Kemicentrum KEMA02 NMENKLATUR 1.01 HHTT-20120
2. organisk nomenklatur International Union of Pure and Applied Chemistry (IUPAC) publicerar officiella regler för oorganisk nomenklatur på engelska språket; senaste utgåva Nomenclature of Inorganic Chemistry: IUPAC Recommendations 2005, The Royal Society of Chemistry, 2005 Svensk tillämpning av dessa finns i TNC 56, organisk kemisk nomenklatur utgiven av Tekniska nomenklaturcentralen. Reglerna avser dels kemiska tecken och formler, dels namn för kemiska ämnen. 2.1. Grundämnen En tabell över grundämnenas kemiska tecken och namn finns i konstantbladet. Följande har avvikande namn på engelska eller latin (enbart byte av c och k har inte tagits med). Svenska Engelska Latin Svenska Engelska Latin antimon antimony koppar copper cuprum astat astatine kvicksilver mercury mercurium bly lead plumbum kväve nitrogen nitrogenium bor boron mangan manganese brom bromine molybden molybdenum fluor fluorine natrium sodium fosfor phosphorus platina platinum guld gold aurum selen selenium jod iodine silver argentum järn iron ferrum svavel sulfur sulfur kalium potassium syre oxygen oxygenium kisel silicon silicium tenn tin stannum klor chlorine volfram tungsten kol carbon carbo väte hydrogen hydrogenium Elementen kväve, syre och väte kan på svenska också kallas nitrogen, oxygen respektive hydrogen.
2.2. Föreningars stökiometriska sammansättning Antalet identiska atomer eller grupper anges i formler med sifferindex. Antalet molekyler kristallvatten och liknande anges med siffror före dessas formel. Exempel: S 8, FeCl 2, CaS 4 2H 2, [Co(en) 3 ]Cl 3 (en = etylendiamin) I namn kan sammansättningen anges på olika sätt. a) Genom prefix: mono, di, tri, tetra, penta, hexa, hepta, okta etc eller för sammansatta uttryck prefixen bis, tris, tetrakis etc. Exempel: oktasvavel, järndiklorid, kalciumsulfatdihydrat, tris(etylendiamin)kobolttriklorid b) Genom att ange oxidationstal. Exempel: Järn(II)klorid c) Genom att ange jonladdning Exempel: Järn(2+)klorid a) och b) är vanligare än c) I allmänhet undviker man att vara övertydlig. AlCl 3 kallas aluminiumklorid, ej aluminium(iii)klorid, eftersom inga andra oxidationstal förekommer. 2.3. Binära föreningar I en formel sätts den elektropositiva beståndsdelen (katjonen) först. Som positiv atom väljes den som är minst elektronegativ. För att undvika osäkerhet om ordningen när det gäller föreningar av två ickemetaller sätts den beståndsdel först, som kommer först i uppräkningen: B; Si, C; Sb, As, P, N; H; Te, Se, S; I, Br, Cl;, F bservera sambandet med periodiska systemet.
I ett namn anges den första beståndsdelen med grundämnets svenska namn. Den andra benämnes med stammen (ev latinskt) och ändelsen -id. Föreningens sammansättning anges antingen med numeriska prefix (mono utelämnas ofta) eller med hjälp av oxidationstal, som ges inom parentes. NaCl natriumklorid PH 3 fosfortrihydrid C kolmonoxid H 2 S divätesulfid C 2 P 4 10 koldioxid tetrafosfordekaoxid As 2 S 3 diarseniktrisulfid eller arsenik(iii)sulfid För vissa föreningar används enbart trivialnamn. Exempel: vatten, ammoniak 2.4. Katjoner Enatomiga katjoner har formel och namn enligt Al 3+ Cu 2+ aluminiumjon koppar(ii)jon, (koppar(2+)jon) Sammansatta katjoners formler följer reglerna för binära föreningar. De flesta har speciella namn. H 3 + NH 4 + oxoniumjon ammoniumjon 2.5. Anjoner En enatomig anjon benämnes som den andra beståndsdelen i en binär förening F fluoridjon 2 oxidjon H hydridjon Si 4 silicidjon S 2 sulfidjon Ett fåtal sammansatta anjoner har också namn på -id, bl a H (H ) hydroxidjon CN cyanidjon 2 2 peroxidjon HS vätesulfidjon I 3 trijodidjon
Övriga betraktas som komplex (se nedan), vilket innebär att centraljonen sättes först i formler och att namnen slutar på -at. För flertalet används dock trivialnamn: S 4 2 sulfatjon S 3 2 sulfitjon S 2 3 2 tiosulfatjon N 2 nitritjon N 3 nitratjon Cl hypokloritjon Cl 2 kloritjon Cl 3 kloratjon Cl 4 perkloratjon 2 C 3 3 P 4 karbonatjon Mn 4 permanganatjon fosfatjon CN cyanatjon SCN tiocyanatjon 2.6. Salter För såväl formler som namn gäller att katjonerna sättes först i bokstavsordning, därefter anjonerna i bokstavsordning och sist kristallvatten och andra solvatmolekyler. Undantag: vätejonen sättes sist bland katjonerna NaCl CuCl(H) NaHS 4 CaK 2 (S 4 ) 2 H 2 natriumklorid kopparhydroxidklorid natriumvätesulfat kalciumdikaliumdisulfatmonohydrat 2.7. Syror I formler sättes vätena först och därefter anjonen. Syrorna ges namn som binära föreningar eller som komplex (nedan). Flertalet har dock trivialnamn (jfr anjonerna ovan): HCl väteklorid som gas och HBr vätebromid(-syra) saltsyra i vattenlösning H 2 S 4 svavelsyra H 2 S 3 svavelsyrlighet HN 3 salpetersyra HN 2 salpetersyrlighet HCl 4 perklorsyra HCl 3 klorsyra HCl 2 klorsyrlighet HCl underklorsyrlighet H 2 C 3 kolsyra H 3 P 4 fosforsyra
2.8. Komplex Centralatomen M koordinerar (ordnar) liganderna X, som kan vara enkla atomer eller atomgrupper. Antalet ligander kallas centralatomens koordinationstal. X X M X X Det kan finnas flera centralatomer i ett komplex, flerkärniga komplex, t ex dikromat där syre bindes till båda centralatomerna, en flertandad bryggligand. I formler sättes centralatomen först och därefter liganderna i alfabetisk ordning. fta används hakparenteser för att markera att en förening betraktas som ett komplex. Cr Cr 2 I namn sättes liganderna först i alfabetisk ordning. Anjoniska ligander får ändelsen -o, t ex CH 3 C acetato, men vissa förkortas, t ex F fluoro 2 oxo 2 2 peroxo S 2 tio Cl kloro H hydroxo CN cyano Neutrala och katjoniska liganders namn används utan ändring. NH 3 kallas ammin, H 2 kallas akva (amin är en NH 2 grupp i organisk kemi). Efter liganderna följer centralatomen. I negativa komplex används stammen (ev latinsk) och ändelsen -at. Centralatomens oxidationstal kan läggas till inom parentes. [Fe(H 2 ) 6 ] 3+ [Fe(CN) 6 ] 4 [PtCl 2 (NH 3 ) 2 ] [Cr 2 7 ] 2, 2 Cr 2 7 hexaakvajärn(iil)jon hexacyanoferrat(ii)jon diammindikloroplatina(ii) heptaoxodikromat(vl)jon, ofta förkortat dikromatjon
2.9. Övningsexempel A. Ange formel för följande ämnen: kaliumbromid tetraammindiklorokobolt(iii)jon arseniksyra koldioxid aluminiumkaliumsulfatdodekahydrat arseniksyrlighet natriumsulfat hexaakvaaluminiumjon tenn(ii)klorid fosforsyra natriumvätekarbonat kaliumtiosulfat kalciumfosfat hexahydroxoantimonat(v)jon vätecyanat natriumsulfat kaliumhexacyanoferrat(ii) perklorsyra trisyre (ozon) kaliumtetracyanonickelat(ii) kloritjon väteperoxid dinatriumvätefosfat hypojoditjon kaliumantimonid vätetetrakloroaurat(iii) bromatjon silvercyanid underbromsyrlighet nitritjon blytetraklorid B. Ange korrekt namn för följande ämnen: KN 3 MgCl(H) S 2 Cl 2 CaCl 2 [Al(H 2 ) 5 (H)] 2+ BiCl HN 2 Na 3 [Co(N 2 ) 6 ] NaHS 3 [AgCl 2 ] As 2 3 PN P 4 S 3 [Ni(NH 3 ) 6 ]Cl 2 N 2 4 S 8 H 2 PtCl 4 [Ag(NH 3 ) 2 ] + N 2 Al(H) [CuCl 4 ] 3 SiC K 2 [SnCl 6 ] [Ag(S 2 3 ) 2 ] 3 [Ag(CN) 2 ] FeCl 3
Svar: (A) KBr [CoCl 2 (NH 3 ) 4 ] + H 3 As 4 C 2 AlK(S 4 ) 2 12H 2 H 3 As 3 Na 2 S 4 [Al(H 2 ) 6 ] 3+ SnCl 2 H 3 P 4 NaHC 3 K 2 S 2 3 Ca 3 (P 4 ) 2 Sb(H) 6 HCN Na 2 S 4 K 4 [Fe(CN) 6 ] HCl 4 3 K 2 [Ni(CN) 4 ] Cl 2 H 2 2 Na 2 HP 4 I K 3 Sb H[AuCl 4 ] Br 3 AgCN HBr N 2 PbCl 4 Svar: (B) kaliumnitrat magnesiumhydroxidklorid disvaveldiklorid kalciumklorid pentaakvahydroxoaluminiumjon vismutkloridoxid salpetersyrlighet natriumhexanitrokoboltat(iii) natriumvätesulfit dikloroargentatjon arsenik(iii)oxid, (diarseniktrioxid) fosfornitrid tetrafosfortrisulfid hexamminnickeldiklorid dikvävetetraoxid oktasvavel divätetetrakloroplatinat(ii) diamminsilverjon kvävedioxid aluminiumhydroxidoxid tetraklorokuprat(i)jon kiselkarbid kaliumhexaklorostannat(iv) ditiosulfatoargentatjon dicyanoargentatjon järn(iil)klorid