Motion till riksdagen 1986/87: Sonja Rembo (m) Internationalisering av svensk sjöfart Den svenska handelsflottan har under det senaste decenniet minskat avsevärt tonnage- och antalsmässigt. U n der en tioårsperiod krympte det svenskflaggade tonnaget med ca 80%. Samtidigt halverades antalet ombordanställda i sven kflaggade fartyg. Parallellt eliminerades den svenska storvarvsindustrin. Dessutom har rederinäringen i Sverige under senaste tid undergått en märkbar strukturförändring. Mot slutet av år 1986 förfogade svenskba erade rederier över en nona på närmare 7 miljoner dwt. sammansatt av svenskflaggade linjefartyg och liknande, wenskflaggade närsjöfartsfartyg samt utiandsflaggade tankfartyg och bulkfartyg avsedda för oceantrampmarknaden. Den svensk flaggade. privatägda handelsflottan är för närvarande på ca 2,6 miljoner dwt fördelade på ca 370 fartyg i utrikes trafik. De svenskägda, stora fartygen finns huvudsakligen under utländsk flagg. Så sent som under år 1985 var en mycket stor andel av de sa fartyg statsägda. Det privatägda tonnaget under utländsk flagg var däremot försvinnande litet. Under är 1986 har väsentliga förändringar inträtt så till vida att det statsägda utländska tonnaget minskat markant under det att det privatägda under utländsk flagg ökat starkt. Uppenbart är att huvudparten av tidigare svenskflaggat stortonnage numera är registrerat i utlandet. l den mån det försvunnit och ersatts har detta skett genom annat också utiandsflaggat tonnage. En väsentlig del är registrerat i öppna register. Totalt sett seglar i dag en mycket stor del av världshandelsflottan under flagg i stater som inrättat öppna register. En betydande del härav kan betraktas som registrerat i bekvämlighetsregister. Under bekvämlighetsflagg återfinns de bästa fartyg och de bästa förhållanden som erbjuds i världen men ocksade allra sämsta. Totalt omfattar det bekvämlighet flaggade tonnaget en tredjedel av världshandelsflottan. Förhållandena mir det gäller säkerhetsmässig övervakning från statens och klassningssällskapens sida förbättras successivt vad gäller fartyg under bekvämlighetsflagg. Detsamma gäller kontrollen av att internationellt antagna sociala villkor för besättningen efterlevs. Man kan med fog utgå från att en betydande liberalisering skett under senaste år vad gäller inställningen i sjöfartsländerna till registrering i öppna register inkl. bekvämlighetsregistren. Det gäller också i Sverige. Ett uttryck härför är tillkomsten av det s. k. internationaliseringsavtalet mellan Redareföreningen och de anställda organi ationcr rörande villkor för överföring av fartyg till utländsk flagg samt reglering av anställningsvillkor 9
för anställda i svenska rederier vid tjänstgöring i fartyg som bibehållet svenskt ägare- och/eller driftsinflytande överförs till utländsk flagg. Avtalet har gällt allt edan den J januari 1984. Avtalet förutsätter att utflaggning kan ske bl. a. till land med öppet register. I det fallet skall de ombordanställda erbjudas fortsatt tjänstgöring ombord i fartyget. Anställningsvillkoren skall i varje enskilt fall regleras genom överenskommelse mellan rederiet och berörda fackliga organisationer under medverkan av Redareföreningen. Detta innebär att det i huvudsak är de svenska villkoren som gäller för besättningen. Parternas avtal kan sägas ha sanktionerats av staten genom de ändringar som under år 1985 infördes i skattelagstiftningen i samband med att bl. a. den s. k. ettårsregeln ersattes med en sexmånadersregel Huvudregeln om skattefrihet efter sex månaders utlandsvistelse gäller inte för anställning på fartyg annat än i ett vis t specialfall. skattefrihet åtnjuts över huvud taget inte vid anställning ombord på svenskt fartyg. I fråga om anställning på utländskt fartyg gäller vid l 986- J 988 års taxeringar att skattefrihet föreligger om anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader och oavsett anställning hos arbetsgivare, som är en inländsk juridi k person eller en här i riket bosatt fysisk person, och anställningen utövat ombord på utländskt fartyg om huvusakligen gär i viss kvalificerad utländsk fart (sådan oceanfart som avses i l kap. l J andra stycket e) Jagen (1965: 719 ) om säkerheten på fartyg). skattefrihetsreglerna kan alltså få tillämpning på inkom t som de ombordanställda tjänar på fartyg under internationaliseringsavtal Under ett flertal år har inom den internationella sjöfarten utvecklingen gått mot att bygga upp internationellt anpassade register, s. k. öppna register. Härmed avses ett register som är öppet för fartygsägare utan anknytning genom nationalitet och/eller bostad till registerlandel Man kan med säkerhet säga att denna utveckling inte stått i överensstämmelse med tidigare vedertagen politisk och juridisk uppfattning i de s. k. sjöfartsländerna men den har alltmer måst accepteras på grund av den internationella utvecklingen. Tidigare hade ådana öppna register förekommit främst i länder som knappast kan anse som internationellt ledande i ekonomiska och sociala frågor. Det har då ofta varit fråga om s. k. bekvämlighetsflaggor, dvs. registrering av utländska fartyg i obegränsad utsträckning och där man från registerstatens sida underlåter att utöva säkerhetsmässig och social kontroll över registrerade fartyg. Den ekonomiska utvecklingen i flera sjöfartsländer har emellertid lett till att man under senaste tid finner funderingar på att öppna sådana register också i mera traditionella sjöfartsländer, t. ex. Frankrike, Jugoslavien, Storbritannien och Spanien. Det senaste är att frågan seriöst övervägs också i våra grannländer Finland och Norge. Det kan synas anmärkningsvärt att man i Sverige inte tagit upp denna fråga till ett mera seriöst bedömande. Frän den norska utvecklingen kan följande nämnas. Redan i januari 1984 föreslog skeppsredaren Erling D. Naess att man JO
skulle upprätta ett norskt internationellt sjöfartsregister där norska rederier som uppfyllde vissa betingelser kunde registrera sina fartyg och segla under norsk flagg. Det gällde framför allt norska rederier som bedrev oceansjöfart. Meningen var att man skall kunna konkurrera med andra öppna register, utnyttja norsk shipping-know-how och ha verksamheten förlagd till Norge. Frågan behandlades av den norska regeringen i februari 1985. Det ansågs inte föreligga skäl för att föreslå omläggningar i norsk sjöfartspolitik. Villkoren för sjöfart under norsk flagg skulle vara likartade så långt som möjligt. Naess' tankegångar vidareut.,.ecklades av en norsk redargrupp, och i april 1986 la regeringen Willoch fram ett förslag med en positiv inställning till frågan. Det sas däri bl. a. att, om regelverket för ett norskt internationellt register blir flexibelt och ligger nära den ordning som gäller för registrering i länder som t. ex. Liberia och Panama, registret troligen skulle dra till sig många fartyg. Norska redare som övervägde en utrikesregistrering skulle finna anledning att i stället använda det norska internationella registret. Vidare kunde man vänta sig att en stor del av den redan utflaggade flottan skulle återvända till Norge. Regeringen la vid detta tillfålle dock inte fram något färdigt förslag utan ansåg sig behöva utreda saken vidare. Kort därefter avgick emellertid regeringen Willoch och ersattes av regeringen Harlem-Brundtland som uttalade sig för att fortsätta den tidigare regeringens arbete. Man ansåg dock nödvändigt att från sina politiska utgångspunkter ytterligare utreda frågan i nära kontakt med näringens organisationer. Det gällde särskilt villkoren för bemanning av fartygen. I stortingsdebatten uppstod tvärpolitisk enighet om att spörsmålet om ett norskt internationellt register måste utredas. Förslag från regeringen emotsågs under våren 1987. Från Norges Rederiforhund har under hösten 1986 uttalats att följande huvudriktlinjer måste gälla i denna fråga: O Det traditionella norska sjöfartsregistret skall bestå som hittills och skall omfatta i huvudsak fartyg som driver kustfart samt offshoreverksamhet på norsk sockel. O Som ett alternativ till nuvarande internationella öppna register upprättas ett norskt sådant skeppsregister öppet för norska fartyg i utrikes fart och utländskt ägda fartyg som uppfyller vissa kvalitetskrav. Registret skall alltså ta sikte på återflaggning av norska uteregistrerade fartyg och inilaggning av utiandsägda fartyg. O Förutsättningar för ett öppet regiter i Norge måste vara frihet vid val av besättning och skattefrihet i Norge för utländska investerare. O Registret skall framstå som ett kvalitetsregister. Det skall förutsättas att fartygen uppfyller gällande internationella säkerhets- och sociala villkor. Löne- och arbetsvillkoren för norska arbetstagare skall avtalas med de norska sjöfartsorganisationerna. Sjöfart som i huvudsak sker innanför norsk kontinentalsockel, dvs. i huvudsak närsjöfart, kustfart och offshore-verksamhet på norsk sockel skall följa norska regler såsom i dag. Utländska rederier som vill registrera fartyg i registret skall ha formell anknytning till Norge. Il
Det måste vara angeläget att nu undersöka om man också i Sverige kan vidareutveckla det som skett genom internationaliseringsavtalet ä att vi inte blir helt överflyglade av den internationella utvecklingen om nu också nätt våra grannländer Finland och framför allt Norge. Det är att räkna med att stortinget beslutar om ett norskt internationellt fartygsregister under v!ren och att reglerna träder i kraft från halv!rsskiftet 1987. Moderata samlingspartiet har i näringspolitiken alltid strävat efter att behålla och utveckla ett bärkraftigt svenskt privat näringsliv. Svensk rederinäring har varit och är alltjämt en viktig faktor i det svenska näringslivet. Men genom den pågående utvecklingen decimeras både den svenskflaggade handelflottan och rederinäringens näringspolitiska betydelse. Svenskflaggade fartygsenheter finns för närvarande i huvudsak inom färjesjöfarten, närsjöfarten, vissa delar av linjesjöfarten och kustsjöfarten med de minsta fartygen. Förutom sin näringspoliii ka betydelse spelar dessa enheter också en avsevärd roll för transportberedskapen inför ett avspärrningsläge vid krig eller krigsfara. Det finns nu väsentliga skäl att snarast undersöka om man inte också i Sverige bör införa ett registreringsförfarande som bättre kan anpassas till den internationella ekonomiska utvecklingen än det system som vi har för närvarande. Det skall erinras om att förutnämnda skattefrihetsregler för ombordanställda på vissa utländska fartyg &äller endast fram t. o. m. 1988 års taxering. Den särskilda sjömansskattelagstiftningen och denna särregel i kommunalskattelagen övervägs för närvarande inom tinansdepartementet närmast med sikte på att avska fa specialskattelagstiftning för sjöfolk. Sedan några år utreds av en särskilt tillkallad utredningsman i vilken omfattning och under vilka förutsättningar bareboat charter förekommer över gränserna. Enligt direktiven till utredaren skall han ta ställning till bl. a. om bareboat charter till utlänning skall kräva tillstånd från staten. Denna utredning väntas avge sitt betänkande under år 1987. I årets budgetproposition uttalar kommunikationsministern (prop. 1986/ 87: 100 Bil8 s. 99) att den venska handelsflottans situation för närvarande är föremål för utvärdering inom regering kan liet. När detta arbete är avslutat av er regeringen att återkomma till riksdagen i denna fråga. I beredningsarbetet har bl. a. frågan om ett utökat samarbete mellan de nordiska linjerederierna aktualiserats. Kommunikationsministern uttalar att han har för avsikt att ta initiativ till överläggningar med ina nordiska kollegor för att undersöka vilka möjligheter som finns att underlätta samarbete mellan de nordbka rederierna för att därigenom tärka deras konkurrenskraft. Å tskilliga överväganden i centrala sjöfartspolitiska frågor pågår alltså för närvarande och vissa beslut kan väntas inom den närmaste tiden. Till bilden hör också att kommunikationsministern i förutnämnda budgetproposition (s. 26) uttalar att det enligt hans bedömning brådskar med utformningen av trafikpolitiska riktlinjer inför 1990-talet. Ambitionen bör vara att förelägga riksdagen en trafikpolitisk proposition under år 1988. Ansvaret för det arbete som nu har påbörjats ligger inom kommunikationsdepartementet. 12
l dessa sammanhang är det av avgörande betydelse att sven k sjöfart får villkor om medger en uthållig konkurrensförmåga i en internationell miljö. Frågor som rör en eventuell utvidgning av internationaliseringsavtalet alternativt inrättandet av ett svenskt internationellt fartygsregi ter framstår då som mycket viktiga. kan ke avgörande för svensk sjöfarts fortbestånd, i vart fall under svenskt flagg. Saken brådskar mot bakgrund av den internationella utvecklingen. Med hänsyn till dess inte bara sjöfartspolitiska utan också näringspolitiska betydelse över huvud taget bör en parlamentarisk utredning omedelbart tillsättas för att snabbutreda hithörande frågor. Inriktningen av arbetet bör vara att uppnå en så hög grad av harmonisering med vår närmaste omvärld som möjligt. Arbetet bör samordnas med andra inom olika departement pågående utredningar inom sjöfartssektorn och bedrivas så skyndsamt att ett förslag kan tas fram till hösten 1987. Hemställan Med anledning av vad ovan anförts hemställer jag att rik dagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att snabbutreda frågor angående en anpassning av regler och former för svensk sjöfart till internationella förhållanden. Stockholm den 26 januari 1987 Sonja Rembo (m) 13