Filmklipp Bebis på is Fylld av Anden Paulus Missionsresor. Apg.19:1-12 Av: Johannes Djerf Det börjar bli kallt ute och här får denna lilla goding visa för oss att det är en härlig gåva att få vara pappa och att tyngdpunkten är viktig för att hålla balansen. Och jag vill som inledning ta den här bilden när vi tänker på vår tro på Gud då jag tror att tyngdpunkten är avgörande för att stå stadigt under den upptäcksresa som det är att följa Jesus som då och då för oss ut på okänd mark. Och jag tror att tyngdpunkten för oss är Guds närvaro som manifesteras i oss genom den helige Ande. Guds närvaro beskrivs som Guds härlighet vid flera tillfällen. Och i gamla testamentet så används det hebreiska ordet kabod, som betyder just tung. Paulus skriver i Ef.3:16 20. Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande. och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss. Gud beslöt att låta hela fullheten bo i Jesus. Den outtömliga fullheten av nåd och sanning. Och här skriver Paulus att också vi skall bli uppfyllda av all Guds fullhet så att det också rinner över till andra för att vi tillsammans skall förstå och lära känna Kristi kärlek som alltid har mer att ge. Genom samme Ande som Jesus var uppfylld av skall vi fyllas av Guds nåd och sanning. Och hur hittar finner jag den tyngdpunkten i mitt liv? Vad innebär det, att vara fylld av Guds Ande? Är det något som man som Kristen redan är eller hur blir jag det? Det tänkte jag att vi skulle fundera på en liten stund då vi fortsätter den mötesserie omkring Paulus missionsresor som vi har följt med under den här hösten. För att inspireras utmanas och vara medvetna om att du och jag skriver våra egna apostlagärningar i vårt liv. Och idag så ska vi följa med på Paulus tredje resa i kapitel 19. Du som följt med kanske undrar vad som hände med kap. 17 och 18, men precis innan vi började mötesserien, så predikade jag utifrån dessa. Så vi har redan gått igenom det på ett sätt. Lite väl hoppigt, det är jag medveten om och jag ber om ursäkt för det. Men nu är vi ändå här, och vi läser apg.19:1-12. Vi befinner oss i Efesus. Efesus var huvudstad i provisen Asien. Vilket inte innebär hela Asien som vi tänker, utan man kan säga att det är västra delen, kustremsan av dagens Turkiet som menas. Här bodde mellan 50.000 till 200.000 människor. En stor stad för den här tiden. Staden hade en stor teater som rymde uppåt 25 000 åskådare, det fanns en stor hamn och Efesus är områdets största handelsstad och en av det viktigaste städerna i romarriket.
Här hade flera romerska kejsare ett eget tempel och Efesus var även centrum för dyrkan av den grekiska fruktbarhetsgudinnan Artemis, vars tempel räknades som ett av världens sju underverk och antogs ge skydd mot olyckor. Och bilden på den italiska Guden Diana som identifierades med Artemis bars också som amuletter. Här bedrev många människor, även kristna magi och svartkonst. Vars böcker senare bränns upp offentligt i vers 19, med ett värde av femtiotusen dagslöner, i våran tids mått väldigt mycket pengar. Området omkring staden var även ett vinrikt område vilket bidrog till att man drack väldigt mycket vin och att staden var präglat av de konsekvenser som det för med sig av lidande. Till denna stad så kom Paulus först med hans vänner Priskilla och Akvila som han träffat i Korint. Men lämnade snart staden med orden jag kommer tillbaka till er igen om Gud vill. Akvila och Priskilla stannar kvar i Efesus och tar sig an en man som heter Apollos. En lärd Jude men som också fått undervisning om Herrens väg, alltså livet och läran om Jesus och han talade frimodigt och brinnande i Anden om Jesus i denna mörka stad. Dock så fanns det grunder i tron som han var ovetande om, bla.det kristna dopet. Priskilla och Akvila undervisade honom då om dessa grunder och när Apollos sedan ville vidare så rekommenderade de honom för vännerna i Korint. Och vad vi förstår av Paulus ord i 1.kor:3:6 då han skriver jag planterade och Apollos vattnade, så förstår vi att han Gud använder honom på ett mäktigt sätt i Korint. Och det är under tiden som Apollos är i Korint som Paulus kommer tillbaka till Efesus. Under det som vi kallar hans andra missionsresa så kanske ni kommer ihåg att Guds Ande hindrade honom och stängde vägarna för att komma hit. Men uppdraget som Gud hade för Paulus i Makedonien var nu klart och nya dörrar hade öppnats. Gud ville att han skulle komma till Efesus och han stannar nu här i nästan 3 år, vilket är en väldig lång tid för Paulus att vara på ett och samma ställe. Det började med som vi läste att han träffade några lärjungar som inte har hört talas om att den helige ande blivit utgjuten. Här finns det en hel del teorier om vilka dessa lärjungar är. En del tror att det är lärjungar till Johannes döparen, som vi vet fortfarande fanns kvar som en väckelserörelse inom judendomen, och att det just är därför som de bara känner till det omvändelse dop som Johannes predikade. Själv tänker jag mig att detta är några som kommit till tro på Jesus genom Apollos undervisning. Men då Apollos inte hade någon mer erfarenhet än Johannes dop, som de också hade blivit döpta med, så visste de heller inte om något annat. En ledares erfarenheter sätter oftast prägeln på vad andra också får uppleva, vilket är en utmaning för mig och för dig som är ledare på något sätt. Du och jag kan inte kräva mer av de som vi leder om det inte fått möta oss själva först. Paulus hade mött Guds Ande. I mötet med Jesus på vägen till Damaskus och när han senare hemma hos en viss Judas som bodde på den raka gatan i Damaskus hade han fått uppleva hur hans livsväg blivit rak. Ananias hade lagt händerna på honom för att han skulle se igen och uppfyllas av den helige ande. Och genast så var det som att fjäll föll ifrån hans ögon, han hade fått sin syn igen och hade blivit döpt i Jesu namn.
Ungefär som det är att torka av dimman ifrån glasögonen, när man kommit från kyla in i värme eller som när bilrutan blir fri ifrån imma av Ac:n så hade Paulus fått nytt perspektiv på Gud och på livet, när han blivit uppfylld av Guds Ande. En erfarenhet som inte bara gällde honom, utan han var angelägen om att leda också dessa troende fram till denna erfarenhet. De döps i den treenige gudens namn, så som Jesus uppmanar till i missionsbefallningen och de får i förbönen erfara hur den helige Ande kommer över dem. Och vi ser att livet i Anden och att fyllas av Anden är i första hand inte bara en lära utan en erfarenhet. Och här är ett sådant tillfälle då Bibeln talar om att dopet och att bli uppfylld av Guds Ande är två skilda händelser. Det kristna dopet sker i Faderns och Sonens och den Heliga Andens namn. Vilket betyder att Anden, Guds närvaro är inneboende i varje döpt kristen. Då vi har omvänt oss och låtit oss döpas i Jesu namn och tagit emot förlåtelsen ifrån våra synder så har vi fått den helige Ande som en gåva säger Petrus. Men det verkar inte vara detsamma som den personliga erfarenheten att vara uppfylld av Guds Ande. När apostlarna i apg.8 hade fått reda på att människor i staden Samaria tagit emot Guds ord så reste de dit ifrån Jerusalem för att be att de också skulle få den helige ande, eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. Så de lade händerna på dem och de tog emot. I Kornelius hus i apg.10, så står det att den helige Ande kom över alla som hörde ordet. Detta var innan de hade blivit döpta, så här är ordningen tvärtom, men det visar också på att det är två olika erfarenheter att vara viss om att Guds ande bor i mig och att vara uppfylld av Anden. Vi använder oss ibland av ordet andedop för att beskriva det. Och både Johannes döparen och Jesus själv talar om att döpas i den helige Ande. Men eftersom vi i vår situation inte behöver framhäva någon kontrast till Johannes dop som de behövde göra så vet jag inte om vi behöver använda ordet andedop just då jag tror det kan skapa förvirring, som om vi skulle behöva döpas två gånger. Jag tror att det precis är lika bibliskt att beskriva det som att uppfyllas av Helig Ande, så som det beskrivs när Anden blir utgjuten över lärjungarna på pingstdagen. Att ta emot den helig ande som det stod vid tillfället i Samarien. Eller att Anden kommer över någon som det står om lärjungarna i Efesus. Då de började att tala med tungor och profetera. De hade i Johannes dop bekänt sitt behov av Gud, Men nu erfar de att de ägde gemenskap med Gud. Tungotalet, detta himmelska språk mellan mig och Gud som ges till mig och som på ett mäktigt och kraftfull sätt uttrycker min innersta längtan när jag själv inte har ord för det. Det är ett språk som bygger upp dig och mig liksom det byggde upp dessa lärjungar i Efesus och jag tror att det också är därför som tungotalet ofta nämns när någon blir uppfylld av anden, liksom det profetiska. Som på ett väldigt enkelt och underbart sätt visar på att Gud bor i mig. Det är en oerhörd uppmuntran när man får bekräftat att jag får vara en röst för Gud till någon annan, att jag får vara använd. Lärjungarna i Jerusalem, hedningarna i Kornelius hus behövde bli uppbyggda på detta sätt för sin identitet över att vara ett Guds barn. Och du jag kan också få bli uppbyggda i vår tro på samma sätt i dessa gåvor. Paulus önskar att alla skulle prata i tungor och ni kan alla profetera säger han.
Det är något som hör till livet i Anden och det har vi också bekräftat ifrån gamla testamentets profetior om andens utgjutelse. Så jag uppmuntrar dig verkligen att söka dessa gåvor i din bön om att få rätt tyngdpunkt i livet. Att bli fylld av Anden är inte detsamma som att bli fylld av mat, som efter ett julbord som väntar på många i dessa tider. Då man kan känna att det där blev visst lite för mycket och vara helt paralyserad efteråt utan förmåga att handla. Utan uppfylld av Anden handlar helt enkelt om balans till att inte falla och kraft till att fortsätta. Ibland säger vi att det kan bli för mycket av det goda också när det gäller det andliga livet, av någon slags rädsla tror jag över att förändras. Men det kan aldrig bli för mycket av det som är till för att bygga upp ditt och andras liv. Ett julbord kan helt klart bli för mycket av det goda, men ju mer av anden, ju mer liv, desto mer glädje och kraft. Sedan är det viktigt att poängtera att tungotalet och det profetiska inte är de enda uttrycken för att vara fylld av Guds Ande. När de troende i Samarien tog emot den helige ande genom apostlarnas handpåläggning så står att Simon, trollkarlen som kommit till tro såg att den helige Ande hade getts åt dem. Det kan ha varit det, men här står det inget om tungotal eller några profetord, utan efter det Simon ser så säger han ge också mig denna kraft. En ny kraft, en ny styrka hade kommit över dem, som de inte haft innan, så som vi ser lärjungarnas nya frimodighet i Jerusalem. I Efesos så fick lärjungarna en ny längtan efter att få vara nära Guds ord. Först i tre månader i synagogan då Paulus samtalade med dem för att sedan fortsätta samtalet under 2 års tid i Tyrannus hörsal. Tyrannos var troligen en stor filosof och hans skola blev det första missionshuset i Efesos som blev en hjärtpunkt för Guds rikes utbredning i mindre Asien. Alla 7 församlingar som Johannes skickar brev till i uppenbarelseboken bildas troligen under den är tiden och även församlingen i Kolosse. Här ifrån Tyrannos hörsal sänds man ut med Guds ord som grund och med en helt ny kraft och frimodighet. Det stod också att Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer och att dukar och plagg som varit i beröring med hans hud lades på de sjuka och sjukdomarna lämnade dem. Paulus var tältmakare och satt och jobbade med detta den tid som han inte var i missionshuset. Det var varmt i Efesus, vissa dagar säkert uppåt 40 grader och många inklusive Paulus hade svettband i värmen. Och många tolkar det så att det är dessa svettband som Paulus hade som man tog och lade de på de sjuka. Ovanliga under. Vilket betyder också att det fanns mer vanliga under och allt detta var till följd av andens kraft som också vi kan fyllas av och vara använda i. I vår väckelsehistoria så har uppfylld av Anden ibland begränsats. Men att bli fylld av Anden går inte att begränsa! Det går inte att stänga den inne i satser och dogmer. Men det som kan sägas är att det är en erfarenhet som manifesteras genom andens frukt och gåvor. Den Frid, Glädje och kärlek som finns hos Jesus fyller oss och den förlöser oss ifrån rädsla. Vi får kraft att vara hans vittnen, apg.1:8. Vi är villiga att uttrycka det som är vår innersta längtan efter Gud och att ge till andra. Att bli uppfylld av Guds Ande motiverar oss till tjänst där gåvor som att bota sjuka, att tjäna som en god ledare, att visa barmhärtighet, att ge av vishet, eller kunskap visar sig.
I min predikan i Hillerstorp för någon vecka sedan så berättade jag om hur hela jag på en kvällspromenad fylldes av en ström av kraft, värme och liv igenom hela kroppen i ett enda ögonblick i min bön om att den helige ande skulle komma över mig. En erfarenhet som gav mig en nytändning och visshet om ledning. Och så här beskriver Frank Mangs det där han befinner sig i en stuga på Öckerö 1923. Jag tror att varje por på min hud dröp av svett. Jag låg på knä och skalv. Men där var någonting mer. Hela min inre värld, nej, hela min varelse med ande, själ och kropp genomsköljdes, genombävades, genomrusades av en ström, som verkade som ett materiellt flöde men som i verkligheten var någonting oändligt mycket mer. Det var en ström av renhet, en ström av övernaturlig glädje och frid. En ström som förbrände och tände. En ström som gjorde att den gudomliga världens verkligheter blev mer verkliga än vad de någonsin förut varit. Frank Mangs hade under en tid upplevt en stor andlig depression och ropat om att få uppleva ett dop i den helige ande och som efter denna upplevelse blev förlöst ifrån denna depression och valde att ta emot det baptistiska dopet. En erfarenhet som innefattade många känslor och som gav honom tillbaka balansen. Men andeuppfyllelse är inte ett antingen eller. Då blir det lätt ett A-lag och ett B-lag ibland oss kristna. Andeuppfyllelse är ett mer-och-mer. Det är ingen exklusiv religiös känsla utan det är något som hör till varje kristen människas grund och balans. Du och jag läcker. Så som det sipprar ut luft ifrån ett cykeldäck då och då utan att vi kanske märker det, så läcker vi på både på tro, glädje och kraft och därför så behöver vi ständigt bli mer fyllda av Anden, så som vi behöver pumpa våra däck på cykeln om och om igen. I Paulus senare brev till församlingen som bildats i Efesos så skriver han att de skall ta avstånd ifrån att berusa sig av vinet som florerar i staden, som är ett bra exempel på något som vi kan fylla oss utav som bryter ner istället än bygger upp, och han skriver "Låt er istället uppfyllas av Anden. Och nu kommer en grammatik lektion till sist. Verbet Uppfylla står i presens. Och det grekiska presens anger att det är något som just ständigt sker. Det är inte bara en dramatisk erfarenhet en gång. Det är något som ständigt upprepas varje dag och därför så sviktar bilden på cykeldäcket här då vi kanske inte behöver pumpa varje dag. Men att fyllas av Anden är en daglig erfarenhet. Verbet uppfylla står i Passivum som markerar att subjektet alltså Anden är föremålet för handlingen. Det är inte du och jag som skall fylla oss. Du skall inte försöka pumpa upp dina känslor. Att nu tror jag, oh, vad jag tror...utan att uppfyllas av Anden är något som sker med oss och den helige ande älskar att få göra det, och han gör det utifrån en inbjudan. Låt er. Låt er fyllas med allt det som jag vill ge av renhet, av kraft, av glädje och liv. Och han väntar på ditt Ja. Jag vill ta emot. Verbet står också i Pluralis. Låt er uppfyllas. Tillsammans behöver vi komma inför Jesus och uppmuntra och hjälpa varandra att ta emot det liv i överflöd som han har lovat att ge. Det är inte bara ett liv till någon eller några och inte bara till mig. Han ger det till oss och det som händer med oss som församling när vi möts inför Gud och blir fyllda av hans närvaro det påverkar hela vår vardag. Det som hände de 12 lärjungarna Efesus påverkade så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.
Och har vi som församling den längtan, att ge Guds Ande utrymme och vara fyllda av Guds Ande, så kommer det påverka så att människor omkring får höra Guds ord och erfara dess styrka och balans till livet. Inbjudan