Blås inte i trumpet Matt.6:1 18 Av: Johannes Djerf Detta är min svärfar (bild), Bosse eller Bo som han heter och som gärna skulle vilja byta efternamn till fink om han fick. Ganska så lik min egen far till utseendet säger en del, men jag vet inte. I alla fall så är de inte så jättelika varandra till sättet, för Bosse älskar brass och även spela, vilket jag inte sett min pappa göra någongång. Och när familjen Josefsson var på resa i Egypten för några år sedan så hittade Bosse denna passande vägskylt, som berättade att han inte fick ta upp sin trumpet och blåsa som han ville. Vilket också skapat dagens rubrik på min predikan. Blås inte i Trumpet. En väldigt rolig rubrik tycker jag själv eftersom jag vet att den skapar många reaktioner och frågetecken då jag vet att många precis som min svärfar älskar sitt brass. Och det bästa är att det är Jesus själv som säger de här orden, vilket känns väldigt bra för mig exempelvis som inte alls är så förtjust i denna sortens musik. Men är det egentligen detta som är meningen bakom Jesus ord, att Bosse och alla andra måste lägga sitt blås på hyllan? Jag tror att vi direkt kan få ett svar på frågan om vi fortsätter vår läsning i Bergspredikan. Då Jesus precis har sagt till lärjungarna som sitter samlade omkring honom att var fullkomliga, såsom er fader i himlen är fullkomlig. Och så fortsätter han, matt.6:1-8 & vers 16-18. Här talar Jesus om tre naturliga grunder i en lärjunges liv. Tre uttryckssätt för kärlek, för tillbedjan i vår relation till Gud som hör till livet som kristen. Jesus säger aldrig om ni ger eller om ni ber eller om ni fastar utan Jesus säger när ni gör detta. När ni ger gåvor till nödställda människor, ber & fastar. Jesus kallar dem för fromma eller goda gärningar, då det grekiska ordet för rättfärdighet används. Med andra ord, dessa gärningar handlar om mitt liv med Jesus, det handlar om ditt liv med Jesus, detta är vad din tillbedjan är och därför så är det alltså inte något jag gör för att visa upp inför andra, att jag skulle vara något bättre. Eftersom det handlar om din relation med Gud, Ditt hjärta och Guds, inga andras. De som gör dessa tre saker för att visa upp det för andra har redan fått ut sin lön. Den himmelska glädjen, glädjen i att få vara tillsammans med Jesus där han är, är en lön som väntar oss i en evig tillvaro i tron på Honom, men som vi redan nu kan få del utav. Du kan få erfara att Jesus är här där du är.
Vi kan som hans barn redan nu se hur orden om hans rike kan påverka oss så pass mycket att det skapar salt, att det förändrar andra människors liv. Jesus säger till och med att vi är världens ljus. I tron på honom så kan vi skapa ljus i den här mörka världen, vi kan precis som en härlig vårdag med sitt ljus komma med glädje och hopp rakt in i människors mörka värld. Vi kan beröra människors livssituationer, med det himmelska ljuset, där det aldrig kommer bli natt, aldrig kommer vara mörkt. Men om jag väljer att ta detta som jag har fått för att det skall lysa och vägleda andra, och riktar det istället som en strålkastare mot mig själv, mot min egen duktighet, då lever människor omkring mig fortfarande i mörker. Om ni har varit ute och vandrat i skogen någongång med någon som bara låter ficklampan vara riktad på sig och sin egen väg så vet ni det, man ser ingenting. Och jag som lyser på mig själv, även jag snubblar och faller till slut. Jag har suttit bakom trummorna på många svettiga punkkonserter med välta tält och vet detta. Man ser ingenting av publiken när strålkastaren är riktad på sig. Som publik så förstår man inte detta riktigt men det är oftast helt svart framför dem som står på scen. Och så blir det även på trons väg. Jag kommer inte se vägen, om strålkastaren är riktad mot mig och jag kommer till slut inte frammåt på Guds väg. Och faller jag bort från vägen, ja då har jag ingen lön att vänta varken här eller hos Fadern i himlen. För det är inte jag som ger lön, utan det är fadern i himlen som ger, det är inte jag själv. Det är därför Jesus säger blås inte i trumpet över dig själv! Nu tror jag inte att de fromma judarna i synagogan brukade hålla en liten minikonsert över sig själva så fort de gav någon något, bad en bön eller fastade. Det var nog inte ens tillåtet i synagogan. Så det handlar inte så mycket om just instrumentet som ni kanske redan har förstått utan det handlar om en bild ifrån Jesus om hyckleriet som fanns. Hur människor verkade vara rättfärdiga till ytan men där hjärtats tillbedjan inte fanns med. Det var inte gärningarna i sig som skapade tillbedjan utan Jesus menar att det är det som finns i hjärtat som skapar dessa gärningar och som skapar vår tillbedjan. Så därför säger Jesus till oss som hans lärjungar att akta er för att utföra goda gärningar för att människor skall se er. Akta er för att gå till kyrkan bara för att andra ska se att du är en bra människa. Akta dig för att låna ut saker till din granne, bjuda människor på middag eller ge bort pengar till andra bara för att lätta ditt samvete och för att visa att du är fin och bra kristen. Ja, men vänta nu, är det inte lite dubbelt. Jesus sa ju tidigare i undervisningen att vi ska visa våra goda gärningar och här förbjuder han det. Varför ger han oss två olika bud?
I matt.5:16 så avslöjar Jesus vår feghet i att gömma undan ljuset helt och hållet och här så avslöjar han kärleken till oss själva. Alltså det är inget konstigt i detta utan Jesus säger att när du lockas av att gömma undan det liv du fått av Jesus, när du vill gömma ljuset som du är, så säger han - visa det, för att människor skall prisa Fadern. För dig som är hos Jesus och låtit dig dras in i hans rikes glädje så kommer det vara oerhört svårt att inte ge vidare. Är man himmelrik så blir man också smittad av givande, precis som Jesus gav sig till oss. Ja, den himmelska tron kommer dö om du håller inne med givandet. Du blir som ett enda dött hav, om du bara tar emot och tar emot och aldrig ger ut ifrån det som du har, så visa det du fått, så att också andra kan få en smak av Himmelen! Men om du lockas, om du frestas över att nu ska jag allt visa andra människor gott, så säger Jesus - göm undan det. För då är risken stor att du vill bli ärad istället än Fadern som är värd all ära. Så låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör säger Jesus. Alltså tala inte om för människor hur generös du är. Tala inte om det för dina närmaste vänner, tala inte om det för din familj, och framförallt tala inte om det för dig själv, att nu var jag allt bra när jag gav så mycket pengar i kollekten eller nu var jag allt fin när jag pratade med henne som är lite konstig. Inget i den kristna tron handlar om att samla poäng varken hos andra eller hos Gud. Utan Jesus säger att du och jag ska ge vår gåva i det fördolda. Gud är personlig, han ser till hjärtat i det fördolda och utifrån ditt hjärtas tillbedjan så skall Gud själv belöna dig. Han ger dig obeskrivliga och stora glädjen i att se hur hans verk går framåt och hur människor blir upprättade genom din gåva. På samma sätt är det när vi ber, då vi behöver lära oss att be med hjärtat. De fromma judarna älskade att be. De stod med glädje upp med lyfta händer och bad tre gånger om dagen, helst i synagogan, men även var de än befann sig. Precis som en himmelrik lärjunge till Jesus älskar att närma sig sin Herre & mästare liggandes, sittandes eller ståendes hemma, på arbetsplatsen, på bussen, i skolan eller i kyrkan. Det kan många gånger vara en kamp men man längtar och man söker efter att få prisa honom i lovsång och i tillbedjan när man är själv och när man träffar andra som tror. Men under Jesu tid så fanns det många som gjorde en show över det och vände strålkastaren bort ifrån Gud och till sig själva istället, då man också kom vilse på vägen. En del lät sig till och med överraskas av bönetiderna så att man inte hann fram till synagogan, då man stannade upp i gathörnen och bad inte för att hjärtat hungrade efter Gud utan för att människorna skulle se dem.
Vilket vi även kan göra då vi gör bönen, tillbedjan, vår gemenskap med Gud som något vi ska nå upp till och visa oss själva och andra, att jag är allt bra och godkänd. Lyssna på mig. Jag kan allt be med de rätta orden och det rätta flödet. Vi blåser trumpet över oss själva och vårt jag som vi vill visa upp. Men vi kan också göra en show av vår otro och gömma vår bön. Vilket jag kan uppleva ibland i vår gemenskap. Att man är så passiv som möjligt när det kommer till bönen. Man blir bara åskådare och blir nästan rädd för bönen och att be med andra, för vad skulle andra säga om jag skulle be högt, eller jag har inte rätta orden, jag kan inte be osv. Vilket inte handlar om någon slags ödmjukhet utan strålkastaren är fortfarande vänd på oss själva och inte på Gud. Och därför så säger Jesus till oss gå in i din kammare oh stäng din dörr och be till din fader i det fördolda. En egen kammare! Visst låter det skönt. Vi har inte så många sådana idag, en plats där man fåra vara helt i fred, vilket vi många dagar skulle behöva. Men det är spännande att en kammare på Jesu tid var mer ett förråd, en lagerlokal där man brukade förvara sina ägodelar, alltså inte en unken kall och tom garderob som i alla fall jag tänker på när man hör kammare, utan en plats som är väldigt värdefull. Och kanske tänker Jesus på denna kammare just för att visa på att bönen är en skattkammare där Gud, efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ger oss allt vad vi behöver, Fil.4:19. Det fanns även gravkammare, där man bokstavligen dog bort ifrån sig själv vilket också bönen i sin grund handlar om, att dö bort ifrån sin själviskhet steg för steg. Och vi kallar även ett rum i hjärtat för kammare, vilket all form av tillbedjan utgår ifrån, hjärtat. Man kan säkert fortsätta spåna på ordet kammare men poängen är nog i vilket fall att vi inte ska stänga in oss och vara ensamma med tanke på att Jesus omedelbart efter dessa ord ger oss en bön, som börjar fader vår. Bönen leder mig ur mitt ego, den leder mig till att be tillsammans med andra människor utan krav när den utgår ifrån hjärtat då jag dras in i en gemenskap, med Fadern, Sonen & Anden och till och med hela den himmelska härskaran. Så du och jag kan sluta med showen, och rikta strålkastaren mot den som värd vår tillbedjan och som uppmärksammar dig ifrån högsta ort, som genom bönen låter himmelska krafter och rikedomar komma i rörelse genom dig. Var inte som hycklarna som ger eller ber och fastar för att människor skall prisa dem. Här använder Jesus ordet hypokrites som betyder skådespelare. Och på den tiden så var en skådespelare någon som hade en mask för ansiktet. Han dolde sitt verkliga jag och spelade någon annan.
Vilket vi även idag uppskattar som en fantastisk konst på scen och på tv. Det är inget vi tycker är jobbigt, vi tycker inte att skådespelarna lurar oss när de går in i sina roller. Jag älskar t.ex. galenskaparna & after shave som med en fantastiskt skön humor och ironi lever sig in i andras beteenden och byter förklädnad efter förklädnad. Men när vi gör detta i verkligheten, i vårt vardagliga liv så är det annorlunda. När våra vänner, arbetskamrater, klasskompisar & grannar plötsligt tar på sig en helt annan roll och uppträdande pågrund av var man är eller vilka man är med, så känner vi oss bedragna. Inte minst när tron på Jesus blir en mask som vi tar på oss ibland vid vissa tillfällen och i andra sammanhang tar bort den och spelar en helt annan roll. Då är skådespelet inte längre något roligt och det drar oss inte närmre varken varandra eller den Gud som personen säger sig tro på. Och här har vi fortfarande en av våra största utmaningar som församling i Törestorp idag. Att bryta det religiösa skådespelet som länge gjort att människor stängt sin dörr till kyrkan. Alla olika roller ibland de religiösa på Jesu tid, allt hyckleri hade skapat dörrar mot sanningen & mot livet för alla slags människor och det gör det fortfarande tror jag. Vilket vi behöver ta till oss, vi behöver fråga oss själva, är jag den jag är just nu där jag sitter i kyrkan som jag är imorgon när jag säger god morgon till mina arbetskamrater? Om du tycker det är en jobbig fråga, så bör du verkligen ta den på allvar, precis som Jesus tog den allvar. Vi har lätt för att bli någon annan, för det är oftast lättare så, men vi kommer då förlora lönen, vi kommer förlora det som himmelen vill ge oss och andra människor runt omkring oss. Så, vi behöver bryta oss loss, vi behöver sluta spela olika roller, sluta att vara en människa på jobbet, en annan hemma och en helt annan när man kommer inför kyrkans väggar. Det yttre och det inre livet måste motsvara varandra både i vardagens gudstjänst och i söndagens! Igår berättade min fru en historia för mig som nog är allmänt känd för de flesta men inte för en som nästan bara läst kalle anka sedan han blev läskunnig, och det var berättelsen om Pojken och vargen. Har ni hört den? Den handlar om en fåraherde, som för underhållnings skull ropar att vargen kommer! Ortsborna kommer gång på gång för att rädda honom och fåren, men inser snart att de ödslar bort sin tid. När så vargen dyker upp på riktigt är det ingen som hjälper pojken, och vargen tar fåren. En stark berättelse som får förtydliga det vi pratar om. Blås inte trumpet om det inte stämmer med hjärtat och verkligheten, Om vi gör det och det inte stämmer så kommer människor inte lita på oss när det väl är på riktigt, när vi verkligen menar något med det vi gör eller med det vi ber.
Vad ni än gör, gör det av hjärtat, så som ni tjänar Herren och inte människor. kol.3:23. Vi behöver visa vår tillbedjan ifrån vårt hjärta och visa vem det är vi tillber. Vilket bönen som Jesus ger oss i vers. 9-15 berättar om. Denna bön börjar med att berätta om hela bönens du, hela vår tillbedjans mål, som inte är du utan Fadern. Vilket är helt grundläggande för vår bild av den vi tillber. Nu vet jag att det finns olika erfarenheter av hur en far är, och det är inte alla som kanske har en så positiv och bra bild men när Jesus ber oss att kalla Gud för far, så är det bilden av en god far som vi ska ha. Någon som alltid har tid när hans barn kommer, någon som är närvarande, någon som inger respekt men som jag också vågar lita på och kan komma frimodigt till med alla mina brister. Jesus kallar fadern till och med för Abba, vilket man använde i en väldigt nära och familjär relation till sin pappa. Jesus visar oss vem fadern är och han vill leda oss in i detta nära förhållandet, rakt in i ett personligt kärleksförhållande till Fadern. Vi får i denna bön som de himmelrika, som hans barn till en och samme far också bli medvetna själva och berätta för varandra att vår far är i Himlen. Precis som de flesta pappor så har vår far ett annat perspektiv, ett himmelskt perspektiv på vårt liv, och eftersom han är vår far så vill han någonting med våra liv och han har det bästa i beredskap åt oss, hans ord är att lita på, det är sanningen, även om det går emot vår egen vilja. Det är inte genom oss själva som vi blir himmelrika utan genom honom som är Herren vår Gud. Det är inför honom som vi ska blåsa vår trumpet. Bönen proklamerar att han är den som ger oss det vi behöver inför varje ny dag som vi vaknar till. Han är den som kan förlåta våra skulder, han är den som kan hjälpa oss bort ifrån frestelser som förstör för vårt liv, ja han är den som räddar oss ifrån den onde själv. Herren är trofast. Han skall styrka er och skydda er ifrån den onde, 2.tess.3:3. Därför så bör vi hålla hans namn högt, och inte vårt. Helgat vare ditt namn. Jag tror att vi i för många stunder i vårt liv bara har haft bilden av Gud som trevlig, och inte helig. Gud vår far är kärlek och det ska frimodigts predikas, men jag tror att för många gånger så har Gud blivit för mänsklig, för tam och snäll som har överseende med det mesta då han i alla lägen gärna bara får vara den stora terapeuten. Men Gud är inte vem som helst. Att Gud är kärlek, betyder inte att han älskar vad som helst, för Gud är Gud.
Ordet helgat betyder att avskilja, alltså Guds namn är inte som vårt med dess egenskaper utan Gud är upphöjd över allting, det finns ingen som är större eller mäktigare, vilket fodrar till tillbedjan. Att upphöja Gud över oss själva och allt annat. Bön, fasta, givande, lovsången handlar inte om att ta makt utan att ge makten till Gud. Och ju mer en människa är nära det heliga, ju mer genuin blir hon. Ju mer verklig och äkta blir hon som människa. Det är genom att lyfta upp Guds majestät som vi blir oss själva, för även vi är skapta för att vara Heliga, avskilda ifrån synden, såsom Gud är helig. Genom att Respektera Guds namn så blir vi medvetna om Guds storhet och vår egen litenhet. Bönen fader vår är ett mönster och det blir en attityd för hela vårt liv hur jag närmar mig Gud. Hur hur jag sätter värde på Guds frälsning som trots min synd avskiljer också mig genom hans son Jesus Kristus, vars död på korset ger mig rätten att vara ett Guds barn och kalla Gud för en nära personlig fader. Det är inte genom det som jag kan visa upp, det är inte genom det som andra människor ser att jag gör eller inte gör och därför ber Jesus oss att tillbe i Ande och i sanning, joh.4:24. Att närma sig Gud ifrån ett hjärta som är genomdränkt av Guds förlåtelse och Guds nåd. Ett hjärta där Guds Ande utgör kraften och är den som leder oss i livets Gudstjänst, i att se vår nästas behov, upptäcka vad andra behöver och därefter ge. Ett hjärta där Guds ande fyller oss och skapar en hunger, inspirerar oss och hjälper oss att söka Faderns heliga ansikte och få ögonkontakt med honom i bönen. Guds Ande formar ett hjärta som lever i sanning, fri ifrån allt religiöst skådespeleri. Guds Ande gör oss till sanna människor och sanna tillbedjare. Låt oss be om hjälp att närma oss Gud på det sättet.