BILAGA A TILL PROTOKOLL 2016- Mål nr T 2761-15 T 2761-15, Länsförsäkringar./. Dödsboet efter Ingvar Mattsson Sakomständigheterna i målet Inom ramen för en kapitalförsäkring investerade Ingvar Mattsson 500 000 kr i ett investeringscertifikat (ett strukturerat finansiellt instrument). Detta skedde i januari 2010 efter rådgivning från en anställd vid European Wealth Management Group AB (EWMG), som var ett registrerat försäkringsförmedlingsföretag. Ingvar Mattsson förlorade hela beloppet. Ingvar Mattsson framställde inledningsvis krav mot EWMG, som senare försattes i konkurs. Bolaget hade hos Länsförsäkringar en sådan ansvarsförsäkring som föreskrivs i lagen (2005:405) om försäkringsförmedling. Enligt villkoren gäller försäkringen verksamhet enligt försäkringsförmedlingslagen och omfattar skadeståndsskyldighet enligt 5 kap. 7. Målet vid tingsrätten Ingvar Mattsson väckte talan mot Länsförsäkringar och yrkade betalning med 500 000 kr jämte ränta. Han gjorde gällande att EWMG uppsåtligen eller av oaktsamhet hade åsidosatt sina skyldigheter enligt 5 kap. 4 försäkringsförmedlingslagen och att EWMG därför var skadeståndsskyldigt enligt 7 samt att detta utgjorde ett försäkringsfall under ansvarsförsäkringen. Det han framför allt lade EWMG till last var att bolaget i samband med tecknandet av kapitalförsäkringen inte hade vare sig informerat honom om den höga risk Dok.Id 124565 HÖGSTA DOMSTOLEN Postadress Telefon 08-561 666 00 Expeditionstid Riddarhustorget 8 Box 2066 103 12 Stockholm Telefax 08-561 666 86 08:45-12:00 13:15-15:00 E-post: hogsta.domstolen@dom.se www.hogstadomstolen.se
Sida 2 som investeringscertifikatet innebar eller avrått honom från investeringen utan i stället lämnat vissa felaktiga uppgifter. Länsförsäkringar vidgick att förmedlingen av kapitalförsäkringen i och för sig omfattades av försäkringsförmedlingslagen och därmed av ansvarsförsäkringen. Länsförsäkringar gjorde dock gällande i första hand att EWMG:s rådgivning inte avsett kapitalförsäkringen utan investeringen i det finansiella instrument som placerades i kapitalförsäkringen. Det hade därför inte varit fråga om försäkringsförmedling utan om rådgivning om investering i finansiella instrument, vilket omfattas av lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och lagen (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter. Det var den finansiella rådgivningen och inte förmedlingen av kapitalförsäkringen som orsakade skadan. I andra hand hävdade Länsförsäkringar att EWMG inte hade varit vårdslöst. Tingsrätten fann att både försäkringsförmedlingslagen och värdepappersmarknadslagen till respektive ordalydelse var tillämpliga på den aktuella rådgivningen. Samtidigt konstaterades emellertid, med hänvisning till bl.a. uttalanden av EU-kommissionen, att avsikten inte hade varit att regelverken skulle vara tillämpliga korsvis. Mot bakgrund av kundskyddshänsynen och det faktum att Finansinspektionen inte synes ha avkrävt EWMG något särskilt tillstånd för den aktuella verksamheten ansåg tingsrätten att Ingvar Mattsson borde ha kunnat förlita sig på att ansvarsförsäkringen gällde. Tingsrätten biföll därför käromålet. Målet i hovrätten Länsförsäkringar överklagade till hovrätten, som kom till samma slut som tingsrätten. Hovrätten ansåg att lagtextens ordalydelse i försäkringsförmedlingslagen ger stöd för att bedöma hela det aktuella upplägget som
Sida 3 försäkringsförmedling och hänvisade särskilt till ett uttalande i propositionen till försäkringsförmedlingslagen. Även hovrätten fäste vikt vid kundskyddsperspektivet och framhöll att regelverket inte kunde anses utesluta att verksamheten utgjort försäkringsförmedling. Målet i Högsta domstolen Länsförsäkringar har yrkat att Högsta domstolen ska ogilla Ingvar Mattssons talan. Länsförsäkringar har vidhållit att EWMG:s rådgivning avseende investeringscertifikatet inte utgjorde försäkringsförmedling och att rådgivningen därmed inte omfattas av ansvarsförsäkringen. Länsförsäkringar godtar dock numera att EWMG har förfarit oaktsamt. Ingvar Mattsson har avlidit och dödsboet efter honom har motsatt sig att hovrättens dom ändras. Högsta domstolen har meddelat prövningstillstånd i målet., Jan-Erik Strobel m.fl../. Länsförsäkringar Sakomständigheterna i målet Det registrerade försäkringsförmedlingsföretaget Connecta Fond och Försäkring AB verkade i huvudsak under åren 2004 2010. Bolaget hade hos Länsförsäkringar en sådan ansvarsförsäkring som föreskrivs i försäkringsförmedlingslagen. Enligt villkoren gäller försäkringen verksamhet enligt försäkringsförmedlingslagen och omfattar skadeståndsskyldighet enligt 5 kap. 7. Flera personer överlämnade under ett antal år stora penningbelopp till Connecta i syfte att dessa belopp skulle investeras i vad som kallades
Sida 4 Connectas företagsobligationsprodukt, vilken skulle ligga i en kapitalförsäkring. I utbyte erhöll personerna vissa dokument utställda av Connecta och dess anställde och sedermera verkställande direktör Per Rytterborg. Senare framkom dock att Per Rytterborg hade tillägnat sig beloppen själv. Han polisanmäldes och Connectas tillstånd återkallades. Per Rytterborg avled i november 2010. Hans dödsbo och Connecta försattes i konkurs i december 2010. Connecta hade under den aktuella tiden också bedrivit en verklig försäkringsförmedlingsverksamhet. Målet vid tingsrätten Ett antal investerare väckte talan mot Länsförsäkringar och yrkade ersättning ur Connectas ansvarsförsäkring för skador motsvarande de överlämnade beloppen. De gjorde gällande att de hade uppdragit åt Connecta att investera deras pengar i kapitalförsäkringar och att det därmed varit fråga om försäkringsförmedling. Enligt investerarna hade Connecta genom Per Rytterborgs agerande ådragit sig skadeståndsskyldighet enligt 5 kap. 7 försäkringsförmedlingslagen. Länsförsäkringar invände bl.a. att skadorna inte hade uppkommit i den försäkrade verksamheten eftersom det varit fråga om fiktiva produkter. Per Rytterborgs agerande utgjorde inte försäkringsförmedling. Det omfattades därför inte av försäkringsförmedlingslagen och därmed inte heller av ansvarsförsäkringen. Länsförsäkringar framställde även andra invändningar. Tingsrätten fann att skadorna omfattades av ansvarsförsäkringen och biföll i huvudsak käromålen. Tingsrätten konstaterade att kärandena haft för avsikt att teckna kapitalförsäkringar och att de mot bakgrund av Per Rytterborgs agerande gentemot dem haft anledning att tro att det rört sig om förmedling av verkliga försäkringsavtal. Utifrån ett kundskyddsperspektiv talade den
Sida 5 befogade uppfattning som kärandena hade haft om Per Rytterborgs syften starkt för att det varit fråga om försäkringsförmedling. Med hänsyn till att försäkringsförmedlingsbegreppet innefattar förberedande arbete och att Connecta också hade bedrivit verklig försäkringsförmedlingsverksamhet ansåg tingsrätten vidare att det inträffade händelseförloppet på objektiva grunder rymdes inom förmedlingsbegreppet. Målet i hovrätten Hovrätten fann att agerandet inte utgjorde försäkringsförmedling. Att kundskyddsperspektivet ska beaktas vid tolkningen ansågs inte innebära att kundens subjektiva uppfattning om vad som är försäkringsförmedling ska tillmätas betydelse. Det kunde objektivt sett oavsett kundernas uppfattning inte vara fråga om försäkringsförmedling. Anspråken omfattades därmed enligt hovrätten inte av ansvarsförsäkringen. Hovrätten ogillade därför käromålen. Målet i Högsta domstolen Klagandena har yrkat att deras talan ska bifallas. De vidhåller att det inträffade utgör försäkringsfall under ansvarsförsäkringen. De gör gällande bl.a. att Per Rytterborgs agerande utgjorde försäkringsförmedling eftersom det hade så nära samband med den tillståndspliktiga verkliga verksamhet som Connecta bedrev. Högsta domstolen har ännu inte fattat beslut i fråga om prövningstillstånd. Den rättsliga regleringen och behovet av ett förhandsavgörande Försäkringsförmedling regleras i försäkringsförmedlingslagen. Med lagen genomfördes Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den
Sida 6 9 december 2002 om försäkringsförmedling (IMD-direktivet) i svensk rätt. I vissa delar överensstämmer direktivet och lagen; det gäller t.ex. innebörden i begreppet försäkringsförmedling. Enligt 1 kap. 1 andra stycket försäkringsförmedlingslagen avses med försäkringsförmedling yrkesmässig verksamhet som består i att (1) lägga fram eller föreslå försäkringsavtal eller utföra annat förberedande arbete innan försäkringsavtal ingås, (2) för någon annans räkning ingå försäkringsavtal, eller (3) bistå vid förvaltning och fullgörande av försäkringsavtal (jfr artikel 2.3 i IMD-direktivet). Enligt 2 kap. 1 försäkringsförmedlingslagen får, med vissa här inte aktuella undantag, försäkringsförmedling utövas endast efter tillstånd av Finansinspektionen. I lagen anges vissa förutsättningar för att ett sådant tillstånd ska ges. En förutsättning för tillstånd är att det finns en ansvarsförsäkring för skadeståndsskyldighet som kan åläggas om försäkringsförmedlaren åsidosätter sina skyldigheter (se 2 kap. 5 4 respektive 6 första stycket 2 försäkringsförmedlingslagen, jfr artikel 4.3 i IMD-direktivet). I 5 kap. försäkringsförmedlingslagen finns regler om hur försäkringsförmedlingsverksamhet ska bedrivas. I 4 anges att en försäkringsförmedlare i sin verksamhet ska iaktta god försäkringsförmedlingssed och med tillbörlig omsorg ta till vara kundens intressen. Där sägs vidare att försäkringsförmedlaren ska anpassa sin rådgivning efter kundens önskemål och behov samt rekommendera lösningar som är lämpliga för kunden. Förmedlaren ska också avråda en kund som är en fysisk person och som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet från att vidta åtgärder som inte kan anses lämpliga med hänsyn till personens behov, ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter.
Sida 7 Enligt 5 kap. 7 försäkringsförmedlingslagen ska en försäkringsförmedlare som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter enligt 4 ersätta ren förmögenhetsskada som på grund av detta drabbar bl.a. en kund., Jan-Erik Strobel m.fl../. Länsförsäkringar I mål aktualiseras frågan om innebörden av begreppet försäkringsförmedling och omfattningen av försäkringsförmedlingslagens och IMDdirektivets tillämpningsområde. Av artikel 2.3 i direktivet framgår att begreppet försäkringsförmedling omfattar även förberedande arbete inför ingåendet av försäkringsavtal. Att det för att direktivet ska vara tillämpligt inte krävs att något försäkringsavtal faktiskt kommer till stånd synes vara klart. Det framgår dock inte av direktivet huruvida det syftar till att reglera även sådan verksamhet som objektivt sett utgör förberedande arbete inför ingåendet av försäkringsavtal men där någon avsikt att få till stånd ett verkligt försäkringsavtal inte har förelegat från förmedlarens sida. Inte heller framgår vilken betydelse kundens uppfattning av situationen har för bedömningen. Det finns därför skäl att begära förhandsavgörande från EU-domstolen rörande den närmare innebörden av begreppet försäkringsförmedling och IMD-direktivets tillämpningsområde i dessa avseenden. T 2761-15, Länsförsäkringar./. Dödsboet efter Ingvar Mattsson I mål T 2761-15 aktualiseras frågan om IMD-direktivet, och därmed försäkringsförmedlingslagen, är avsett att tillämpas inte enbart på själva förmedlingen av ett försäkringsavtal utan även i viss utsträckning eller generellt på ekonomisk respektive juridisk rådgivning som lämnas i anslutning till förmedlingen. Det kan t.ex. röra sig om sådan rådgivning som avses i lagen
Sida 8 (2007:528) om värdepappersmarknaden eller i lagen (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter. Värdepappersmarknadslagen tillkom som ett led i genomförandet av det s.k. MiFID-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 92/22/EEG). Lagen är tillämplig bl.a. när någon bedriver värdepappersrörelse som består i tillhandahållandet av investeringstjänster eller investeringsverksamhet. Verksamheten kan bl.a. avse investeringsrådgivning till kunder avseende finansiella instrument (2 kap. 1 5). Vad som avses med finansiella instrument definieras närmare i 1 kap. 4 första stycket 1. Jfr till det sagda artiklarna 4.1, 4.2 och 4.4 i MiFID-direktivet. Värdepappersmarknadslagen är till sin natur näringsrättslig. För den som sysslar med investeringsrådgivning är skadeståndsansvaret mot konsument reglerat i lagen om finansiell rådgivning till konsumenter. Enligt 5 kap. 4 fjärde stycket försäkringsförmedlingslagen är, utöver bestämmelserna i det kapitlet, värdepappersmarknadslagens regler om bl.a. skydd för kunder tillämpliga när förmedlaren utövar sådan sidoverksamhet som avses i 1 första stycket. Varken försäkringsförmedlingslagen eller IMDdirektivet ger i övrigt något klart svar på hur lagen och direktivet förhåller sig till rådgivning och andra åtgärder som ligger vid sidan av själva försäkringsförmedlingen. Det föreligger alltså oklarhet huruvida IMD-direktivet syftar till att reglera sådan rådgivning som lämnas i anslutning till förmedlingen av en försäkring
Sida 9 men som inte i sig tar sikte på tecknandet eller upprätthållandet av ett försäkringsavtal (i förevarande fall gäller det placering av ett kapital inom ramen för en kapitalförsäkring). Det är också oklart om sådan rådgivning, när den definitionsmässigt utgör investeringsrådgivning enligt MiFID-direktivet, också eller i stället omfattas av bestämmelserna i MiFID-direktivet. Det finns därför skäl att begära förhandsavgörande från EU-domstolen. Begäran om förhandsavgörande Högsta domstolen begär att EU-domstolen genom förhandsavgörande besvarar följande frågor. 1 a) Omfattar IMD-direktivet verksamhet som till det yttre framstår som förberedande arbete inför ingåendet av försäkringsavtal men där någon avsikt att få till stånd ett ingående av ett försäkringsavtal inte har förelegat från förmedlarens sida? Har det någon betydelse om frånvaron av sådan avsikt har förelegat redan före eller först efter det att verksamheten har inletts? 1 b) Har det i den situation som avses i 1 a) någon betydelse om förmedlaren vid sidan om den fiktiva verksamheten också har bedrivit en verklig försäkringsförmedlingsverksamhet? 1 c) Har alltjämt i den situation som avses i 1 a) kundens uppfattning, välgrundad eller ogrundad, om huruvida det varit fråga om försäkringsförmedling någon betydelse?
Sida 10 T 2761-15 2 a) Reglerar IMD-direktivet sådan rådgivning, ekonomisk eller annan, som lämnas i anslutning till förmedlingen av en försäkring men som inte i sig tar sikte på själva tecknandet eller upprätthållandet av ett försäkringsavtal? Vad gäller i det hänseendet särskilt beträffande rådgivning rörande placering av ett kapital inom ramen för en kapitalförsäkring? 2 b) Omfattas sådan rådgivning som avses i 2 a), när den definitionsmässigt utgör investeringsrådgivning enligt MiFID-direktivet, också eller i stället av bestämmelserna i det direktivet?