Kära vänner i Skånekretsen av Kvinnliga Akademikers Förening! I år är det 110 år sedan Akademiskt Bildade Kvinnors Förening, alltså nuvarande Kvinnliga Akademikers Förening, bildades 1904 för att kämpa för kvinnors rätt att inneha statliga tjänster. Det är samtidigt 80 år sedan föreningen vuxit sig så stor att man behövde etablera kretsar ute i landet. Den nybildade Skåne-kretsen höll sitt första medlemsmöte den 24 november 1934, efter ett inledande konstituerande möte den 18 mars, då Asta Kihlbom, känd kvinnosaksförkämpe i Lund, valdes till ordförande i kretsen. Firandet äger, lämpligt nog, rum på Lunds Studentskegård, ett annat av hennes framsynta projekt. Tiderna var inte ljusa. Vid det konstituerande mötet på Akademiska Föreningens lilla sal framhöll nationalekonomen Karin Kock, enligt Lunds Dagblad, att reaktionära krafter verkade för att åtminstone välbärgade akademiskt utbildade kvinnor i samhällets intresse inte borde konkurrera på arbetsmarknaden. Lagstiftningen hade visserligen redan 1909 givit kvinnor rätt att inneha alla statliga tjänster utom de prästerliga, men de goda platserna befolkades inte desto mindre av skapelsens herrar. Detta var ett slöseri med dyrt bekostad utbildning och kompetens. Känns problemet igen? Vid det första ordinarie mötet, i november 1934, var temat detsamma, men nu med skrämmande och märkliga utblickar mot den framväxande nationalsocialistiska rörelsen i Tyskland. Denna rörelse hade, återigen enligt ett referat i Lunds Dagblad, nyss fastslagit, trots indignerade protester från kvinnor till och med inom de egna leden, att all statsbildning alltid skapats av män enbart. Kvinnan hade endast sitt berättigande som barnaföderska av rasrena barn givetvis. Utbildade kvinnor hyste onda aningar. Sedan dess har det gått 80 år. Icke desto mindre kan vi fortfarande känna viss besvikelse över det slöseri med utbildning och kompetens det innebär att vara kvinnlig akademiker och befinna sig under ett osynligt glastak eller i det läckande röret utan samma reella möjligheter till befordring på arbetsmarknaden. KAF behövs, tyvärr måste man säga, men vi är glada över att ha varandra att kämpa tillsammans med! KH
Ej Skånes qvinnor kan tolerera att ej bestämma och själv regera. Vi gjorde plötsligt revolution och krävde omorganisation. Nu våra uppsvenska ädla systrar Visa vid ABQ:samkväm den 28 mars 1943. Mel.: I Apladalen i Värnamo till Skånes kallelse villigt lystrar. Vårt krav på frihet och jämlikhet ni mött med sann generositet. I alla hjärtligt välkomna ären till våra vårliga landamären. Vi äro glada att se er nu i vårt lundensiska ABQ. När Asta hemflugit från Great Britain hon bryr sig inte om oss ett kvitten. I hela Sverge hörs Astas röst, blott vi fått sukta en hel lång höst. Men nu i vår har hon oss på kroken, först ha vi grälat om Frågeboken, och nu har kretsen sin rätt enastående i sitt slag. stora dag, Ty visa ord av vår högste vice i Lund förvisso ej daglig spis ä. Låt sjuda friskt under hjässans lock ditt vett och snille, o Karin kock. Men Ester Ekedahl kallad Lundberg är helt lundensisk till form och grundfärg. Hon blir tack vare sitt Stockolmsstänk vår aldrig felande lilla länk. Spörj Eva Ramstedt, vårt gulds förvaltare, ifall hon trälar vid Mammons altare. Från guldets bojor är den nog fri, som varit vän med Madame Curie. Oss Kerstin Axberger radierar, med silkesvantar oss censurerar. Hon som en drottning ifrån sin tron regerar kvinnornas opinion. Du ej förhäve dig eller skrävle! Men tänk att hälsa en gäst från Gävle!! Och Ingrid Larsson från västsvensk krets kan här på samvaron sätta spets. En särskild värme få hälsningsorden till dem, som här företräda Norden. Det är vår tro och vårt säkra hopp: För er skall våren snart gå i knopp.