SLUTRAPPORT 1 (22) GENERALDIREKTÖREN Näringsdepartementet 103 33 Stockholm Innehåll 1. Sammanfattning... 2 2. Inledning... 3 2.1 Allmänt om radioaktiva ämnen i dricksvatten... 4 2.2 Relevanta svenska bestämmelser om kvalitetskrav och kontroll av radioaktivitet i dricksvatten... 5 2.3 Relevanta svenska bestämmelser om kontrollprogram för dricksvatten... 5 2.4 Relevanta svenska bestämmelser om verksamhet med strålning... 5 3. Förslag till ansvarsfördelning gällande skyddet av allmänhetens hälsa mot radioaktiva ämnen i dricksvatten - från verksamhetsutövare till centrala myndigheter... 6 3.1 Verksamhetsutövaren, gällande ansvar... 6 3.2 Kontrollmyndigheten, gällande ansvar och reglering... 7 3.3 Förslag till verksamhetsutövarens ansvar när det gäller radioaktivitet i dricksvatten... 7 3.4 Ansvarsfördelning mellan de berörda statliga myndigheterna Strålsäkerhetsmyndigheten, Livsmedelsverket och Sveriges geologiska undersökning... 8 4. Införlivande av direktivets artiklar... 10 4.1 Artikel 1 och 2... 10 4.2 Artikel 3 Tillämpningsområden och undantag... 11 4.3 Artikel 4 och 5, Allmänna skyldigheter, parametervärden och kontrollpunkter... 11 4.4 Artikel 6 Kontroll och analys... 14 4.5 Artikel 7 Korrigerande åtgärder och information... 15 4.6 Artikel 8, 9 och 10... 16 4.7 Bilaga I... 16 4.8 Bilaga II... 17 4.9 Bilaga III... 17 5. Ytterligare förslag till ändringar i den nationella lagstiftningen och i myndigheternas bemyndiganden... 18 6. Konsekvensanalys... 18
LIVSMEDELSVERKET SLUTRAPPORT 2 (22) 6.1 Vilka berörs av regleringen?... 18 6.2 Kostnadsmässiga och andra konsekvenser som regleringen medför... 19 6.3 Kan förslaget få effekter för stat, landsting och kommuner?... 20 6.4 Tidpunkten för ikraftträdande och behov av informationsinsatser... 21 7. Slutsatser... 21 Bilaga 1. Naturligt förekommande radioaktiva ämnen i dricksvatten... 22 Bilaga 2. Analyskapacitet och metodik... 22 Bilaga 3. Artificiella radionuklider i dricksvatten... 22 1. Sammanfattning I denna rapport redovisas ett förslag till hur rådets direktiv 2013/51/Euratom av den 22 oktober 2013 om fastställande av krav avseende skydd av allmänhetens hälsa mot radioaktiva ämnen i dricksvatten, nedan kallat E-DVD, kan genomföras i svensk rätt. Rapporten innehåller även förslag på hur riktlinjer och vägledningar kan utarbetas och vilka konsekvenser förslaget får för berörda aktörer. I en delrapport som redovisades den 31 mars 2015 lämnades ett övergripande förslag på hur E-DVD kan genomföras i svensk rätt, hur ansvaret för de ingående frågorna kan fördelas mellan statliga myndigheter samt en redovisning av eventuella behov av författningsförändringar. För vissa av dessa förslag innehåller denna rapport förtydliganden, i andra delar hänvisas till den beskrivning som ges i delrapporten. Den ansvarsfördelning mellan statliga myndigheter som har föreslagits speglar i stort de nuvarande ansvarsområdena för respektive myndighet inom områdena riskbedömning, riskhantering och riskkommunikation. Dricksvattenföreskrifterna bör utgöra grunden för merparten av de nya reglerna för radioaktivitet i dricksvatten och en revidering av föreskrifterna kan genomföras till den 28 november 2015 då E-DVD ska ha genomförts i nationell rätt. Genomförandet av E-DVD kommer att medföra att dagens kontroll av radioaktiva ämnen i dricksvatten kommer att utökas i viss utsträckning. Kontroll av radon i dricksvatten regleras idag genom Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten, härefter dricksvattenföreskrifterna, och den kontroll som nu tillkommer genom E-DVD gäller främst i anslutning till parametrarna indikativ dos och tritium. När det gäller naturliga radionuklider kommer alla dricksvattenproducenter som tar sitt vatten från en grundvattentäkt eller ytvattenpåverkat grundvatten att beröras av ett nytt krav på kontroll av indikativ dos, ID, i form av en utvidgad undersökning med provtagnings- och analysfrekvens enligt bilaga 3 i dricksvattenföreskrifterna. Myndigheterna gör bedömningen att i de fall artificiella radionuklider kan påverka dricksvattenkvaliteten så är det rimligt att ansvaret för kontroll av dricksvattnet åvilar dricksvattenproducenten. Såvitt gäller ansvaret för att vidta eventuella åtgärder för artificiella radionuklider finner myndigheterna att även detta bör åligga
LIVSMEDELSVERKET SLUTRAPPORT 3 (22) dricksvattenproducenten. Detta är i linje med grundläggande regler om vattenproducentens ansvar för att vattnet som släpps ut är säkert/ hälsosamt och rent. Enligt miljölagstiftningen har dock den som är ansvarig för utsläppet, den s.k. förorenaren, ansvar för att åtgärda själva utsläppet samt för att bekosta åtgärderna som dricksvattenproducenten har tvingats vidta. Detta enligt principen om att förorenaren ska betala som gäller i svensk miljölagstiftning (2 och 10 kap. miljöbalken). Dricksvattenproducenten får istället begära ersättning från förorenaren för de kostnader som denne fått till följd av utsläppet. Även i de fall förhöjda nivåer av artificiella radioaktiva ämnen i dricksvattnet beror på en tidigare bedriven verksamhet som avslutats finns regler i 10 kap. miljöbalken om vem som ska vara betalningsansvarig så att den som drabbats ska få ersättning. Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) bedömer, efter utvärdering av potentiella utsläppskällor för artificiella radionuklider, att merparten av dricksvattenproducenterna kan undantas från sådan kontroll. Ca tio utsläppskällor (verksamheter med strålning) kan dock utgöra en risk för dricksvattenkvaliteten. Enligt SSM och Sveriges geologiska undersökning (SGU) bedöms ett tjugotal dricksvattenproducenter befinna sig inom ett sådant avstånd från dessa potentiella utsläppskällor att en påverkan på dricksvattenkvaliteten är möjlig. De förslag som redovisas här innebär konsekvenser främst för de dricksvattenproducenter som idag omfattas av dricksvattenföreskrifterna och deras kontrollmyndigheter eftersom nya kontrollkrav införs. Kontrollkraven är avgränsade till de dricksvattenproducenter som tar sitt vatten från grundvatten eller ytvattenpåverkat grundvatten samt det fåtal som ligger i geografisk närhet till någon av det tiotal anläggningar som bedriver verksamhet med strålning och från vilka det finns en potentiell föroreningsrisk. För dricksvattenproducenterna innebär de nya reglerna främst ett utökat ansvar att undersöka och analysera dricksvattenprover. Kontrollmyndigheterna berörs eftersom de bl.a. ska bedriva kontroll av hur reglerna efterlevs samt kan behöva fastställa dricksvattenproducenternas förslag till kontrollprogram. De berörda statliga myndigheterna kommer att få ett utökat ansvar att vägleda och ge stöd. Allmänheten kan beröras på så sätt att man genom de nya kraven på kontroll får en minskad stråldos från dricksvatten vilket i sin tur innebär en säkrare strålmiljö i Sverige. 2. Inledning Radioaktiva ämnen i dricksvatten omfattas av Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten, härefter DVD. De kvalitetskrav beträffande radioaktiva ämnen som ställs har dock inte tillämpats sedan direktivets tillkomst, då det inte kompletterats med kontrollbestämmelser så som planerat. Inom den Europeiska unionen samlar samtidigt Euratomfördraget strålsäkerhetslagstiftningen för att säkerställa en enhetlig, konsekvent och fullständig lagstiftning om strålskydd. Därför har rådet genom E-DVD antagit ett separat direktiv om fastställande av krav avseende skydd av allmänhetens hälsa mot radioaktiva ämnen i dricksvatten. E-DVD har företräde framför DVD vad gäller kontroll av radioaktiva ämnen i dricksvatten. Regeringen har uppdragit åt Livsmedelsverket och SSM att gemensamt och i samråd med SGU utreda hur E-DVD kan genomföras i svensk rätt. Utredningen ska belysa vilka juridiska, ekonomiska och organisato-
LIVSMEDELSVERKET SLUTRAPPORT 4 (22) riska konsekvenser som genomförandet kan medföra. Utredningen ska, med beaktande av kostnadseffektivitet och administrativ börda, lämna förslag på ansvarsfördelning mellan berörda myndigheter utifrån deras uppgifter och ansvarsområden avseende framtagandet av: nya eller ändrade föreskrifter, vägledningar till företag, riktlinjer till kontrollmyndigheter, och riktlinjer för val av analysmetod för dricksvatten. Uppdraget ska redovisas i sin helhet senast den 15 juni 2015. En delredovisning innehållande en övergripande modell för genomförande av direktivet, en beskrivning av ansvarsfördelning mellan de berörda statliga myndigheterna samt förslag till författningsändringar lämnades till Näringsdepartementet den 31 mars i år. E-DVD syftar till att fastställa krav avseende skydd av allmänhetens hälsa mot radioaktiva ämnen i dricksvatten. Medlemsländerna ska senast den 28 november 2015 ha satt i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, vilket ska meddelas till kommissionen. Närmare bestämt innebär E- DVD att medlemsstaterna ska fastställa parametervärden för radon, tritium och indikativ dos i dricksvatten samt upprätta program för kontroll av dessa parametrar. Vid upprättandet av kontrollprogrammen åligger det medlemsstaterna att se till att kvalitetssäkrade analyser används i kontrollen. Om parametervärdena överskrids ska orsaken till överskridandet omedelbart utredas. Vidare ska en bedömning göras avseende vilka risker detta kan vara förenat med för människors hälsa (riskbedömning). Vid behov ska korrigerande åtgärder för att sänka halten radioaktiva ämnen i dricksvattnet vidtas (riskhantering). Härutöver ställs vissa krav på information och råd till allmänheten om en risk ur strålskyddshänseende identifieras. E-DVD innehåller inte något krav på rapportering av utfallen av införda kontrollprogram till EU-kommissionen. I direktivet ges möjlighet att göra undantag från kontroll av exempelvis dricksvattenanläggningar inom särskilda områden om det på ett tillförlitligt sätt kan visas att halterna av radon, tritium eller indikativ dos under en viss tidsperiod inte förväntas överskrida de fastställda parametervärdena. Enskilda små vattenproducenter (enskilda brunnar) kan undantas från direktivets krav om medlemsstaterna tillgodoser ett grundläggande informations- och stödbehov riktat till dessa. 2.1 Allmänt om radioaktiva ämnen i dricksvatten Naturligt förekommande radioaktiva ämnen Naturligt förekommande radioaktiva ämnen såsom radon, uran och radium i dricksvatten kan vara en viktig källa till stråldos. Allt vatten som förekommer som grundvatten i berggrunden och i jordlagret innehåller mindre eller större koncentration av radon, uran och radium. Vatten med radonhalter över ett par hundra Bq/l förekommer i kallkällor, i grävda brunnar (även vid konstgjord infiltration av ytvatten) samt i brunnar som är borrade i berg där vattnet kommer från sprickor i
LIVSMEDELSVERKET SLUTRAPPORT 5 (22) berget. Höga radonhalter är vanliga i bergborrade brunnar där berggrunden består av uranrik granit eller pegmatit. Även i områden där berggrunden har låg halt av uran kan brunnar innehålla mycket radon. Man kan därför inte säkert säga vilken halt av radon en viss berggrund kan ge upphov till. Naturligt förekommande radionuklider har karterats vid olika tillfällen och med olika syften, se bilaga 1. Artificiella radionuklider Halterna av artificiella radionuklider i dricksvattnet är låga. Information om halter av artificiella radionuklider i dricksvatten kommer huvudsakligen från insamling av miljöövervakningsdata. Artificiella radionuklider i miljön härrör till stor del från kärnvapenprovsprängningar (1950-1970) och från nedfall i samband med Tjernobylolyckan 1986. Utsläpp av begränsad omfattning sker också vid olika verksamheter med strålning, se bilaga 3. 2.2 Relevanta svenska bestämmelser om kvalitetskrav och kontroll av radioaktivitet i dricksvatten Dricksvattenföreskrifterna omfattar redan idag radon, tritium och indikativ dos genom särskilt angivna gränsvärden. Kontroll av radioaktivitet i dricksvatten är dock enbart föreskriven för radon med ett tillhörande krav på att dricksvattenproducenten vid överskridanden av gränsvärdet ska vidta åtgärder och uppfylla fastställda krav på information till kontrollmyndigheten och konsumenterna. 2.3 Relevanta svenska bestämmelser om kontrollprogram för dricksvatten I dricksvattenföreskrifterna finns grundläggande krav på kontroll av dricksvattnets kvalitet avseende ett stort antal parametrar. Dricksvattenföreskrifternas begrepp undersökning och undersökningsprogram motsvarar begreppen kontroll och kontrollprogram i E-DVD. Fortsättningsvis används här samma begrepp som i E-DVD. I dricksvattenföreskrifterna beskrivs också under vilka förutsättningar det är tillåtet att avvika från de grundläggande kraven och exempelvis göra undantag från att kontrollera alla parametrar eller minska de föreskrivna frekvenserna. I dricksvattenföreskrifterna finns bl. a. krav på att den som producerar dricksvatten ska upprätta förslag till program för regelbunden kontroll av dricksvattnets kvalitet. Livsmedelsverket ser denna kontroll som en del av den kontroll över den egna verksamheten som åligger alla livsmedelsföretag. 2.4 Relevanta svenska bestämmelser om verksamhet med strålning För all verksamhet med strålning gäller miljöbalken och strålskyddslagen (1988:220). För kärnteknisk verksamhet gäller dessutom lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Gemensamt för dessa lagar är att den som bedriver verksamhet med strålning är skyldig att iaktta alla de försiktighetsmått och begräsningar som krävs för att verksamheten ska kunna bedrivas på ett strålsäkert sätt. Grundläggande för samtliga tre lagar är principen om att förorenaren ska betala, dvs. det är den som är ansvarig för verksamheten som släpper ut radioaktiva ämnen som
LIVSMEDELSVERKET SLUTRAPPORT 6 (22) har ansvar för de utsläpp och det avfall som genereras av verksamheten. Sker utsläpp utöver tillåtna gränsvärden ska åtgärder genast vidtas för att hindra detta och SSM ska underrättas. I 10 kap. miljöbalken finns bestämmelser om ansvar för den som orsakar en föroreningsskada. Med föroreningsskada avses en miljöskada som genom förorening av ett mark- eller vattenområde, grundvatten, en byggnad eller en anläggning kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Med allvarlig miljöskada avses bl.a. en miljöskada som är så allvarlig att den genom påverkan på ett vattenområde eller grundvatten har en betydande negativ effekt på kvaliteten på vattenmiljön. Den som har förorenat är enligt 10 kap. miljöbalken skyldig att avhjälpa den skada föroreningen orsakat. 3. Förslag till ansvarsfördelning gällande skyddet av allmänhetens hälsa mot radioaktiva ämnen i dricksvatten - från verksamhetsutövare till centrala myndigheter. 3.1 Verksamhetsutövaren, gällande ansvar EU:s livsmedelslagstiftning gäller inte för dricksvatten före den punkt då dricksvattnet tappas ur exempelvis kranen/tanken. Enligt den svenska regleringen ska livsmedelslagstiftningen däremot tillämpas på dricksvatten från den punkt där det tas in i vattenverket, under beredning och distribution och fram till förbindelsepunkten eller fastighetsgränsen. Dricksvattenföreskrifterna gäller alla stora anläggningar för dricksvattenförsörjning, liksom alla offentliga och kommersiella verksamheter oberoende av storlek. Även livsmedelsföretag ska ha adekvat dricksvattenförsörjning och omfattas av föreskrifternas kvalitetskrav. Livsmedelslagstiftningen gäller inte enskild dricksvattenförsörjning (enskilda brunnar). Som för alla andra livsmedelsföretagare har producenter och tillhandahållare av dricksvatten ett ansvar för produktion, distribution och produktkvalitet. Det finns omfattande krav på dricksvattnets kvalitet från hälsomässig, estetisk och teknisk synpunkt, liksom hur kvaliteten ska kontrolleras. Även denna kvalitetskontroll åligger verksamhetsutövaren, liksom att utreda och åtgärda kvalitetsproblem. Om kvalitetsproblemen orsakas av en fastighetsinstallation behöver, verksamhetsutövaren inte åtgärda problemet, men fastighetsägaren ska informeras. Dricksvatten är i princip konsumerat i samma ögonblick som det har producerats och lämnat vattenverket. Det finns inga möjligheter att återkalla, beslagta eller sätta dricksvatten i karantän. Det är inte heller lämpligt att stänga ett vattenverk som producerar dåligt dricksvatten eftersom konsumenterna är beroende av dricksvattnet för fler hushållsändamål än mat och dryck, exempelvis tvätt, disk, dusch, bad och toalettspolning. Av den anledningen ställer dricksvattenföreskrifterna krav på verksamhetsutövaren att informera kontrollmyndigheter och konsumenter vid allvarliga problem med dricksvatten.
LIVSMEDELSVERKET SLUTRAPPORT 7 (22) 3.2 Kontrollmyndigheten, gällande ansvar och reglering Normalt är kommunen kontrollmyndighet för dricksvatten, men kommunen kan i vissa fall ha träffat en överenskommelse med Livsmedelsverket som i dessa fall övertar den offentliga dricksvattenkontrollen. Under senare år har Livsmedelsverket tagit över dricksvattenkontrollen på vissa livsmedelsföretag med egen dricksvattenförsörjning där verket redan har övrig kontroll. Som för övrig EU-lagstiftning kan de EU-gemensamma reglerna om offentlig kontroll av livsmedel inte tillämpas på offentlig kontroll av dricksvatten före kranen/tanken. Av den anledningen har Livsmedelsverket tagit fram nationella regler om offentlig kontroll av dricksvatten som i grunden liknar de som gäller för övrig offentlig livsmedelskontroll. Enligt 11 i dricksvattenföreskrifterna ska kontrollmyndigheten fastställa verksamhetsutövarens kontrollprogram, inklusive provtagningspunkter och frekvenser. Kravet på kontrollmyndighetens fastställande har sin bakgrund i artikel 7.2 i DVD, där det anges att de behöriga myndigheterna ska upprätta lämpliga kontrollprogram för allt dricksvatten. Eftersom kontrollmyndigheten i den svenska modellen fastställer programmet kan direktivets krav anses vara uppfyllda. 3.3 Förslag till verksamhetsutövarens ansvar när det gäller radioaktivitet i dricksvatten Som beskrivits ovan är den som producerar dricksvatten enligt dricksvattenföreskrifterna skyldig att upprätta ett förslag till kontrollprogram som sedan fastställs av kontrollmyndigheten. Denna modell utgör grunden för det föreliggande förslaget till genomförande av E-DVD beträffande naturligt förekommande radionuklider. Vidare ansvarar den som producerar dricksvatten för att utreda, åtgärda och informera om eventuella kvalitetsproblem. Dessa ansvarsförhållanden gäller redan idag för parametern radon och bör fortsättningsvis även inkludera andra naturligt förekommande radionuklider. Myndigheterna bedömer att det ovan beskrivna ansvarförhållandet bör gälla även för kontroll av artificiella radionuklider då med hänsyn till dricksvattenproducentens grundläggande ansvar för att vattnet är säkert, hälsosamt och rent. Om överskridanden av något parametervärde skulle identifieras har dock den som är ansvarig för utsläppet av artificiella radionuklider ett ansvar för att bära de kostnader som uppstår till följd av de åtgärder som behöver vidtas med anledning av föroreningen. Förorenarens ansvar för att åtgärda själva utsläppet fråntar dock inte dricksvattenproducenten från ansvaret att säkerställa att det vatten som levereras är säkert. Eftersom det är så pass få verksamheter som har potential att släppa ut radioaktiva ämnen i den omfattningen att dricksvattenkvaliteten skulle påverkas i någon större omfattning bedömer SSM att det endast i ett fåtal fall är relevant att dricksvattenproducenter inrättar ett program för att kontrollera artificiella radioaktiva ämnen. Myndigheterna bedömer att det efter det att dessa dricksvattenproducenter har kontrollerat dricksvattnet under en tid bör genomföras en förnyad bedömning av om det är möjligt att meddela ytterligare undantag från direktivet.
LIVSMEDELSVERKET SLUTRAPPORT 8 (22) 3.4 Ansvarsfördelning mellan de berörda statliga myndigheterna Strålsäker-hetsmyndigheten, Livsmedelsverket och Sveriges geologiska undersökning Vid genomförandet av E-DVD föreslås att Livsmedelsverket ansvarar för regler och resultatuppföljning. Förslaget grundar sig på myndighetens befogenheter att ställa krav på kontrollmyndigheter i förening med nuvarande ansvar för och redan etablerade system för ledning, samordning och återrapportering. Därutöver baserar sig förslaget på myndighetens befogenhet att ställa krav på verksamhetsutövare i den mån Livsmedelsverket är behörig kontrollmyndighet. SSM föreslås ansvara för riskbedömningar, kunskapsstöd och resultatutvärdering baserat på myndighetens sakkunskap om strålsäkerhet. SGU kan bidra med sin expertkompetens om naturlig radioaktivitet och om vilka geologiska förutsättningar som medför ökad risk för höga halter av radioaktiva ämnen och variationer i mellan olika delar av landet. Med hjälp av SGU:s databaser kan data utvärderas och tolkas. Regeltilllämpningen och skyddet av allmänhetens hälsa vid genomförandet av E-DVD är starkt beroende av SSM:s sakkunskap. Ett förslag gällande hur ansvarsförhållandena mellan myndigheterna ska tolkas i relation till direktivet har därför tagits fram. Följande huvudsakliga ansvarsfördelning föreslås mellan myndigheterna, vilken är identisk med den som tidigare föreslagits i delrapporteringen den 31 mars 2015. SSM är en förvaltningsmyndighet för frågor om skydd av människors hälsa och miljön mot skadlig verkan av joniserande strålning. Inom ramen för genomförandet av E-DVD föreslås SSM ansvara för: kartläggning av utsläppskällor av artificiella radionuklider, analys och sammanställning av tidigare kartläggningar av naturligt förekommande radioaktiva ämnen i samråd med SGU, framtagande av underlag för riskbedömning, riskhantering och riskkommunikation i samråd med Livsmedelsverket, att med Livsmedelsverket ha delat ansvar för riskkommunikation anpassat utifrån det informationsbehov som finns i det enskilda fallet, framtagande av underlag till kontrollprogram för naturligt förekommande och artificiella nuklider i samråd med Livsmedelsverket, framtagande av riktlinjer för val av analysmetod för dricksvatten, vid behov, utbildning i analys av dricksvatten, utbildning i riskbedömning och riskhantering i samverkan med Livsmedelsverket och SGU, analys av reglernas konsekvenser från strålsäkerhetssynpunkt utifrån data som Livsmedelsverket tillhandahåller, sammanställning av underlag som ska meddelas kommissionen enligt bilaga II, 2 E-DVD om undantag av kontroll, och
LIVSMEDELSVERKET SLUTRAPPORT 9 (22) att utgöra kontaktmyndighet tillsammans med Livsmedelsverket gentemot kommissionen för frågor om E-DVD. Livsmedelsverket är en förvaltningsmyndighet för livsmedelsfrågor med huvuduppgift att arbeta för bl.a. säkra livsmedel och redlighet i livsmedelshanteringen. Livsmedelverket föreslås att inom ramen för genomförandet av E-DVD ansvara för: dricksvattenföreskrifterna, utbildning i riskbedömning och riskhantering i samverkan med SSM och SGU, framtagande av underlag för riskhantering och riskkommunikation i samråd med SSM, framtagande av underlag till kontrollprogram för naturligt förekommande och artificiella nuklider i samråd med SSM, det kontrollprogram för naturligt förekommande radioaktiva ämnen som utarbetats av SSM (i form av vägledning och riktlinjer till föreskrifterna) och att fastställa parametervärden för artificiella nuklider, att överföra information till kontrollmyndigheter och verksamhetsutövare baserat på de underlag som tagits fram av SSM enligt ovan, att med SSM ha delat ansvar för riskkommunikation anpassat utifrån det informationsbehov som finns i det enskilda fallet, att utgöra kontaktmyndighet tillsammans med SSM gentemot kommissionen för frågor om E-DVD. SGU är myndigheten för frågor om berg, jord och grundvatten och har till uppgift att tillhandahålla geologisk information för samhällets behov på kort och lång sikt. SGU föreslås att inom ramen för genomförandet av E-DVD ansvara för: att bistå SSM med expertkompetens om den påverkan geologiska och hydrologiska förhållanden kan ha på genomförandet och tilllämpningen av direktivet i samband med analys av tidigare kartläggningar, utbildning i riskbedömning och riskhantering i samverkan med Livsmedelsverket och SSM.
LIVSMEDELSVERKET SLUTRAPPORT 10 (22) 4. Införlivande av direktivets artiklar 4.1 Artikel 1 och 2 Vad gäller bestämmelsen i artikel 1, som fastställer direktivets syfte, krävs inte någon särskild åtgärd för genomförande i svensk rätt. I artikel 2 återfinns definitioner. Definitionen av dricksvatten överensstämmer i princip med dricksvattendirektivet 98/83/EG (DVD) och är genomförd genom dricksvattenföreskrifterna. I dessa föreskrifter har tankbil/tankbåt förenklats till tankar, och vissa mindre anpassningar till formuleringar som används i livsmedelslagstiftningen har införts. Enligt DVD ingår i begreppet dricksvatten även vatten för andra hushållsändamål. I dricksvattenföreskrifterna har vatten för andra hushållsändamål uteslutits från definitionen av dricksvatten eftersom sådana ändamål inte omfattas av livsmedelslagstiftningen. Enligt 3 första stycket livsmedelslagen (2006:804) är vatten jämställt med livsmedel, men detta avser enbart vatten som är avsett eller rimligen kan förväntas förtäras av människor (jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet). E-DVD omfattar, liksom DVD, även vatten för andra hushållsändamål. När det gäller radon är hälsorisken förknippad främst med vatten som används vid t.ex. dusch eller tvätt då det frigörs radionuklider som är skadliga för hälsan. SSM bedömer dock att användning av vatten, som inte också används som dricksvatten (exempelvis vid campingplats/annat sommarboende/tillfälligt boende) för andra hushållsändamål, sker i så liten omfattning att det inte utgör en hälsorisk. Undantag från att genomföra direktivet i den del det avser vatten som är avsett för andra hushållsändamål kan därmed göras med stöd av artikel 3.3 a i E-DVD då SSM gör bedömningen att det inte påverkar den berörda allmänhetens hälsa. Definitionen av radioaktivt ämne i artikel 2.2 E-DVD kommer att införas i strålskyddslagstiftningen inom ramen för genomförandet av rådets direktiv 2013/59/ Euratom av den 5 december 2013 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd mot de faror som uppstår till följd av exponering för joniserande strålning, och om upphävande av direktiven 89/618/Euratom, 90/641/Euratom, 96/29/Euratom, 97/43/Euratom och 2003/122/Euratom. Att därutöver ha en definition av radioaktivt ämne i dricksvattenföreskrifterna är varken nödvändigt eller lämpligt. Vid behov kan vid senare tillfälle en hänvisning läggas till i föreskrifterna eller vägledningen. Definitionen av indikativ dos i artikel 2.3 E-DVD bör införlivas i svensk rätt exempelvis genom att begreppet förklaras i anslutning till regleringen av parametervärdet i dricksvattenföreskrifterna. I artikel 2.4 E-DVD definieras även parametervärde. Såsom dricksvattenföreskrifterna är uppbyggda idag använder man dock inte parametervärden utan gränsvärden. Vid överskridande av ett gränsvärde ska åtgärder alltid vidtas för att sänka halterna under detta. Ett parametervärde är enligt definitionen i E-DVD ett värde, som vid överskridande, medför en skyldighet att göra en utredning och riskbedömning samt när så
LIVSMEDELSVERKET SLUTRAPPORT 11 (22) är nödvändigt vidta åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten. För tritium och screeningsnivåerna för total alfaaktivitet och total betaaktivitet bör parametervärden användas. Beträffande radon och indikativ dos görs dock bedömning att värdena bör regleras som gränsvärden. Myndigheterna bedömer att en åtskillnad behöver göras i föreskrifterna mellan gränsvärden då åtgärder alltid krävs oavsett den individuella riskbedömningens utfall och parametervärden där kravet på åtgärder behöver göras endast om det bedöms nödvändigt efter riskbedömningen. 4.2 Artikel 3 Tillämpningsområden och undantag Underlag I E-DVD artikel 3 ges medlemsstaterna möjlighet att undanta små enskilda vattentäkter från kontroll. Detta avser vattentäkter som tillhandahåller mindre än 10 kbm per dag eller försörjer färre än 50 personer och inte är del i kommersiell eller offentlig verksamhet. Ett motsvarande undantag gäller redan i dricksvattenföreskrifterna och myndigheterna föreslår att undantaget ska gälla även för parametrar för radioaktivitet. Undantagen för naturligt mineralvatten och vatten som är läkemedel finns även dessa redan i dricksvattenföreskrifterna. Förslag till författningsändringar Inga författningsändringar anses behöva genomföras. Övrigt Skyldigheten att informera och ge råd i de fall små dricksvattentäkter undantas är desamma som i DVD. Bedömningen görs att Sverige som medlemsstat lever upp till denna skyldighet genom Livsmedelsverkets råd om enskild dricksvattenförsörjning som avseende radioaktiv strålning kompletteras med ytterligare information från de riskbedömningsunderlag SSM tagit fram. 4.3 Artikel 4 och 5, Allmänna skyldigheter, parametervärden och kontrollpunkter Underlag I enlighet med E-DVD ska medlemsstaterna inrätta lämpliga kontrollprogram som säkerställer att de parametervärden som ska fastställas i enlighet med direktivet iakttas. E-DVD omfattar parametrarna radon, tritium och indikativ dos. För dessa parametrar finns redan gränsvärden i bilaga 2 till dricksvattenföreskrifterna. Gränsvärdena motsvarar numeriskt de parametervärden som anges i E-DVD. Myndigheterna föreslår att dessa gränsvärden kvarstår i dricksvattenföreskrifterna vilket innebär att direktivets parametervärden redan kan anses fastställda. E-DVD medger att en riskbedömning görs om parametervärdet på 100 Bq/l för radon överskrids och att åtgärder för att sänka halten vidtas först om det anses föreligga en risk. SSM bedömer att en sådan riskbedömning för radon kan bli komplex och svår att hantera och administrera i praktiken, eftersom det finns risk
LIVSMEDELSVERKET SLUTRAPPORT 12 (22) att många vattenproducenter som utnyttjar grundvattentäkter kommer att överskrida 100 Bq/l för radon. Detta kan innebära en hög arbetsbelastning för kontrollmyndigheten som i många enskilda fall förväntas kunna lämna dricksvattenproducenten stöd vid dennes riskbedömningar. Eftersom kommunalt vatten levereras till ett stort antal personer anser SSM att de kollektiva stråldoserna måste hållas så låga som möjligt. Idag finns regelverket redan i praxis och det finns åtgärdstekniker för radon som möjliggör att radonhalten kan sänkas till under 100 Bq/l. Det dricksvatten som tillhandahålls användaren kan ibland härstamma från flera olika råvattentäkter med olika förekomst av radioaktivitet. Av den anledningen föreslås att kontroll av gränsvärdena för radon, tritium och indikativ dos ska ske hos användaren i enlighet med övriga kvalitetskrav på dricksvatten i dricksvattenföreskrifterna. Det föreslås alltså att möjligheten i E-DVD att utnyttja alternativa provtagningspunkter inte genomförs. Naturligt förekommande radioaktiva ämnen Parametern indikativ dos, ID, kan påvisa förekomst av både naturliga och artificiella radioaktiva ämnen. Radon och uran förekommer naturligt i den svenska berggrunden och kan påverka grundvattenkvaliteten (se bilaga 1). SSM i samråd med SGU gör bedömningen att halterna av naturligt förekommande radioaktiva grundämnen i ytvatten är mycket låga och att det därmed inte föreligger någon risk för överskridande av parametervärdet för radon eller för parametervärdet ID i dricksvatten som kommer från en ytvattentäkt. Såvitt gäller kontroll av radon samt ID, med avseende på naturliga radionuklider, har bedömningen därmed gjorts att endast dricksvatten som kommer från en grundvattentäkt eller ytvattenpåverkat grundvatten behöver kontrolleras. Ett sådant beslut om undantag måste enligt E- DVD meddelas EU- kommissionen. När det gäller E-DVD:s krav på kontroll av radon bedömer myndigheterna att detta i princip redan omfattas av dricksvattenföreskrifterna. För de dricksvattenproducenter som inte har installerat beredning för att ta bort radon ska dricksvattnet även fortsättningsvis kontrolleras med de intervall som föreskrivs i bilaga 3 i dricksvattenföreskrifterna. För det fall dricksvattenproducenten har installerat en beredning för att ta bort radon från dricksvattnet kan dricksvattnet normalt kontrolleras mer sällan efter beslut från kontrollmyndigheten. Krav på övervakning för att säkerställa beredningens effektivitet ingår redan idag i dricksvattenföreskrifterna. Dricksvattnet behöver dock ändå undersökas som verifiering av att beredningen fungerar tillfredställande. Dricksvattenproducenten bör bedöma hur ofta kontrollerna ska ske i dessa fall som en del av HACCP-planen. För kontroll av ID innebär förslaget att alla dricksvattenproducenter som omfattas av dricksvattenföreskrifterna och tar sitt vatten från en grundvattentäkt eller ytvattenpåverkat grundvatten kommer att behöva utföra minst en screeningkontroll av total alfaaktivitet och total betaaktivitet. Vidare kan en vattentäkt ha flera olika uttagsbrunnar med olika halter av radioaktiva ämnen. En screening kan visa på om det finns en risk för överskridande av parametervärdet för ID. Om denna enda kontroll visar på risk för överskridande av parametervärdet för ID kan ett kontrollprogram i syfte att övervaka förekomst av naturliga radionuklider behöva inrättas beroende på utfallet av en riskbedömning i det specifika fallet. Kontroll av ID i grundvattnet förslås då utföras i form av utvidgad kontroll med provtagnings- och
LIVSMEDELSVERKET SLUTRAPPORT 13 (22) analysfrekvens enligt bilaga 3, avsnitt C, del II i dricksvattenföreskrifterna. Dricksvattenföreskrifterna behöver då ändras så att ID omfattas av reglerna för utvidgad kontroll i bilaga 3. I de fall man efter en screening inte finner att det föreligger en risk för överskridande av parametervärdet för ID kan det ändå vara nödvändigt att efter ett bestämt tidsintervall genomföra ytterligare en screening av total alfaaktivitet och total betaaktivitet. Kontrollkravet kan i denna del utformas så att varje dricksvattenproducent som tar sitt vatten från grundvatten, efter beslut från kontrollmyndigheten, kan undanta parametern från kontroll under en särskilt angiven tidsperiod om det inte föreligger någon risk för överskridande av parametervärdet. Artificiella radionuklider Det finns även en potentiell risk att antropogena strålkällor skulle kunna avge olika typer av radionuklider till miljön. Sådana källor är till exempel kärnkraftsanläggningar, industrier, deponier och sjukhus. Tritium är en parameter som direkt indikerar utsläpp av artificiella radionuklider, men även den indikativa dosen påverkas av artificiella radionuklider. SSM har inom detta uppdrag genomfört en kartläggning av källor till artificiell radioaktivitet inom landet. SSM bedömer att merparten av vattenverken kan undantas från kontroll av artificiella radionuklider (dvs. varken tritium eller ID behöver kontrolleras). Bedömningen baseras på befintliga miljöövervakningsdata och en utvärdering av ca 70 verksamheter (utsläppskällor) där utsläpp av radioaktiva ämnen kan ske. Bedömningen har gjorts med avseende dels på vilka radioaktiva ämnen som används eller produceras i respektive verksamhet, dels mängden radioaktivitet som hanteras i dessa. Utsläpp från sjukhus bedöms utgöra en ytterst liten risk för förorening av vattentäkter då det huvudsakligen är kortlivade radioaktiva ämnen som används. Även risken för att eventuella utsläpp från deponier för radioaktivt avfall skulle kunna förorena en vattentäkt bedöms som låg. Utifrån dessa riskbedömningar uppskattar SSM att merparten av de ca 70 utsläppskällorna som har pekats ut utgör en försumbar risk. SSM har initierat ett valideringsprojekt avseende artificiella radionuklider för att verifiera att de utsläppskällor som har bedömts som låg risk och som teoretiskt inte påverkar dricksvattenkvaliteten, se bilaga 3. Projektet innebär provtagning och analys av vattenkvaliteten med avseende på artificiella radionuklider och kommer att pågå fram till hösten 2015. Resultatet från projektet utgör ett underlag som kan meddelas till kommissionen i enlighet med vad som anges i bilaga II (1), E-DVD. SSM bedömer dock att ca tio utsläppskällor, vilka framförallt utgörs av de kärntekniska anläggningarna samt ett fåtal industrier, eventuellt kan innebära en risk för förorening av vattentäkter. Med anledning av detta föreslår SSM att vattenverk som tar sitt vatten från vattenförekomster som även utgör recipienter för dessa utsläppskällor av artificiella radionuklider inledningsvis ska inrätta ett kontrollprogram avseende tritium och ID. För detta ändamål behöver de berörda vattenverken ha kännedom om de verksamheter som bedrivs inom deras respektive avrinningsområde.
LIVSMEDELSVERKET SLUTRAPPORT 14 (22) Baserat på vad som framkommer om risken för överskridande av tritium och ID efter att kontrollprogrammen har genomförts under en tid kan man sedan ta beslut om att eventuellt meddela ytterligare undantag från kontroll enligt direktivet Behov av författningsändringar En ändring föreslås av dricksvattenföreskrifterna så att kontroll av ID, med avseende på naturlig radioaktivitet, omfattas av reglerna för utvidgad kontroll i bilaga 3 i de fall dricksvattnet kommer från en grundvattentäkt eller ytvattenpåverkat grundvatten. Även kontroll av ID och tritium om det finns en risk för förorening av vattentäkter från utsläppskällor av artificiella radionuklider föreslås genomföras i reglerna för utvidgad kontroll i bilaga 3 till dricksvattenföreskrifterna. Övrigt I vägledningen till dricksvattenföreskrifterna införs en rekommenderad tidsperiod under vilken ID kan undantas från kontroll om övriga krav är uppfyllda. Underlag som SSM utarbetar tillsammans med SGU som grund för riskbedömning beträffande naturliga radionuklider samt motsvarande underlag om artificiella strålkällor från SSM samt underlag om kontrollprogram kommer att göras tillgängliga hos Livsmedelsverket och kontrollmyndigheten. Kompletterande vägledning som riktar sig till verksamhetsutövare och kontrollmyndigheter kommer att tas fram av Livsmedelsverket i samarbete med SSM. 4.4 Artikel 6 Kontroll och analys Underlag De principer för effektiv och representativ kontroll som slås fast i E-DVD samt kontrollfrekvenserna som regleras i E-DVD bilaga II, punkt 6 är desamma som i DVD och i dricksvattenföreskrifterna. Det krav på representativitet i kontrollen som anges i E-DVD kan anses motsvara vad som anges för de parametrar som kontrolleras enligt dricksvattenföreskrifterna. För att uppdatera lägesbilden av svenska laboratoriers analyskapacitet utfördes en enkätundersökning bland de laboratorier som har någon koppling till radiometriska vattenanalyser. Enkätundersökningen omfattade kommersiella laboratorier, universitetslaboratorier och myndighetslaboratorier. Undersökningen fokuserade på frågor kring kompetens, instrument och kvalitetssystem, se bilaga 2. Baserat på E-DVD:s krav och resultatet från enkätundersökningen bedömer SSM att det finns kapacitet för hantering av det analysbehov som ett kontrollprogram kan ge upphov till. För mätning av radon i vatten bedöms kompetens och mätkapacitet vara tillräcklig. Flera kommersiella laboratorier utför redan radonanalyser med ackrediterade metoder och SSM anser att dessa är mest lämpade att utföra analyserna. Mätkapacitet för tritium och total alfa- och betaaktivitet anses tillräcklig. I dagsläget finns inga laboratorier i Sverige som är ackrediterade för tritiumanalys eller total alfaaktivitet och total betaaktivitet i vatten och dessa analyser är bara tillgängliga hos universitets- och myndighetslaboratorier. Nuklidspecifika analyser
LIVSMEDELSVERKET SLUTRAPPORT 15 (22) kan utföras i varierande utsträckning av olika laboratorier. Det är för närvarande oklart hur kvaliteten för analys av tritium, screening av totalalfa- och betaaktivitet och analyser av specifika radionuklider ska kontrolleras. SSM utreder denna fråga. Förslag till författningsändringar SSM utreder för närvarande hur ett system för kvalitetskontroll av laboratorier ska utformas. Preliminärt kan förslag på detta lämnas under augusti september 2015. 4.5 Artikel 7 Korrigerande åtgärder och information Underlag Om kontroll av dricksvatten visar att parametervärdena angivna i E-DVD inte iakttas ska en bedömning av om detta innebär en risk för människors hälsa göras och vid behov ska korrigerande åtgärder vidtas. E-DVD skiljer sig i denna del från dricksvattenföreskrifterna där man idag tillämpar ett krav på åtgärder för att återställa kvaliteten när ett gränsvärde överskrids, se 15 och 16 dricksvattenföreskrifterna. För radon bedömer SSM att uppmätta halter över parametervärdet på 100 Bq/l överskrids ska åtgärdas, se artikel 4 ovan, och att parametern således ska regleras i form av ett gränsvärde. Även indikativ dos bör regleras i form av ett gränsvärde. Korrigerande åtgärder bör dock avse det eller de radioaktiva ämnen som har bidragit till överskridande av gränsvärdet för den indikativa dosen. Enligt 15-18 dricksvattenföreskrifterna åligger det den som producerar dricksvatten eller tillhandahåller det från en distributionsanläggning att 1) utreda orsaken till överskridanden av en parameter, 2) bedöma hälsorisken, 3) vidta korrigerande åtgärder samt 4) informera och ge råd. Detta innebär såvitt gäller radon och indikativ dos där bedömningen görs att parametrarna bör regleras i form av gränsvärden, så är E-DVD:s krav på reglering av korrigerande åtgärder och information redan genomfört i dricksvattenföreskrifterna. Däremot bör tritium regleras i form av ett parametervärde. Vid överskridande av parametervärdet för tritium ska orsaken utredas och korrigerande åtgärder vid behov vidtas. En sådan reglering saknas i dricksvattenföreskrifterna. Vid kontroll av den indikativa dosen ska parametrarna total alfaaktivitet och total betaaktivitet screenas. Dessa parametrar och de värden som anges i bilaga III pukt1. b E-DVD kan anses utgöra en del av en undersökningsstrategi för att undersöka den indikativa dosen och behöver inte nödvändigtvis regleras som fastställda parametervärden. Inom ramen för undersökningsstrategin innebär dock ett överskridande av de fastställda värdena en plikt för dricksvattenproducenten att undersöka vidare för specifika radionuklider och i den bemärkelsen kan dessa parametrar anses utgöra parametervärden och inte gränsvärden. Vid överskridande av parametervärdena för tritium eller ID till följd av förorening med artificiella radionuklider åligger det dricksvattenproducenten att genomföra en orsaksutredning och informera kontrollmyndigheten. Utsläpparen har det grundläggande ansvaret för att hantera utsläppet och dess konsekvenser men
LIVSMEDELSVERKET SLUTRAPPORT 16 (22) dricksvattenproducenten har ansvaret att vidta åtgärder utifrån kravet att dricksvattnet ska vara säkert. Behov av författningsändringar En reglering med innebörd att ett överskridande av tritium medför skyldigheter att åtgärda överskridandet endast om man vid en riskbedömning har identifierat en risk för människors hälsa behöver införas. Övrigt De vägledningar och informationsstrategier som behövs som stöd för dricksvattenproducenter och kontrollmyndigheter kommer att utarbetas i samarbete mellan Livsmedelsverket och SSM. För artificiella radioaktiva ämnen och vid överskridande av tritium eller total alfaaktivitet och betaaktivitet lämnar SSM råd i varje enskilt fall om vilka eventuella korrigerande åtgärder som kan vidtas. Vid överskridande av total alfaaktivitet och total betaaktivitet avseende naturligt förekommande radioaktiva ämnen kommer SSM i samråd med SGU och Livsmedelsverket att ta fram generella riktlinjer för eventuella korrigerande åtgärder. Dessa riktlinjer för korrigerande åtgärder kan ingå i Livsmedelsverket vägledning till dricksvattenföreskrifterna. Informationsunderlag som krävs för att informera allmänheten kommer också att utarbetas av myndigheterna. De krav på råd om eventuella ytterligare försiktighetsåtgärder till följd av förhöjd radioaktivitet i dricksvatten som nämns i E-DVD hanteras av SSM. Dessa råd föreslås kommuniceras för det enskilda fallet av SSM, eller av en aktör som SSM bedömer lämplig. Om en förorening med artificiella nuklider skulle upptäckas anser myndigheterna att det beror på föroreningens ursprung och art hur ansvaret för de korrigerande åtgärderna och kontrollprogrammen exakt ska fördelas. En bedömning måste göras baserat på de grundläggande principer som redovisas ovan beträffande förorenaren och dricksvattenproducentens ansvar men vara anpassad för det enskilda fallet. 4.6 Artikel 8, 9 och 10 Införlivande, ikraftträdande och adressater 4.7 Bilaga I De parametervärdena för radon, tritium och total indikativ dos som anges i bilaga I i E-DVD finns redan i dagens dricksvattenföreskrifter.
LIVSMEDELSVERKET SLUTRAPPORT 17 (22) 4.8 Bilaga II Underlag Bilaga II anger principer för kontroll av radioaktiva ämnen. Under punkterna 1-4 anges krav på hur och när kontroll ska genomföras och de möjligheter till undantag från kontroll som direktivet ger. (Derogation i den engelska versionen har felaktigt översatts med avvikelse istället för undantag.) En medlemsstat är inte skyldig att kontrollera radon, tritium eller ID i de fall medlemsstaten kan förvissa sig om att nivåerna för parametrarna kommer att understiga gränsvärdena. Myndigheterna föreslår att ytvattentäkter undantas från kontroll avseende radon och indikativ dos och att detta undantag meddelas EU-kommissionen baserat på ett utlåtande från SSM. Myndigheterna föreslår vidare såvitt gäller radon och kontroll av ID med avseende på naturliga radionuklider att kontrollprogrammen baseras på de kontrollfrekvenser som anges i de befintliga dricksvattenföreskrifterna. Myndigheterna föreslår att samma kontrollfrekvenser ska gälla kontroll av tritium och ID med avseende på artificiella radionuklider, i de undantagsfall sådan kontroll bedöms vara nödvändig. Bedömningen görs att dessa frekvenser uppfyller direktivets krav på att inrätta lämpliga kontrollprogram. Enligt punkt 1 i bilaga II till E-DVD finns dessutom möjlighet att för naturliga radionuklider, med avvikelse från de minimikrav för provtagning som anges i punkt 6, fastställa en annan frekvens. En liknande undantagsmöjlighet finns i dagens dricksvattenföreskrifter och föreslås göras tillämplig på naturliga radionuklider. Förslag till författningsändringar Se avsnitt 4.3. Övrigt Vägledningar kommer att utarbetas av SSM och Livsmedelsverket. 4.9 Bilaga III Underlag I avvaktan på att SSM får möjlighet att färdigställa en analysstrategi och metodspecifikationer för analyser av ID och specifika nuklider, har Livsmedelsverket i samarbete med SSM utarbetat ett förslag till genomförande av bilaga III genom dricksvattenföreskrifterna. Förslaget utgör ett införlivande av bilaga III i E-DVD- i svensk rätt. Förslag till författningsändringar Screeningmetod och parametervärden (screeningnivåer) för total alfaaktivitet och total betaaktivitet, regler för undersökning av specifika radionuklider, samt regler om hur den indikativa dosen ska beräknas införlivas i dricksvattenföreskrifterna.
LIVSMEDELSVERKET SLUTRAPPORT 18 (22) Övrigt Vägledning för laboratorier utarbetas av SSM i anslutning till den analysstrategi som är under utarbetande. 5. Ytterligare förslag till ändringar i den nationella lagstiftningen och i myndigheternas bemyndiganden Den bedömning myndigheterna redovisade i delrapporteringen av regeringsuppdraget kvarstår och genomförandet av E-DVD medför i sig inte behov av några ändringar i Livsmedelsverkets bemyndiganden i livsmedelslagen och livsmedelsförordningen (2006:813). Däremot ser Livsmedelsverket behov av förtydligande när det gäller verkets bemyndiganden gällande befintliga dricksvattenföreskrifter. Vidare föreslår Livsmedelsverket att det införs en skyldighet att samråda med SSM innan verket meddelar föreskrifter avseende skydd mot radioaktivitet i dricksvatten, då regeltillämpningen är starkt beroende av SSM:s sakkunskap om strålskydd. Myndigheternas tidigare förslag om en mindre ändring i SSM:s instruktion i syfte att förtydliga myndighetens roll avseende framtagande av underlag för bedömningar, kontroll och analys gäller fortfarande. Myndigheterna drar slutsatsen att E-DVD till stor del kan genomföras i svensk rätt genom Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten med ovan nämnda ändringar i Livsmedelsverkets bemyndiganden. 6. Konsekvensanalys 6.1 Vilka berörs av regleringen? De dricksvattenproducenter som redan berörs av dricksvattenföreskrifterna kommer att beröras av de nya reglerna i olika utsträckning enligt vad som beskrivs nedan. Enskilda små dricksvattenproducenter (enskilda brunnar) är tänkta att undantas från direktivets krav under förutsättning att de ges grundläggande information och stöd. När det gäller indikativ dos, ID, kommer alla dricksvattenproducenter som tar sitt vatten från en grundvattentäkt, inklusive ytvattenpåverkat grundvatten, att beröras av ett nytt krav på kontroll i form av en utvidgad kontroll med provtagnings- och analysfrekvens enligt bilaga 3 i dricksvattenföreskrifterna, i syfte att utreda eventuell förekomst av naturliga radionuklider. Såvitt gäller radon kommer reglerna att förändas i mycket liten utsträckning. I stort görs bedömningen att det är de vattenproducenter som idag omfattas av krav på kontroll och analys av radon som kommer att beröras av reglerna. Ett fåtal dricksvattenproducenter kan komma att omfattas av ett krav på kontroll av dricksvattnet till följd av risker för föroreningar med artificiell radioaktivitet. SSM har analyserat vilka potentiella föroreningskällor som finns inom landet och bedömt för vilka av dessa verksamheter ett tillförlitligt underlag redan finns tillgängligt för att Sverige ska kunna meddela beslut om undantag från kontroll. Merparten av de verksamheter som släpper ut radioaktiva ämnen bedöms inte medföra någon risk för att dricksvattnet förorenas med radioaktiva ämnen och i denna del
LIVSMEDELSVERKET SLUTRAPPORT 19 (22) kan beslut om undantag från kontroll enligt direktivet meddelas. För ett 10-tal av dessa potentiella utsläppskällor vilka huvudsakligen omfattar de kärntekniska anläggningarna finns enligt SSM inte tillräckliga underlag för att en föroreningsrisk ska kunna avskrivas. Det går i dagsläget tyvärr inte att exakt peka ut vilka dricksvattenproducenter som kommer att beröras av ett kontrollkrav för artificiella radionuklider men SSM och SGU bedömer att ett avstånd av fem kilometer från de potentiella utsläppskällorna grovt betraktat kan vara ett mått på möjlig påverkan på grundvattnet. Ett tjugotal vattenverk befinner sig i dagsläget inom fem kilometers avstånd. Lokala hydrogeologiska förhållanden måste dock beaktas, exempelvis om en potentiell utsläppskälla befinner sig i samma grundvattenförekomst som ett vattenverk. Vidare bör utsläppskällors lägen i förhållande till de utpekade grundvattenförekomsterna inom vattenförvaltningen vägas in i bedömningen. Livsmedelsverket och SSM kommer att gå ut med information om detta i ett senare skede. Reglerna kommer även att beröra kontrollmyndigheterna som behöver känna till reglerna och som behöver kunna ge stöd till vattenproducenterna. Stöd kommer även att ges av SSM och Livsmedelsverket. 6.2 Kostnadsmässiga och andra konsekvenser som regleringen medför Kostnaden för dricksvattenproducenternas kontroll av radon beräknas påverkas i relativt liten omfattning utifrån att kraven på kontroll i stort kommer att vara desamma som gäller idag, se ovan. För kontroll av ID beräknas kostnaden för vattenproducenten utgöras främst av provtagning- och analyskostnader. SSM har sammanställt analysutbudet från de fyra befintliga laboratorierna i Sverige som kan genomföra screening för total alfaaktivitet och total betaaktivitet. Kostnaden för ett prov varierar mellan 375 kr till 3 350 kronor. Branschen i form av Svenskt Vatten ser positivt på förslaget gällande kontroll av ID. Man anser att förslaget som innebär att kontroller av ID ska göras med vissa intervall i de fall man inte identifierar ett behov av att inrätta ett kontrollprogram enligt bilaga 3 dricksvattenföreskrifterna inte kommer att medföra några större konsekvenser för branschen. Däremot kommer branschen att påverkas av kostnader för åtgärder vid vattenverken i de fall det finns behov av att inrätta nya kontrollprogram till följd av att risk för överskridande av parametervärdet har identifierats, samt då det blir nödvändigt att vidta korrigerande åtgärder vid överskridanden. Det går inte att uppskatta hur många av grundvattentäkterna som har en potentiell risk för förhöjd strålning från naturligt förkommande radioaktivitet baserat på den kartläggning SSM genomfört tillsammans med SGU. Omfattningen av de åtgärder som krävs om en risk bekräftas kommer vara specifika för det enskilda fallet. För små kommersiella dricksvattenanläggningar kan ett eventuellt krav på att inrätta kontrollprogram samt att vidta korrigerande åtgärder medföra alltför stora kostnader för att verksamheten ska kunna drivas.
LIVSMEDELSVERKET SLUTRAPPORT 20 (22) Generellt är branschens uppfattning att det är av vikt att de föreskrivna kontrollfrekvenserna är i linje med övriga dricksvattenkontroller. Inledningsvis bedömer branschen att det kommer att vara brist på laboratoriekapacitet, vilket gör att det kan komma att ta tid för alla berörda verksamhetsutövare att uppfylla kontrollkraven för total alfaaktivitet och total betaaktivitet. Det finns ca 1800 grundvattentäkter knutna till allmänna vattenverk i Sverige enligt en uppskattning från SGU. Utöver dessa finns ytterligare minst 700 vattentäkter registrerade som kan vara berörda av förslaget. Ett stort mörkertal kan dock finnas. Myndigheterna bedömer inte att förslaget kommer att få effekter för jämställdhet eller miljö. Förslaget bedöms kunna få effekter för allmänheten på så sätt att det kan bidra till en ökad säkerhet såvitt gäller skydd mot radioaktiva ämnen i dricksvatten. Konsekvenserna av förslaget beträffande artificiell radioaktivitet har ännu inte analyserats i detalj. En mycket preliminär uppskattning har gjorts av vilka dricksvattenproducenter som ligger inom avrinningsområdena för det 10-tal utpekade verksamheterna med artificiell strålning. Analyskostnaderna för kontrollen av dessa skulle enligt beräkningarna uppgå till mellan 1000 och 35 000 kr/år beroende på storleken på dricksvattenproduktionen. 6.3 Kan förslaget få effekter för stat, landsting och kommuner? Förslaget får konsekvenser för statliga myndigheter på så sätt att Livsmedelsverket och SSM får ett utökat och tydligare ansvar att vägleda och ge stöd inom de områden som kommer att regleras av de nya föreskrifterna. Regeringen föreslås ha ansvar för att meddela kommissionen undantag enligt direktivet. Med tanke på att det kommer att tillkomma krav för dricksvattenproducenter att undersöka förekomst av ID i dricksvatten som kommer från grundvattentäkter/ ytvattenpåverkat grundvatten, och i vissa undantagsfall undersökning av artificiella radionuklider, bedömer Livsmedelsverket att de nya reglerna kommer att medföra en ökad arbetsbelastning för kontrollmyndigheterna. Kontrollmyndigheterna ska bl.a. bedriva kontroll av hur reglerna efterlevs, fastställa dricksvattenproducenternas förslag till kontrollprogram och fatta andra nödvändiga beslut om bl.a. kontrollprogrammen. När radioaktivitet uppmärksammas i Livsmedelsverkets råd om enskild dricksvattenförsörjning tillkommer, förutom kontrollkostnader för enskilda brunnsägare, att lämna stöd och information till dessa, arbetsuppgifter som naturligt hamnar på Livsmedelsverket och kontrollmyndigheterna med stöd av SSM.