1993 rd - ShUB 46- RP 75

1993 rd - ShUB 46- RP 75 Social- och hälsovårdsutskottets betänkande nr 46 om regeringens proposition med förslag till lagar som gäller en reform av familjestödet Riksdagen remitterade den 25 maj 1993 regeringens proposition nr 75 med förslag till lagar som gäller en reform av familjestödet till socialoch hälsovårdsutskottet för beredning. I detta sammanhang har utskottet också behandlat rdm. Backmans m.fl. lagmotion nr 24 med förslag tilllag om ändring av 124 inkomstskattelagen, som riksdagen remitterade till utskottet den l juni 1993, och rdm. Stenius-Kaukonens m.fl. lagmotion nr 26 med förslag till ändring av lagen om barnbidrag, som riksdagen remitterade till utskottet den 7 juni 1993. Vidare har utskottet behandlat rdm. Mäkeläs m.fl. hemställningsmotion nr 188 om åtgärder för att trygga stödet till barnfamiljer, rdm. Suhonens m.fl. hemställningsmotion nr 210 om höjda barnbidrag och rdm. Tykkyläinens m.fl. hemställningsmotion nr 213 om tryggade villkor för ensamförsörjare, som riksdagen remitterade till utskottet den 14 april 1993. I enlighet med riksdagens beslut har grundlagsutskottet och statsutskottet avgett utlåtande i ärendet. Vidare begärde utskottet utlåtande av statsutskottet om lagmotion nr 24. Grundlagsutskottets utlåtande nr 13 och statsutskottets utlåtande nr 4 ingår som bilagor till detta betänkande. Med anledning av ärendet har utskottet hört social- och hälsovårdsministern Jorma Huuhtanen, konsultative tjänstemannen Martti Lähteinen, äldre regeringssekreteraren Anja Kairisal0 och specialplaneraren Riitta Säntti vid socialoch hälsovårdsministeriet, budgetrådet Pertti Tuhkanen och finanssekreteraren Teemu Lehtinen vid finansministeriet, överinspektören Liisa Linna-Angelvuo vid miljöministeriet, planeringschefen Olli Valpola och byråchefen Liisa Voutilainen vid folkpensionsanstalten, specialforskaren Sirpa Taskinen vid Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården, biträdande avdelningschefen Reijo Vuorento vid Finlands Kommunförbund, utvecklingschefen Riitta Korpiluoma vid pensionsskyddscentralen, ecklesiastikrådet Pertti Mäkeläinen vid kyrkostyrelsen, ombudsmannen Johan Åström vid Industrins och Arbetsgivarnas Centralförbund, socialpolitiske ombudsmannen Markku Koponen vid Affärsarbetsgivarnas Centralförbund, utredningssekreteraren Kaija Kallinen vid Finlands Fackförbunds Centralorganisation, planeringschefen Olli Saariaho vid Akava, sektionschefen Kaarina Knuuti vid Centralförbundet för Lant- och skogsbruksproducenter MTK, avdelningschefen Vesa Korpela vid skattebetalarnas Centralförbund, juristen Oili Leppälammi vid Hälsovårdsbranschens Fackorganisation, ombudsmannen Jaakko Itälä vid Mannerheims Barnskyddsförbund, ombudsmannen Mauri Upanne vid Centralförbundet för Barnskydd, ordföranden Lea Konoriow och ombudsmannen Heljä Sairisalo vid Förbundet för Ensamförsörjare och föräldrar med gemensam vårdnad samt ombudsmannan Petri Rintamäki och organisationssekreteraren Henri Gratsch vid Elatusvelvollisten Liitto. Regeringen föreslår en reform av systemet med ekonomiskt stöd till barnfamiljer. Stöd skall inte längre ges via beskattningen och s.k. familjepolitiska skatteavdrag slopas. Barnbidragssystemet skall utvecklas som generell familjstödsform genom att familjerna får direkt ekonomiskt stöd i form av barnbidrag. Familjer med flera barn kommer att prioriteras. De höjda barnbidragen föreslås vara 546 mark för det första barnet, 663 mark för det andra, 912 mark för det tredje, l 045 mark för det fjärde och l 242 mark per månad för det femte och de därpå följande barnen. F ör att trygga ensamförsörjarnas villkor skall barnbidragen till dem höjas med 160 mark. Förhöjningen för barn under 3 år skall slopas och barn som fyllt 16 år skall börja få graderat barnbidrag. Den ökning i kommunernas och församlingarna skatteintäkter som beror på de slopade skatteavdragen skall styras till staten. Detta skall ske genom att kommunernas finansiella bidrag 230783A

2 1993 rd - ShUB 46 - RP 75 till folkpensionens tilläggsdel ändras. Ökningen i församlingarnas skatteintäkter skall beaktas i utdelningen av samfundsskatten och dessutom i arbetsgivarens socialskyddsavgift för 1994. De föreslagna reformerna av familjetryggheten innebär sammantaget en besparing på ca 700 miljoner mark jämfört med 1993. Det allmänna bostadsbidraget skall höjas med 370 miljoner mark och riktas till barnfamiljer. I anknytning till detta skall de försäkrades sjukförsäkringspremier för 1994 höjas till den del de försäkrades skatteören överstiger 80 000. Lagarna avses träda i kraft i böljan av 1994. I lagmotion nr 24 föreslås 124 inkomstskattelagen bli ändrad så att procentsatsen för kapitalinkomstskatter höjs på grund av de skärpta inkomstskatterna bland annat till följd av att de familjepolitiska skatteavdragen slopas för att skillnaden i beskattningen av kapital- och förvärvsinkomster skall minska. I lagmotion nr 26 föreslås att barnbidrag skall betalas tills barnet fyller 18 år och att barnbidragen skall höjas så att hela summan av de familjepolitiska skatteavdrag som enligt regeringens proposition nr 75 skall slopas flyttas över till barn bidragen. I hemställningsmotion nr 188 föreslås att riksdagen skall hemställa att alla familjepolitiska inkomstöverföringar, skattestöd, dagvårdstjänster och hemvårdsstödet skall bibehållas i samband med barnbidragsreformen så att reformen inte försämrar den ekonomiska situationen för de mindre bemedlade, familjer med flera barn och ensamförsörjarfamiljer och driver in dem i fattigdomsfällan för gott. I hemställningsmotion nr 210 föreslås att riksdagen skall hemställa att regeringen skyndsamt åtgärdar en avsevärd höjning av barnbidragens reella värden. I hemställningsmotion nr 213 föreslås att riksdagen skall hemställa att regeringen vidtar åtgärder för att trygga villkoren för ensamförsörjare med små inkomster genom ett särskilt tillägg till barnbidraget. Grundtanken i regeringens proposition, att betala ut stödet till barnfamiljer direkt i stället för genom stöd via beskattningen, är enligt social- och hälsovårdsutskottets uppfattning riktig. På så sätt garanterar stödet till barnfamiljer större social rättvisa. Systemet förutsätter samtidigt noggrann prövning av graderingen för att det skall vara rättvist. Dessa frågor är speciellt problematiska vad gäller barn med många familjer och ensamförsöljarfamiljer. I princip betyder reformen av stödsystemet förenklade procedurer i och med att det totala stödet till barnfamiljer kommer att bestå av inkomstöverföringar och tjänster i stället för tre bitar såsom nu, dvs. inkomstöverföringar, tjänster och skatteavdrag. Samtidigt gäller det dock att se till att tjänster och inkomstöverföringar bildar en fungerande, systematisk och rättvis helhet. I detta hänseende representerar de stegrade dagvårdsavgifterna en oroväckande trend eftersom de kan få betydligt större konsekvenser för familjen än ändringarna i inkomstöverföringar. Ett viktigt sätt att stödja barnfamiljer är därför att sänka tjänstekostnaderna. Detta kommer framför allt fram i att barnbidraget ökar minst för barn under skolåldern. statsrådet har gett ett nytt beslut om de allmänna grunderna för utkomststödet som innebär att grunddelen till utkomststödet för barn minskar och att barnbidragen beaktas som inkomst för familjen när utkomststöd beviljas. Enligt propositionens motivering är det meningen att förmånstagarnas villkor skall vara oförändrade. statsrådets beslut betyder i strid med propositionens motivering i vissa fall sämre villkor för barnfamiljer som får utkomststöd. Dessa situationer bör utredas och åtgärder vidtas för att ändra beslutet. Dessutom bör förhållandet mellan utkomststödet och familjestödet utredas över lag. Utskottet finner det motiverat att barnbidraget till små familjer och ensamförsörjare höjs mer än vad regeringen föreslår. Höjningen bör enligt utskottets mening inriktas på barnbidraget för familjens första och andra barn, för att det skall fungera relativt effektivt och vara till hjälp också för familjer med många barn och ensamförsörjarhushåll som nu lider de största förlusterna. Vidare anser utskottet att barnbidraget till ensamförsörjare bör höjas ännu mer, eftersom dessa hushåll i många avseenden har det sämst ställt. Till stöd för de försörjningspliktiga bör alltjämt sökas en lösning som tar hänsyn till deras försörjningsplikt, med utgångspunkt i att ett barn har rätt att träffa båda föräldrarna och att stödet skall hjälpa de försörjningspliktiga att betala underhållsbidrag. Det finns för få utredningar om de försörjningspliktigas ställning till grund för beslutsfattandet. Utskottet omfattar statsutskottets uppfattning att försörjningspliktiga som betalat sina underhållsbidrag i den rådande situationen kan stödjas genom beskattningen, eftersom något med enkla medel verk-

Reform av familjestödet 3 fattar det som statsutskottet anför i sitt utlåtande. Hänvisande till det ovan anförda och propositionens motivering anser social- och hälsovårdsutskottet att propositionen behövs och är ändamålsenlig och föreslår därför att det tredje och fjärde lagförslaget i regeringens proposition skall förkastas, att det femte lagförslaget skall godkännas utan ändringar och att det första och andra lagförslaget skall godkännas sålydande: ställbart och tillförlitligt barnbidragssystem inte går att finna i all hast. En höjning av bostadsbidraget till barnfamiljer är en motiverad lösning som medger att barnfamiljer kan stödjas på ett ändamålsenligt sätt. Däremot är den lösning som föreslagits för reformens finansiering, en höjning av sjukförsäkringspremien, inte motiverad och rättvis. Några beslut om beskattningen under 1994 har ännu inte fattats. Barnfamiljer bör ges företräde i dessa beslut. statsutskottet har behandlat regeringens proposition till den del den gäller dess behörighetsområde och social- och hälsovårdsutskottet oml. Lag om ändring av barnbidragslagen I enlighet med riksdagens beslut ändras i barnbidragslagen av den 21 augusti 1992 (796/92) l l mom., 7 samt 8 l och 3 mom., som följer: l (Såsom i regeringens proposition) 7 Barnbidragets storlek Barnbidraget är 560 mark per kalendermånad. För en i 6 avsedd person som har rätt att lyfta barnbidrag är bidraget dock för det andra barnet 700 mark, för det tredje 910 mark, för det fjärde l 030 mark samt för det femte och varje följande barn l 220 mark per kalendermånad. F ör en ensamförsörjares barn betalas barnbidraget höjt med 200 mark per kalendermånad. Med ensamförsörjare avses i denna lag en person som har rätt att lyfta barnbidrag och som i början av betalningsmånaden för barnbidraget inte lever i äktenskap eller som före betalningsmånadens böljan har flyttat ifrån sin make i syfte att upphöra med samlevnaden. Som ensamförsörjare anses dock inte en person som utan att ingå äktenskap fortgående lever tillsammans med en annan person i gemensamt hushåll under förhållanden av äktenskapsliknande natur. Om barnet så som avses i 11 l mom. är i anstalts- eller familjevård och barnbidraget betalas till kommunen eller om bidraget med stöd av 12 l mom. betalas till barnet självt, är barnbidraget 560 mark per kalendermånad. För barn till ensamförsörjare betalas dock barnbidraget förhöjt med 200 mark per kalendermånad. 8 (Såsom i regeringens proposition) Ikraftträdelsestadgand,et (Såsom i regeringens proposition)

4 1993 rd - ShUB 46 - RP 75 2. Lag om upphävande av vissa stadganden i inkomstskattelagen I enlighet med riksdagens beslut stadgas: l (ny) Härmed upphävs 99, 102, 103 och 109 i inkomstskattelagen av den 30 december 1992 (1535192). 21, 23 och 124 (Utesl.) 2 (Såsom ikraftträdelsestadgandet i regeringens proposition) Vidare föreslår utskottet vördsamt att lagförslagen i lagmotionerna nr 24 och 26 skall förkastas. Helsingfors den 26 november 1993 Ytterligare föreslår social- och hälsovårdsutskottet vördsamt att hemställningsmotionerna nr 188, 210 och 213 skall avböjas. I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Skinnari, vice ordföranden Taina, medlemmarna Ala-Harja (delvis), U. Anttila, Antvuori, Hiltunen, Kauppinen, Kuittinen, Mutti- lainen, Nordman, O. Ojala, Puhakka, Puisto och Stenius-Kaukonen samt suppleanterna Koistinen (delvis), Pietikäinen (delvis), Saari (delvis) och Vehkaoja. Reservationer I Propositionen med förslag till en reform av familjestödet utgår i första hand från statens försök att balansera upp budgeten. I propositionen dryftas över huvud taget inte vilka konsekvenser denna i sig riktiga reform har för barnfamiljerna. Genom propositionen kommer deras köpkraft nämligen att minska med 700 miljoner mark och även efter de ändringar som regeringsgrupperna föreslagit med 400 miljoner mark. Staten har genom sina beslut sänkt stödet till barnfamiljerna med omkring 300 miljoner mark redan under 1993, och dessutom har kommunernas försämrade villkor, som till stor del beror på åtgärder från statens sida, betytt bland annat högre dagvårdsavgifter, sämre dagvårdstjänster och andra liknande socialpolitiska åtgärder som gäller barnfamiljerna. Dessutom drabbas barnfamiljerna av en lång rad åtgärder inom hälsovården, såsom hälsovårdscentralavgifter. Också inom utbildningssektorn har barnfamiljerna påförts avgifter och kostnader, speciellt för utbildning efter grundskolan. Försämringarna i bostadsbidraget till barnfamiljer, som regeringen nu försöker rätta till, erbjuder inte det extra stöd som avses i proposi-

Reform av familjestödet 5 tionen, eftersom de höjda sjukförsäkringspremierna och det skurna utkomststödet innebär ett lika stort bortfall för barnfammiljer. Bostadsbidraget är dessutom lägre än under 1992. I samband med barnbidragsreformen har det inte heller blivit tillräckligt väl utrett hur propositionen ställer sig till hemmavårdsstödet för barn och barndagvården. Det förstärker bara den traditionella rollindelningen och går stick i stäv med jämställdhetssträvandena att en familj med två barn till exempel tack vare hemvårdsstödet kan få mer än ett dubbelt så stort stöd som motsvarande familj som inte får hemmavårdsstöd. Och ändå räcker den senare familjens barnbidrag inte ens till för att betala de kommunala dagvårdsavgifterna. Det är varken familjepolitiskt eller ekonomisktpolitiskt motiverat att skära barnfamiljernas disponibla inkomster. Därför föreslår socialdemokratiska gruppen att barnbidragsbeloppen justeras så att stödet i första hand riktas till det första barnet och att barnfamiljernas sammantagna disponibla inkomst inte sjunker. Dessutom försämras villkoren för ensamförsörjare till den grad att den obetydliga korrigering regeringen föreslår gör ytterst litet för att kompensera dem. Med stöd av det ovan anförda föreslår vi att lagförslagen skall godkännas enligt utskottets betänkande utom att det första lagförslaget godkänns sålydande: l. Lag om ändring av barnbidragslagen I enlighet med riksdagens beslut ändras i barnbidragslagen av den 21 augusti 1992 (796/92) l l mom., 7 samt 8 l och 3 mom., som följer: l (Såsom i utskottets betänkande) 7 Barnbidragets storlek Barnbidraget är 700 mark per kalendermånad. För en i 6 avsedd person som har rätt att lyfta barnbidrag är bidraget dock för det andra barnet 600 mark, för det tredje 910 mark, för det fjärde l 030 mark samt för det femte och varje följande barn l 220 mark per kalendermånad. För en ensamförsörjares barn betalas barnbidraget höjt med 250 mark per kalendermånad. Med ensamförsörjare avses i denna lag en person som har rätt att lyfta barnbidrag och som i början av betalningsmånaden för barnbidraget inte lever i äktenskap eller som före betah;tingsmånadens början har flyttat ifrån sin make i syfte att upphöra med samlevnaden. Som ensamförsörjare anses dock inte en person som utan att ingå äktenskap fortgående lever tillsammans med en annan person i gemensamt hushåll under förhållanden av äktenskapsliknande natur. Om barnet så som avses i 11 l mom. är i anstalts- eller familjevård och barnbidraget betalas till kommunen eller om bidraget med stöd av 12 l mom. betalas till barnet självt, är barnbidraget 700 mark per kalendermånad. För barn till ensamförsörjare betalas dock barnbidraget förhöjt med 250 mark per kalendermånad. 8 (Såsom i utskottets betänkande) Ikraftträdelsestadgandet (Såsom i utskottets betänkande) Helsingfors den 26 november 1993 Jouko Skinnari Virpa Puisto Kyllikki Muttilainen Marjatta Vehkaoja

6 1993 rd - ShUB 46 - RP 75 II Det bör för det första konstateras att den s.k. familjestödsreformen i strukturellt hänseende på det hela taget går i rätt riktning eftersom det samhälleliga stödet till barnfamiljer flyttas över till barnbidragen och skattestöd som gynnar höginkomsttagare slopas. Det primära syftet med regeringens proposition förefaller dock inte bara vara att utveckla eller förenkla familjestödets struktur utan att öka barnfamiljernas skatter genom att slopa vissa skatteavdrag. Barnbidragshöjningarna räcker inte till för att kompensera alla familjer för dessa förluster. De som förlorar på affären är speciellt familjer med ett barn, framför allt ensamförsörjare. Enligt regeringens proposition kommer barnfamiljerna att förlora omkring 700 miljoner mark och efter de korrigeringar utskottet gjort omkring 400 miljoner mark. Vi anser att detta inte räcker till nu när barnfamiljernas utkomst även annars försvåras, och därför föreslår vi en gottgörelse till fullt belopp. Vi föreslår att barnbidragen skall höjas med ytterligare ca 150 mark per månad för det första barnet jämfört med utskottets förslag, dvs. bidraget vore 700 mark per månad. Ensamförsörjarna fråntas det ensamförsörjaravdrag som de haft ensamrätt till vid kommunalbeskattningen. I stället föreslår regeringen att ensamförsörjarna skall få ett 160 mark högre barnbidrag per månad. Utskottet ändrade förslaget så att ensamförsörjarförhöjningen blev 200 mark. Vi anser att justeringen inte räcker till utan föreslår att barnbidraget till ensamförsörjare skall höjas med 250mark för det första barnet och med 200 mark per månad för varje följande barn. Familjer med ett barn som fyllt 17 år kommer att bli helt utan ersättning, eftersom barnavdrag vid kommunalbeskattningen har fått göras för barn som inte fyllt 18 år men barnbidraget nu föreslås bli betalt bara för barn som inte fyllt 17 år. Vi föreslår att barnbidraget skall betalas tills ett barn fyllt 18 år, men så att den som får arbetslöshetsdagpenning eller studiestöd som är -;törre än barnbidraget inte skall få barnbidrag. Vi anser att lagstiftningen inte bör utesluta dem som bor i s.k. äktenskapsliknande förhållanden, dvs. sambor, ur kretsen av ensamförsörjare som får familjepolitiska förmåner utan motiverat övervägande av varje enskild förmån. Människor lever i ett gemensamt hushåll utan att ingå äktenskap och ofta i mycket varierande livssituationer. Utan stöd i lagstiftningen kan någondera sambon inte heller påföras försörjningsplikt för den andra sambons barn. Därför föreslog vi att sista meningen i 7 4 mom. i det första lagförslaget stryks. Regeringen föreslog att underhållsskyldighetsavdraget skall slopas vid statsbeskattningen. Den bästa lösningen enligt vår mening skulle ha varit att ersätta de försörjningspliktiga för denna ekonomiska förlust genom ett särskilt barnbidrag. Detta skulle motivera de försörjningspliktiga att betala sina underhållsbidrag och utveckla relationerna mellan barnen och föräldrarna. Utskottet nöjde sig med att återinföra underhållsskyldighetsavdraget i statsbeskattningen. Vi anser att avdraget bör göras vid kommunalbeskattningen, eftersom det gynnar höginkomsttagarna om det görs vid statsbeskattningen. Såsom framgår av utskottets betänkande beslöt statsrådet den 18 november 1993 justera utkomststödets grunddelar vad gäller barn som inte fyllt 17 år. Barnbidragen ändrades i förhållande till utkomststödet såtillvida att det beaktas som inkomst för familjen när utkomststöd beviljas. statsrådets beslut betyder att grundskyddet förbättras något för barn som inte fyllt l O år men att det försämras för barn över l O år. Grunddelen för barn som fyllt 17 år och som bor i sina föräldrars hushåll minskar med 227-535 mark per månad, beroende på barnets ålder och kommungruppen. Vi kan inte acceptera en sådan försämring av villkoren för barnfamiljer som får utkomststöd och menar att regeringen har handlat stick i stäv med vad den låter påskina i propositionens motivering. Under regeringenahos tid har barnfamiljernas villkor försämrats genom en lång rad åtgärder, bl.a. genom att barnavårdsavdraget vid statsbeskattningen har sänkts till 8 400 mark genom att det skurits i moderskaps-, faderskapsoch föräldrapenningen, genom att de arbetslösa fråntagits hemmavårdsstödet, genom att villkoren för bostadsbidrag försämrats och skärpts och genom att rätten till avdrag för sjukdomskostnader vid beskattningen har slopats. Vidare försvåras barnfamiljernas situation genom att regeringen skurit kommunernas statsandelar, t.ex. genom att dagvårdsavgifterna höjs och att utbudet på dagvårdsplatser för barn i åldern 3-6 år minskar.

Reform av familjestödet 7 Med stöd av det ovan sagda föreslår vi att det tredje och det fjärde lagförslaget skall förkastas och det femte lagförslaget godkännas enligt utskottets betänkande och att det första och andra lagförslaget godkänns sålydande: l. Lag om ändring av barnbidragslagen I enlighet med riksdagens beslut ändras i barnbidragslagen av den 21 augusti 1992 (796/92) l l mom., 7 samt 8 l och 3 mom., som följer: l Lagens s;fte och tillämpningsområde Barnbidrag betalas enligt denna lag av statens medel för underhåll av ett barn som är bosatt i Finland och som inte har fyllt 18 år. 7 Barnbidragets storlek Barnbidraget är 700 mark per kalendermånad. (2 mo m. såsom i utskottets betänkande) För en ensamförsörjares första barn betalas barnbidraget höjt med 250 mark och för en ensamförsörjares övriga barn höjt med 200 mark per kalendermånad. Med ensamförsörjare avses i denna lag en person som har rätt att lyfta barnbidrag och som i början av betalningsmånaden för barnbidraget inte lever i äktenskap eller som före betalningsmånadens början har flyttat ifrån sin make i syfte att upphöra med samlevnaden. (Utesl.) Om barnet så som avses i 11 l mom. är i anstalts- eller familjevård och barnbidraget betalas till kommunen eller om bidraget med stöd av 12 l mom. betalas till barnet självt, är barnbidraget 700 mark per kalendermånad. F ör barn till ensamförsörjare betalas dock barnbidraget förhöjt med 200 mark per kalendermånad. 8 Betalningstid Barnbidraget betalas från ingången av kalendermånaden efter den då barnet föddes eller rätten till barnbidrag inträdde, till utgången av den kalendern1ånad under vilken barnet fyller 18 år. Barnbidrag betalas inte för den kalendermånad för vilken barnet får invaliditetspension enligt folkpensionslagen (34 7 /56), arbetslöshetsdagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ( 602184) eller studiepenning enligt lagen om studiestöd (28172), om den är större än barnbidraget. Ikraftträdelsestadgandet (Såsom i utskottets betänkande)

8 1993 rd - ShUB 46 - RP 75 2. Lag om ändring av inkomstskattelagen I enlighet med riksdagens beslut upphävs i inkomstskattelagen av den 30 december 1992 (1535192) 99, 102, 109 och 127, och ändras 103 som följer: l och 2 (Utesl.) 103 (ny) Underhållsskyldighetsavdrag vid kommunalbeskattningen Från en skattskyldig fysisk persons nettoför- värvsinkomst skall dras av 2 000 mark vid kommunalbeskattningen, om han under skatteåret har betalat genom avtal eller dom fastställt försörjningsbidrag enligt lagstiftningen om underhåll för barn. Ikraftträdelsestadgandet (Såsom 2 i utskottets betänkande) Helsingfors den 26 november 1993 Outi Ojala Marjatta Stenius-Kaukonen III Regeringen föreslår en hel del ändringar i olika lagar som avser att jämna ut barnfamiljernas ekonomiska börda jämfört med andra medborgargruppen. Grundtanken att skatteavdragen skall frångås till förrnån för direkt stöd via barnbidrag är förnuftig. Men regeringens förslag till ändringar som syftar till besparingar inom statsekonomin betyder förluster för barnfamiljerna. Med beaktande av att barnfamiljernas situation redan har försämrats avsevärt till följd av diverse sinsemellan oförenliga sparåtgärder får den inte drivas till katastrofens brant genom familjestödsreforrnen. Reformen bör verkställas så rättvist som möjligt så att inte ens en minoritet av barnfamiljerna behöver lida klara ekonomiska förluster. I samband med utskottsbehandlingen återbördades omkring 300 miljoner mark av de föreslagna nedskärningarna i familjestöde~. om ca 700 miljoner mark till barnfamiljerna. Andringen är ett steg i rätt riktning men den räcker inte till. Även efter de ändringar utskottet gjort kommer en betydande del av tvåbarnsfamiljerna och speciellt familjerna med ett barn att lida ekonomiska förluster. Detsamma gäller ensamförsörjare med bara ett barn. Klara vinnare på reformen är familjer med många barn. Utskottets förslag till en återgång till rätten till underhållsskyldighetsavdrag är en ändring som är värd att stödjas. Jag föreslår att barnbidraget skall vara 700 mk för det första barnet, 600 mk för det andra barnet, 912 för det tredje barnet och l 045 mk per kalendermånad för det fjärde och varje följande barn. Som ensamförsörjarförhöjning föreslår jag 250 mk för det första barnet och 200 för det andra och varje följande barn. Dessa ändringar minskar barnfamiljernas förluster klart mer än utskottets förslag. Enligt min modell är det bara familjer med fem och fler barn som får mindre stöd än vad utskottet föreslår, men dessa familjer kommer att få mera stöd än för närvarande. Sa!llmantaget betyder detta att de statsekonomiska besparingar regeringen tror sig kunna göra genom familjestödsreformen inte blir av och att statens utgifter ökar med omkring 300 miljoner mark jämfört med den kostnadsneutrala familjestödsreforrnen. Regeringen föreslår att den evangelisk-lutherska kyrkan och det ortodoxa kyrkosamfundets församlingar skall kompenseras för den helast-

Reform av familjestödet 9 ning fastighetsskatten och mervärdesskatten innebär för dem genom att de får en del av intäkterna av samfundsskatten. Kompensationen står i strid med principen om jämställdhet vid beskattningen och det finns inte heller någon skattepolitisk grund för den. Om församlingarna skall få kompensation för den skärpta beskattningen bör det ske t.ex. genom sänkning av kyrkans indirekta arbetskraftskostnader. Med stöd av det ovan anförda föreslår jag att det det första och det andra lagförslaget godkänns sålydande: l. Lag om ändring av barnbidragslagen I enlighet med riksdagens beslut ändras i barnbidragslagen av den 21 augusti 1992 (796/92) l l mom., 7 samt 8 l och 3 mom., som följer: l (Såsom i utskottets betänkande) 7 Barnbidragets storlek Barnbidraget är 700 mark per kalendermånad. För en i 6 avsedd person som har rätt att lyfta barnbidrag är bidraget dock för det andra barnet 600 mark, för det tredje 912 mark samt för det fjärde och varje följande barn l 045 mark per kalendermånad. För en ensamförsörjares första barn betalas barnbidraget höjt med 250 mark per kalendermånad. För det andra och och varje följande barn är förhöjningen 200mark per månad. Med ensamförsörjare avses i denna lag en person som har rätt att lyfta barnbidrag och som i början av betalningsmånaden för barnbidraget inte lever i äktenskap eller som före betalningsmånadens början har flyttat ifrån sin make i syfte att upphöra med samlevnaden. Som ensamförsörjare anses dock inte en person som utan att ingå äktenskap fortgående lever tillsammans med en annan person i gemensamt hushåll under förhållanden av äktenskapsliknande natur. Om barnet så som avses i 11 l mom. är i anstalts- eller familjevård och barnbidraget betalas till kommunen eller om bidraget med stöd av 12 l mom. betalas till barnet självt, är barnbidraget till det första barnet lika stort som barnbidraget enligt l och 3 mom. 8 (Såsom i utskottets betänkande) Ikraftträdelsestadgandet (Såsom i utskottets betänkande) 2. Lag om ändring av inkomstskattelagen I enlighet med riksdagens beslut upphävs i inkomstskattelagen av den 30 december 1992 (1535192) 99, 102, 103 och 109, samt ändras inledningssatsen i 21 l mom., 23 l mom. samt 124 2 och 3 mom. som följer: l och 2 (Utesl.) Ikraftträdelsestadgandet (Såsom 2 i utskottets betänkande) 21, 23 och 124 (Såsom i regeringens proposition) Helsingfors den 26 november 1993 2 230783A Ulla Anttila

10 1993 rd - ShUB 46 - RP 75 RIKSDAGENS GRVNDLAGSVTSKOTT Bilaga l Helsingfors den 8 juni 1993 Utlåtande nr 13 Till Social- och hälsovårdsutskottet När riksdagen den 25 maj 1993 remitterade regeringens proposition nr 75 med förslag till lagar som gäller en reform av familjestödet till social- och hälsovårdsutskottet för beredning bestämde den samtidigt att grundlagsutskottet skall avge utlåtande i ärendet till social- och hälsovårdsutskottet. Utskottet har hört konsultative tjänstemannen Martti Lähteinen, regeringsrådet Eija Koivuranta och äldre regeringssekreteraren Anja Kairisalo vid social- och hälsovårdsministeriet, överdirektören Martti Lujanen vid miljöministeriet, ekonomiske experten Juhani Turkkila vid Finlands kommunförbund, professom Mikael Riden, professom Antero Jyränki, juris licentiaten Heikki Karapuu och professorn Ilkka Saravii ta. Efter att ha behandlat ärendet från statsförfattningsrättslig synpunkt anför grundlagsutskottet vördsamt följande. Regeringens proposition I propositionen föreslås en reform av systemet för ekonomiskt stöd till barnfamiljer. Systemet förenklas genom att stödet via beskattningen försvinner. De inbesparingar inom statsekonomin som de slopade avdragen medför skall ges familjerna i form av direkt ekonomiskt stöd genom att barnbidraget höjs och stödet dirigeras i högre grad till familjer med många barn. Till ensamförsörjare skall betalas ett förhöjt barnbidrag. Enligt propositionen slopas det förhöjda barnbidraget för barn som inte fyllt tre år. Den ökning av kommunerpas och församlingarnas skatteintäkter som föranleds av att skatteavdragen slopas skall komma staten till godo. situationen för barnfamiljer med små inkomster förbättras genom att höjningen av det allmänna bostadsbidraget 1994 riktas till barnfamiljer. I anknytning till detta höjs den försäkrades sjukförsäkringspremie 1994 för de försäkrade vars skattören överstiger 80 000. Lagarna avses träda i kraft vid ingången av 1994. Vad lagstiftningsordningen beträffar konstateras i propositionens motivering i anslutning till 66 7 mom. riksdagsordningen att barnbidragsbeloppet för varje barn efter reformen kommer att åtminstone motsvara det nuvarande barnbidragsbeloppet Propositionen försvagar därför inte det lagstadgade grundläggande utkomstskyddet. Dessutom konstateras i motiveringen med hänvisning till ett tidigare ställningstagande av grundlagsutskottet att det tredje lagförslaget som gäller kommunernas andel av tilläggsdelen kan behandlas i den ordning 66 riksdagsordningen föreskriver. Utskottets ställningstaganden Kommunernas självstyrelse Grundlagsutskottet har bedömt kommunernas skyldighet till penningprestationer på det sätt som avses i det tredje lagförslaget utgående från kommunernas självstyrelse i sina utlåtanden nr 1811985 rd och nr 2911992 rd. I båda utlåtandena ansåg utskottet att de då föreliggande lagförslagen inte stod i strid med kommunernas grundlagsfästa självstyrelse. Det senare utlåtandet gavs om ett lagförslag som innebar att kommunernas andel av tilläggsdelen för 1993 fastställdes till1,47 penni per skattöre. En minoritet i utskottet ansåg då att denna extra pålaga för kommunerna i så hög grad ingrep i kommunernas självstyrelse enligt 51 2 mom. regeringsformen att lagförslaget hade krävt grundlagsordning. I propositionen föreslås att kommunernas andel av tilläggsdelen 1994 skall vara 1,74 penni per skattöre. Denna storlek har man kommit till genom att utgå från året 1993 och beakta dels den effekt kommunernas sparmål för 1994 har på statsdelarna och det därav föranledda beho-

Reform av familjestödet 11 vet att minska kommunernas andel av tilläggsdelen och dels strävan att överföra kommunernas ökade skatteintäkter till följd av den nu föreslagna reformen till staten. Det är i sak svårt att anpassa en dylik finansieringsuppgift till principen med kommunernas självstyrelse, i synnerhet med beaktande av att just kommunernas rätt att själv uppbära skatt av tradition har betraktats som ett viktigt element i den i regeringsformen tryggade kommunala självstyrelsen. Förslaget till ändring av 62 folkpensionslagen skulle innebära att staten hädanefter kunde bestämma om mer än en tiondedel av kommunalskattens avkastning. Vid sin bedömning av lagstiftningsordningen konstaterar utskottet att också den omständigheten är viktig att finansieringssystemet igen fjärmas från utgångspunkten att kommunernas betalningsskyldighet borde vara sammankopplad med de tilläggsdelar till folkpensionen som dess invånare får. I lagförslaget blir andelen av tilläggsdelen sålunda med avvikelse från det ursprungliga syftet snarare en avgift av skattenatu~ som generellt belastar kommunernas ekonomi. Enligt utskottets åsikt lämpar det sig illa i de ekonomiska relationerna mellan kommunerna och staten att kommunerna skulle ha en dylik finansieringsuppgift med permanent karaktär gentemot staten som vad storleken beträffar bygger på resp. kommuns totala skattören. De ekonomiska relationerna mellan kommunerna och staten bör i första hand vara baserad på statsandelslagstiftningen. Enligt utskottets åsikt kan kommunernas andel av tilläggsdelarna i föreslagen storlek försämra kommunernas verksamhetsbetingelser på ett sätt som äventyrar deras möjligheter att självständigt besluta om sin ekonomi och sålunda också om sin egen förvaltning. På denna grund står förslaget i strid med kommunernas i 51 2 m om. regeringsformen tryggade självstyrelse och måste därför behandlas i den ordning 67 riksdagsordningen föreskriver. Det lagstadgade grundläggande utkomstskyddet Enligt 66 7 mom. riksdagsordningen kan ett lagförslag lämnas vilande, om det är fråga om ett förslag till en sådan lag som försvagar det lagstadgade grundläggande utkomstskyddet och om förslaget inte gäller stadgande om skatt eller godkännande av bestämmelser som ingår i ett statsfördrag. På grund av formuleringen i detta lagrum i grundlagen är det klart att det andra lagförslaget i och med att det gäller stadgande om skatt inte är betydelsefullt vid en bedömning av möjligheten att lämna lagförslag vilande med tanke på det lagstadgade grundläggande utkomstskyddet. Med det lagstadgade grundläggande utkomstskyddet avsågs när denna punkt i riksdagsordningen stiftades bara periodiskt återkommande penningprestationer till fysiska personer och endast den del av socialskyddet vars avsikt är att genom utkomsten garantera individen en nödvändig levnadsstandard. När lagen stiftades förelåg en i propositionen ingående förteckning över förmåner inom ramen för det grundläggande utkomstskyddet, som grundlagsutskottet ansåg vara en så heltäckande förteckning som möjligt över de förmåner som åtminstone åtnjuter skydd. I förteckningen nämndes barnbidrag enligt barnbidragslagen. De ändringar som i det första lagförslaget föreslås i barnbidragssystemet måste sålunda bedömas utgående från 66 7 mom. riksdagsordningen. Med beaktande av att barnbidragets belopp i samtliga fall vore minst lika stort som det nuvarande innebär lagförslaget inte att det lagstadgade grundläggande utkomstskyddet försvagas på ett sådant sätt som avses i 66 7 mom. riksdagsordningen. Enligt vad utskottet erfarit leder den sammanlagda effekten av de slopade skatteavdragen och de ändrade markbeloppen för barnbidragen till att i synnerhet familjer med ett eller två barn får mindre disponibla månadsinkomster. Utskottet uppmärksamgör social- och hälsovårdsutskottet på om ändringarna till denna del kan anses vara motiverade med tanke på det faktiska grundläggande skyddet för barnfamiljer. Med stöd av det ovan sagda anför grundlagsutskottet vördsamt att det tredje lagförslaget bör behandlas i den ordning 67 riksdagsordningenföreskriver och att de övriga lagförslagen kan behandlas i den ordning 66 riksdagsordningen föreskriver och att de med beaktande av stadgandena i paragrafens 7 mom. inte kan lämnas vilande.

12 1993 rd - ShUB 46 - RP 75 I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Niinistö, vice ordföranden Alho, medlemmarna Jansson, Jäätteenmäki, Kaarilahti, Koskinen, Laine, M. Laukkanen, J. Leppänen, Moilanen, Nikula, Varpasuo, Vistbacka, Vähänäkki och Väistö samt suppleanterna von Bell och Viljanen. Vi kan inte omfatta utskottsmajoritetens åsikt i fråga om behandlingsordningen för det tredje lagförslaget. Enligt vår åsikt borde det till denna del för det första ha konstaterats i utskottets utlåtande att utlåtandet nr 29/1992 rd gavs om ett lagförslag likt det föreliggande, enligt vilket kommunernas andel av tilläggsdelarna för 1993 fastslogs till 1,47 penni per skattöre och att detta lagförslag inte ansågs stå i strid med kommunernas grundlagsfästa självstyrelse. I propositionen föreslås att kommunernas andel av tilläggsdelarna 1994 skall vara 1,74 penni per skattöre. Denna storlek har man kommit fram till utgående från året 1993 och med beaktande dels av de konsekvenser kommunernas sparmål för 1994 har på statsandelama och det därav föranledda behovet att minska kommunernas andel av tilläggsdelarna och dels strävan att överföra kommunernas ökade skatteintäkter på grund av den nu föreslagna reformen Helsingfors den 8 juni 1993 Avvikande åsikter I till staten. Det är meningen att kommunernas andel av tilläggsdelarna 1994 med nämnda justeringar skall motsvara andelen i år. I konsekvens med avgörandet i utlåtande nr 29/1992 rd borde utskottet enligt vår åsikt ha uttalat att det tredje lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Vi anser också att utskottet inte borde ha uttalat sig om det faktiska grundläggande skyddet för barnfamiljerna på det sätt som det i enlighet med majoritetens åsikt gör i utlåtandets sista stycke. Denna fråga är inte statsförfattningsrättslig och hör sålunda inte till utskottets behörighet. Med stöd av det ovan sagda anser vi att lagförslagen i regeringens proposition kan behandlas i den ordning 66 riksdagsordningen föreskriver och att de med beaktande av stadgandena i paragrafens 7 mom. inte kan lämnas vilande. Sauli Niinistö Matti Väistö Markku Lankkanen Johannes Leppänen Anneli Jäätteenmäki Pentti Viijanen Vid behandlingen av reformen av familjestödet föreslog vi att grundlagsutskottet i sitt utlåtande skulle fästa uppmärksamhet vid följande uttalande av riksdagen och de där föreslagna åtgärderna: När riksdagen godkände ändringarna i riksdagsordningen förutsatte den "att regeringen inte avlåter sådana skattelagspropositioner till riksdagen, vars yttersta syfte är att med förbigående av den möjlighet att lämna lagförslag vilande som ingår i riksdagsordningen försämra det lagstadgade grundläggande utkomstskyddet". II Regeringens skattelagsproposition, som avskaffar skatteavdrag, har just en sådan effekt som avses i riksdagens kläm. Även om de förbättringar av barnbidragsförmånerna som ingår i det första lagförslaget beaktas går förmånstagarna miste om ungefär l miljard mark om året, som i stället används för att lappa ihop statsekonomin. Förmånstagama förlorar i medeltal 60 mark per barn och l 00 mark per familj i månaden. För många familjer är förlusten många gånger större. En betydande del av försämringarna drabbar ensamförsörjarfamiljer, vars dis-

Reform av familjestödet 13 ponibla inkomster minskar med 100-130 mk i månaden. Familjer med två försörjare och två barn får sina inkomster nedskurna med 30-390 mark per månad. Enligt propositionens motivering kommer bostadsbidragsförn1ånerna att förbättras för barnfamiljerna. I detta sammanhang är det skäl att konstatera att tiotusentals mottagare av bostadsbidrag räknat från 1.4.1993 helt har gått miste om bostadsbidrag, att inkomsterna i matlag med två personer minskade med i genomsnitt 643 mark och i matlag med tre personer med i medeltal 722 mark per månad. Den ökning med 3 70 miljoner mark nästa år som Helsingfors den 8 juni 1993 Ensio Laine Raimo Vistbacka nämns i propositionen räcker inte till för att fylla denna lucka. Med beaktande av allt det ovan anförda borde grundlagsutskottet i sitt utlåtande ha understrukit riksdagens faktiska vilja i samband med ändringen av riksdagsordningen, nämligen att regeringen inte får avlåta skattelagspropositioner som går ut på att med förbigående av möjligheten att lämna lagförslaget vilande försämrar det lagstadgade grundläggande utkomstskyddet. Med hänsyn till denna viljeyttring av riksdagen kunde det ha varit motiverat att konstatera att denna skattelag som står i strid med riksdagens vilja kan lämnas vilande. Matti Vähänäkki Aarno von Bell III Grundlagsutskottets majoritet har stannat för att det tredje lagförslaget i propositionen, som gäller temporär ändring av 62 folkpensionslagen, i strid med hävdvunnen tolkningspraxis i utskottet påkallar grundlagsordning. Utskottets majoritet ansåg det däremot inte vara behövligt att fästa allvarlig uppmärksamhet vid propositionens konsekvenser för barnfamiljerna. Regeringsformens stadgande om skydd för den kommunala självstyrelsen avser medborgarnas rätt att delta i kommunens förvaltning. De ekonomiska relationerna mellan kommunerna och staten gäller stadgandet bara indirekt så till vida att de inte i vanlig lagstiftningsordning kan ändras på ett sätt som i praktiken gör medborgarnas självstyrelse betydelselös. Så långt går lagförslaget dock inte. Det ingriper inte i frågor som omfattas av den kommunala självstyrelsen eller ändrar de kommunala förtroendeorganens status eller uppgifter. Lagförslagets ekonomiska konsekvenser för kommunerna påverkar inte i väsentlig grad kommunernas egen ekonomiska prövningsrätt när också tilläggsinkomsterna på grund av de slopade skatteavdragen beaktas. Kommunernas självstyrelse regleras enligt grundlag genom separata lagar. Också detta är ett tecken på att det genom stadganden som tillkommit i vanlig lagstiftningsordning är möj- Helsingfors den 8 juni 1993 Marjut Kaarilahti 1igt att reglera relationerna mellan staten och kommunerna så länge principen med medborgarnas självstyrelse inte väsentligen kringskärs. De sakkunniga på statsförfattningsrättens område som utskottet hörde ansåg att den temporära ändringen av 62 riksdagsordningen är sådan att den kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Grundlagsutskottet förelades också en utredning för propositionens konsekvenser för barnfamiljernas ekonomi. De slopade skatteavdragen och de ändrade markbeloppen för barnbidragen har den sammantagna effekten att stödet till familjer med ett eller två barn minskar mest och därigenom månadsinkomsterna. Utskottet borde därför enligt vår åsikt i sitt utlåtande ha uppmärksamgjort social- och hälsovårdsutskottet på om ändringarna till denna del kan anses vara motiverade med tanke på det faktiska grundläggande skyddet för barnfamiljer. Med stöd av det ovan sagda anser vi att grundlagsutskottet i klämmen borde ha anfört att också det tredje lagförslaget i propositionen kan handläggas i den ordning 66 riksdagsordningen föreskriver och att det med beaktande av stadgandena i paragrafens 7 mom. inte kan lämnas vilande. Paavo Nikula

14 1993 rd- ShUB 46 - RP 75 Undertecknad omfattar dessutom det som anförs i rdm. Laines m.fl. avvikande åsikt II om att utskottet i sitt utlåtande borde ha tagit upp det av riksdagen godkända klämuttalandet mot skattelagförslag som de facto försvagar det lagstadgade grundläggande utkomstskyddet. Helsingfors den 8 juni 1993 Paavo Nikula

Reform av familjestödet 15 RIKSDAGENS STATSUTSKOTT Bilaga 2 Helsingfors den 24 november 1993 Utlåtande nr 4 Till Social- och hälsovårdsutskottet När riksdagen den 25 maj 1993 remitterade regeringens proposition nr 75 med förslag till lagar som gäller en reform av familjestödet till social- och hälsovårdsutskottet för beredning bestämde den samtidigt att bl.a. statsutskottet skall avge utlåtande om ärendet till social- och hälsovårdsutskottet. Social- och hälsovårdsutskottet begärde den 2 juni 1993 utlåtande av statsutskottet om rdm. Backmans m.fl. lagmotion nr 24 med förslag till lag om ändring av 124 inkomstskattelagen. statsutskottet har behandlat denna begäran om utlåtande i samband med utlåtandet om regeringens proposition nr 75. statsutskottets skattedelegation, som berett utlåtandet för utskottet, har hört finansrådet Reino Niinivaara, tf. finanssekreteraren Teemu Lehtinen och konsultative tjänstemannen Raija Koskinen vid finansministeriet, konsultative tjänstemannen Martti Lähteinen vid social- och hälsovårdsministeriet, överdirektören Martti Lujanen och överinspektören Liisa Linna Angelvuo vid miljöstyrelsen, överinspektören Marja-Liisa Manner vid skattestyrelsen, byråchefen Raimo Kärkkäinen vid bostadsstyrelsen, juristen Tuula Korhonen och avdelningschefen Antti Arola vid folkpensionsanstalten, ecklesiastikrådet Matti Halttunen, ecklesiastikrådet Reijo Lehtinen, ecklesiastikrådet Pertti Mäkeläinen och ekonomiinspektören Mikko Laukkonen vid kyrkostyrelsen, forskningschefen Aino-Elina Mäkimattila (25.5.1993 vid Finlands Kommunförbund samtidigt som representant för Finlands stadsförbund och Finlands svenska kommunförbund) och nationalekonomen Juhani Turkkila vid Finlands Kommunförbund, avdelningschefen Vesa Korpela vid skattebetalarnas Centralförbund, programdirektören Aimo Pulkkinen vid Väestöliitto, generalsekreteraren Jaakko Itälä vid Mannerheims barnskyddsförbund, organisationssekreteraren Henri Gratsch vid Elatusvelvollisten Liitto samt verksamhetsledaren Heljä Sairisalo vid Förbundet för ensamförsörjare och föräldrar med gemensam vårdnad. l. Regeringens proposition och motionen De nuvarande formerna av ekonomiskt stöd till barnfamiljer har uppstått under olika tider och under olika premisser. Det rådande ekonomiska läget vid respektive tidpunkt har påverkat lösningarna. Regeringen föreslår att systemet med ekonomiskt stöd till barnfamiljer skall revideras. Det centrala målet för beskattningsreformen har varit att slopa särbehandlinden av olika grupper och inkomstslag. Det socialpolitiska stödet bör sålunda ges i form av direkta inkomstöverföringar och samtidigt bör de stödformer inom beskattningen avvecklas som syftar till samma mål. För detta talar bl.a. att familjerna med de minsta inkomsterna inte kan dra nytta av skatteavdragen eller får endast delvis nytta av dem, medan de direkta inkomstöverföringarna gagnar alla familjer oberoende av inkomsterna. Regeringen föreslår att det stöd som barnfamiljerna får via beskattningen skall slopas. De familjepolitiska skatteavdragen i inkomstskattelagen, dvs. barnavdraget och ensamförsörjaravdraget vid kommunalbeskattningen samt barnavårdsavdraget vid statsbeskattningen och det underhållsskyldighetsavdrag som görs från statsskatten skall slopas. De inbesparingar som uppstår på grund av att avdragen slopas skall enligt förslaget ges till familjerna i form av direkt ekonomiskt stöd. Regeringen föreslår att den ökning av kommunernas och församlingarnas skatteintäkter som föranleds av att skatteavdragen slopas skall styras till staten. För kommunernas del föreslås detta ske genom att kommunernas andc;lar för finansieringen av folkpensionens tilläggsdel ändras. Den merinkomst som folkpensionsanstalten på detta sätt får kommer i motsvarade mån att minska statens s.k. garantiprestationer för tryggande av finansieringen av folkpensionsförsäkringen. Församlingarnas ökade skatteintäkter skall beaktas vid fördelningen av samfundsskatten och dessutom när det stadgas om arbetsgiva-

16 1993 rd - ShUB 46 - RP 75 res socialskyddsavgift för 1994. Enligt propositionen vore reformen sålunda neutral med tanke på kommunerna och kyrkans ekonomi. För att balansen mellan statens inkomster och utgifter inte skall rubbas föreslår regeringen att de försäkrades sjukförsäkringspremier för 1994 skall höjas samtidigt med ändringen av bostadsbidraget. I syfte att omreglera förhållandet mellan olika skattetagare föreslår regeringen ändringar i 21, 23 och 124 inkomstskattelagen. 21 inkomstskattelagen föreslås bli ändrad så att delvis skattefria samfund inte längre betalar skatt till församlingen utöver skatten till kommunen. Dessutom föreslås att 23 skall ändras så att ett allmännyttigt samfund, som är skattskyldigt för inkomst av näringsverksamhet, dessutom är skattskyldigt till kommunen för inkomst av fastigheter eller delar av fastigheter som används för andra än allmänna och allmännyttiga ändamål enligt den inkomstskatteprocent som anges i lagens 124 3 mom. Fördelningsgrunderna i 124 föreslås bli ändrade så att statens andel är 13,80 procentenheter och att kommunernas andel är oförändrad, 11,20 procentenheter. Regeringen föreslår att ändringarna i inkomstskattelagen skall tillämpas första gången vid beskattningen för 1994. Enligt lagförslaget i lagmotion nr 24 vore den i 124 inkomstskattelagen stadgade inkomstskatteprocentsatsen 30, varav statens andel vore 15,55 procentenheter, kommunens 13,44 procentenheter och församlingens 1,01 procentenheter. 2. Utskottets ställningstaganden A v de skäl som nämns i regeringens proposition och på basis av erhållen utredning anser utskottet med beaktande av nedan anförda undantag att förslagen i propositionen till de delar de hör till statsutskottets behörighetsområde är behövliga och tillstyrker dem på nedan relaterat sätt. Utskottet föreslår att lagförslaget i lagmotion nr 24 skall förkastas. 2.1. Samordning av regeringens propositioner nr 75 och 234 Efter det att denna proposition avläts har regeringens proposition nr 234 med förslag till lagstiftning om socialskyddsavgifter och -premier för 1994 avlåtits och behandlas av statsutskottet. Den innehåller delvis likadana förslag som i föreliggande proposition nr 75. statsutskottet föreslår att de förslag till stadganden som ingår i bägge propositionerna stryks i proposition nr 7 5 och behandlas i sam band med proposition nr 234. Sålunda bör lagförslag nr 3 (Lag om interimistisk ändring av 62 folkpensionslagen) i sin helhet strykas i den föreliggande propositionen, ty det som föreslås i detta lagförslag ingår i lagförslag nr l (Lag om temporär ändring av folkpensionslagen) i regeringens proposition med förslag till lagstiftning om socialskyddsavgifter och -premier för 1994. Regeringen har i proposition nr 234 på nytt tagit ställning till saken och anser att kommunernas ökade skatteintäkter till följd av reformen av familjestödet bör beaktas i statsandelslagstiftningen (RP 168), varvid kommunernas andelar av folkpensionernas tilläggsdelar bör bestämmas på nytt på det sätt som föreslås i regeringens proposition om socialskyddsavgifter och -premier för 1994. I föreliggande proposition om reform av familjestödet bör också lagförslag nr 4 (Lag om den försäkrades sjukförsäkringspremie för 1994) strykas, ty samma förslag ingår i lagförslag nr 2 (Lag om sjukförsäkringsavgift och sjukförsäkringspremie för 1994) i regeringens proposition nr 234 om socialskyddsavgifter och -premier för 1994. I bägge propositionerna har förslaget till försäkrads sjukförsäkringspremie samma innehåll, men med tanke på den författningstekniska koordineringen av socialskyddspremierna är det bättre att det stadgas om saken i samma sammanhang som om övriga socialskyddsavgifter. 2.2. Barnfamiljernas ställning statsutskottet uppmärksammar socialutskottet på att enligt erhållen utredning leder regeringens proposition jämte de ändringar som enligt avtal skall göras senare i riksdagen till ett inkomstbortfall i de familjer med 1-2 barn som har ett barn som är 3-7 år. I fråga om barn i denna åldersgrupp bör det konstateras att familjerna också!j-ar drabbats av de höjda dagvårdsavgifterna. Aven annars har barndagvården redan blivit föremål för sparåtgärder. Inkomstbortfallet kan anses vara rätt stort då man även annars allmänt på grund av depressionen har varit tvungen att försämra familjerna utkomst. Därför anser statsutskottet det vara nödvändigt att socialutskottet ytterligare utreder hur det vore möjligt att med beaktande av de statsekonomiska förutsättningarna ge stöd också till t.ex.