Föryngring av lindalléer längs Norrköpings promenader Bakgrund Norra, Södra och Östra promenaderna med sina lindalléer, som i hästskoform omsluter större delen av Norrköpings gamla stadskärna, började anläggas på 1850-talet, då Norrköping genom industrialismen upplevde en blomstringstid. Vid planteringen användes huvudsakligen parklindar och skogslindar, med det finns också inslag av bohuslind. Promenaderna har en sammanlagd längd på ca 6 km. Alléerna är välbevarade, med undantag för några förändringar orsakade av den kraftigt ökade bilismen under 1900-talet. Promenaderna består idag av en körbana som på vardera sidan kantas av två rader lindar med gångbanor emellan. Av de ursprungliga drygt 2000 träden finns idag sammanlagt 1 847 kvar. Enstaka träd har föryngrats. Träden i den Norra promenaden är formklippta medan de är friväxande i den Östra och Södra promenaden. Träden är placerade i en utsatt miljö som har uppstått i takt med att Norrköping har vuxit. I första hand har träden påverkats av det som sker under marken vid trädens rötter. Ett stort antal ledningar i marken och gräv- och underhållsarbeten på gatu- och spårvägsnätet har gjort att trädens rötter har tagit skada. De har drabbats av röta och av svampangrepp. Tung trafik som har kompakterat jorden är också en bidragande orsak till att flera träd, framförallt i de Södra och Östra promenaderna är i dåligt skick. Flera träd har fått rötskador efter kraftiga beskärningar och fler än 30 träd dog till följd av saltning (saltning har numera upphört). Kommunen har tagit fram en skötselplan för att kunna garantera längsta möjliga livslängd på träden. Redan 1994 konstaterades dock att träden i vissa avsnitt kommer att behöva bytas ut och att detta skulle behöva ske inom de närmaste 20-25 åren. 2003 togs därför sticklingar från ett antal träd på Norra promenaden. Ca 400 träd har sedan dess stått på tillväxt på en plantskola utanför staden där de har gott om utrymme att växa till sig. Idag är de cirka 4 meter höga. När de ska planteras ut i promenaderna kommer de ha en omkrets på mellan 25 och 30 centimeter.
Tidigare har man kontinuerligt fällt skadade träd och arbetat med luckföryngring. Kommunen vill nu börja med en mer omfattande stegvis föryngring av alléerna som så småningom ska resultera i en total återplanering av alléerna. Kommunen har nu skickat in en ansökan till länsstyrelsen om att föryngra merparten av den östra promenaden, ca 160 träd. Ansökan avser dispens från det generella biotopskyddet och tillstånd att ändra byggnadsminne. 35 träd i Södra och Östra promenaden har bedömts vara akuta riskträd. Nedtagningen och nyplanteringen är ett stort projekt som bland annat kräver avstängning av spårtrafiken. Samtidigt vill kommunen passa på att bygga en ny cykel- och gångväg längs Östra promenaden och att göra nödvändiga förändringar av gatans utseende för att öka trafiksäkerheten och för att de nya träden ska få så bra förutsättningar som möjligt. Till exempel kommer nya växtbäddar i form av ny jord och nya gräsmattor att placeras där de nya träden ska planteras. För att undvika att trädens rötter växer ut åt sidorna används rotspärrar som tvingar trädens rötter att bindas till varandra. På så vis blir träden mer stabila. Under träden kommer också en marktäckande perenn att planteras. Den ger träden en god etableringsmiljö och skyddar från att gräsklippare kommer för nära och skadar träden. I avvaktan på att ärendet avgörs låter kommunen genomföra kraftiga beskärningar av de träd som klassats som riskträd.
Kulturhistoria Ritningsförslaget gjordes 1855 av trädgårdsarkitekten Knut Forsberg som hämtade förebilden i Paris. Mittenpartiet av Norra Promenaden anlades 1858 och därefter skedde utbyggnaden av Södra, Östra och Norra Promenaderna i etapper mellan 1869 och 1914. Syftet var att föra in ljus, luft och grönska i staden. Träden planterades i dubbla rader och avståndet mellan träden var nio meter. Vid anläggandet av den ca 3,5 km långa Norra Promenaden användes 1 216 lindar och till de övriga delarna 800 träd. Den norra promenaden var då Europas längsta alléstråk. De Södra och Östra promenaderna har en sammanlagd längd på ca 2,5 km. Alléerna är sedan 1994 förklarade som byggnadsminne. Beslutet innebär bland annat att alléerna skall vårdas och underhållas på ett sådant sätt att karaktären bevaras. Vård och underhåll och föryngring av träden skall ske enligt den skötselplan och det åtgärdsprogram som tekniska kontoret på Norrköpings kommun har upprättat.
Naturvärden Enligt Artportalen finns det inte särskilt många fynd av rödlistade arter i alléerna. Endast tre arter med direkt koppling till träden är noterade: Skumticka, elegant sköldlav och hålträdsklokrypare, samtliga inom kategorin NT. Enligt länsstyrelsen utgör dock allén livsmiljö för flera rödlistade insekter och man har också låtit genomföra en insektsinventering. Bl.a. hittades Eucnemis capucina (skalbagge som saknar svenskt namn och som lever i rötad ved, främst hålträd av lind, kategori VU). De äldsta lindarna är nu ca 150 år gamla. I den norra promenaden är i princip samtliga lindar ihåliga. Även i de södra och östra promenaderna finns enstaka hålträd med mulm. Antalet särskilt skyddsvärda träd är med andra ord stort. Sociala värden Alléerna är ett av stadens främsta kännetecken och en självklar del av Norrköpings identitet. I ett tidningsupprop anger många Norrköpingsbor att promenaderna är det finaste som staden har att erbjuda. Frågor 1. Är det något värde (natur/kulturhistoriska/sociala) som är större än de andra eller är det flera värden som är ungefär lika stora? Vilket/vilka? 2. Går det över huvud taget att avgöra vilket värde som är störst utifrån bakgrundsmaterialet? Om nej, vad skulle ni vilja se för kompletteringar? 3. Vilka är de viktigaste praktiska förutsättningarna på platsen som förvaltaren i bästa fall har lyft fram och som behöver vägas in (t.ex. infrastruktur, markförhållanden, drift, säkerhet) 4. Är den föreslagna åtgärden utifrån rådande förutsättningar på bästa tänkbara sätt anpassad efter de värden som finns? Eller finns det alternativa åtgärder som kanske skulle vara bättre lämpade med tanke på de värden som finns? 5. Påverkar den åtgärd som föreslås de utpekade värdena i en sådan omfattning att det faktiskt krävs dispens från biotopskyddsbestämmelserna, bestämmelserna om kyrkliga kulturminnen eller andra bestämmelser? 6. Ibland bedömder den beslutande myndigheten att man på grund av rådande förutsättningar kan ge tillstånd eller dispens för en åtgärd som skadar något eller flera värden. Om så är fallet i detta ärende, bör man då ställa vissa villkor eller kräva kompensationsåtgärder? Hur bör dessa i så fall vara utformade?