En grå och mulen novemberdag åkte Karin och jag till Siri Swärd för en intervju. Siri har i princip ridit i hela sitt liv. Hon började på ett gotlandsruss, fortsatte med en shetlandsponny och sen en B-ponny. Hon har aldrig ridit på ridskola utan hon säger att alla grannar red och de hjälptes åt inom Sixtorps ridklubb. När Siri var 11 år fick hon låna en C-ponny från Stina Lilje och hon hade bara ridit honom 5 gånger när hon tävlade och vann en Lätt B i Ånestad. Bressini Boy som hästen heter var en snabb, arg C-ponny men väldigt duktig på att hoppa. Tyvärr fick han en senskada 1999 men finns kvar i stallet, numera 26 år gammal. Bressini Boy och Siris mamma. Christer Eriksson, Linnea Erikssons pappa som är god vän till familjen, har skaffat många hästar från Danmark åt Siri. Först ponny men sen även stora hästar. Det är genom att rida olika, kanske lite besvärliga hästar, sådana som stegrat sig, inte kunnat slappna av etc, som Siri har utvecklats. Hennes mamma har ridit och även hennes pappa något så hästintresset finns i familjen och ända från att hon var liten har Siri varit med och tittat på hästtävlingar. Siri ser det som en utmaning att hålla på med hästar men säger att hon kanske inte är tillräckligt stor och stark för att kunna rida alla hästar. Hon har hästar på tillridning och sen finns det några inackorderingar i stallet. Totalt finns det 22 hästar och tävlingshästarna och inhysningarna finns i ett stall medan de yngre och äldre hästarna som inte tävlar finns i ett annat stall för att inte riskera att smittas om tävlingshästarna drar med sig någon smitta när de träffar andra hästar. Siri har ju många fina tävlingshästar och vi började med att hälsa på Mr Kalhke, en snäll hingst på 9 år som går 1,50, som hon haft sen i januari 2006. Oturligt nog så skadade han sig vid unghäst-vm när han var 6 år och fick opereras men klarade sig utan några men.
Mr Kahlke Den mest kända hästen i stallet är Orlando W, en holländsk häst som köptes från Tim Stockdale i England 2004 som studentpresent till Siri. Orlando W är nu 13 år och gick 1.50 redan 2005 med Siri, var med i EM för young riders 2006, Word Cup i Skandinavium 2007. Han är 1,72 hög och går att rida fort på. I år har de vunnit en Grand Prix i Skövde och var placerade i en 1.50 i Strömsholm. Coloured Life som nu är 9 år har Siri haft sen den var 4 år. Tyvärr skadade sig den hästen när den halkade på en tävling och fick en kotförskjutning och var konvalescent i 1,5 år.
Nykomling i stallet är Alea, 4 år, som Siri endast haft 1 månad. Ett sto med mycket fin härstamning. Ridhuset med vaxad sand
Camelita Camelita som hunnit bli 13 år är en väldigt försiktig dam som nästan aldrig river ett hinder och har placeringar i 1.50 och bl a en 2:a plats i 1.45 i Tallin men just nu har hon boxvila. Zumonia
Zumonia, till vardags kallad Uno, är en 5-årig valack som Siri haft i ett år. Han hoppar bra men är lite rädd av sig. Som besökare blir man imponerad av alla dessa fina hästar och framförallt märks det att Siri månar om sina hästar och verkligen pysslar om dem. Det är inte alla som skulle göra så mycket för att behålla sina hästar. Siri rider 7-9 hästar per dag och utöver hennes mamma som hjälper till med hästarna finns en heltidsanställd och en praktikant som tar hand om hästarna. Det finns en skrittmaskin, ett fint ridhus med vaxad sand vilket gör att det inte behöver vattnas och en travslinga som man når efter 10 minuters skritt så hästarna rids även ut. Sen 2001 tränar Siri för Pether Markne. Siri tävlar mycket, minst 60-70 tävlingsdagar per år, men ser till att ha en ledig helg per månad. Det är en mycket ambitiös ryttare vi pratar med, ibland rider hon 7 hästar på en tävling men tycker egentligen 6 är max, 4-5 är lagom och 3 är för lite. Hon rider även andras hästar och vissa hästar rider hon bara på tävling. Under 2009 har Siri mest tävlat i Sverige men även varit i Finland, Tyskland och Belgien. 2010 räknar hon med att ha 4 hästar som kan gå utomlands och hon anser att unghästar behöver vila två månader efter att ha tävlat utomlands så då är det bättre att de får vara i Sverige. När man tävlar i Europa är det ju lång resa så då gäller det att kombinera flera tävlingar när man ändå åker. Sen är det bra att ha möjlighet till uppstallning och efter 12 timmars resa får Siris hästar stå i Paul Schokemöhles stall i närheten av Lübeck. När Siri var yngre tävlade hon både dressyr och fälttävlan men fastnade för hoppning. Det är en imponerande meritlista hon har och hon var bara 15 år när hon tävlade internationellt första gången. Det kan ju hända mycket och till de tråkiga händelserna hör att när hon var 16 år och skulle tävla EM med sin ponny var den halt när de kom fram. Efter massage kunde de tävla en klass men sen gick det inte mer utan det var bara att åka hem igen. Vilken besvikelse det måste ha varit. Siri är mest nöjd hittills med att hon endast hade 1 tidsfel i sista rundan i Aten 2006 och att hon lyckades köpa sin drömhäst Camelita på auktion i Tyskland. På frågan vad hon gör om 5-10 år så säger Siri att hon måste hela tiden gå framåt och utvecklas men kommer säkert att fortsätta rida och tävla. För att nå bra resultat är det väldigt viktigt dels att ta hand om hästarna på ett bra sätt och dels att träna på grunderna, mycket markarbete. Svenskar är lite lata jämfört med andra ryttare säger Siri. De råd hon ger är att vara envis, att man inte får bli besviken om det inte går så bra utan se i stället på vad du kan lära dig. Fundera efter en tävling på tre saker som var bra och tre saker du kan förbättra. Var konsekvent. Lär dig själv, inte bara när någon annan tjatar på dig. Titta när andra rider, vad de gör och fundera på varför de gör så. Filma gärna när du rider för att se hur det ser ut och få möjlighet ändra på det som inte är bra. Bli inte arg på hästen när den gör något onormalt utan kolla i stället vad som är problemet. Siri berättar att när hon åkte runt med Robert Whittaker så läste han hela tiden om hästar och Siri verkar också vara en person med genuint hästintresse. Efter den här intervjun så säger jag att skulle jag vara häst så skulle jag vilja vara det hos Siri Swärd för hon månar verkligen om sina hästar. Rut Jonsson (text), Karin Hedström (foto)