Årsrapport NPS 2006 En analys av barnmorskors, sjuksköterskors, läkares, tandhygienisters och tandläkares arbetsmarknad
Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är en Lägesbeskrivning. Det innebär att den innehåller redovisning och analys av kartläggningar och andra former av uppföljning av lagstiftning, verksamheter, resurser mm som kommuner, landsting och enskilda huvudmän bedriver inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, hälsoskydd och smittskydd. Den kan utgöra underlag för myndighetens ställningstaganden och ingå som en del i större uppföljningar och utvärderingar av t.ex. reformer och fördelning av stimulansmedel. Socialstyrelsen svarar för innehåll och slutsatser. Artikelnr 2006-131-3 Publicerad www.socialstyrelsen.se, januari 2006 2
Förord Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att fortlöpande ta fram underlag för sin analys avseende tillgången och efterfrågan på hälso- och sjukvårdspersonal, särskilt när det vad gäller läkare med specialistkompetens. I 2005 års regleringsbrev har detta uppdrag omfattat hälso- och sjukvårdens och tandvårdens tillgång och efterfrågan på läkare, sjuksköterskor, tandläkare och tandhygienister. Föreliggande rapport är Socialstyrelsens bedömning av arbetsmarknadsläget för berörda yrkesgrupper. I bedömningen ingår både det aktuella läget liksom den framtida utvecklingen. Uppdraget bedrivs av Socialstyrelsen inom det nationella planeringsstödet (NPS). Projektledare för uppdraget är Klas Öberg. Rapporten har utarbetats av Johan Frisack, Hans Schwarz och Klas Öberg. Vidare har Sophia Björk bidragit med underlag. Samtliga nämnda är verksamma vid Socialstyrelsens Hälso- och sjukvårdsavdelning. Rapporten har diskuterats med det nationella planeringsstödets kontaktgrupp för hälsooch sjukvård, som består av representanter från Högskoleverket, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges läkarförbund, Vårdförbundet, Handikappförbundens samarbetsorgan och Vårdföretagarna samt det nationella planeringsstödets referensgrupp som består av Sveriges folktandvårdsförening, Handikappförbundens samarbetsorgan, Sveriges Tandläkareförbund, Sveriges Tandhygienistförening och Sveriges Privattandläkarförening. Vidare har rapporten diskuterats med representanter från de sex sjukvårdsregionerna. Monica Albertsson Enhetschef Enheten för uppföljning och utvärdering 3
Innehåll Förord 3 Sammanfattning 6 Inledning 7 Svagheter och brister 7 Definitioner 8 Internationell utblick 10 Tillgången i Skandinavien 10 Tillgången i övriga världen 11 Tillgång inom hälso- och sjukvården 12 Regional tillgång 13 Tillgång inom tandvården 17 Regionala variationer 18 Framtida tillgång 21 Efterfrågan 22 Definition 22 Efterfrågan på kort sikt 22 Arbetslöshet 23 Etablering på arbetsmarknaden 23 Migration 24 Andra organisationers bedömning av efterfrågan 28 Socialstyrelsens enkäter 2005 29 Efterfrågan på lång sikt 31 Diskussion 32 Utbildningsdimensionering 32 Personalsammansättning 33 Migration 34 Socialstyrelsens bedömning 34 Barnmorskor 34 Sjuksköterskor 35 Läkare 35 Tandhygienister 36 Tandläkare 36 Referenser 38 Bilagor 41 4
5
Sammanfattning Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att fortlöpande ta fram underlag för sin analys avseende tillgången och efterfrågan på hälso- och sjukvårdspersonal. I 2005 års regleringsbrev omfattade detta uppdrag yrkesgrupperna barnmorskor, läkare, sjuksköterskor, tandhygienister och tandläkare. Socialstyrelsens analys bygger på de rapporter på området som myndigheten publicerat under 2005. Rapporten beskriver och analyserar tillgång och efterfrågan på de berörda yrkesgrupperna. Avslutningsvis diskuteras Socialstyrelsens bedömning av arbetsmarknadsläget samt vad man kan göra om det blir obalans på arbetsmarknaden. Tillgången på barnmorskor, sjuksköterskor och läkare som är sysselsatt inom hälso- och sjukvården har ökat markant under perioden 1995 2003. Antalet sjuksköterskor och barnmorskor har ökat med 10 procent medan antalet läkare ökat med 18 procent. Den regionala tillgången på personal mätt i antal per 100 000 invånare skiljer sig över landet. Exempelvis fanns den högsta tätheten barnmorskor i Stockholmsregionen medan Norra sjukvårdsregionen hade den högsta tätheten av sjuksköterskor. Stockholmsregionen hade den högsta läkartätheten medan Sydöstra regionen hade den lägsta. På specialistnivå hade Stockholmsregionen flest psykiatrer (32 per 100 000 invånare) vilket kan jämföras med 11 i Norra och Sydöstra regionen. Antalet specialister i allmänmedicin var förhållandevis jämt fördelat över landet, i genomsnitt 57 per 100 000 invånare. Inom tandvården har antalet tandhygienister under perioden 1995 2003 ökat med 900 personer medan antalet tandläkare minskat med drygt 350 personer. Tandläkar- och tandhygienisttätheten varierar mycket över landet. Även fördelningen mellan offentligt och privat skiljer sig mellan länen. Efterfrågan definieras som det sammantagna resultatet av en organisations vilja och ekonomiska möjligheter att rekrytera personal. Socialstyrelsen har använt arbetslöshet, migration och etablering på arbetsmarknaden efter examen som indikatorer på efterfrågan. Som komplement har Socialstyrelsen genomfört enkätundersökningar samt tagit del av andra aktörers bedömningar. Samtliga indikatorer pekar på att de undersökta yrkesgrupperna har en låg arbetslöshet, ingen eller positiv migration och en hög etablering på arbetsmarknaden efter examen. Utifrån beskrivna indikatorer gör Socialstyrelsen bedömningen att arbetsmarknaden för barnmorskor, sjuksköterskor och tandhygienister är för närvarande i balans. Arbetsmarknaden för läkare bedöms vara i obalans då efterfrågan överstiger tillgången, detta trots att antalet läkare inom hälso- och sjukvården ökat med drygt 4 300 personer under perioden 1995 2003. Arbetsmarknaden för tandläkare bedöms vara i kraftig obalans. För att förbättra förutsättningarna för en långsiktig nationell tillgång på tandläkare och läkare som står i paritet med efterfrågan förespråkar Socialstyrelsen en fortsatt expansion av såväl tandläkarsom läkarutbildningen. 6
Inledning Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att fortlöpande ta fram underlag för sin analys avseende tillgången och efterfrågan på hälso- och sjukvårdspersonal, särskilt när det gäller läkare med specialistkompetens (SFS 1996:570). I senaste årens regleringsbrev har detta uppdrag omfattat hälsooch sjukvårdens och tandvårdens tillgång och efterfrågan på läkare, sjuksköterskor, tandläkare och tandhygienister (Regleringsbrev 2005). Sedan den 31 januari 2005 har Socialstyrelsen, inom ramen för den verksamhet som benämns det nationella planeringsstödet (NPS), tagit fram följande underlag som föreliggande rapport till stor del bygger på: Tillgång på: Barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tandhygienister och tandläkare, 2003 (Socialstyrelsen 2005a). Tillgång på: Specialistutbildade sjuksköterskor 2003 (Socialstyrelsen 2006). Svenska läkarstudenter i utlandet, enkätundersökning 2005 (Socialstyrelsen 2005b). Opublicerad årlig sammanställning av landstingens ST-anställningar. Opublicerade enkätundersökningar angående landstingens bedömning av dels arbetsmarknadsläget, dels rekryteringsmöjligheterna av vissa yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården och tandvården. Svagheter och brister Statistik innehåller alltid svagheter. Detta gäller även för det material som ligger till grund för denna rapport. Tillgångsstatistiken ger exempelvis uppgifter om inom vilken näringsgren en individ arbetar, men inte om vad personen de facto har för arbetsuppgifter. Detta problem har hanterats genom att individen förväntas att arbeta med det den senast utbildades till. Men någon säkerhet finns inte i detta antagande. Statistiken tar inte heller hänsyn till sysselsättningsgrad och därför går det inte att jämställa antalet personer med antalet fullt sysselsatta. Ytterligare svagheter i arbetet är att Socialstyrelsens tillgångsstatistik beskriver arbetsmarknaden under november 2003. Detta gör att delar av materialet släpar efter i tid medan enkätsvaren från respondenter beskriver arbetsmarknaden i slutet av 2005. En mer omfattande metodbeskrivning finns i Socialstyrelsens publikation Tillgång på: Barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tandhygienister och tandläkare 2003 (Socialstyrelsen 2005a). Personalplanerings- och personalförsörjningsfrågor har en särskild terminologi. Två centrala ord är tillgång och efterfrågan, vilka används genomgående i NPS-arbetet. I den svenska debatten används förutom tillgång och efterfrågan även orden behov och brist. Socialstyrelsen använder inte dessa ord i arbetet eftersom de leder till ökad förvirring. Istället används orden 7
balans och obalans för att definiera arbetsmarknadssituationen. Nedan följer en presentation av vanliga definitioner av och synonymer till de nämnda orden. Dessutom beskrivs och diskuteras översiktligt behovsanalys som grund för personalplanering. 1 Definitioner Tillgång och efterfrågan Begreppen tillgång (i betydelsen utbud) och efterfrågan kommer från nationalekonomin där de har en klar betydelse. Med tillgång (i betydelsen utbud) avses där den mängd av en vara eller en tjänst som under bestämda förhållanden är tillgänglig för försäljning på en marknad (Dickson, H. med flera, 1986). Med efterfrågan avses den mängd av en vara eller en tjänst som köpare är villiga att köpa med hänsyn till priser och förhållanden på en marknad. Tillgång har flera betydelser och används på olika sätt i olika sammanhang. Det verkar ändå som att det råder konsensus bland involverade aktörer i personalförsörjningsfrågor om att tillgång avser befintlig tandvårdspersonal och hälso- och sjukvårdspersonal. Trots den tämligen entydiga betydelsen är det i användningen av efterfrågan som begreppsförvirringen uppstår. Skälet är att ordet behov blandas samman med efterfrågan eller används synonymt med efterfrågan. I NPS-arbetet har tillgång och efterfrågan valts som de centrala orden, dels för att de sammanfaller med gängse terminologi vid beskrivning och analys av arbetsmarknadsfrågor, såväl nationellt som internationellt, dels för att beskrivning och analys av behov förutsätter kunskap om målen. Eftersom den kunskapen saknas eller för närvarande är ofullständig har Socialstyrelsen bedömt att det inte är fruktbart att använda ordet behov i detta sammanhang. I rapporten används ordet tillgång (på arbetskraft) i betydelsen befintlig (arbetskraft). Ordet efterfrågan används i betydelsen vilja att anställa och ekonomiska förutsättningar att anställa. Obalans på arbetsmarknaden är således en situation när tillgång och efterfrågan inte är i paritet med varandra. Den metod som används i NPS-arbetet är avsedd att beskriva tillgång och efterfrågan och därmed ge underlag för att beskriva och analysera hälso- och sjukvårdens behov av respektive personalgrupper. För att genomföra en sådan analys krävs förutom tillgångsbeskrivning och efterfrågeanalys även information om de politiska målen på landstings-, region- och kommunnivå. Hälso- och sjukvård samt tandvård Socialstyrelsen definierar i denna rapport hälso- och sjukvården och tandvården som arbetsplatser inom privat, kommunal och statlig verksamhet där de i rapporten berörda yrkesgrupperna kan förväntas arbeta helt eller delvis med patienter. För fullkomlig definition hänvisas till Socialstyrelsen 2005a. 1 För definitioner och synonymer som nämns i kapitlet hänvisas till Norstedts förlag (1987), Svensk Ordbok, Stockholm, och till Norstedts förlag (1987), Ord för ord svenska synonymer och uttryck, Stockholm. 8
Privat och offentlig verksamhet NPS har kategoriserat samtliga arbetsställen i enlighet med Statistiska centralbyråns (SCB) sektorsindelningssystem. Som offentlig regi klassas arbetsställen som hör till följande sektorer: statlig förvaltning statliga affärsverk kommunal förvaltning landsting övriga offentliga institutioner statligt ägda företag och organisationer kommunalt ägda företag och organisationer. Arbetsställen i följande sektorer klassas som privat regi: aktiebolag, ej offentligt ägda övriga företag, ej offentligt ägda övriga organisationer. Geografisk indelning Socialstyrelsen har i rapporten använt två skilda geografiska indelningar. För hälso- och sjukvården bygger indelningen på de sex sjukvårdsregionerna och för tandvården sker indelningen på de ST-regioner som används av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Tabell 1. Geografisk indelning i sjukvårdsregioner. Region Stockholm Sydöstra Södra Västsvenska Uppsala/Örebro Norra Län/kommun Stockholm och Gotland Östergötland, Jönköping och Kalmar Kronoberg, Skåne, Blekinge samt Hylte kommun, Halmstads kommun och Laholms kommun Västra Götaland samt Falkenbergs kommun, Varbergs kommun och Kungsbacka kommun Uppsala, Södermanland, Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna och Gävleborg Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten Tabell 2. Geografisk indelning av ST-regioner för tandvården. Region Stockholms ST-region Södra ST-regionen Västra Götalands ST-region Mellersta ST-regionen Norra ST-regionen Län/kommun Stockholm och Gotland Kronoberg, Skåne, Blekinge, Kalmar och Halland Västra Götaland Uppsala, Södermanland, Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna och Gävleborg, Östergötland, Jönköping Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten 9
Internationell utblick Internationell statistik över hälso- och sjukvårdspersonal presenteras av en rad olika organisationer. Socialstyrelsen har under 2005 haft dialog med Eurostat, Nomesco, OECD och WHO. Den nordiska samsynen har under året fördjupats och det finns nu bra statistik för jämförelser av samtliga undersökta personalgrupper mellan de nordiska länderna. Statistiken som publiceras av OECD är tillförlitlig när det gäller läkare men inte för övriga yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården. Eurostats statistik innehåller en rad frågetecken till följd av oklara definitioner. De nordiska länderna har under året arbetat tillsammans för att förbättra och utveckla den europeiska statistiken. Tillgången i Skandinavien Sverige hade under 2003 något högre läkartäthet än de övriga skandinaviska länderna med 319 läkare per 100 000 invånare. Sjukskötersketätheten var högst i Norge medan Sverige hade den högsta andelen barnmorskor per 100 000 invånare. Det bör tilläggas att den svenska statistiken överskattar antalet barnmorskor då det inte går att särskilja barnmorskor som arbetar som barnmorskor från barnmorskor som arbetar som sjuksköterskor (Nomesco 2004). Läkare Sjuksköterskor Barnmorskor 2000 1800 1600 1400 1200 1000 800 600 400 200 0 68 68 25 1443 954 970 319 300 313 Sverige Danmark Norge Figur 1: Antal sysselsatta läkare, sjuksköterskor och barnmorskor inom hälso- och sjukvården 2 per 100 000 invånare i fyra nordiska länder, 2003 (Nomesco 2004). 2 Definitionen av hälso- och sjukvård som används inom Nomesco är något mer begränsad än den definition som används i Socialstyrelsens nationella statistik. 10
Den internationella tillgångsstatistiken över tandvårdspersonal är svårtolkad eftersom både organisation och yrkeskategorier varierar mellan länder. Exempelvis saknas yrkesgruppen tandhygienister i många länder 3. Vid en jämförelse mellan de skandinaviska länderna har Danmark den högsta tandläkartätheten: 85 tandläkare per 100 000 invånare. Sverige och Norge har 82 tandläkare per 100 000 invånare (Nomesco 2004). Tillgången i övriga världen Under 2005 har tillgången på läkare och sjuksköterskor i Europa och världen diskuterats och debatterats i så väl The Lancet (366:9501) som New England Journal of Medicine (2005:353;17). Inte minst har kritik riktats mot Storbritanniens omfattande rekrytering av hälso- och sjukvårdspersonal i Afrika och Asien vilket enligt kritikerna försvårar för uppbyggnaden av sjukvården i tredje världen. Diskussionen kommer med stor sannolikhet att fortsätta under 2006 då WHO-publikationen World Health Report kommer att fokusera på hälso- och sjukvårdspersonal. Studier över tillgången på hälso- sjukvårdspersonal i Syd- och Mellaneuropa visar att det inom ett flertal länder kan uppstå en situation där tillgången understiger efterfrågan när det gäller läkare (CSDM 2005). Men som tidigare nämnts saknas fullgoda data för att man på ett tillförlitligt sätt ska kunna sammanställa tillgången på hälso- och sjukvårdspersonal på europeisk nivå. 3 Dental Liaison Committee in the EU 2004 Manual of Dental Practice. 11
Tillgång inom hälso- och sjukvården Av de barnmorskor, sjuksköterskor och läkare som var sysselsatta i Sverige 2003 var cirka 90 procent sysselsatta inom hälso- och sjukvården medan cirka 5 procent var sysselsatta inom utbildning och offentlig förvaltning (Socialstyrelsen 2005a). Tabell 3. Antal (andel av) sysselsatta barnmorskor, sjuksköterskor och läkare fördelade på näringsgrensområde, november 2003. Hälso- och sjukvård Utbildning och offentlig förvaltning Annan näringsgren Totalt Barnmorskor 6 308 (90 %) 326 (5 %) 375 (5 %) 7 009 Sjuksköterskor 92 101 (88 %) 5 617 (5 %) 7 278 (7 %) 104 996 Utbildade läkare 27 550 (91 %) 1 610 (5 %) 1 034 (4 %) 30 194 Tillgången på personal inom hälso- och sjukvården har ökat stadigt sedan mitten av 1990-talet. Sedan 1995 har antalet barnmorskor och sjuksköterskor inom hälso- och sjukvården blivit 600 respektive drygt 8 000 fler. Antalet utbildade läkare 4 har ökat med drygt 4 500 personer under samma period vilket motsvarar 18 procent. Andelen kvinnor inom läkarkåren fortsätter stadigt att öka samtidigt som andelen manliga sjuksköterskor har blivit större. 20% 18% 16% 14% 12% 10% 8% 18% 6% 4% 10% 10% 2% 0% Barnmorskor Sjuksköterskor Utbildade läkare Figur 2. Procentuell tillväxt av sysselsatta inom hälso- och sjukvården 1995 2003 fördelat på barnmorskor, sjuksköterskor och utbildade läkare. Källa: NPS databas. 4 Gruppen läkare består av läkare utan legitimation (individer som i de flesta fall genomför AT-tjänst eller auskultation i enlighet med leg. villkor), legitimerade läkare utan specialistbevis samt läkare med specialistbevis uppdelat på specialitet. En uppdelad redovisning av de olika läkargrupperna finns i Socialstyrelsen 2005a. 12
Tillväxten bland läkare varierar kraftigt mellan de olika specialiteterna. Exempelvis har antalet specialister inom allmänmedicin och psykiatri ökat med 22 (917 individer) respektive 24 (290 individer) procent medan antalet specialister i allmänkirurgi i det närmaste är oförändrat under samma period. Framtida tillgång inom hälso- och sjukvården Under 2004 publicerade Socialstyrelsen en prognos över antalet barnmorskor, sjuksköterskor och läkare sysselsatta inom hälso- och sjukvården (Socialstyrelsen 2004a). Socialstyrelsen anser att prognosen fortfarande är tillförlitlig sett till den nationella tillgången utan migration. Den prognostiserade minskningen av antalet barnmorskor är en effekt av det tidigare nämnda problemet av att det inte går att särskilja om barnmorskor arbetar som sjuksköterskor eller barnmorskor. Den i budgetpropositionen (prop. 2005/06:1) aviserade ökningen av antalet utbildningsplatser för läkare ger enligt Socialstyrelsens prognosberäkningar en ökning med drygt 220 läkare inom hälso- och sjukvården år 2020, vilket är att se som försumbart. Den framtida migrationen av hälso- och sjukvårdspersonal analyseras vidare i efterfrågekapitlet i denna publikation. 160 150 140 130 120 Sjuksköterskor Läkare Barnmorskor Prognos sjuksköterskor Prognos läkare Prognos barnmorskor 110 100 90 80 70 60 1996 1999 2002 2005 2008 2011 2014 2017 2020 Figur 3. Faktiskt antal sysselsatta barnmorskor, sjuksköterskor och läkare inom hälso- och sjukvården 1996 2002 och prognos över antalet sysselsatta inom hälso- och sjukvården, 2005 2020. (Index 1995=100). Observera att prognosen antar att nettoimmigrationen är lika med noll. Källa: Socialstyrelsen 2004a. Regional tillgång Den regionala tillgången på barnmorskor, sjuksköterskor och läkare, uttryckt i antal sysselsatta inom hälso- och sjukvården per 100 000 invånare varierar mellan de sex sjukvårdsregionerna. Stockholm har den högsta tätheten av läkare och barnmorskor medan Norra sjukvårdsregionen har klart flest sjuksköterskor per 100 000 invånare. 13
Utvecklingen under perioden 1998 2003 visar att Stockholm, Södra och Sydöstra sjukvårdsregionen har haft den högsta procentuella tillväxten av läkare medan tillväxten i Norra sjukvårdsregionen varit lägst. Noterbart är också att tillväxten av barnmorskor varierar kraftigt över landet; från en negativ tillväxt i Sydöstra sjukvårdsregionen till en kraftig ökning av antalet barnmorskor i Stockholms sjukvårdsregion (Socialstyrelsen 2005a). Läkare Sjuksköterskor Barnmorskor 1 600 1 400 80 57 65 80 64 70 70 1 200 1 000 800 939 993 1 047 1 043 1 046 1 141 1 026 600 400 200 407 0 Stockholm Sydöstra 294 342 304 305 303 332 Södra Västsvenska Uppsala/Örebro Norra Hela riket Figur 4. Antal sysselsatta läkare, sjuksköterskor och barnmorskor per 100 000 invånare fördelat på sjukvårdsregioner och riket, november 2003. (Läkare avser både legitimerade och icke legitimerade läkare.) Regionala variationer av specialistsjukskötersketäthet Hälften av sjuksköterskorna som är sysselsatta inom hälso- och sjukvården har rätt att kalla sig specialistsjuksköterska inom ett eller flera områden. Socialstyrelsen har under januari 2006 publicerat en första tillgångsstatistik när det gäller dessa grupper (Socialstyrelsen 2006). Högst specialistsjukskötersketäthet finns i Norra sjukvårdsregionen, medan Stockholmsregionen har den lägsta andelen specialistutbildade sjuksköterskor per 100 000 invånare. Södra sjukvårdsregionen har den högsta andelen specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård, medan Sydöstra sjukvårdsregionen har den lägsta andelen. På grund av sjuksköterskeutbildningens skiftande utformning under de senaste 30 åren skiljer sig åldersfördelningen kraftigt mellan de olika specialiteterna. Exempelvis kan nämnas att det sedan 1990 genomförts mycket få specialstutbildningar inom gruppen allmän hälso- och sjukvård, internmedicin och/eller kirurgi. Specialistgrupper som ambulanssjukvård och vård av äldre tillkommit först under senare år. 14
Tabell 4. Specialistutbildade sjuksköterskor och röntgensjuksköterskor sysselsatta inom hälso- och sjukvården fördelade på region. Antal per 100 000 november 2003. Specialitet Stockholm Sydöstra Södra Västsv. Upp/Örebro Norra Hela riket Specialistsjuksköterska Akutsjukvård, 73 80 94 98 94 110 90 anestesisjukvård och/eller IVA Akutsjukvård, operationssjukvård 32 37 40 41 37 42 38 Akutsjukvård, ambulanssjukvård 0 2 3 3 0 1 2 Allmän hälso- och sjukvård, 138 194 154 164 163 179 161 internmedicin och/eller kirurgi Allmän hälso- och sjukvård, 14 5 9 9 11 11 10 onkologi Hälso- och sjukvård för 32 26 43 43 29 32 35 barn och ungdomar Vård av äldre 1 x 3 4 2 x 2 Psykiatrisk vård 56 49 70 65 65 67 62 Distriktssköterska 115 146 152 135 164 199 147 Röntgen 29 31 30 27 30 34 30 Leg. röntgensjuksköterska 6 x 2 1 2 x 2 Totalt 498 570 600 589 598 681 580 x = antalet individer i regionen är mindre än 4. Källa: NPS databas Regionala variationer av specialistläkartäthet Den regionala fördelningen av specialistutbildade läkare skiljer sig åt över landet. Stockholms sjukvårdsregion har den högsta andelen specialister per 100 000 invånare, 285 stycken. Sydöstra sjukvårdsregionen har den lägsta andelen specialister med 208 specialistläkare per 100 000 invånare. 300 250 200 150 100 50 0 32 44 59 80 69 21 20 11 35 17 11 34 29 31 60 32 51 51 57 61 66 77 69 65 65 46 57 51 48 42 Psykiatri Invärtesmedicin Allmänmedicin Opererande Övriga Stockholm Sydöstra Södra Västsvenska Uppsala/Örebro Norra Figur 5. Antal läkare sysselsatta inom hälso- och sjukvård per 100 000 invånare fördelade på sjukvårdsregion och i riket. (Socialstyrelsen 2005a) När det gäller enskilda grupper har Stockholms sjukvårdsregion en högre andel psykiatrer än övriga landet. Stockholms sjukvårdsregions 32 specialis- 15
ter per 100 000 invånare inom de psykiatriska specialiteterna kan jämföras med det nationella genomsnittet 20 specialister per 100 000 invånare. Sydöstra och Norra sjukvårdsregionen har den lägsta andelen specialistläkare inom de psykiatriska specialiteterna med 11 läkare per 100 000 invånare. Den högsta andelen allmänläkare finns i Norra sjukvårdsregionen (60) medan Sydöstra och Västsvenska regionen har den lägsta andelen med 51 allmänläkare per 100 000 invånare. Totalt i Sverige fanns det 57 specialister i allmänmedicin per 100 000 invånare. Stockholms och Södra sjukvårdsregionen har också en högre täthet av specialister inom de kirurgiska specialiteterna än övriga regioner. 16
Tillgång inom tandvården Av de tandhygienister och tandläkare som under 2003 var verksamma i Sverige fanns knappt 90 procent inom tandvården. Det tycks därmed inte finns någon indikation på flykt från tandvården till andra sektorer. Däremot var närmare 20 procent av de tandläkare under 65 år som innehar en svensk legitimation antingen inte folkbokförda eller folkbokförda men utan inkomst i Sverige under november 2003 (Socialstyrelsen 2005a). Tabell 5. Antal (andel av) sysselsatta tandhygienister och tandläkare fördelade på näringsområden, november 2003. Tandvård Tandhygienister 2 908 (86 %) Tandläkare 7 262 (88 %) * Se (Socialstyrelsen 2005a) för definition av tandvård. Utbildning och offentlig förvaltning närings- Annan gren Totalt 162 (5 %) 312 (9 %) 3 382 393 (5 %) 606 (7 %) 8 261 Tillväxten inom tandvården under tidsperioden 1995 2003 har varit positiv sett till båda legitimationsgrupperna sammantaget. De senaste årens utökning av antalet utbildningsplatser för tandhygienister har medfört att antalet tandhygienister inom tandvården ökat med nära 900 personer. En reducerad utbildningsvolym, migration och pensionsavgångar har lett till att antalet tandläkare inom tandvården minskat med knappt fem procent. Antalet tandläkare per tandhygienist var 1995 drygt 3,7 medan relationen 2003 var knappt 2,5. 50% 40% 30% 20% 44% 10% 0% -10% -5% Tandläkare Tandhygienist Figur 6. Procentuell tillväxt inom tandvården 1995 2003. Fördelat på tandhygienister och tandläkare. Källa: NPS databas. 17
Regionala variationer År 2003 fanns det en betydande variation över landet när det gäller tandläkare och tandhygienisttäthet mätt i antal per 100 000 invånare. Den sammantagna tätheten var högst i Västerbottens län (127) samt i Uppsala och Värmlands län (123). Den lägsta tätheten fanns i Kronobergs (90) och Jämtlands län (93). Den högsta tandläkartätheten fanns i Stockholms och Västerbottens län (91) och den lägsta tätheten i Gävleborgs (63) och Dalarnas län (64). Högst koncentration av tandhygienister fanns i Värmlands (57) och Gävleborgs län (54) och lägst tandhygienisttäthet var det i Kronobergs (20), Kalmar och Västernorrlands län (25). 140 120 100 80 60 40 20 0 Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Tandläkare Tandhygienister Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Dalarnas län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket Figur 7. Antal sysselsatta tandhygienister och tandläkare utan specialistbevis 5 per 100 000 invånare inom offentlig och privat tandvård. Fördelat på län, november 2003. Tandvårdens arbetsmarknad är delad i privat och offentlig tandvård. Knappt hälften av tandläkarna utan specialistbevis och tandhygienisterna i landet är sysselsatta inom den privata sektorn. Fördelningen mellan offentlig och privat tandvård skiljer sig dock mycket mellan de olika länen. Exempelvis har Stockholms och Västerbottens län en lika hög tandläkartäthet, men fördelningen mellan offentlig och privat tandvård skiljer sig mycket mellan de två länen. 5 Socialstyrelsen har i statistiksammanställningen valt att bortse från de cirka 800 tandläkare som fått specialistbevis. Dessa finns i mycket stor utsträckning inom den offentligt drivna tandvården och de behandlar patienter som remitterats från både Folktandvården och privattandvården. 18
100% 80% 60% 40% 20% Offentlig regi Privat regi 0% Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Dalarnas län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket Figur 8. Procentuell fördelning mellan offentligt och privat anställda/praktiserande tandläkare utan specialistbevis uppdelat på nationell och regional nivå, november 2003. Stockholm, Kronoberg och Skåne har högst andel privata tandläkare och tandhygienister medan Norrbotten och Västerbottens län har den lägsta andelen privat tandvård. Den största andelen privatpraktiserande tandhygienister finns i Stockholm medan Norrbottens län har den lägsta andelen privatpraktiserande tandhygienister. 100% Offentlig regi Privat regi 80% 60% 40% 20% Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län 0% Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Dalarnas län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket Figur 9. Procentuell fördelning mellan offentligt och privat anställda/praktiserande tandhygienister uppdelat på nationell och regional nivå, november 2003. 19
Specialisttandläkare År 2003 fanns det knappt 800 specialisttandläkare fördelade på åtta specialiteter sysselsatta inom hälso- och sjukvården av dessa är drygt 80 procent sysselsatta inom den offentligt drivna tandvården. Utöver dessa fanns ytterligare drygt 150 specialistutbildade tandläkare sysselsatta utanför hälso- och sjukvården. Tabell 6. Antal specialisttandläkare sysselsatta inom tandvården. Fördelat på utbildningsregion och specialitet. Pedodonti Ortodonti Parodontologi Oral kirurgi Endodonti Mellersta ST-region 22 76 27 36 7 Norra ST-region 7 28 9 13 3 Stockholms ST-region 19 47 19 30 11 Södra ST-region 15 50 27 32 8 V. Götalands ST-region 19 43 19 24 10 Hela riket 82 244 101 135 39 Oral protetik Odontologisk Bettfysiologi Totalt radiologi Mellersta ST-region 28 11 7 214 Norra ST-region 15 6 5 86 Stockholms ST-region 29 6 7 168 Södra ST-region 18 7 5 162 V. Götalands ST-region 24 7 5 151 Hela riket 114 37 29 781 Specialistutbildningen av tandläkare omfattar tre år och genomförs på drygt 120 utbildningskliniker runt om i landet som Socialstyrelsen har godkänt. Hösten 2005 fanns det 134 personer som utbildade sig till specialisttandläkare enligt Socialstyrelsens årliga enkät till samtliga utbildningskliniker. 8 6 8 Pedodonti 18 46 Ortodonti Parodontologi Oral kirurgi 9 Endodonti Oral protetik Odontologik radiologi 26 13 Bettfysiologi Figur 10. Pågående ST-utbildningar september 2005 fördelat på tandläkarspecialitet. Källa: Socialstyrelsen 20
Framtida tillgång Den prognos över framtida tillgång som Socialstyrelsen presenterade 2004 tyder på att antalet tandläkare kommer att minska drastiskt om inte antalet utbildningsplatser ökar. Prognosen indikerar också att antalet tandhygienister kommer att öka kraftigt under de närmaste femton åren. Det finns i dagsläget ingen anledning att revidera prognosen, eftersom förändringen när det gäller antalet utbildningsplatser är försumbar. Den framtida tillgången på specialisttandläkare är svår att prognostisera då antalet är mycket lågt. 8000 Tandläkare Tandläkare, prognos Tandhygienister sysselsatta inom tandvården Tandhygienister, prognos 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 1996 1999 2002 2005 2008 2011 2014 2017 2020 Figur 11. Faktiska antalet tandhygienister och tandläkare sysselsatta inom tandvården åren 1996 2002 och prognos över antalet tandhygienister och tandläkare sysselsatta inom tandvården åren 2005 2020. Källa: Socialstyrelsen 2004a. 21
Efterfrågan Definition Socialstyrelsen definierar efterfrågan som det sammantagna resultatet av en organisations vilja att rekrytera samt organisationens ekonomiska möjligheter att rekrytera. Båda dessa faktorer måste finnas för att en organisation ska rekrytera personal. Efterfrågan kan i sin tur delas upp i två skilda former: ersättningsrekrytering, det vill säga fullständig eller delvis ersättning av personal som lämnat hälso- och sjukvården, samt nyrekrytering. Ersättningsrekryteringen kan sägas kräva en stabil tillgång av personal medan nyrekryteringen kräver en ökad tillgång på personal för att kunna genomföras. En schematisk bild av uttrycken kan se ut som nedan. Vilja att rekrytera Faktisk Efterfrågan Förmåga att rekrytera Nyrekrytering Ersättnings rekrytering Efterfrågan på kort sikt Socialstyrelsen bedömer den kortsiktiga efterfrågan utifrån ett antal efterfrågeindikatorer vilka tillsammans kan ge en rättvisande bild av det kortsiktiga efterfrågeläget för hälso- och sjukvårdspersonal. Tillförlitliga data finns över arbetslöshet, etablering efter examen och migration. Dessa tre variabler visar om efterfrågan är lika stor som eller större än tillgången. Som komplement har Socialstyrelsen också använt sig av andra myndigheters och organisationers tillgångs- och efterfrågeanalyser samt enkätundersökningar som skickats ut till hälso- och sjukvårdens och den landstingsdrivna tandvårdens personalansvariga. Socialstyrelsens senaste data är från november 2003, varför underlaget till analysen har en viss eftersläpning. Socialstyrelsen bedömer dock det tillgängliga materialet som adekvat för att användas som indikatorer i arbetet. 22
Arbetslöshet Hög arbetslöshet är ett tydligt tecken på att tillgången på en viss personalkategori är större än efterfrågan. Vid en sådan situation är arbetslöshetstalet en mycket god indikator för att mäta glappet mellan tillgång och efterfrågan. Arbetslöshetsstatistik är å andra sidan oanvändbar när antalet arbetslösa är mycket lågt eller obefintligt. En låg arbetslöshet visar att efterfrågan är lika stor som eller större än tillgången men kan inte kvantifiera gapet mellan tillgång och efterfrågan. Den arbetslöshetsstatistik som finns att tillgå har flera brister. Socialstyrelsens statistik baseras på SCB:s arbetslöshetsstatistik som inkluderar arbetslösa individer både med och utan arbetslöshetsersättning samt individer i arbetsmarknadsåtgärder. Tabell 7. Procentuell arbetslöshet för barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tandläkare och tandhygienister. Källa: NPS databas. 1997 2000 2003 Barnmorskor 1,2 0,5 0,2 Sjuksköterskor 1,2 0,7 0,3 Läkare 0,4 0,2 0,1 Tandläkare 3,2 1,8 0,4 Tandhygienister 5,2 3,5 1,5 Socialstyrelsens statistik omfattar endast de individer som erhållit legitimation, samt för läkare även de som fått legitimationsvillkor eller svensk examen i medicin. På denna punkt skiljer sig Socialstyrelsens statistik från exempelvis Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS. Arbetsförmedlingen saknar information om den arbetssökande har behörighet att arbeta som läkare i Sverige. Socialstyrelsen har jämfört sin statistik med arbetslöshetsstatistik från berörda fackförbund och AMS och samtliga statistiska källor pekar mot en mycket låg arbetslöshet. Detta tyder på att efterfrågan på personal är lika stor som eller större än tillgången. Etablering på arbetsmarknaden Om en stor andel nyutexaminerade finns på arbetsmarknaden och arbetar inom det område de utbildats för tyder detta på att efterfrågan på den specifika personalgruppen är minst lika stor som tillgången. Socialstyrelsens tidigare undersökningar (Socialstyrelsen 2005c) tyder på att omkring 90 procent av nyutexaminerade barnmorskor, sjuksköterskor, läkare och under senare år även tandhygienister finns inom hälso- och sjukvården i november året efter examen. För tandläkare är siffran lägre. Siffrorna för samtliga yrkeskategorier är höga i jämförelse med de flesta andra högskoleutbildningar där en etableringsgrad på mellan 70 och 75 procent är normalt (Högskoleverket 2005). 23
Tabell 8. Andelen sysselsatta inom hälso- och sjukvården och tandvården ett år efter examensår. Källa: NPS databas Utbildning/Examensår 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 Barnmorskor 94 88 94 92 92 88 86 94 Läkare 94 93 89 91 89 89 87 95 Sjuksköterskor 88 88 89 91 93 95 91 95 Tandhygienister 54 62 65 76 87 85 90 93 Tandläkare 51 36 38 53 66 73 69 86 Högskoleverket har i sin rapport om etablering på arbetsmarknaden (Högskoleverket 2005) påpekat att det med stor sannolikhet är den stora andelen första generationens invandrare på tandläkarutbildningen som drar ner etableringsgraden för nyutexaminerade tandläkare. Detta har också påpekats i tidigare rapporter från Socialstyrelsen (Socialstyrelsen 2004a). Högskoleverkets siffror visar också att första generationens invandrare har svårare att få arbete inom hälso- och sjukvården än individer med svensk bakgrund. Den höga etableringsgraden för samtliga yrkesgrupper tyder på att efterfrågan är lika stor som eller större än tillgången för samtliga personalgrupper. Migration Under det senaste decenniet har den internationella rörligheten av hälso- och sjukvårdspersonal ökat kraftigt. Internationell forskning har under de senaste åren främst fokuserat på det omfattande flödet av läkare och sjuksköterskor från utvecklingsländer till hälso- och sjukvården i Canada, USA, Australien och Storbritannien. (Se bl.a. Mullan i New England Journal of Medicine 2005:353;17) Den svenska hälso- och sjukvården har, främst till följd av svensk migrationslagstiftning, en liten del av den arbetskraftsinvandring som kritiserats av bland annat WHO (WHO 2003). Den svenska hälso- och sjukvården har trots detta en stor andel hälso- och sjukvårdspersonal, inte minst läkare, som har genomfört sin grundutbildning utanför Sverige. Drygt fem procent av personalen inom hälso- och sjukvården och tandvården har en grundutbildning från ett annat land än Sverige. Tabell 9. Legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal samt övriga utbildade läkare sysselsatta i Sverige efter legitimation och utbildningsland år 2003. Barnmorskor Utbildade läkare* Sjuksköterskor Tandhygienister Tandläkare Sverige 6 848 27 785 102 155 3 370 7 914 Utlandet 161 4 976 2 841 12 347 Totalt 7 009 32 761 104 996 3 382 8 261 Andel utländskt utbildade 2 % 15 % 3 % 0,4 % 4 % * Inklusive icke-legitimerade svenska läkare samt icke-legitimerade läkare med legitimationsvillkor. 24
Fram till slutet av 1990-talet hade Sverige en svagt positiv nettomigration av hälso- och sjukvårdspersonal och tandvårdspersonal. Denna trend har vänt under de senaste åren och inte minst immigrationen av antalet läkare har ökat markant samtidigt som emigrationen varit i det närmaste konstant. För tandläkare har den omfattande emigrationen under 1990-talets sista år avtagit både bland nyutexaminerade och tidigare yrkesverksamma tandläkare. Tabell 10. Nettoimmigration per år fördelat på legitimationsgrupp. 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Barnmorskor 29-16 0 33 32 25 27 30 Utbildade läkare 11 11 38 155 274 451 401 415 Sjuksköterskor -30-164 171 263 357 361 440 310 Tandhygienister -10-6 2-12 -4-8 18-8 Tandläkare -83-129 -122-34 -68-2 54-1 Migration av läkare Mellan 1994 och 2003 beviljades cirka 5 200 personer svensk läkarlegitimation av Socialstyrelsen. Av dessa har 3 459 läkare svenskt personnummer registrerat i HOSP 6 vilket gör det möjligt för NPS att statistiskt följa dem. En av orsakerna till att så många legitimationer utfärdats under de senaste åren är läkardirektivet (1993/16/EEG) som ger samtliga legitimerade läkare inom EU/ESS och Schweiz rätt till svensk läkarlegitimation utan kostnad. För läkare utanför EU/ESS krävs det att den sökande inledningsvis lär sig svenska. Därefter utförs ett medicinskt kunskapstest. Om den sökande klarar detta test genomförs en kompletterande praktisk utbildning, arbete under legitimationsvillkor, vilket kan jämföras med den allmäntjänstgöring (AT) som svenska läkarstudenter genomför efter examen och innan legitimation (Socialstyrelsen 2005b). Dessutom får den sökande utbildning i svensk författningskunskap innan svensk läkarlegitimation kan utfärdas. 7 De 3 459 personer som beviljades legitimation kom främst från länder utanför dåvarande EU/ESS och Schweiz, så kallat tredje land. Denna grupp är inte möjlig att dela upp i skilda länder. 6 HOSP är Socialstyrelsens register över hälso- och sjukvårdspersonal med svensk legitimation. För definitioner och databearbetning se Socialstyrelsen 2005a Tillgång på. 7 På www.socialstyrelsen.se finns tillvägagångssättet för legitimering utförligt beskrivet. 25
Tabell 11. Antalet läkare med utländsk utbildning och med svenskt personnummer som har fått svensk legitimation/legitimationsvillkor under åren 1994 2003 samt 2004. Källa: NPS databas 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Totalt 2004 94 03 * EU/EES* 157 74 62 53 64 90 136 234 158 129 1 157 401 därav Norden 101 54 45 30 39 51 53 77 54 57 561 39 därav Danmark 31 9 12 8 11 10 11 20 10 27 149 13 Finland 27 19 12 9 14 14 19 17 12 12 155 6 Island 26 16 10 6 9 19 14 20 18 10 148 11 Norge 17 10 11 7 5 8 9 20 14 8 109 9 därav Tyskland 23 12 8 14 12 18 49 101 74 50 361 85 därav övriga 37 8 9 9 13 21 34 56 30 22 239 277 EU/EES** Tredje land 297 301 170 159 117 138 233 292 287 304 2 298 134 Totalt 458 375 232 212 181 228 369 526 445 433 3 459 535 *Inklusive Schweiz **Till och med 30 april 2004 räknas de 10 nyaste EU-medlemsländerna till kategorin "tredje land". Därefter räknas de till kategorin "EU/EES. Av de 3 459 läkare som fått svensk legitimation och svenskt personnummer har det stora flertalet någon gång efter legitimering arbetat inom den svenska hälso- och sjukvården. Av de 181 som erhöll svensk legitimation under 1998 var 148 personer sysselsatta inom svensk hälso- och sjukvård någon gång under perioden 1998 2003. Samtidigt var det endast 57 personer som var aktiva inom hälso- och sjukvården under hela perioden. Liknande mönster finns i samtliga årsgrupper vilket tyder på att migrationen av läkare till Sverige kan delas upp i varaktig migration där läkaren stannar i Sverige under en längre tidsperiod och korttidsmigration som exempelvis kan utgöras av ett vikariat eller arbete som stafettläkare. Tabell 12. Läkare med utländsk utbildning som varit sysselsatta inom hälso- och sjukvården någon gång under perioden 1996 2003 fördelat på legitimationsår. År för legitimation/legitimationsvillkor 1996 1998 2000 Beviljade leg./leg.villkor 232 182 369 Antal sysselsatta någon gång t.o.m. 2003 194 148 320 Andel någon gång sysselsatta 83,6 % 81,3 % 86,7 % År 2003 var sammanlagt 2 459 av de 3 459 personer som under perioden 1995 2003 fått svensk legitimation eller legitimationsvillkor sysselsatta inom den svenska hälso- och sjukvården. Detta motsvarar knappt 73 procent av den totala gruppen. 26
Tabell 13. Antal läkare med utländsk examen inom hälso- och sjukvård efter år för legitimation/legitimationsvillkor och därav antal sysselsatta 1994 2003. Därav antal sysselsatta År för Antal 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 leg./leg. villkor 1994 458 238 251 265 276 279 276 282 279 276 1995 375 166 204 229 250 273 273 269 278 276 1996 232 85 108 138 159 164 169 170 171 1997 212 73 120 148 151 161 163 162 1998 181 75 102 125 134 135 133 1999 228 105 138 164 175 168 2000 369 210 257 292 293 2001 526 338 380 390 2002 445 262 310 2003 433 280 Totalt 3 459 2459 Av de 2 459 läkare som fått legitimation eller legitimationsvillkor under perioden 1995 2003 och som var sysselsatta inom hälso- och sjukvården 2003 hade 890 personer specialistbevis, varav 650 av dessa bevis bedöms vara utländska 8. De 650 utländska specialistbevisen är utfärdade främst inom allmänmedicin (74), anestesi och intensivvård (67) och internmedicin (62). I jämförelse med det totala antalet specialistbevis inom olika områden är det dock inom rättsmedicin ( 3 stycken, 20 %), klinisk patologi (19 stycken, 18 %) och neurokirurgi (9 stycken, 9 %) som de utländska specialisterna utgör den största andelen av det totala antalet specialister. Tabell 14. Läkare med utländsk examen som under åren 1994 2003 fått svensk legitimation/legitimationsvillkor och var sysselsatta inom hälso- och sjukvård, november 2003. Åldersklass Män Kvinnor Totalt <30 år 139 164 303 30 34 år 401 364 765 35 39 år 376 323 699 40 44 år 224 179 403 45 49 år 106 89 195 50 54 år 34 27 61 55 w år 24 9 33 Totalt 1 304 1 155 2 459 Läkare med utländsk examen finns över hela landet och den geografiska spridningen på gruppen är förhållandevis god. I förhållande till folkmängd finns det dock fler läkare med utländsk läkarexamen i Sydöstra sjukvårdsregionen än i övriga regioner. 8 Då minimitiden för att få ett specialistbevis i Sverige är fem år har Socialstyrelsen antagit att samtliga utländskt utbildade läkare som fått specialistbevis inom fyra år eller mindre har haft ett utländskt specialistbevis när han eller hon kom till Sverige vilket sedan blivit godkänt. 27
Tabell 15. Läkare med utländsk examen som under perioden 1994 2003 fått svensk legitimation/legitimationsvillkor och var sysselsatta inom hälso- och sjukvård, november 2003. Stockholm Sydöstra Södra Väst svenska Uppsala/ Örebro Norra Riket EU/EES* 140 120 119 192 145 49 765 därav Norden 59 18 58 62 56 15 268 därav Danmark 6 8 15 6 9 2 46 Finland 21 3 8 3 23 11 69 Island 17 2 26 39 12 0 96 Norge 15 5 9 14 12 2 57 därav Tyskland 45 80 35 68 69 23 320 därav övriga EU/EES** 36 22 26 62 20 11 177 Tredje land 440 226 224 232 417 155 1 694 Totalt 580 346 343 424 562 204 2 459 Antal per 100 000 inv. 30 35 21 25 29 23 27 *Inklusive Schweiz **Till och med 30 april 2004 räknas de 10 nyaste EU-medlemsländerna till kategorin "tredje land". Därefter räknas de till kategorin "EU/EES. Andra organisationers bedömning av efterfrågan Statistiska centralbyrån (SCB) genomför var tredje år undersökningen Trender och prognoser (SCB 2005a). Rapporten prognostiserar den framtida tillgången och efterfrågan när det gäller ett 50-tal olika utbildningsgrupper. I 2005 år rapport görs bedömningen att efterfrågan på läkare och tandläkare kommer att överstiga tillgången, inklusive uppskattad migration, under tiden fram till 2030. Prognosen för sjuksköterskor visar en tillgång som är aningen större än efterfrågan under de närmaste åren. Efter 2020 tycks efterfrågan och tillgången ligga i paritet med varandra. Tillgångsberäkningarna i Trender och prognoser överensstämmer med den tillgångsprognos som Socialstyrelsen presenterade hösten 2004 (Socialstyrelsen 2004a). SCB prognostiserar inte arbetsmarknaden för barnmorskor och tandhygienister. SCB presenterar också en årlig arbetskraftsbarometer baserad på en omfattande enkätundersökning till drygt 7 500 arbetsgivare. Arbetsgivarna får i enkäten svara på frågor om framtida planerade rekryteringar samt hur de upplevt rekryteringsläget på arbetsmarknaden i samband med de rekryteringar som genomförts under året. Årets barometer visar att rekryteringsläget de senaste åren har förbättrats för samtliga personalgrupper sedan 2002. 28
Tabell 16. SCB:s arbetskraftsbarometer 2002 2005. Yrkeskategori 2002 2003 2004 2005 Nyutexaminerade barnmorskor Brist Brist Balans Balans Nyutexaminerade sjuksköterskor Stor brist Brist God tillgång God tillgång Nyutexaminerade läkare Brist Brist Brist Balans Nyutexaminerade tandhygienister Balans Brist Balans God tillgång Nyutexaminerade tandläkare Stor brist Brist Brist Brist Socialstyrelsen har delat upp SCB:s trevärdesenkät i fem värden (stor brist, brist, balans, god tillgång och mycket god tillgång) för att tydligare visa på skillnaderna. Källor: SCB 2002, 2003, 2004, 2005b Högskoleverket har studerat den framtida tillgången när det gäller läkarnas och sjuksköterskornas arbetsmarknad utan någon explicit bedömning av nuläget. Högskoleverket förespråkade i sin rapport att läkarutbildningen bör utökas med 300 platser för att det ska gå att bibehålla dagens tillgångsnivå på läkare. (HSV, 2004). Sveriges läkarförbund bedömer att efterfrågan överstiger tillgången med 200 heltidsarbetande specialistläkare i både allmänmedicin och psykiatri. Efterfrågan på specialistläkare när det gäller övriga specialiteter bedöms av läkarförbundet vara 100 fler än vad som finns nu (SNAPS, 2004). Socialstyrelsens enkäter 2005 Socialstyrelsen gick under hösten 2005 ut med två enkäter som riktade sig till landsting och regioner och som gällde landstingsledningens bedömning av personalsituationen inom hälso- och sjukvården samt tandvården. Förutom dessa enkäter har Socialstyrelsen också tagit del av Sveriges privattandläkares personalenkät och SKL:s enkätundersökning till Sveriges kommuner rörande personalsituationen för bland annat sjuksköterskor. Hälso- och sjukvårdspersonal Socialstyrelsens enkät om efterfrågan på hälso- och sjukvårdspersonal gick ut till samtliga landsting/regioner under oktober 2005. Respektive landstingsledning sammanställde landstingets/regionens samlande bedömning av tillgång och efterfrågan på olika personalgrupper. Dessutom bedömde ledningen i ett par följdfrågor förändringen av rekryteringsläget sedan föregående år. Enkäten avslutades med ett par frågor om speciellt svår- och lättrekryterade läkarspecialiteter och specialistsjukskötespecialiteter. 29
Tabell 17. Landstingsledningarnas samlade bedömning av landstingens/regionens tillgång och efterfrågan på olika personalgrupper inom hälso- och sjukvård. 1 2 3 4 5 Barnmorskor 1 1 14 3 Sjuksköterskor 9 9 1 Specialistläkare psykiatri 11 7 1 Specialistläkare allmänmedicin 10 7 2 ST-läkare psykiatri 4 10 5 ST- läkare allmänmedicin 1 9 8 1 AT-läkare 4 6 6 3 1: efterfrågan är mycket större än tillgången. 5: tillgången är mycket större än efterfrågan. 3 är balans. Landstinget i Sörmland och Värmlands läns landsting har inte svarat på enkäten. Svaren har inte viktats efter befolkning i respektive landsting. Det går inte heller att se några tydliga trender, exempelvis att storstadslänen skulle ha lättare att rekrytera personal än övriga län. Landstingen har också haft möjligheten att ställa årets arbetsmarknad i relation till samma period förra året. Relationen mellan tillgång och efterfrågan tycks endast ha förändrats för sjuksköterskor. Många respondenter anser att det har blivit lättare att rekrytera sjuksköterskor samtidigt som ingen uppger att det har blivit svårare. SKL:s enkät till ett flertal kommuner tyder också på att tillgången på sjuksköterskor är större än efterfrågan. För övriga grupper har de flesta landsting uppgivit att situationen är densamma som förra året. Landstingen/regionerna har också redovisat vilka läkarspecialiteter och sjuksköterskespecialiteter som är speciellt lätta och svåra att rekrytera. Svaren har varierat kraftigt över landet vilket förmodligen kan förklaras av att vissa små specialiteter är mycket känsliga för personalförändringar på individnivå. Kirurgi framhålls av fem landsting som den specialitet som är enklast att rekrytera färdiga specialister till. Nio landsting anser att det var enklare än genomsnittet att rekrytera ST-läkare inom samma område. Sex landsting uppger internmedicin som en specialitet där det är lätt att rekrytera ST-läkare. Nästan alla respondenter har uppgivit att specialister och STläkare inom gruppen kliniska laboratoriespecialiteter är svårare att rekrytera än genomsnittet. Det stora flertalet av landstingen framhåller att det finns en stor efterfrågan på specialistsjuksköterskor inom operation, intensivvård och psykiatri. Tandvårdspersonal Socialstyrelsens enkät till landstingens/regionernas folktandvård om tillgången och efterfrågan på tandvårdspersonal sändes till samtliga landsting/regioner under oktober månad. Samtidigt skickade Privattandläkarna ut en liknande enkät till sina 20 regionala organisationer. Svarsbortfallet i enkäten till folktandvården var betydande men tillsammans med enkätsvaren från de lokala Privattandläkarföreningarna bör sammanställningarna från de två enkäterna ge tillförlitliga svar. 30