Den Heliga Familjen - år B

Transkript

1 Ingångsantifon (Luk 2:16) 149 Den Heliga Familjen - år B Herdarna skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. Inledning Kyrkans liturgi leder oss idag in i tystnaden i huset i Nasaret och in i Jesu, Marias och Josefs livsgemenskap. Den visar en förebild för oss, av en familj full av kärlek och Gudsfruktan. I den växte Jesus upp, och fylldes av vishet och andens kraft. Låt den heliga familjen bli en inspiration för ett genuint kristet liv i våra familjer. Låt oss be om detta när vi gläder oss över Kristi närvaro ibland oss. HERRE - den lydige tjänaren, du kom till världen, för att uppfylla Faderns vilja, han som är i himmelen. Herre, förbarma dig. KRISTUS - Ord av evighet, som blev kött och bodde bland människorna. Kristus, förbarma dig. HERRE - Ljuset och Frälsningen för alla nationer. Herre, förbarma dig. Kollektbön Gud, vår Fader, i den heliga familjen har du givit oss ett föredöme. Låt vårt liv tillsammans mogna i kärlek och enhet och fortsätta för alltid i vårt eviga hem. Genom din Son...

2 150 Första läsningen - 1 Mos 15:1-6; 21:1-3 (En av ditt eget blod skall ärva dig) Läsning ur första Moseboken. Herrens ord kom i en syn till Abram. Han sade:«var inte rädd, Abram! Jag är din sköld. Du skall bli rikt belönad.«abram sade:»herre, min Gud, vad är det du vill ge mig? Jag går ju bort barnlös och Elieser från Damaskus ärver mitt hus.«och han sade:»du har inte låtit mig få några barn, och därför blir det min tjänare som ärver mig.«men Herrens ord till honom löd:»det blir inte han som ärver dig utan en av ditt eget blod.«och Herren förde honom ut och sade:»se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan! Så talrika skall dina ättlingar bli.«abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig. Herren glömde inte sitt löfte till Sara utan gjorde med henne så som han hade sagt. Hon blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, vid den tid som Gud hade förutsagt. Abraham gav sin nyfödde son, den som Sara fött honom, namnet Isak. Så lyder Herrens ord. Responsoriepsalm Ps 105:1-6, 8-9 R: Han är Herren, vår Gud. Evigt minns han sitt förbund (669) Tacka Herren, åkalla hans námn, * gör hans gärningar kända bland fólken. Sjung och spela till hans ära, * förkunna alla hans únder.

3 151 Var stolta över hans heliga námn, * må de som söker Herren glädja sig av hjärtat. Fråga efter Herren och hans mákt, * sök hans ansikte ständigt. Tänk på de underbara gärningar han gjórt, * på hans under och hans dómar, ni Abrahams, hans tjänares, ätt, * ni Jakobs barn, det folk som han har útvalt. Han tänker evigt på sitt förbúnd, * intill tusen släkten på det han stádgat, det förbund han slöt med Ábraham * och sin ed till Ísak. Andra läsningen - Heb 11:8, 11-12, (Abrahams, Saras och Isaks tro) Läsning ur Hebreerbrevet. I tro lydde Abraham när han blev kallad. Han drog bort till ett land som skulle bli hans, och han drog bort utan att veta vart han skulle komma. I tro fick han kraft att avla en son, fast han, liksom Sara, var överårig. Han litade på den som hade gett löftet. Därför fick han, denne ende man som dessutom var så gott som död, en avkomma talrik som stjärnorna på himlen och de oräkneliga sandkornen på havsstranden. I tro bar Abraham fram Isak som offer när han sattes på prov. Sin ende son var han beredd att offra, han som hade tagit emot löftena och till vilken Gud hade sagt: Det är Isaks ättlingar som skall föra ditt namn vidare. Han sade sig att Gud hade makt att

4 152 till och med uppväcka döda. Från de döda fick han också, bildligt talat, sonen tillbaka. Så lyder Herrens ord. Halleluja Han som talade till fäderna genom profeterna har nu i tidens fullbordan talat till oss i Sonen. Evangelium - Luk 2:22-40 (Frambärandet av den nyfödde i Jerusalem) Läsning ur det heliga evangeliet enligt Lukas. När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog föräldrarna Jesus till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag. I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:»herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk,

5 153 ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.«Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria:»Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.«där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse. När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom. Så lyder Herrens evangelium. Förbön Vi vet att vi är svaga människor. Trots vår svaghet, vår obeständighet och vår otrohet vågar vi be till Gud för hela den mänskliga familjen.

6 För alla människor, som blivit skapade till Guds avbild, att de må leva i broderlig kärlek till varandra, ber vi till Herren: 2. För alla kristna familjer, kyrkans hopp, att de förblir trogna Kristi evangelium, ber vi till Herren: 3. För föräldrar och faddrar, att de med sina liv visar barnen äktheten i de förpliktelser som de tog på sig vid barnens dop, ber vi till Herren: 4. För dem som möter oförståelse i sin familj och i sitt äktenskap, att de hittar tillbaka till ett familjeliv i frid och samförstånd, ber vi till Herren: 5. För vår församling, att varje möte med Kristus uppfyller oss med vishet och kraft, ber vi till Herren: Gud, välsigna oss och ena oss i kärleken till varandra, så att vi alltid kan glädjas över dina rika gåvor. Genom Kristus, vår Herre. Amen. Bön över offergåvorna Herre, må detta försoningens offer på Marias och Josefs förbön skänka våra familjer din välsignelse, nåd och frid, genom Jesus Kristus, vår Herre.

7 155 Prefation I för jul Herren vare med er. Och med din ande. Upplyft era hjärtan. Vi har upplyft dem till Herren. Låt oss tacka och lova Herren, vår Gud. Det är tillbörligt och rätt. Ja, sannerligen är det tillbörligt och rätt att vi frambär lovets offer och förkunnar din ära, allsmäktige, evige Gud, barmhärtige himmelske Fader. Ty Ordet vart kött och tog sin boning bland oss för att det nya ljuset, som strålar av din härlighet, skulle skina klart för vår andes öga. Vi får skåda Gud i synlig gestalt för att kärleken till det osynliga skall brinna oss. Och därför vill vi, med änglarna och alla dina heliga, med hela den himmelska härskaran, prisa ditt namn, tillbedja dig och sjunga: Kommunionantifon (jfr Bar 3:38) Vår Gud visade sig på jorden, han levde bland människorna. Bön efter kommunionen Barmhärtige Gud, låt brödet från himlen skänka oss kraft att efterlikna Jesu, Marias och Josefs liv i Nasaret, och låt oss efter detta livets prövningar förenas med dem för alltid. Genom Jesus Kristus, vår Herre.

8 156