EI6019, W-3.1, 2012-11-14 BESLUT 1 (5) Datum Sökande Vattenfall Eldistribution AB 556417-0800 RU 2560 169 92 Stockholm Saken Ansökan om nätkoncession för linje enligt 2 kap. 1 ellagen (1997:857); nu fråga om avvisning Beslut Energimarknadsinspektionen avvisar Vattenfall Eldistribution AB:s ansökan om nätkoncession för linje för att få bygga och använda en 130 kv luftledning, mellan Vargön-Mellerud till Trafikverkets omformarstation i Skälebol, Melleruds kommun, Västra Götalands län. Ärendet Vattenfall Eldistribution AB (Vattenfall) har ansökt om nätkoncession för linje för att få bygga och använda en 130 kv luftledning, mellan Vargön-Mellerud till Trafikverkets omformarstation i Skälebol, Melleruds kommun, Västra Götalands län. Syftet med ledningen är att öka effektuttaget till järnvägsnätet för att få färre och kortare avbrott i tågtrafiken. Till ansökan har bifogats en miljökonsekvensbeskrivning. Av denna framgår bl.a. att Vattenfall utöver det sökta luftledningsalternativet - även utrett två alternativ i jordkabelutförande. Vattenfall anger i miljökonsekvensbeskrivningen, s. 10, att markägarna har ställt sig positiva till luftledningsalternativet, då detta tar minimalt med odlingsbar åkermark i anspråk. Markägarna motsätter sig helt de två jordkabelförslagen. Vattenfall strävar efter att i möjligaste mån gå markägare tillmötes. Energimarknadsinspektionen (Ei) har remissbehandlat den aktuella ansökan. Av remissvaren framgår att markägarna inte alls förordat luftledningsalternativetet utan istället alternativ där den aktuella ledningen läggs som jordkabel. En markägare tillbakavisar bestämt att han skulle ha förordat luftledningsalternativet. Markägaren anger att Vattenfall i kontakter med honom varit tydliga med att de inte gett någon i uppdrag att utreda ett jordkabelalternativ. Den aktuella markägaren har uppgett att han blev väldigt upprörd när Vattenfall uppgav att han var emot ett kabelalternativ. Han tycker att han har fått komma till tals under processens gång men anser att Vattenfall inte Box 155, 631 03 Eskilstuna. Besöksadress Kungsgatan 43. Tel 016-16 27 00. Fax 016-16 27 01. registrator@ei.se. www.ei.se. Org.nr. 202100-5695
2 (5) beaktat hans synpunkter och åsikt om att han förespråkar ett jordkabelalternativ. Enligt markägaren har Vattenfall vid kontakt med honom uppgett att markkabel aldrig varit ett verkligt alternativ utan bara ett ofrånkomligt krav på något som måste finnas med i ansökan men att Vattenfall ändå i slutändan får som de vill. Markägaren till fastigheten Åtorp 1:1 - där det av Vattenfall beskrivna alternativ 3 med jordkabel passerar - uppger att han överhuvudtaget aldrig blivit kontaktad av Vattenfall i ärendet och därmed aldrig kunnat uttala sig om ett jordkabelalternativ framför det av Vattenfall förordade luftledningsalternativet. Det motstånd mot luftledningsalternativet som framkommit från markägare har inneburit att Lantbrukarnas riksförbund (LRF) särskilt tagit upp detta förhållande i sitt remissvar över ansökan. Melleruds kommun ändrade med anledning av markägarnas inställning sitt yttrande i ärendet och förordar nu ett jordkabelalternativ framför det sökta luftledningsalternativet. Vattenfall har beretts tillfälle att bemöta de synpunkter som framkommit vid remitteringen av ansökan. Vattenfall medger att påståendet om att markägarna motsätter sig kabelförläggning är felaktigt. Det rör sig dock enligt bolaget bara om ett rent skrivfel. Oavsett utförande på ledningen så skulle inte miljökonsekvensbeskrivningen ha fått en annan utformning än den nu har. Vattenfall uppger att kontakt har tagits med berörda markägare till Kuserud 1:10 och Västergården 1:2 för koncessionsansökans huvudalternativ, alternativ 1. Fastighetsägaren till Västergården 1:2 har kontaktats flera gånger och Vattenfall har tillmötesgått fastighetsägarens önskemål angående luftledningens sträckning och stolpplacering utanför åkermark samt ändrad anslutningspunkt till befintlig ledning. Ledningen placerades då i Krokåns strandskyddsområde. Melleruds kommun beslutade om strandskyddsdispens, vilket var anledningen till att Vattenfall kunde gå vidare med en koncessionsansökan för huvudalternativet. Vid fältbesök tillsammans med markägaren förklarade Vattenfall att en kabelförläggning inte är aktuell. Kontakt med fastighetsägaren till Kuserud 1:10 har tagits via telefon för att informera och inhämta synpunkter. Då det efter samrådet framfördes önskemål från bl.a. länsstyrelsen att redovisa alternativa lösningar för markförlagd kabel presenterades två alternativ i koncessionsansökan. Ett kabelalternativ innebär en fyra gånger så stor kostnad jämfört med luftledningsalternativet, varför Vattenfall förordade huvudalternativet. Något utökat samråd gjordes därför inte och inga markägare blev kontaktade för samråd angående markkabelalternativen, alternativ 2 och 3. Ei har i ett telefonmöte med Vattenfall redovisat de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen av ansökan. Bland annat har de synpunkter som framkommit över de samråd som föregått ansökan tagits upp. Vid mötet har Ei upplyst Vattenfall om att upprättandet av en miljökonsekvensbeskrivning ska vara en integrerad del av det arbete som leder fram till en ansökan.
3 (5) Av handlingarna i ärendet framgår att Länsstyrelsen i Västra Götalands län i sitt beslut (407-31786-2011) den 15 december 2011 gjort bedömningen att den planerade kraftledningen inte ska antas medföra betydande miljöpåverkan. Skäl för beslut Tillämpliga bestämmelser Enligt 2 kap. 1 ellagen (1997:857) får en elektrisk starkströmsledning inte byggas eller användas utan tillstånd (nätkoncession). Vid prövning av frågor om meddelande av nätkoncession för linje ska enligt 2 kap. 8 a ellagen bestämmelserna i 2-4 kap. och 5 kap. 3 miljöbalken tillämpas. En miljökonsekvensbeskrivning ska ingå i en ansökan om nätkoncession för linje. För förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskrivningen samt planer och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbalken. Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning är enligt 6 kap. 3 miljöbalken att på närmare angivet sätt identifiera och beskriva de effekter en planerad verksamhet eller åtgärd kan medföra samt att möjliggöra en samlad bedömning av dessa effekter. Av 6 kap. 4 miljöbalken framgår följande. Den som avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska samråda med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda. Samrådet ska genomföras i god tid och i behövlig omfattning innan en ansökan om tillstånd görs och miljökonsekvensbeskrivning upprättas. Samrådet ska avse verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, omfattning, utformning och miljöpåverkan samt miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och utformning. Före samrådet ska den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden lämna uppgifter om den planerade verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, omfattning och utformning samt dess förutsedda miljöpåverkan. Uppgifterna ska lämnas till länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som särskilt berörs. Enligt 6 kap. 9 första stycket miljöbalken ska den myndighet, som prövar ansökan i ett ärende där det krävs en miljökonsekvensbeskrivning för en verksamhet eller åtgärd, genom ett särskilt beslut eller i samband med avgörandet av ärendet ta ställning till om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken. Energimarknadsinspektionens bedömning En första fråga Ei har att ta ställning till är om den miljökonsekvensbeskrivning som bifogats ansökan uppfyller de krav som ställs i miljöbalken. I den nu aktuella miljökonsekvensbeskrivningen anges att markägarna motsatt sig ett markkabelalternativ och istället förordat det sökta luftledningsalternativet. Vattenfall har
4 (5) i efterhand medgett att detta påstående är felaktigt men hävdar att det är fråga om ett rent skrivfel. Vattenfall gör gällande att skrivfelet inte påverkat utformningen av miljökonsekvensbeskrivningen utan denna skulle haft samma utformning om inte skrivfelet funnits. Det är enligt Ei:s uppfattning klarlagt att den till ansökan bifogade miljökonsekvensbeskrivningen innehåller en felaktig uppgift om markägarnas inställning till utförandet av den aktuella ledningen. Vidare uppger de markägare som yttrat sig över ansökan i ärendet samstämmigt att de upplevt att ett jordkabelalternativ aldrig varit något reellt alternativ för Vattenfall. Vattenfall har också uppgett i yttrande över remissinstansernas synpunkter att luftledning har valts som ett huvudalternativ och det är också därmed detta alternativ som presenterats för berörda markägare i samrådet. Vad markägarna redovisat vid remissbehandlingen av ansökan -tillsammans med vad Vattenfall själva anför om samrådsprocessen och det utförandealternativ som presenterats där - visar enligt Ei att det vid samrådet inte funnits en reell möjlighet för olika intressenter att påverka projektet. Frågan är då om den korrigering som Vattenfall gjort i efterhand gällande uppgiften om markägarnas inställning till det sökta luftledningsalternativet är tillräcklig för att miljökonsekvensbeskrivningen ska anses uppfylla kraven i miljöbalken. Ei konstaterar att en miljökonsekvensbeskrivning som uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken och som har tagits fram enligt den process som föreskrivs där är en grundläggande förutsättning för att bifalla en ansökan om nätkocession för linje. I förarbetena (prop. 1997/98:45) framhålls att kraven på beskrivningen av de effekter en planerad verksamhet eller åtgärd kan medföra måste stå i proportion till graden av miljöpåverkan och att det är av stor vikt att kraven inte blir onödigt betungande för mindre miljöpåverkande verksamheter (se a.a. del 1 s. 281 och del 2 s. 64). Upprättandet av en miljökonsekvensbeskrivning ska vara en integrerad del av det arbete som leder fram till en ansökan. Arbetet med upprättandet av miljökonsekvens-beskrivningen ska bl.a. medverka till att eventuella kunskapsluckor upptäcks och att allmänheten i ett tidigt skede ges möjlighet till påverkan (bl.a. a.a. del 2 s. 56). För att samrådet ska fylla sin funktion måste det ske på ett tidigt stadium innan några låsningar har gjorts beträffande lokalisering och utformning eller projektet i övrigt fått en mera bestämd utformning. Detta innebär att samrådet ska ske i god tid innan ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen upprättats (se a.a. del 2 s. 59). I NJA 2009 s. 321 uttalade Högsta domstolen att Samrådet skall utgöra en del i arbetet med miljökonsekvensbeskrivningen, och det skall finnas en möjlighet för de olika intressenterna att påverka beskrivningens innehåll och utformning genom sina synpunkter (prop. 1997/98:45 del 1 s. 286 f.). Samrådet ska komma in i ett så tidigt skede att även mer grundläggande förändringar av projektet är praktiskt möjliga. Senare gjorda kompletteringar kan inte avhjälpa de brister som har sin grund i en felaktig och helt otillräcklig beredning av ansökan från sökandens sida. Om bristerna i en ansökan är väsentliga eller inte uppfyller grundläggande processförutsättningar ska ansökan
5 (5) avvisas, jfr bl.a. MÖD beslut den 13 februari 2002, mål nr M 4563-01, och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätts beslut den 17 juni 2011, mål M 1343-10. I MÖD 2003:88, där fråga gällde om tillstånd till täktverksamhet, hade sökanden inte genomfört samråd på föreskrivet sätt. Bl.a. hade inte alla särskilt berörda kontaktats innan ansökan gavs in. Det var oklart vilken information som lämnats och några möjligheter att komma med synpunkter hade inte givits. Kontakterna hade inte heller på något sätt dokumenterats. Vad gäller frågan huruvida denna brist kunde avhjälpas i efterhand uttalade domstolen att det får avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Domstolen anförde vidare att eftersom täktverksamheter typiskt sett är av ingripande natur kan brister i samrådsförfarandet inte avhj älpas i efterhand även om den aktuella verksamheten är av begränsad omfattning. Miljööverdomstolen fann att det undermåliga samrådsförfarandet utgjorde en så väsentlig brist i ansökan att denna inte kunde läggas till grund för en prövning i målet. Enligt Ei:s mening föreligger det i den befintliga ansökan trots en senare korrigering av uppgiften om markägarnas inställning till det sökta luftledningsalternativet och jordkabelalternativ - sådana brister att ansökan i befintligt skick inte kan läggas till grund för en prövning i sak. Det samråd som föregått ansökan måste tas om och en ny miljökonsekvensbeskrivning utarbetas. Mot bakgrund av den praxis på området som redovisas ovan tillsammans med den omständighet att en nätkoncession för linje ty piskt sett är av ingripande natur kan de redovisade bristerna i ansökan inte avhjälpas i efterhand. Ansökan ska därför avvisas. Hur man överklagar till Mark- och miljödomstolen, se bilaga. Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören Anne Vadasz Nilsson. Vid den slutliga handläggningen har därutöver deltagit ställföreträdande generaldirektören Tony Rosten, chefsjuristen Göran Morén, biträdande chefsjurist en Hanna Abrahamsson, avdelningschefen Roger Husblad, biträdande avdelningschefen Lars Tedebrand samt juristerna Göran Heldesten och Thérèse Zetterlund, den sistnämnde föredragande. Anne Vadasz Nilsson / Tony Rosten e.u. Thérèse Zetterlund Bilaga Hur man överklagar till Mark- och miljödomstolen