4 Söndagen i Advent, 3 årg. Lukas 1: 39-45 Stora sammanhanget: Lukas evangelium Författaren: Okänd När var det skrivet: 75-100 GTR Var skrevs det: Okänd Målgrupp: Hednakristna? Särdragen: Universalistisk i sin framtoning, t.ex. Jesu genealogi går till Adam, och den andra volymen avslutas med Paulus som predikar obehindrad i Rom, världens nav. Evangeliet, enligt Apostlagärningarna är början på det Jesus gjorde och lärde. Underförstått i denna mening är att Apostlagärningar berättar om fortsättningen på vad Jesus gör och lär. Det är skrivet som av två volymer där kontinuiteten mellan Jesus och kyrkan understryks på så sätt att flera teman som inleds i evangeliet behandlas enbart i Apostlagärningar t.ex. Symeons tal i Templet om att barnet Jesus är bärare av frälsning som Gud har berett åt alla folk och skall bli ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna. Grund struktur (huvudrubriker från Joel B. Green, The Gospel of Luke, s. 25 ff.) Prologen 1:1-4 Födelsen och barndom 1: 5-2: 52 Beredelsen för uppgiften 3: 1-4: 13 Jesus gärning i Galiléen 4: 14-9: 50 På vägen till Jerusalem 9: 51-19: 48 Jesus undervisar i Templet 20: 1-21: 38 Jesus lidande och död 22: 1-23: 56 Jesus förhärligad 24: 1-53 Avsnittets sammanhang i berättelsen: Evangeliets Prolog 1:5-2:52 (Detta är specifikt Lukas material. Det återfinns inte i något av de andra evangelierna) I. Johannes födelsen bebådas Jesus födelse bebådas till till Zakarias. Elisabet, hans fru, Maria, släkt till Elisabet som ska föda barnet, är (av Arons stam?). Josef, från Arons stam. av Davids stam är fadern. Barnet skall bli stor inför Herren Barnet skall kallas den och bli ledd med Elias ande så Högstes son, ärva Davids att Herren får ett folk som är berett. Tron och härska över Jakobs hus för evigt.
II. Maria besöker Elisabet Johannes reagerar redan i Elisabets livmoder. Salig den som trodde Maria stannar tre månader till, d.v.s. till Johannes födelse. Lovsången: jfr 1 Sam 2:1-10 III. Johannes födds Jesus födds/och i templet Zakarias lovsjunger Herren Änglarna lovsjunger (som Maria tidigare.) Herren. Pojken växte och blev Symeon får se Herrens stark i anden Messias och lovsjunger Herren. Detta barn skall vara till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid. Genom Marias själ skall det gå ett svärd för att mångas innersta tankar skall komma i dagen. Hanna talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom IV. Jesus träder in i vuxen livet Jesus säger till föräldrarna: Viste ni inte att jag måste vara hos min fader. Men de förstod inte vad han menade med sina ord. Och Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag. I detta avsnitt understryks Jesus som större än Johannes döparen, vilken var en erkänd kraft i dåtidens miljö. Denna spänning kommer att bestå i evangeliet fram till berättelsen om Johannes död. Se 3: 15-17; 7:18-35; 9: 7-9; 11:1. Johannes framställs som en som bereder väg för Jesus redan innan han föds! Efter denna prolog följer Lukas Markus materialet med tillägg av eget material samt material från en samling Jesus ord som man anar fanns och som Matteus också använder sig av. Prologen avslutas med att Jesus förklarar sin sonskap till Gud. (Profetissan) Maria bevarade allt detta i sitt hjärta trots att de (föräldrarna/hon) förstod inte vad han (Jesus) menade med sina ord. Omedelbara sammanhanget: Marias besök till Elisabeth, Lukas 1: 39-56 Predikotextens avsnitt: Lukas 1: 39-45
Texten: 39 Några dagar efteråt gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; 40 hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. 41 När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. 42 Hon ropade med hög röst: "Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. 43 Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? 44 När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. 45 Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse." 39 Ἀναστᾶσα δὲ Μαριὰμ ἐν ταῖς ἡμέραις ταύταις ἐπορεύθη εἰς τὴν ὀρεινὴν μετὰ σπουδῆς εἰς πόλιν Ἰούδα, 40 καὶ εἰσῆλθεν εἰς τὸν οἶκον Ζαχαρίου καὶ ἠσπάσατο τὴν Ἐλισάβετ. 41 καὶ ἐγένετο ὡς ἤκουσεν τὸν ἀσπασμὸν τῆς Μαρίας ἡ Ἐλισάβετ, ἐσκίρτησεν τὸ βρέφος ἐν τῇ κοιλίᾳ αὐτῆς, καὶ ἐπλήσθη πνεύματος ἁγίου ἡ Ἐλισάβετ, 42 καὶ ἀνεφώνησεν κραυγῇ μεγάλῃ καὶ εἶπεν, Εὐλογημένη σὺ ἐν γυναιξίν, καὶ εὐλογημένος ὁ καρπὸς τῆς κοιλίας σου. 43 καὶ πόθεν μοι τοῦτο ἵνα ἔλθῃ ἡ μήτηρ τοῦ κυρίου μου πρὸς ἐμέ; 44 ἰδοὺ γὰρ ὡς ἐγένετο ἡ φωνὴ τοῦ ἀσπασμοῦ σου εἰς τὰ ὦτά μου, ἐσκίρτησεν ἐν ἀγαλλιάσει τὸ βρέφος ἐν τῇ κοιλίᾳ μου. 45 καὶ μακαρία ἡ πιστεύσασα ὅτι ἔσται τελείωσις τοῖς λελαλημένοις αὐτῇ παρὰ κυρίου. Struktur: Introduktion: vv. 39-41 Välsignelse: vv. 42-45 Introduktion: välsignelseutrop 1: 42 Budskapet: Barnet större än Elisabet och, följaktligen, hennes barn 1:43-44 Avslutning: Salig den som trodde 1: 45 Centrala begrepp: hon fylldes av helig ande/ ἐπλήσθη πνεύματος ἁγίου: frasen fylld av helig ande / fylldes av helig ande förekommer endast i Lukas litteraturen (evangeliet och Apostlagärningarna). När man är fylld av helig ande hos Lukas handlar det om människor som har förmågan att profetera d.v.s. bära fram evangeliet: Stefanos och Barnabas till exempel. När det handlar om att människor fylls av helig ande föregår frasen ett uttalande från någon: Elisabet, Sakarias, apostlarna som talar ut i olika språk, Petrus som talar inför de äldste och folkets ledare eller Paulus som uttalar en dom över trollkarlen Elymas. Alltså att fyllas av helig ande i detta evangelium har med bemäktigande till att föra fram ett budskap från Gud. Välsignad/ Εὐλογημένη, εὐλογημένος: perfekt, passiv, particip, nominativ, singularis femininum / maskulinum: prisa, välsigna, tala väl om; med Gud som subjekt: bestå förmåner. Maria är värd att prisas/ εὐλογημένη på grund av hennes barn; frukten av ditt liv / ὁ καρπὸς τῆς κοιλίας σου, som är huvudpersonen, Herre / κύριος, och den som är värd att prisas/ εὐλογημένος över alla andra. min herres mor kommer till mig/ ἡ μήτηρ τοῦ κυρίου μου πρὸς ἐμέ: den äldre kvinnan med den privilegierade ställningen som fru till en präst och av Aron släkt tilltalar den yngre kvinnan av underordnad ställning som sin Herres mor och därmed erkänner henne som sin överordnad. Rollerna är ombyta. Implicerad är även de bådas barns ställning där Marias barn är Herre över Elisabets. Observera att evangelisten bemödar sig om att berätta att Elisabet var av Arons släkt men
säger inget om Maria. Att Maria var släkt med Elisabet betyder inte att hon själv var av aronitisk härkomst. Även om det hade varit så, har evangelisten inget intresse att identifiera Maria med Aron vilket han tydligen har i Elisabets fall. sparkade barnet till i mig av fröjd/ ἐσκίρτησεν ἐν ἀγαλλιάσει τὸ βρέφος ἐν τῇ κοιλίᾳ μου: Sambandet mellan Johannes och Jesus etableras som Johannes positiva erkännande av Jesus redan i moderlivet som sin överordnad! För Lukas författare är det mycket viktigt att etablera detta samband och bekräfta den på flera ställen i verket: Johannes är redan i moderlivet Jesus föregångare (och inget mer eller mindre!). Salig hon som trodde/ μακαρία ἡ πιστεύσασα: μακαρία: nominativ, singularis femininum: Tursam, lyckosam, lycklig. Marias lycka kommer sig av att det hon trodde kommer att få sin uppfyllelse, nå fram till sitt mål. skall gå i uppfyllelse/ ἔσται τελείωσις Typiska för Lukas författarens teologi ät att den ser Jesus som fullbordan, målet, för frälsningshistoria. Genre: Berättelse Vad sägs, vad görs, vad sägs inte vad görs inte? Elisabets utlåtande över barnet presenteras av evangelisten för den implicerade publiken som ett profetisk utlåtande. Om Marias hälsning till Elisabet får vi inte veta någonting annat än faktum att hon hälsade. Hennes ord är ointressanta i sammanhanget. Elisabet uttalar sin lovprisning som en följd av att hon/hennes ofödda barn fylldes av helig ande. Barnets rörelse i henne är i stor glädje/ ἐν ἀγαλλιάσει, vilket är naturligtvis en litterär konstruktion som pekar på evangelistens önska att låta Johannes positivt erkänna Jesus som Herre/ κύριος. I kap. 1:15 har författaren låtit oss veta att Johannes skulle uppfyllas av helig ande redan i moderlivet. Det står klart i evangeliets hela inledning (kap. 1-3) att i författarens krets är Johannes erkännande av Jesus som Herre viktig, mycket mer meningsful än för den publik som läser/hör evangeliet idag. Marias status som värd att prisas är direkt beroende av hennes funktion som mor och inte i hennes egen rätt! I det här avseende är evangeliet inte särskild modern då den bekräftar dåtidens värderingar i fråga om genus när det gäller Maria, Elisabet och Hanna, Fanuels dotter (2: 36). Kvinnas status är helt beroende av männen i hennes liv, far, maken och/eller eventuella söner. Å andra sidan identifieras huvuddelen av kvinnorna som nämns i evangeliet utan hänvisning till deras män: synderska med balsamflaskan (7: 37) och en sjuk kvinna med blodflöde (8: 43), Märta och Maria (De enda två som nämns vid namn utan anvisning till någon man som identitetsgivare. Lasaros nämns inte i Lukas evangeliet), en (anonym) kvinna som ropar en saligprisning över Jesus (11: 27) samt en krokryggig kvinna i en synagoga (13: 11). Maria förklaras lycklig/ μακαρία i hennes tro (inte på grund av den), implicerad i 1:28, som står i bjärt kontrast med Sakarias brist på tillit när ängeln bebådar Johannes avlelse och födelse i 1:18-20. Man bör notera att även Maria stretar emot med samma typ av invändning när Jesus avlelse och födelse bebådas 1: 34. Skillnaden består i att Sakarias söker ett tecken på att det som bebådats skall ske mellan Maria invändning består i att hon står undrande om sättet som det bebådade kommer att förverkligas. Båda får tecken som bekräftelse: Lukas 1:18-20 Lukas 1:34-38: Invändning
18 Sakarias sade till ängeln: "Hur skall jag få visshet om detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren." 34 Maria sade till ängeln: "Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man." Bekräftelse: 19 Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står vid Guds tron, och jag är utsänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. Tecken: 20 Men du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag då detta sker, eftersom du inte trodde på mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne." 35 Men ängeln svarade henne: "Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. 36 Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. 37 Ty ingenting är omöjligt för Gud." 38 Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." I denna jämförelse kommer det fram hur Guds vilja alltid råder även då den möts av otro. Sakarias står som exempel i kontrast till Maria på att i evangeliet Maria inte har något alternativ i frågan om hennes medverkan i fullbordan av Guds vilja. Hon tillfrågas inte! Det förkunnas för henne vad hennes uppgift är och hur det kommer att möjliggöras genom den heliga andens bemäktigande. Man får inte läsa in en modern uppfattning om människans integritet och fri vilja. Maria, liksom alla andra i evangeliets sammanhang är en litterär produkt. Marias lycka motiveras inte av hennes tro utan av att det som sagts henne kommer att uppfyllas, nå sitt mål. I Elisabets mun är det inte ängeln som har talat till Maria utan Herren själv. Ängeln är en budbärare för Gud, ett slags ambassadör med fullmakt att förkunna det som Gud har bestämt. Guds direkta tilltal i evangeliet sker endast i förhållande till Sonen (Lk. 10:22). Denna saligprisning är formulerad i tredje personen singularis, Salig hon som trodde Formuleringen är mer generell än med hälsningen av Maria som värd att prisas: Värd att prisas är du. Tanken på att Gud skulle avla någon i en människa var avskyvärd i den judiska miljön liksom hos de tidiga kristna. Detta hörde hedendomens myter till: Herkules, Helena/ Polydeukes, Castor / Klytaimnestra, Akilles med flera. Jesus avlelse tänktes inte som med dessa! Att Guds eviga Logos eller Sofia kunde förhålla sig till Gud analogt med en sons/dotter förhållande till en Fader i en biologi där kvinnan inte bidrog till livet då ägglossningen var okänd för dessa människor var däremot inte främmande. Tanken finns hos annan samtida judisk litteratur. Det särskilda med Jesus, att denna eviga Vishet (Sofia) eller Mening (Logos) klev i tid och rum i en människa, kunde då förstås (även om självklart inte alltid accepterad) av judar i en hellenistisk senantik liksom det var för de tidiga kristna. Samma sak gäller tanken på att kunna kalla en människa för Guds ( adoptiv ) son som man gjorde med kung David.
Observeras skall att tolkningen av texten som jag framför bär inga som helst konsekvenser för de läror som uttalades i de 7 Ekumeniska Konsilierna på 300-700 talen när det gäller treenighetsläran (läran om Gud som Fader, Son och helig Ande) eller kristologin (läran om Kristus) annat än en bekräftelse av att integriteten av den mänskliga naturen i Jesus Kristus, Guds Son, vittnas av evangelierna. Av den anledningen berör det inte heller det att Maria med rätt kallas Heliga Theotokos eller Gudaföderska prisas salig och benådad av Gud. För den konsilierna är titeln beroende på förhållandet mellan det gudomliga och det mänskliga i Jesus och inte på Marias eget väsen. Hon födde Jesus Kristus, den fulla mänskliga i en odelbar men inte heller sammanblandad bindning med den fullständiga Gudomliga Logos, den evige Sonen i Treenigheten. I denne Jesus Kristus var och en av de olika naturers egenskaper kommunicerar till varandra det som är eget utan att för den delen förminskas eller förändras varken i det gudomliga eller i det mänskliga. Därmed kallas Jesus Kristus, och också är han sett från den troendes perspektiv, Guds Evige Son, född av Fadern förre all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född, och icke skapad, av samma väsen som Fadern. Han är från trons perspektiv den genom vilken allting blev skapad, som för oss människor och vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa, etc. τὸν ἐκ τοῦ Πατρὸς γεννηθέντα πρὸ πάντων τῶν αἰώνων φῶς ἐκ φωτός, Θεὸν ἀληθινὸν ἐκ Θεοῦ ἀληθινοῦ, γεννηθέντα οὐ ποιηθέντα, ὁμοούσιον τῷ Πατρί, δι οὗ τὰ πάντα ἐγένετο. Τὸν δι ἡμᾶς τοὺς ἀνθρώπους καὶ διὰ τὴν ἡμετέραν σωτηρίαν κατελθόντα ἐκ τῶν οὐρανῶν καὶ σαρκωθέντα ἐκ Πνεύματος Ἁγίου καὶ Μαρίας τῆς Παρθένου καὶ ἐνανθρωπήσαντα etc. Var finns den träffande repliken (engelskan: Punch line) Aktörer/ Roller Elisabeth: den äldre kvinnan med auktoritet tack vare hennes ålder, släkt (aronnitisk prästerligt) och man (tempelpräst) som är mål för Guds handlande. Maria: Den yngre kvinnan utan auktoritet med okänd släktskap till Elisabeth, vars mans status definierats tillhörande Davids ätt Setting: Hos Sakarias och Elisabet Vilka tilltalas i berättelsen? (litterära publiken) Maria Vem säger vad om vem? Elisabeth välsignar Maria och erkänner henne med förkunnelsen om hennes son. Vilka är vinnarna/förlorare? Maria är vinnare som mor till Elisabeths Herre, och som den som trodde. Mot vem riktas udden? Impicerad udd mot de som inte trodde! Vilka tilltalas indirekt? (implicerade publik)
De kristna i Lukas kretsen. Vilka tilltalas nu? (faktiska publik) T.ex. Församling i St. Kopparberg och alla andra som läser/hör evangeliet efter alla händelser som påpekas ovan! Relation till dagens tema: Herrens moder