Tackjärnstiondelängden 1640 Källa; Bergskollegium, Kammarkontorets arkiv, G Ia 1640 Av Brage Lundström, Dis-Bergslagen, Västerås Socknar / Bergslag 1. Gränges 2. Norrbärke 3. Söderbärke 4. Norberg 5. Våla 6. Färnebo socken 7. Färnebo fjärding 8. Skinnskatteberg 9. Linde / Ramsberg 10. Lerbäck 11. Nora 12. Värmland Bilden visar tappning av masugnen i Ängelsberg. Teckning av Arkitekten Ferdinand Boberg, född i Norberg.
Tackjärnstiondelängden, Gränges socken, Dalarna. Längst till vänster antalet dygn som respektive bergsman blåst. I mitten bergsmannens namn samt orten/hyttan. Till höger Osmundsjärn i Fat resp. 1/5 fat. Längst upp redovisas att under 20 dygn har Peder Mattsson i Svansjö och Mats Olofsson i Norbo? blåst. De betalar 6 Fat och 2 hundra? i tiondeskatt. De hade producerat 6,4 fat x 180 kg/fat x 10 = 11,52 ton. Per dag blev det 576 kg. Hyttor i Gränges 1644 enligt Bergmästareberättelsen; Kleenshyttan, Gonäs, Refvåla, Svansjö, Norshyttan, Vestansjö, Norbo, Abäck, Saxhyttan, Bergsbo, Norrgovik, Sörgivik, Passbo, Persbo, Humlabacken, Brusvik (Brunnsvik?) Alla var bergsmanshyttor.
Tackjärnstiondelängden, Norrberke socken, Dalarna. Längst till vänster antalet dygn som respektive bergsman blåst. I mitten bergsmannens namn samt orten/hyttan. Till höger Osmundsjärn i Fat resp. 1/5 fat. Längst upp redovisas att under 16 dygn har Mästaren Hindrich och Olof Larsson i Haggie blåst. De betalar 4 Fat och 3 st 5/dels fat i tiondeskatt. De hade producerat 4,6 fat x 180 kg/fat x 10 = 8,3 ton. Per dag blev det 517 kg. Hyttor i Norrbärke 1644 enligt Bergmästareberättelsen; Hannebo, Flatenberg, Vestansjö, By, Munkebo, Lernebo, Hagie, Sjövads, Sjöse, Marnäs, Stareboo, Furebo, Åsmundsbo, Bomarsbo Spjutsbo, Mooren, Jespberget, Djuphyttan, Stunnarbo, Tårbarka, Hålsjön, Vester Sölfbergs frälsehytta. Alla var bergsmanshyttor utom Jesperberget, Hällsjön och Vestersölfbergs hytta.
Tackjärnstiondelängden, Söderbärke socken, Dalarna. Längst till vänster antalet dygn som respektive bergsman blåst. I mitten bergsmannens namn samt orten/hyttan. Till höger Osmundsjärn i Fat resp. 1/5 fat. Längst upp redovisas att under 19 dygn har Erik i Hemningshyttan blåst. Han betalar 7 Fat i tiondeskatt. Han hade producerat 7 fat x 180 kg/fat x 10 = 12,6 ton. Per dag blev det 663 kg. Hyttor i Söderbärke socken 1644 enligt Bergmästareberättelsen; Vibberbo, Saxe, Larsbo, Gissle, Hemnings, Elgsjö, Vaads, Vijk, Söderbo, Tunkarsbo, Laxsjöbo, Malingsbo, Jässjöbo, Tålsbo, Vesterby, Kyrkiebyn, Morann. Vijk var byggd 1639 av Anders Lookman och Mikael Henriksson efter franskt vis och skattar 1644. Åhlsbo är byggd 1639 och Jörtsbo 1640. Alla var bergsmanshyttor.
Norbergs gamla socken anses vara landets äldsta järnbergslag. De första hyttorna bör ha etablerats senast under 1100-talet. Under 1200-talet antas det ha funnits 100-talet hyttor. Tackjärnstiondelängden 1640 för Norbergs socken omfattar fyra sidor. De finns 124 poster med en eller flera bergsmän redovisad för vardera. Första längden inleds med Olof och Per Matsson i Meling. De blåste under 8 dygn 4,3 ton eller 540 kg per dygn. De betalar 2 fat och 2 5-dels fat i skatt. Mest tillverkade bergsmannen Olof i Häste. Under 22 dygn tillverkade han 14,4 ton eller 655 kg per dygn. Medeltalet för alla per dygn är 594 kg Masugnar som nämns av J O Carlberg är: Ödiersbo, Rosendal, Lifsdal, Åmmenbenning, Hyppenbebning, Sundbo, Åvestbo, Bastmora, Onsjö, Moran, Hättkärr, Simbla, Aspbenning, Meling, Åhrendbo, Bråfors, Djupkärra, Halvarsbenning, Malmkärra, Fragg, Gärsjö, Karsbo, Fliken, Kallmora, Öster Djupkärra, Tackseer, Ingolsbenning, Rabelsbenning, Andersbenning, Håkansbenning, Fröbenbenning, Häste, Härad, Nyhyttan, Qviseb, Stångens, Qväkärr samt Hogesta Hytta. Alla dessa anges, av Carlberg, ha varit bergsmanshyttor med undantag för Hogesta som var en frälsehytta.
Tackjärnstiondelängden, Våla socken, (Västervåla) Västmanland. Längden inleds med Olof i Ombänning som blåst i 12 dygn. Han betalar 7 Fat i tiondeskatt. Detta betyder att han tillverkat 7,2 ton eller 600 kg per dygn. Mest hade Erik Larsson, Johan Persson och Hans Nilsson i Stabeck tillverkat. Efter 23 dygns blåsning kom de upp till 15,1 ton eller 657 kg per dygn. Bland bergsmännen fanns Herr Erik, pastor i församlingen samt Englika i Västerberg. Anders Persson och Anders Didriksson? var de enda från Englikbenning. (Ängelsberg) De som inte ägnade sig åt bergsbruk, dvs bönder, betalade 2:4. Masugnar fanns, enligt J O Carlberg i Engelsberg och Våladal.
J O Carlberg skriver i sin Svenska bergverkens uppkomst och utveckling Att relationen angifver Fernebo fjerding och Fernebo socken i stället för Vestanfors och Karbenning socknar härleder sig till att Vestanfors var en del af Norbergs socken ända till år 1642 då den fick sin egcn kyrka och såsom sacellani skiljdes från moderförsamlingen. Karbenning socken har under namn af Fernebo fjerding af ålder lydt till vester Fernebo socken och fick först 1654 sin egen kyrka. De 13 redovisade hyttorna betalade 61:3 fat i tionde. Det innebär 61,6 x 180 x 10 = 110,8 tons tillverkning under 180 dagar är 616 kg per dag. Mest tillverkade Jon och Olof Olsson i Långsjö samt Erik i Slörkjel? 9 fat 3 5-dels bli 17,2 ton eller 665 kg per dag. Mest per dag tillverkade Erik och Johan Larsson i Sörhörende, som under två dagar tillverkade 720 kg per dag. Masugnar i Färnebo socken var; Långsjö, Lassjö, Västerby, Käshytta, Hörende, Mälby, Västerbykil och Hebo. Alla dessa var bergsmanshyttor.
Den första av Färnebo fjärdings två sidors längd inleds med bergsmannen Mats Johansson i Olsbenning. Under 16 dygns blåsning tillverkade han 10,1 ton eller 630 kg per dygn. Per Hansson i Hästbeck tillverkade 18,7 ton under de 24 dygn han blåste, vilket i medeltal är 780 kg per dygn. Antalet bergsmän som nämns med namn i de två längderna är minst 68 st. Till detta kommer att Högfors blåste under 219 dygn med 157 ton eller 716 kg per dygn. Där finns inga namn angivna, men de torde ha sysselsatt hundratals personer. Av Färnebo fjärdings skatt på 229:2 bidrog Högfors med 87:1 eller 38 %. Masugnar som redovisas i J O Carlbergs Svenska bergverkens.. är: Ålsbenning, Klingbo, Nickebo, Brennebo, Karbenning, Hästbäck, Prästhyttan, Nythann, Sunntsbo, Hökmora, Örbeck, Olsbenning och Högfors. Alla hyttor var bcrgsmanshyttor, med undantag för Högfors som var frälse. Carlberg nämner att Högfors uppbyggdes 1634 af hans grefliga nåde generalfälthcrren grefve Jakob Pontus de la Gardi.
J O Carlberg skriver i Svenska bergverkens uppkomst.. I de 61 hyttor som Norbergs bergslag vid denna tid hade, tillverkades endast osmundsjern och af Kongl. Bergs-Collegii relation för år 1666 finner man att Vesterbergslagen tillsamans med Norbergs, Skinskattebergs och Våhla socknar är 1644 tillvcrkat 14,230 Skeppund osmundsjern. Ifrån denna tid synes man allt mer och mer öfvergått från osmunds-beredningen till tackjernsblåsning ty redan för år 1649 angifver sist åberopande Kongl. Bergs-Collegii relation tillverkningcn i Vester-Bergslagen, Norbergs, Skinskattebergs och Vahla socknar till 15,521 Skeppund tackjern. 15 521 skp är 3 020 ton. (15 521 x 194,6 = 3 020) 1 320 4/5 fat i skatt innebär en tillverkning på 2 377 ton osmundjärn. (1 320 x 10 x 180 = 2 377)
Tackjärnstiondelängden, Skinnskatteberg socken, Västmanland De två sidorna avviker från andra genom att det för varje hytta anges ett datum till vänster, andra kolumnen redovisar bergsmännens namn, tredje ytterligare ett datum samt fjärde kolumnen hyttans skatt i skeppund. Den inleds med Aspebo hytta med bergsmännen Jacob, Sven, Olof och Emker? Om angivna dagar är blåsningstiden pågick den mellan 3-27 maj dvs 24 dagar. De betalar 9 skeppund. Nästa är Allmänningbo hytta med fyra bergsmän och blåser mellan 20 maj - 15 juni samt 10 skeppund i skatt. Främshyttans fem bergsmän betalar 16 skp. Alla 16 hyttor på de 2 längderna betalar 112 skp. Arrendatorens 36,2 skp och Rotekarlarna 75,8 skp. Det senare motsvarar 61 fat. Hyttorna i Skinnskatteberg 1644, är enligt Bergmästareberättelsen (J O Carlberg) 23 st; Aspebo, Allmänningbo, Pellebo, Skärviken, Ytter Ugglebo, Övre Uggleforsen, Glyfsen, Lerkulan, Korphyttan, Luthyttan, Krabbo, Nyhyttan, Gotjerna, Högfors, Baggemarken, Skrädderbo, Främshytta, Darsbo, Fantebo, Långviken, Arfvibo samt Kronans egen hytta som arrenderas till Hans Urbansson.
Tackjärnstiondelängden, Linde och Ramsbergs socknar i Örebro län. (Flesta i landskapet Västmanland) I dessa längder finns inga uppgifter om antalet dygn då blåsning pågick. Under varje hytta redovisas bergsmannens. Till höger Osmundsjärn i Fat resp. 1/5 fat, dels för varje bergsman och sammanställt för hyttan. Längst upp redovisas att Herder Gunnarsson betalar 1 Fat och 10 hundradels fat i tiondeskatt. Torphyttans 16 bergsmän betalade 36 fat o 18 hundradelar. De hade producerat 36 fat x 180 kg/fat x 10 = 64,8 ton. Hyttor i Linde bergslag 1644, enligt Bergmästareberättelsen var 39 st; Torphyttan, Munkhyttan, Fornebohyttan, Snuggan, Södra Fanthyttan, Norra Fanthyttan, Mårtzsjöhyttan. Nya Siggebohyttan, Gamla Siggebohyttan, Nya Uskebohyttan, Garphyttan, Björneboda, Rebbebohyttan, Nyhyttan, Kåreberget, Nederhyttan, Bergshyttan, Ösarehyttan, Ramshyttan, Ristehyttan, Gamla Gusslehyttan, Nya Gusslehyttan, Gusslebyhyttan, Hammarby, (Hammarn?), Björkhyttan, Dalkarlshyttan, Björkabyhyttan, Boorzhytta, Skvathammaren, Brundsiöbodar, Nyberget, Grengshyttan, Vedevågshyttan, Danshyttan, Guldsmedshyttan, Ingeholmshyttan, Jönshyttan, Lödahyttan och Vasslahyttan. Alla var bergsmanshyttor.
Västra berget, senare Stålberget, är beläget i Örebro län och Lerbäcks socken. Vidstående bild är den första av två för Lerbäcks socken. Längden redovisar total produktion per bergsman. Tiondet vid sidan om, till höger. Totalt redovisas sex hyttor ; Korrnäshyttan 162:14:-, Norahyttan 79:-:8, Emneshyttan 30:-:-, Träälangshyttan 108:-:-, Långshyttan 90:16:2, Swarderäds 157:7:-. Summa tiondet utgick med 62:15:15. De redovisade hyttorna hade tillverkat 107 ton tackjärn om man räknar på 170 kg/skp eller 123 ton om bergsvikt för tackjärn används. Enligt J O Carlberg fanns följande masugnar i socknen: Leone, Trehörnings, Snaflunda, Långshyttan, Esperöds kronomasugn, Svaldredh, Rööne, Emnäs, Trehörnings by, Östabo, Bloosan, Svarthyttan och Åhyttan alla i Lerbäcks socken. Dessutom uppgifvas: Markebäck i Askersunds socken, Daleby i Hammarby socken och Snaflunda i Snaflunda socken samt Lassån eller Rööfors i Bodarne socken.
Tyvärr har vid besök på Riksarkivet någon tiondelängd för Nora bergslag inte uppmärksammats eller fotograferats. Bergmästareberättelsen för år 1644 nämner nedan uppräknade masugnar. Vid denna tid anges att det fanns; Gruvor; bruklige 24 öde 16 Hyttor; i bruk 47 Hamrar; gängse 13 Pershyttan i Nora socken Kävlingeborn i Grythytte socken Masugnar: Gamla Pehrshyttan, Nya Pehrshyttan, Bengtstorp- Skrikarehyttan, Dalkarlshyttan, Svenstorps, Elfhyttan, Nya Wiker, Gamla Wiker, Noorhytta, Ramshytta, Westgötehyttan, Blixböl, Greksåsar, Skärhyttan, Mosjöhyttan, Tymanshyttan, Skärmbyhyttan, Nyhyttan, Grängeshyttan, Hjulsjöhyttan, Lindeshyttan, Finshyttan, Vassland, Öskevik, Öskiehyttan, Bergsmanshytta, Fervehyttan, Kåfalla, Tosshytta, Gamla Born, Gislehammarhyttan, Giärlehyttan, Norra och södra Fingerbo, Skimhytta, Elfstorp, Åshyttan, Fibbetorp, Holmshyttan, Låckhyttan, Bälsjöboda, Ringshytta, Fogdehytta, Snöbergshult, Nybyggde, Jonshytta, Nya Grängeshytta, Hånkenbo hytta, Hammarby och Gjättehallen, Garp och Nyhyttan, Brunnebäcken, Hammarby eller Quarnedalen. Till Nora bergslag räknades även Grythytte socken med Brutzhyttan, Kävlingeborn, Grythyttan, Nor-Helgen, Ullnäs, Högborn, Svartelfs, Bärbo, Sundsbo, Gopsjö och Hälgsjö.
Den omfattar sju sidor. Längden avviker från de flesta andra socknars genom att ingen blåstid anges och att det är tre måttenheter på längden. Fjärde hyttan på vidstående bild är Norbergshyttan, där de sju bergsmännen skattar 54:7:1. Önshyttan skattar 48:3:-, Asphyttan 37:18:- Masugnar: Asphyttan, Bjurbäcken, Brattfors, Paradis, Bålhyttan, Kalfhyttan, Storebron, Finshyttan, Stöpsjön, Skällekärr hytta, Fogdehyttan, Haborshyttan, Norebergshyttan, Långebanshyttan, Gåsebergshyttan, Örbergshyttan, Hardsjöhyttan, Damshyttan, Saxån, Born, Saxhyttan, Bodvikshyttan, Skjärhyttan, Tåskiebäcks hytta, Åskaffen, Svarte Sången, Herrehultet, Kroppa, Nyhyttan, Önshyttan, Hectorshyttan, Fransoshyttan, Sax, Gräsbosjön, Edsbacke hytta, Klingeruds ström. Filipstads hytta, Grönsjö, Miögsjöhyttan, Mortekärrshyttan, Åsjöhyttan, Striphyttan
Socken/Bergslag Produkt. i Ton Linde, Ramsb 1 157 Värmland 949 Norberg 562 Norrbärke 507 Söderbärke 417 Färnebo fjärding 413 Gränges 310 Skinnsberg 190 Färnebo socken 111 Lerbäck 108 Wåla 57 4 780 Färnebo fjärding 9% Skinnsberg 4% Gränges 6% Söderbärke 9% Norrbärke 11% Färnebo socken 2% Lerbäck 2% Wåla 1% Norberg 12% Linde, Ramsb 24% Värmland 20%
Privilegerat stångjärnssmide i olika landskap (skeppund bergsvikt) 1695, 1748, 1763, 1803, 1844 Södermanland Dalsland Västergötland Närke Finland Östergötland Småland Öv. Norrland Gästrikland Dalarna Övrigt Värmland Uppland Västmanland Landskap % Värmland 20,6 % Västmanland 19,9 % Uppland 9,2 % Dalarna 9,9 % Gästrikland 7,5 % Öv. Norrland 9,1 % Närke 6,0 % Småland 4,5 % Östergötland 4,1 % Finland 2,1 % Södermanland 3,4 % Dalsland 2,1 % Västergötland 1,4 % Övrigt 0,2 % Totalt 100 %
Till vänster hyttan, kolhuset och förvaltningsbyggnad vid Bjurfors bruk i Karbenning. Tre personer vid arbetet vid den rekonstruerade Nya Lapphyttan i Norberg. Vy från hyttan i Ängelsberg en del av Världsarvet.
Smältsmeder i Hallstahammar på 1890-talet
Hyttan i Västanfors vid Kolbäcksån på 1890-talet. I bakgrunden Västanfors kyrka. Till vänster syns en av slussarna efter Strömsholms kanal. I ån vid kaj syns en kanalpråm / jakt med seglen revade på de nedfällbara masterna.
Smältsmeder vid Gustafsfors bruk i Värmland på 1870-talet. (Verktyg i mitten Tolk o Stämpel) Utslagsbröst vid en större hytta. Möjligtvis Ängelsbergs bruk.