Kapitel 1 Hej Hej! Jag heter Julia. Min skola heter Kyrkmon. Jag är 8 år, jag tycker om att ha vänner. Min favoritfärg är turkos och svart.jag har många kompisar på min skola. Mina kompisar heter Albin, Ebba och Cassandra. Jag är rädd för rektorn, hon är sur, hon har arga ögon och stirrar läskigt. Min rektor har grått krulligt hår med runda glasögon. Min skola är jättegammal. Min fröken heter Pella. Jag har två jättesnälla kompisar. De heter Cassandra och Ebba. Cassandra gillar att leka och spela. Ebba gillar att busa och leka och att vara snäll. Hurru jag undrar över den konstiga dörren som finns i skolan.
Jag är så nyfiken på den konstiga dörren. Jag frågar alla i min klass om de vet något om den konstiga dörren, men ingen vet något. När jag låg och sov vaknade jag mitt i natten och funderade på den konstiga dörren. Jag var så himla nyfiken att jag började fnissa. Sen somnade jag igen. Nästa morgon när jag vaknade mådde jag jättebra. Jag sa till min kompis att jag hade sovit jättebra. En dag hade jag födelsedag. Jag fick många paket på morgonen. Jag fick en skateboard och nintendo. Jag gillar att jag har så bra vänner. Jag älskar min skola. Skolan är alltid fin och ren. Aldrig bråkar någon på min skola. Att alla kan vara så snälla mot varandra förstår inte jag. Min skola ser ut så här, väggarna är vita och golvet är brunt. Allt är rent och fint. Jag har aldrig sett någon renare skola. Konstiga dörren är jättefin och ren även fast den är över 10 000 år gammal.
Kapitel 2 Brevet En dag såg jag något sticka ut genom den magiska dörren, det var ett brev. Det var någon från andra sidan. Hej, kan du snälla hjälpa mig leta efter nyckeln? Jag är fast bakom den magiska dörren på andra sidan. Jag vet vem som har nyckeln, det är rektorn som har nycklarna. Försök att ta nycklarna av henne. Fast hon får inte se dig utan du måste vara försiktig. Kan du skynda på lite, du har 87 timmar på dig att hitta nycklarna. Rektorn är ganska bra på att gömma saker så håll koll på henne så att hon inte ser dig. För om hon ser att du följer efter henne så är det kört för då kommer hon att misstänka att du försöker att ta nycklarna av henne. Så akta dig för henne men skynda dig att ta nycklarna så fort du kan och lås upp dörren. Hälsningar Frida.
Kapitel 3 Nycklarna Nu var jag tvungen att få tag i nycklarna till den magiska dörren. Någon där inne behöver min hjälp. Men hade min rektor nycklarna, å nej. Eftersom att jag fick brevet så stod det att rektorn hade nycklarna, undra varför rektorn har nycklarna? Kanske för att det bara är hon som vet det. Hon har säkert inte sagt det till någon. Jag tänkte så här, hur ska jag ta nycklarna? Jag fick en idé. Jag kollade om jag såg rektorn, jag letade efter henne. Jag hittade henne men sen försvann hon. Sen så såg jag vart hon gick. Jag tänkte att om hon var så himla kissnödig att hon inte ens tänkte på att stänga dörren till toaletten. Eftersom att hon tog av sig byxorna så sträckte jag armen efter nycklarna, men precis då såg hon min arm. Jag såg att hon var på väg upp från toaletten så jag gömde mig bakom dörren så fort jag kunde.
Men hon tappade något ur byxfickan. Hon gick, då kollade jag var det var och det var nycklarna till den magiska dörren! Jag blev överlycklig! Jag gick till den magiska dörren och jag låste upp dörren.
Kapitel 4 En annan värld Bakom dörren var det så annorlunda, nått jag aldrig har sett förut. Det var så vackert där. Det fanns en klubba som var stor som ett träd och vattenfall där. Men vattenfallet var inte vatten, det var sockerdricka. Fåglarna sjöng så vackert. Jag går och går, allt jag ser är en massa saker som jag gillar att göra och att äta. Jag la mig i gräset och kollade upp mot himlen, jag såg en regnbåge komma upp mot den vackra himlen. Blommorna luktade så gott, dom luktade jordgubbar. Jag kunde höra vattenfallet. Det var underbart.
Kapitel 5 En annorlunda vän Jag tyckte att jag såg nåt komma fram till mig. Det var en varelse. Varelsen påminner mig lite om min bästa vän i den riktiga världen. Den påminner mig om min vän för att den är lika snäll som hon. -Hej sa jag vad heter du? - Jag heter Marisa. - Förresten vad heter du? - Jag heter Julia. Marisa ser ut så här: hon har en klänning som det står Marisa på. Hennes hår är rött och har lockar. Hennes ansikte ser ut som vanligt. Hennes hår är ungefär 5 dm långt. Mitt problem är att efter man har gått igenom dörren så låser den sig av sig själv. Det kändes som att vi aldrig kommer att lyckas.
Kapitel 6 Mitt uppdrag Precis när jag tänkte lite så kom jag på hur jag skulle göra. Jag måste ha: Nyckel Rep Gumiband Blommor Visselpipa Nu måste jag tyvärr gå till min värld och hämta mina saker. -Hej då Marisa jag kommer att sakna dig. -Jag kommer också att sakna dig Julia.
Kapitel 7 Tillbaka i skolan När jag kom tillbaka till skolan så var allt som vanligt. Jag var tvungen att gå till mamma för att hämta mina blommor. Jag sa så här till mamma -Mamma kan jag snälla få några blommor? _ Mamma sa ja och jag sa: - Tack! Hejdå mamma. Nu har jag fått mina blommor. Men nu måste jag ha mitt rep också. För att jag ska ha mitt rep så måste jag gå till en jätterolig affär._ -Hej sa jag till chefen. _ -Hej sa han. Vad behöver du? -Jag behöver ha ett rep. -Kom med här, sa chefen. -Okej sa jag. -Vänta är du snäll sa han. Han letar och letar men tillslut så hittar han ett rep.
-Tack sa jag, och hejdå. Men nu måste jag ha en visselpipa också. Jag vet vart jag ska få tag på en visselpipa. Jag gick till ett fottbolslag. _ -Ursäkta, sa jag till en kille där, snälla kan jag få en visselpipa? -Ja sa han. - Tack! -Vänta -Okej. Han letar och letar, men han hittar ingen å sa jag då vet jag inget annat ställe som jag kan hitta en visselpipa på. -Men vänta sa han, jag ska fråga fotbollstränaren en sak. -Hurru kan den där tjejen få din visselpipa? -Okej sa han. Kom hit Julia! -Okej sa jag. Fotbollstränaren sa att jag kunnde få en visselpipa. - Å, Tack så himla mycket och hejdå! Mitt gummiband vet jag exakt vart jag kan få tag på det och det är hemma.
Jag gick hem och hämtade mitt gummiband och sen måste jag ha min nyckel. Å vart ska jag få tag på en nyckel? Jjag tänker och tänker, men jag kommer inte på något. Jag går hem och letar men ingen nyckel hittar jag. Jag säger så här till min kompis Cassandra: - Din pappa håller på med metall och järn va? -Ja det stämmer säger Cassandra. - Tror du att han kan göra en nyckel till mig? - Absolut säger Cassandra. - Å men tack säger jag. -Här har du din nyckel säger Cassandra. -Hejdå Cassandra säger jag. Nu är jag på väg till den magiska världen.
Kapitel 8 Sanningens ögonblick Jag tog mod till mig och gav mig av. Jag träffade min värsta fiende och det var en gammal gammal gubbe. Han hade kort kruligt hår och runda glasögon och han var på väg till mig! Jag skrek så högt jag kunde och han skrek: - Aj sluta skrika, med en veldigt sur arg min. Och han sa: - Nu kommer du inte undan så lätt! j -Jodå,sa jag. Jag tänkte så snabbt jag kunde och i sista sekund kom jag på. Jag skrek, fast ännu högre den här gången Och han sa: -Allvarligt sluta skrika Julia! - Nej aldrig gubbe! -Det var jag som låste in din vän Julia. -Jaha. Jag tycker att du borde sluta larva dig gubbe. -Jag larvar mig aldrig. Jag sa så här till gubben: -Lyssna nu gubbe. -Jag heter inte gubbe jag heter Råbbert.
-Okej då Råbbert lyssna. Om du blir snällare så kan vi bli vänner, alltså att du och jag kan hjälpas åt att samarbeta. -Okkej sa han. m -Men jag måste få nyckeln först. -Här har du nyckeln. -Tack sa jag. Nu är jag och Råbbert på väg till den magiska världen. Vi öppnar dörren och går in. Vi hjälper Marisa och vi ger varann en stor kram. Jag använde nyckeln för att knäcka koden och repet för att Cassandras pappa skulle kunna göra en nyckel och visselpipan för att ifall det skulle vara nån som inte lyssnade. Och gummiband för att veta vilket håll vinden blåste.
Kapitel 9 Tills någon annan öppnar dörren igen Dagen efter satt jag på lektionen och tänkte på allt som hade hänt. När jag gick ut på rast så såg jag att rektorn råkade illa ut. Hon cyklade och hon ramlade av. Och medan så gick jag försiktigt fram till henne. Hon sa: -Vart är mina speciella nycklar? Försigtigt så la jag nycklarna på backen och jag sa till henne: -Vad är det för nycklar som ligger på marken? -Å tack det är mina speciella nycklar. Hon vart jätteglad att jag såg dom. Jag gick till min bästa vän Cassandra och frågade henne om hon ville gå på bio med mig. Hon sa ja och sen så gick vi. Hejdå! Författare Julia Gerlin