VÄSTERGÖTLANDS KRISTNANDE Theliander, Claes (2005). Västergötlands kristnande Religionsskifte och gravskickets förändring 700-1200. Göteborg: Göteborgs universitet (Institutionen för arkeologi). Arkeologen Claes Theliander doktorerade 2005, vid Göteborgs universitet, med en avhandling om Västergötlands kristnande. Theliander har huvudsakligen studerat hur gravskicket förändrats i Västra Götalandsregionen från omkring år 700 fram till omkring år 1200, från den yngre järnåldern fram till tidig medeltid. Vi kan fundera på om en studie som denna har någon relevans för oss som lever i Sverige idag. Jag tror att den mycket väl kan ha det, även om jag har för lite kunskap om området för att kunna dra några välgrundade slutsatser. Det finns emellertid likheter mellan sammanhanget vi lever i och hur det var vid kristnandets tid. Idag har vårt samhälle, vår religiositet och vårt gravskick åter börjat förändrats. Delar av den förändring som har skett det senaste århundradet har likheter med det förkristna gravskicket (som ska visas nedan). Kanhända kan studiet av övergången till kristen tro, i forntiden, säga något om den övergångsfas från kristet enhetssamhälle till religiös/ideologisk pluralism som det svenska samhället befinner sig i idag? Theliander lyfter fram vår vetskap om dödens oundviklighet som något som lett till utformning av begravningsritualer. Dessa kan se mycket olika ut under olika tider och på olika platser i världen. 1 Ritualerna kan uttrycka så väl omsorg om den döde som söka hjälpa dem som lever vidare. En grav blir en plats där de levande både kan möta och ändå inte möta den döde. 2 På en kulle bakom Varnhems klosterkyrka finns en kristen gravplats, invigd omkring år 900. Där finns också stenkällaren till en liten kyrka från omkring år 1030 bevarad. Källaren är därmed det äldsta kända rummet i Skandinavien norr om Danmark. Alldeles i närheten finns ett brandgravfält från äldre tid. 3 1 Theliander (2005), s. 55. 2 Theliander (2005), s. 56f. 3 Vretemark, Maria. Varnhem innan munkarna kom. Västra Götalandsregionen Västarvet. Hämtat den 27 januari 2011. Hämtat från <http://www.vastarvet.se/kulturvast_templates/kultur_articlepage.aspx?id=38536>. http://troochliv.wordpress.com/2011/02/07/artikel-vastergotlands-kristnande/ 1
Theliander väljer ett inom arkeologin ovanligt perspektiv för att studera historiska religionsskiften. Han har tagit del av vår samtids religionsvetenskapliga teorier kring varför människor byter religion och väljer att låta dessa teorier belysa Sveriges kristnande. Detta förflyttar fokus från kristnandet som en påtvingad strukturell och kulturell förändring (marxistiskt orienterad teori), uppifrån makteliten och ner, till att istället ha formen av en gräsrotsrörelse, nedifrån och upp, som först då redan större delen befolkningen anammat den nya tron också låter samhällsstrukturen följa efter. 4 Enligt detta sätt att tänka kring religionsskifte får enskilda människors och grupper av människors konversion till den kristna tron karaktär av aktivt och medvetet ställningstagande. Alltsedan människor började komma till tro på Jesus Kristus har övergång till kristen tro kännetecknats av ett mer eller mindre tydligt brott med det som varit förut, mot bakgrund av Paulus omvändelse (Apg 26:9ff). Ett liknande förhållningssätt till kristen tro hos forntidens människor vittnar om en positiv hållning till kristen tro, något som i svensk modernistisk akademisk tradition setts med stor skepsis. Det är inte självklart att teorier om varför människor byter religion idag har värde när vi betraktar Sverige för mer än tusen år sedan, men. Theliander finner att 700-talet och 800-talet var en tid då den fornskandinaviska religionen tappade fäste och verkar ha uppfattats som mindre relevant (en form av sekularisering) vilket gav utrymme för något annat att ta vid. 5 Theliander framhåller skillnader inom kristnandet i Sverige - att ett kristnande som sker nerifrån den gängse befolkningen borde vara representativt för Västergötland (med sina handelskontakter till de brittiska öarna och Västeuropa) medan ett kristnande grundat i maktelitens beslut kan vara mer representativt för Mälarregionen, där den fornskandinaviska religionen verkar ha haft ett uppsving under vikingatid. Kristnandet av Mälardalen har länge studerats vid regionens universitet. Förutsättningarna för studier av Västergötlands kristnande har inte varit lika goda då regionen inte har lika många universitet. Därför har teorier knutna till Mälardalen i allmänhet haft större genomslag i forskningen, framhåller Theliander. 6 Så, vad lyfter Theliander fram som karaktäristiskt för järnålderns/vikingatidens gravskick? Först och främst förefaller författaren ogärna vilja göra generaliseringar då denna tid rymmer stor bredd både vad gäller gravens yttre konstruktion och hur den invändigt är utformad. I olika delregioner finns dessutom lokala bruk och sedvänjor och vi behöver ha i åtanke att tidsspannet vi rör oss inom är hela 500 år. Därmed behövs varsamhet i att bedöma vilket gravskick (kristet, förkristet eller ett mellanting) som en enskild grav speglar. Det är dock vanligt att förkristna gravar har olika former av överbyggnader. De kan vara uppförda som högar, rösen eller stensättningar, men kan också vara flatmarksgravar, så som blir vedertaget i och med det kristna gravskicket. 7 Ofta, men långt ifrån alltid, är den döde bränd. Skelettgravar tenderar att ligga i nord-sydlig riktning. Ibland har föremål lagts ner i graven. Theliander framhåller dock att dessa oftast torde ha varit av organiska material (trä, hudar, pälsar, textilier, växtoffer, djuroffer och matoffer) och därmed sällan ha bevarats för eftervärlden. 8 Arkeologer har dock funnit sländtrissor, kammar, smycken, vapen, nålar etc. 4 Theliander (2005), s. 84-86. 5 Theliander (2005), s. 348f. 6 Theliander (2005), s. 97. 7 Theliander (2005), s. 317f. 8 Theliander (2005), s. 322. http://troochliv.wordpress.com/2011/02/07/artikel-vastergotlands-kristnande/ 2
Gamla Uppsala högar tillkomna på 500- till 600-talet e Kr. I bakgrunden skymtar Gamla Uppsala kyrka. Karaktäristiskt för gravar knutna till kristet gravskick är att den döde har begravts obränd, ibland i någon form av kista. I bl a Skara domkyrka har sådana kistor från tidigt 1000-tal återfunnits nästintill hela, ibland även med rester av den dödes svepning bevarad. 9 Gravarna brukar vara orienterade i öst-västlig riktning, så att om den döde reste sig upp skulle han eller hon stå med ansiktet åt öster. Graven har sällan någon utmärkande överbyggnad och få föremål verkar ha följt med den döde i graven (möjligen något föremål med kristen symbolik). 10 Theliander argumenterar i sin avhandling mot den allmänt vedertagna tesen att religionsskiftet skett som ett kontinuerligt bruk som sakta skiftar form. Istället menar Theliander att man endast i enstaka fall fortsätter använda en förkristen begravningsplats efter att en gård/by börjat anta den kristna tron. Han pekar på att det arkeologiska materialet istället tyder på att man gjort ett starkt kontinuitetsbrott att vi istället har att göra med ett på samma gång ideologiskt som rumsligt och mycket medvetet avståndstagande från äldre traditionella bruk 11. Det enda utpräglade undantaget där man kan följa en kultplatskontinuitet är i Gudhem. Allmänt var annars att man gick ifrån ättens gravkullar och började begrava enligt kristen sed någon annanstans. Om det inte redan fanns en kyrka uppfördes ofta en sådan senare i anslutning till den kristna gravplatsen. Vidare tenderar kristna gravplatser att ha en avgränsning gentemot omvärlden, ofta en mur. Den kristne skulle alltså helst inte begravas ibland hedningar i ovigd jord. 12 Två norska lagar, Borgatingsloven och Eidsivatingsloven från slutet av 1000-talet fastslår att kyrkogården var förbehållen kristna människors gravar. Det innebar att utstötta, bannlysta, fredlösa, avfällingar och främlingar av okänd härkomst fick inte bli begravda på kyrkogården. 9 Theliander (2005), s. 339-342. 10 Theliander (2005), s. 327. 11 Theliander (2005), s. 325. 12 Theliander (2005), s. 333. http://troochliv.wordpress.com/2011/02/07/artikel-vastergotlands-kristnande/ 3
Theliander tolkar den åtskillnad som gjordes mellan kristna och icke-kristna som ett stöd för att övergången från hedendom till kristendom tog sig definitiva och inte glidande uttryck med avseende på gravskick. 13 Theliander framhåller också att den nya religionen, med sin annorlunda ideologiska struktur, skapade nya ordningar och hierarkier för var på kyrkogården den med hög respektive låg status skulle begravas. En kyrkas altare eller högaltare (med tillhörande relikgömma) var fokuspunkten i kyrkorummet. Ju närmare detta altare en grav var belägen, desto bättre. 14 Trälar Frigivna trälar Fria böner Hövdingar En norsk modell för hur kyrkogårdens sociala hierarkiordning kunde se ut lyfter Theliander fram på s. 331, här en snarlik skiss i svenskspråkig version. 15 Hierarkitänkandet övergavs alltså inte i och med att man bytte religion, det fick bara nya former (en förskjutning från gravens form till dess lokalisering). 16 Om man hade blandat de båda gravskicken på en plats hade dessa två olika system ruckat på sociala distinktioner mellan dem som begravts enligt förkristet respektive kristet gravskick. Möjligen hade ett sådant blandgravskick kunnat förstås som att övergången mellan förkristet och kristet varit mindre skarp och istället mer glidande. Gravplatser från förkristen tid brukar innehålla få eller inga barngravar medan tidigkristna gravplatser, t ex Caroline Arcini i Lund, innehåller relativt många barngravar. 17 Detta brukar tolkas som att synen på barnen förändrades i och med att kristen tro fått fäste. När skedde då kristnandet? Theliander framhåller 900-talet som en period av öppna möjligheter, där skilda alternativ fanns att tillgå. Olika regioner gjorde olika val. Theliander skissar upp en bild där de gamla samhällsstrukturerna upplevdes oanvändbara, medan man under flera hundra år hade varit i kontakt med kristna människor och det samhällssystem som dessa etablerat på kontinenten och de brittiska öarna. Den fornskandinaviska religionen befann sig i en svacka. I vissa regioner kom den från 900-talet att få några sista århundraden av förnyad vitalitet och orientering mot förfäderstro, medan andra regioner övergick till kristen tro. Fram till omkring 1080 eller tidigt 1100-tal skedde konsolidering av den nya kristna 13 Theliander (2005), s. 331. 14 Theliander (2005), s. 336. 15 Ursprunglig teckning av E Bull ur Staecker, Jörn (1997). Gotlands kyrkogårdar. Genus, mission och social hierarki i Hikuin, 24, ss 203-226. 16 Theliander (2005), s. 331. 17 Theliander (2005), s. 78. http://troochliv.wordpress.com/2011/02/07/artikel-vastergotlands-kristnande/ 4
samhällsordningen uppbyggd kring kyrkan med dess struktur 18. Under medeltiden fram till slutet av 1800-talet var förändringen av gravskicket i Sverige förhållandevis litet, även om variationer förekom, särskilt på lokal nivå. På 1700-talet hade man i allmänhet slutat att begrava sina döda under kyrkans golv. Vid slutet av 1800-talet började gravskicket i Sverige åter att förändras. Kremationer började åter äga rum i Sverige, som ju varit vanligt under förhistorisk tid. Kremering med gravsättning i egen urngrav eller i minneslund har under 1900-talets sista decennier blivit vanligare än kistbegravning. 19 Som prästkandidat och läsare av Thelianders bok funderar jag kring vårt gravskick i Sverige idag. Det har åter blivit vanligt att skicka med föremål i kistan fotografier, teckningar, blommor, nallebjörnar, kepsen etc. Det förekommer också att liknande föremål läggs ner i graven i samband med gravsättning av en urna eller kista. Vi kan fundera över vilket syfte det fyller (och för vem: den döde och/eller de anhöriga) när vi låter föremål följa med i graven. Hör detta nya bruk samman med nya sätt att tänka kring döden i vår tid? Hör det samman med vår allt mer markerade individualism och ideologisk pluralism? Materialism? Vad gör att man föredrar en urngrav eller en kistgrav, plats i minneslund eller egen gravplats? Tyvärr har jag inga enkla svar att ge. Thelianders studie av kristnandet i Västergötland är särskilt intressant utifrån en syn på konversion till kristen tro som ligger i linje med hur människor sedan äldsta kristna tid har tenderat att konvertera (ett mer eller mindre skarpt brott mellan det gamla och det nya). Theliander finner även denna åtskillnad i hur man har tenderat att begrava sina döda, att man övergav de gamla gravfälten och det inre gravskicket förändrades. För oss som inte kan bedöma Thelianders slutsatser återstår att se hur hans teorier behandlas av andra inom den arkeologiska världen. Och vad kristen tro och kyrkan beträffar vore det roligt om kristnandet inte skedde som något ovanifrån påtvingat utan som något som vanliga människor efter eget hjärta hade valt. Hade något annat egentligen kunnat skapa en så genomgående omstrukturering av det land som skulle komma att bli Sverige? 18 Theliander (2005), s. 351. 19 Bengtsson, Marie (2008). Trädkyrkogården Framtidens gröna begravningsplats. Examensarbete inom landskapsingenjörsprogrammet 2008:32, Institutionen för landskapsplanering. Alnarp: Statens Lantbruksuniversitet (SLU). s.9 http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00002861/01/tr%c3%a4dkyrkog%c3%a5rden_copy6.pdf http://troochliv.wordpress.com/2011/02/07/artikel-vastergotlands-kristnande/ 5