Svensk idrotts organisation och uppbyggnad. - ur ett associationsrättsligt perspektiv v0.2

Svensk idrotts organisation och uppbyggnad - ur ett associationsrättsligt perspektiv v0.2

Svensk idrotts organisation och uppbyggnad ur ett associationsrättsligt perspektiv. av Christer Pallin, chefsjurist, Sveriges Riksidrottsförbund (2004-01-18 med rev. juni 2012, v0.2) 1. Sammanfattning Svensk idrotts organisation och uppbyggnad vilar, liksom övriga folkrörelseorganisationer, i allt väsentligt på associationsformen ideell förening. Alla medlemsorganisationer från den lilla idrottsföreningen till det stora Svenska Fotbollförbundet är ideella föreningar. I svensk lagstiftning saknas speciallag för ideella föreningar, vilket medför att fältet har lämnats relativt fritt för organisationerna att skapa sina egna strukturer och regelverk. En frihet som ytterst vilar på den grundlagsskyddade föreningsfriheten (regeringsformens 2 kap 1 ), och som begränsas enbart av förutsättningen att de egna tillskapade regelverken inte får strida mot allmän lagstiftning eller mot de grundläggande förutsättningar för ideella föreningar som skapats genom praxis och sedvänja. Sveriges Riksidrottsförbund (RF) har verkat som den svenska idrottsrörelsens paraplyorganisation i över 100 år. RF:s ställning inom svensk idrott är central och det regelverk som växt fram inom RF-organisationen har kommit att bli inte bara vägledande, utan direkt styrande för hur idrottsförbund och idrottsföreningar har kommit att organisera sig. RF:s stadgar, som ibland även beskrivs som idrottens grundlag, kan med fog sägas utgöra den viktigaste normkällan för svensk idrottsrörelse. Idrottsföreningen, med sina fysiska personer som medlemmar, är den viktigaste byggstenen i idrottens organisation. Föreningarna är medlemmar i specialidrottsförbund (SF) som i sin tur är medlemmar i RF. Medlemskapet i dess olika led är den röda tråd som binder samman idrottsrörelsen. Medlemskapet är i sig ett avtal om samverkan i föreningar och i förbund. Avtalet är nedtecknat i de stadgar medlemmarna har antagit för sin organisationen. Medlemskapet och den lojalitet till de egna regelverken, som i demokratisk ordning antagits genom stadgar och regler för idrotten, är den styrka idrottsorganisationen har gentemot utomstående krafter. 2. Den ideella föreningen enligt svensk rätt 2.1 Kort historik Från mitten av 1800-talet och fram till de första årtiondena under 1900-talet fick vi lagstiftning för de flesta av de nu vanligaste associationsformerna, såsom till exempel aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar. Under denna tid växte även de ideella föreningarna fram för sina särskilda ändamål. På idrottens område bildades de första idrottsföreningarna och idrottsförbunden runt det förra sekelskiftet, om än att den äldsta, och omtalade föreningen Uppsala Simsällskap, bildades redan år 1796. Frågan om speciallagstiftning rörande ideella föreningar har under historiens lopp tagits upp vid ett flertal tidpunkter. Det första egentliga försöket kom från riksdagen år 1899 i skrivelse till Kungl. Maj:t. Härefter har förslag och utkast till lag om ideella föreningar framlagts med jämna mellanrum. Någon lagstiftning har dock ännu inte kommit till stånd. Anledningen härtill torde bland annat stå att söka i det faktum att de stora organisationerna, inte minst på

3 (14) den fackliga sidan (även fackföreningarna är ideella föreningar), har haft ett inte obetydligt inflytande över beslutsprocessen. Även de rent ideella organisationerna har ställt sig negativ till lagstiftning. RF har i ett remissyttrande till riksdagens lagutskott anfört som sin mening att någon särskild lagstiftning inte är önskvärd för idrottens vidkommande. RF menar att i avsaknad av lagstiftning har inom idrottsrörelsen utarbetats omfattande stadgar och normalstadgar (stadgemallar), vilka torde tillgodose det allmännas intresse. Inom idrottsrörelsen finns också en stadgeenlig möjlighet att överklaga beslut i en närmare angiven instansordning. En lagstiftning som omspänner hela registret av ideella föreningar kan härtill, enligt RF:s mening, komma att kännas betungande, framförallt för de små föreningarna vars administratörer många gånger kan ha svårigheter att tillgodogöra sig ytterligare detaljerade föreskrifter. I avsaknad av speciallag för ideella föreningar får de som önskar bilda en ideell förening stödja sig på de rättsregler som utvecklats genom praxis och doktrin. De flesta av de vägledande domstolsavgöranden som finns är dock av äldre datum, och den sedvänja som är relevant i sammanhanget är av begränsad omfattning. En av de få som ägnat tid åt de ideella föreningarna på rättsvetenskaplig grund är Uppsala-professorn Carl Hemström 1. 2.2 Avgränsning mellan bolag och förening respektive ekonomisk och ideell förening Inom associationsrätten är det av avgörande betydelse att de olika typerna av samverkansformer går att skilja från varandra. Normalt vet vi med hänvisning till respektive speciallag när det är fråga om ett aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, men ibland kan klassificeringsproblem uppkomma. Skillnaden mellan bolag och förening brukar ibland betecknas av att ett bolag föreligger om det grundläggande avtalet om samverkan (bolagsordning, bolagsavtal, stadgar etc) måste ändras ifall antalet delägare, medlemmar ska kunna växla. Bolaget kan sägas vara en sluten association, till skillnad från en förening, som i det här sammanhanget ska vara en öppen association, vilket innebär att medlemsantalet (antalet delägare ) ska kunna växla utan att samverkansavtalet (stadgarna) måste ändras. Avgränsningen mellan ideell och ekonomisk förening sker enklast utifrån den i lagen om ekonomiska föreningar givna definitionen. I lagens 1 kap. 1 står att en ekonomisk förening har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet (i vilken medlemmarna ska delta på ett i lagen angivet sätt). Föreningens ändamål och verksamhet blir de två delar som avgör när föreningen är en ideell förening respektive ekonomisk förening. Ändamålet och verksamheten kan vara ekonomisk eller icke ekonomisk (dvs ideell), vilket ger fyra olika kombinationsmöjligheter. Är både ändamålet och verksamheten ekonomisk ja, då och endast då, har vi med en ekonomisk förening att göra. I de övriga tre möjliga kombinationerna är det fråga om ideella föreningar. En ideell förening kan således ha till ändamål att befrämja medlemmarnas ekonomiska intressen (ekonomiskt ändamål) men får då inte bedriva ekonomisk verksamhet. Till denna grupp ideella föreningar hör fackföreningarna. Idrottens organisationer har av hävd ansetts tillhöra de rent ideella föreningarna, dvs de med ideellt ändamål och en ideell verksamhet. På senare tid har dock många idrottsföreningar och förbund kommit att bedriva omfattande ekonomisk verksamhet, om än att denna verksamhet fortfarande ska betjäna det ideella ändamålet, och således ändå karaktäriserar sammanslutningen som en ideell förening. 1 Se t.ex. Carl Hemströms bok Organisationernas rättsliga ställning, Norstedts Juridik.

4 (14) Ideell eller Ekonomisk Förening? Verksamhet Ändamål Ekonomiskt Icke ekonomiskt Ekonomisk Reg. Ekonomisk förening Oreg. Ideell förening Icke ekonomisk Ideell förening Ideell förening 2.3 Bildandet av ideell förening Själva bildandet av en ideell förening får, i avsaknad av särskilda rättsregler härom, ske på avtalsrättslig grund. Ett erforderligt antal personer (säkrast minst tre) kan sålunda formlöst komma överens om att samverka genom att bilda en förening. De grundläggande rekvisit som krävs för bildandet av en ideell förening, i form av en rättskapabel juridisk person, är att stadgar antas och att en styrelse utses. Föreningen erhåller rättskapacitet genom bildandet och något krav på registrering eller annat myndighetsgodkännande finns inte. I kravet på antagna stadgar får anses ligga att föreningen även ska ha ett namn som gör att föreningen kan identifieras och skiljas från andra självständiga rättssubjekt. Dessutom anges i doktrinen 2 att stadgarna måste vara av någorlunda fullständighet, vilket ställer krav på vissa grundläggande föreningskunskaper hos dem som avser att bilda en ideell förening. 3. Den svenska idrottsrörelsens uppbyggnad I de grundläggande bestämmelserna för RF (2 kap 2 RF:s stadgar) finns angivet hur den svenska idrottsorganisationen är uppbyggd. RF, som i sig är en ideell förening, består av Specialidrottsförbund (SF) med till dem anslutna ideella föreningar som bedriver idrottslig verksamhet. Genom medlemskap i SF blir förening också ansluten till RF. RF har för sin regionala verksamhet distriktsidrottsförbund (DF). Även SF kan organisera sin regionala verksamhet genom specialidrottsdistriktsförbund (SDF). Den röda tråd som håller samman idrottsrörelsen från den enskilde medlemmen via föreningen, SF och till RF är medlemskapet. Medlemskapet är i grunden ett på frivillig basis ingånget avtal, som anger både rättigheter och skyldigheter. Individen sluter avtal med andra medlemmar om bildandet av en idrottsförening. Föreningar inom en viss idrott har genom att sluta sig samman i ett SF avtalat om hur de vill utforma sin verksamhet och samtliga SF konstituerar i grunden den paraplyorganisation som RF utgör. Till skillnad från förening, SF och RF är distriktsförbunden, enligt åtminstone min terminologi, osjälvständiga organisationer. Både SDF och DF är ytterst beroende av de beslut som fattas av sina respektive huvudorganisationer, och distriktförbundens medlemmar (vilket 2 Se Nial-Johansson Svensk associationsrätt 6:e uppl.s.67, Norstedts Juridik

5 (14) föreningarna inom respektive geografiska område får anses vara) kan inte själva bestämma över om de vill vara medlemmar eller inte i distriktsförbunden. Förenings anslutningen till (medlemskap i) SDF respektive DF sker automatiskt när föreningen erhåller medlemskap i SF och därigenom blir anslutet även till RF. 3.1 Idrottsföreningen De till antalet flesta sammanslutningarna inom den svenska idrottsorganisationen är idrottsföreningarna. Över 20.000 idrottsföreningar finns registrerade som medlemmar i ett eller flera av det dryga 60-tal SF som finns inom RF. Idrottsföreningen är utan tvekan den självklart viktigaste byggstenen i idrottsorganisationen. För att en förening ska kunna få medlemskap i ett SF krävs att villkoren i 8 kap. 1 RF:s stadgar uppfylls. Endast en ideell förening, som består av fysiska personer, får upptas som medlem i SF och endast om följande villkor är uppfyllda: 1. Ansökningen om medlemskap är upprättad enligt RF:s anvisningar, vilket även innebär uppgift om föreningens organisationsnummer, och är åtföljd av föreningens stadgar, vilka ska upprättas på grundval av RF:s normalstadgar (RF:s stadgemall) för idrottsförening. 2. Föreningen bedriver sådan idrottslig verksamhet som administreras av det SF till vilken ansökan ges in samt även i övrigt uppfyller de särskilda villkor för medlemskap som SF uppställer i sina stadgar. 3. Föreningen har förbundit sig att i sin idrottsliga verksamhet följa RF:s och respektive SF:s stadgar, tävlingsregler och beslut fattade av överordnat idrottsorgan. 4. Föreningens namn inte är olämpligt eller kan förväxlas med en till RF redan ansluten förening. 5. Föreningen har betalat de avgifter som SF i vederbörlig ordning kan ha bestämt. Det är SF som granskar medlemsansökningarna och som därmed också ser till att medlemssökande föreningars stadgar är av sådan fullständighet att de inte enbart uppfyller de grundläggande kraven för att överhuvudtaget vara en rättskapabel ideell förening, utan även garantera att föreningen uppfyller de krav som finns uppställda för medlemskap inom RF. Som ett hjälpmedel vid bildandet av idrottsföreningar, och för att underlätta för de nybildade idrottsföreningarna att i sina stadgar verkligen få med de grundläggande regler som svensk idrottsrörelse vilar på, har RF sedan många år tillhandahållit en stadgemall RF:s normalstadgar för idrottsföreningar 3. RF:s normalstadgar för idrottsförening har fått sådan spridning och acceptans bland idrottsföreningarna, att många föreningsföreträdare i stället för att hänvisa till sina egna föreningsstadgar anger att man har RF:s normalstadgar. Ett förhållande som får anses inverka negativt på kunskapen om varför en förening ska ha egna antagna stadgar och varför det är viktigt att medlemmarna ser stadgarna som ett avtal dem emellan, och inte något som är givet av en överordnad idrottsorganisation. Föreningsstadgarna är det grundavtal som upprättas mellan de som bildar en förening, och som sedan nya individer ansluter sig till när man upptas som medlem i föreningen. Medlemskapet i föreningen är den avtalsrättsliga bindning som finns i relation till övriga medlemmar, och så länge som medlemskapet består har man förbundit sig att följa vad som föreskrivs i medlemsavtalet (föreningsstadgarna). För att en idrottsförening ska erhålla medlemskap i ett SF krävs att föreningen bedriver sådan idrottslig verksamhet som det aktuella SF:et administrerar. En förening som enbart bedriver ishockeyverksamhet kan därför inte få medlemskap i exempelvis Svenska Innebandyförbundet, och en boxningsklubb kan inte få medlemskap i Svenska Judoförbundet. Skulle medlemmarna i boxningsklubben på sitt årsmöte besluta att ändra föreningens ändamål 3 RF:s normalstadgar för idrottsföreningar, liksom RF:s stadgar, finns på RF:s hemsida www.rf.se

6 (14) till att även judo ska bedrivas i föreningen (och kanske även byta namn på föreningen), kan självfallet medlemskap sökas också i Judoförbundet. 3.1.1 Idrottsliga underavdelningar och alliansföreningar Många idrottsföreningar har fler än en idrott på sitt program, och brukar då oftast organisera verksamheten i mer eller mindre separerade underavdelningar (sektioner, kommittéer, lag etc). En vanligt så kallad fleridrottsförening kan bestå av underavdelningar för exempelvis fotboll, ishockey, skidor, tennis, alpint och orientering. Många gånger träffas medlemmarna idrottsvis på egna sektionsårsmöten eller motsvarande och väljer en egen understyrelse som handhar den löpande verksamheten inom underavdelningen. Ibland får den specifika idrotten en sådan autonom ställning inom föreningen att frågetecken kan resas om sektionen, kommittén etc är en egen självständig enhet (egen förening) eller en underavdelning till idrottsföreningen. Så länge som underavdelningen inte har egna antagna stadgar är den att betrakta som en del av föreningen som lyder under fleridrottsföreningens stadgar. RF har dessutom terminologiskt fastslagits att en förening i sitt namn inte får ha beteckningen sektion, kommitté, team eller liknande som leder tanken till att det är en underavdelning inom en förening. Allt för att försöka bringa reda i vilken samverkansform man har att göra med, vilket inte alltid är helt enkelt att klara ut. Eftersom en sektion, kommitté etc, enligt RF:s terminologi, inte kan vara en rättskapabel ideell förening, kan den inte heller vara medlem (vara part i avtal) i ett SF. Det är således inte skidsektionen i sig som är medlem i Svenska Skidförbundet utan fleridrottsföreningen som är det, och den kan även vara medlem i ytterligare ett antal SF beroende på hur många olika idrotter den organiserar. Flersektionsförening! Föreningen är en juridisk person! Ett årsmöte! Boule En styrelse! En ägare! Medlemmarna Ishockey Skidor Ett namn! IF-styrelsen står över sekt.- styrelserna! Orientering Tennis Fotboll En avtalspart! Gemensamma skulder! Obs! Föreningen svarar med sina tillgångar för samtliga skulder! Inte sällan har problem uppstått i fleridrottsföreningarna, just beroende av att de är att betrakta som en (1) juridisk person och inte som flera separata rättssubjekt. Ibland har exempelvis ishockeyverksamheten dragits med så stora ekonomiska underskott, att föreningen som helhet blivit tvungen att betala ishockeyns skulder, och kanske dessutom med tillgångar som andra idrottsverksamheter samlat ihop. Självfallet leder detta till slitningar inom föreningen och ur denna problematik har successivt en ny samverkansform utvecklats inom den svenska idrottsrörelsen, nämligen alliansföreningen. Många av de stora föreningarna har idag omorganiserats från att ha varit en fleridrottsförening, ett rättssubjekt, med många olika idrotter till att bli en så kallad alliansförening med specialidrottsföreningar som medlemmar. En av de första föreningarna att ombilda sig på detta sätt var IFK Lidingö, som verkat en längre tid med ett flertal idrotter som uppfattats som om de vore självständiga

7 (14) specialidrottsföreningar. För att rätta kartan efter verkligheten ombildades IFK Lidingö från att vara en förening med fysiska personer som medlemmar till att bli en alliansförening med specialföreningar för respektive idrott (tidigare sektioner) som medlemmar. Från att ha varit en juridisk person blev de efter omorganisationen över tio olika juridiska personer (ideella föreningar), med egna stadgar och separata ansvarstagande styrelser. För att markera den samhörighet som eftersträvades även efter ombildningen angavs i IFK Lidingös alliansförenings stadgar att så länge specialidrottsföreningarna är medlemmar i alliansen får de använda det gemensamma klubbemblemet och färgerna samt ha ett namn som anknyter till IFK Lidingö. Medlemsklubbarna heter således IFK Lidingös Skid- och Orienteringsklubb, IFK Lidingös Friidrottsklubb osv. På motsvarande sätt har andra kända klubbar såsom Djurgårdens IF och Hammarby IF delat upp sig i separata föreningar sammanhållna av en idrottsallians. Alliansen är inte medlem inom RF, vilket inte heller behövs med tanke på att var och en av specialidrottsföreningarna är medlemmar i sina respektive SF. Efter RFstämman 2011 kan dock dessa allianser anslutas till (registreras hos) DF och på så sätt få en administrativ koppling till RF-organisationen. Uppdelning till allians IF X:s idrottsallians IF X:s fotbollsklubb IF X:s hockeyklubb IF X:s friidrottsklubb IF X:s bowlingklubb IF X:s skidklubb Flera föreningar flera juridiska personer! 3.1.2 Idrottsförenings medlemskap i SF En ideell förening, som består enbart av fysiska personer och som bedriver den idrottsliga verksamhet ett SF administrerar, kan upptas som medlem i detta SF. En förutsättning är att föreningens stadgar inte strider mot de idrottsliga principer som anges i RF:s normalstadgar för idrottsförening. De senare ger även uttryck för de demokratiska grundvärderingar som utmärker den svenska idrottsrörelsen. Förening som erhåller medlemskap i ett SF förbinder sig således härigenom att följa de gemensamma regelverk som samtliga föreningar inom detta SF förbundit sig att följa genom sitt medlemskap. Av detta följer bland annat (se 8 kap. 5 RF:s stadgar) att förening ska: 1. följa RF:s stadgar samt vederbörande SF:s stadgar och tävlingsregler samt beslut fattade av överordnat idrottsorgan, 2. årligen betala årsavgift och avge rapport enligt SF:s stadgar, 3. på begäran av RF:s styrelse eller vederbörande SF-, SDF- eller DF-styrelse ställa föreningens handlingar till förfogande, samt lämna av dessa organ begärda uppgifter, 4. föra räkenskaper och upprätta verksamhetsberättelse med resultat och balansräkning, föra protokoll vid årsmöten, andra föreningsmöten och styrelsens sammanträden samt föra medlemsförteckning, 5. hålla årsmöte och härvid, efter verkställd revision, besluta om ansvarsfrihet för styrelsens förvaltning, samt 6. på begäran av Riksidrottsnämnden eller Dopingkommissionen lämna uppgifter samt avge yttranden.

8 (14) Det bör noga anges att medlemskapet i ett SF är frivilligt, och att de föreningar som inte önskar vara medlemmar har rätt att lämna förbundet och därmed RF-organisationen. På motsvarande sätt kan sägas att om förening väljer att vara kvar som medlem förbinder den sig också att följa det som ovan anges. 3.2 Specialidrottsförbunden (SF) Beteckningen specialidrottsförbund indikerar att det här handlar om förbund för en viss specialidrott såsom bandy, handboll, landhockey med flera. Förvisso är detta korrekt men RF har även en handfull SF som betecknas som kategoriförbund eller fleridrottsförbund. Till de senare hör Svenska Skolidrottsförbundet som administrerar en mängd olika idrotter för de skolidrottsföreningar som är medlemmar i förbundet. Sveriges Akademiska Idrottsförbund handhar på motsvarande sätt olika idrotter för den kategori akademiska idrottsutövare som är medlemmar i studentidrottsföreningarna. Svenska Dövidrottsförbundet och Svenska Handikappidrottsförbundet är ytterligare exempel på denna typ av SF, liksom Korpen- Svenska Motionsidrottsförbundet som i första hand vänder sig till olika kollektiva yrkesgrupper som till exempel anställda inom polisen (Polisens Idrottsförbund) och andra liknande korporationer. Med undantag för fleridrottsförbunden administrerar SF sina specifika specialidrotter i enlighet med de ändamål som finns angivna i respektive SF:s stadgar. Grundprincipen är att varje SF ska ha ensamrätt till sin idrott, vilket också kommer till uttryck i de kriterier som ligger till grund för SF:s medlemskap i RF. SF ska bedriva den idrottsliga verksamhet för vilken det är organiserat enligt antagna stadgar och tävlingsregler. SF:s stadgar och tävlingsregler får inte strida mot RF:s stadgar eller de principer RF:s stadgar grundar sig på. SF:s ändamål får inte ändras utan att RF:s styrelse beslutat att så får ske. Beslut om ändring av SF:s stadgar och tävlingsregler ska alltid insändas till RF, som har rätt att påkalla ändring av stadgarna och tävlingsreglerna om de strider mot RF:s stadgar eller på annat sätt anses vara olämpliga. SF ska bestå av de föreningar som enligt 8 kap 1 RF:s stadgar upptagits som medlemmar i förbundet. SF har dock rätt att efter RF:s godkännande ha en annan ordning. Några SF har i enlighet med det senare organiserat sin verksamhet i särskilda grenförbund. Svenska Flygsportförbundet består av de föreningar som är anslutna som medlemmar till förbundet, men föreningarna ansluts även till de grenförbund som finns för respektive flygsportdisciplin. Segelflygklubbarna är medlemmar i Flygsportförbundet men tillhör med automatik även Svenska Segelflygförbundet. En fallskärmshopparklubb är på motsvarande sätt även ansluten till grenförbundet Svenska Fallskärmshopparförbundet. 3.2.1 Specialidrottsdistriktsförbunden (SDF) SF beslutar själva, genom föreskrift i sina stadgar, om SDF skall finnas. Enbart denna reglering talar för att SDF måste betraktas som osjälvständiga organisationer. Visserligen är SDF sannolikt att betrakta som egna ideella föreningar, de har antagit stadgar och de har en vald styrelse, men de förfogar inte fritt över in- och utsläppet av medlemmar samt är till stor del styrda av sitt SF. SDF ska omfatta de föreningar som är medlemmar i vederbörande SF och som har sin hemvist inom SDF:s geografiska område. En förening kan därför inte själv välja vilket SDF den önskar tillhöra, utan är låst till det SDF inom vars gränser föreningen har sin hemort. Inte heller kan ett SDF ensidigt avgöra om man vill att en förening ska få tillhöra SDF eller inte.

9 (14) SDF förfogar således inte själv över in- och utsläppet av medlemmar, utan är helt beroende av SF:s beslut i hithörande frågor. För att ge ett konkret exempel innebär det att Stockholms Ishockeyförbund ska bestå av samtliga till Svenska Ishockeyförbundet anslutna ishockeyklubbar som finns inom det geografiska området för Stockholms Ishockeyförbund. Föreningens anslutning till SDF är obligatorisk, och varken föreningen eller SDF kan bestämma över denna koppling. Självfallet kan en förening begära utträde ur SF och därmed även lämna SDF, men en förening kan inte välja att bara vara ansluten till endera av SF eller SDF. I RF:s stadgar finns enbart övergripande regler för hur verksamheten ska kunna organiseras inom regionala organisationer. Grundtanken är att varje SF utifrån sina specifika förutsättningar ska kunna finna den regionala organisation de finner bäst lämpad för sitt förbund. Det skiljer sig därför mycket mellan olika SF, allt ifrån fotbollen som har 24 SDF till de allra minsta förbunden som har delat i Sverige i tre geografiska delar med tre SDF. Det finns till och med SF som helt saknar SDF. RF:s stadgar anger att SDF:s gränser ska omfatta ett eller flera DF eller ett eller flera län. Avvikelse härifrån ska godkännas av RF:s styrelse. SDF upprättas av SF efter samråd med vederbörande DF styrelse. SDF:s stadgar ska följa de av SF fastslagna och av RF granskade normalstadgarna för SDF. Ändring av eller tillägg till SDF-stadgar beslutas av SDF-årsmöte och ska för att äga giltighet godkännas av SF. Ur ett associationsrättsligt perspektiv kan vissa frågor ställas huruvida SDF överhuvudtaget är egna ideella föreningar, egna rättssubjekt, eller om de enbart ingår som en del i den huvudorganisation (SF), som de facto sitter på beslutanderätten avseende om SDF ska finnas eller inte. Frågan är intressant och inte till fullo belyst. Vad händer exempelvis vid en intressekonflikt mellan ett SDF och dess SF? Teoretiskt skulle det kunna tänkas uppkomma en situation då ett SDF inte rättar sig efter ett beslut av SF. Vilken skulle då konsekvensen kunna tänkas bli? En förening som bryter mot fattat SF-beslut kan uteslutas ur SF på grund av att den inte följer det som avtalats genom stadgarna. Ett SDF är dock inte medlem i SF på det sätt som en förening är, och kan därför inte uteslutas på sådan grund. Sannolikt får SF i stället agera mot de föreningar som formellt konstituerar SDF och utifrån samma avtalsgrund som gäller för föreningens medlemskap i SF hävda att dessa föreningar har att se till att SDF följer det av SF fattade beslutet, vid äventyr att föreningarna annars kan bli uteslutna. Den inom all demokratisk föreningsverksamhet gällande majoritetsprincipen kommer därefter att visa om majoriteten av föreningarna inom SDF:et väljer den linje som SF står för (dvs den som majoriteten av alla landets föreningar inom ett SF står för) eller om de går emot denna. Vid det senare fallet, dvs om en majoritet av ett SDF:s föreningar går emot SF:s beslut, kan jag tänka mig att detta SDF kan fortsätta som egen ideell förening, men då inte längre som ett SDF inom SF, och följden torde också bli att de föreningar som står bakom majoritetsbeslutet blir uteslutna ur SF. Men, som sagt detta är blott ett teoretiskt resonemang för att exemplifiera den något oklara roll som distriktsförbunden kan ha. 3.2.2 SF:s medlemskap i RF RF kan, med tanke på grundprincipen att det endast får finnas ett förbund per idrott, i vissa stycken kunna betraktas som en organisation som slår vakt om ett idrottsligt monopol. Sannolikt är denna konklusion riktigt, vilket öppnar för många intressanta frågeställningar inte minst ur ett EU-/konkurrensrättsligt perspektiv. Jag tänker inte här fördjupa mig mer i

10 (14) detta utan enbart redovisa de kriterier som krävs för att ett nytt förbund ska kunna vinna medlemskap i RF. Vid prövning av medlemssökande förbunds ansökan gäller följande: 1. Förbundet ska bedriva och administrera idrott. 2. Förbundet ska vara en ideell förening. 3. Förbundets verksamhet ska stå i samklang med av RF-stämman beslutad verksamhetsidé, vision och värdegrund enligt 1 kap. RF:s stadgar. 4. Förbundet får inte bedriva/administrera idrottslig verksamhet som är nära besläktad med verksamhet inom till RF redan anslutet SF. 5. Förbundet bör ha minst 25 medlemsföreningar med minst 1 500 medlemmar. Om det finns särskilda skäl kan, efter förslag från RS, beslut om medlemskap tas med avvikelse från villkoren i 4 och 5 punkterna. Av de förbund som ansökt medlemskap i RF kan merparten av avslagsbesluten förklaras med att de inte har uppfyllt det femte kriteriet, storlekskriteriet (som dock ändrades till en lägre tröskel av RF-stämman 2011). Några förbund (exempelvis bridge och bodybuilding) har fallit på det första kriteriet, eftersom det ansetts att dessa förbunds verksamheter inte har kunnat klassificeras som idrott i enlighet med den definition RF har i sina stadgar. I några fall har medlemssökande förbunds verksamhet ansetts så nära besläktad med befintlig idrott i redan till RF anslutet SF, att avslagsbeslutet motiverats med att det ansökande förbundet i första hand bör söka samarbete och eventuellt uppgående i etablerat förbund. I de fall avslagsbeslutet har grundats på att det ansökande förbundet bedriver en verksamhet som är så nära besläktad med verksamhet som redan finns inom ett SF, är det naturligt att RF påtar sig rollen av medlare för att antingen fusionera de båda förbunden. Som exempel kan nämnas att Svenska Brännbollsförbundet fick avslag på sin medlemsansökan 1993, dels med motivering att förbundet var för litet, dels att brännboll kunde ses som mycket nära besläktad med baseboll/softboll och därför skulle kunna absorberas under detta förbund. Till dags dato har någon sådan sammanslagning dock inte kommit till stånd. Beslut om vilka nya förbund som ska få medlemskap i RF fattas av RF:s stämma. Det är således de befintliga medlemsförbunden som avgör om nya medlemsförbund ska tillkomma. Med tanke på att RF har en av staten tilldelad myndighetsuppgift att fördela statsanslag till idrotten, är det därför av mycket stor vikt att det finns en öppenhet, och att beslut om nya medlemsförbund inte hindras av argument som att kakan ska delas upp i ytterligare delar. Det finns inte heller något som tyder på att så skulle ha varit fallet genom åren, med tanke på det stora antal nya förbund som tillkommit i RF under den senaste 30-årsperioden. SF som inte uppfyller de krav som RF:s stadgar ställer på förbundet kan genom beslut av RF:s stämma uteslutas ur RF. Inget förbund har dock hitintills uteslutits ur RF. RF-stämman 2011 beslutade emellertid om en stadgeändring (i samband med att storlekströskeln sänktes till hälften), som innebar att möjligheten för små förbund att få ett begränsat medlemskap (associerad medlemskap) togs bort. Förändringen innebar att Svenska Ringetteförbundet (med fem medlemsföreningar) därmed inte längre kunde ha denna koppling till RF. 3.3 Riksidrottsförbundet Sveriges Riksidrottsförbund (vilket är RF:s formella namn), är den svenska idrottsrörelsens samlande organisation med RF:s stämma som dess högsta beslutande organ. RF har till uppgift att handha för idrottsrörelsen gemensamma angelägenheter, såväl nationellt som internationellt. Så beskrivs RF:s uppgift enligt stadgarna och så är självfallet också den uppgift RF har. Härutöver har RF även fått en av den svenska staten anförtrodd uppgift, som gör att RF i dessa delar kan betraktas som ett offentligrättsligt subjekt. Med stöd av föreskrift

11 (14) i lag ska RF pröva frågor om fördelning av statsbidrag till idrottsverksamhet i enlighet med vad regeringen bestämmer. Offentlighetsprincipen och sekretesslagen ska därför gälla för sådan verksamhet hos RF som består av fördelning av statsbidrag. Med undantag av den ovan nämnda uppgiften, att i myndighets ställ fördela statsanslag till idrotten, är RF, liksom föreningar och SF, en fullt ut privaträttslig organisation som ytterst och i demokratisk ordning styrs av sina medlemmar. Staten ska endast ange de syften som finns för bidragsgivningen, och RF lägger själv fast målen för och inriktningen av verksamheten genom medlemmarnas beslut på RF-stämman. RF-stämman, som är idrottsrörelsens högsta beslutande organ, består av utsedda ombud för medlemsförbunden (SF). Ombudsplatserna är fördelade i proportion till SF:s storlek och utgår från att alla SF som uppfyller kraven för medlemskap (bland annat har minst 25 medlemsföreningar med 1 500 medlemmar) erhåller en grundröst. Fleridrottsförbunden erhåller därefter tilläggsröster (högst 3) i förhållande till angivna storleksintervall, och återstående röster fördelas mellan övriga SF i proportion till dessa SF:s föreningsantal. En proportionering som inte är rak utan avtar i förhållande till storlek. RF-stämman, som totalt består av 200 utsedda SF-ombud, brukar också kallas för idrottens riksdag. På RF-stämman antas de övergripande besluten om inriktningen av svensk idrott, vilket sker dels genom eventuella stadgeregleringar, dels genom den verksamhetsinriktning som fastställer målen för verksamheten. RF-stämman väljer förutom RF:s styrelse (Riksidrottsstyrelsen) även RF:s valberedning och revisor samt Riksidrottsnämnden (idrottens högsta domstol ), RF:s Dopingkommission och Dopingnämnden (första bestraffningsinstans i samtliga dopingärenden). De senare RF-organen är fristående från Riksidrottsstyrelsen och har att fullfölja sina respektive uppgifter i enlighet med de regler som finns angivna i RF:s stadgar. 3.3.1 Distriktsidrottsförbunden (DF) I RF:s stadgar anges att RF ska ha distriktsidrottsförbund (DF) för sin regionala verksamhet. Inom varje fastställt verksamhetsområde ska finnas ett DF, som vart och ett inom sitt geografiskt begränsade område av landet är organ för RF:s regionala verksamhet. I stadgarna finns angivna gränser för 21 distrikt. DF har till uppgift att handha för idrottsrörelsen gemensamma angelägenheter inom respektive område, och skall härför arbeta i enlighet med RF-stämmans och Riksidrottsstyrelsens beslut. DF, som omfattar de föreningar som är medlemmar i till RF anslutna SF och som har sin hemvist inom DF:s gränser, ska organisera sin verksamhet enligt av DF-stämman fastställda stadgar. Stadgarna skall följa de av RF-stämman fastslagna normalstadgarna för DF. Riksidrottsstyrelsen skall godkänna de av DF mötet antagna stadgarna, och har därvid rätt att påkalla ändring av stadgarna om de strider mot normalstadgarna för DF eller på annat sätt anses vara olämpliga. DF är på motsvarande sätt som SDF att anse som osjälvständiga organisationer, även om de sannolikt samtidigt är självständiga ideella föreningar. DF:s medlemmar är de föreningar som är medlemmar i SF och som finns inom DF:s geografiska gränser. DF-stämman är sammansatt av ombud som utses av föreningarna antingen direkt eller genom beslut på respektive SDF-stämma.

12 (14) SISU Idrottsutbildarna På motsvarande sätt som för det ovan beskrivna RF-ledet, består Studieförbundet SISUidrottsutbildarna enligt sina stadgar av anslutna SF samt en några övriga medlemsorganisationer (MO) som i särskild ordning fått medlemskap. Även här utgör medlemskapet den röda tråd som håller samman organisationen, och SISUs stadgar är det avtal som SF/MO slutit för sin samverkan. SISU-idrottsutbildarnas distriktsförbund är, på samma sätt som DF gentemot RF, att anse som osjälvständiga organisationer i förhållande till SISU-riks. SISU-idrottsutbildarnas ändamål är enligt stadgarna att vara idrottens utbildningsorganisation. Ett uppdrag som primärt är givet från SF (och MO) i deras egenskap av SISU:s medlemmar. Verksamhetsidén är att SISU ska vara en för idrotten eftertraktad resurs som stimulerar människors lärande, stärker engagemanget och utvecklar verksamheten. Utbudet ska präglas av mångsidighet, flexibla metoder och hög pedagogisk kvalité. SISU har för sin regionala och lokala verksamhet distriktsförbund (SISU-distrikt) med vid behov inrättade lokala enheter. SISU-distrikt ska enligt SISU:s stadgar och distriktets stadgar arbeta i enlighet med SISU:s ändamål/verksamhetsidé, och ska planera, leda, samordna och utveckla studieverksamheten inom distriktet i enlighet med av SISU:s förbundsstyrelse (FS) givna anvisningar och riktlinjer. Distriktsförbundens stadgar ska följa de av SISU-stämman fastslagna och av FS granskade normalstadgarna för SISU:s distriktsförbund. FS ska godkänna de av distriktsstämman antagna stadgarna, med rätt för FS att påkalla ändring av stadgarna om de strider mot normalstadgarna eller på annat sätt anses vara olämpliga. Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) För att fullborda bilden av svensk idrotts organisation måste även SOK medtas. SOK är också en ideell förening, som enligt sina stadgar består av OSF (Olympiska Specialidrottsförbund), RSF (Olympiska Specialidrottsförbund, som är recognized men ej på det olympiska programmet) samt därutöver envar svensk ledamot av IOK. Förutom ett stort antal SF har SOK således även några fysiska personer som medlemmar. Enligt stadgarna är SOK den svenska idrottsrörelsens högsta instans i olympiska frågor. SOK ska i sin verksamhet även följa Internationella Olympiska kommitténs stadgars, samt ska samarbeta med RF. SOK:s årsmöte väljer vart fjärde år en styrelse bestående av ordförande och åtta ledamöter. Styrelsens huvudsakliga arbetsuppgifter består av att förbereda, organisera och genomföra Sveriges deltagande i Olympiska Spel. Den trehövdade idrottsorganisationen Sammanfattningsvis kan svensk idrotts organisation åskådliggöras med nedanstående bild som visar att den svenska idrottsrörelsen, med föreningar och SF i basen, har tre huvuden i toppen. Den röda tråden leder dock i allt väsentligt från och till SF, som därmed får anses utgöra idrottens egentliga maktcentrum. Mot den bakgrunden finns en förväntan att de tre huvudena i toppen samverkar för att optimalt nyttja de samlade resurser som finns att tillgå för svensk idrott.

13 (14) 4. Medlemskapets betydelse organisationens styrka Som beskrivits ovan kan medlemskapet ses som den röda tråd som binder samman den nationella idrottsorganisationen. Den idrottsutövande individen är medlem i en idrottsförening som i sin tur är medlem i ett eller flera SF. SF bildar i sin tur det paraplyorgan som finns för svensk idrott, dvs RF. Medlemskapet är den koppling som finns i olika organisationsled och stadgarna är det avtal som reglerar villkoren för medlemskapet. Medlemskapet är inom alla organisationsnivåer frivilligt, och den som inte längre vill vara medlem har rätt att när som helst lämna sin organisation. Så länge som medlemskapet gäller har individer, föreningar och förbund dock förbundit sig att följa det regelverk som finns för organisationen. Härav följer till exempel att en enskild idrottsutövare inte får utöva sin idrott i tävlingssammanhang utan sanktion från sin förening eller i vissa fall sitt SF. Det skulle kunna sägas att den organiserade idrotten härigenom har ensamrätt till sin idrott, och möjlighet finns att hindra egna medlemmar från att delta i konkurrerande förbunds eller andra arrangörers tävlingsverksamhet. Åtminstone gäller detta så länge som en person önskar stå kvar som medlem. Med stöd i den grundlagsskyddade föreningsfriheten kan vem som helst sluta sig samman med andra för att till exempel bilda en ishockeyförening. Medlemmarna i ishockeyföreningen har antagit stadgar som reglerar deras egna mellanhavanden, men har även antagit sådant som krävs för att få medlemskap i Svenska Ishockeyförbundet. Genom medlemskapet i Ishockeyförbundet och RF ställer sig föreningen och dess medlemmar lojala till de regler som finns för idrottsutövningen. Idrottsutövarna har genom sitt medlemskap därmed accepterat att följa både RF:s regler mot doping och de spelregler som antagits för själva ishockeyspelandet. Spelare, ledare och övriga medlemmar har även accepterat att följa de sanktionsregler som följer av brott mot dessa regler. Bestraffningar i form av tillfällig utvisning enligt spelreglerna till flera års avstängning enligt bestraffningsreglerna är exempel på sanktioner som följer av det avtal som ingåtts genom medlemskapet. Härutöver bör alla medlemmar vara medvetna om att möjlighet finns att avtalet (medlemskapet) helt kan upphöra genom uteslutning. Förlust av medlemskap är den allvarligaste sanktion som kan drabba en medlem, och innebär att den röda tråden helt klipps av.

14 (14) Skulle en enskild idrottsutövare eller en förening inte lojalt ställa upp bakom den egna organisationen utan istället till exempel delta i en till förbundet konkurrerande idrottsaktivitet, kan fråga om uteslutning uppkomma. Skulle ishockeyföreningen få för sig att tillsammans med andra ishockeyföreningar bilda en egen hockeyliga vid sidan om den som Svenska Ishockeyförbundet har, kan fråga om illojalt handlande uppkomma. Föreningsfriheten innebär att vem som helst har rätt att bilda nya organisationer som till exempel en svensk ishockeyliga. Inga hinder finns för att bilda nya fotbollsförbund, eller basketbollförbund eller andra typer av sammanslutningar för idrott. Vad som kan inträffa i ett sådant fall är att den egna organisationen ställer krav på sina medlemmar att de ska välja vilken av organisationerna de önskar tillhöra. Ishockeyföreningens medlemmar får således ta ställning om de vill vara kvar i Svenska Ishockeyförbundet (och RF) eller om de vill tillhöra den nya svenska ishockeyligan. Väljs det senare alternativet har föreningen förmodligen också valt bort möjligheten för sina spelare att delta i VM, med tanke på att varje land normalt enbart får ha ett förbund anslutet till det internationella förbundet och för stunden är det Svenska Ishockeyförbundet. På motsvarande sätt skulle krav kunna ställas på enskilda idrottsutövare att, om de önskar representera den egna föreningen och det egna förbundet, så kan/får de inte samtidigt delta i idrottsarrangemang som inte är sanktionerade av den egna organisationen. Härigenom kan kommersiella aktörer på idrottens område hållas på avstånd, och de etablerade idrottsorganisationerna ges möjlighet att utveckla idrotten inte bara som publik underhållning utan också som en viktig del av samhället. Medlemskapet i demokratiska idrottsorganisationer kan sägas utgöra den organiserade idrottens styrka mot de oftast kommersiella krafter som vill utnyttja de mervärden idrotten ger. Idrottsrörelsens organisation - Medlemskapet Individ-Förening-SF-RF = Medlemskedjan!! Medlemskapet = Avtal Regelefterlevnad, lojalitet, sammanhållning Demokratisk organisation Majoritetsprincipen & Likhetsprincipen Sanktioner vid avtalsbrott RF RF SF SF Fören Fören DF DF SDF SDF Medlemskapet är Frivilligt!!../ChP 2004-01-18 med rev juni 2012