Gud, Djävulen och vassen När Gud hade skapat alla fantastiska djur- och växtarter på jorden blev djävulen avundsjuk. Han tyckte det var orättvist att Gud skulle vara bäst i allt. Djävulen bestämde sig då för att göra ett gräs som var mycket större än alla andra. Han gjorde ett som var nästan två meter högt och som idag kallas rörfl en. Detta kunde inte Gud tåla så han gjorde omedelbart ett ännu högre gräs vassen. Då blev djävulen så arg så han bet i vassens blad. Efter detta ser man, om man tittar noga efter, att vassen har en sorts veck eller gropar i bladen som ser ut som bitmärken. På detta sätt kan man skilja den från rörflen och alla andra stora gräs om man är osäker. Den fascinerande VASSEN Insamlad vass Äldre vasstak 18
En del fågelarter är helt beroende av vass för att leva, till exempel sävsparven, men även sävsångare och rörsångare finns i de fl esta större vassbestånden i landet. Foto: Ola Jennersten/N ass är vårt största gräs och det kan bli nästan fem meter Vhögt. Det växer i sötvatten och brackvatten, men aldrig i saltvatten. Rötterna kan gå två meter djupt och nå vatten med tillräcklig kvalitet även om ytvattnet är sämre. Ett vassbestånd kan vara en klon av en enda individ. Vassen är otroligt effektiv på att sprida sig genom skott och kan växa med 200 till 300 skott per kvadratmeter. Under juli till september blommar vassen och miljontals frön, som bara är en tiondels millimeter stora, sprids under vintern. Trots den stora mängden frön är chanserna för ett frö att gro och bli färdig vass mindre än en på miljonen. Fröna har mycket speciella krav för sin groning. Vattnet får inte vara djupare än några få centimeter och groddplantan får inte översvämmas eller torka upp helt. Fröet måste också ha fri tillgång till god och näringsberikad jord, mycket ljus samt värme. Det enorma systemet av rötter och stamdelar under vattnet kräver mycket syre. Trots det kan vassarna breda ut sig i ganska syrefattiga områden, där andra arter kan ha svårt att klara sig. Det beror på att vassen kan transportera ned luftens syre från bladen i särskilda gångar i stammen, långt ned till rötterna. Sävsångare VASSEN ÖKAR Mänskliga störningar har hjälpt till att skapa lämpliga groningsbetingelser, till exempel sänkt vattennivå i sjöarna. Vägdiken där åkergödsling runnit fram kanske i kombination med vägsalterna har gynnat spridningen. Några extrema torrår under 1930-talet anses ha varit den utlösande faktorn till de plötsliga vassutbredningarna i flera sjösystem under 1900-talet. En mycket viktig orsak till vassens ökning, framför allt i skärgården, glöms ofta bort: allt färre betande kreatur. För hundra år sedan fanns det mångfaldigt fler kor och andra betesdjur i landskapet. Strandområden med frodig vegetation betades gärna och korna gick så långt ut i vattnet som de vågade. Foto: Bengt Ekman/N Visserligen är Östersjön övergödd, men detta har sannolikt inte varit huvudskälet till vassens ökning som många tror. Haven har ofta redan tillräckligt med näringsämnen för vassens behov. Landhöjningen, som grundar upp vattnen gynnar vassens spridning. Avsnörning av vikar till vasshav är en naturlig process, som ibland bekämpas helt i onödan. När vassen har etablerat sig i ett område där den tidigare inte funnits, kan den sprida sig oerhört fort. Ofta kan ett vassbestånd bestå av samma individ, som klonat sig själv! Vassen fortsätter sedan att klona sig år efter år och eftersom det rent genetiskt är fråga om samma individ, kan man säga att vassen kan bli tusentals år gammal. LÄS MER >> Foto: Ola Jennersten/N Taktäckning med vass Foton: Ola Jennersten/N VIKTIGT SOM TAKTÄCKNING Vassens viktigaste användningsområde är som taktäckning. Ett tillräckligt tjockt lager vass, anlagt med rätt teknik, kan hålla mycket länge och är fullt jämförbart med konventionella tak. Stor skicklighet vid anläggningen krävs. Vassen ska ligga mycket tätt och stråna måste överlappa varandra så att vassrörens mynningar aldrig pekar uppåt. I äldre tider gick man ut på isen så fort den bar och slog av den torra vassen med lie. Vassen bands ihop i kärvar som transporterades hem med häst och släde. Några exempel på andra användningsområden: Tillverkning av vassmattor strö i ladugårdar armering vid putsning och rappning av väggar hjälpmedel vid vävning växtfärgning (brungult) säckpipa (ljudmembran) kreatursfoder (nödlägen eller foder för de fattigaste) 19
Den fascinerande VASSEN VASSARNA OCH FÅGELLIVET Vassarna har sin egen speciella fågelfauna. De mest artrika fågelvassarna är de som finns vid större våtmarker och som har en flikighet och öppna vattensamlingar, laguner, i sig. För detta ska uppstå krävs att vattenståndet varierar lagom mycket. Isbildning som rör sig med vattnets rörelse kan effektivt skrapa bort vassen fläckvis. I lagunerna är det viktigt att den gamla vassen får stå kvar så att den får dö av och bilda en kolkälla för en explosion av mikroorganismer. De blir i sin tur mat för en mängd hoppkräftor, trollsländor och andra insektsarter som blir föda för grodor och fåglar som doppingar och änder. Lagunens stora fördel är att den blir fiskfri så att fåglarna slipper konkurrens om födan. MINSKNINGEN I EUROPA Medan vi i Sverige ibland förfasas över vassarnas utbredning, är det tvärt om i Kontinentaleuropa där den fortfarande är viktig som taktäckningsmaterial på hus. Vassen har här i stället minskat sin utbredning och arbete pågår på flera håll för att rädda vassen. Utdikningen av våtmarkerna är en viktig orsak till vassens tillbakagång. En annan orsak är extrem övergödning. Även om vassen gynnas av god tillgång på näringsämnen, så tål den inte hur mycket som helst. Blir det för övergött uppstår rena förgiftningseffekter, eller också tar andra arter över, som exempelvis kaveldunsarterna. GIGANTISKT FILTER Under vattenytan har vassarna ett virrvarr av stamdelar och rotsystem. Dessa fungerar som gigantiska filter i naturen. Partiklar som transporteras med vattnet fastnar och växterna tar upp näring för sin tillväxt. Den biologiska Vassarna har sin egen speciella fågelfauna. De mest artrika fågelvassarna är de som fi nns vid större våtmarker och som har en fl ikighet och öppna vattensamlingar, laguner, i sig. Sothöna är en av de arter som trivs i vassen. film av mikroorganismer som finns i alla sjöbottnar har här sitt verkliga eldorado. Mängden växtdelar är så stor att den sammanlagda ytan av den biologiska filmen blir mångfaldigt större än i en sjö utan vegetation. Under gynnsamma förhållanden kan därför mikroorganismerna här minska övergödningen från exempelvis jordbruket genom att omvandla nitriter och nitrater i vattnet till ofarlig kvävgas. Vassarna gör här alltså en ekosystemtjänst. VASS SOM BRÄNSLE I näringsrika våtmarker med goda förhållanden för vass kan det produceras upp till två kilo biomassa (torrvikt), per kvadratmeter. En vassvåtmark på 10 hektar skulle därmed kunna producera 200 ton bränsle per år. LÄS MER >> Foto: Darek Karp/Naturbild RÖRDROM EN TYPISK VASSFÅGEL Landets mest typiska vassfågel är rördromen. Den är perfekt kamouflagefärgad, ljusbrun färg med svarta streck. Fötterna har extremt långa tår som används för att gripa tag om stråknippen när den går i vassen. Fågeln är långsmal och kan ställa sig med näbben rakt upp, nästan som om den ville likna ett vasstrå. Lyssna noga under försommarkvällarna. Hör du någon som blåser i en flaska ute i vassen då är det rördromen som är i farten. 20
Sothöna Foto: Jan Töve/N Foto: Darek Karp/Naturbild Brun kärrhök Foto: Lennart Mathiasson/N Vattenrall BRUN KÄRRHÖK VASSENS KUNG Kungen över alla vassar är den bruna kärrhöken. Den häckar på vassbäddar, ofta mitt i den tätaste, nästan ogenomträngliga vassen. Kärrhöken tar ibland änder och doppingar, men den huvudsakliga födan består av vattensork och grodor. Trots detta får kärrhöken nästan aldrig jaga i fred över våtmarken, kråkor, måsar, björktrastar och vadare attackerar ständigt. VASSENS HISTORIA Vassen har funnits i det svenska landskapet sedan årtusenden. Ända sedan istiden har sjöar successivt vuxit igen med vegetation och omvandlats till våtmarker av olika slag. Till slut har sjöarna bara varit några meter djupa och då har vass och andra stora växter börja växa på den grunda botten. På bara några decennier kan sjön vara nästan helt igenvuxen av vass. Under denna tid sker också en explosion i fågellivet med mängder av doppingar, änder, vattenrallar, sothöns och sångare. Vassen har en mycket hög biomassaproduktion och naturen hinner inte bryta ned växtmaterialet som bara ökar år för år. Till slut kväver vassen sig själv. ph-värdet sjunker i det allt syrefattigare vattnet och ett kärr bildas. Vadare som grönbena och storspov kan börja häcka. I kärret bildas kärrtorv som växer till och då börjar en mosse bildas. Torvpacken växer på höjden. Orrar och ljungpipare hittar en ny miljö. Om man tar ett borrprov i en mosse, kan man hitta en lagerföljd som visar hela denna utveckling. Längst ned kommer gyttja, sedan vasstorv, kärrtorv och längst upp mossetorv (se illustration ovan). 21 21
Rörsångare Rörsångare tillhör de fågelarter som är starkt vassberoende. Rörsångaren häckar i vassen, där den även söker föda. Foto: Bengt Ekman/N Den fascinerande VASSEN Vi har minst 100 000 hektar vassar i Sverige. Om bara en tiondel av denna yta användes för energiproduktion, skulle två miljoner ton bränsle kunna produceras. Det finns idag två metoder som diskuteras för att utvinna energi ur vassen: eldning eller produktion av biogas. Jämfört med energiskogsodling har vasskörd flera fördelar. Man slipper kostsamma gödslingar näringsämnena finns redan i vattensystemet. En miljöfördel är också att vassen tar bort näringsämnen från våra vatten och därigenom minskar övergödningen. Dessutom kan det minska igenväxningen av en sjö. Vass fungerar som andra biobränslen; det binds lika mycket koldioxid i biobränslet som släpps ut när det eldas. Om samhället skulle väga in miljövinsterna med vasseldning genom till exempel lägre skatt, är det fullt möjligt att vass skulle bli ett konkurrenskraftigt bränsle i framtiden. Men då krävs utveckling av lämplig teknik. FÅGELARTER I VASSAR Starkt vassberoende (häckning + födosök) Brun kärrhök Rördrom Rörhöna Rörsångare Skäggmes Småfläckig sumphöna Sothöna Sävsparv Sävsångare Trastsångare Vattenrall Delvis vassberoende (häckning och/eller födosök) Blåhake Brunand Enkelbeckasin Gråhakedopping Gräsand Hussvala Kärrsångare Ladusvala Skedand Skrattmås Skäggdopping Smådopping Snatterand Stare Svarthakedopping Svarthalsad dopping Årta Visst vassberoende (säsongsvis eller mindre del födosök) Blå kärrhök Blåmes Bläsand Buskskvätta Busksångare Dvärgbeckasin Entita Fiskmås Flodsångare Grågås Gråhäger Gråsiska Gräshoppsångare Grönfink Gulsparv Knipa Knölsvan Kricka Kråka Lärkfalk Mindre hackspett Näktergal Pungmes Rosenfink Skata Stjärtand Stjärtmes Sångsvan Sädgås Talgoxe Talltita Törnsångare Varfågel Vigg Ängshök Totalt 63 av Sveriges 245 arter, dvs ca 25% (efter Björn Welander SOF) Foto: Alf Linderheim/N TALGOXAR ÖKAR ÄPPELSKÖRDEN Holländska forskare har visat att äppelodlare som sätter upp fågelholkar för talgoxar kan öka sin skörd med hela 66 procent. Dessutom behöver odlarna inte använda så mycket insektsgifter på våren för att bli av med larver som äter upp blommor och unga frukter. Talgoxarna har en förkärlek till larver som de matar ungarna med. Källa: Journal of Applied Ecology NY INTERNETSIDA FÖR ARTER Den ideella föreningen All species Foundation (www.all-species-org) har arbetat med att göra en komplett lista på alla arter i världen inom de närmaste 25 åren. Vill du söka efter någon speciell art, gå in på www.speciestoolkit.org där mer än 1 miljon arter är inlagda. Varje art har sedan tolv länkar till olika databaser där mer information finns om arten. Källa: Oryx 37:17 22
ANNONS 23