Framtiden bygger vi tillsammans

Framtiden bygger vi tillsammans Partistyrelsens utlåtande över motionerna om Vårt parti stadgar och avgifter (251-275) Vårt parti organisation och övrigt (276-299) Kulturen som drivkraft (kultur och mediafrågor) (201-216) Bry dig, bilda dig, bestäm dig (217-227) En människa, en röst (demokrati och författning) (228-250) Övriga frågor (300-303) Socialdemokratiska partistyrelsen överlämnar härmed till partiets 34e ordinarie kongress, den 5-11 november 2001 i Västerås, i stadgeenlig ordning inlämnade motioner samt partistyrelsens utlåtanden och övriga förslag. Denna bok är utgiven av Socialdemokraterna Tryck: EO print, Stockholm, 2001 Layout & produktion: AiP Sidverkstad, 2001 Omslag: Hjärtsjö Reklambyrå ISBN: 91 532 0526 X 3

Vårt parti partistyrelsens förslag angående stadgar, avgifter m m För att förbereda partistyrelsens förslag rörande stadgar och avgifter har en stadgekommitté arbetat. Denna har enligt direktiven haft till uppgift att - utarbeta förslag till grundstadga för den socialdemokratiska riksdagsgruppen samt för den svenska socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet; - utarbeta förslag om den framtida konstruktionen och storleken på medlemsavgiften till partiet; - utvärdera försöksverksamheten med förtroenderåd och partidistriktens representantskap samt återkomma med förslag till nästa ordinarie partikongress. Beslut om stadgar för riksdagsgruppen resp. gruppen i Europaparlamentet har fattats av partistyrelsen i juni 1998, respektive februari 1999. I övriga delar har kommittén lämnat förslag sommaren 2001. Partistyrelsen instämmer i allt väsentligt i de förslag som kommittén har lämnat och redovisar därför inte dessa särskilt. De har i stället inarbetats i de förslag som partistyrelsen förelägger kongressen i det följande. Partistyrelsens förslag till ändringar i partistadgar samt grundstadgar för partidistrikt, arbetarekommuner samt socialdemokratiska föreningar och klubbar (föreslagen ändring markerad med understrykning) Partistadgarna 1 (Ändamålsparagrafen föreslås konsekvensändras i enlighet med inledningen i programkommissionens förslag till nytt partiprogram. Den slutliga utformningen fastställs efter partikongressens behandling av partiprogrammet). Partistadgarna 4 mom. 18 Omröstningar sker öppet. Personval sker då någon så begär med slutna sedlar. Vid slutet val förs kandidaterna upp i bokstavsordning på valsedeln. Godkänd valsedel ska uppta det antal personer som ska väljas. Valsedel som upptar fler eller färre namn är ogiltig. Vald är den eller de som fått högsta röstetalen, såvida inte kongressen beslutar att enkel majoritet ska gälla för att bli vald. 4

Uppstår lika röstetal vid sluten omröstning kan ytterligare valomgång genomföras. Om lika röstetal uppstår i omröstning där enbart två kandidater deltar avgör lotten. Uppstår lika röstetal vid öppen omröstning gäller den mening som biträds av tjänstgörande ordförande. Grundstadgar för partidistrikt 4 mom. 17 Omröstningar sker öppet. Personval sker då någon så begär med slutna sedlar. Vid slutet val förs kandidaterna upp i bokstavsordning på valsedeln. Godkänd valsedel ska uppta det antal personer som ska väljas. Valsedel som upptar fler eller färre namn är ogiltig. Vald är den eller de som fått högsta röstetalen, såvida inte kongressen beslutar att enkel majoritet ska gälla för att bli vald. Uppstår lika röstetal vid sluten omröstning kan ytterligare valomgång genomföras. Om lika röstetal uppstår i omröstning där enbart två kandidater deltar avgör lotten. Uppstår lika röstetal vid öppen omröstning gäller den mening som biträds av tjänstgörande ordförande. Grundstadgar för arbetarekommuner 5 mom. 6 Omröstningar sker öppet. Personval sker då någon så begär med slutna sedlar. Vid slutet val förs kandidaterna upp i bokstavsordning på valsedeln. Godkänd valsedel ska uppta det antal personer som ska väljas. Valsedel som upptar fler eller färre namn är ogiltig. Vald är den eller de som fått högsta röstetalen, såvida inte mötet beslutar att enkel majoritet ska gälla för att bli vald. Uppstår lika röstetal vid sluten omröstning kan ytterligare valomgång genomföras. Om lika röstetal uppstår i omröstning där enbart två kandidater deltar avgör lotten. Uppstår lika röstetal vid öppen omröstning gäller den mening som biträds av tjänstgörande ordförande. Grundstadgar för socialdemokratiska föreningar och klubbar 4 mom. 5 Omröstningar sker öppet. Personval sker då någon så begär med slutna sedlar. Vid slutet val förs kandidaterna upp i bokstavsordning på valsedeln. Godkänd valsedel ska uppta det antal personer som ska väljas. Valsedel som upptar fler eller färre namn är ogiltig. Vald är den eller de som fått högsta röstetalen, såvida inte mötet beslutar att enkel majoritet ska gälla för att bli vald. Uppstår lika röstetal vid sluten omröstning kan ytterligare valomgång genomföras. Om lika röstetal uppstår i omröstning där enbart två kandidater deltar avgör lotten. Uppstår lika röstetal vid öppen omröstning gäller den mening som biträds av tjänstgörande ordförande. 5

6 Partistyrelsens utlåtanden över stadgemotioner Motion 251:1-2 (Luleå arbetarekommun) föreslår att dispens inte ges för icke medlemmar för placering på vallistor för det socialdemokratiska partiet och att partiet inte ger fler dispenser liknande den som beviljades inför årets kyrkoval. Bakgrunden är att den socialdemokratiska kyrkomötesgruppens styrelse skrev till partistyrelsen inför årets kyrkoval. De föreslog att vid fastställandet av kandidatlistor vid val till församling och samfällighet ska det vara möjligt för arbetarekommunerna att ge avkall på kravet om medlemskap. Partistyrelsen anser att kyrkomötesgruppens styrelse pekade på ett viktigt problem; svårigheten att fylla lokala listor med tillräckligt många dugliga kandidater. Det finns människor som sympatiserar med socialdemokraterna, men som av olika skäl tvekar att ta steget att bli medlem. Därför fann partistyrelsen skäl att pröva förslaget i skrivelsen. Till detta kommer att kyrkovalet inte längre kan betraktas som ett allmänt val, direkta paralleller till övriga val och kandidatlistor kan inte göras. Partistyrelsen har aldrig övervägt att ge avkall på kravet om medlemskap när det handlar om placering på kandidatlistor till allmänna val. Partistyrelsen valde att ge en dispens från kravet på medlemskap, dock endast vad gäller kandidatlistorna till församling och samfällighet i 2001 års kyrkoval. Partistyrelsen uppdrog vidare till stadgekommittén att utvärdera resultatet av denna dispens. Av den enkät som genomfördes efter nomineringsprocessen framgår å ena sidan att endast ett fåtal har utnyttjat dispensen, men å andra sidan har det i och med möjligheten till dispens tillkommit cirka 20 nya medlemmar. Dessa nya medlemmar valde att gå med i partiet när de beslutat sig för att kandidera på våra listor. Möjligen är det nya medlemmar som man inte skulle ha värvat om möjligheten inte funnits till dispens. Sammanfattningsvis kan man konstatera att en klar majoritet av landets arbetarekommuner valde att inte utnyttja möjligheten att använda dispensen. Men detta ingick också i partistyrelsens beslut. Det handlade om en dispens som arbetarekommunerna kunde använda sig av i det fall de så önskade. Att som motionären kräva ett uttalat förbud mot dispenser anser partistyrelsen är att gå för långt. Det kan finnas skäl att pröva något nytt och då är en dispens en framkomlig väg som bör vara möjlig att använda i avvaktan på en eventuell ändring av stadgarna. Någon sådan ändring har dock inte aktualiserats av partistyrelsen. Motion 251:1-2 bör därmed anses besvarad. Motion 252:1-2 (Kävlinge arbetarekommun) föreslår att stadgarna för val av partikongressombud ändras så att varje arbetarekommun får ett ombud som grund samt att fördelning sedan sker efter storlek.

Motionärens parallell med fackförbund där varje avdelning har ett grundmandat anser partistyrelsen är jämförbart med att varje partidistrikt har ombud vid partikongressen. På samma sätt som varje sektion inom ett fackförbund inte har något grundmandat har inte heller arbetarekommunerna det inom vårt parti. Partikongressen består av 350 ombud och inom partiet finns 292 arbetarekommuner. Att utöka antalet kongressombud förefaller inte rimligt och det föreslås inte heller i motionen. Om man då ska tillmötesgå motionären återstår då att fördela 58 ombud efter motionärens föreslagna grundfördelning om ett ombud per arbetarekommun. Detta är enligt partistyrelsen helt orimligt. De mindre arbetarekommunerna skulle bli kraftigt överrepresenterade vilket knappast är demokratiskt. Fördelningen av antal kongressombud beräknas på antalet medlemmar året innan kongress inom respektive partidistrikt. Partistyrelsen är av den bestämda uppfattningen att det nuvarande systemet är det mest rättvisa och det tydligaste sättet att fördela antalet ombud. De distrikt som ökar sitt medlemsantal under en kongressperiod kan på detta sätt öka sin representation i form av fler kongressombud. Valkretsindelningen fastställs inte av partistyrelsen utan av respektive partidistrikt. Motion 252:1-2 bör därmed avslås. Motion 253:1 ( Jämtlands läns partidistrikt) föreslår att det i partiets stadgar ska införas rättighet att välja valberedning för en period av högst fyra år. Partistyrelsen har innevarande år beviljat Gävleborgs socialdemokratiska partidistrikt dispens från grundstadgarna och medge val av valberedning för en tid av tre år fram till år 2004 och därefter för fyra år, samt att verksamheten ska utvärderas inför år 2008. Partistyrelsen anser att det är för tidigt att redan nu göra den förändring av stadgarna som motionären föreslår och vill avvakta det pågående försöket i Gävleborg. Motion 253:1 bör därmed anses besvarad. Motion 254:1 (Piteå arbetarekommun) föreslår att begreppet arbetarekommun avskaffas som beteckning för det socialdemokratiska partiets organisation på kommunplanet och ersätts av Socialdemokraterna i (kommunnamnet) kommun. Motion 255:2 (Norrköpings arbetarekommun) föreslår att partiets formella namn ändras till Socialdemokraterna. Partistyrelsen vill peka på att vi redan i dag använder Socialdemokraterna i våra kontakter med väljarna och allmänheten. Detta kan också göras lokalt i form av Socialdemokraterna i (kommunnamn) utan att vi för den skull behöver ändra partiets formella namn. Att avskaffa vårt nuvarande partinamn anser inte partistyrelsen är önskvärt. Arbetarepartiet anknyter till konflikten mellan arbete och kapital, ett av huvudskälen till att vårt parti bildades. Vidare anser partistyrelsen att vår unika ställning bland de breda löntagargrupperna och 7

8 koppling till arbetsplatserna är värd att slå vakt om. Motionerna 254:1 och 255:2 bör därmed avslås. Motion 256:1 (enskild, Lilla Edets arbetarekommun) förslår att stadgarna ändras så att enskilda kan motionera direkt till kongressen utan att ta omvägen om arbetarekommun och partidistrikt. Motion 257:1 (enskild, Härnösands arbetarekommun) yrkar att medlem bör ges rättighet att direkt till partiet insända motion utan att motionen dessförinnan måste ha passerat arbetarekommunen. I partistadgarna 4 mom 12 framgår följande: Motion kan väckas av enskild partimedlem eller socialdemokratisk grundorganisation och den ska sändas till arbetarekommunens styrelse inom av denna angiven tid. Motion ska behandlas av arbetarekommunens möte. Arbetarekommunen kan antingen anta motion som sin egen, besluta att sända in den som enskild eller avslå den. Motion kan även väckas av partidistriktens styrelser. Förslag kan även väckas av partistyrelsen och dess verkställande utskott och programkommissionen. Om partistyrelsen så beslutar kan motionsrätt gälla till extra kongress. Motion till extra kongress kan endast behandla frågor som upptagits i kallelse till kongressen. I motion 256 hävdas att motioner ska behandlas av partidistriktet, förutom behandlingen i arbetarekommuner. Som framgår av ovanstående utdrag ur stadgarna har motionären missförstått behandlingsordningen, det räcker att en motion behandlas av arbetarekommunen för att kunna sändas till kongressen. Så riktigt så lång väg som motionären hävdar är det inte för en motion att bli kongressbehandlad. Motionsflödet under de senaste partikongresserna har varit mycket omfattande och skulle med all säkert öka dramatiskt om motionärernas krav skulle bifallas. Det skulle medföra att kongressens arbetsförhållanden blev orimliga och fokuseringen på de stora och principiellt viktiga besluten skulle bli svårare att upprätthålla. Partistyrelsen tycker att dagens ordning är rimlig. Den enskilde partimedlemmen kan väcka en motion och få den insänd till kongressen efter beslut av arbetarekommunen. Om arbetarekommunen inte ställer sig bakom motionen kan man besluta att sända in den som enskild. I det fall man inte ens vill göra det rör det sig med stor sannolikhet om en fråga som ska hanteras på annat sätt än av partiets högsta beslutande organ, partikongressen. Motionerna 256:1 och 257:1 bör därmed avslås. Motion 258:1 (Norrköpings arbetarekommun) föreslår att formuleringen i stadgarnas 5 mom 6 ändras till För att bli vald fordras att kandidat fått minst en röst över hälften av samtliga godkända röster. Uppnås ej sådan majoritet företas omval mellan de som erhålligt högsta röstetalen. Uppstår lika röstetal vid sluten omröstning avgör lotten. Det motiv som anges är: Att av sin arbetarekommun bli vald till ett

uppdrag ska ses som ett stort förtroende. För att kunna utföra uppdrag på ett förtroendefullt sätt, är det viktigt att ha ett starkt stöd. Som stadgarna idag är utformade kan det, i de fall det finns fler än två kandidater till en och samma post, inträffa att den som blir vald blir det endast med några få rösters övervikt. En konsekvens vi ser som högst olycklig. I grundstadgar för arbetarekommuner, 5 mom. 6, regleras följande vad gäller slutna omröstningar: Omröstningar sker öppet. Personval sker då någon så begär med slutna sedlar. Vid slutet val förs kandidaterna upp i bokstavsordning på valsedeln. Godkänd valsedel ska uppta det antal personer som ska väljas. Valsedel som upptar fler eller färre namn är ogiltig. Vald är den eller de som fått högsta röstetalen. Uppstår lika röstetal vid sluten omröstning kan ytterligare valomgång genomföras. Om lika röstetal uppstår i omröstning där enbart två kandidater deltar avgör lotten. Uppstår lika röstetal vid öppen omröstning gäller den mening som biträds av tjänstgörande ordförande. En identisk formulering finns vad gäller partikongressen ( 4 mom. 18), partidistrikt ( 4 mom. 17) samt socialdemokratiska föreningar och klubbar ( 4 mom. 5). Vid val av partikongressombud gäller samma princip, valda ombud är den eller de som i varje valkrets erhållit högsta röstetal ( 5 mom. 16). Att ändra stadgarna såsom motionären föreslår skulle få långtgående konsekvenser. Det handlar nämligen inte bara om den del i stadgarna som motionen behandlar utan samtliga avsnitt som återfinns i ovanstående hänvisningar. Partiet har som princip för slutna omröstningar valt så kallad relativ majoritet (den eller de som har fått flest röster är vald/valda oavsett om den/de fått mer än hälften av de avgivna rösterna eller ej), vilket framgår av ovanstående hänvisningar till olika delar i partistadgarna. Det avgörande skälet till detta principiella vägval är att det ofta handlar om att välja bland många kandidater. I samband med t ex val av kongressombud är det inte rimligt att samtliga valda ska samla mer än hälften av de giltiga rösterna. Det skulle i de större valkretsarna handla om en väldig mängd på varandra följande omröstningar innan detta förhållande har uppnåtts för samtliga valda ombud. Man kan ta Stockholms arbetarekommun som ett konkret exempel, där endast 2 av 15 ombud erhöll mer än häften av de godkända rösterna i årets kongressombudsval. Likaså skulle det kunna innebära omständliga och tidskrävande procedurer under partikongressen i samband med val av verkställande utskott (7 ordinarie ledamöter och 7 suppleanter) samt val av partistyrelse (26 ordinarie ledamöter och 15 suppleanter). 9

10 Samma sak kan gälla vid val av styrelser i partidistrikt och arbetarekommuner då flera ledamöter ska väljas. Om det är många nominerade lär det inte räcka med en eller kanske ens två valomgångar innan samtliga valda uppnått mer än hälften av rösterna. Sådana arbetsförhållanden skulle inte vara funktionella. Partistyrelsen förstår emellertid det motiv som motionären anger för en förändring. Särskilt mot bakgrunden av att man i Norrköping i samband med nominering av ett kommunalråd hade en omröstning då det fanns tre kandidater. Att då eftersträva att den som ska väljas ska ha en majoritet av rösterna är inte orimligt. Men en ändring av stadgarna i enlighet med motionärens förslag skulle skapa fler problem än vad det skulle lösa. I stället föreslår partistyrelsen att stadgarna ändras så att det finns en möjlighet, i det fall ett beslutande möte så önskar, att tillämpa enkel majoritet (en röst mer än hälften av de godkända rösterna). Detta bör tillgodose det som motionären vill uppnå. Motion 258:1 bör därmed anses besvarad. Motion 259:1(Söderhamns arbetarekommun) föreslår att en ungdomsrepresentant ska väljas in i arbetarekommunens styrelse. Motion 260:1 (Västerviks arbetarekommun) föreslår att facklig ledare och studieorganisatör inte måste vara ordinarie ledamöter i arbetarekommunens styrelse. Motion 261:1 (Haninge arbetarekommun) yrkar att de ordinarie revisorerna väljs på två år och att valen sker växelvis för att säkerställa kontinuitet. Motion 262:1 (Sandvikens arbetarekommun) kräver att arbetarekommunerna ska anta tilläggsstadgar som reglerar hur och när kallelse till årsmöte och medlemsmöte/representantskap ska ske. Det är naturligtvis viktigt att styrelsen har en bred sammansättning och tillgodoser en jämn fördelning av kön och åldrar samt att en fortlöpande nyrekrytering sker. Men partistyrelsen anser inte att det är lämpligt att stadgereglera särskilda representanter för olika grupper. Årsmötet bör vara suveränt att välja den styrelse man anser bäst tillgodoser de olika krav som kan finnas. I det fall man i en arbetarekommun önskar välja en särskild ungdomsrepresentant kan man göra det. Många arbetarekommuner har idag en representant för SSU i styrelsen, men det ska enligt partistyrelsens mening inte tvingas fram via en stadgereglering. I grundstadgar för arbetarekommuner under 2 mom. 2 framgår att styrelsen ska bestå av minst sju ledamöter och att av dessa ska ordförande, kassör, studieorganisatör och facklig ledare väljas särskilt. Partistyrelsen tycker att detta är en rimlig ordning som fungerar väl. Vi kan inte se något skäl till att vare sig utesluta dessa funktioner ur skaran av de (minst) sju ledamöterna. Såväl studier som facklig/politisk samverkan är betydelsefulla verksamheter som bör ledas av ledamöter i styrelsen. Kravet att ytterligare reglera valen av revisorer ser partistyrelsen inte

något skäl att inarbeta i stadgarna. Arbetarekommunen har att årligen välja tre ordinarie och tre ersättare, grundorganisationen två ordinarie och två ersättare. Inom ramen för detta kan kontinuiteten tillgodoses på ett tillfredsställande vis. Partistyrelsen ser heller inget skäl att reglera vad som ska framgå av tilläggsstadgar. De arbetarekommuner som önskar reglera tider och former kan göra detta genom mötesbeslut eller genom att anta tilläggsstadgar. Att grundstadgarna ska ange ett obligatorium att anta tilläggsstadgar är inte rimligt. Motionerna 262:1, 261:1, 260:1 samt 259:1 bör därmed avslås. Förtroenderåd Genom beslut av partikongressen 1997 inrättades ett nytt organ förtroenderådet såväl för partiet, som för partidistrikten. Syftet med förtroenderåden är främst att ge möjlighet till bredare och snabbare förankring av principiellt viktiga beslut. Tillsammans med instrumentet extra kongress ger förtroenderåden på båda nivåerna en stor flexibilitet i vad gäller att hantera aktuella politiska frågor. Partiets förtroenderåd Enligt de nya stadgar, som antogs av partikongressen 1997, ska förtroenderådet sammanträda minst en gång om året de år, som kongress ej hålls, samt i övrigt på kallelse av partistyrelsen. Partistyrelsen beslutar inför varje sammanträde om dagordning och arbetsordning för sammanträdet. Förtroenderådet består av 120 ombud, fördelade på partidistrikt enligt samma fördelningsprincip som gäller för ordinarie kongress. Ombud och ersättare till förtroenderådet väljs av distriktskongresserna för ett år. Verkställande utskottets och partistyrelsens ledamöter samt suppleanter i verkställande utskottet ska kallas till förtroenderådets sammanträden. Socialdemokratiska riksdagsgruppen och den svenska socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet utser inom sig en representant för varje påbörjat trettiotal ledamöter och utsedda representanter kallas till förtroenderådets sammanträden. I övrigt kallas: av partikongressen utsedda revisorer, en ledamot ur partiets programkommission, partidistriktens ordförande och en representant från vardera partigruppen i Landstingsförbundets och Kommunförbundets styrelser, S-kvinnor, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Sveriges kristna socialdemokraters förbund och Sveriges socialdemokratiska studentförbund. Efter beslut av partisekreteraren inbjuds också partistyrelsens suppleanter, distriktens försteombudsmän samt partiexpeditionens funktionärer att närvara på förtroenderådets sammanträden. 11

1998 Förtroenderådet samlades för första gången den 7 november 1998 i Norra Latin, Stockholm. 114 ombud var närvarande. Förmiddagsdelen av sammanträdet och sammanträdets avslutning genomfördes i plenum. Under eftermiddagen organiserades tio parallella seminarier med anknytning till programrevisionen. Temat för seminarierna var: Frihet, jämlikhet, solidaritet; Demokratins kris; Klassanalys för dagens samhälle; En ny underklass; Den demokratiska socialismen; Socialdemokratisk människosyn; I hela folkets händer; Sådan är kapitalismen; Vår gröna dröm är röd samt Den globala utmaningen. 1999 Förtroenderådet sammanträdde den 13 februari 1999 i andrakammarsalen, riksdagen. Partistyrelsen hade till förtroenderådet delegerat två beslut: att fastställa valsedeln inför valet till Europaparlamentet den 13 juni samt att fastställa valplattformen inför detta val. 116 ombud var närvarande. Förutom diskussioner och beslut i dessa frågor rapporterade Lena Hjelm-Wallén om ESPs valmanifest, Karl-Petter Thorwaldsson om valstrategin och Ingela Thalén om partistyrelsens beslut att sända ut ett valkontrakt till samtliga nominerade kandidater. 2000 Förtroenderådet sammanträdde den 5 februari 2000 i andrakammarsalen, riksdagen. Förtroenderådet diskuterade ett förslag till riktlinjer om vägledande principer angående alternativa driftsformer i den gemensamma sektorn samt fastställde detsamma. Dessutom utsågs valberedningen inför kongress 2000. 115 ombud var närvarande. 2001 Förtroenderådet sammanträdde den 18 augusti 2001 i andrakammarsalen, riksdagen. Förtroenderådet behandlade frågor om säkerhetspolitiken, regionalpolitiken inklusive infrastruktur samt valde en valberedning inför partikongressen. 119 ombud var närvarande. Sammanfattning Förtroenderådet har hittills sammanträtt vid fyra tillfällen. Formerna har varit mycket olika och detta gör att det är svårt att redan nu göra en bra utvärdering av verksamheten. Förtroenderådet har endast provats under en period av fyra år och då i olika former varje gång. För att kunna göra en fullödig utvärdering av rådets funktion i relation till dess syfte behövs ytterligare erfarenhet. Motionerna 263:1-2 (Västmanlands partidistrikt) och 264:1-2 12

(Västerås arbetarekommun) föreslår att ordinarie partikongress hålls året före och året efter det år ordinarie val till riksdagen hålls samt att försöksverksamheten med ett rådgivande förtroenderåd upphör. Motionärerna pekar på det faktum att mandatperioderna numera är fyraåriga och det därmed förflyter lång tid mellan de ordinarie partikongresserna. Motionärerna menar också att förtroenderådet inte funnit sin form och bör avskaffas. Partistyrelsens bedömning är att nuvarande ordning är att föredra. Ordinarie kongress en gång varje mandatperiod och däremellan möjlighet att vid behov kalla till extra kongress. Den kritik som motionärerna riktar mot de två extra kongresser som ägt rum 1996 och 2000 leder inte partistyrelsen till slutsatsen att vi ska överge denna möjlighet och övergå till ordinarie partikongresser vartannat år. Naturligtvis kan de behöva utvecklas vad gäller både tid och form, men en extra kongress är ett flexibelt instrument för att hantera frågor som plötsligt dyker upp. Vad gäller förtroenderådet anser partistyrelsen att det är alldeles för tidigt att döma ut denna verksamhet efter bara en kongressperiod. Ordningen med partikongress, extra kongress och förtroenderåd ger goda möjligheter att på ett flexibelt sätt hantera plötsligt uppdykande politiska frågor på ett demokratiskt sätt. Motionerna 263:1-2 och 264:1-2 bör därför avslås. Partidistriktens förtroenderåd Partistyrelsen beslutade i juni 1995 att ge Jämtlands läns partidistrikt dispens för att inrätta representantskap. Partiexpeditionen har i form av en enkätundersökning genomfört en utvärdering av försöket i Jämtland. Utvärderingen är visar på att ca 50 procent av medlemmarna är positiva till att behålla representantskapet, endast 8 procent säger att de är beredda att gå tillbaka till den tidigare organisationen med endast en årlig kongress. Idag har följande partidistrikt på försök inrättat representantskap: Bohuslän Jämtland Skåne Stockholms län Västmanland Örebro län Östergötland Dessutom finns det ytterligare två partidistrikt, Gotland och Stockholm, som har representantskap men dessa utgör också arbetarekommuner. Flertalet av ovan nämnda representantskap inrättades innan partikongressen 1997 beslöt att möjliggöra för partidistrikten att inrätta förtroenderåd. 13

Motion 265:1 ( Jämtlands partidistrikt) föreslår att det i partiets stadgar införs rättighet för partidistrikt att inrätta representantskap. Partistyrelsen beslutade i juni 1995 att ge Jämtlands läns partidistrikt dispens för att inrätta representantskap. Partikongressen 1997 beslöt att möjliggöra för partidistrikten att inrätta förtroenderåd. I grundstadgarna för partidistrikt anges villkoren för förtroenderådet och partistyrelsen anser att dessa mycket väl uppfyller de krav som motionären för fram. Istället för att utöka stadgarna med skrivningar om ett representantskap kan med fördel de mycket flexibla reglerna för förtroenderåd tillämpas. Motion 265:1 bör därmed anses besvarad. 14 Medlemsavgiften till partiet Avgiften till partiet har under de senaste femton åren ökat från 10 till 70 kr per medlem, således en kraftig ökning. I reala termer är ökningen mer begränsad; avgiften var i mitten av 1980-talet 17 kr per medlem mätt i dagens penningvärde. För partiets intäkter av medlemsavgifter är dock medlemsantalet avgörande. Detta har minskat mycket kraftigt, främst till följd av kollektivanslutningens avveckling 1990. Vid 1980-talets mitt var medlemsintäkterna cirka 20 miljoner kronor i dagens penningvärde, för att år 1991 vara nere i 2,8 miljoner kronor. Flera höjningar av partiavgiften under 1990- talet till trots, har medlemsintäkterna inte ökat till mer än 8,5 miljoner kronor; således till långt mindre hälften av 1985 års nivå. Vid 1980-talets mitt svarade medlemmarna för omkring en sjättedel av partiets totala intäkter, medan motsvarande andel för år 2000 var knappa sju procent. Partistyrelsen noterar därtill att avgift erläggs för bara för 83 procent av medlemmarna. Avvikelsen kan till stor del förklaras av att partidistrikten fortfarande tillämpar regeln om att avgiftsbefria vissa medlemmar. Enligt kongressbeslutet skulle denna befrielse gälla dem som var såväl medlemmar som ålderspensionärer vid ingången av 1990. Avvikelsen varierar dock starkt mellan partidistrikten, vilket gör att man kan ana vissa skillnader i tillämpningen av denna regel. Lägst andel avgiftsbefriade medlemmar har Gotlands partidistrikt, medan Norra Älvsborgs, Västmanlands och Hallands partidistrikt har de högsta andelarna. Där betalas inga avgifter för en fjärdedel av medlemmarna. De avgifter partidistrikten tar ut varierar vidare påtagligt. Exempelvis är avgiften till partidistriktet 3 kronor i Södra Älvsborg, medan den är 50 kronor i Dalarna. Partiavgiftens påverkan på den avgift, som den enskilde medlemmen betalar, blir mot denna bakgrund relativt olika, satt i relation till övriga organisationsnivåers avgifter. Sammanfattningsvis kan partistyrelsen konstatera att intäkterna till följd av avgifter har minskat kraftigt sedan mitten av 1980-talet, att partiet får in avgift för endast fyra femtedelar av medlemmarna, att denna

andel varierar starkt mellan partidistrikten, samt att distriktens egna avgifter varierar högst betydligt. Partistyrelsen har mot denna bakgrund övervägt såväl avgiftens nivå, som dess konstruktion. I fråga om storleken på avgiften till partiet är det givetvis frestande att föreslå en återgång till den intäktsnivå som gällde vid 1980-talets mitt, vilket skulle medföra behov av en dryg fördubbling av dagens avgift. Partistyrelsen bedömer dock inte att en sådan förändring är möjlig. En långsiktig ambitionsnivå skulle i stället kunna vara, att medlemsintäkterna hamnar på en nivå mellan dagens och den som gällde för femton år sedan, således i storleksordningen 15 miljoner kronor i fast penningvärde. En ökad medlemsfinansiering av partiverksamheten är önskvärd av såväl ekonomiska som principiella skäl. Det ligger i sakens natur att en sådan nivå på avgiftsmedlen kan nås med endera avgiftshöjningar, ett ökat medlemsantal eller, troligast, med en kombination av dessa medel. Kongressen uttryckte inte entydigt innebörden i uppdraget att se över konstruktionen av avgiften. Partistyrelsen har mot den bakgrunden prövat olika alternativ. Dels skulle en förändrad konstruktion kunna avse en förändrad beräkningsgrund för partiavgiften inom dagens stadgemässiga ramar, dels vore det möjligt tolka uppdraget som att komma med förslag om en grundläggande förändring av hela avgiftssystemet, t. ex. innebärande att alla medlemmar i hela landet betalar lika stor avgift. Partistyrelsen har övervägt olika möjliga konstruktioner av avgiften enligt dessa båda varianter. Dock har styrelsen stannat för att föreslå att såväl avgiftens konstruktion, som dess nivå förblir oförändrad fram till nästa kongress. Detta motiveras av det förslag som partistyrelsen lägger i det följande om en mer grundläggande översyn av partiets verksamhet och organisation. Att utan en analys av partiverksamheten, och hur den kommer till organisatoriskt uttryck, göra genomgripande förändringar i medlemsavgifterna ter sig mindre välbetänkt. Partiets ekonomi och resursfördelningen på olika nivåer bör i stället ingå i den översyn som föreslås i det följande. Emellertid finns ett antal problem med nyrekryteringen av medlemmar till partiet, som föranleder partistyrelsen att föreslå en försöksverksamhet med ett introduktionsmedlemskap. I dag varierar avgifterna mellan de olika socialdemokratiska föreningarna. Inte ens inom samma arbetarekommun är det vanligt att de olika föreningarna tar ut samma avgift. Vid värvningskampanjer - såväl lokala, som gemensamma för hela partiet är det därför svårt att ange vad avgiften till partiet faktiskt är för en nytillträdande medlem. Vidare finns praktiska problem med registreringen. Fortfarande sköts en stor del av medlemsregistreringen och inkasseringen av avgifter lokalt i den socialdemokratiska föreningen, oftast av den förtroendevalde kassören ensam. Det kan därför ta lång tid innan en medlem som anmäler sitt intresse till arbetarekommunen faktiskt förs in i registret och ges möjlighet att betala avgift, för att därmed bli partimedlem. 15

16 I syfte att förenkla inträdet i partiet och göra det möjligt att vid gemensamma medlemsvärvningsinsatser ge uppgift om vad medlemsavgiften är föreslår partistyrelsen en försöksverksamhet med introduktionsmedlemskap. Detta avses vara okomplicerat och kunna administreras på ett enklare sätt än de vanliga avgifterna till partiet. Avgiften föreslås vara lika för hela landet och frikopplas från bestämmelserna i 3 i stadgan för socialdemokratiska föreningar. Avgiftens storlek beslutas av partistyrelsen och konstrueras inte genom att man sammanlägger avgiften för vart och ett av de olika organisationsleden. Ingen avgift föreslås utgå till partiet respektive distriktet. I stället tillfaller hela avgiften arbetarekommunen, vilken givetvis är fri att låta en del av den gå till den socialdemokratiska förening som erhållit den nya medlemmen. Arbetarekommunen får även den formella skyldigheten att hälsa den nye medlemmen välkommen, att informera om partiets program och stadgar, samt att hänvisa den nye medlemmen till den socialdemokratiska förening han/hon har valt att ansluta sig till. Inträdesavgiften erläggs av administrativa skäl för det första kalenderåret, precis som i dag. De som blir medlemmar sent på året får således ett kortare introduktionsmedlemskap än andra. Från och med det andra medlemskapsåret förs medlemmen in i det ordinarie avgiftssystemet. Vidare rapporteras medlemmen redan från första året som partimedlem på sedvanligt sätt, med undantag av att avgift till distrikt och parti inte behöver erläggas. Den administrativa problem som detta för med sig bedömer partistyrelsen vara relativt små, satt i relation till de fördelar som introduktionsmedlemskapet ger. Introduktionsmedlemskapet föreslås bli en försöksverksamhet fram till nästa ordinarie partikongress. Därför är det inte nödvändigt att förändra stadgarna. Utvärderingen av försöksverksamheten bör göras inom ramen för den översyn som föreslås i det följande. Ett tiotal motioner berör olika aspekter av partiavgiften. Motionerna 266:1-2 (Upplands Väsbys arbetarekommun) och 267:1 (Skaraborgs partidistrikt) ställer krav som syftar till att minska partiets andel av den avgift medlemmarna betalar till förmån för socialdemokratiska föreningar resp. arbetarekommuner. Som har framgått av redovisningen i det föregående har avgifterna till partiet urholkats kraftigt de senaste dryga decenniet. Resurfördelningen inom partiet skall vidare bli en uppgift för den översyn av organisationen som partistyrelsen har föreslagit. De förslag som framförs i motionerna 266:1-2 samt 267:1 bör därför avslås. Motionerna 268:1 (Göteborgs arbetarekommun, Nordost), 269:1 (Västra Göteborgs arbetarekommun) och 270:1 (Uppsala arbetarekommun) tar på olika sätt upp frågan om befrielse av avgift för olika grupper. I de båda förstnämnda motionerna föreslås en utredning om hedersmedlemskap, medan den sistnämnda skisserar ett system med ett medlemskap på prov utan avgift i syfte att rekrytera nya medlemmar. De motiv

som framförs för hedersmedlemskap är i sammanfattning att många äldre medlemmar inte har råd med medlemsavgiften. Partistyrelsen ifrågasätter det rimliga i ett sådant synsätt. Sannolikt är det i högre grad fråga om relationen mellan avgiftens storlek och vad man får för den, vilket också antyds i motion 268. Ett hedersmedlemskap förorsakar om det skall tillämpas konsekvent en hel del administrativa svårigheter; antalet medlemsår på kanske flera olika orter skall bevakas till exempel. Som har framgått i det föregående är det därtill så att många partidistrikt redan i dag avstår från att leverera in och sannolikt ta in avgifter för en stor andel av medlemmarna, troligen med åberopande av att de är hedersmedlemmar. Eftersom stadgarna sedan många år tillbaka inte känner begreppet hedersmedlem, bör detta begrepp endast tillämpas på dem som fyller den definition som redovisats i det föregående. Motionerna 268:1 och 269:1 bör således avslås. Förslaget i motion 270:1 kan förefalla attraktivt att bli medlem utan förpliktelser och ekonomiska utlägg, som motionären skriver. Emellertid tar motionen enbart sikte på att lösa problemet med den ekonomiska uppoffringen och partistyrelsen ifrågasätter om det är denna, som får nya medlemmar att tveka inför medlemskap. Att rabattvägen göra medlemskapet attraktivt ger därtill fel signaler de socialdemokratiska föreningarnas stadgeenliga uppgift att utveckla medlemskapets värde bör i stället sättas i brännpunkten. Motion 270:1 bör därför avslås. Också motionerna 271:1 (Skellefteå arbetarekommun) och 272:2 (Oskarshamns arbetarekommun) handlar om rabattering, nämligen om familjeavgifter eller familjerabatter. I den första motionen föreslås en utredning, medan den senare yrkar ett direkt införande av familjerabatter. Med de jämförelsevis låga avgifter som de flesta socialdemokratiska föreningar har, anser inte partistyrelsen att problemet med flera avgifter i en familj skall överdrivas. Det räkneexempel som nämns i motion 271:1 ger t. ex. en månatlig kostnad per familjemedlem på drygt tio kronor, vilket knappast kan vara oöverkomligt. Motionerna 271:1 och 272:2 bör därför avslås. Motionerna 273:1-2 (Piteå arbetarekommun) och 274:1 (Botkyrka arbetarekommun) behandlar frågan om partimedlemskap för medlemmar i t. ex. SSU och socialdemokratiska kvinnoklubbar. Motion 273:1-2 yrkar att medlemmar i SAP:s sidoorganisationer skall räknas som fullvärdiga medlemmar i partiet utan att drabbas av ytterligare en avgift, medan motion 274:1 föreslår att partiet ser över reglerna för dubbelanslutning. Huvudregeln om medlemskap och betalning av avgift återfinns i 3, 3 mom. stadgan för socialdemokratiska föreningar: Genom att erlägga avgift är man medlem i partiet. I 2, 1 mom. stadgan för arbetarekommuner sägs emellertid att arbetarekommunen skall omfatta samtliga inom en primärkommunbefintliga socialdemokratiska föreningar och klubbar således rimligen även t. ex. kvinnoklubbar och SSU-klubbar. 17

Dock framgår av 4 dels att en klubb för att ingå i arbetarekommunen dels måste ansöka om detta och då för alla sina medlemmar, dels måste erlägga avgift för dessa medlemmar. Dessa regler har skapats med två syften. Det första är att medlemskap i partiet skall grundas på ett enskilt ställningstagande, dels till partiets program och stadgar, dels till dess avgift. Det andra är att skapa en möjlighet att ansluta socialdemokrater kollektivt i det läge där den enskilde redan genom medlemskap i en annan organisation (till exempel i en SSU-klubb) har tagit ställning för de socialdemokratiska idéerna. Också i detta fall skall naturligtvis avgift tas ut, på samma sätt som för alla medlemmar i partiet. Det problem som pekas på i motionerna är sprunget ur att de nämnda organisationerna SSU-klubbar, kvinnoklubbar, studentklubbar och Broderskapsklubbar inte obligatoriskt är anslutna till partiet. I stället är de fristående klubbar, sammanslutna till egna förbund och medlemskapet i partiet avgörs av klubben själv. I ett läge där klubben inom ramen för en socialdemokratisk grunduppfattning ändå vill stå fri från partiet, som ofta har varit fallet för SSU-klubbar, måste en enskild medlem som också vill tillhöra partiet också betala dubbla avgifter. Den orättvisa som antyds i motion 273:1-2 skulle därmed bestå även om man gick motionären till mötes. Den enda möjligheten att helt utradera skillnaderna mellan socialdemokrater i olika organisationer på olika håll i landet är att införa en enhetlig partiavgift överallt. Detta får dock långtgående konsekvenser med dagens organisation. Frågorna om medlemsavgifterna bör därför ingå i den större översyn av verksamhet och organisation som partistyrelsen föreslår, varmed yrkandet i motion 274:1 i sak har tillgodosetts. Denna motion kan därför anses besvarad, medan motion 273:1-2 bör avslås. Motion 272:1 (Oskarshamns arbetarekommun) tar sikte på vissa administrativa konsekvenser av nuvarande system för medlemsrapportering. Som yrkandet måste förstås, önskar motionären att partistyrelsen ser över systemet för registrering av medlemmarna och betalning av avgifterna till partiet. Som har angivits i det föregående föreslår partistyrelsen att en sådan översyn skall komma till stånd. I sak har därför motionärens önskan bifallits, varför motion 272:1 med detta kan anses besvarad. Översyn av partiets verksamhet och organisation Partiverksamheten i ett trettioårsperspektiv Under partiets mer än sekellånga historia har relativt få genomgripande förändringar vidtagits i fråga om partiets egen verksamhet, dess inriktning och organisation. Den politiska förflyttningen från ett av jord- 18

brukssysselsättning dominerat fattigsverige, till ett modernt Sverige i det globala informationssamhället, har inte i samma grad motsvarats av en revolution i fråga om verksamhet och organisationsformer för partiet internt. De senaste trettio åren har dock fört med sig en stor reform av organisationen: kommunreformen vid 1970-talets början kom att kräva en anpassning av partiorganisationen till de nya förutsättningarna. Förändringen upplevdes på många håll som stor: de gamla arbetarekommunerna många med rötter i det tidiga 1900-talet gjordes om till socialdemokratiska föreningar i den nya storkommunen. Endast arbetarekommunen i den gamla centralorten, om det fanns en entydig sådan, kom att bestå. Samtidigt gjordes, som ett resultat av partikongressen 1968, en satsning på att bygga ut nätet av socialdemokratiska föreningar i de större städerna avsikten var att där skapa en fungerande stadsdelsorganisation. Under 1980-talet sattes fokus på att utveckla i första hand den egna verksamheten. Vid tre partikongresser i rad, 1981,1984 samt 1987, diskuterades och behandlades olika förslag som var baserade på verksamhetsutveckling inom partiet. I början av 1990-talet börjande ett visst intresse att riktas mot de kommunalt förtroendevalda. Utgångspunkten var en socialdemokratisk förtroendevald, som utövade sitt politiska uppdrag i en helt ny kommunal organisation/struktur, till följd av de möjligheter som den nya kommunallagen gav. Detta innebar till exempel, att det gamla arbetssättet att centralt närma sig alla ledamöter i social-, skoloch fritidsnämnd inte längre fungerade. Ett sätt att bearbeta denna förändring var partiets satsning 1990 Politiker på 90-talet. Ett försök att just lyfta fram den enskilde förtroendevalde och diskutera rollen; dess arbetsuppgifter och relationer med väljarna och den egna partiorganisationen. Satsningen syftade till att partiorganisationen tillsammans med sina kommunalt förtroendevalda skulle utarbeta egna program för hur rollen och arbetet skulle läggas upp. Vid partikongressen 1990 fastställdes partiets senaste organisationsprogram Folk i rörelse ; ett program som i formell mening fortfarande gäller. Arbetet med att förverkliga programmet påbörjades, men kom att stöta på problem, då valförlusten 1991 sargade partiets ekonomi på alla nivåer. Efter valet 1994 inleddes saneringen av landets ekonomi, vilket ledde till att partiets företrädare på alla nivåer fick ägna sig åt att försvara den förda politiken, snarare än åt att förändra partiorganisationen. Det har medfört att kunskapen och viljan att arbeta med intentionerna och arbetsuppgifterna i programmet i nuläget är tämligen låg i partiorganisationen. 1997 presenterades rapporten Politikernas villkor. En rapport som lyfte fram ledarskapsfrågorna i allmänhet, grupputveckling och synen på 19

de enskilda företrädarnas roll och ansvar i organisationen och för verksamheten. Personvalsinslaget i valet 1994 och 1998 satte också fokus på individperspektivet och relationen mellan enskild företrädare, partigruppen och partiorganisation. Partiets verksamhet och organisation i framtiden Den utveckling som i korthet har skisserats i det föregående kan sammanfattas med att partiet under 1960 och 1970-talen ägnade mycket kraft åt interna struktur- och organisationsfrågor, medan 1980-talet satte verksamhetsfrågorna i centrum. Under 1990-talet har intresset huvudsakligen ägnats åt rollen som politiskt förtroendevald i ett individperspektiv. Partistyrelsen gör bedömningen att det inför framtiden är nödvändigt att i en djuplodande översyn integrera alla dessa aspekter av partiets verksamhet. I det följande anges kortfattat ett antal problemområden som bör bli föremål för analys. Partiets verksamhetsidé och uppgift Ändamålsparagraferna för partiets olika organisatoriska nivåer anger vad som skulle kunna kallas partiets verksamhetsidé. Av dessa framgår att denna är dubbel: Till en del handlar den om partiets politiska ambition som den uttrycks i partistadgarnas inledande paragraf. Till denna kommer partiets mobiliserande och organisatoriska roll dess uppgift som massparti eller demokratisk folkrörelse. Stadgarnas formuleringar av partiets uppgift har tillkommit genom successiva förändringar vid flera partikongresser, utan att mer genomgripande analyser av deras innebörd har gjorts. Hur förhåller sig t. ex. uppgifterna i stadgarna för arbetarekommuner att bereda medborgarna tillfälle att uttala sina meningar i politiska frågor resp. utveckla medlemskapets värde till varandra? De motsvarande formuleringarna på den socialdemokratiska föreningens nivå ställer frågan än mer på sin spets. Föreningen skall å ena sidan utveckla medlemskapets värde och å den andra i en öppen och aktiv dialog med väljarna utforma den socialdemokratiska politiken. Om politiken skall utformas i dialog med väljarna kan givetvis frågan ställas vilka övriga värden i medlemskapet som skall utvecklas. Partiets ändamål dess verksamhetsidé skall styra verksamheten. Eftersom ändamålet har en samhällspolitisk dimension och en mobiliserande, kommer partiets verksamhet att behöva präglas av denna tudelning. I viss grad behöver en arbetsfördelning göras; den tid är sannolikt förbi då ledningen i t. ex. en arbetarekommun hade tid och möjlighet att fullt ut göra såväl de politiska bedömningarna, delta i den offentliga debatten som sköta partiets interna verksamhet. Villkoren för en sådan 20

arbetsfördelning har hittills inte diskuterats i tillräcklig grad inom partiet. Partistyrelsen vill med de antydda frågeställningarna visa att de gamla förhållningssätten kan behöva diskuteras i ett sammanhang partiets uppgift, verksamhet, arbetsfördelning och organisation. Medlemskapets värde Redan ovan har innehållet i medlemskapets värde tangerats. Det finns dock ytterligare skäl till att beröra detta. En kärnfråga som behöver diskuteras inför en framtid, där viljan att agera kollektivt i de traditionella formerna blir allt mindre är: varför skall man vara med i socialdemokraterna? Vilka fördelar ger det medlemmen? Vilka förväntningar har partiet på medlemmen och vilka av medlemmarnas förväntningar kan partiet leva upp till? Dessa frågor har ett särskilt intresse om den enskilde därtill ser att man kan påverka och uppnå resultat utan att vara partimedlem, till exempel genom att direkt kontakta beslutsfattare eller tjänstemän; ett beteende som har blivit allt vanligare. Den socialdemokratiska folkrörelsen Frågan om medlemskapet och dess värde hänger intimt ihop med synen på socialdemokratin som ett massparti; som en levande folkrörelse. Demokratiutredningen pekar på grundfundamenten för ett, som man skriver, dynamiskt medborgarskap. Detta dynamiska medborgarskap utgör i sin tur grunden för att utveckla och vidmakthålla den demokratiska processen i landet. Utredningen fortsätter För att demokratiska processer ska komma till stånd, måste tre villkor uppfyllas; politisk jämlikhet, meningsfullt deltagande samt öppenhet och insyn (Demokratiutredningen s. 37). Det socialdemokratiska partiet skapades ur en vision av ett massparti, en folkrörelse, som byggdes upp av en gemensam och öppen idé- och värdegrund om de många människornas möjlighet till just det som demokratiutredningen beskriver: deltagande, inflytande och delaktighet, både i det interna partiarbetet och i arbetet med att förverkliga den politiska visionen om ett bättre och mer jämlikt samhälle. Den fråga som kräver såväl analys som diskussion inom partiet är i vilken grad som partiet även i framtiden kommer att kunna leva upp till kraven på ett massparti. Hur kommer medlemsrekryteringen att bli i framtiden? Hur klara den nödvändiga delaktigheten och deltagandet? Och om partiet har svårigheter att klara medlemsrekrytering och delaktighet hur ser alternativet till massparti ut. Det finna t. o. m. forskare som hävdar att de politiska partierna bör inrikta sig mer på att bli väljarpartier och mindre medlemspartier. 21

Partiets organisation Den nuvarande organisationen av partiet är i stor utsträckning en reflex av samhällets uppbyggnad: på alla nivåer där det fattas politiska beslut, har det funnits behov av auktoritativa beslutsnivåer inom partiet vem kan t. ex. bättre fatta beslut om det kommunala handlingsprogrammet och de socialdemokratiska förtroendevalda i Eskilstuna än arbetarekommunen därstädes? Emellertid bör framtidens organisation ses i ljuset av diskussionen, analysen och slutsatserna rörande framtidens verksamhet. Kanske är det tänkbart med ett annat sätt att organisera partiet är de nu fyra nivåerna? Partistyrelsen menar att det är nödvändigt att se förutsättningslöst på den framtida partiorganisationen. Detta gäller såväl av interndemokratiska skäl, som av ekonomiskt/administrativa. Motion 275:1 (Mölndals arbetarekommun) föreslår att Bohusläns partidistrikt delas upp i två partidistrikt. Partistyrelsen anser att detta är en fråga som bör anstå till den översyn av partiets verksamhet och organisation som föreslås föreläggas nästa ordinarie partikongress. Ekonomi och administration Hittills har partiets organisatoriska uppbyggnad höggradigt styrt dess administrativa struktur. Varje organisationsled är t. ex. en egen fristående juridisk person, bl. a. med konsekvensen att ett förhållandevis litet antal anställda är spridda på många arbetsgivare, vilka ofta saknar kompetens att hantera dagens komplexa arbetsmarknadsregler. Den nuvarande organisationen gör det också svårt att bedriva verksamheten ekonomiskt rationellt. Ett bra exempel är t. ex. registerhållningen av medlemskåren. Ända till helt nyligen förekom praktiska taget lika många system som det fanns arbetarekommuner. Det nya gemensamma system som växer fram, visar att det är möjligt med samordning till vinning för alla parter. Partistyrelsen menar att möjligheterna till rationalisering, effektivisering och hushållning med de knappa resurser som partiet i sin helhet förfogar över, bör analyseras förutsättningslöst. I denna analys bör även rollen som anställd inom partiet behandlas. En viktig sida av ekonomin är hur de resurser som partiet samlat förfogar över fördelas på de olika led som blir resultatet av översynen av organisationen. Till detta hör även hur resurserna bland annat medlemsavgifterna - genereras. Ett gemensamt medlemsregister ger, förutom möjligheter till kommunikation med medlemmarna, även möjligheter till gemensam hantering av deras avgifter. I detta sammanhang bör även analyseras de frågor om medlemsavgiftens konstruktion och des fördelning på olika nivåer inom organisationen som partistyrelsen inte lämnar förslag om till denna kongress. 22