830 1549-12/121 1(5) Bankernas upplysningsplikt - särskilt fråga om kontoutdrag Kronofogdemyndigheten (KFM) har rätt att kräva att tredje man lämnar upplysningar om sina ekonomiska mellanhavanden med gäldenären. Upplysningsplikten är obegränsad, men gäller endast för sådana uppgifter som behövs för att verkställa utmätning. Exempelvis saknar KFM som regel anledning att begära uppgifter om fler tillgångar än vad som behövs för att utmätningsfordringen inklusive förrättningskostnader ska täckas. Oftast behöver inte KFM få andra upplysningar från bank än uppgift om saldo på konto. Om det av särskild anledning behövs uppgifter om transaktioner på konto har KFM rätt att få ett kontoutdrag. Maria Mindhammar Verksamhetschef Webbplats: www.kronofogden.se E-postadress: kronofogdemyndigheten@kronofogden.se Postadress Besöksadress Telefon Telefax Box 1050 Esplanaden 1 0771-73 73 00 08-29 26 14 172 21 SUNDBYBERG 172 67 SUNDBYBERG
2(5) RÄTTSLIG PROMEMORIA 1 Bakgrund, frågeställning och syfte Inom KFM har fråga uppkommit hur långt bankernas upplysningsskyldighet enligt 4 kap. 15 utsökningsbalken (UB) sträcker sig. Vad som diskuterats är om KFM, utöver sedvanliga förfrågningar om behållning på konton, även kan kräva uppgifter om vilka transaktioner som har genomförts. Om så är fallet uppstår följdfrågor som t.ex. i vilket skede av handläggningen sådana utdrag kan begäras och om begäran kan ske efter utmätning skett och ett överklagande har kommit in. Syftet med att begära utdrag över genomförda transaktioner på ett konto är att kunna följa överföringar och andra betalningsströmmar och därigenom styrka gäldenärens äganderätt till viss fordran enligt 4 kap. 17 UB. Det är alltså fråga om att utreda gäldenärens äganderätt i förhållande till tredje man. Med hänsyn till att många banker och finansinstitut bedriver verksamhet i flera länder har frågeställningen också en internationell koppling.. Beträffande de folkrättsliga reglerna om exekutiv behörighet hänvisas till handboken Internationell verkställighet. 1 2 Gällande rätt m.m. 2.1 Gällande rätt Enligt 4 kap. 15 UB är tredje man skyldig att uppge huruvida gäldenären har en fordran hos honom eller annat mellanhavande med honom, som kan vara av betydelse för bedömning i vad mån gäldenären har utmätningsbar egendom, samt att ange den närmare beskaffenheten av mellanhavandet. Ordalydelsen i bestämmelsen har varit densamma sedan utsökningsbalkens tillkomst. Upplysningsplikten avser således inte personliga förhållanden eller liknande, utan det ska antingen röra sig om en fordran på tredje man eller ett annat mellanhavande med tredje man. Mellanhavandet ska kunna vara av betydelse för om gäldenären har utmätningsbar egendom; ett sådant mellanhavande kan t.ex. vara att gäldenären har deponerat egendom hos tredje man. 1 Se även Bogdan, Om svensk exekutionsbehörighet, SvJT 1981 s. 401.
3(5) Upplysningsskyldigheten enligt 4 kap. 15 UB bryter både myndigheters och enskilda företags sekretessbestämmelser såsom t.ex. banksekretess och advokaters tystnadsplikt. 2 2.2 Förarbeten Tredje mans upplysningsplikt utvidgades något i samband med utsökningsbalkens tillkomst. 3 Den tidigare skyldigheten för tredje man att lämna utmätningsmannen behövliga upplysningar om fordringens eller rättighetens innehåll ersattes då av fordran [hos honom] eller annat mellanhavande [med honom] samt en uttrycklig skyldighet att ange den närmare beskaffenheten av mellanhavandet. Med mellanhavande avsågs enligt lagberedningen alla slags rättsförhållanden mellan gäldenären och tredje man som avsåg en utmätningsbar tillgång hos gäldenären. Som exempel nämndes, förutom fordringsförhållanden, att tredje man innehar gäldenärens egendom som pant eller i deposition. Vidare uttalades att en bank är skyldig att upplysa om värdehandlingar i depå eller om gäldenären har hyrt ett bankfack. Upplysningsplikten omfattade således, enligt lagberedningen, allt som låg inom ramen för rättsförhållandet. Efter att några remissinstanser krävt en precisering av uttrycket annat mellanhavande, uttalade föredraganden att han anslöt sig till lagberedningens uppfattning och att några tillämpningssvårigheter knappast torde behöva befaras. 2.3 Doktrin I kommentaren till UB sägs att tredje mans skyldighet att ange den närmare beskaffenheten av mellanhavandet innebär en i och för sig obegränsad uppgiftsskyldighet för bl.a. banker. Å andra sidan har KFM inte anledning att begära uppgifter om fler tillgångar än vad som behövs för att täcka skulderna inklusive förrättningskostnader samt eventuellt beneficium. 4 Skyldigheten att lämna uppgifter åligger endast den som själv har eller kan tänkas ha ett mellanhavande med gäldenären. 5 Vad gäller frågan om KFM:s utredningsskyldighet i samband med att ett överklagande kommer in har Gregow uttalat följande: 6 2 Gregow, Utsökningsrätt uppl 4, s. 182, KUB IV, s. 152 och Advokatsamfundets vägledande regler om god advokatsed, avsnitt 2.2.1. 3 Prop. 1980/81:8 s. 412 f. 4 KUB IV s. 152. 5 Gregow, Utsökningsrätt, 4 uppl. s. 181. 6 Gregow, Tredje mans rätt vid utmätning s. 399.
4(5) En speciell fråga är om krfm är skyldig att göra någon särskild undersökning av sakförhållandena i anledning av vad som anförs i besvärsinlagan. Härvid bör beaktas att krfm har att självmant pröva frågan om självrättelse i anledning av besvär samt att krfm generellt har att självmant beakta tredje mans rätt (hänvisning utelämnad). Mot bakgrund härav synes krfm böra vidta den utredning av sakförhållandena som påkallas för bedömande av besvären. Någon vidlyftigare utredning kan det frånsett undantagsfall knappast bli fråga om. Handlingar som tredje mannen själv har tillgång till kan det knappast begäras att krfm skall behöva införskaffa. Man kan måhända uttrycka saken så, att krfm bör göra den utredning som hade bort göras före utmätningsbeslutet, om tredje mannens anspråk då hade varit känt. 2.4 Rättspraxis Enligt rättsfallet RH 1984:22 innebar ett uppdrag som bodelningsförrättare inte någon upplysningsskyldighet avseende makarnas tillgångar med hänsyn till att det inte var fråga om ett mellanhavande av ekonomisk natur. I NJA 2009 s. 500 prövade HD frågan om separationsrätt till pengar som hade frånhänts annan genom brott. Det var fråga om ett olovligt uttag av pengar på ett konto som sedan i omgångar förts över via andra konton för att slutligen utmätas på ett konto med anknytning till gäldenären. Utgången i målet blev att den bestulne tillerkändes separationsrätt till ett visst belopp, trots att sammanblandning med andra medel tillhöriga gäldenären hade skett på det sistnämnda kontot. HD formulerade därmed en undantagsregel som grundades på att det varit fråga om att medlen hade åtkommits genom brott och att den bestulne ansågs särskilt skyddsvärd. Vad gäller utredningen av de konton som var aktuella i målet uttalade HD följande (anm: namnen har här utelämnats): Det utredningskrav som följer av 4 kap. 17 utsökningsbalken får anses gälla för inte bara sakomständigheter av omedelbar relevans för äganderätten till utmätt egendom utan också för sakomständigheter av mer medelbar relevans för äganderättsfrågan. Spörsmålet blir därför om i ärendet kan anses ha förebringats tillräcklig utredning för att det på X- eller Y-kontot under den aktuella tiden funnits också andra medel.
5(5) För frågan huruvida det under aktuell tid funnits andra medel på något av kontona saknar det förhållandet att gäldenären var kontohavare bevisbetydelse. Hur det förhåller sig med förekomsten av andra medel skulle emellertid ha framgått av kontoutdrag från den kontoförande banken. Sådana utdrag hade kunnat hämtas in med stöd av 4 kap. 15 utsökningsbalken. 3 Kronofogdemyndighetens bedömning Av HD:s uttalande i NJA 2009 s. 500 kan man dra slutsatsen att KFM har möjlighet att begära kontoutdrag för att utreda sakomständigheter av mer medelbar relevans. Det kan vara fråga om att utreda gäldenärens äganderätt i speciella fall, såsom vid bulvanförhållanden eller då gäldenären försöker undanhålla medel som anskaffats genom brottslig verksamhet. Vidare kan det handla om att utreda sakrättsliga spörsmål avseende specialitet d.v.s. surrogation (d.v.s. vad som trätt istället för någon annan egendom) eller lagen om redovisningsmedel. I samtliga fall är det fråga om upplysningar som behövs för att KFM ska kunna utreda om egendom är utmätningsbar. Upplysningarna kan röra både fordringar och andra ekonomiska mellanhavanden. Däremot ska inte kontoutdrag över transaktioner inhämtas för prövning av hur stort beneficium som ska förbehållas gäldenären, se ställningstagande 15/08 IND. Kontoutdrag får inte heller inhämtas för att utreda gäldenärens inkomstkällor. Om banken begär att KFM anger varför kontoutdrag behövs, ska KFM ge en översiktlig redogörelse för skälen så att banken ser att det är en begäran som faller inom ramen för upplysningsplikten enligt 4 kap. 15 UB. KFM ska endast undantagsvis begära in utdrag över kontotransaktioner. Som huvudregel är det upp till tredje man att ge in handlingar som styrker hans rätt. Det är inte heller KFM:s uppgift att förse parterna med bevis i en kommande rättegång. I de fall KFM behöver kontoutdrag, hämtas de som regel in innan utmätningen sker. Både Gregow och HD synes emellertid mena att utdrag även kan krävas in efter det att utmätning har skett och tredje mans anspråk blivit känt för KFM. KFM har således möjlighet att göra den utredning som behövs för att kunna ta ställning till om utmätningen ska rättas när ett överklagande eller en begäran om rättelse kommer in. KFM ska dock inte göra ytterligare utredningar eller vidta självrättelse efter det att handlingarna har överlämnats till tingsrätten. Rättelse kan inte heller ske efter det att KFM har meddelat beslut om fördelning eller utbetalning. 7 7 Prop. 1980/81:8 s. 490.