Inventering av hasselmöss och sällsynta paddor m. fl. groddjur vid Prästens badkar, Vik

Inventering av hasselmöss och sällsynta paddor m. fl. groddjur vid Prästens badkar, Vik Jon Loman, Rana Konsult Spelande strandpaddehane 2009 07 06

Bakgrund och syfte I samband med behandling av planförslag för fastigheterna Vik 1:1, 1:18 mfl har länstyrelsen "efterlyst en redovisning för groddjurs och hasselmusens förekomst i området". Detta torde föranledas av att hasselmusen och två grodarter som är, eller har varit kända, inom området omfattas av 4 i artskyddsförordningen. De två grodarterna är grönfläckig padda och strandpadda (stinkpadda). I föreliggande rapport redovisas inventeringsfynd våren 2009. Inventeringsmetoder och genmfört arbete Hasselmusen bygger om sommaren bon av gräs och örter inne i buskar, företrädesvis taggiga sådana. Dessa är lite större (yngelbon för honor med ungar) eller lite mindre (hanbon). På hösten överges dessa och mössen bygger vinterbon på skyddade platser i markytan eller strax under. Här tillbringar de vintern i dvala. Efter lövfällningen är sommarbona relativt lätta att hitta men de bryts ner allteftersom under vintern. En del kan dock identifieras även på våren. Den 9e april genomsöktes området med avseende på hasselmusbon. Jag letade genom snåren mellan Häradsuddvägen och trädridån innanför stranden, den obebyggda trekantiga tomten samt den anslutande busk- och gräsmarken (16:6) ("buskfältet"), nedanför branten och ca 200 meter mot SÖ. Strandpaddan har en utdragen lekperiod. Från mitten av april till en bit in i juni kan man höra spelande hanar. Deras spelläte är högt och hörs på långt håll. Däremot spelar de bara vissa kvällar, företrädesvis varma och fuktiga. De leker gärna i mycket grunda dammar, t.ex. hällkar, och de tolererar bräckt vatten. Pss kan de dra fördel av varmt vatten och en predatorfri miljö. Äggen kläcks efter några dagar och ynglen förvandlas till fullbildade men små grodor efter 6-8 veckor. Under landlivet är arten nattaktiv och föredrar en miljö med låg och tunn vegetation. Vintern tillbringas nedgrävd eller nerkrupen på frostfritt djup i väldränerad mark. Om man väljer rätt nätter är det lätt att inventera den genom att lyssna efter spelande hanar. Den grönfläckiga paddan har en biologi som i mycket påminner om strandpaddans. Förutsättningarna för inventering är desamma. Den vanliga grodan och den vanliga paddan leker normalt i april. Hanarna spelar under en kort tid, någon vecka, med ett ganska svagt läte som kan höras både dag och natt. De inventeras bäst genom att man lokaliserar rommen. Båda arterna, särskilt den vanliga paddan, föredrar något djupare dammar än de två sällsyntare paddarterna. Den vanliga paddan men inte den vanliga grodan kan leka i bräckt vatten. Den mindre vattensalamandern tillbringar april och maj i lämpliga lekdammar. Äggen läggs ett och ett under flera veckors tid. I dammar med gles vegetation är det då lätt att se de vuxna djuren, speciellt nattetid. I dammar med tät vegetation inventeras den bäst genom håvning efter larver. Den 16e april genomsöktes dammarna (huvudsakligen hällkar) dagtid längs stranden från bäckutloppet strax norr fastigheten 1:3 till den punkt vid stranden ungefär 450 m längre mot sydost där den branta backen är som närmast stranden. Härvid registrerades rom av vanlig groda och paddor. Ägg från en ensam sträng av paddrom i ett av de nordligaste hällkaren togs med för uppfödning och artbestämning. Den 22e april och 3e maj genomsöktes samma område nattetid. Syftet var framför allt att registrera spelande paddor men även andra groddjur. Den 29e maj genomsöktes åter dammarna dagtid och yngel av paddor och vanlig groda registrerades. 1 2009 07 06

Den 26e juni besöktes området för att bedöma metamorfosframgången och om möjligt bekräfta artbestämningen av yngel. Fynd och utvärdering Samtliga fynd finns markerade på kartorna sist i rapporten. Hasselmus Totalt hittades tre hasselmusbon i det stora björnbärssnåret mellan trädridån och vägen. Dessutom hittades två bon på det öppna fältet söder om den obebyggda trekantiga tomten. Eftersom de flesta bon har fallit sönder till oigenkännlighet vid den tid på året då inventeringen skett kan man räkna med att det både i det stora björnbärssnåret och på buskfältet finns en ganska riklig population. Flera har bon tidigare i år hittats just söder om det av mig inventerade området (Boris Berglund, Artportalen: http://www.artportalen.se/vertebrata/). Groddjur Strandpadda Den 22e april hittades 2 strandpaddehanar och den 3e maj hela 14 stycken. Då hittades även en hane uppe på buskfältet. Den 29e maj hittades padddyngel i 12 hällkar. Det verkar rimligt att majoriteten var strandpaddor men detta kan inte säkert bekräftas. Yngel av paddor är svåra att säkert skilja åt. Däremot är det lätt att skilja mellan de arterna av de nymetamorfoserade små paddorna. Besöket i slutet av juni i detta syfte blev emellertid en besvikelse. Sedan några dagar pågick en kraftig östan och vågor sköljde nu över nästan alla hällkar, de var nu helt tomma på yngel som troligen hamnat i havet. Endast i ett hällkar hittades stora yngel, men inga nymetamorfoserade djur. I ett annat av de ytterst få som inte genomsköljdes av vågor fanns små yngel, antagligen resultatet av lek så sent som ca 2 veckor tidigare. Det är möjligt att några av de yngel som var störst vid besöket 29e maj lyckats metamorfosera i tid, eftersom total larvtid är ner till ca 6 veckor. Troligen var det dock få. Inga småpaddor hittades nu trots letande på lämpliga lokaler, under stenar i fuktiga skrymslen. Populationen i Vik är välkänd och även förra året rapporterades ett tiotal hanar (Ove Törnqvist, Jan Pröjts, Artportalen: http://www.artportalen.se/vertebrata/). Berglund ("Projekt strandpadda 1998-1999", Länstyrelsen i Skåne län, 2000) anger att det vid inventeringar 1976-80 fanns mellan 200 och 300 vuxna djur! I samband med hans inventeringen 1998 och 1999 hittades däremot bara ett tjogotal vuxna djur. Den nuvarande inventeringen har inte haft som syfte att ge en uppfattning om antalet strandpaddor men efter nedgången för 20-30 år sedan tycks populationen för tillfället vara stabil. Närbelägna lokaler på östkusten är Vårhallarna söder om Baskemölla och Ravlunda. Populationen i Vik är unik för Skåne såtillvida att paddorna här (liksom vid Vårhallarna) leker i hällkar med delvis bräckt vatten. Motsvarande biotop är frekvent utnyttjad i en annan del av artens utbredningsområde i Sverige; Halland och ffa Bohuslän. Några systematiska observationer för att fastställa strandpaddornas sommarvisten och övervintringsplatser har inte gjorts. Det som är känt om artens biotopval under sommaren gör dock att man kan vara ganska säker på att det öppna området söder om bebyggelsen och mellan klippstranden och branten in mot land är en mycket lämplig biotop. En padda observerades också här på natten 3e maj. Det som gör området attraktivt är den sandiga marken som gör det lätt att gräva ner sig dagtid och den relativt glesa fältskiktsvegetationen samt att det finns stora öppna områden mellan buskar och (enstaka) träd. Under vintern 2 2009 07 06

gräver djuren ner sig på frostfritt djup. Detta kräver lättgrävda sandjordar. Möjligen kan det ske på detta fält eller i backen längre in mot land. Förmodligen kan de även utnyttja sorkgångar eller andra fördiggrävda system som når tillräckligt djupt. Höga vågor som i slutet av juni spolade genom de flesta hällkar där paddor lekt. Grönfläckig padda. Yngel från ägg ur den romsträng som hittades 16e april metamorfoserade i fångenskap i början av juli. Det visade sig då att det rörde sig om grönfläckig padda. Inga vuxna grönfläckiga paddor sågs under inventeringen. Den är tidigare känd från Vik (Mats Virén, 2006: Utvärdering av åtgärdsprogram för bevarande av grönfläckig padda (Bufo viridis), Länstyrelsen i Skåne län). Inga djur har dock tidigare rapporterats sedan 2000 då fyra hanar sågs. Dessa djur var troligen rester av en utsättning som gjordes 1994. Det förfaller nu som några djur fortfarande finns kvar. Det mesta tyder dock på att den är betydligt sällsyntare än strandpaddan på denna lokal. Djur från den ursprungliga populationen sågs senast 1985. Vanlig padda Den 16e april hittades rom av vanlig padda, förutom den romsträng som visade sig komma från grönfläckig padda. Den var fäst runt vegetation på ett för den vanliga paddan karakteristiskt sätt. Den 22e april sågs 22 och den 3e maj 50 hanar av vanlig padda. Arten är således vanlig trots att detta är en ganska ovanlig lekmiljö för den. Rommen hittades också i en lite djupare vattensamling än de typiska hällkaren, söder om f.d. reningsverket. Normalt leker vanlig padda i relativt djupa och icke uttorkningsbenägna dammar. 3 2009 07 06

I andra områden har förekomst av vanlig padda angetts som ett hot mot strandpaddor och grönfläckiga paddor. Det skulle bero på att hanar av vanlig padda, som normalt är mycket fler än honorna på en lekplats, försöker bilda par med honor av de sällsyntare arterna. Detta leder antingen till att det inte blir någon rom lagd eller att den förblir obefruktad. Av den rikliga förekomsten av yngel att döma är detta inget problem här. Man kan också se den kombinerade förekomsten av dessa båda arter i en miljö, som är ovanlig för båda, som värdefull i sig. Det ger intressanta möjligheter att närmare studera hur de interagerar under lektiden. Vanlig groda I en vattensamling som är lite djupare än hällkaren och som ligger intill trädridån innanför själva klippmarken hittades 18 romklumpar av vanlig groda. Ytterligare två hittades i ett grunt hällkar, en ovanlig leklokal för arten! Slutligen hittades en romklump i den vattensamling söder om f.d. reningsverket där även rom av vanlig padda hittades. Både 22e april och 3e maj sågs också två vuxna hanar av vanlig groda bland hällkaren. Mindre vattensalamander Totalt observerades 9 honor i hällkaren. Kartor På groddjurskartorna anges begränsningen för den inventerade delen av stranden med streckade linjer. 4 2009 07 06

Hasselmusbon

Yngel av paddor, troligen mest strandpadda Rom av grönfläckig padda

Strandpaddehanar

Övriga groddjur Vanlig padda Vanlig groda Mindre vattensalamander Fyllda symboler avser rom

Inventering av långbensgroda och sandödla vid Prästens badkar, Vik Jon Loman, Rana Konsult 2012 06 16

Bakgrund och syfte I anslutning till fastigheterna Vik 1:1,1:18 mfl inventerade jag år 2009 förekomst av hasselmus och två sällsynta grodarter; grönfläckig padda och strandpadda (stinkpadda). Frågan om två andra sällsynta arters förekomst har nu blivit aktuell och jag har därför kompletterat det tidigare arbetet med inventering av långbensgroda och sandödla. De är båda klassificerade som "Sårbara" i den aktuella "Rödlistan" som i Sverige ställs samman av Artdatabanken. De strängare hotkategorierna är "Starkt hotad" och "Akut hotad". Båda arterna är också upptagna bilaga 4 av "Art- och habitatdirektivet" som anger vilka arter och naturtyper som ska skyddas inom EU. I föreliggande rapport redovisas inventeringsfynd våren 2012. Inventeringsmetoder och genomfört arbete Långbensgrodan leker i allmänhet i mars eller början av april. Den utnyttjar oftast relativt stora och djupa dammar med permanent vatten men kan någon gång även lägga rom i grundare dammar. Rommen läggs i sfäriska klumpar som fästs på vattenväxter så att klumpen hamnar mitt i vattenpelaren, en bit från botten och någon eller några dm under ytan. Klumparna läggs en och en. De är mycket typiska och lätta att skilja från de av vanlig groda och åkergroda. De senare lägger sin rom på bottnen i grunt vatten, i allmänhet lägger också flera honor sin rom i en gemensam samling. Den 26e mars och 11e april på förmiddagarna genomsöktes dammarna (huvudsakligen hällkar) dagtid längs stranden från bäckutloppet strax norr fastigheten 1:3 till den punkt vid stranden ungefär 450 m längre mot sydost där den branta backen är som närmast stranden. Förutom rena hällkar som nog får betraktas som en helt omöjlig dammtyp för långbensgroda finns här två något djupare vattensamlingar (där jag 2009 hittade rom av vanlig groda och vanlig padda). Sandödlan är lättast att hitta i soligt väder på våren. Den sitter gärna exponerat men nära skydd av torrt gräs och eller buskage. Den gräver dessutom bohål med en tämligen typiskt ingång, lagom stor för en ödla. Jag letade genom snåren mellan Häradsuddvägen och trädridån innanför stranden, den obebyggda trekantiga tomten samt den anslutande busk- och gräsmarken (16:6) ("buskängen"), nedanför branten och ca 200 meter mot SÖ. Dessutom letade jag i nedre delen av branten, SV om och ner mot busk- och gräsmarken. Detta skedde i samband med att jag letade rom av långbensgroda i mars och april. Eftersom vädret då inte var helt optimalt gjordes nya besök 4e och 19e maj. Då utsträcktes sökandet till badplatsen "Lilla Vik", ytterligare 250 m söderut längs stranden. Båda dessa dagar var soliga. Fynd och utvärdering Långbensgroda Ingen rom (och inte heller några vuxna) av långbensgroda hittades. Vid båda de tillfällen då jag letade efter rom hade jag samma dag hittat färsk rom i andra dammar inom artens kända utbredningsområde. Jag anser att det därför är ganska säkert att jag hittat rom om arten lekt i de dammar där jag sökte. Jag har inte letat dammar utanför de aktuella tomternas direkta närområde. De skulle alltså kunna finnas lekdammar för arten längre bort men så nära att vuxna grodor förekommer i det aktuella inventeringsområdet. Emellertid är den aktuella biotopen knappast av den typ dit långbensgrodor söker sig. De närmsta kända förekomsterna ligger vid Stenshuvud (5 km N om Vik) (Boris Berglund 1959, 2004; Andreas Grabbs 1980; Jimmy Almhagen 2004 - alla redovisade i Artportalen: http://www.artportalen.se/vertebrata/) och i "Rackapottadämmet" väster Rörum (4 km NV om Vik) (Boris Berglund 2004 - redovisat i Artportalen). 1

Romklump av långbensgroda. Arten har inte hittats vid Vik utan bilden har tagits på Stiby golfbana mars 2012. Luftbubblorna kommer sig av att dagen är solig och fotosyntes gör att vattnet är övermättat på syre. Jag bedömer att arten inte finns i närheten av de aktuella fastigheterna. Sandödla Den 4e maj hittades en vuxen sandödla. Dessutom hörde jag det typiska prasslet av ytterligare en ödla. Vid besöket 26e maj hittades ingen ödla. Däremot hittade jag då flera bohål, Fynden sträckte sig från en plats i höjd med P-platsen till SÖ delen av buskängen (se kartbilaga). Inga fynd gjordes i området "Södra Vik". 2

Sandödla i Vik, maj 2012. Arten är sedan tidigare känd i området (Boris Berglund - redovisat i Artportalen: http://www.artportalen.se/vertebrata/). Observationer finns även i Lilla Vik (samma källa). Detta tyder på att mina observationer är del av en större population. 3

Biotopen där sandödlan observerades. Buskängen mellan branten och strandområdet har en vegetation som är typisk för sandödlan så förekomsten är inte överraskande. Förekomstan av kaniner och mullvad inom området bidrar till att det skapas en förmånlig mosaik av gräs, örter och bar mark. Det är på sikt viktigt att buskagen inte tillåts ta äverhanden utan att större delen av området förblir öppet. Samtidigt är ju buskarna gynnsamma för hasselmössen. Likaså får gräs- och örtvegetationen inte tillåtas bli alltför tät, annat än fläckvis. Ett visst slitage är alltså bra. Den sandiga jorden är gynnsam eftersom det underlättar för ödlorna att gräva bohålor och gräva ner sina ägg. 4

100 m Sedd sandödla Hörd sandödla Sandödlebo

Skötselplan, Vik 1:1 Upprättad augusti 2009 av Sam Skällberg, Campanula Konsult Översiktlig beskrivning: Planområdet består dels av ett med träd och buskar igenväxande område väster om Häradsuddsvägen och dels av ett öppet, gräsdominerat område öster om Häradsuddsvägen. Längs östra fastighetsgränsen finns buskage och en trädridå som fortsätter på angränsande samfällighet. I ridån löper en markerad strandbrink i nord-sydlig riktning. Mellan trädridån och havet finns hällmarker med havsstrandsvegetation och tidvis vattenfyllda hällkar. Hällmarkerna byggs upp av sandsten och jordmånen i resten av området är sandig. Området är en tidigare utmark, som dock inte hävdats av betesdjur på åtskilliga decennier. Riksintressen Området är del av kustzon av riksintresse samt av riksintresse för friluftsliv och, delvis, även för naturvård och kulturmiljövård. Arter upptagna i habitatdirektivet Inventering har gjorts för groddjur och hasselmus (Loman 2009). Det har konstaterats att såväl grönfläckig padda och strandpadda (stinkpadda) reproducerar sig i hällkaren längs stranden. Dessa paddor har sina jaktmarker och övervintringsplatser på de sandiga gräsmarkerna ovanför strandbrinken. Hasselmusbon har hittats dels i björnbärssnår i nordöstra delen av fastigheten Vik 1:1, dels i buskmarkerna söder om planområdet. Förutsättningar för bevarande av naturvärdena i området Själva strandområdet, med sina hällmarker, kräver på kort sikt ingen särskild skötsel för att bevara sina värden för växter och djur. På längre sikt kan viss röjning av nyetablerade albuskar komma att behövas, speciellt i anslutning till trädridån innanför stranden och hällmarken. En speciell komplikation är att hällkaren, såsom konstaterades våren 2009, kan råka ut för stormigt väder som spolar ut paddornas rom och smålarver. Det skulle behövas någon kompletterande damm i mera skyddat läge för att säkerställa årlig reproduktion hos paddorna. Möjliga lägen finns i trädridån, längst in mot strandbrinken, där några trädstubbar skulle kunna utgöra skydd och där områden med permanent fuktiga förhållanden redan finns. Om det är tillräckligt djupt till bergrunden på dessa platser, och således möjligt att åstadkomma en damm, måste dock utredas ytterligare. Trädridån i sluttningen ner mot stranden har både för- och nackdelar för den biologiska mångfalden. Detta flerskiktade område gynnar fågellivet och skapar lä för vindarna från havet, men hämmar också de för hasselmus viktiga björnbärssnåren, som dessutom beskuggas i allt för hög grad. I busk- och fältskiktet finns björnbär och blåhallon på torrare mark och örter som vänderot och hampflockel på fuktigare partier. För friluftslivet är ridån också på gott och ont, den ger läeffekt, men är svår att passera och hindrar dessutom utblickar mot havet. Gräsmarken mellan trädridån och Häradsuddsvägen håller på att bli ett enahanda område som domineras av knylhavre och hundäxing samtidigt som örtinslaget håller på att utkonkurreras. Eftersom det inte finns realistiska möjligheter att åter hävda området med bete, kan en sen slåtter vara ett alternativ. Om området lämnas utan skötsel kommer förnaackumulationen av de högvuxna gräsen att fortsätta och värdet försämras både botaniskt och som födosöks- och övervintringsplats för paddorna.

Det igenväxande området väster om Häradsuddsvägen kommer på sikt att övergå till sluten skog om inga åtgärder vidtas och så småningom mista de naturvärden som är beroende av glest bevuxna sandmarker. Mellan de planerade tomterna är avsikten att skapa en korridor med ljung, örter och mindre buskage för att underlätta passage av hasselmöss mellan de områden där den har konstaterats. Förslag till skötsel av fastigheten Vik 1:1 Trädridån Huvuddelen av ridån bibehålls, med undantag för några mindre partier. Längst i norr, i anslutning till det stora björnbärssnåret, avverkas de döda almarna och de ytterligare träd som behövs för att få utsikt över havet och få ner solljus på snåret och på den skyddade damm som förhoppningsvis kan anläggas. Ungefär mitt på sträckan ner mot reningsverket finns ett område med döda almar och höga björkar som lämpligen kan bli nästa lucka i ridån. En tredje lucka kan lämpligen göras i anslutning till reningsverket, där strandbrinken är som flackast på hela sträckan och det är som lättast att komma ner på stranden, även för personer med lättare funktionshinder. Fördelarna med föreslagna åtgärderna är dels att underlätta tillgängligheten till stranden för människor och dels tillgängligheten till de sandiga gräsmarkerna för paddor samt att gynna tillväxten av björnbär, som i dag hämmas av kraftig beskuggning. Närmare undersökning bör göras om det är möjligt att anlägga en kompletterande damm i ett skyddat läge, där paddrom och yngel inte löper risk att spolas bort. Om överenskommelse nås med samfälligheten bör motsvarande åtgärder göras på båda sidor om fastighetsgränsen. Överenskommelse bör även träffas med kommunen om avverkning av de missprydande granarna på fastigheten Vik 1:18. Gräsmarken mellan trädridån och Häradsuddsvägen Större delen av området domineras av högvuxna gräs, som knylhavre och hundäxing. Mindre partier har kvar en mer kortvuxen vegetation med ett större inslag av örter, t ex trift, monke och femfingerört. Andra örter i området är backnejlika, äkta johannesört och väddklint. Utvecklingen av vegetationen, genom den mångåriga bristen på hävd, går mot än större dominans av högvuxna gräs, varvid örterna får allt svårare att konkurrera. Samtidigt ackumuleras förna och de öppna sandfläckarna minskar. För att gynna den biologiska mångfalden, framför allt inom floran och insektsfaunan, bör gräsvegetationen slås och bortföras sent på säsongen när blommorna har hunnit fröa av sig. Lämplig tidpunkt är september. Som komplement bör några mindre, gräsdominerade områden bearbetas med t ex hacka eller jordfräs de första åren. Dessa åtgärder missgynnar gräsen, men gynnar övrig flora och insektslivet samt gör området mer attraktivt för paddornas födosök och övervintring. Marken mellan planerade tomter Inom denna del av fastigheten har varken paddor eller hasselmus påträffats, men det är möjligt att, åtminstone hasselmus, använder området för att röra sig mellan de biotoper som konstaterats hysa arten. Några omedelbara åtgärder är inte nödvändiga, men om harriset breder ut sig ytterligare kan det behöva begränsas. Trädplantor plockas bort i takt med att de etablerar sig. Det viktigaste är att korridoren inte omvandlas till kortklippt grönyta, modell gräsmatta, vilket skulle försvåra passage av hasselmöss avsevärt.

Konsekvensbeskrivning av förslaget till skötselplan Noll-alternativet, dvs att föreslagna åtgärder inte genomförs, medför att naturvärdena och förutsättningarna för friluftsliv successivt försämras genom en långsam igenväxning av området. Biotoperna för hasselmus befaras bli sämre genom beskuggning och födosöksområdena för paddorna kommer att växa igen och bli mindre attraktiva för paddorna. Årlig reproduktion kan äventyras om inte någon mer skyddad damm anläggs. Om skötsel enligt skötselplanen kommer till stånd, förbättras levnadsbetingelserna för såväl hasselmus som för strandpadda och grönfläckig padda. Dessutom gynnas en mer örtrik flora och rörligt friluftsliv gynnas. Hasselmus gynnas av att buskskiktet får bättre möjlighet att utvecklas när vissa träd i trädridån plockas bort samt genom att passagemöjligheterna till buskmarkerna söder om planområdet säkerställs. Strandpadda och grönfläckig padda gynnas under reproduktionen om en skyddad damm anläggs och deras födosöksområde förbättras om igenväxningen hejdas och fler ytor med bar sand åstadkommes. Även möjligheten att gräva ner sig för övervintring förbättras av åtgärderna. Åtgärderna leder också till en mer varierad och örtrik flora samtidigt som förutsättningarna för en rikare insektsfauna förbättras. Friluftsliv och rekreation gynnas av att luckor tas upp i trädridån, vilket ger möjlighet till utsikt över havet och lättare passage till stranden. Genom hejdad igenväxning blir också den öppna gräsmarken mer intressant även för besökare. Slutsats: De föreslagna åtgärderna i skötselplanen gynnar de tre arterna som skyddas enligt habitatdirektivet, medan utebliven skötsel missgynnar dem. Skötseln förbättrar även naturvärdena i övrigt inom området, liksom förutsättningarna för rekreation och friluftsliv. Riksintressena i området kommer inte att skadas av åtgärderna tvärtom, de kommer att stärkas! Arterna som skyddas enligt habitatdirektivet gynnas av föreslagna åtgärder.

Vik 1:1, kompletterande synpunkter, 2012-06-19 Med anledning av att det i Miljödomstolen uppstod frågor kring de skyddsvärda arterna sandödla och långbensgroda vill jag komplettera tidigare skrivelse (skötselplanen) med följande synpunkter. Under våren 2012 har nya inventeringar av de aktuella arterna gjorts. Resultaten har lett till följande slutsatser: Långbensgroda Långbensgrodans normala biotop är lövskogsområden med permanenta sötvattensamlingar, där reproduktionen sker tidigt på våren. Under sommaren födosöker grodan inom stora områden, företrädesvis i lövskogar, ofta på flera kilometers avstånd från lekvattnen. Planområdet och dess omgivningar saknar i stort sett de element som grodan normalt föredrar, varför långbensgrodor inte förväntas ha någon fast population i området. Inventeringen visade också att det inte finns något tecken på föryngring av långbensgroda i närområdet. Planförslaget har därigenom ingen betydelse för långbensgroda. Förklaringen till den observation som gjorts, är antingen att en födosökande långbensgroda kommit på avvägar, eller att det rör sig om en felbestämning. Sandödla Sandödla har observerats i området söder om Vik sedan lång tid, och förutsättningar finns ännu för en stabil population. Sandödlan behöver sandiga, öppna marker, gärna med öppna sandytor eller gles vegetation både för reproduktion och för födosök. Föda, i form av larver och fullvuxna insekter kan den också ibland söka på de öppna hällmarkerna, medan reproduktionen kräver helt torra förhållanden. Det är därför viktigt att de sandiga markerna mellan Vik och Lilla Vik inte växer igen med förnaansamlande gräs, ris och buskar. Skötsel av den öppna marken mellan Häradsuddsvägen och havet, enligt skötselplanen, är av stor betydelse inte bara för paddornas födosök, utan också för andra delar av sandödlans livscykel. Inventeringen av sandödla bekräftade att sandödla finns söder om Vik. Det nordligaste fyndet av sandödla gjordes på gränsen till planområdet. Fynden av flera bon av sandödla längre söderut, samt koncentrationen av tidigare rapporter av arten, tyder på att det finns en population med tyngdpunkten söder om det föreslagna planområdet. Den del av planområdet som avses bli bebyggd är så pass igenvuxen med ris och buskar att det inte är särskilt attraktivt för sandödlor. Den öppna marken öster om Häradsuddsvägen torde däremot kunna gynna sandödlan om den sköts enligt planen. Planförslagets påverkan på sandödlan utgörs således av en marginell biotopförlust vid planområdets sydgräns och en rejäl biotopförbättring av området öster om Häradsuddsvägen. Sammantaget anser jag att resultatet blir positivt för sandödlan, eftersom just öppna

gräsmarker är en bristvara för sandödla, medan igenväxande områden finns i överflöd. I ett tänkt 0-alternativ skulle även planområdet bli ett igenväxningsområde, och därmed mindre lämpligt för sandödla. Sam Skällberg, Campanula Konsult