Jordbruksverkets foderkontroll 2001

Jordbruksverkets foderkontroll 2001 Feed control by the Swedish Board of Agriculture 2001 Rapport 2003:3

Jordbruksverkets foderkontroll 2001 Feed control by the Swedish Board of Agriculture 2001 Djurmiljöenheten 2003-02-11 Referens Kjell Wejdemar

Innehåll 1 Förord... 3 2 Inledning... 5 2.1 Tillverkning och import... 5 2.2 Finansiering...7 3 Aktuellt 2001... 9 3.1 Foder... 9 3.2 Regelverket rörande TSE och ABP... 10 3.3 Ändringar i EU-regelverk avseende foder... 10 3.3.1 Fodertillsatser... 10 3.3.2 Officiell kontroll... 11 3.3.3 BSE (regeländringar med påverkan på foder)... 11 3.3.4 Övrigt... 12 3.4 Det svenska regelverket avseende foder 2001... 12 3.4.1 Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1993:177) om foder... 12 3.4.2 Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1998:34) avseende hantering av djurkadaver och annat animaliskt avfall... 12 4 Foderkontroll... 13 4.1 Grundkontroll... 13 4.1.1 Bedömning av analysresultat för näringskontrollen... 14 4.1.2 Näringskontroll... 14 4.1.3 Mineraler... 14 4.1.4 Vitaminer... 14 4.1.5 Aminosyror... 15 4.1.6 Hygienbesök... 15 4.2 Säkerhetskontroll... 15 4.2.1 Kontroll av förbudet mot bearbetat animaliskt protein i foder... 15 4.2.2 Mykotoxiner... 17 4.2.3 Kontroll av dioxiner i fiskprodukter... 17 4.2.4 Kontroll av läkemedel och koccidiostatika... 18 4.2.5 Tungmetaller... 19 4.2.6 Salmonella... 19 4.2.7 Råvaror... 20 4.2.8 Dokumentationskontroller... 20 1

5 Läkemedelsstatistik avseende inblandning av läkemedel via foder... 23 5.1 Totalförbrukning... 23 5.2 Läkemedelsanvändning i foder per djurslag... 23 5.2.1 Fjäderfä... 23 5.2.2 Gris... 24 5.2.3 Nöt... 24 5.2.4 Fisk... 24 5.2.5 Pälsdjur... 24 5.2.6 Försöksdjur... 24 5.2.7 Vilt... 24 5.2.8 Uppfödning av djur för andra ändamål... 24 6 Aktuella webbsidor... 25 7 Tabeller... 27 8 Diagram... 83 2

1 Förord Detta är den tredje rapporten med en samlad bild av arbetet inom foderkontrollen i Sverige. Verksamheten under år 2001 präglades av förbudet mot bearbetat animaliskt protein i foder och det svenska ordförandeskapet inom EU. Beslutet om förbudet mot all användning av köttmjöl i foder till livsmedelsproducerande djur och även fiskmjöl till idisslare kom hastigt i december år 2000. Varken myndighet eller industrin fick lång tid att anpassa sig till de nya bestämmelserna, som trädde i kraft den 1 januari 2001. Ett omfattande arbete med tillsyn och kontroll startade där också analyser ingick. Informationsbehovet var stort men vi fick god hjälp av industrin och lantbrukspressen. Av 414 prover hos foderindustrin under våren 2001 var 25 prover kontaminerade. Sedan i juni 2001 har inga positiva prover noterats. Ca 1 600 gårdar besöktes och deras foder kontrollerades av distrikveterinärerna. Några enstaka fall av kontaminerat foder hittades. Verket såg dock under våren ingen annan möjlighet än att åtala fyra fabriker och en lantbrukare för att visa allvaret när det gällde förbudet mot allt kött- och benmjöl, trots att halterna i de positiva proverna var mycket låga (spår). Arbetet från verkets sida under det svenska ordförandeskapet kom att koncentreras till TSEförordningen, förordningen om animaliska biprodukter, direktivet om främmande ämnen, GMO - förordningen novel feed och food, den nya horisontella foder och livsmedelslagstiftningen samt arbetet inom Codex. Nya avtal har under året tagits fram som gäller de fyra länsstyrelser som anlitas för inspektionsverksamhet inom foderkontrollen. Hygienkontrollen på foderfabrikerna har intensifierats och nya riktlinjer för hanteringen av besöksrapporterna har införts för att säkerställa att åtgärder vidtas vid anmärkningar. En tvådagars kurs genomfördes i Hällekis med länsveterinärer och foderinspektörer. En stramare uppföljning av veckoproverna när det gäller salmonella har införts under året och projektkontrollen blir alltmer inriktad på främmande ämnen och säkerhetskontroller i enlighet med rekommendationer från kommissionen. År 2001 var ett besvärligt skördeår och Jordbruksverket och SVA påbörjade ett projekt med analyser av spannmål för att undersöka halten av mykotoxiner. Undersökningar påbörjades tillsammans med Livsmedelsverket när det gäller dioxin i fisk och fiskmjöl. Under 2001 hade vi inspektion av kommissionens kontrollorgan Food and Veterinary Office (FVO) i februari när det gällde uppföljningen av hela BSE-regleringen inklusive foderförbudet. Jönköping i december 2002 Agneta Brasch, enhetschef, Djurmiljöenheten 3

2 Inledning Rapporten är en återkommande årlig uppföljning av Jordbruksverkets foderkontroll och bygger på inlämnade uppgifter från Jordbruksverkets egna kontroller under verksamhetsåret 2001 samt statistikuppgifter inlämnade av jordbruksföretagen (fodertillverkare och enskilda lantbruk s.k. hemmablandare). Innarbetade och fördjupade i denna årsrapport är även tidigare lämnade rapporter till Jordbruksdepartementet 2002 avseende läkemedelsförbrukningen 2001 samt Rapport till EU kommissionen: Sveriges officiella kontroll av foder 2001. För att ge en helhetsbild av den svenska foderkontrollen bör även följande rapporter studeras: - Jordbruksverkets rapporter 2001:6 och 2001: 18, avseende foderkontrollen 1997-2000, - Control of BSE in Sweden - Updated and additional information, den 31 januari 2002, - SVA:s rapport Report to the Commission, Trends and sources of zoonotic infections recorded in Sweden during 2001. - Livsmedelsverkets Rapport 6, 2002 Examination of Residues in Live Animals and Animal Production - Results of the Control 2001 samt - Fusariummykotoxinerna i foderspannmål - exempel från två år. Artikel i Svensk Veterinärtidning 2002 volym 54, Nr 16 2.1 Tillverkning och import Tillverkat/importerat foder under perioden 1992 till 2001 framgår av diagram 1-9, perioden 1998 till 2001 presenteras i tabell 1-9. År 2001 tillverkades/importerades 2 496 500 ton foder, varav 2 331 000 ton (93 %) till livsmedelsproducerande djur 1 och 165 500 ton (7 %) till sällskapsdjur. Som framgår av diagram 1 så verkar nedgången för produktionen av foder till livsmedelsproducerande djur har stannat upp (+ 0,5 %) medan trenden för sällskapsdjur är stigande (+ 5 %). Liksom tidigare utgör den inhemska fodertillverkningen 96 % av foderförbrukningen, räknat på alla djurslag. För livsmedelsproducerande djur svarar den svenska foderproduktionen för 99 % medan motsvarande siffra för sällskapsdjursfoder är 55 %, en ökning med 2 % från föregående år. För livsmedelsproducerande djur importeras enbart foder med europeiskt ursprung (81 % från EU och 19 % utanför EU). Den största andelen importerat foder för sällskapsdjur kommer från Europa (EU 79 %, övriga Europa 11 %) följt av Australasien (8 %) och Nordamerika (1 %). Produktionen av nötfoder minskade något jämfört med föregående år (-1,5 %) medan produktionen av fjäderfäfoder och grisfoder inte förändrades nämnvärt mellan år 2000 och 2001 (+ 2,0 respektive 1,2 %), se diagram 1, 4-7. 1 Livsmedelsproducerande djur = Djur som föds upp för produktion av livsmedel eller för skinnproduktion (exklusive häst), dvs. ej sällskapsdjur. 5

Kvantiteten tillverkat/importerat foder till sällskapsdjur (häst, hund & katt) ökade under 2001 med ca 5 % till 165 500 ton (diagram 8 & 9). Främst var det kvantiteten hästfoder, både svensktillverkat och importerat, som bidrog till denna ökning på ca 13 % jämfört med föregående år. Även tillverkning och import av hundfoder ökade under 2001, med motsvarande drygt 5 %. Den svenskproducerade andelen ökar med 1 % och bryter trenden med minskad inhemsk produktion. Produktionen av kattfoder minskade något och andelen torrfoder ökade i förhållande till helkonserv. Rapportering av råvaruanvändning är ändrad i förhållande till tidigare år (< 2001) och uppgifterna är därför inte helt jämförbara (tabell 10-17 & diagram 10-16). I den nya statistiken visas hur stor del av använda råvaror som är importerad eller inhemsk. I fodret till livsmedelsproducerande djur är 68 % av råvarorna producerade i landet medan motsvarande siffra för hund- och kattfoder är 82 %. Användningen av spannmål (i huvudsak vete) har minskat med 25 %. För vegetabiliska proteinfoder så är den markanta förändringen att användningen av kokos, solros och bomull helt har upphört, trots kött- och benmjölsförbudet fr.o.m. årsskiftet 2000/2001. Kött- och benmjölsförbudet innebär att användning av bearbetat animaliskt protein i all fodertillverkning till samtliga livsmedelsproducerande djurslag är förbjudet. Vissa undantag finns bl.a. får fiskmjöl användas i fjäderfä- och grisfoder. Fiskmjöl får dock inte användas på anläggningar som tillverkar nötkreatursfoder. Av förbrukade råvaror utgjordes totalt 38 % av proteinfoder vilket är en minskning med 17 % jmf. med 2000. Andelen animaliska proteinfoder har jmf. med 2000 minskat med 40 %. För livsmedelsproducerande djur utgjordes 99 % av vegetabiliska proteinfoder medan resterande dryga 1 % utgjordes av fiskmjöl till fjäderfä och gris. För djurslagen fjäderfä, gris, nöt och häst importeras huvuddelen av proteinfodret 67 %. Till foder för fjäderfä och gris utgörs drygt 99 % av inhemskt producerat fiskmjöl. För hund, katt och övriga (pälsdjur) utgjorde den inhemska produktionen av proteinfoder 72 %. Vegetabiliska proteinfoder utgjorde 22 % medan andelen animaliska proteinfoder utgjorde 78 %. Tillverkningen av foder har skett hos ett 40-tal tillverkare för livsmedelsproducerande djur. Hälften så många fodertillverkare finns för sällskapsdjur. Av drygt 100 kton importerat 2 foder utgjorde sällskapsdjurens foderandel 71 %. Ett 50-tal importörer finns. Enligt företagens rapportering avseende förbrukning av vissa fodertillsatser noterades att användningen av probiotika är marginell medan användningen av enzymer i fodertillverkningen är vanligt förekommande. En kommersiell fodertillverkare av smågrisfoder blandar i probiotika och har under året använt totalt 250 kg. Enzymer i huvudsak xylanas, β-glukanas och proteas har blandats in i foder till höns och slaktsvin vid 9 anläggningar och totalt har ca.175 ton förbrukats under år 2001. 2 Både EU och tredje land (dvs. länder utanför EU) 6

2.2 Finansiering Kontrollens interna struktur har inte ändrats jämfört med år 2000, dvs. personal från länsstyrelserna svarar för kontrollen i Skåne, Västra Götaland, Gotland och Norra Sverige medan Jordbruksverkets personal genomför kontrollen i östra Sverige. Det ekonomiska resultatet för år 2001 visar på ett överskott på 38 000 kr. tkr 2000 2001 Not. Intäkter Grund- och kvantitetsavgifter 3 483 3 554 Övrigt 0 42 Summa intäkter 3 483 3 597 Utgifter Löner 1 663 1 991 5,1 tjänster Administrativ ersättning 793 903 Data, lönehantering, etc. Resor 103 75 Köp av tjänst 791 553 Länsstyrelserna, konsultarvoden, m.fl. Övrigt 54 39 Kontrollprojekt, frakt, m.m. Summa utgifter 3 405 3 561 Resultat 78 38 7

3 Aktuellt 2001 Förutom löpande arbete påverkades arbetet av att två personer arbetade heltid med Sveriges ordförandeskap under våren, vilket kompenserades 2001 med två extraresurser under våren 2001. 3.1 Foder Det svenska ordförandeskapet prioriterade efter diskussion med kommissionens bort ett förslag om näringstillskott, som det franska ordförandeskapet behandlat, p.g.a. flera kritiska synpunkter från MS samt att området bedömdes kunna lösas på ett bättre sätt inom ramen för den planerade fodertillsatsförordningen och ändring av foderblandningsdirektivet och ev. direktivet om dietfoder. Ett förslag om införande av öppen deklaration (krav på deklaration av foderreceptet) behandlades under svenska ordförandeskapet inkluderande bl.a. en förlikningsprocess med Europaparlamentet. Sverige föreslog under den sista delen av ordförandeskapet en kompromiss, som blev den lösning som avslutade förlikningen under det belgiska ordförandeskapet. Ett förslag om ny lagstiftning för främmande ämnen behandlades och innehöll bl.a. förbud mot utspädning, införande av åtgärdsgränser samt att även fodertillsatser skulle inbegripas. Under det svenska ordförandeskapet uppnåddes en gemensam ståndpunkt. Inom Codex Code of practise on good animal feeding (arbetar med en internationell överenskommelse avseende ett GMP-program 3 för foder) hölls koordineringsmöten med medlemsstaterna och kommissionen. Sverige var vidare talesman för EU i codexmötet 17-21 mars. Till de svårare frågorna hörde kvalitetssäkringssystem, positiva listor för foderingredienser, främmande ämnen, GMO, antibiotikaförbud och krav på produktion på gårdsnivå. I huvudsak följde mötet EU:s önskemål. Ett par förslag om ändring av kontrolldirektivet beträffande bl.a. skyddsklausul, tredje land och rapportskyldigheter avslutades under ordförandeskapet. Två dossiers om GMO i foder- och livsmedel Novel Feed and Food togs upp. Till de svåra frågorna hörde omfattning, krav på GMO från tredje länder, tröskelvärden, märkning och spårbarhet. Projektet är ännu inte helt avslutat. En dossier om en ny horisontell ramlagstiftning för foder- och livsmedel samt inrättande av en europeisk livsmedelsmyndighet togs upp till förhandling. En gemensam ståndpunkt uppnåddes under ordförandeskapet. Vid sidan om detta arbete pågick på kommissionsnivå ett utvecklingsarbete inom expertkommittéer med att ta fram en horisontell kontrollagstiftning för foder och livsmedel. Till viss del omfattande även smitt-, djur- och växtskyddsområdet. Vidare tog kommissionen upp förslag om införande av dioxin/pcb gränsvärden för foder och livsmedel och en total miljö strategi för dioxin/pcb. Denna fråga lyftes senare till rådet. 3 GMP = Good Manufactureing Practise 9

Under andra halvåret 2001 (det belgiska ordförandeskapet) beslutade rådet om införande av nya gränsvärden för dioxin och arbetet med främmande ämnesdirektivet samt direktivet om öppen deklaration avslutades. Därutöver togs beslut om att förbjuda några substanser inom gruppen koccidiostatika. 3.2 Regelverket rörande TSE och ABP Kommissionen presenterade ett förslag till EG-förordning om transmissibla spongiforma encefalopatier (TSE) redan hösten 1998. TSE är samlingsbegreppet för de sjukdomar till vilka bovin spongiform encefalopati (BSE eller galna kosjukan ) hör. Avsikten med en EGförordning om TSE var att samla all lagstiftning rörande denna grupp av smittämnen inom en gemensam ramlagstiftning. Arbete i rådsarbetsgrupper hade pågått under 1999 och 2000 men avslutades med möten under det svenska ordförandeskapet våren 2001. Denna förordning antogs den 22 maj 2001 under namnet Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati. Den började tillämpas från den 1 juli 2001 och innehåller, när övergångsbestämmelserna upphört att gälla, sådana restriktioner inom foderområdet som anses nödvändiga för att bekämpa BSE. Kommissionen presenterade ett förslag till EG-förordning om animaliska biprodukter (ABP - för närvarande benämnt animaliskt avfall) under hösten 2000. Avsikten med en EGförordning om ABP var att samla all lagstiftning om villkor för hantering av animaliskt avfall inom en gemensam ramlagstiftning. Ett rådsarbetsgruppsmöte hölls under det franska ordförandeskapet hösten 2000 men huvuddelen av arbetet i rådsarbetsgrupper kom att äga rum under det svenska ordförandeskapet våren 2001. En s.k. gemensam ståndpunkt kunde uppnås under det sista jordbruksrådet (jordbruksministrarnas möten) i juni 2001 vilket uppfattades som en framgång för det svenska ordförandeskapet. Arbetet var dock inte färdigt i och med detta för även EU-parlamentet skulle ge sitt samtycke. (Anm. Efter förlikning mellan de två institutionerna kunde förordningen antas den 3 oktober 2002 under namnet Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 om hälsobestämmelser om animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel. Denna omfattande förordning, som i huvudsak skall börja tillämpas från 1 maj 2003, innehåller en rad bestämmelser inom foderområdet bl.a. ett s.k. kadaverförbud, enligt svensk modell sedan 1986, men också ett s.k. kannibalismförbud vilket innebär förbud mot utfodring av ett djurslag med bearbetat animalsikt protein som härrör från djurkroppar eller delar av djur av samma art). 3.3 Ändringar i EU-regelverk avseende foder 3.3.1 Fodertillsatser Kommissionens direktiv 2001/79/EG av den 17 september 2001 om ändring av rådets direktiv 87/153/EEG om fastställande av riktlinjer för bedömningen av tillsatser i djurfoder Kommissionens förordning (EG) nr 2380/2001 av den 5 december 2001 om godkännande och användning av en fodertillsats under tio år Kommissionens förordning (EG) nr 2205/2001 av den 14 november 2001 om ändring av rådets direktiv 70/524/EEG om fodertillsatser och om återkallande av godkännandet av vissa tillsatser 10

Kommissionens förordning (EG) nr 2200/2001 av den 17 oktober 2001 om provisoriska godkännanden av fodertillsatser Kommissionens förordning (EG) nr 2013/2001 av den 12 oktober 2001 om provisoriskt godkännande av ett nytt användningsområde för en fodertillsats och permanent godkännande av en fodertillsats Kommissionens förordning (EG) nr 1334/2001 av den 2 juli 2001 om provisoriskt godkännande av en ny fodertillsats Kommissionens förordning (EG) nr 937/2001 av den 11 maj 2001 om godkännande av nya användningsområden för tillsatser och nya tillsatspreparat, om förlängning av provisoriska godkännanden och om godkännande av användningen av en fodertillsats under tio år Kommissionens förordning (EG) nr 418/2001 av den 1 mars 2001 om godkännande av nya fodertillsatser och nya användningsområden för fodertillsatser 3.3.2 Officiell kontroll Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/46/EG av den 23 juli 2001 om ändring av rådets direktiv 95/53/EG om fastställande av principerna för organisationen av officiell kontroll på djurfoderområdet samt av rådets direktiv 70/524/EEG, 96/25/EG och 1999/29/EG om djurfoder Kommissionens rekommendation av den 5 juni 2001 om det samordnade kontrollprogram som skall genomföras på foderområdet 2001 i enlighet med rådets direktiv 95/53/EG 3.3.3 BSE (regeländringar med påverkan på foder) Kommissionens förordning (EG) nr 1326/2001 av den 29 juni 2001 om införande av övergångsbestämmelser för att möjliggöra övergången till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati och om ändring av bilagorna VII och XI i den förordningen Kommissionens förordning (EG) nr 1248/2001 av den 22 juni 2001 om ändring av bilagorna III, X och XI i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 som rör epidemiologisk övervakning och testning av transmissibel spongiform encefalopati Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati 2001/165/EG: Kommissionens beslut av den 27 februari 2001 om ändring vad beträffar hydrolyserat protein av beslut 2001/9/EG om kontrollåtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av rådets beslut 2000/766/EG om vissa skyddsåtgärder vad gäller transmissibel spongiform encefalopati och utfodring med animaliskt protein 2001/9/EG: Kommissionens beslut av den 29 december 2000 om kontrollåtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av rådets beslut 2000/766/EG om vissa skyddsåtgärder vad gäller transmissibel spongiform encefalopati och utfodring med animaliskt protein 11

3.3.4 Övrigt 2001/25/EG: Kommissionens beslut av den 27 december 2000 om att förbjuda användningen av vissa animaliska biprodukter för produktion av foder till livsmedelsproducerande djur. Rådets direktiv 2001/102/EG av den 27 november 2001 om ändring av rådets direktiv 1999/29/EG om främmande ämnen och produkter i djurfoder Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG 3.4 Det svenska regelverket avseende foder 2001 3.4.1 Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1993:177) om foder - SJVFS 2000:110 konsoliderad upplaga - SJVFS 2000:169, beslut 2000-12-20 - SJVFS 2001:5, beslut 2001-01-17 - SJVFS 2001:70, beslut 2001-06-20 3.4.2 Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1998:34) avseende hantering av djurkadaver och annat animaliskt avfall - SJVFS 2000:150 konsoliderad upplaga - SJVFS 2000:166, beslut 2000-12-20 - SJVFS 2001:45, beslut 2001-03-29 Föreskrifter återfinns på Jordbruksverkets hemsida www.sjv.se där de kan laddas ner eller beställas. 12

4 Foderkontroll Foderkontrollen kan delas upp i tre delar: 1. Grundkontroll 2. Säkerhetskontroll 3. Datainsamling o Registrering av marknadens aktörer (tillverkare, handlare och i vissa fall användare) o Produktionsdata Råvaror Foder Foder innehållande läkemedel Foderkontrollen fastställs under hösten året före kontrollåret. Foderkontrollplanen utarbetas med utgångspunkt från redovisat produktsortiment, riskbedömningar och samordnad kontroll inom EU. För år 2001 fastställdes den samordnade kontrollplanen av kommissionens ständiga foderkommitté först i juni (Kommissionens rekommendation av den 5 juni 2001 om det samordnade kontrollprogram som skall genomföras på foderområdet 2001 i enlighet med rådets direktiv 95/53/EG). Kontrollen är avgiftsfinansierad och riktad mot den kommersiella fodertillverkningen. För stickprovsvis kontroll på gårdsnivå har under 2001 ett särskilt anslag för BSE-kontroll använts. Finansiering via avgifter sker däremot vid godkännande av tillverkning, på såväl kommersiell nivå som gårdsnivå, för inblandning av läkemedel och vissa risktillsatser. 4.1 Grundkontroll Foderkontrollens bas består av näringsanalyser på foderblandningar dvs. råfett, råprotein, växttråd och aska. Grundkontrollen är en redlighetskontroll där uppmätta resultat kontrolleras mot produkternas märkningsuppgifter (märkning på produkt eller produktblad vid bulkvaror). Utgångspunkten är att alla fodertillverkare skall besökas minst en gång per år och att alla olika produkter av foderblandningar ska provtas minst en gång per år när det gäller foder för sällskapsdjur medan det för övriga djurslag så ökar provtagningsmängden och besöksfrekvensen med produktionsvolymen. Utöver de grundläggande näringsanalyserna varieras kontrollen från år till år. I den årliga foderkontrollplanen fastställs vad som skall analyseras och hur många prover som skall tas, dessa fördelas slumpmässigt på avsedda produktgrupper. 13

Enligt foderkontrollplanen kontrollerades 2001utöver ovan nämnda basanalyser: - Mineraler: Fosfor (P), natrium (Na) & selen (Se) i mineralfoder samt Zink (Zn) i svinfoder - Vitaminer: Vitamin A kontrolleras vid bäst före datum i kyckling-, smågris-, ungnöt- och kalvfoder - Aminosyror: Lysin & treonin kontrollerades i svinfoder och metionin i fjäderfäfoder. Förutom näringsinnehåll omfattar grundkontrollen även kontroll av märkning samt datainsamling av användning av vissa fodertillsatser. Vid årliga s.k. hygienbesök (företag som producerar mer än 1000 ton foder per år) kontrolleras speciellt ordning & reda, hygien, uppföljning av kontrollprogram (salmonella), egenkontroll, journalföring, etc. 4.1.1 Bedömning av analysresultat för näringskontrollen Alla foder som provtas inom ramen för provtagningsplanen analyseras med avseende på olika näringsämnen. Resultatet jämförs med det deklarerade värdet och bedöms enligt de, inom EU, fastställda toleransgränserna. Vid bedömningen av foderprovet använder Jordbruksverket ett särskilt poäng- och betygssystem (tabell 18). Varje enskild analys får en poäng från 1-4 beroende på hur väl resultatet överensstämmer med det deklarerade värdet. Provet får sedan ett sammanvägt betyg där de enskilda poängerna är avgörande. Det högsta betyget är 5 och det lägsta är 1. Om provet får betyget 1 ska foderleverantören lämna in ett skriftligt yttrande där uppföljning och vidtagna åtgärder ska anges. Även i de fall då deklarerat värde saknas erhåller provet betyget 1. 4.1.2 Näringskontroll Under 2001 togs 1 350 prover ut för analys av näringsämnen (råprotein, råfett, aska, växttråd m.fl.). Resultaten presenteras som medelbetyg per djurslag samt totalt för alla prover i den årsrapport som Jordbruksverket ger ut. I denna redovisning framgår även fördelningen av avvikelser i de enskilda analyserna för varje djurslag. Medelbetyget totalt för alla proverna blev 3,9 (preliminärt värde) i kontrollen 2001 (tabell 19-20). Ca. 10 % (preliminärt värde) av proverna fick betyget 1 vilket ledde till krav på skriftligt yttrande och uppföljning. Inte i något fall var dock avvikelserna sådana att det föranledde att Jordbruksverket beslutade om åtgärder i form av t.ex. saluförbud. 4.1.3 Mineraler Fosfor analyserades i åtta foderprov och natrium i sju stycken. Det var endast en analys på fosfor som visade högre värden än deklarerat. Fjorton selenanalyser utfördes och fem analyser innehöll lägre halten är deklarerat men inget prov innehöll mer än deklarerat. Endast två analyser på zink i smågrisfoder gjordes varav en innehöll lägre halt än deklarerat (Tabell 20). 4.1.4 Vitaminer År 2002 kontrollerades halten av A-vitamin i 37 foderprover. Det var foder till unga djur som analyserades, kyckling, ungnöt och smågris. Två prover innehöll högre halten är deklarerat och två lägre (Tabell 20). 14

4.1.5 Aminosyror Trettiosju svinfoderprover analyserades för innehållet av aminosyrorna lysin och treonin varav endast ett prov hade lägre än deklarerad halt treonin. Metioninhalten kontrollerades i 44 fjäderfäfoder och två prover innehöll lägre halter än deklarerat (Tabell 20). 4.1.6 Hygienbesök Jordbruksverket har som mål att utföra ett s.k. hygienbesök om året på alla stora foderanläggningar. Vid hygienbesöken deltar en av Jordbruksverket utsedd foderinspektör samt länsveterinär (hygiengrupp). Vid besöket görs en genomgång av fabriken utifrån bilaga 17 och 18 i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1997:133) om foder. Hygiengruppen tittar bl.a. på anläggningens rengöringsrutiner och egenkontrollprogram. Vid besöket tas även ett antal prover för analys av salmonella vid kritiska punkter i foderanläggningen. 4.2 Säkerhetskontroll Utöver grundkontrollen görs fysiska kontroller, dokumentationskontroller och/eller provtagning och analys för att säkerställa att foder och foderprodukter inte utgör någon risk för människors och djurs hälsa eller är en miljörisk. Dessa kontroller utförs i huvudsak i projektform. Enligt foderkontrollplanen kontrollerades 2001: Kött- och benmjöl: Kontrollerades i foder till livsmedelsproducerande djur Mykotoxiner: Med anledning av rådande väderleksförhållanden under hösten förkom misstankar om risk för toxinbildning i årets spannmål varför Jordbruksverket efter signaler från SVA 4 under hösten genomförde ett projekt för att kartlägga förekomsten av mögeltoxinet deoxynivalenol. Därtill tillkommer en etablerad löpande kontroll avseende aflatoxin. Dioxiner: Kontroll av fiskprodukter Läkemedel och Koccidiostatika: Tylosinfosfat i slaktsvinsfoder, klortetracyklin i smågris- och slaktsvinsfoder, narasin i hönsfoder samt lasalocid i slaktkyckling- och kalkonfoder. Tungmetaller: Arsenik (As) i samt kvicksilver (Hg) i foderblandningar. Salmonella: Ett miljöprov för salmonellakontroll tas vid varje besök hos fodertillverkare. Hos importörer tas ett foderprov för salmonellakontroll (i huvudsak sällskapsdjurfoder). OBS utöver dessa prover tillkommer av företagen ålagd veckovis provtagning. Råvaror: Kontroll av märkning och analyserat deklarerat värde. Dokumentationskontroll: Läkemedelshantering (läkemedel och koccidiostatika) 4.2.1 Kontroll av förbudet mot bearbetat animaliskt protein i foder I Sverige har det varit förbjudet att utfodra idisslare med kött- och benprodukter från idisslare sedan 1991. 1995 införlivades EU:s förbud att utfodra däggdjursprotein till idisslare (94/381/EG). Motsvarande förbud återfinns nu i Kommissionens Beslut 2002/248/EG. En kontroll av förekomsten av kött- och benmjöl i foder till idisslare har pågått under flera år. 4 Sveriges Veterinärmedicinska anstalt 15

Förbud mot användande av bearbetat animaliskt protein i foder till alla livsmedelsproducerande djur infördes den 1 januari 2001 i hela EU. Förbudet är ett viktigt led i försöket att bryta smittspridningen av BSE 5 hos idisslare. Efter att förbudet infördes har det pågått en omfattande verksamhet för att kontrollera efterlevnaden av förbudet. 4.2.1.1 KBM kontroll av kommersiella anläggningar Kontrollen startade tidigt på året med besök hos de kommersiella fodertillverkarna för att konstatera att inget kött- och benmjöl (KBM) fanns kvar ute på fabrikerna. Dessutom togs ett antal foderprover som skickades för mikroskopisk analys av KBM. Denna kontroll av fodret pågick under hela året, resultaten redovisas i tabell 21. Spår (< 0,5 %) av kött- och benmjöl återfanns i fodret främst under det första kvartalet efter förbudets inträde, inga positiva fynd hittades fr.o.m. juni 2001. Innan köttmjölsförbudet infördes, var det möjligt att tillverka foder för svin och fjäderfä innehållande KBM på foderanläggningarna. Fynden av spår av KBM ansågs bero på svårigheten att genomföra en tillräckligt god rengöring i foderfabrikerna varför rester bedömdes förekomma under en relativt lång tid efter det att förbudet infördes. Återfinns spår av kött- och benmjöl i fodret begärdes av fodertillverkarna en skriftlig förklaring till hur fodret kontaminerats med KBM och vidtagna åtgärder. Efter vidtagna åtgärder genomfördes en ny kontroll av Jordbruksverket inklusive ny provtagning. Om dessa nya analyser visade sig vara negativa så avskrevs ärendet. I de fall spår av kött- och benmjöl återfanns i fodret efter de första månaderna efter förbudets inträde, åtalsanmäldes företagen. Utredningen från Jordbruksverket fortsatte som vanligt och alla ärenden kunde avskrivas under sommaren/hösten 2001. Sverige har även redovisat denna kontroll till EU-kommissionen i rapporten Control of BSE in Sweden Uppdated and additional information den 31 januari 2002. 4.2.1.2 Gårdskontroll av KBM Utöver kontrollen på fabrikerna har även en begränsad kontroll av förbudet genomförts på gårdsnivå. Ca 1 600 gårdar spridda över hela landet kontrollerades med hjälp av landets distriktsveterinärer under perioden januari till september med den största andelen besök gjorda under årets första fem månader. Veterinärerna kontrollerade bl.a. att ingen råvara av eller foder innehållande kött- och benmjöl fanns på gården samt att hanteringen av idisslar- och svin/fjäderfäfoder var separerad. En faktisk separering av hanteringen av foder till idisslare eller enkelmagade djurslag är viktigt då foder till svin eller fjäderfä får innehålla fiskmjöl, vilket inte får förekomma i idisslarfoder. På gårdar som tillverkade eget foder togs foderprover för analys av KBM (kommersiella foder kontrollerades på fabrikerna). I ett fall hittades en gammal säck med foder som innehöll foder med kött- och benmjöl vilken på en gång omhändertogs. Ingen medveten inblandning av bearbetat animaliskt protein kunde upptäckas via kontrollerna, men spår av kött- och benmjöl i foder hittades på tre gårdar. Samtliga tre ärenden är avslutade efter negativa uppföljande prover. Resultaten redovisas i tabell 22. 5 Bovin spongiform encefalopati ofta utryckt som galna kosjukan 16

4.2.1.3 Kontroll av KBM i importerade råvaror Till Sverige införs varje år råvaror av bearbetat animaliskt protein som går som foder till pälsoch sällskapsdjur. Ett antal åtgärder kring införseln utförs för att kontrollera att dessa produkter kommer fram till avsedd destination. Mottagarlandet skall enligt EU:s regelverk ha accepterat ett mottagande, vilket sker genom att mottagaren ansöker om acceptans. Avsändarlandets myndigheter informeras om att beslut fattats. När råvaran skickas till Sverige ska officiell veterinär skicka ett ANIMO-meddelande till ansvarig officiell veterinär i Sverige. I ett ANIMO-meddelande uppges bl.a. avsändande anläggning, typ och mängd av produkt. När varan kommit fram och kontrollerats, sänds ett svarsmeddelande tillbaka till avsändarlandet. På så sätt kontrolleras att rätt mängd råvara kommer fram till avsedd destination. 4.2.2 Mykotoxiner 4.2.2.1 Deoxynivalenol (DON) Under hösten 2001 fick SVA larm om riklig förekomst av fältskadesvampen Fusarium i spannmål p.g.a. den våta hösten och besvärliga skördeförhållanden. Släktet Fusarium växer till på spannmålen och beroende på omständigheterna kan olika former av trichotecener (grupp om ca. 65 mögeltoxin) bildas bl.a. DON (en annan benämning är vomitoxin). Flera trichotesener är toxiska och kan leda till flera olika störningar i djurproduktionen. I Jordbruksverkets regi togs ett antal spannmålsprover (avsedda till foder) från hela landet för att kartlägga en eventuell utbredning av DON. Totalt analyserades 51 spannmålsprover från 15 län, inget av de analyserade prover innehöll halter som överskred det rekommenderade värdet på 4 000 µg DON per kg spannmål (42 prover <100, 5 prover 100-250, 4 prover 250-500 samt 0 prover >500 µg/kg spannmål) 4.2.2.2 Aflatoxin Aflatoxin är ett mögeltoxin som bildas av mögelsvampen Aspergillus som främst växer i varma och fuktiga miljöer. Mögeltoxinet är cancerogent och överförs från fodret till mjölken och kan därmed påverka också människor. För att säkerställa att importerade foderråvaror inte innehåller förhöjda halten av aflatoxin är mottagaren skyldig att låta analysera partiet med avseende på aflatoxin. Om gränsvärdet för aflatoxin överskrids får inte fodret säljas eller användas förrän Jordbruksverket beslutat om åtgärd. Gränsvärdena för aflatoxin är olika beroende på till vilka djurslag foderråvarorna ska användas. Lägst är gränsvärdet för foderråvaror till mjölkkor. Resultatet från 2001 års kontroll av aflatoxin redovisas i tabell 23, medelvärdet är framräknat på för de prover som innehåller detekterbara halter av aflatoxin B1. 4.2.3 Kontroll av dioxiner i fiskprodukter Med anledning av ett flertal incidenter under de senaste åren med fynd av höga halter dioxiner i foder har EU-institutionerna (parlamentet, rådet och kommissionen) fattat en rad beslut för att minska riskerna för exponering. I rådets direktiv 2001/102/EG fastställdes gränsvärden för olika foderprodukter bl.a. fiskprodukter. Det skall observeras att kommissionen anser att gränsvärden i foder och livsmedel skall följas av andra åtgärder för att minska utsläppen. 17

Aktuella bestämmelser t.o.m. december 2001 - Rådets direktiv 2001/102/EG av den 27 november 2001 om ändring av rådets direktiv 1999/29 om främmande ämnen och produkter i djurfoder - Rådets direktiv 1999/29/EG av den 22 april 1999 om främmande ämnen och produkter i djurfoder Under hösten 2001 (och våren 2002) genomförde Jordbruksverket och Livsmedelsverket ett gemensamt projekt för att studera dioxinförekomsten i foder och livsmedel. Totalt har 16 analyser utförts på fiskmjöl, fiskolja, hel färsk foderfisk (sill/tobis och skarpsill) och vegetabiliskt fett. Fiskmjölet används till foder, medan fiskoljan till stor del används även till livsmedel. Resultaten utrycks med storheten ng/kg och är beräknad enligt WHO-TEQ och utgör summan av de olika dioxinföreningarna (congener) enligt en övre gränsvärdesberäkning. De gränsvärden som gäller från den 1 juli i år uppgår till 6 ng/kg för fiskolja, 1,25 ng/kg (vid 12 % vattenhalt) för fiskprodukter som fiskmjöl och 0,75 ng/kg för vegetabilisk olja. Tidigare har det inte funnits några gränsvärden för dessa produkter. Resultaten presenteras i tabell 24, för att kunna jämföra resultaten avseende fiskmjöl behöver en vattenhaltskorrigering utföras med en faktor om ca 0.95 (0,95 x analysresultatet = ng/kg vid 12 % vattenhalt). Med anledning av mätosäkerheten och det låga antalet prover/analyser bör resultaten utvärderas med försiktighet. Det skall observeras att analyserna är mycket kostsamma (ca. 12 000 kr/analys) och tidskrävande. På Livsmedelsverkets hemsida www.slv.se finns ytterliggare information om dioxin. 4.2.4 Kontroll av läkemedel och koccidiostatika För inblandning av vissa fodertillsatser bl.a. koccidiostatika och läkemedel i foder krävs tillstånd från Jordbruksverket. Efter ett tillsynsbesök får företagen ett tidsbegränsat blandningstillstånd som därför måste förnyas med jämna mellanrum. För utlämnande av foder innehållande läkemedel krävs för de kommersiella foderföretagen även ett veterinärförskrivet recept för det aktuella läkemedlet och den aktuella behandlingen i fråga. För förvaring av läkemedel hos foderföretagen krävs tillstånd från Läkemedelsverket Substanserna för vilka man har blandningstillstånd skall endast återfinnas i de mängder och i de foder som de är avsedda för. Vissa läkemedel och koccidiostatika har förbjudits/dragits tillbaka under de senaste åren samt att Sveriges s.k. antibiotikaförbud dvs. användningen av tillväxtbefrämjande antibiotikafodertillsatser i praktiken fortfarande gäller. 4.2.4.1 Olaglig användning (tylosinfosfat & klortetracyklin) Tylosinfosfat är förbjudet att använda som fodertillsats 6 (tillväxtbefrämjande antibiotika) och ska inte förekomma i foder överhuvudtaget om det inte har förskrivits som läkemedel. Klortetracyklin får endast användas efter receptförskrivning. Totalt togs 10 prover vid sju anläggningar för kontroll av tylosinfosfat och klortetracyklin under året. Samtliga analyser låg under detektionsgränsen 2 mg tylosinfosfat/kg foder respektive 5 mg klortetracyklin/kg foder. 6 Rådets förordning (EG) nr 2821/98 av den 17 december 1998 om ändring, vad avser återkallande av tillstånd för vissa antibiotika, av direktiv 70/524/EEG om fodertillsatser 18

4.2.4.2 Kontroll av rätt inblandad halt (klortetracyklin & lasalocid) Det finns fastställda gränsvärden för hur stor mängd (mg/kg helfoder) koccidiostatika som är tillåtet att använda vid tillverkningen av foder. För läkemedel kontrolleras rätt inblandad halt mot utskrivet läkemedelsrecept. För år 2001 planerades en kontroll av inblandad halt för klortetracyklin. Av misstag togs dock dessa prover för kontroll i foder där läkemedel inte skall förekomma och resultatet redovisas under föregående punkt. Inte heller den planerade kontrollen av lasalocid genomfördes av den anledningen att inget foder med lasalocid inblandat fanns tillgängligt vid inspektörernas kontroll. 4.2.4.3 Kontroll av ev. överföring mellan olika batcher (narasin) Under 2001 genomförde Sverige stickprovskontroller på hönsfoder och ägg avseende rester av koccidiostatika preparatet narasin. Huvudsakligen (99,7 %) används substansen narasin i slaktkycklingfoder (fram till fem dagar före slakt) och är inte tillåtet till värphöns eller livkycklingar varför eventuell förekomst tyder på kontamineringsproblem inom foderindustrin (bristande rutiner i rengöring mellan olika batcher). Det skall tilläggas att narasin p.g.a. sin fysiska struktur är mycket besvärligt att hantera i foderanläggningarna då preparatet fastnar i all utrustning. Totalt togs 14 hönsfoderprover vid nio anläggningar under 2001 varav fem (fyra anläggningar) bedömdes som positiva enligt använd analysteknik (dvs. över 0,1 mg/kg foder). Vid positiva analysresultat får företaget enligt fastlagda rutiner lämna ett yttrande innehållande en förklaring till vad som inträffat samt vidtagna åtgärder för att förhindra en upprepning. Påvisade halter av narasin i ägg har visat på så låga halter att inga risker för människors hälsa har förekommit enligt Livsmedelsverkets toxikologiska bedömning. Jordbruksverket följer nogsamt företagens åtgärder för att komma åt problemet även under år 2002. Se även Livsmedelsverkets Rapport 6, 2002 Examination of Residues in Live Animals and Animal Production - Results of the Control 2001. Rapporten återfinns i sin helhet på Livsmedelsverkets hemsida www.slv.se. 4.2.5 Tungmetaller Jordbruksverket har under flera år utfört projekt gällande tungmetaller i foderråvaror, mineral/vitaminblandningar och foderblandningar. De tungmetaller som kontrollerats är främst kadmium och bly men även kvicksilver och arsenik. Bortsett från enstaka resultat har undersökningarna visat på halter under eller långt under uppsatta gränsvärdena för respektive metall. Trots tidigare resultat är det viktigt att ha en kontroll för att följa trenderna och i tid upptäcka om situationen skulle förändras. Eftersom arsenik och kvicksilver är de metaller som kontrollerats i minst omfattning, koncentrerades kontrollen år 2001 till de metallerna. Resultaten från tungmetallskontrollen år 2001 visar att det inte finns några problem med vare sig arsenik eller kvicksilver i foderblandningar. Resultaten redovisas i tabell 25 & 26 4.2.6 Salmonella Sveriges salmonellakontroll, inklusive salmonellakontrollen av foder, för 2001 har rapporterats separat från SVA (i samarbete med Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Smittskyddsinstitutet) till EU-kommissionen, Trends and sources of zoonotic infections 19

recorded in Sweden during 2001. Rapporten återfinns i sin helhet på SVA:s hemsida www.sva.se. Texten och rapportens upplägg följer tidigare år. Här återges enbart en kort sammanfattning av resultaten. Det skall observeras att proverna som rapporteras inte överensstämmer med det totala antalet prover. Till skillnad från den obligatoriska provtagningen behöver företagen vid frivillig provtagning endast rapportera positiva fynd. De flesta större foderföretagen tar prover för salmonella i större omfattningen än vad som krävs av författningen. Av 4 834 prover analyserade på foderråvaror och färdigfoder var 55 st positiva, i huvudsak på importerade foderråvaror, tabell 27. Ingen foderråvara som innehåller, eller misstänkts innehålla, Salmonella får användas i foderproduktionen utan att salmonellan har eliminerats och nya prover har visat att råvaran är salmonellafritt. Av 10 316 analyserade miljöprover från olika typer av anläggningar som tillverkar råvaror eller foder var 77 stycken positiva och medförde att åtgärder måste vidtas på de enskilda anläggningarna (tabell 28). Fynd av Salmonella i miljön eller på färdigt foder förorsakar alltid vidare provtagning och dekontaminering enligt regler fastlagda i Jordbruksverkets föreskrifter för att förhindra att smittat foder går ut på marknaden. I vissa fall blir Jordbruksverket inblandat i utrednings- och saneringsarbetet. Det är också Jordbruksverket som utför den slutliga provtagningen inför ett friförklarande av en anläggning då salmonella förekommit på kritiska punkter i miljön eller i färdigt foder. 4.2.7 Råvaror För kontrollen 2001 planerade Jordbruksverket att kontrollera märkning och deklarerade näringsuppgifter på råvaror. Resultatet av kontrollen av råvaror är av mindre omfattning. Det beror på att märkningsuppgifter rörande näringsinnehåll inte har funnits. Därför har inte analyser heller kunnat göras för att kontrollera det deklarerade värdet. 4.2.8 Dokumentationskontroller 4.2.8.1 Läkemedelshantering/loggböcker En riktad kontroll av förande av loggböcker avseende läkemedel och medel mot protozoer genomfördes under året. Förutom att följa dokumentation genom fabriken av slumpmässigt utvalda ärenden kontrollerades speciellt att följande delar ingår i loggboken: - Batchnummer på produkten, - Inköpsdatum, - Förbrukning per uttagstillfälle (datum & mängd) samt - Om aktuella åtgärder var signerade. Totalt har 22 rapporter lämnats från 16 godkända anläggningar med följande resultat: - två fabriker saknar separata loggböcker då hela hanteringen bokförs i datasystemet, - fyra av de kontrollerade anläggningarna hade under året inte blandat in läkemedel/koccidiostatika i fodret, - från detaljkontrollen framkom inga allvarliga anmärkningar/avvikelser förutom att det vid två anläggningar noterades att batchnummer saknades på den aktuella varan (Cetece & zinkoxid). Sammanfattningsvis har de kontrollerade företagen fått ett gott betyg vid kontrollen och 20

hanteringen av läkemedel/koccidiostatika och tillverkningen av foder innehållande dessa substanser har i detalj kunna följas genom fabriken. 4.2.8.2 Kontroll av zinkoxidkvalité Användningen av zinkoxid i högdos (2000 ppm) mot avvänjningsdiarréer hos smågrisar klassas fr.o.m. januari 1998 som läkemedel vilket innebar en övergång från foderkvalité till läkemedelskvalité av den aktuella substansen. Under år 2000 inkom det uppgifter om fynd av zinkoxid av foderkvalité varför en dokumentationskontroll av kvalité och hantering genomfördes. OBS att zinkoxid av foderkvalité får användas som mineralkälla men att hanteringen av läkemedelskvalitén skall likställas med övriga läkemedel avseende bl.a. låsta utrymmen och journalföring. Femton kontroller genomfördes utan några anmärkningar avseende hantering och förvaring av zinkoxid. En anläggning hade vid kontrollen enbart foderkvalité på anläggningen och vid en anläggning fanns zinkoxid i båda formerna. Förda loggböcker gav ingen indikation på att zinkoxid av foderkvalité användes på ett otillåtet sätt. 21

5 Läkemedelsstatistik avseende inblandning av läkemedel via foder 5.1 Totalförbrukning För inblandning av läkemedel och vissa fodertillsatser (bl.a. koccidiostatika) på såväl industri som gårdsnivå (hemmablandare) krävs tillstånd av Jordbruksverket. Detaljer kring tillståndsgivningen regleras i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1993:177) om foder. Registrerade anläggningar eller anläggningar med tillstånd presenteras i tabell 29. Uppgifterna i tabell 30 och 31 samt diagram 17 & 18 avser enbart läkemedel och koccidiostatika som distribueras via foder antingen i form av inhemsk fodertillverkning eller import (avseende fiskodlingar) för användning inom landet. Uppgifterna är inhämtade från tillverkarnas egna förbrukningsuppgifter till Jordbruksverket samt från Fiskhälsan FH AB 7. Under år 2001 har tillverkning av foder innehållande läkemedel och koccidiostatika förekommit på 30 stycken godkända foderindustrier, ytterligare 4 industrier har haft tillstånd men inte utnyttjat dessa. Etthundrafemtiofem hemmablandare har haft tillstånd varav 79 inte utnyttjat tillstånden. Den totala förbrukningen av läkemedel som distribuerats via foder år 2001 framgår av tabell 30. Observera att all data presenteras som kg aktiv substans enligt ATC-systemet 8. Tabell 31 ger motsvarande jämförelse avseende totala förbrukningen för åren 1999-2001. Diagram 17 & 18 ger en översikt avseende totalförbrukningen av koccidiostatika och antibakteriella medel via foder under åren 1990-2001 (antibakteriella medel = tetracykliner, makrolider och övriga antibakteriella medel). Observera att all data presenteras som kg aktiv substans. Observera även att uppgifterna skiljer sig något mot tidigare presenterade uppgifter för år 2001 p.g.a. sent inlämnade uppgifter. 5.2 Läkemedelsanvändning i foder per djurslag 5.2.1 Fjäderfä Inblandning av läkemedel/koccidiostatika under år 2001 har skett vid 13 godkända anläggningar (tabell 29), ingen inblandning av läkemedel/koccidiostatika förekommer på gårdsnivå. Koccidiostatika behandling för fjäderfä uppgick till 10 408 kg aktiv substans 2001 vilket utgör 99,9 procent av all inblandningen av läkemedels/koccidiostatika i foder (tabell 30). Huvuddelen av använd mängd koccidiostatika går till uppfödningen av slaktkycklingar, totalt 9 517 kg aktiv substans dvs. 91 %, tabell 32-33. Användningen av koccidiostatika är relativt stabilt över åren vilket framgår av tabell 34 och diagram 17, 19 & 20. 7 Användning av läkemedel och vacciner till odlad fisk under 2001. Fiskhälsan FH AB, 814 70 Älvkarleby. 8 Anatomical Therapeutic Chemical classification system = ett gemensamt skandinaviskt system bestående av 14 huvudgrupper uppdelade efter var eller hur läkemedlet verkar. FASS VET. Läkemedel för veterinärmedicinskt bruk, 2001. LINFO Läkemedelsinformation AB, Box 17608, 118 92 Stockholm 23

5.2.2 Gris För grisfoder (liksom för pälsdjur) förekommer en relativt stor inblandning av läkemedel på gårdsnivå (27 %), vilket skall jämföras med år 2001 då 13 % av inblandad mängd läkemedel skedde på gårdsnivå. Tillblandningen av foder innehållande läkemedel har 2001 skett på 18 foderfabriker och hos 46 hemmablandare. Förbrukningen av läkemedel för gris presenteras i tabell 35-36 samt diagram 21. 5.2.3 Nöt För kalvar fortsätter minskningen av användningen av tetracykliner för behandling av lungoch luftvägssjukdomar hos kalvar via fodret att minska vilket framgår av tabell 37-38. 5.2.4 Fisk Tabell 39-40 och diagram 21-22 visar på en måttlig ökning av läkemedelsanvändningen vilken kan förklaras med den varmare väderleken jämfört med 1999 som var en mycket kall sommar. Ytterliggare information avseende läkemedel till odlad fisk återfinns i Fiskhälsan FH AB:s rapport Användning av läkemedel och vacciner till odlad fisk under 2001. 5.2.5 Pälsdjur För pälsdjur kan noteras en betydande nedgång i rapporterad använd mängd avseende klortetracyklin jämfört med tidigare år, tabell 41-42 samt diagram 23. Under året har i pälsdjursfoder vid två anläggningar blandats in totalt 90 kg 10 % Larvadex för behandling av fluglarver i gödseln. 5.2.6 Försöksdjur En anläggning har tillstånd för tillverkning av försöksdjursfoder innehållande läkemedel och har under 2001 blandat in 0.7 kg 22 % Axilur, avmaskningsmedel innehållande den verksamma substansen senbendazol. 5.2.7 Vilt En anläggning har blandat in 22,5 kg 10% Rintal (febantel) i foder till vilt. 5.2.8 Uppfödning av djur för andra ändamål Vid en anläggning för uppfödning av kycklingar för produktion av antigen för koccidiostatika vaccin har 1 kg 0,01 % Maxus (avilamycin) använts i förebyggande syfte mot bakteriella infektioner. Observera att dessa djur inte används som livsmedel eller foder efter slakt utan destrueras. 24

6 Aktuella webbsidor EUR-Lex: www.europa.eu.int/eur-lex/ Jordbruksdepartementet: www.jordbruk.regeringen.se Jordbruksverket: www.sjv.se Livsmedelsverket: www.slv.se Läkemedelsverket: www.mpa.se SANCO: www.europa.eu.int/comm/dgs/health_consumer/index_sv.htm Foderkommitten: www.europa.eu.int/comm/food/fs/rc/scfcah/anim_nut/index_en.html Veterinärkommittén: www.europa.eu.int/comm/food/fs/rc/scfcah/ah_aw/index_en.html SCAN: www.europa.eu.int/comm/food/fs/sc/scan/index_en.html SCAHAW: http://www.europa.eu.int/comm/food/fs/sc/scah/index_en.html SLU: www.slu.se SVA: www.sva.se 25