Beröringen Samproduktionstitel Distributionstitel Produktionsuppgifter: Produktionsbolag Distributör i Sverige (35 mm) Laboratorium Regi Manus Producent Produktionsledare Foto Musik Arkitekt Klippning Ljudtekniker Regiassistent Scripta Inspelningsledare B-foto Stillbildsfoto Elektriker Passare Musikarrangör Die Berührung Berøringen La carcoma Dotek Dotyk Érintés Kosketus Le lien El toque - Berøringen Cinematograph AB, Fårösund ABC Pictures Corporation, New York AB Svensk Filmindustri, Stockholm FilmTeknik AB, Solna Lars-Owe Carlberg Sven Nykvist Carl Michael Bellman William Byrd Peter Covent P.A. Lundgren Ann-Christin Lobråten Siv Lundgren Lennart Engholm Arne Carlsson Katinka Faragó Lotti Ekberg Jan-eric Söderman Bo-Erik Gyberg Gerhard Carlsson Jan Nilsson Stig Limér Hans Rehnberg Jan Johansson
Rekvisita Kläder Smink B-ljud Mixning Förtexter Övrig medarbetare Stefan Bäckström Mago Ethel Sjöholm Bengt Ottekil Cecilia Drott Harry Engholm Berndt Frithiof Gunnar Fischer Kurt Olgar Stefan Carlsson Hans Fredriksson Bildformat: Vidfilm (1,85:1) Färgsystem: Eastman Color Ljudsystem: Optisk mono Originallängd i minuter: 115 Censur: 110.241 Datum: 1971-08-18 Åldersgräns: Tillåten från 15 år Längd: 3160 meter Kommentar: Aktindelning: 520-535-525-500-520-560 = 3160 m. Sverigepremiär 1971-08-30 Spegeln Stockholm Sverige 115 minuter TV-visning 1980-04-04 TV1 Sverige 1981-08-31 TV1 Sverige 1991-06-20 TV4 Sverige 1991-08-18 TV4 Sverige 2000-03-15 HTV-1 Kroatien Urpremiär 1971-07-14 Baronet Theatre New York USA Festivalvisning 2009-01-29 Capitol Göteborg Sverige 115 minuter Rollista: Elliott Gould Bibi Andersson Max von Sydow Sheila Reid Barbro Hiort af Ornäs Åke Lindström Mimmo Wåhlander Elsa Ebbesen-Thornblad Staffan Hallerstam Maria Nolgård Karin Nilsson Erik Nyhlén David Kovac, arkeolog Karin Vergerus Andreas Vergerus, läkare, professor Sara, Davids syster Karins mor Holm, läkare, docent sköterska sjukhusets husmor Anders Vergerus, Karins och Andreas' son Maria Vergerus, Karins och Andreas' dotter granne till Vergerus arkeolog
Margaretha Byström Alan Simon Per Sjöstrand Aino Taube Ann-Christin Lobråten Carol Zavis Dennis Gotobed Bengt Ottekil Harry Schein Alf Montán Sture Helander Torsten Ryde Lars-Owe Carlberg Börje Lundh Jan-Carl von Rosen Kenne Fant Musik: Titel: Kommentar: doktor Vergerus sekreterare museikurator kurator kvinna i trappan museiarbetare flygvärdinna engelsk immigrationstjänsteman piccolo i London som håller tacktal Musik i urval ''Liksom en herdinna'', filmens ledmotiv (text och musik Carl Michael Bellman), ''Alleluia Ave Maria'' (musik William Byrd), ''Miss Hopkins'' (musik Peter Covent) samt den latinska hymnen ''Victimæ paschali laudes''. Svensk filmografi
Karin Vergerus tar på sjukhus emot meddelandet att hennes mor just dött. Av husmor får hon moderns ringar. Hon gråter i kapprummet, när en mörkhårig man kommer in. Kan jag göra något? frågar han på engelska. Hon ber honom gå. Därefter följer filmens förtexter till vyer från Visby. Den mörke mannen, arkeologen David Kovac, är på besök hos Karin och hennes man Andreas, läkare och professor. David beundrar deras villa med naturskön omgivning. David blir ensam med Karin, när Andreas talar i telefon. Då säger David att han blev kär i henne i kapprummet. Han vill att hon ska veta det. Andreas visar diabilder. Sedan säger David adjö. Karin och Andreas går till sängs. Han berättar att han lärde känna David genom Jacobi på museet. David råkade ut för ett njurstensanfall. Nästa dag kommer Karin till David i en kyrka, där han arbetar. Han visar henne runt. Han tar hennes hand och smeker den. Nej! säger hon. När de skiljs, bestämmer de att ses igen. Hemma frågar Andreas om Karin har haft trevligt. Ja, svarar hon. Du kunde väl ha bett David komma på middag, säger han. Jag frågade, säger hon. Men han ville inte. Karin stökar hemma. Sedan provar hon kläder. Hon har svårt att bestämma vad hon ska ha på sig. Hon kommer hem till David. Den lånade lägenheten är liten och ruffig. Han bjuder på sherry. De är nervösa och talar om vädret, innan de bestämmer sig för att gå till sängs. Jag är inte särskilt erfaren, säger Karin i sängen. Det är första gången. Jag är rädd att jag inte kan i dag, säger David. Hon tröstar honom. Karin tar farväl. Hon ska träffa Andreas. Hon går -- men kommer strax tillbaka. Hon har glömt nycklar och handskar. De kysser varandra. Nu har Davids lust återvänt. Men hon gör sig fri. Jag ringer i morgon, säger hon och går igen. När Karin ringer, är David onykter. Han måste få träffa henne. Hon lovar komma, fast hon egentligen inte har tid. Karin kommer hem till David. De kysser varandra. Sedan blir han våldsam. Han slår hennes huvud i väggen. Du dotter av otukt! skriker han. Hon förhåller sig behärskad. De ligger med varandra. Det mesta av kläderna har de på. Karin är oengagerad, nästan som en utomstående betraktare. Karin ägnar sig åt familj och vardagsrutiner. Hon söker upp David i arbetet med en utgrävning. Varför har han inte hört av sig? Han ber henne om tålamod och ursäktar sig med uppdämda känslor. De är hemma hos David. Han berättar om barndomen. Han bodde utanför Berlin tills han var fyra år. Då sattes han på en båt till New York. Mor dog. Sedan fick han resa till Israel. Andreas och Karin är på en fin middag. Hon viskar något i hans öra. Sedan går hon. Hon kommer hem till David och möts av en utskällning. Hon har rökt. De hade ju kommit överens om att sluta. Och hon är berusad. Han står inte ut med att se henne så där. Han ber henne försvinna. Hon föreslår att han ska ringa som vanligt i morgon. Sedan går hon. Hon står i trappan och gråter en stund. Hon går in till honom igen. De omfamnar varandra och klär av sig. Det är dags för avsked. I sex månader ska David föreläsa i London. Men han kommer tillbaka, påminner han Karin. Under hans bortovaro växlar de längtansfulla brev. Återseendet präglas av den gränslösa förälskelsens blyghet. Andreas och Karin äter frukost. Jag tror att jag är hemma redan vid fyratiden i dag, säger han. Hemma hos David har han och Karin just badat tillsammans, när det ringer på dörren. Hon går in i sovrummet. Han öppnar. Där står Andreas. Karin lyssnar till männens samtal. Andreas har fått ett anonymt brev -- som han tror på. Karin är lojal mot ert äktenskap, säger David. Jag hoppas du överlever vår affär. Jag har tyckt om dig från början, säger Andreas, ända sedan självmordsförsöket. Det var en olycka med en gasspis, säger David. Jag tänker inte sätta press på Karin, säger Andreas. Hon hatar att fatta beslut. Karin kommer ut till David, när Andreas har gått. Tror du han visste att jag var här? frågar hon. Naturligtvis, svarar han. Karin kommer hem. Andreas tar emot henne tröstande. Hon börjar gråta. Karin är uppriven, när hon söker upp David för att tala ut. Jag kan inte vara utan dig, säger hon. Jag vet att du kommer att lämna mig. Men det går inte att leva med ditt självförakt. Karin vandrar rastlös omkring hemma. Hon lyfter telefonluren och slår ett nummet. Ingen svarar. Hon kommer till Davids lägenhet. Den verkar utrymd. Men fotona av henne är kvarlämnade. Karin söker upp Andreas på sjukhuset. Hon säger att hon tänker resa till London. Hon måste få veta varför David har övergivit henne. Reser du, säger Andreas, kommer du inte tillbaka.
Stannar du, vill jag hjälpa dig. Karin anländer till London. Hon träffar inte David, bara hans havande syster Sara som inte vet när han kommer hem. Det är natt. Karin ligger ensam i sin säng. Hon vaknar och går ut i badrummet. Hon tvättar sig. Magen är stor. Hon ropar på Andreas. Ingen svarar. Hon lägger sig på golvet med en kudde under huvudet. Det är svensk höst. Karin stannar sin bil vid ett stort växthus. Inne i växthuset träffar hon David. Hon säger att han måste fatta sig kort. Stan är liten och hon vill inte orsaka skandal. Efter en stund går hon. Han springer efter. Han säger att han inte kan leva utan henne. Hon säger att hon älskar honom. Men hon känner det som en plikt att stanna hos de sina. Jag känner dina verkliga, ruttna skäl, säger David och går sin väg. Karin står ensam kvar.