Restaurering av Dalbyviken en utredning om hur man återfår Dalbyvikens naturvärden och samtidigt ökar vikens tillgänglighet Dalbyvikens betade fuktängar. Hammarskogs herrgård till höger. Fotografiet taget från fågeltornet. Lundby Landskapsvård (Niklas Bengtsson), januari 2012.
Inledning Dalbyviken och Hammarskog är välkända miljöer för flertalet Uppsalabor. Både sommar och vinter är Hammarskog och dess omgivningar ett populärt utflyktsmål. På senare år har framförallt de vackra omgivningarna runt Hammarskogs herrgård lockat besökarna, med fika och bad på sommaren och på vintern en plats att landa med långfärdsskridskorna. De senaste cirka 20 åren har även Uppsalas skolelever vistats i omgivningarna under ledning av Naturskolan. Själva viken har dock fått färre och färre besök. För dryga 30 år sedan var situationen en annan. Då var Dalbyviken en självklar besökslokal för Upplands fågelskådare. På vårarna sjöng alla de vanliga sångarna och det var inte heller ovanligt att höra sällsyntare arter som vassångare och flodsångare. Över vassen svävade brun kärrhök och fiskgjuse. På strandängarna rastade gäss, änder och vadare. Dalbyviken hade även en etablerad skrattmåskoloni. Med åren har vassen brett ut sig på bekostnad av strandängar och öppna vattenspeglar. Viken med strandängar är fortfarande intressant, men antalet besökande, liksom häckande fågelarter, har minskat i antal. Flygbild över Hammarskog, 1938. Observera det heterogena vassbältet. Fotografiet kan användas som en målbild för framtida restaureringar. Målet för utredningen är att ta fram en restaureringsplan, som ska vara ett verktyg för att återskapa Dalbyviken och dess omgivningar till att vara en attraktiv fågellokal, både för fågelarter som gynnas
av denna typ av vikar och för naturintresserade Upplandsbor. Vid restaureringar på liknande platser i Uppland, som till exempel Vendelsjön i Tierps kommun och Angarnsjöängen i Vallentuna kommun har fågellivet svarat positivt på kort tid. En mälarvik med liknande förutsättningar som Dalbyviken, om än i större format, är Asköviken utanför Västerås. Också där har restaureringsåtgärder varit mycket lyckade, ur fågelperspektiv liksom ur besökarperspektiv. De åtgärder som eftersträvas i Dalbyviken följer generellt samma mönster som i de ovan nämnda lokalerna. Det handlar om att återskapa en permanent öppen strandäng med en blå bård mot vassen, bryta upp delar av vassbältet i väster till en mosaik av öppna vattenytor och vass och att förhindra den pågående uppgrundningen i de yttre delarna av viken. Utredningen är utförd av Lundby Landskapsvård (Niklas Bengtsson) på uppdrag av Föreningen Dalbyviken. Fältarbete har skett under hösten 2011. Fakta och goda idéer har muntligen fåtts via mark- och djurägare, samt Naturskolan. Utredningen finansieras av LONA-bidrag. LONA står för Lokala Naturvårdssatsningen. Det är en bidragsform från Naturvårdsverket och som kan sökas av kommuner och lokala aktörer. Dalbyviken Dalbyviken ligger cirka en mil sydväst om Uppsala. Det är en cirka 2 km lång vik, som sträcker sig i nordvästlig riktning. Viken ligger i Ekoln i nordöstra Mälaren. Den är grund, med ett djup som varierar mellan 1-3 meter. Vid Dalbyudd, den södra delen av vikens anslutning till Ekoln, finns en djuphåla på 9 meter. Viken är vegetationsrik med vass, näckrosor och nateväxter, som dominerande växter. Området runt viken är omväxlande med naturbetesmarker och åkermark. Berghällar och bergsbranter skapade av förkastningar finns spridda i miljön. Området klassas som ett odlingslandskap med särskilt stora landskapsvärden. Vissa partier är skogsbevuxna med framförallt äldre blandskog, tall, ek och hasselrik ädellövskog.
Dalbyviken med Dalby kyrka i bakgrunden, vassbälte i centrum och välbetad strandäng i förgrunden. På vikens norra sida ligger Hammarskogs herrgård. Marken ägs av kommunen. På vikens södra sida är marken privatägd. Här ligger också Dalby kyrka. Sammanfattning av föreslagna åtgärder 1) Fuktängar: Träd och buskar tas bort. Stängsel längs med dike tas bort Jordmassor från tidigare dikningar planas ut. Tuvfräsning. Anläggning av näringsfälla. 2) Vassbälte: Vassklippning. Borttransport av klippmassor. 3) Grunda delar utanför vassbälte: Näckrosklippning. Borttransport av klippmassor. 4) Trädbärande betesmarker: Röjning av sly. Avverkning av framförallt al. Stubbfräsning. 5) Fågeltorn/-gömslen: Anläggning av stig och träbro till befintligt fågeltorn. Nytt fågeltorn söder om Hammarskogs herrgård. Handikappanpassad stig till nytt fågeltorn med träbryggor och grusade stigar. 2 gömslen byggs. 6) Bryggan/kanalen: Träbrygga byggs vid kanalen. Nytt stängsel vid brygga. Dalbyvikens nuvarande utseende, samt skötsel- och restaureringsförslag För att återfå Dalbyvikens naturvärden är det framförallt på fuktängarna och i vassbältet det krävs omfattande restaureringsåtgärder. Även i övriga områden går det att göra stora insatser, men där är det mer av löpande skötsel med att fälla träd och ta bort sly, alltså av mer allmän betesmarksskötsel.
Eftersom i stort sett all mark är betesmark och djurägarna söker EU-bidrag är det mycket viktigt att betona att innan några åtgärder startar måste länsstyrelsens landsbygdsenhet informeras, så att det inte blir några problem med djurägarnas ersättningar. Det är framförallt när det gäller tuvfräsningar som det i första skedet kan se illa ut vid en eventuell kontroll av stöden. Inga av föreslagna åtgärder kommer dock att gå emot stödreglerna. Tvärtom ska åtgärderna ge bättre förutsättningar för lantbrukarna att klara skötselkraven. När det gäller Dalbyvikens tillgänglighet prioriteras fågeltorn och gömslen, och att få dessa handikappanpassade i möjligaste mån. Eftersom ett av huvudmålen är att gynna fågellivet kan inte tillgängligheten ut på fuktängarna underlättas i alltför stor omfattning. Störningseffekten på fåglarna riskerar annars bli onödigt negativ. Man måste också beakta att det går betande djur på markerna och att det därmed finns ett riskmoment med kontakten mellan människor och betesdjur. I nedanstående sex avsnitt redogörs för vilka åtgärder som utredningen kommit fram till är nödvändiga för att nå målet. Vissa kostnader framgår av texten, men då inga entreprenörer har besökt markerna är det i nuläget omöjligt att bestämma någon slutgiltig kostnadsuppgift. Tidsplanen för restaureringen är i stort beroende av finansieringen. Ingen åtgärd är i princip beroende av någon annan. Med tanke på att marken ska återhämta sig är en rimlig restaureringsperiod fem år. Fuktängar och blötare marker mot vassbälte Stora delar av fuktängarna betas idag av nötboskap. Ängarna i sydost är för tillfället sporadiskt betade av hästar och får, men det planeras för ett ökat betestryck och då även med nötdjur. Översvämningar och djurens tramp har resulterat i en växande tuvbildning, särskilt i vikens inre nordvästra delar. Ett område nedanför Hammarskogs herrgård frästes för drygt 20 år sedan och har hållit sig tuvfritt sedan dess. Det är påfallande lite buskvegetation. Det är endast enstaka partier där buskar har etablerat sig, dels på rensmassor från tidigare dikning av det genomgående diket, dels en björkridå på södra stranden, dels i anslutning till stängsel. Den ökande tuvbildningen försämrar tillgängligheten för djuren, vilket i sin tur leder till försämrad avbetning. Som en negativ spiral ger detta ökad buskigenväxning, vilket ytterligare försämrar fuktängarnas betesgynnade naturvärden. Diket som delar viken i två delar har stängsel på norra sidan, men saknar stängsel på södra. Betesdjuren på södra delen betar ned i dikeskanten och håller denna helt fritt på buskar. Stängslet på norra dikeskanten förhindrar betesdjuren att komma åt dikeskanten och där växer idag både buskar och små träd. Stängslet viker även av i en öst-västlig riktning, vilket resulterar i att djuren inte kommer åt att beta delar av ängen vid dikets utlopp i viken. Närmast vassen domineras vegetationen av jättegröe. Betesdjuren lyckas hålla ett tillräckligt betestryck för att hålla jättegröen på plats, men någon så kallad blå bård finns inte. Restaureringsförslag Målet med restaureringsåtgärderna på fuktängarna är att återskapa översvämmade betesängar, gynnsamma för fågelarter som vadare, änder, svanar etc. En följdeffekt av åtgärderna är förbättrade betesmöjligheter för betesdjuren och därmed ett bättre foder.
För att återskapa fuktängarna krävs omfattande insatser. De inkluderar tuvfräsning, buskröjning, borttagning av stängsel och schaktning av gamla dikesrensmassor. Dessutom föreslås att en enklare näringsfälla anläggs. Vid tuvfräsning används oftast en traktor eller annat lämpligt fordon, till exempel amfibiefordon, dit en rotorkultivator är kopplad. Denna slår sönder de större tuvorna. Negativt vid en tuvfräsning är att det kommer fram mycket bar jord och det blir ofta mycket lerigt. När tuvorna är mindre används en bandtraktor vilken vältar eller trycker ned tuvorna. I Dalbyviken får man räkna med att 50-60 % måste fräsas ned, eftersom tuvorna i många fall är stora. En entreprenör som har utfört flera restaureringsåtgärder i liknande marker är Pe-Te Stubbfräsningar. Område som behöver fräsas alternativt vältas framgår av bilaga 1. I samråd med entreprenör får även avgöras vilken metod som är den bästa att skapa en blå bård, tuvfräsning eller vassklippning, alternativt en kombination. Alla träd och buskar på fuktig mark i området ska tas bort. Stubbar kommer att fräsas bort i samband med tuvfräsning. Även alsly på mindre äng nordväst om Vreta udd ska tas bort. Det enda träd som kan stå kvar är den karakteristiska knäckepilen i den södra delen av viken. Stängslet på norra sidan om diket föreslås att det tas bort. De gamla dikesrensmassorna schaktas bort och dikeskanterna planas ut. Optimalt skulle vara att diket breddas för att undvika att djuren vandrar över diket och de olika besättningarna blandas. Att dikeskanterna planas ut underlättar för vatten vid vår- och höstöversvämningar att spridas ut över fuktängarna. Åtminstone en del av näringsämnena som medföljer vattnet avlagras på fuktängarna. Genom betesdjuren förs näring bort från marken vilket minskar övergödningen i viken. För att ytterligare framhäva den effekten föreslås en mindre näringsfälla vid dikets utlopp. Eventuellt räcker det med att gräva en grop som stannar upp vattenflödet och ger omgivande växter tid att tillgodogöra sig näringen. Om detta är tillräckligt får avgöras med en expert på vattenfrågor. Detsamma gäller eventuella lagliga hinder eller restriktioner. Lämpligt är att kontakta Länsstyrelsens experter på sådana frågor. Vassbälte Vassbältet består av gammal vass och en tjock rotfilt. På sina ställen har vassen vandrat in en bra bit på fuktängarna. Sommartid går det att ta sig fram torrskodd. Dock verkar djuren undvika att beta av vassen, eventuellt för att det är så få nya vasskott. Uppsala kommun håller en kanal öppen upp mot Hammarskogs herrgård. Restaureringsförslag Målet för restaureringsåtgärderna för vassbältet är att skapa ett åldersvarierat vassbälte med inslag av laguner med öppen vattenspegel. Det ska ge and- och måsfåglar möjlighet att etablera kolonier. I vassen ska små fåglar liksom till exempel rördrom förekomma. Mellan vass och fuktängar ska det finnas en blå bård. För att begränsa vassens utveckling, både upp på fuktängarna och ut i själva viken måste vassen klippas. Företag som håller på med vassklippning, till exempel Upplands vassklippning eller Vassjobb anger att vassen ska klippas tre säsonger i rad, dessutom gärna flera gånger per säsong. Därefter kan
det dröja 10 år innan det är dags igen. Bästa tidpunkten är juni-september. Därefter återgår näringen i växtens gröna delar till roten. Beroende på företag varierar maskinparken, men vanligtvis används ett amfibiefordon med klippaggregat. Under goda förhållandet klipps 1000 kvm/tim. Därefter samlas den klippta vassen ihop och placeras normalt sett på land. Krattandet tar dubbelt så lång tid. Några företag kan även åta sig att köra bort klippmassorna. Priser varierar, men cirka 1000 kr/tim anges ofta. Det finns olika teorier om all vass ska klippas eller om partier ska lämnas. Eftersom olika fågelarter vill ha tillgång till gammal vass och andra ny vass är det variation som förespråkas i det här förslaget. Vassen slås enligt förslag på bilaga 2. Eventuella korrigeringar görs i samråd med entreprenör. Målet är att minska ned vassens omfattning, samt att splittra upp det i laguner med enstaka vassruggar kvar. Från dikets utlopp, där någon form av näringsfälla grävs (se närmare under rubriken Fuktängar och blöta marker mot vassbälte), skapas en meandrande vattenfåra genom vassen för att sakta upp vattenflödet och låta den kvarvarande vassen lagra upp näring. Målet är även att skapa en blå bård mellan fuktäng och vassbälte. Om denna kan skapas vid vassklippning eller tuvfräsning får ske i samråd med entreprenör. Den blå bården kan sedan förhoppningsvis hållas öppen med hjälp av bete. Den klippta vassen samlas ihop och transporteras bort. Eftersom vassen är en biomassa föreslås att någon lantbrukare i närheten sprider ut resterna på åker som gödning och jordförbättring. Grunda delar utanför vassbältet På cirka 1 meters djup försvinner vassbältet. Istället domineras vattenytan av gul näckros. Sommartid är nästan hela viken täckt av näckrosens blad. På höstkanten sker ofta en omfattande algblomning. Utanför badplatsen klipps näckrosorna, men övriga delar av viken är i stort sett otillgängliga för allmänheten under sommaren. Vintertid utnyttjas viken av bland annat skridskoåkare, vilka har möjlighet att ta sig fram till Hammarskogs Herrgård via den grävda kanalen. Restaureringsförslag Målet för restaureringsåtgärden är att viken ska ha öppen vattenyta under hela sommarhalvåret. Storleken av ytan kan variera under säsongen. Större vattenytor möjliggör bättre syresättning av vattnet genom vindens omrörande effekt. Detta förbättrar vattenkvaliteten och ökar förutsättningarna för ett större antal fiskar. För att målet ska nås behöver näckrosen klippas. Med hjälp av klippaggregat sönderdelas näckrosens rotsystem. Det flyter upp till ytan och kan därefter schaktas bort. Liksom vid vassklippningen föreslås att massornas transporteras bort och sprids ut på någon lantbrukares åker. Normalt sett brukar entreprenörer som klipper vass även klippa näckrosor. Trädbärande betesmarker Det är tre områden som får ses som trädbärande (se bilaga 3). Det är en al-lund, hage med ädellövträd och ekbacke, väster om naturreservatet Vreta udd. De två förstnämnda ingår i betesmarker, medan den sistnämnda inte gör det utan sköts delvis via gräsklippning.
Alarna i den så kallade Al-lunden är relativt grova. Socklar har börjat bildas. Det är inga albuketter utan det är en stam på varje sockel. I hagen med ädellövträd finns flertalet av de ädla lövträden, med vidkroniga ekar, lindar och almar. Flertalet av almarna är drabbade av almsjukan och många är redan döda. Buskskiktet är varierat med slån, rosor och hagtorn. Ett visst slyuppslag förekommer. Ner mot vattnet växer det en albård av varierande ålder. Ett flertal kulturlämningar förekommer i hagen. Det ser ut som regelbundna grustag, men karakteriseras i fornminnesregistret som byggnadslämningar från medeltiden-nyare tid. Bebyggelselämningar bevuxna av ekar. I bildens högra del skymtar albården som helst ska tas bort. Ekbacken väster om Vreta udd har anlagda grillplatser och ett torrdass. Utmärkande är de mycket stora vidkroniga ekarna, som för en tynande tillvaro bakom en tät alridå i söder. En stig till grillplatserna och området däremellan klipps och sly under ekarna röjs regelbundet.
En av de ståtliga ekarna vid grillplatsen vid Vreta udd. Observera de döende nedre grenarna, ett resultat av den kraftiga albården till vänster i bilden. Restaureringsförslag Som det beskrivits ovan finns det tre områden som kan karakteriseras som trädbärande. För Allunden och ädellövshagen är det absolut viktigaste att de fortsätter att betas, helst med nötdjur men även sambete med hästar är utmärkt. Får är ett sämre alternativ då de undviker fuktigare betesområden. Delar av ädellövshagen skulle fungera med fårbete, men skulle förmodligen kräva stängselomdragningar. I al-lunden behöver inga ytterligare skötselåtgärder utföras. I ädellövshagen finns det röjningsbehov av till exempel asksly. Slånbuskage har även börjat sprida sig över omfattande ytor. Den mer omfattande skötsel-/restaureringsåtgärden gäller albården söder om hagen. För att utöka strandängsarealen ska all al tas bort. Antalet stammar är omfattande så det skulle vara lämpligt att stubbarna fräses bort. Om inte stubbarna fräses kommer omfattande årlig slyröjning krävas i åtminstone 3-5 år. Ibland kan det fungera att lämna högstubbar på cirka 1 meters höjd. Eftersom det rekommenderas stubbfräsningar på andra områden är förslaget att fräsa stubbarna. Det tredje området, vid Vreta udd, föreslås att området ska skötas som slåtteräng. I dagsläget är det runt de stora ekarna som det skulle vara lämpligt att slå. Förslagsvis skulle till exempel Naturskolan, eller någon annan förening i närområdet kunna stå för skötseln. En mindre summa skulle kunna erhållas som EU-bidrag/miljöstöd. Ett sådant litet område det handlar om skulle kunna ge lämplig uppmärksamhet om värdet av lieslåtter och kulturhistoriska värden och biologiska dito. Slåttern gynnar ekarna i och med att sly inte riskerar att tränga ut dem. Detta kan visserligen skötas med kontinuerliga slyröjningar. Viktigare för ekarna är att dungen sydväst om ekarna tas bort. Skuggeffekten är mycket tydlig på ekarna genom att grova nedre grenar dör. Dungen domineras av al, men det förekommer även andra träd- och buskslag, som hägg och björk. Eventuellt går det att hitta någon yngre ek som kan användas som föryngringsek. För att minska slyröjningsbehovet är det lämpligt att fräsa stubbarna.
Fågeltorn och gömslen Idag finns ett fågeltorn i två våningar, som står sydost om Hammarskogs herrgård. Från det får man en bra överblick av vikens centrala delar. De inre, nordvästra delarna får man dock en begränsad bild av. Fågeltornet är väl skyltat från herrgården. Dock saknas stig ner till tornet från grusvägen till badplatsen. Idag får man gå på en nyanlagd slåttervall. Restaureringsförslag Till det befintliga fågeltornet föreslås att en grusad stig anläggs öster om diket (se bilaga 4). Den ska ligga på renen mellan åker och slänten ned till det meandrande diket. Stigen ska vara anlagd för att fungera för rullstolar och barnvagnar. För att själva fågeltornet ska vara åtkomligt krävs någon form av bro över diket. Denna bro görs i trä. För att minska lutningen, och göra det möjligt för bland annat rullstolar att nå tornet, måste bron vara ganska lång, det vill säga börja relativt långt upp i sluttningen. Med en mindre ombyggnad av tornet kan bron ansluta till tornets första nivå. Andra nivån kan inte nås för handikappade. Ett nytt torn föreslås att det byggs sydväst om Hammarskogs herrgård (se bilaga 4). Eftersom det placeras mer utsatt än det idag befintliga tornet föreslås att torn nummer två endast blir i en våning. I detta förslag ska även detta torn göras handikappsvänligt. Åtkomligheten kan dock bli ett problem då lutningen från herrgården ner till det föreslagna tornet är stor. Det bör dock vara möjligt att anlägga grusade stigar och träbryggor ner till tornet. Den slutliga utformningen och därmed kostnad får göras i samråd med blivande entreprenör.
Exempel på fågeltorn i en våning, Kristianstad. Förutom fågeltorn föreslås att två stycken fågelgömslen byggs. De kan vara enkelt byggda med tre väggar och tak. De finns även mer avancerade förslag som till exempel i Lida naturreservat i Tullinge (se bild). Lägen framgår av bilaga 4. För att nå det norra gömslet behöver en spång byggas. För att nå det södra gömslet kan befintlig jordsträng användas. Dock måste grindar i stängslet göras så att passage underlättas. Ett alternativ till grindar är stätta eller vinkelöppningar, vilket kanske är att föredra då de huvudsakliga besökarna till detta gömsle kan antas vara barn och personal från det närliggande dagiset. En mycket bra handledning för att bygga bryggor, broar och stängselöppningar är Friluftsanordningar en vägledning för planering och förvaltning (Naturvårdsverket 2007).
I början av björkraden föreslås att det ena gömslet byggs. Det andra ska ligga på den hitre sidan av vattnet, ungefär mittemot björkraden.
Avancerat gömsle från Tullinge. Bryggan Det finns önskemål från Naturskolan att bryggan nedanför Hammarskogs herrgård byggs in med ett trädäck samt en vägg ned i vattnet för att underlätta vid deras aktiviteter i anslutning till vatten. En av orsakerna är att nuvarande jordsträng blir mycket lerig och hal av att betesdjuren rör sig i området. Ett trädäck skulle även underlätta landstigning för kanotister. Vintertid skulle det även förenkla för skridskoåkare att komma iland. Det föreslås även att cirka 30-50 meter stängsel, med en grind, sätts upp i anslutning till bryggan. Anledningen är att Naturskolan inte ska behöva känna oro för att djur ska riskera att orsaka problem vid deras aktiviteter. Grinden hålls öppen vid övriga tidpunkter då Naturskolan inte har några aktiviteter där. Lämpligen sätts en skylt upp som förklarar varför, och när, grinden ska hållas öppen alternativt stängd. Bilagor 1) Karta över yta som bör tuvfräsas. 2) Karta på vilka ytor som ska vassklippas. 3) Karta över trädbärande naturbetesmarker. 4) Karta över fågeltorn och gömslen.