EcoKonsult

WSP 10215839 Bilaga 3 s.1 av 8 EcoKonsult 2015-08-10 PM Övergripande naturinventering av Marjarpkärret inför planerad utbyggnad enligt detaljplan för Friggeåker 25:8 m.fl NÖ om Falköpings tätort Bild 1. Text se nedan Bild 2. Text se nedan Bild 3. Text se nedan Uppdragsgivare: WSP Samhällsbyggnad, Ö. Storgatan 67, 553 21 Jönköping Uppdraget är utfört av: Uno Björkman, EcoKonsult, Sävegatan 6, 571 61 Bodafors Telefon: 0380 72067, Mobil: 070-337 97 42, E-post: johnuno@ecokonsult-ub.se Bilder på framsidan, bild 1: i förgrunden åker med oljeväxter, i sänkans förgrund delområde nr: 4, i bakgrunden delområde nr:1- rikärret med buskar och träd. Bild 2: fält- och buskskikt inom delområde nr 1. Bild 3: delområde nr: 2, fältskikt med buskar och träd. Delområdesnumrering - se karta nr: 2 med översikt av delområden sidan 3.

WSP 10215839 Bilaga 3 s.2 av 8 2 Karta 1. Översiktskarta över våtmarksområdet vid Marjarp. Området omfattas av ett rikkärr (inringat med röd streckad linje) och övrig mark av skoglig karaktär och åkermark inringad med svart linje. Övrig mark inventerades och avgränsades inom ramen för 1990 års inventering av ängs- och hagmark. I ängs- och hagmarksinventeringen 2003 bedömdes marken vara restaurerbar. Se även karta 2. Bakgrund Det naturvärdesinventerade området (karta 1, 2) är beläget öster om planerat exploateringsområdet. Området finns omnämnt i det kommunala naturvårdsprogrammet som våtmark med rikkärr, beteckning 8303-15, klassificerad med naturvärdesklass 3 (klass 1-4 där 1 är högst), samt i Länsstyrelsens våtmarksinventering med beteckning 08D0D04, klassificerad med naturvärdesklass 2 (klass 1-3 där 1 är högst). I båda inventeringarna uppges bedömningsgrunderna vara baserade på observationer av en rik flora som kan hänföras till ett rikkärr. Det omnämns vidare att den norra delen av rikkärret är svagt hävdad och att den södra delen är ohävdad och håller på att växa igen. Vidare framgår det av inventeringarna att kärret är kraftigt stört av täckdikning och påverkan av kväve. Enligt naturvårdsprogrammet framgår det att den västra delen har naturaliserats och att den södra delen har växt igen.

WSP 10215839 Bilaga 3 s.3 av 8 3 Karta 2. Översiktskarta av delområden inom rikkärret (inringat med röd streckad linje) och övrig mark av skoglig karaktär och åkermark inringad med svart linje. Inventeringen På uppdrag av WSP, Jönköping har en övergripande naturvärdesinventering genomförts under 1 dag i fält av Uno Björkman, EcoKonsult Nässjö i samarbete med Sten-Sture Jönsson WSP. Avgränsning av området har inhämtats från WSP Samhällsbyggnad enligt plankarta G 10.1 01, daterad 2015-07-02. Fältarbetet inleddes med en grov kontroll av områdets totala avgränsning. Konstaterades att avgränsning av området kunde ifrågasättas varvid endast delområde 1, 2 och 5 hamnar inom det ursprungliga rikkärret enligt avgränsning relaterad till fältkartan och den avgränsning som upprättades vid ängs- och hagmarksinventeringen 2003. Inventeringsarealen utökades så att hela ytan enligt plankartan täcktes in (karta 2). Fältmetodik Undersökning av enhetliga delområden (bestånd) har utförts varvid 8 biotoper avgränsats. Grunddata om beståndens huvudsakliga naturtyp har insamlats. Förekomst av naturvärdeselement har noterats (källor, rikkärrspartier, rikkärrsarter och kalktuff). Vidare har förekomst av diken, täckdiken, körskador, näringstillförsel från jordbruk och skogsbruk beaktats samt övrig negativ påverkan som avsaknad av hävd, vattenstånd och dylikt. Varje objekt gavs en övergripande naturvärdesbedömning. Fritt eftersök av kärlväxter och mossor gjordes i maximalt 60 minuter inom varje delområde. Delområdena genomkorsades, en okulär besiktning utfördes av bottenskikt, fältskikt, busk och trädskikt åtföljt av dokumentation. Särskilt uppmärksammades kärlväxter och mossor typiska för rikkärr.

WSP 10215839 Bilaga 3 s.4 av 8 4 Naturvärdesbedömning Följande naturvärdesbedömning har varit vägledande för det inventerade området. Högt naturvärde omfattar stora och/eller välhävdade objekt med hotade eller ovanliga arter, med stor artrikedom. Klass 1= mycket högt skyddsvärde (i princip område med värden tillräckliga för att bilda naturreservat). Klass 2= högt skyddsvärde. Klass 3= visst skyddsvärde. Klass 4= lågt skyddsvärde. Insamling av data Varje delområde har genomkorsats, kärlväxter och mossor har noterats. 1. täckningsgrad av brunmossor 2. täckningsgrad av vitmossor 3. täckningsgrad av spjutmossa 4. täckningsgrad av torv och bleke 5. täckningsgrad av skogsarter 6. vegetationshöjd, om höjd större än 14 cm anges arten som ger upphov till detta 7. förekomst av buskar och träd 8. förekomst av övriga kärlväxter 9. förekomst av typiska arter av mossor Täckning av brunmossor, vitmossor samt spjutmossa Förekomst av brunmossor, vitmossor och spjutmossa ger information om våtmarkens vattenstånd, mineralinnehåll och påverkan av nedbrytning eller atmosfäriskt nedfall av kväve och svavel. Ett antal brunmossor som t.ex. kalktuffmossa, källtuffmossa, källmossa, skorpionmossor m.m. indikerar påverkan av kalk. Flertalet av vitmossor indikerar högt och stabilt vattenstånd men ger också information om pågående försurning. Förekomst av spjutmossa indikerar hög påverkan av bl.a. kväve som oftast uppstår vid nedbrytning av växtdelar från såväl fältskikt som buskar- och träd (igenväxt). Kärlväxter Från tidigare inventeringar finns information om den forna våtmarkens status. Följande arter har vid inventering 1990 uppgivits som vanligt förekommandeslankstarr, darrgräs, vildlin ängsvädd, ängsskallra, slåtterblomma, kärrknipprot, ängsvädd, ängsnycklar, näbbstarr, ängsstarr och blodnycklar. Samtliga av dessa arter eftersöktes vid denna inventering. Gemensamt för alla dessa arters tillbakagång (tabell 1) är att hävden har upphört (upphörande slåtter/bete), vattennivån har förändrats (dikning/täckdikning), jordens mineralhalt har förändrats på grund av ändrad bruksform (minskad kalkhalt, ph.), ökad kväve- och svavelhalt (atmosfäriskt nedfall nedbrytning av förna). Tabell 1. Förteckning och återfynd av arter som uppgivits vid tidigare inventering. L=lokal nr. Rikl.= rikligt förekommande. Allm.=allmänt förekommande. Spars.=sparsamt förekommande. Rar.= sällsynt förekommande. Utg.=saknas, har utgått Art L. 1 L. 2 L. 3 L. 4 L. 5 L. 6 L. 7 L. 8 darrgräs rar utg utg rar utg utg rar spars vildlin rar rar utg rar utg utg utg spars ängsstarr rar utg utg rar utg rar utg spars slankstarr spars spars utg rar utg utg utg allm ängsnycklar utg utg utg utg utg utg utg rar blodnycklar utg utg utg utg utg utg utg rar kärrnipprot utg utg utg utg utg utg utg rar krissla utg utg utg utg utg utg utg utg ängsvädd rar utg utg rar utg rar utg spars ängsskallra rar utg utg rar utg utg utg spars slåtterblomma utg utg utg utg utg utg utg rar ängsnycklar utg utg utg utg utg utg utg rar majviva utg utg utg utg utg utg utg utg näbbstarr spars utg utg spars utg utg utg rikl blodnycklar utg utg utg utg utg utg utg rar källblekvide utg sälls/utg utg utg utg utg utg utg

WSP 10215839 Bilaga 3 s.5 av 8 5 Resultat Den utförda inventeringen som helhet visar att Marjarps rikkärr inte längre hyser några större naturvärden eller skyddsvärden. Endast ett delområde (nr 8), beläget utanför den tidigare avgränsningen av Marjarps rikkärr (8303-15) har en artsammansättning av flera arter som indikerar skyddsvärde och med möjlighet till restaurering. Det forna s.k. rikkärret (karta 1, 2) är synnerligen påverkat av utdikning/täckdikning och upphörande hävd (karta 2 lokal nr:1, 2, 3 och 4). Basiskt vatten avbördas från söder där källor (bild 8) belägna på sluttningarna mot väg 46, via bäckar flödar mot Marjarp tyvärr försvinner allt vatten ner i täckdiken (bild 7) och transporteras bort från Marjarps rikkärr utan att påverka dess vattenstånd. Även diken inom Marjarps rikkärr är torrlagda vilket innebär att även ytvatten transporteras bort från området via täckdiken utan att nämnvärt påverka vattennivån (bild 7). Hävd som bete och slåtter har för läng sedan upphört. Inom delområde nr 1 har buskar av framförallt sälg, bindvide och jolster), etablerats (bild 2). Även träd som glasbjörk och asp har börjat växa upp. Högörter som älgört, tuvtåtel, smörblomma, kirskål, stormåra, bladvass, kärrtistel, åkertistel, ängssyra och hundäxing dominerar i fältskiktet. Bottenskiktet är tämligen ensartat med dominans av spjutmossa. Delområde nr 2 är beskogat med ett tätt skikt av träd och buskar med dominans av björk och vide (bild 4). Bottenskiktet är svagt utvecklat med kala ytor på grund av ständig beskuggning. Ytvatten saknas, grundvattennivån förefaller låg. I bottenskiktet dominerade dock en del brunmossor som källtuffmossa, hus- och väggmossa jämte gräsmossa ssp (bild 5). Delområde nr 3 består av åkermark som fortfarande brukas. Delområde 4 har ett fältskikt av högörtsvegetation liknande delområde nr 1 med stor dominans av älgört samt i bottenskiktet en dominans av spjutmossa. Träd har ännu inte etablerats däremot har videbuskar etablerats varav några redan nått en höjd av 2 meter. Tabell 2. Delområdenas naturvärden (se klassindelning sidan 3 och karta 2) Delområde nr Klassning enligt våtmarksinventering skala 1 3, ett är högst) Klassning enligt Kommunala naturvårdsprogrammet ( skala 1 4, ett är högst) Klass enligt denna inv. ( skala 1 4, ett är högst) 1 2 3 3 (visst skyddsvärde) 2 2 3 4 (lågt skyddsvärde) 3 2 3 4 (lågt skyddsvärde) 4 2 3 3 (visst skyddsvärde) 5 2 3 4 (lågt skyddsvärde) 6 2 3 3 (visst skyddsvärde) 7 2 3 4 (lågt skyddsvärde) 8 2 3 2 (högt skyddsvärde) Delområden Nr:1 Delområdet utgörs av den del som tidigare benämnts norra delen av rikärret, numera att betrakta som en obrukad mossodling med långt gången igenväxt (karta 2, bild 1 först sidan). Några typiska arter av mossor och kärlväxter som indikerar rikkärr noterades inte därför är inte området att betrakta som rikkärr. Någon hävd har inte förelegat de senaste 15 20 åren. Området är topogent och tillförs vatten från källflöden i söder, det finns ett system av diken, inom och runt området, dessutom är området täckdikat. Ytvattennivån ligger väsentligt under marknivån. Ett fåtal vitmossarter noterades i den östra delen i ett dike, däremot fanns spjutmossa som i stort dominerande bottenskiktet. Ingen blottlagd torvyta noterades. Fältskiktets vegetationshöjd var genomgående 100 120 cm. Dominerande arter var älgört, kärrtistel, tuvtåtel, kirskål, stormåra, hundäxing, ängssvingel, timotej, åkertistel, brännässla, vanlig smörblomma, ängssyra, krusskräppa, midsommarblomster, hundkex, alsikeklöver, gulvial, kråkvicker. I diken hundstarr, bladvass bredkaveldun, kärrfräken, ängsfräken, kabbeleka, ryltåg, vägtåg och rankstarr. Buskskiktet är väletablerat över hel området med en högsta höjd av 2-3 meter, dominerande arter är sälg, jolster och bindvide. Trädskiktet är glest bevuxet av björk ca 20 år och med ett slyuppslag av björk, asp, sälg. Av tidigare noterade rikkärrsarter återfanns slankstarr, darrgräs, vildlin, ängsvädd, näbbstarr, grönstarr och ängsskallra. Samtliga arter var svagt etablerade med ett fåtal exemplar. En trevlig art som fanns på flera ställen var ängsmyskgräs.

WSP 10215839 Bilaga 3 s.6 av 8 6 Nr:2 Delområdet utgörs av den del som tidigare benämnts södra delen av rikärret, numera att betrakta som lövskog på gammal mossodling med långt gången igenväxt (bild 2, 4, 5). En art som indikerar rikare markförhållande noterades i bottenskiktet, källtuffmossa vilken förekom rikligt (bild 5). Ett fåtal arter av vitmossa noterades i omgivande diken. I bottenskiktet noterades björnmossa, palmmossa och spjutmossa här och var. Området kan med tvekan benämnas som rikkärr snarare intermediärt. Någon hävd har inte förelegat de senaste 20-25 åren. Området är topogent och tillförs vatten från källflöden i söder, det finns ett system av diken, inom och runt området, dessutom är området täckdikat. Ytvattennivån ligger väsentligt under marknivån. I den östra ytterkanten fanns ett källflöde. Markskitet är hårt beskuggat och blottlagt över stora delar. Fältskiktet är föga utvecklat med en höjd av 20-30 cm. Dominerande arter är älgört, tuvtåtel, hästhov, kärrgröe, kärrtistel, ängsfräken, kärrfräken, revsmörblomma, humleblomster och kärrsilja. Buskskiktet är väletablerat och tätt över hel området med en högsta höjd av 2-3 meter, dominerande arter är sälg, jolster och bindvide. Trädskiktet är väletablerat av björk och sälg, ca 20-25 år samt uppslag av björk, asp, sälg och gran. Av tidigare noterade rikkärrsarter återfanns slankstarr, ängsvädd och näbbstarr. Samtliga arter var svagt etablerade med ett fåtal exemplar. Tidigare uppgivna arter som slåtterblomma, kärrknipprot, ängsnycklar, blodnycklar, vildlin, majviva återfanns inte. Den rödlistade arten källblekvide kunde heller inte med säkerhet återfinnas, - ett bestånd som liknade arten observerades där kollekter samlades in. Bild 4. Delområde 2. Några partier inom biotopen saknar Bild 5. Delområde 2. Där konkurrensen av bl.a. högfältskikt, inom större delen av arealen har dock högörter örter inte är så påtaglig finns fortfarande källtuffmossa fått ett stabilt fäste. kvar i bottenskiktet. Nr:3 Området utgörs av en åkeryta som fortfarande brukas dock med låg intensitet, i dagsläget mestadels lagt i träda och med en hel del åkerogräs. Området är inte något rikkärr. Området är soligent och tillförs endast ytvatten - det är förmodligen täckdikat. Ytvattennivån ligger väsentligt under marknivån. Nr:4 Delområdet gränsar mot den del som tidigare benämnts norra delen av rikärret (delområde 1), numera att betrakta som en obrukad mossodling. Området har tidigare varit hävdat och öppet. Någon hävd har inte förelegat de senaste 10 åren. Några typiska arter av mossor och kärlväxter som indikerar rikkärr noterades inte därför är inte området att betrakta som rikkärr. Området är topogent och tillförs vatten från omgivningarna, det finns ett system av diken, inom och runt området, dessutom är området täckdikat. Ytvattennivån ligger väsentligt under marknivån. Ett fåtal vitmossarter noterades i den östra delen i ett dike, däremot fanns spjutmossa som i stort sett dominerande bottenskiktet. Ingen blottlagd torvyta noterades. Fältskiktets vegetationshöjd var genomgående 100 120 cm. Dominerande arter var älgört, kärrtistel, tuvtåtel, kirskål, stormåra, hundäxing, ängssvingel, timotej, åkertistel, brännässla, vanlig smörblomma, ängssyra, krusskräppa, midsommarblomster, hundkex, alsikeklöver, gulvial, kråkvicker. I diken hundstarr, bladvass bredkaveldun, kärrfräken, ängsfräken, kabbeleka och ryltåg. Buskskiktet är ännu inte etablerat, dominerande arter är uppslag av sälg, jolster och bindvide, trädskiktet är heller inte etablerat, det finns dock uppslag av björk, asp och sälg. Av tidigare noterade rikkärrsarter återfanns slankstarr, darrgräs, ängsvädd, näbbstarr, grönstarr och ängsskallra. Samtliga arter var svagt etablerade med ett fåtal exemplar, även noterades ängsmyskgräs.

WSP 10215839 Bilaga 3 s.7 av 8 7 Bild 6. Delområde 5. Området har numera en karaktär av Bild 7. Delområde 1. Brunn för täckdikningsav lövskog. Igenväxningen har pågått en längre tid. systemet. Liknade brunnar finns även inom delområde I fältskiktet finns flera kvävegynnade arter som bränn- 2 och 5. Systemet tyck fungera bra fortfarande. nässla, hundkex och älgört. Nr:5 Delområdet utgörs av den del som tidigare benämnts västra delen av rikärret numera att betrakta som lövskog på tidigare kulturmarker med långt gången igenväxt (bild 6). Området finns med på den topografiska kartan som en del av rikkärret. Det är tveksamt om området överhuvudtaget har eller har haft någon karaktär av rikkärr. Möjligtvis har området historiskt ingått i ängs- och hagmarker med anknytning till rikkärret. Ingen art som indikerar rikare markförhållande noterades i bottenskiktet, endast vanliga arter som stor björnmossa, skogsbjörnmossa, väggoch husmossa, kvastmossa och skogspraktmossa. Området är definitivt inget rikkärr snarare vanlig lövskog. Någon hävd har inte förelegat de senaste 25-35 åren. Området är topogent och tillförs vatten från omgivningarna samt från källflöden i söder. Det finns ett system av diken inom och runt området, sannolikt finns det även täckdiken. Ytvattennivån ligger väsentligt under marknivån. I den sydöstra ytterkanten fanns ett inflödande vatten som dock försvinner ner i systemet av täckdiken. Markskitet är mestadels beskuggat men inte blottlagt. Fältskiktet är tämligen väl utvecklat med en höjd av 20-60 cm. Dominerande arter är kruståtel, tuvtåtel, kärrgröe, älgört, hästhov, kärrtistel, ängsfräken, revsmörblomma, humleblomster, harsyra, vitsippa, örnbräken, majbräken. Buskskiktet är väletablerat och med en högsta höjd av maximalt 2 meter, dominerande arter är sälg, jolster och bindvide. Trädskiktet är väletablerat av björk, asp, sälg, rönn, ask och gran ca 25-40 år samt slyuppslag av björk, asp, sälg och gran. Av tidigare noterade arter återfanns ängsvädd, dock svagt etablerad med ett fåtal exemplar. Blekbalsamin noterades, en trevlig art som var väletablerad. Nr:6 Området har historiskt varit en ängsmark och hävdats genom bete och/eller slåtter. Numera är det betesmark med förhållandevis svagt betestryck. I södra delen av området finns en källa där vatten avbördas genom ett dike som tillför vatten till det s.k. rikkärret. Vattnet är basiskt vilket framgår av mossarterna i diket där bl.a. källtuffmossa noterades. Området är soligent och sluttar tämligen brant ner mot sänkan där rikkärret återfinns. Betesmaken är tyvärr mycket påverkad av kväve, arter som hundäxing, brännässla, gårdsskräppa, tuvtåtel, åkertistel, rajgräs, noterades samt alsikeklöver, rödklöver. timotej, ängssvingel, åkerviol, åkervädd och ängssyra. Vid inloppet till kärrsänkan bildar bäcken ett litet delta där den tidigare uppgivna kärlväxten blågrönt mannagräs återfanns. Nr:7 Området har historiskt brukats som åkermark och hävdats genom bete och/eller slåtter. Numera är det betesmark med förhållandevis svagt betestryck. Området är soligent och sluttar svagt ner mot sänkan där rikkärret återfinns. Betesmaken är tyvärr mycket påverkad av kväve, arter som hundäxing, brännässla, gårdsskräppa, tuvtåtel, åkertistel, rajgräs, noterades samt alsikeklöver, rödklöver. timotej, ängssvingel, åkerviol, åkervädd och ängssyra.

WSP 10215839 Bilaga 3 s.8 av 8 8 Bild 8. Källflöde, delområde 6 (se karta 2). Bild 9. Näbbstarr, delområde 8. Näbbstarr är en fin indikator för rikkärr och god hävd. Nr: 8 Området har historiskt varit en ängsmark och hävdats genom bete och/eller slåtter. Numera hävdas inte marken. I södra delen av området finns en damm där vatten avbördas till Marjarps rikkärr. Vattnet är basiskt vilket framgår av mossarterna i diket där bl.a. källtuffmossa noterades. Området är översilat, soligent och svagt sluttande. Eftersom områdets hävd nyligen har upphört finns de allra flesta arterna kvar som tidigare uppgivits från det närliggande rikkärret, Marjarp. I bottenskiktet noterades korvskorpionmossa, gyllenmossa och källtuffmossa. I fältskiktet noterades kärrknipprot, ängsnycklar och blodnycklar samt slankstarr, grönstarr, näbbstarr, darrgräs, vildlin, ängsvädd, ängsskallra och slåtterblomma (se tabell 1). En noggrannare inventering skulle säkert resultera till flera s.k. rikkärrsarter. Området har stor potential till restaurering enbart genom slåtter eller sent årligt bete. Slutsats Det är svårt att dra några exakta slutsatser av de nu utförda och redovisade inventeringarna. Vad man säkert kan konstatera är att det som förr kallades rikkärr inte längre har någon relevans. Det finns ett oerhört stort bortfall näst intill avsaknad av rikkärrsarter. Av orsaker som framförallt har bidraget till rikkärrets tillbakagång kan man med säkerhet hävda att hydrologin har förändrats. Vattennivån har under en längre tid varit allt för låg. Vidare har utebliven hävd som slåtter/bete bidragit till ökad växtlighet även förbuskning och slutligen träd. Flera mycket konkurrensstarka arter som älgört, tuvtåtel, bladvass, stormåra, hundkex och kärrtistel breder ut sig och konkurrerar ut svaga arter med sitt hemvist i rikkärr. Dessa starka arter bidrar också till ökad biomassa och näring (kväve och fosfor). Även träd och buskar bidrar till förändring av markernas hydrologi och näringsstatus. En annan viktig iakttagelse är den stora avsaknaden av mossor som normalt finns i ett rikkärr som skorpionmossor ssp, tuffmossor ssp, gyllenmossa, guldspärrmossa, kalkkammossa, källmossa, m.m. dessa saknas. Däremot noterades spjutmossa som allmän. Spjutmossa visar också på ett ohävdsförhållande som indikerar kraftigt ökad näringsstatus (kväve och fosfor). Med dessa fakta vill jag hävda att Marjarps rikkärr inte längre kan kallas för rikkärr. Om det överhuvudtaget går att restaurera är diskutabelt. I så fall finns det områden som är betydligt enklare att återställa. Ett sådant exempel är delområde Nr: 8, söder om Marjarpskärret (se beskrivning av delområdet ovan samt karta 2). Referenser Andersson L, Fast T m.fl. 2014: Miljöövervakning av rikkärr i Västra Götalands län 211-2013. Pro Natura Bengtsson, O., Appeqvist, T. & Andersson, L. 2012: Miljöövervakning av rikkärr. Västra Götalands län 2011. Länsstyrelsen i Västra Götlands län Rapport 2012:48. Eriksson M 2010: Hävd av rikkärr 1995 2009, Norrtälje Naturvårdsstiftelse 2010 Ekstam, U. & Forshed, N. 1992. Om hävden upphör Kärlväxter som indikatorarter i ängs- och hagmarker. Skötsel av naturtyper. Naturvårdsverket förlag, Stockholm. 135 s. Götbrink, E. 2011: Övervakning av rikkärr. Västra Götalands län 2010. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, rapport 2011:04. Gärdenfors U. (ed) 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010 Artdatabanken, SLU, Uppsala. 496 s. Haglund, A. 2010: Uppföljning av skyddade områden i Sverige. Riktlinjer för uppföljning av friluftsliv, naturtyper och arter på områdesnivå. Naturvårdsverket Rapport 6379. Johansson, K.-A. & Carlsson, R.-G. 2013: Inventering av utvalda kärlväxter i skyddade områden 2013. Västra Götalands län. Inventeringsrapport. Pro Natura. Länsstyrelsen i Jönköpings län 2006. Lokalisering och inventering av rikkärr i Jönköpings län 2005. Naturavdelningen. Meddelande nr 2006:22. 80 s. Mossberg, B. & Stenberg, L. 2003. Den nya nordiska floran. Andra tryckningen. Wahlström & Widstrand, Stockholm. 928 s. Naturvårdsverket 2011: Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1: Rikkärr. (7230). Naturvårdsverket 2011: Åtgärdsplan för bevarande av rikkärr. Rapport 5601