På tur till våren och värmen i Skåne Lördagen den 21 april anträdde vasasyskon från Logen Uddevalla och Mellerud resan till Ängelholm. Det skall genast sägas, att värmen i rubriken syftar till den värme vi möttes av i Ängelholm och även av syskonen i Höganäs. Det kom att bli en alltigenom trevlig och lyckad resa. Till Ängelholm hade usaresenärer från Stockholm, Västervik, Borås, har jag glömt någon?, rest och det blev ett glatt återseende. Logen Uddevalla startade prick halv åtta utanför museet. Åker man buss söderöver är det brukligt med stopp vid Björkäng. Så gjorde även vi och en kopp kaffe med fralla satt inte i vägen. För att inte somna på vägen till Skåne bjöds vi på ett glas vin i bussen. Den redan höga stämningen steg ytterligare. Vid hotellet i Ängelholm mötte Per-Olle upp tillsammans med syskon från Ängelholm, Höganäs och ovan nämnda platser. Med fullknökad buss for vi sedan till Mölle för lunch på Grand Hotell. Den bestod av Rocka!!!! med Hummerskum!!!! Det ni. Har ni hört talas om det senare någon gång? För mig, och jag tror för de flesta var det premiär med både rocka och skum. Rocka skall vara dyrt, i alla fall med de mer ädlare bitarna. Vi åt rockavinge. Tyvärr kom jag mig inte för att ta kort på härligheten innan den var uppäten.
Vi hade en alldeles bedårande utsikt över Mölle, när vi åt vår lunch. Här en panoramabild: Mätta och belåtna ställdes vi upp för gruppfotografering. Undertecknad har ni sett förut och ni får tänka er in denna person vid Torsten någonstans.
Vi fortsatte nu mot Höganäs för att se och lära om saltglaserad keramik. De stora ugnarna används inte längre och kvar att föra det gamla vidare är Anders Johansson ensam.
Efter en titt i outlettbutikerna var det skönt att komma tillbaka till hotellet för en dusch och bensträckare inför kvällen. Den inleddes med logemöte. Här hade våra vänner från Höganäs måst lämna oss, då de också hade logemöte just denna afton. Efter mötet väntade middag, kaffe och underhållning. Skånskt tema var utlovat och varmrätten bestod av skånsk kalops. Nu skall det nog i ärlighetens namn sägas att vi, som kom lite norrut ifrån, inte såg någon skillnad på skånsk och bohusländsk kalops. Men gott var det. Mycket gott! Så blev det kaffe med något som det absolut inte finns någon bohusländsk motsvarighet till. Ingen annan heller, skulle jag tro. Spettekaka. Eller är det spittekaka? Den var godare än den jag minns jag tidigare smakat.
Så var det underhållning och lotterier. Jag vann inget. Det gjorde mindre. Jag njöt i fulla drag av de tre skånepågarna som underhöll oss med både musik och vitsar. Tyvärr fick jag nog inget riktigt namn på dem som grupp. Sångaren, med förflutet på Malmö Stadsteater, bjöd tillsammans med sina kamrater på Evert Taube, Edvard Persson, Kvinnaböske, Lasse Dahlkvist, Jan Malmsjö, jag minns inte alla. Det var en sång om Österlen som fick mig att, som Gunde Swahn, få ståpäls. Det var helt fantastiskt. De avslutade med O sole mio. Den gjorde min idol Elvis Presley som It s now or never. En mycket trevlig dag och kväll var till ända och på hotellet väntade sköna sängen. Ibland kan en natt kännas kort och snart var det söndags morgon och dags att träda färden hemåt. Vi sa farväl till gamla vänner och till de många nya vänner vi fått. Min rumskompis sa på söndagsmorgonen, att vår resa till USA sprider sig som ringar på vattnet. Vänner ger vänner. Nu ser vi fram emot fler ringar på vattnet, att stafettpinnen tas över och att vi träffas igen någon annanstans. Så gick då bussen hemåt. Vi gjorde på hemvägen ett besök på Öströö fårfamn. Den ligger, kan man säga, mellan Tvååker och Ullared. Räkna
får skall vara bra, när man inte kan somna. Öströö fårfarm kan vid dessa tillfällen rekommenderas. Meddela gärna resultatet.
För den som var kaffesugen kunde detta avhjälpas i Brännvinskällaren. Till sist vill jag visa min suvenir från Ängelholm. Fotat och nedtecknat av Lena Boustedt, Logen Uddevalla nr 638.