex månader. Mellan åren sker även en ökning av et bland dem som verkställer fängelsestraff tre till sex månader oavsett verkställighetsform. Cirka en fjärdedel av dem som påbörjade fängelsestraff 2006 i gruppen gjorde det i form av IÖV. Här finns inga större skillnader i återfallsfrekvens för IÖV-gruppen. Däremot ökar en återfall för de som verkställer fängelse tre till sex månader. Andelen återfall för IÖV-gruppen ökade inte trots längre strafftider. Tabell 6.3 Förändringar i och återfall mellan 2004 och 2006. 3-6 mån. 2004 2006 IÖV totalt totalt 3-6 mån. IÖV 3-6 mån. IÖV totalt totalt 48 % 13 % 43 % 56 % 14 % 12 % 42 % N 1 906 2 627 9 423 1 815 559 2 949 9 882 17
7. Resultat - återfall per påföljd Det finns ett faktorer som är av stor betydelse för återfallets storlek, framförallt vid jämförelser över tid. Polisens uppklarningsprocent, förändrad arbetsmetodik och prioriteringar, kösituationen för ärenden hos åklagare och domstolar, lagstiftnings- och praxisförändringar är yttre faktorer som påverkar hur många och vilka som döms till olika påföljder. Kriminalvårdens åtgärder och deras verkningar på är andra faktorer som påverkar återfall. Det är inte ambitionen för denna rapport att förklara orsakerna till skillnader i återfall mellan påföljder eller över tid. Rapportens syfte är att vara deskriptiv, om möjligt peka på tydliga påverkande faktorer (till exempel ny lagstiftning). 7.1 Här redovisas återfallet i procent och det som totalt ingår i gruppen. I tabell 7.1:a kan utläsas hur stor som återfallit av dem som avgått från anstalt under 1994 till och med 2009. För de 14 första åren redovisas en återfallsperiod av tre år, för 2008 två år och för 2009 ett år. De som avgick från anstalt 1994 till 1996 har i genomsnitt ett återfall runt 40 procent inom tre år. Avgångspopulationerna från 1997 och därefter visar på en högre nivå av återfall. et inom tre år var som högst för frigivna 2001 och 2002 (55 procent). De förhöjda återfallen efter 1996 hänger samman med de förändringar i anstaltspopulationen som ägt rum vid införande av alternativa påföljder, som i första hand tillämpats på med lägre risk för återfall. De som intagits i fängelse sedan 1997 är en genomsnittligt mer belastad grupp än tidigare år (se kap. 6). Tabell 7.1:a. totalt per årspopulation (fängelse) på ett, två och tre års sikt. Startår Antal (1 år) Andel återfall Antal (2 år) Andel återfall Antal (3 år) Andel återfall 1994 3 211 13 508 24 % 4 687 13 508 35 % 5 436 13 508 40 % 1995 3 270 13 090 25 % 4 571 13 090 35 % 5 277 12 938 41 % 1996 3 112 12 065 26 % 4 403 11 934 37 % 5 135 11 921 43 % 1997 2 874 8 940 32 % 3 993 8 931 45 % 4 491 8 786 51 % 1998 3 039 8 998 34 % 4 206 8 871 47 % 4 706 8 723 54 % 1999 2 877 8 890 32 % 4 117 8 758 47 % 4 688 8 696 54 % 2000 2 790 8 481 33 % 3 976 8 432 47 % 4 341 7 945 55 % 2001 2 913 8 652 34 % 4 019 8 334 48 % 4 565 8 267 55 % 2002 3 044 9 201 33 % 4 441 9 104 49 % 4 353 8 274 53 % 2003 3 092 9 699 32 % 3 926 8 913 44 % 4 445 8 808 50 % 2004 2 807 9 597 29 % 4 043 9 423 43 % 4 500 9 356 48 % 2005 2 830 9 945 28 % 4 253 9 809 43 % 4 810 9 627 50 % 2006 2 810 10 026 28 % 4 174 9 882 42 % 4 739 9 766 49 % 2007 2 686 9 617 28 % 3 904 9 488 41 % 4 565 9 402 49 % 2008 2 501 9 609 26 % 3 725 9 535 39 % 2009 2 306 9 497 24 % 18
Diagram 7.1:a. totalt per årspopulation (fängelse). En del av dem som återföll har på nytt tagits in i fängelse under tiden för uppföljning. För de tre första avgångspopulationerna, 1994-1996, är likheterna stora. Cirka 31-33 procent har åter börjat verkställa fängelse inom tre år. Efter 1996 är en återintagna i fängelse högre. Av dem som frigavs 1997-2003 har mer än 40 procent på nytt tagits in i fängelse inom tre år. Däremot har frigivits 2004-2007 en lägre som återkommit till anstalt (36-38 procent). Här finns en ökad användning av alternativ till fängelse främst kontraktsvård och skyddstillsyn. Tabell 7.1:b Intagning i fängelse under uppföljningstiden - totalt per årspopulation (fängelse). Startår Antal (1 år) Andel återfall Antal (2 år) Andel återfall Antal (3 år) Andel återfall 1994 2 235 13 508 17 % 3 568 13 508 26 % 4 244 13 508 31 % 1995 2 311 13 090 18 % 3 442 13 090 26 % 4 071 12 938 31 % 1996 2 161 12 065 18 % 3 250 11 934 27 % 3 886 11 921 33 % 1997 2 027 8 940 23 % 3 058 8 931 34 % 3 597 8 786 41 % 1998 2 155 8 998 24 % 3 141 8 871 35 % 3 722 8 723 43 % 1999 1 993 8 890 22 % 3 106 8 758 35 % 3 670 8 696 42 % 2000 1 905 8 481 22 % 2 885 8 432 34 % 3 496 7 945 44 % 2001 1 781 8 652 21 % 3 077 8 334 37 % 3 722 8 267 45 % 2002 2 031 9 201 22 % 3 434 9 104 38 % 3 498 8 274 42 % 2003 2 071 9 699 21 % 3 011 8 913 34 % 3 576 8 808 41 % 2004 1 836 9 597 19 % 3 047 9 423 32 % 3 490 9 356 37 % 2005 1 895 9 945 19 % 3 149 9 809 32 % 3 685 9 627 38 % 2006 1 783 10 026 18 % 2 989 9 882 30 % 3 611 9 766 37 % 2007 1 595 9 617 17 % 2 756 9 488 29 % 3 419 9 402 36 % 2008 1 460 9 609 15 % 2 571 9 535 27 % 2009 1 354 9 497 14 % 19
7.2 Skyddstillsyn (exklusive kontraktsvård och samhällstjänst) De som påbörjade skyddstillsyn mellan 1994 och 2007 har ett återfall som varierar mellan 39-45 procent inom tre år. Det är ett ganska stabilt resultat. Klientgruppen har minskat från som mest cirka 4 800 (1995) till cirka 4 100 (2007). Klientgruppen ökar därefter med ungefär 300 per år. Tabell 7.2:a. - totalt per årspopulation (skyddstillsyn). Startår Antal (1 år) Andel återfall Antal (2 år) Andel återfall Antal (3 år) Andel återfall 1994 864 4 686 18 % 1470 4 686 31 % 1 809 4 686 39 % 1995 955 4 793 20 % 1564 4 793 33 % 1 890 4 739 40 % 1996 674 4 249 16 % 1267 4 207 30 % 1 620 4 200 39 % 1997 766 4 185 18 % 1360 4 183 33 % 1 683 4 147 41 % 1998 806 4 461 18 % 1412 4 426 32 % 1 756 4 368 40 % 1999 718 4 138 17 % 1284 4 075 32 % 1 644 4 042 41 % 2000 737 4 113 18 % 1342 4 075 33 % 1 722 3 976 43 % 2001 795 4 348 18 % 1497 4 257 35 % 1 814 4 220 43 % 2002 830 4 443 19 % 1453 4 405 33 % 1 768 4 351 41 % 2003 883 4 344 20 % 1474 4 278 34 % 1 783 4 211 42 % 2004 852 4 124 21 % 1376 4 086 34 % 1 845 4 086 45 % 2005 794 3 949 20 % 1291 3 926 33 % 1 567 3 860 41 % 2006 756 4 175 18 % 1349 4 095 33 % 1 627 4 044 40 % 2007 775 4 046 19 % 1367 3 994 34 % 1693 3 954 43 % 2008 783 4 306 18 % 1356 4 270 32 % 2009 836 4 686 18 % Diagram 7.2:a. totalt per årspopulation (skyddstillsyn). Vissa av dem som efter domen återföll till skyddstillsyn, togs senare på grund av återfallet in i fängelse. Till skillnad från återfall efter fängelsevistelse är det inga stora skillnader om man jämför mellan åren för dem som är dömda till skyddstillsyn. Andelen som efter återfall tas in i fängelse är generellt 20
lägre än för de som frigavs från fängelse. Efter tre år varierar en som tas in i fängelse mellan 16-22 procent. Tabell 7.2:b. Intagning i fängelse under uppföljningstiden - totalt per årspopulation (skyddstillsyn). Startår Antal (1 år) Andel återfall Antal (2 år) Andel återfall Antal (3 år) Andel återfall 1994 273 4 686 6 % 604 4 686 13 % 841 4 686 18 % 1995 337 4 793 7 % 651 4 793 14 % 884 4 739 19 % 1996 222 4 249 5 % 486 4 207 12 % 702 4 200 17 % 1997 255 4 185 6 % 529 4 183 13 % 751 4 147 18 % 1998 290 4 461 7 % 604 4 426 14 % 835 4 368 19 % 1999 225 4 138 5 % 540 4 075 13 % 646 4 042 16 % 2000 303 4 113 7 % 618 4 075 15 % 872 3 976 22 % 2001 306 4 348 7 % 642 4 257 15 % 876 4 220 21 % 2002 293 4 443 7 % 596 4 405 14 % 805 4 351 19 % 2003 337 4 344 8 % 682 4 278 16 % 883 4 211 21 % 2004 313 4 124 8 % 571 4 086 14 % 771 4 086 19 % 2005 270 3 949 7 % 543 3 926 14 % 722 3 860 19 % 2006 241 4 175 6 % 476 4 095 12 % 721 4 044 18 % 2007 235 4 046 6 % 534 3 994 13 % 747 3 954 19 % 2008 208 4 306 5 % 505 4 270 12 % 2009 248 4 686 5 % 7.3 Kontraktsvård I tabell samt diagram 7.3:a, på nästa sida, redovisas hur många som återfallit av dem som påbörjat kontraktsvård under 1994 till 2009. Även här ökar återfallet ju fler år som används som återfallsperiod. Efter en tid för uppföljning på ett år varierar återfallen inom intervallet 13-18 procent. Efter två år är återfallet uppe i 23-24 procent för de första fyra startåren, men har ökat till 30 procent för de som påbörjade kontraktsvård efter år 1999. Efter tre år har återfallet ökat till 28-29 procent för de tre första startåren, men för de som påbörjade kontraktsvård 1998-2003 är återfallet uppe i 36-39 procent. För åren 2004 till 2007 varierade återfallet mellan 38-44 procent. Det finns således en tendens till ökat återfall för de senare startåren. 21
Startår Antal (1 år) Andel återfall Antal (2 år) Andel återfall Antal (3 år) Andel återfall 1994 140 1 022 14 % 234 1 022 23 % 294 1 022 29 % 1995 167 1 247 13 % 287 1 247 23 % 354 1 226 29 % 1996 164 1 263 13 % 284 1 237 23 % 346 1 234 28 % 1997 153 1 052 15 % 256 1 051 24 % 339 1 041 33 % 1998 191 1 061 18 % 311 1 058 29 % 398 1 043 38 % 1999 190 1 197 16 % 346 1 177 29 % 421 1 161 36 % 2000 179 1 129 16 % 334 1 124 30 % 373 975 38 % 2001 198 1 179 17 % 312 1 035 30 % 397 1 022 39 % 2002 198 1 124 18 % 337 1 106 30 % 420 1 089 39 % 2003 188 1 142 16 % 330 1 123 29 % 407 1 098 37 % 2004 177 1 123 16 % 336 1 109 30 % 483 1 093 44 % 2005 202 1 232 16 % 356 1 222 29 % 447 1 180 38 % 2006 215 1 307 16 % 395 1 268 31 % 511 1 251 41 % 2007 196 1 241 16 % 364 1 225 30 % 478 1210 40 % 2008 200 1 300 15 % 384 1 288 30 % 2009 202 1 336 15 % Tabell 7.3:a. - totalt per årspopulation (kontraktsvård). Diagram 7.3:a. totalt per årspopulation (kontraktsvård). 22
En viss av dem som återföll efter domen till kontraktsvård togs senare på grund av återfallet in i fängelse. Tabellen nedan visar fördelningen för de fjorton åren. Andelen, som efter återfall togs in i fängelse, i populationen som var dömda till kontraktsvård, är dock högre än för de som var dömda till skyddstillsyn. Mellan åtta och 12 procent av de kontraktsvårdsdömda togs in i fängelse inom ett år räknat från påföljdens början. Efter två år hade 16-22 procent påbörjat fängelsestraff och efter tre år omkring 25 procent. Startår Tabell 7.3:b. Intagning i fängelse under uppföljningstiden - totalt per årspopulation (kontraktsvård). Antal (1 år) Andel återfall Antal (2 år) Andel återfall Antal (3 år) Andel återfall 1994 98 1 022 10 % 165 1 022 16 % 203 1 022 20 % 1995 102 1 247 8 % 198 1 247 16 % 252 1 226 21 % 1996 111 1 263 9 % 203 1 237 16 % 242 1 234 20 % 1997 109 1 052 10 % 174 1 051 17 % 220 1 041 21 % 1998 129 1 061 12 % 212 1 058 20 % 276 1 043 26 % 1999 126 1 197 11 % 241 1 177 20 % 278 1 161 24 % 2000 112 1 129 10 % 205 1 124 18 % 262 975 27 % 2001 115 1 179 10 % 127 1 035 12 % 274 1 022 27 % 2002 134 1 124 12 % 245 1 106 22 % 286 1 089 26 % 2003 135 1 142 12 % 241 1 123 21 % 295 1 098 27 % 2004 120 1 123 11 % 240 1 109 22 % 282 1 093 26 % 2005 141 1 232 11 % 246 1 222 20 % 292 1 180 25 % 2006 144 1 307 11 % 250 1 268 20 % 316 1 251 25 % 2007 119 1 241 10 % 224 1 225 18 % 295 1 210 24 % 2008 122 1 300 9 % 239 1 288 19 % 2009 132 1 336 10 % 7.4 Samhällstjänst Samhällstjänstens tillämpningsområde vidgades genom förändrad lagstiftning från 1 januari 1999. Antalet påbörjade ärenden ökade med mer än 300 under året. Det har också skett förändringar avseende gruppens ålderssammansättning, fördelning av huvudbrott och tidigare belastning. Trots ökning av et domar och övriga förändringar ses inga större skillnader i återfall inom ett år före och efter förändringen av lagen 1999. I tabell samt diagram 7.4:a, på nästa sida, redovisas hur många som återfallit av dem som påbörjat samhällstjänst under 1994 till 2009 och för olika uppföljningstid. Efter ett år är återfallet 13-15 procent för de första sju åren, 18 procent för 2001. För att därefter återgå till 11-14 procent. Efter två år kan man förenklat säga att återfallet dubblerats. Efter tre år har återfallet ökat till mellan 29 och 37 procent, det högsta återfallet avser 1996, 2001 och 2004. 23
Tabell 7.4:a. - totalt per årspopulation (samhällstjänst). Startår Antal (1 år) Andel återfall Antal (2 år) Andel återfall Antal (3 år) Andel återfall 1994 70 553 13 % 143 553 26 % 179 553 32 % 1995 88 639 14 % 146 639 23 % 182 638 29 % 1996 91 631 14 % 192 630 30 % 236 630 37 % 1997 82 570 14 % 145 570 25 % 180 567 32 % 1998 74 572 13 % 135 571 24 % 195 568 34 % 1999 124 909 14 % 242 899 27 % 315 895 35 % 2000 145 948 15 % 276 937 29 % 326 910 36 % 2001 178 994 18 % 284 965 29 % 352 960 37 % 2002 147 1 062 14 % 284 1 056 27 % 343 1 052 33 % 2003 128 932 14 % 238 926 26 % 308 921 33 % 2004 136 1 028 13 % 246 1 025 24 % 378 1 024 37 % 2005 131 1 026 13 % 229 1 022 22 % 330 1 012 33 % 2006 124 1 094 11 % 245 1 082 23 % 316 1075 29 % 2007 130 1 038 13 % 245 1 033 24 % 321 1028 31 % 2008 146 1 225 12 % 283 1 221 23 % 2009 148 1 443 10 % Diagram 7.4:a. totalt per årspopulation (samhällstjänst). Tabell 7.4:b, nästa sida, visar hur stor som togs in i fängelse på grund av återfall under uppföljningsperioden. Inom ett år har fem till sex procent påbörjat fängelsevistelse på grund av nya brott, utom för de senare åren där påbörjat fängelsevistelse inom ett år varit tre till fyra procent. När tre år förflutit har mellan 12 och 20 procent tagits in i fängelse vid minst ett tillfälle. 24
Startår Tabell 7.4:b. - intagning i fängelse under uppföljningstiden - totalt per årspopulation (samhällstjänst). Antal (1 år) Andel återfall Antal (2 år) Andel återfall Antal (3 år) Andel återfall 1994 31 553 6 % 73 553 13 % 107 553 19 % 1995 38 639 6 % 72 639 11 % 88 638 14 % 1996 39 631 6 % 86 630 14 % 117 630 19 % 1997 34 570 6 % 65 570 11 % 90 567 16 % 1998 27 572 5 % 61 571 11 % 92 568 16 % 1999 39 909 4 % 111 899 12 % 127 895 14 % 2000 60 948 6 % 114 937 12 % 172 910 19 % 2001 58 994 6 % 142 965 15 % 191 960 20 % 2002 57 1 062 5 % 120 1 056 11 % 180 1 052 17 % 2003 52 932 6 % 114 926 12 % 156 921 17 % 2004 52 1 028 5 % 106 1 025 10 % 172 1 024 17 % 2005 44 1 026 4 % 92 1 022 9 % 149 1 012 15 % 2006 39 1 094 4 % 81 1 082 7 % 131 1 075 12 % 2007 44 1 038 4 % 103 1 033 10 % 143 1028 14 % 2008 40 1 225 3 % 107 1221 9 % 2009 45 1 443 3 % 7.5 Skyddstillsyn med fängelse enligt BrB 28:3 Nedan framgår hur stort återfallet är för dem som påbörjat skyddstillsyn med fängelse enligt BrB 28:3. Varje år döms mellan 150-400 personer till denna påföljdskombination. Den lilla gruppstorleken och variationer beträffande kön, ålder, huvudbrott och tidigare belastning gör att återfallen varierar kraftigt både inom grupper och mellan olika år. Dock har en minskning kunnat observeras de två senaste mätåren. Startår Antal (1 år) Tabell 7.5:a. - totalt per årspopulation (skyddstillsyn med fängelse enligt BrB 28:3). Andel återfall Antal (2 år) Andel återfall Antal (3 år) Andel återfall 1994 96 279 34 % 133 279 48 % 156 279 56 % 1995 151 435 35 % 236 435 54 % 272 429 63 % 1996 103 300 34 % 146 297 49 % 171 297 58 % 1997 115 306 38 % 162 305 53 % 189 305 62 % 1998 121 332 36 % 163 329 50 % 182 325 56 % 1999 98 337 29 % 148 334 44 % 174 334 52 % 2000 96 351 27 % 146 347 42 % 147 257 57 % 2001 102 350 29 % 128 254 50 % 149 253 59 % 2002 71 232 31 % 113 231 49 % 134 230 58 % 2003 71 224 32 % 106 220 48 % 120 217 55 % 2004 56 218 26 % 99 218 45 % 125 216 58 % 2005 57 217 26 % 95 215 44 % 115 211 55 % 2006 50 212 24 % 83 210 40 % 91 202 45 % 2007 42 161 26 % 74 159 47 % 85 158 54 % 2008 31 165 19 % 60 164 37 % 2009 37 204 18 % 25
sarna är relativt höga. Andelen återfall visar på tre års sikt en minskning. Efter tre år har mellan 45 och 63 procent återfallit av dem som dömdes under 1994-2007. Diagram 7.5:a. totalt per årspopulation (skyddstillsyn med fängelse enligt BrB 28:3). Efter att ett år har gått har mellan sju och 24 procent på nytt tagits in i fängelse. Vid tvåårsuppföljningen har mellan 19 och 38 procent påbörjat nytt fängelsestraff och vid treårsuppföljningen mellan 29 och 45 procent. Tabell 7.5:b. - intagning i fängelse under uppföljningstiden totalt per årspopulation skyddstillsyn med fängelse enligt BrB 28:3). Startår Antal (1 år) Andel återfall Antal (2 år) Andel återfall Antal (3 år) Andel återfall 1994 58 279 21 % 85 279 30 % 106 279 38 % 1995 103 435 24 % 155 435 36 % 187 429 44 % 1996 72 300 24 % 111 297 37 % 134 297 45 % 1997 70 306 23 % 117 305 38 % 134 305 44 % 1998 79 332 24 % 119 329 36 % 139 325 43 % 1999 66 337 20 % 114 334 34 % 136 334 41 % 2000 60 351 17 % 87 347 25 % 98 257 38 % 2001 66 350 19 % 84 254 33 % 104 253 41 % 2002 34 232 15 % 71 231 31 % 91 230 40 % 2003 42 224 19 % 73 220 33 % 89 217 41 % 2004 30 218 14 % 60 218 28 % 81 216 38 % 2005 31 217 14 % 57 215 27 % 72 211 34 % 2006 20 212 9 % 44 210 21 % 58 202 29 % 2007 23 161 14 % 50 159 31 % 54 158 34 % 2008 14 165 8 % 31 164 19 % 2009 14 204 7 % 7.6 Intensivövervakning med elektronisk kontroll (IÖV) I tabellen på följande sida kan utläsas hur många som återfallit av dem som påbörjade intensivöver- 26
vakning med elektronisk kontroll under 1994-2009. Under 1994 påbörjades endast 82 övervakningar. Inom ett år hade sex procent av dessa återfallit med ny kriminalvårdspåföljd. Under 1995 och 1996 påbörjades 443 respektive 489 övervakningar. För båda åren hade fyra procent återfallit inom ett år. Av dem som påbörjade intensivövervakning under 1994-1996 återföll nio till elva procent inom två år. en inom tre år varierade mellan 12-14 procent. Åren 1997-1999 var gruppen med intensivövervakning mer än 3 500 personer. et förändrades inte jämfört med den tidigare begränsade försöksverksamheten. Även för 1997-1999 var återfallet fyra procent inom ett år. För startåren 1997-1999 förändras återfallet inte nämnvärt på två och tre års sikt jämfört med försöksverksamheten. Från 2000 har återfallet ökat något, sannolikt till följd av påföljdsförändringar och därmed delvis förändrad målgrupp. På ett års sikt har en återfall varit sex till sju procent, på två års sikt 12-15 procent och motsvarande på tre års sikt 17-20 procent. Startår Antal (1 år) Tabell 7.6:a. - totalt per årspopulation (intensivövervakning med elektronisk kontroll). Andel återfall Antal (2 år) Andel återfall Antal (3 år) Andel återfall 1994 5 82 6 % 9 82 11 % 11 82 13 % 1995 17 443 4 % 41 443 9 % 60 441 14 % 1996 20 489 4 % 43 487 9 % 58 487 12 % 1997 135 3 741 4 % 310 3 738 8 % 437 3 717 12 % 1998 165 3 889 4 % 351 3 875 9 % 515 3 844 13 % 1999 132 3 503 4 % 349 3 476 10 % 511 3 464 15 % 2000 141 2 484 6 % 323 2 473 13 % 439 2 296 19 % 2001 161 2 252 7 % 306 2 068 15 % 414 2 052 20 % 2002 134 1 969 7 % 292 1 949 15 % 388 1 928 20 % 2003 168 2 271 7 % 316 2 245 14 % 417 2 225 19 % 2004 165 2 649 6 % 344 2 627 13 % 452 2 615 17 % 2005 169 2 837 6 % 353 2 828 12 % 489 2 787 18 % 2006 167 2 993 6 % 366 2 949 12 % 519 2 914 18 % 2007 166 2 919 6 % 369 2 892 13 % 521 2 866 18 % 2008 170 3 030 6 % 388 3 012 13 % 2009 177 2 989 6 % Diagram 7.6:a. totalt per årspopulation (intensivövervakning med elektronisk kontroll). 27