Håkan Lindkvist, Åke G. Sjöberg, Jan Utas, redaktör. Författarna är själva ansvariga för sina artiklars innehåll.

Byggnadshyttan på Gotland 2003 2004

REDAKTIONSKOMMIT TÉ Håkan Lindkvist, Åke G. Sjöberg, Jan Utas, redaktör. Författarna är själva ansvariga för sina artiklars innehåll. OMSLAG Tofta kyrka under restaurering våren 2004. OMSLAGSFOTO Jan Utas, Visby. PRODUKTION Byggnadshyttan på Gotland, Visby 2005. GRAFISK FORM Helena Duveborg. TRYCK Snabba Tryck, Visby 2005. Respektive författare. ISBN 91-974679 - 1 - X

INNEHÅLL Förord 5 Håkan Lindkvist Stiftelsen Byggnadshyttan på Gotlands verksamhet 2003 2004 9 Kristin Balksten Beständighetsproblem för kalkputs 23 Johan Knutsson Axel Herman Häggs restaurering av Dalhem kyrka 31 Louise Borgö En nytvättad landsortskatedral 55 Jan Utas Kalkbruk och kyrkounderhåll 65 FÖRFATTARNA Balksten, Kristin, tekn.lic., doktorand vid CTH, Göteborg Borgö, Louise, byggnadsantikvarie vid Länsmuseet på Gotland Knutsson, Johan, fil.dr., intendent vid Nordiska museet Lindkvist, Håkan, byggnadsingenjör, hyttmästare Sjöberg, Åke G., f.d. lektor, Visby Utas, Jan, arkitekt SAR MSA, Visby

JAN BJÖRKLUND Stiftelsen Byggnadshyttans ordförande 1986 2003 STIFTELSEN BYGGNADSHYTTAN PÅ GOTLAND utgav för två år sedan sin första»berättelse«. Den gällde åren 2001 2002 och inleddes med några minnesord över den i januari 2003 bortgångne ordföranden, länsrådet Jan Björklund, ordförande i Byggnadshyttan alltsedan stiftelsens bildande. Vi tillägnar Jan Björklunds minne denna andra skrift i den lilla skriftserien. 4

FÖROR D BYGGNADSHYTTAN ÄR EN STIFTELSE och dess intressenter är Riksantikvarieämbetet, Samfälligheten Gotlands kyrkor, Gotlands kommun samt Föreningen Gotlands fornvänner (dvs. Länsmuseet). I hyttans uppdrag ingår inte blott att utföra kulturvårdande underhållsarbeten utan även att utveckla arbetsmetoderna, samtidigt som man skall bevara de gamla. Man skall sprida sina kunskaper och man skall berätta om sin verksamhet. Denna skrift är således en del i det arbetet. För att kunna göra allt detta krävs ekonomiska medel och hyttan har inga andra än de pengar den kan arbeta ihop. Den begränsade vinst verksamheten ger skall således användas förutom att i någon mån konsolidera stiftelsen just till en skrift av detta slag. För att uppnå ett överskott behövs arbetsuppdrag. Sådana skaffar hyttan inte utan framgång ibland på den öppna byggnadsmarknaden. Bland stiftarna är det blott Samfälligheten Gotlands kyrkor som ger nämnvärda beställningar. De är desto fler. Samfälligheten började sin verksamhet 1984, hyttan sin två år senare. Av de ungefär ett hundra kyrkorestaureringar uppdelade i yttre och inre samt tornfasader och värmesystem som samfälligheten låtit göra under hyttans tid har Byggnadshyttan utfört drygt sjuttio. Samfälligheten låter varje år någon eller några restaureringar gå ut på anbud utanför hyttans verksamhet. Det ger samfälligheten en kontroll på hyttans kostnadsläge. Under senare år är det dock blott två gotländska byggnadsfirmor som visar intresse, de är små, trogna samt specialiserade och gör goda arbeten. Även de här byggmästerierna bidrar till att uppehålla kunskapen om de medeltida gotlandskyrkornas restaureringsvillkor. I dessa fall använder samfälligheten hyttan som konsult för upphandling och kontroll. Denna skrift har tre sakområden: Byggnadshyttans verksamhet under de två aktuella åren, den återkommande frågan om kalkputs på gotlandskyrkorna samt Dalhem kyrka som synnerligen uppmärksammat restaureringsobjekt i historia och nutid. Som synes har Byggnadshyttan under åren haft intressanta arbeten också förutom att vårda öns kyrkor, men det är likväl dessa som utgör stommen i hyttans verksamhet. Vad gäller kyrkornas yttre restaurering tar vi här upp den ständigt återkommande frågan om kalkputs. 5

FÖRORD Att nyputsade kyrktorn snart fläckats av kalkputsskador, ja, det har många gotlänningar sett. Nu gäller det i och för sig inte bara kyrkorna och kyrktornen och inte heller bara Byggnadshyttans arbeten. Nej, det är ett generellt problem. Många äldre murarkunniga säger sig veta vari felen består, men de har inte sällan motstridiga uppfattningar, och då deras råd tas till vara fungerar de inte alltid då heller. Här har vi nu två uppsatser i ämnet. Den ena skriven av samfällighetens och hyttans ständige rådgivare under ett drygt decennium, arkitekten Jan Utas, som f.ö. under många år varit byggnadskunnig hos Länsmuseet. Han har följt arbetena och därmed problemen på nära och lokalt detaljerat håll. Har också studerat de inte så få lämningar av medeltida kalkputs som ännu finns här och var i och på kyrkorna. Den andra skribenten är Kristin Balksten, som sedan några år doktorerar vid Chalmers i Göteborg och Högskolan på Gotland. Hon är civilingenjör och byggnadsvårdare. Under sitt doktorerande deltar hon flitigt i de svenska och viss mån internationella diskussionerna om kalkputs, leder seminarier och undervisar emellanåt vid Högskolan på Gotland. I enlighet med sitt uppdrag bidrar hyttan ekonomiskt till hennes forskning, och det gör den tillsammans med bland andra samfälligheten och Församlingsförbundet på riksplanet. För hyttans del gäller härvid att inte blott pekuniärt bidraga till forskningen utan att också ställa upp med praktisk hjälp och handledning. Kristin Balksten har därför tillsammans med hyttans arbetslag strukit kalkputs på många gotländska kyrkväggar. Förhoppningen är naturligtvis att dessa studier skall leda till tydligt minskade bekymmer och kostnader! i framtiden. För gamla gotlänningar är Dalhem kyrka något alldeles märkvärdigt. Där den reser sig i landskapet ter den sig som en katedral. De höga gotiska linjerna visar sig när man kommer närmare ha åtskilliga lugna romanska bågar. Skiffertaken är alls icke gotländska, och kyrkans inre är fyllt av mångahanda konstinslag, refererande till många epoker. Och man fångas omgående av de nästan söndagsskoleaktiga väggmålningarna. Här berättar nu kulturhistorikern Johan Knutsson om den genomgripande restaureringen för ungefär hundra år sedan, som gav Dalhem berömmelse men senare också bister kritik. Dalhems berömmelse sammanfaller med den gotländska turismens genombrottsår. Det var i hög grad en kvalitetsturism, där orkidéer, kulturhistoria och måhända fredligt pensionatsliv var mer lockande än överfulla badstränder och krogar. Dalhem kyrka var ett»måste«. Svenska Turistföreningens gotlandshandbok berättar om tågbyte i Roma och rekommenderar Gandarve gästgivargård. 6

FÖRORD Så kom världskriget. Turismen dämpades. Men 20-talet med dess nybyggda, vita gotlandsbåtar satte fart på en upplevelsesökande turism. Och den gällde fortfarande i hög grad blomsterängar, fågelsång och studiebesök i medeltidskyrkorna. Gotlands Turistförening ordnade en»dalhemstur«med buss, två eller tre gånger i veckan, som förutom höjdpunkten Dalhem kyrka innefattade besök i Jakobsbergs utsiktstorn, i Barlingbo kyrka för att studera dopfunten, samt en stunds kringvandrande vid klosterruinen i Roma. I avgiften ingick även kaffe med bröd, dvs. bulle samt en torr och en mjuk kaka, i en trädgård i Dalhem. Så kom ett nytt världskrig. Gotlandsturismen gick i dvala, men återuppväcktes i slutet av 40-talet. Dalhemsturerna togs åter upp och de fortsatte några år. Från det tidiga 50-talet minns jag dem. Jag var guide. En ung guidande student skulle naturligtvis ha rätt entusiasm inför kyrkväggarnas bildmassor. Jag minns hur svårt det var, ty jag hade omoget och med skadeglädje tagit till mig den ganska fräna kritik som riktats mot arkitekten Hägg och konstmålaren och konservatorn Pettersson. Jag höll dock inne med sådana kommentarer. Och det gjorde mig lite ont om Wilhelm Pettersson, ty jag hade sett»farbror«pettersson sitta med dinglande ben på enkla men höga byggnadsställningar i Fröjel kyrka sommaren 1938 då han lockade fram sköna bilder i korvalvet, samt en»helig biskop«på östra korväggen. Då var han, har jag senare begripit, en konservator som skulle ha kunnat få godkänt av vår tids antikvarier och byråkrater. Men jag minns också hur jag för nu kanske femton år sedan kom med en grupp synnerligen kulturhistorisk intresserade äldre tyskar. Jag hade visat dem Gothem, Anga och Norrlanda. När vi steg in i helgedomen i Dalhem sade en i hög grad bildad och lärd dam: SO eine schöne Kirche! En fri översättare skulle måhända våga: Äntligen en riktigt vacker kyrka! Hon hade väl med viss missräkning försökt tolka de alltmer försvinnande bilderna i Gothem och tyckte nog att Anga var bra liten. Byggnadshyttans och samfällighetens verksamheter är underkastade många antikvariska myndighetstillstånd och -kontroller. Länsstyrelsens kyrkoantikvarie ger tillstånden och förordnar om tillsyn och antikvarisk kontroll. Denna görs oftast av länsmuseet, och där har Louise Borgö i några år varit den flitigaste kontrollanten. Hon har följt restaureringarna från upptaktsmöten till slutbesiktning och varit med vid de många byggmötenas livliga diskussioner. Här rapporterar hon om den nyligen genomförda stora inre restaureringen i Dalhem. Så här långt efter den häggska restaureringen måste man med odelad beundran betänka den tidens beslutsprocesser och finansiella lösningar. Drivande kraft var 7

FÖRORD kyrkoherden i Dalhem, Johan Odin. Han fick med sig sin församling och sitt kyrkoråd. Han lyckades intressera regeringsledamöter och riksdagsmän. Ja, hans vädjanden nådde självaste kungen, Oskar II. Denne var inte snål, och konungens generositet belönades med det höga namnchiffret i det nyskapade västfönstret. Odin drev en välorganiserad insamling. Man kan följa hans tryckta redovisning över landet. Det börjar med välkänt och förmöget folk i Härnösand, och bland de många namnen från norrlandskusten hittar man några där etablerade gotlänningar. I Uppsala ledes listan av några professorer, men där finns också anonyma studenter samt en änkeärkebiskopinna. I Stockholm finner vi i och för sig många med gotländsk familjebakgrund, men också många andra välkända stockholmsnamn, bland andra landets under sent 1800-tal mest omtalade kyrkoarkitekt samt en mycket framstående konsthistoriker. I Göteborg ställer många av tidens kända donatorer upp fast med för dem ganska måttliga belopp. I Skåne är det grevar och baroner, titlar som återfinnes även på östgötaslätten. På Gotland ter det sig likadant fast i provinsiella och mestadels lantliga proportioner, med många, ja just många, små bidrag. Odins egna församlingsbor samt hans kollegor bland stiftets kyrkoherdar bidrar efter förmåga. Ur denna massa av välvilliga lyfter sig tvenne: på riksplanet Oskar med 1 000 kronor, på provinsplanet Odin själv med 600 kronor. Den ödmjuke givaren skriver inte ut sitt namn. Han skriver:»j. O-n, Dalhem 600 :-«, samt på raden under:»d:o ytterligare 135:-. Och ensam är han inte, ty ännu en rad senare:»fru Th-e O-n, d:o 50:-«. 50 kronor, det var även vad landshövdingen skänkte. I en tid av försämrad kyrklig ekonomi och ovisshet beträffande offentliga anslag är sådant en glad läsning. Man finner den i den minnesskrift Odin skrev över restaureringen. Mot slutet av boken kommer en porträttsida över de fyra»restauratörerna«. Störst bild har A. H. Hägg. De tre andra är den antikvariskt verksamme visbybyggmästaren Nils Pettersson, den redan omtalade C. Vilh. Pettersson samt Joh. Odin själv (namnformerna här enligt boken). Dessa tre är alla kungligt ordensprydda. Johan Odin kallar helt blygsamt den innehållsrika lilla boken för»broschyr«. Idag är den eftersökt och en prydnad för varje gotlandicahylla. Kanske blir det så också en gång med dessa våra tvåårsberättelser. Åke G. Sjöberg Styrelsens vice ordförande Tjänsteförrättande ordförande 2003 och 2004 8

Håkan Lindkvist STIFTELSEN BYGGNADSHYTTAN PÅ GOTLANDS VERKSAMHET 2003 2004 BYGGNADSHYTTANS BAKGRUND OCH ORGANISATION En byggnadshytta är enligt Nationalencyklopedien»en arbetsorganisation kring ett större bygge, framför allt under medeltiden, renässansen och barocken. Förutom byggmästare/arkitekt och stenhuggare ingick i byggnadshyttan olika hantverkare, såsom murare, kalkrörare, timmermän och smeder. Också stenbrottens grovhuggare och byggplatsens hantlangare tillhörde vanligen organisationen. Den reglerades av stadgar och hade en egen, intern rättsskipning. Byggnadshyttan hade högre status och friare rättsställning än de till städerna bundna yrkesskråna. Ordet kan också beteckna en verkstadslokal i vilken medlemmarna i organisationen utförde en del av sina arbeten«. Byggnadshyttan på Gotland Byggnadshyttan på Gotland bildades 1986 som en stiftelse med syfte att varaktigt säkerställa den hantverkskunskap som fordras för restaurering av äldre bebyggelse. Stiftarna är Riksantikvarieämbetet, Samfälligheten Gotlands kyrkor, Gotlands kommun och Föreningen Gotlands fornvänner (huvudman för Länsmuseet på Gotland). Två representanter från respektive av de båda förstnämnda organisationerna och en för vardera av de sistnämnda bildar tillsammans med en opartisk ordförande hyttans styrelse. Ordförandeposten innehas sedan den 1 januari 2005 av länsrådet Anders Granat. Bakgrunden till hyttans tillkomst är det omfattande vårdbehovet hos den stora mängden kulturhistoriskt värdefulla byggnader på ön med de 92 medeltidskyrkorna och ringmuren och ruinerna i Visby som främsta representanter. Förutom att medverka vid underhållet av dessa skall man enligt stadgarna utbilda hantverkare och utveckla hantverksmetoder, tillverka byggnadsmaterial samt sammanställa och sprida vunna kunskaper och erfarenheter. 9

VERKSAMHET 2003 2004 Byggnadshyttans Kalk AB Stiftelsen äger 90 procent av dotterbolaget Byggnadshyttans Kalk AB. Bolagets verksamhet, som startade 1991, innebär tillverkning och försäljning av kalk och kalkprodukter och andra material för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Kalkbolaget har ingen personal anställd, tjänster för administration och produktion köps av stiftelsen. Personal Byggnadshyttans chef med titeln hyttmästare är sedan 1997 Håkan Lindkvist. Han är byggnadsingenjör och har tidigare varit verksam i olika funktioner hos entreprenadföretag i Skåne, bland annat som arbetschef hos JM AB (John Mattson Byggnads AB) och som vd för mur- och putsspecialistföretaget Pukab i Malmö. I övrigt bestod Byggnadshyttans personal vid utgången av år 2004 av en kamrer/ kanslist, två arbetsledare, två konservatorer och 15 bygghantverkare. Byggnader och anläggningar Byggnadshyttans kontor ligger i Gamla Residenset, ett knuttimrat hus från 1640- talet beläget mycket centralt invid Donners plats i Visby innerstad. Inom endast ett par hundra meters radie finns några av verksamhetens närmaste samarbetspartners inom länsstyrelse, länsmuseum, och högskola. Huset, som är byggnadsminnesförklarat, ägs av Föreningen Gotlands fornvänner. Kalkbolaget är sedan 1996 ägare till fastigheten S:ta Maria 37 i Visby, belägen alldeles intill Domkyrkan. Fastigheten köptes nämnda år in från Fornvännerna. På tomten finns två sammanbyggda medeltida stenhus,»johan Målares hus«, vilka även dessa är byggnadsminnesförklarade sedan 1966. Husen har totalrenoverats av hyttan och inrymmer i dag en lägenhet, studentrum och lokaler samt en vinkällare. Byggnadshyttans förråd, verkstäder och personalbyggnader m.m. ligger på av Gotlands kommun förhyrd mark vid Djupkvior i södra utkanten av Visby. Anläggningen är mer eller mindre under ständig utveckling. För närvarande inryms där verkstäder för specialsnickeri, för specialglasmästeri samt för materiel och utrustning; arbetsledningskontor med personalutrymmen och arkiv; konservatorsateljé, kall- och varmförråd för byggnadsmaterial och maskiner, samt kalkgravar för lagring av våtsläckt kalk, m.m. I anslutning till Djupkviorförrådet ligger»katedralen«, en kyrkobyggnad i miniformat. Den uppfördes 1995 96 som övningsobjekt av elever från byggnadsvårds- 10

VERKSAMHET 2003 2004 utbildningen vid Högskolan på Gotland och instruktörer från Byggnadshyttan. Idag används den bland annat för provning och utveckling av klimatstyrutrustning för kyrkobyggnader. I Hejnum, drygt två mil nordost om Visby, ligger på arrenderad mark den vedeldade kalkugn som används vid framställningen av Byggnadshyttans våtsläckta kalk. Kalkbrottet, varifrån kalkstenen till bränningen hämtas, ligger i omedelbar anslutning till kalkugnen. Kalkstenen bryts enligt avtal med ägarna till fastigheten Hejnum Rings 3:1. På platsen finns också en fungerande tjärdal (gotl. sojde). Kalktillverkningen För Kalkbolagets räkning tillverkades ca 30 ton våtsläckt kalk under 2004, och motsvarande mängd avyttrades. Därav köptes ca 21 ton tillbaka av Byggnadshyttan för att användas i byggverksamheten. Försäljningen har varit lägre än genomsnittet tidigare år. Orsakerna är vid sidan om ökad lokal konkurrens bland annat att man vid fasadarbeten på kyrkorna numera oftast inskränker sig till putslagning istället för omputsning och vid invändiga arbeten till rengöring istället för kalkavfärgning. Ekonomi Omsättningen år 2004 var för Stiftelsen Byggnadshyttan ca 17,0 milj. kronor, för Byggnadshyttans Kalk AB ca 0,9 milj. kronor. Av verksamhetens intäkter och kostnader är 2 procent respektive 3 procent hänförliga till Kalkbolaget. Den redovisade vinsten uppgick till ca 0,4 milj. kronor. Fördelningen av arbetsvolymen mellan kyrkorestaureringar och övriga entreprenader har under året varit 64 procent kyrkoentreprenader och 36 procent övriga arbeten. 11

VERKSAMHET 2003 2004 UTFÖRDA RESTAURERINGSARBETEN Kyrkorestaureringar De kyrkorestaureringar som Byggnadshyttan utför på uppdrag av Samfälligheten Gotlands kyrkor görs normalt på löpande räkning. Av de utvändiga projekten lämnar samfälligheten varje år ut något eller några för anbudsräkning på öppna marknaden. Hyttan har sedan sin tillkomst vid sidan av ett större antal utvändiga arbeten svarat för samtliga invändiga restaureringar. I de fall arbetena lämnas ut till privata byggnadsfirmor fungerar hyttmästaren som byggledare. Under 2003 04 var det fallet vid de utvändiga restaureringarna av Alskog och Eke kyrkor. Av hyttans restaureringar under samma tid kan man i första hand nämna den invändiga rengöringen av Dalhem kyrka (se separat artikel) och den ut- och invändiga restaureringen av Lau kyrka. Lau är öns största landsbygdskyrka. Den genomgick åren 1958 60 en radikal utoch invändig restaurering under ledning av arkitekt Åke Porne, Stockholm. Yttertaken byggdes om och belades med kopparplåt, all invändig inredning revs ut och de fasta bänkarna från 1890-talet ersattes med ett mindre antal lösa stolar i koret. Trägolvet byttes mot ett stengolv. Förändringarna av interiören medförde bland annat att efterklangstiden blev mycket lång och de akustiska förhållandena i kyrkorummet lika svårhanterliga som musikaliskt intressanta. Något fungerande uppvärmningssystem installerades inte, och kyrkan besvärades särskilt under vår och höst av svår kondensbildning på golv och pelarfundament. Den under 2003 04 utförda restaureringen planerades 2001 02 som ett samarbetsprojekt mellan Samfälligheten Gotlands kyrkor, Lau församling och Högskolan på Gotland. Arbetet leddes av en referensgrupp med deltagare förutom från de nämnda även från länsstyrelsen, länsmuseet och Byggnadshyttan. Arkitekt för restaureringen var Jan Utas, Visby, som tillsammans med en av årskurserna vid Högskolans byggnadsvårdslinje tog fram underlaget för projekteringen. Man beslöt i huvudsak att behålla kyrkan i den gestalt den fått genom 1960-talsrestaureringen, men att komplettera interiören för att få ett fungerande kyrkorum som även kan användas under den kalla årstiden. De lösa stolarna byttes ut mot två fasta och slutna bänkkvarter i koret, och den gamla predikstolen från 1700-talet, varav endast korgen nyttjats och detta på en ny plats i kyrkorummet, restaurerades och återuppsattes på sin ursprungliga plats vid en av pelarna i koret. Altarbordet återställdes med sin ursprungliga altarskiva, 12

VERKSAMHET 2003 2004 Vid restaureringen av Lau kyrka byttes de lösa stolarna i koret ut mot två fasta och slutna bänkkvarter. Foto Peter Olsson. I det nya värmesystemet i Lau ingår bland annat två smidda s.k. värmekronor med inbyggd infravärme. Foto Jan Utas. 13

VERKSAMHET 2003 2004 Det ornerade sättsteg av trä som påträffades i Ekeby vid kyrkans restaurering 2004. I Ekeby rengjordes väggarna och valven i kyrkorummet. Foto Peter Olsson. 14

VERKSAMHET 2003 2004 och ett par förrådsutrymmen för lösa stolar etc. avskärmades i långhusets hörn. Mest intressant var dock att kyrkorummet efter förslag av tekn. dr. Tor Broström vid Högskolan på Gotland försågs med ett nytt värmesystem bestående av konventionella elradiatorer längs väggarna i långhuset för att med hänsyn till kondensproblemen hålla en viss grundvärme i rummet samt s.k. värmekronor med infravärmeelement ovanför bänkkvarteren i koret. I bänkkvarteren har även installerats golvvärme. Kronorna, tillverkade av smidesfirman AB K S Wickman & Son i Visby, utformades efter förebild av de två medeltida ljuskronor som hänger i kyrkans långhus. Ett nytt högtalarsystem installerades också. Efter fullbordad restaurering återöppnades kyrkan i december 2004 av biskop Lennart Koskinen. I Ekeby kyrka gjordes under samma tid en rengöring av väggar och valv, varvid bland annat kyrkans ovanligt rika målningsskrud från såväl 1200-talet, 1400-talet som början av 1800-talet konserverades. I övrigt kan nämnas att under det nuvarande golvet påträffades ett medeltida trägolv, dendrokronolgiskt daterad till vinterhalvåret 1278 79, med bland annat ett cirkelornerat sättsteg (se foto s. 14). 2003 reparerades Hejde kyrka utvändigt genom en grundlig reparation av tornhuven och omputsning av fasaderna på hela kyrkan. Den korrugerade plåt som 1975 lades ovanpå de läckande faltaken som en skyddstäckning togs nu bort, och faltaken över kor, långhus och sakristia lades om på täta undertak av bräder och papp. Även på kyrkan i grannsocknen Väte reparerades tak och fasader under 2003. Faltaken på hela kyrkan lades om på samma sätt som i Hejde, och takryttaren, som var kraftigt angripen av röta och trägnagande insekter, genomgick en omfattande reparation. Spritputsen på kyrkans norra, västra och östra fasader förnyades. Kyrkans södra fasad består av släthuggna kalkstensblock samt reliefstenar ur en rundbågsfris från den 1100-talskyrka tillskriven anonymmästaren Byzantios som revs när den nuvarande kyrkan byggdes på 1300-talet. En tidigare okänd sten från 1100- talskyrkans rundbågsfris återfanns vid restaureringen under putsen på västfasaden. Masverk och poster i kyrkans fönster reparerades av Byggnadshyttans stenkonservator Rebeca Kettunen. Under 2004 restaurerades Tofta och Garde kyrkor utvändigt. Tornhuvarna reparerades på båda kyrkorna genom utbyte av stora delar av stomme och ytterpanel. Dessutom lagades och vitkalkades fasadputsen, tornfasaderna avfärgades dock med kalkcementfärg eftersom tornen här är putsade med motsvarande brukssort. På 15

VERKSAMHET 2003 2004 På Hejde kyrka reparerades tornhuven, faltaken lades om och fasaderna vitkalkades. Här pågår omläggning av tornets södra galleritak. Foto Louise Borgö. Garde kyrka under restaurering 2004. Foto Peter Olsson. 16

VERKSAMHET 2003 2004 Tofta reparerades även faltaken över kor och långhus genom utbyte av rötskadade och sönderspruckna bräder. Dessa tak hör för övrigt till de fåtaliga kyrktak på ön som ännu saknar täta undertak av papp eller dylikt. I Tofta hittades vid städningen av tornvinden en ringbrynjehuva från 1200-talet. Av övriga arbeten på kyrkorna kan nämnas att i Visborgskyrkan i Visby, uppförd på Riksantikvarieämbetets lista över kulturhistoriskt värdefulla kyrkobyggnader byggda efter 1939, gjordes en rad invändiga reparationsåtgärder under 2003, och på Akebäck kyrka reparerades och kalkavfärgades den utvändiga putsen m.m. under 2004. Hyttan har därutöver fungerat som generalentreprenör vid utbyte och komplettering av de elektriska värmesystemen i Etelhem och Fröjel kyrkor. I en lång rad andra kyrkor har underhållsarbeten av olika slag och av varierande omfattning utförts. Ett årligt återkommande arbetsuppgift är bland annat administrationen av de många tjärstrykningarna av brädklädda tornhuvar och tak som utförs av enskilda firmor på uppdrag av Samfälligheten Gotlands kyrkor. Under 2003 utförde hyttan på uppdrag av Klinte kyrkliga samfällighet en omfattande utvändig restaurering av Hamnkyrkan i Klinte, uppförd helt i trä. 2004 reparerades spåntak och fasadputs på Hallshuks kapell i Hall, en byggnad som förvaltas av Lärbro kyrkliga samfällighet. Under 2003 gjordes även ett gästspel på fastlandet. På uppdrag av Ösmo kyrkliga samfällighet utfördes en rad arbeten på Torö kyrka. Fasaderna och fönstren reparerades, klockstapeln restaurerades, och en förrådsbyggnad om- och tillbyggdes. Restaureringsarbeten på profana byggnader m.m. Utöver kyrkorestaureringarna har hyttan under 2004 utfört sin under senare år största profana entreprenad, ombyggnaden av den södra ladugårdslängan vid den byggnadsminnesförklarade prästgården i Vamlingbo till ett Naturum. Byggnaden är från tiden omkring år 1800, och förutom bevarade ytterväggar och mellanbjälklag har den byggts om i sin helhet med bibehållande av sin ursprungliga karaktär. Arbetet utfördes på uppdrag av Heligholm Utveckling AB efter ritningar av Johan Celsing Arkitektkontor AB i Stockholm. Projektet färdigställdes i december 2004. I kvarteret Priorn 2 i Visby Biskopsgården har tegeltaket på Kapitelhuset vid S:t Drottensgatan lagts om, och fasaderna på den s.k. betjäntflygeln har reparerats, allt på uppdrag av länsmuseet. 17

VERKSAMHET 2003 2004 Ladugårdslängen vid prästgården i Vamlingbo byggdes 2004 om till ett Naturum av Byggnadshyttan. Foto Jan Utas resp. Karl-M Ekengren. 18

VERKSAMHET 2003 2004 I Visby har även utförts en rad reparations- och ombyggnadsarbeten på olika enfamiljshus på beställning av privata fastighetsägare, bland annat på S:ta Maria 29, Laboratorn 3 och Löjtnantsgatan 26 (takomläggningar), Södra Slottsgränd (reparation efter vattenskada) och Torngränd respektive Kinbergs plats (fasadarbeten samt ombyggnad av kök). På landsbygden har bland annat utförts underhållsåtgärder på det byggnadsminnesförklarade bostadshuset från 1800-talet vid Isums i Atlingbo, samt en inredning av en kalkstensflygel från samma århundrade vid Norrgårde i Vallstena till provkök m.m. Ett flerfamiljshus vid Storgatan i Slite har försetts med nytillverkade entrédörrar av ek. Av mer udda uppdrag kan avlägsnandet av den mycket stora murgrönan på koret till S:t Nicolai ruin i Visby nämnas. Uppdragsgivare var Riksantikvarieämbetet. Hyttans konservatorer har vid sidan av arbeten i samband med de nämnda kyrkorestaureringarna utfört konservering av olika typer av inredningar etc. i fastigheterna Kaplanen 6 i Visby, Visby Hotel (målningarna i det s.k. Hansarummet), Katthamra gård i Östergarn och Lauter på Fårö. I Hejnumkalkugnen bröts under den aktuella perioden två ugnar sten och brändes. Packstenen forslades till Djupkviorförrådet där kalken våtsläcktes för långtidsförvaring i kalkgravar. UTBILDNING OCH KUNSKAPSSPRIDNING ETC. Doktorandstipendium Byggnadshyttan och Samfälligheten Gotlands kyrkor ingår tillsammans med Partek Nordkalk AB, Svenska kyrkans församlingsförbund, Scancem Research AB samt Murverksrådet AB i en intressegrupp som under fyra år finansierar en doktorandtjänst, inriktad på utveckling av putsbruk. Hyttan och samfälligheten bidrar med 75 000 kronor per år vardera, dvs. totalt 150 000 kronor per år. Projektnamnet är Beständig puts på murverk. Doktorandtjänsten innehas av tekn. lic. Kristin Balksten. Projektet bedrivs inom ramen för Företagsforskarskolan NMK (Naturliga material med inriktning mot miljö- och kulturvård) vid Göteborgs universitet. Forskarskolan syftar till att öka utbytet mellan naturvetenskapliga, tekniska och humanistiska discipliner och vidareutveckla beständiga, kulturvårdande och miljömässigt bärkraftiga material och behandlingsmetoder för byggnader och andra konstruk- 19

VERKSAMHET 2003 2004 tioner, såväl kulturhistoriskt intressanta som övriga. Utöver Göteborgs universitet deltar även Högskolan på Gotland, Chalmers tekniska högskola i Göteborg och Högskolan i Dalarna. Kristin Balksten har informerat om projektet i olika relevanta sammanhang såsom vid Nordiskt forum för byggningskalks seminarier i Trondheim hösten 2003 och i Skåne hösten 2004, vid ett av Riksantikvarieämbetet anordnat kalkputsseminarium i Stockholm i mars 2004, samt vid Svenska kyrkans fastighetsdagar i Stockholm i oktober 2004. Hon har även publicerat artikeln The pore structure in lime plaster as a key to understanding moisture transportation propierties and frost damages, samt Kalkputs 2003/2004 kunskap och praxis i fyra län, en inventering på uppdrag av Riksantikvarieämbetet. Projektet innefattar en förhållandevis stor del praktiska moment, bland annat har ett stort antal putsprover utförts på ett äldre kalkstenshus vid Diskarve i Roma. Klimat i kyrkor Det system för styrning av klimatet i våra kyrkor som sedan 2002 provats i Fårö kyrka har under 2003 installerats även i Etelhem kyrka. Kontinuerlig uppföljning sker genom tekn. dr. Tor Broströms försorg vid Högskolan på Gotland. Efter en första utvärdering 2004 kan man konstatera att fuktstyrningen fungerar på avsett vis, och att man med standardkomponenter kan anpassa ett befintligt elvärmesystem för styrning mot konstant relativ fuktighet. Vissa justeringar har vidtagits under försöksperioden, bl.a. har maxvärdet på temperaturen ändrats. Studiebesök I november 2004 besöktes Byggnadshyttan av Norsk Hantverksutvikling, en organisation med uppdrag att dokumentera och sprida kunskap om teknik och hantverk. Byggnadshyttans personal gjorde i april 2004 en studieresa till Barcelona i Spanien. Bland annat besågs La Sagrada Famila-katedralen och Olympiabyn. Inom ramen för arbetet i referensgruppen för Lau kyrkas restaurering, där hyttmästaren ingår, deltog denne i maj 2003 i en studieresa till Danmark med besök i bland annat en lång rad medeltida kyrkor. Teknik- och utvecklingsmöten Hyttans anställda samlas fyra gånger per år till s.k. teknik- och utvecklingsmöten. Programinslag är information om t.ex. nya metoder, redskap och litteratur, samt föredrag, grupparbeten och företagsinformation. 20