1(13) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY YTTRANDE 2016-05-11 Ärendenr: NV-08848-15 Mark- och miljööverdomstolen Svea hovrätt svea.avd6@dom.se Yttrande i mål nr M 11173-15 angående tillstånd till fortsatt och utökad produktion m.m. vid SCA Östrand, Timrå kommun, Västernorrlands län Med anledning av Mark- och miljööverdomstolens föreläggande, aktbilaga 33, anför Naturvårdsverket följande. 1. INSTÄLLNING OCH YRKANDEN Naturvårdsverket vidhåller sitt överklagande och sina yrkanden avseende utsläpp till luft av svavel samt av kväveoxider som framställs i detta mål, i yttranden daterade den 12 och 25 januari 2016, med följande justeringar. Justerade yrkanden Justeringar i yrkandena avser utredningsvillkor U4 och U5 och är gjorda med kursiv stil för tillägg och genomstruken text för strykningar. U4. SCA Graphic Sundsvall AB ska i samråd med tillsynsmyndigheten och Naturvårdsverket utreda möjliga åtgärder för att begränsa utsläppen av kväveoxider från sodapannan, mesaugnen och eventuell tillkommande gasdestruktionspanna samt från barkpannan. Utredningarna ska omfatta förbränningstekniska, reningstekniska och andra åtgärder. För sodapannan och barkpannan ska i utredningen ingå tillämpning av SNCR genom insprutning av gasformig ammoniak.. För sodapannan ska särskilt undersökas tillförsel av gasformig ammoniak. För barkpannan ska bl.a. ingå tillämpning av SNCR genom insprutning av BESÖK: STOCKHOLM VALHALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND FORSKARENS VÄG 5, HUS UB POST: 106 48 STOCKHOLM TEL: 010-698 10 00 FAX: 010-698 10 99 E-POST: REGISTRATOR@NATURVARDSVERKET. SE INTERNET: WWW. NATURVARDSVERKET. SE
NATURVÅRDSVERKET 2(13) ammoniak i vätskeform, och om detta inte anses lämpligt, insprutning av ammoniak i gasform. För mesaugnen ska utredas hur optimering av förbränningsförhållandena kan hålla nere utsläppen. Vidare ska SCA Graphic Sundsvall AB utreda hur utsläppen av kväveoxider påverkas om starkgaser förbränns i en ny gasdestruktionspanna i stället för i mesaugnen. För sodapannan och mesaugnen ska målet för utredningen vara att komma ner till 1,0 kg kväveoxider per ton sulfatmassa. För biobränslepannan ska målet för utredningen vara att komma ner till 40 mg kväveoxider per MJ tillfört bränsle. Resultatet av utredningen jämte kostnader för olika åtgärder samt förslag till slutliga villkor ska ges in till mark- och miljödomstolen senast två år från det att tillståndsdomen har vunnit laga kraft. U5. SCA Graphic Sundsvall AB ska i samråd med tillsynsmyndigheten och Naturvårdsverket utreda möjliga åtgärder för att reducera utsläppen av gasformigt svavel från sodapanna, mesaugn, fackla samt eventuell tillkommande gasdestruktionspanna till 0,10 kg svavel/ton sulfatmassa. I utredningen ska bl.a. ingå att undersöka hur utsläpp via fackla kan minskas genom att öka tillgängligheten för nuvarande starkgasförbränning genom installation av särskild gasdestruktionspanna och/eller och genom installation av skrubber. I utredningen ska vidare ingå bl.a. att undersöka hur den ökade produktionen påverkar svavelutsläppens storlek och vilka åtgärder som kan genomföras för att undvika eller annars minimera ökade utsläpp. Resultatet av utredningen jämte kostnader för olika åtgärder samt förslag till slutliga villkor ska ges in till mark- och miljödomstolen senast två år efter att den nya fiberlinjen tagits i drift. 2. GRUNDER Justerade yrkanden Bolaget har uppgett att de inte avser installera någon gasdestruktionspanna. Våra yrkanden avseende villkor U4 och U5 justeras därför till viss del i enlighet med detta. Naturvårdsverkets tidigare yrkande angående att det i utredningen U5 (svavel) särskilt skulle anges att bolaget skulle undersöka hur den ökade produktionen kan komma att inverka på svavelutsläppen utgick från att vi uppfattat att detta var ett av de skäl som Bolaget åberopade för de högre villkorsnivåer som Bolaget yrkade. Bolaget har nu (aktbilaga 30, bilaga 1, sid 3) angett att så inte är fallet. Naturvårdsverket anser därför inte längre att denna fråga särskilt behöver framgå i utredningsvillkoret. Mark- och miljödomstolen har formulerat utredningsvillkor U4 (kväveoxider) på så sätt att ett utredningsmål angetts, utan att närmare föreskriva vilka åtgärder
NATURVÅRDSVERKET 3(13) som ska utredas. Naturvårdsverket har yrkat ett utredningsvillkor som anger tydligare vilka utredningar som ska göras, dock utan att ange målvärden. Vi menar att det finns fördelar och nackdelar med de olika sätten att formulera utredningsvillkor på. Fördelen med att ange vilka specifika utredningar som ska göras är att utredning om de tekniker som bedöms vara mest intressanta verkligen kommer till stånd. För att ett villkor med utredningsmål ska vara funktionellt måste det ha en tillräckligt låg och styrande utsläppsnivå som utredningarna ska sikta emot. I nu aktuellt fall menar vi att målet för utredningarna är satta med så låg ambitionsnivå att utredningsföreskriften inte framstår som meningsfull. Naturvårdsverket har tidigare inte varit berett att ange specifika målvärden för utredningarna. Efter att vi skaffat oss mer underlag ser vi dock fördelen med att ange utredningsnivån och att inte låsa sig alltför mycket till vilka tekniska åtgärder som ska utredas. Vi anser dock att det i villkoret ska ingå krav på utredning av SNCR-teknik. Mot denna bakgrund justerar Naturvårdsverket sitt yrkande avseende utredningsvillkor U4 (kväveoxider) på så sätt att målet för utredningen av utsläppet från sodapanna och mesaugn sätts till 1,0 kg NOx per ton massa och för biobränslepannan 40 mg NOx/MJ tillfört bränsle. Båda siffrorna avser faktiskt utsläpp. 3. BEMÖTANDE AV BOLAGETS YTTRANDE 3.1. Inledning Naturvårdsverket konstaterar inledningsvis att Bolaget i stora delar ifrågasätter de uppgifter Naturvårdsverket för fram. Bolaget presenterar dock inte utredningar, beräkningar eller underbyggda uppgifter som visar på att verkliga data skulle vara andra än de vi presenterar. Vid prövning enligt miljöbalken gäller en omvänd bevisbörda (2 kap. 1 ). Bolaget kan således inte anses ha uppfyllt sina skyldigheter enligt miljöbalken endast genom att ifrågasätta de uppgifter vi redovisar. 3.2. Allmänt om jämförelsevärden Bolaget hävdar följande. Det är inte de faktiska utsläppsnivåerna som har redovisats från de svenska anläggningarna som ska jämföras med föreskrivna begränsningsvärden utan de begränsningsvärden som gäller för de aktuella anläggningarna" (aktbilaga 30, sidan 2).
NATURVÅRDSVERKET 4(13) Naturvårdsverket har en annan syn på detta. Vi anser att det är de verkliga utsläppsvärdena från olika massabruk som visar vilka utsläppsnivåer som i realiteten är möjligt att uppnå med dagens teknik. Med utgångspunkt i hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken ska därefter bedömas om det i det enskilda fallet är rimligt att använda bästa möjliga teknik eller om högre utsläpp ska tillåtas. Även i arbetet med framtagandet av BREF-dokumenten för produktion av massa och papper är det de verkligt uppnådda nivåerna vid olika massabruk som ligger till grund för de utsläppsvärden (BAT-AEL) som har fastlagts. 3.3. Utsläpp av svavel 3.3.1. Jämförelse med branschen Bolaget hävdar följande. Naturvårdsverket tar i sina jämförelser inte hänsyn till skillnader mellan olika massabruk och osäkerheter vid mätning av svavelutsläpp. Det är välkänt att det är svårt att jämföra utsläpp från olika fabriker eftersom det inte alltid klart framgår vad som ingår i utsläppen (dvs. frågan om vilka källor som är medräknade sodapanna, mesaombränning, fackla, energiproduktion och/eller övriga utsläpp). (aktbilaga 30, sid 3). Naturvårdsverket finner det anmärkningsvärt att bolaget kritiserar vårt underlag på ett så svepande sätt. För en meningsfull och konstruktiv granskning hade det varit lämpligt om Bolaget närmare redovisat skälen för sin uppfattning, eller alternativa underlag och resultat. Som vi redogjort för i vårt yttrande av den 25 januari 2016 har Naturvårdsverket efter att bolaget under förhandlingen i mark- och miljödomstolen ifrågasatte de siffror vi redovisade, noggrant gått igenom alla data, stämt av med miljörapporter och kontaktat de bruk där vi sett oklarheter. Vi har så långt det varit möjligt sett till att föra respektive utsläpp till rätt utsläppskälla. Det skulle vara förvånande om svenska massabruk till sin egen branschorganisation, i den officiella miljörapporteringen till SMP (Svenska Miljörapporteringsportalen) samt vid svar på direkta frågor från Naturvårdsverket skulle uppge så bristfälliga uppgifter som bolaget vill göra gällande. Bolaget hävdar vidare att skillnaden mellan utsläppen från olika bruk skulle bero på att man även vid andra bruk rapporterat värden utan hänsyn till mätosäkerheten, d.v.s. man har redovisat lägre utsläpp än vad man kan säkerställa (aktbilaga 30, sid 5). Naturvårdsverket ställer sig frågande till Bolagets påstående. Även SCA Östrand har redovisat sina utsläpp utan mätosäkerhetsmarginal, d.v.s. på samma sätt som övriga bruk. Utsläppsdata borde därför vara jämförbara.
NATURVÅRDSVERKET 5(13) 3.3.2. Blekt och oblekt massa Bolaget hävdar att Naturvårdsverket vid jämförelsen mellan olika bruk inte tagit hänsyn till olika processförutsättningar, bl.a. andelen blekt respektive oblekt massa. Naturvårdsverket noterar att bolaget endast kritiserat Naturvårdsverkets sätt att utvärdera utsläppen inom branschen, utan att själva göra jämförelser som man anser vara mer adekvata. Vi vill här åter påminna om var bevisbördan är placerad. Vad gäller utsläpp vid produktion av blekt respektive oblekt massa görs i BATslutsatserna för produktion av sulfatmassainte inte någon skillnad i detta avseende. Detta förhållande kan anses vara en brist men kan också tolkas som att skillnaden inte bedömts vara så stor att det funnits skäl att dela upp BATvärdena mellan blekt respektive oblekt massa. För att ändå belysa denna fråga har Naturvårdsverket i nedanstående diagram gjort en jämförelse mellan sulfatmassabruken där de bruk som endast tillverkar blekt massa markerats med gula staplar. (Anm. Mörrums bruk tillverkar visserligen blekt sulfatmassa men till en tredjedel s.k. dissolvingmassa. Detta gör att deras data inte är helt jämförbara med övriga sulfatmassabruk). 0,45 Sulfatmassabruk: Utsläpp av svavel från punktkällor process, kg/ton massa (2014) 0,40 0,35 0,30 0,25 0,20 0,15 0,10 0,05 0,00
NATURVÅRDSVERKET 6(13) Som man kan se i diagrammet utmärker sig inte bruken som endast tillverkar blekt massa på så sätt att de skulle ha högre svavelutsläpp än de som tillverkar oblekt massa. Snarare är tendensen tvärtom. Att SCA Östrand endast tillverkar blekt massa är alltså inte något tillräckligt skäl för att man inte skulle kunna uppnå låga svavelutsläpp. 3.3.3. Mätosäkerhet Bolaget hävdar att osäkerheten i uppmätta svavelutsläpp från sodapannan och mesaugnen är så stor att man av den anledningen ska anta att utsläppen är betydligt större än vad mätvärdena visar (aktbilaga 30, sid 4-5). Efter vad Naturvårdsverket sett är vad bolaget uppger om mätteknikens begränsningar nya uppgifter i målet. Bolaget har dock inte presenterar några närmare uppgifter om mätinstrument, mätosäkerheter eller hur mätnoggrannheten kan förbättras. Naturvårdsverket har utgått från de utsläppssiffror som bolaget angett i handlingarna i målet, liksom vad bolaget rapporterat till SMP, och förutsatt att dessa uppgifter är tillförlitliga. Eventuella brister i redovisningen bör enligt 2 kap. 1 miljöbalken falla tillbaka på verksamhetsutövaren (MÖD 2014:42). Då villkor meddelas, eller då mål för utredningar sätts upp, är utgångspunkten de mätvärden som finns registrerade och rapporterade. Vid uppföljning av villkor, och då det eventuellt ska avgöras om villkor överskridits, uppstår frågan om det med hänsyn till mätosäkerhet kan anses belagt att villkoret verkligen överskridits. Vi vill också påtala att utsläppen från sodapanna och mesaugn under åren 2011 2014 låg på mellan 13 och 30 % av det totala utsläppet från punktkällor. Merparten av utsläppet sker alltså via facklan. Frågan om mätosäkerhet är därför mer relevant för facklan. Det kan finnas anledning att se över kontrollrutinerna och vid behov förbättra dessa. Detta torde vara en fråga som kan och bör lösas i samråd med tillsynsmyndigheten. 3.3.4. Villkor om total mängd svavel per år Bolaget anser att begränsningen till 240 ton svavel per år skulle innebära att den specifika utsläppsnivån inte får överstiga 0,24 kg S/ton sulfatmassa (aktbilaga 30, sid 7). Naturvårdsverket konstaterar att detta är korrekt endast vid full tillståndsgiven produktion, d.v.s. 980 000 ton sulfatmassa. Vid nuvarande produktion (2014, 418 794 ton sulfatmassa) innebär ett totalvillkor på 240 ton svavel per år att ett specifikt utsläpp på 0,64 kg S/ton sulfatmassa medges. Nedan visas i diagram-
NATURVÅRDSVERKET 7(13) form hur vid ett fast totalvillkor (ton/år) det tillåtna specifika utsläppsvillkoret (kg/ton massa) kommer att variera beroende på produktionsmängden. kg NOx/ton sulfatmassa Kväveoxider: Förutsatt villkor om tillåtet utsläpp 240 ton/år, möjligt specifikt utsläpp (kg/ton sulfatmassa) beroende av produktionsmängden 0,65 0,60 0,55 0,50 0,45 0,40 0,35 0,30 0,25 0,20 0,15 0,10 0,05 0,00 400 440 480 520 560 600 640 680 720 760 800 840 880 920 960 Produktion sulfatmassa, ton per år Diagrammet tydliggör svagheten med villkor i form av totalutsläpp, ton/år. Eftersom villkoret för totalutsläpp sätts efter en avvägning av vad som är möjligt vid full produktion kommer utsläppen vid alla produktionsnivåer därunder tillåtas att vara högre än vad en tillämpning av 2 kap 7 miljöbalken skulle inneburit (jämför MÖD 2008:34). 3.3.5. Högre luttorrhalt Bolaget hävdar att det inte skulle finnas anledning att hysa en förhoppning om att den ökade luttorrhalt som blir följden av en ny indunstningsanläggning ska reducera utsläppet av svavel från sodapannan. Bolaget hävdar också att det inte finns anledning att anta att en ökning av luttorrhalten från nuvarande 72 procent till omkring 80 procent kommer att ge någon förändring. samt att Det är vid lägre torrhalter (t.ex. 60 procent) som en ökad torrhalt kan ge reducerade svavelutsläpp (aktbilaga 30, sidan 4). Naturvårdsverket ifrågasätter vilket stöd bolaget har för sina påståenden. Torrhalter så lågt som 60 % förekommer så vitt vi vet inte vid moderna sulfatmassabruk. Vi har inte funnit uppgift om att det vid något svenskt sulfatmassabruk skulle förekomma en lägre torrhalt än 70 %.
NATURVÅRDSVERKET 8(13) I BREF-dokumentet för massa och papper 1 anges att högre torrhalt ger lägre svavelutsläpp. BAT 21, tabell 3 innehåller BAT-AEL för utsläpp av svaveldioxid och TRS (totalt reducerat svavel) från sodapannor. Vid torrhalter över 75 % ställs krav på lägre utsläpp än vid torrhalter under 75 %. Av BREF-dokumentet, sidan 236, framgår också följande. A higher dry solids content leads to higher temperature in the furnace and thus a lower emission of hydrogen sulphide and a higher emission of sodium. The higher sodium emission means that more sulphur is bound as sodium sulphate and thus the emission of sulphur dioxide is decreased (Naturvårdsverkets markering med fet stil). 3.3.6. Tekniskt system för behandling av starkgaser Bolaget uppger att man avser att bränna starkgaserna i sodapannan, och att man därför inte kommer att installera någon gasdestruktionspanna (aktbilaga 30, sidan 2). Naturvårdsverket godtar den lösning som Bolaget nu bestämt sig för, d.v.s. att starkgaserna förbränns i sodapannan. Genom att tillgängligheten förväntas vara högre för sodapannan än mesaugnen, och att mesaugnen kommer att utgöra reservsystem, finns förutsättningar för att utsläppet av svavel via facklan kan minskas. Utsläppen vid de tillfällen då varken sodapannan eller mesaugnen är tillgängliga för förbränning av starkgaser kan ytterligare minskas genom att en skrubber installeras. Denna skrubber kan lämpligen vara installerad så att gasflödet alltid går genom skrubbern innan det tillförs sodapannan (eller mesaugnen då sodapannan inte är tillgänglig). Skrubbern kommer att ha en reningseffekt framför allt på de vattenlösliga föreningarna svavelväte och metylmerkaptan medan reningseffekten blir mindre på dimetylsulfid och dimetyldisulfid. Reningseffekten kan dock inte bedömas eftersom uppgifter om fördelningen av ämnen saknas i Bolagets underlag. I mål vid mark- och miljödomstolen, Nacka tingsrätt (M 1420-07), uppgav dock Stora Enso Skutskärs bruk att reningseffekten för en motsvarande skrubber var 68 %. Det finns därför anledning att tro att en sådan skrubber skulle kunna minska utsläppet av svavelföreningar då starkgasförbränning inte kan ske i sodapannan eller mesaugnen. 3.3.7. Bolagets förslag på villkor 3 och 4 Bolaget har medgett vissa ändringar av villkor 3 och 4. För villkor 3 har Bolaget angett utsläppet av svavel från punktkällorna i processen ska underskrida 0,3 kg/ton producerad sulfatmassa som månadsmedelvärde (aktbilaga 30, sidan 1). 1 Kommissionens genomförandebeslut av den 26 september 2014 om fastställande av BATslutsatser för produktion av massa, papper och kartong, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU
NATURVÅRDSVERKET 9(13) Naturvårdsverket noterar att bolaget i sitt nya förslag har ändrat mark- och miljödomstolens sifferangivelse från 0,30 till 0,3. Naturvårdsverket anser principiellt att dessa värden ska betraktas som likvärdiga. Det förekommer dock uppfattningar om att avrundningsregler skulle göra att 0,3 ger ett större utrymme än 0,30. Vi anser därför att värdet, i det fall Bolagets yrkande vinner bifall i övrigt, ska anges med samma antal värdesiffror så som framgår av markoch miljödomstolens dom, d.v.s. 0,30. 3.3.8. Bolagets förslag på alternativ utformning av villkor U5 Bolaget föreslår att en utredning ska göras av möjligheten att långsiktigt reducera utsläppen av svavel till luft från sodapanna, mesaombränning och starkgasdestruktion till 0,2 kg/ton producerad sulfatmassa (avser faktiska utsläpp). Resultatet av utredningen jämte förslag till slutliga villkor ska ges in till Markoch miljödomstolen senast tre år från att den nya fiberlinjen har tagits i drift. (aktbilaga 30, sidan 7). Naturvårdsverket konstaterar dock att bolaget redan på sid 6 i sitt yttrande uppgett att man uppskattar de framtida utsläppen till 0,20 kg/ton massa. Vi ställer oss frågande till varför en utredning under ca fem år skulle föreskrivas för något som Bolaget redan kommit fram till. Bolaget uppger vidare att De uppdaterade bedömningarna beträffande framtida utsläpp skapar inte utrymme för någon skärpning när det gäller de specifika processvavelutsläppen. (aktbilaga 30, sidan 7, tredje stycket). Naturvårdsverket ställer sig frågande till om bolaget kan förväntas dra någon annan slutsats om fem år när samma fråga återigen utretts. 3.3.9. Bolagets förslag på provisorisk föreskrift P7 Bolaget har föreslagit att det provisoriska villkoret ska sättas till 0,30 kg svavel per ton sulfatmassa. Något villkor för totalutsläppet, angett som ton svavel per år, finns dock inte med i bolagets villkorsförslag. Naturvårdsverket vidhåller att det även i det provisoriska villkoret bör finnas ett villkor som anger den övre gränsen för hur stort utsläppet får vara. Villkoret om högst 240 ton svavel per år bör således finnas med även i ett provisoriskt villkor. 3.3.10. Barkpannan Bolaget har anmärkt på att Naturvårdsverket skrivit att svavelutsläppet ifrån barkpannan skulle vara oreglerat och att reglering finns i förordningen om stora förbränningsanläggningar (FSF). Utsläppet från barkpannan skulle därför inte behöva villkoras i miljöbalkstillståndet. Naturvårdsverket medger att utsläppet inte skulle bli helt oreglerat om det inte skulle föreskrivas något villkor i tillståndet. Eftersom barkpannan har en effekt på 155 MW är det en stor förbränningsanläggning och omfattas av FSF. Enligt
NATURVÅRDSVERKET 10(13) FSF är tillåtet värde för biobränsleeldning 200 mg SO 2 /nm 3 tg vid 6 % syre, och för oljeeldning 250 mg SO 2 /nm 3 tg vid 6 % syre. Detta motsvarar 100 respektive 125 mg svavel/nm3 tg, 6 % syre. Med omräkningsfaktorn 0,4 för biobränsle och 0,29 för olja kan utsläppet sen beräknas till 40 mg S/MJ för biobränsle och 36 mg S/MJ för olja. Bolaget har i målet vid mark- och miljödomstolen uppgett att mängden biobränsle till barkpannan vid full produktion beräknas bli 2 200 TJ och mängden olja 200 TJ. Med dessa siffror blir det enligt FSF tillåtna svavelutsläppet 92 ton svavel per år vid full produktion. Detta kan jämföras med att utsläppet från biobränslepannan år 2012 2014 varit ca 1 ton per år. Jämförelse kan också göras med bolagets antagande för full drift, dvs. 10 ton svavel per år. En reglering endast utifrån bestämmelserna i FSF skulle alltså tillåta ett närmare 100 gånger större utsläpp än idag, och 10 gånger högre än vad bolaget angett för framtida full drift. Även om vi alltså kan medge att utsläppet inte skulle vara helt oreglerat så menar vi att FSF utgör en otillräcklig reglering. Vi vill också framhålla att FSF inte ersätter prövningen enligt miljöbalken. FSF ger den övre ram som alla pannor ska klara. Därutöver sker en individuell prövning för varje anläggning. 3.4. Utsläpp av kväveoxider 3.4.1. Sodapannan Bolaget påstår att Naturvårdsverket ställer krav på utredning av en obeprövad och riskfylld metod, ammoniak i gasform i sodapannan (aktbilaga 30, sidan 3). Naturvårdsverket bedömer att det finns tillräckligt med underlag för att dra slutsatsen att SCNR, genom tillförsel av ammoniak, kan vara en tillämpbar teknik för att minska kväveoxidutsläpp ifrån sodapannor, och att säkerheten inte bör vara något hinder för detta. Som reduktionsmedel vid SNCR-teknik kan användas urea eller ammoniak. Ammoniak kan i sin tur användas i form av 100-procentig gas, som 25-procentig vattenlösning eller som förångad 25-procentig vattenlösning. Urea har tidigare avskrivits för användning i sodapannor p.g.a. dess större korrosivitet. I tidiga försök med ureainsprutning har 30-35% NOx-reduktion uppmätts. 2 Med insprutning av vätskeformig ammoniak bör rimligen en högre reduktion kunna uppnås eftersom ammoniak är ett effektivare reduktionsmedel än urea. Hur stor effekten kan bli med gasformig ammoniak återstår att undersöka. Möjligheten för reduktion varierar förmodligen beroende på sodapannors utformning och belastning. Om andra åtgärder vidtagits för att minska NOx-utsläppet kan också påverka reduktionspotentialen. 2 Bengt-Åke Hellmansson, Yara Environmental Technologies AB, muntlig kommunikation, 2016-05-03
NATURVÅRDSVERKET 11(13) Bolaget har åberopat att Sodahuskommittén avrått från att tillföra ammoniak till sodapannan. Sodahuskommittén publicerade sin rekommendation 2007-01-26. Naturvårdsverket har i mars 2016 av Sodahuskommitténs sekreterare begärt att få ta del av rekommendationen, vid dags dato har vi dock inte fått något svar. Naturvårdsverket anser att material som inte kommer parter och prövningsmyndighet till del inte bör kunna åberopas i prövningar. I samband med mål vid mark- och miljödomstolen, Umeå tingsrätt, rörande Metsä Board AB Husum har vi dock fått tillgång till sammanfattningen och själva slutsatserna i Sodahuskommitténs rapport, dock inte det faktaunderlag som slutsatserna grundas på. Av detta framgår att Sodahuskommitténs avrådan mot att tillföra ammoniak till en sodapanna grundar sig på bedömningen att det skulle finnas en risk att det bildas korrosiva ammoniumsalter. Som bilaga 3 till detta yttrande bifogar vi en rapport över de praktiska försök som dåvarande Metso Power, numera Valmet, i maj 2007 gjorde vid det belgiska sulfatmassabruket Burgo Ardennes. Valmet är ett världsledande företag för processutrustning för massa- och pappersbruk och projekterar och uppför bl.a. sodapannor. I rapportens slutsatser sägs följande: Risken för att ammoniumsalter gör att beläggningarna ökar och/eller blir mer korrosiva är liten. Andelen ammonium i beläggningar och aska var under försöken mycket låg även vid ammoniakdosering och de låga halterna bekräftas även av termodynamiska jämviktsbedömningar. Denna undersökning gjordes alltså efter att Sodahuskommittén gjorde sin bedömning och vad vi kan förstå motbevisar Metso Powers resultat Sodahuskommitténs riskbedömning i detta avseende. Den andra typen av risk som Sodahuskommittén grundat sin rekommendation på är risken för att vätskeformig ammoniak skulle kunna spruta direkt på tuber och på så sätt medföra skador. Den lösning som Valmet rekommenderar är förångning av ammoniak i 25 % vattenlösning och att ammoniak därmed tillförs pannan i gasform. Därigenom undviks den risk som Sodahuskommittén menat föreligger vid användning av vätskeformig ammoniak. Injiceringen av ammoniak i gasform sker genom att den blandas med bärgas, luft, med tillräcklig hastighet för att på så sätt nå tillräckligt långt in i pannan. Ammoniaken tillförs i särskilda portar (genomföringar) till pannan, varför injiceringen kan ske i den nivå där rätt temperatur föreligger. Tekniken är känd och används vid energipannor runt om i världen. I Sverige används detta sätt att tillföra ammoniak vid sulfatmassabruket Smurfit Kappa Kraftliner vid dess biobränslepanna i Piteå. Tekniken uppges av Smurfit Kappa fungera bra och ge låga NOx-utsläpp. 33 Margareta Lundberg, Metsä Power. Föredrag vid Sodahuskonferensen 2008-11-13
NATURVÅRDSVERKET 12(13) Efter kontakter med leverantörer av utrustning för SNCR-teknik har vi fått uppfattningen att det, utöver gasformig ammoniak, skulle vara möjligt att överväga om även insprutning av vätskeformig ammoniak med modern teknik kan ske på ett säkert sätt 4. I sammanhanget bör även nämnas att vid SCA Östrand, precis som vid ett flertal andra sulfatmassabruk, imångor från smältalösaren går tillbaka till sodapannan. Imångorna innehåller ammoniak. I detta fall förefaller dock inte Bolaget anse att det innebär någon risk för korrosion. Angående utredningstiden menar vi att utredningarna för sodapannan bör göras före ombyggnaden av pannan. Förutsättningarna för att använda SNCR bör vara utredda när pannan byggs om istället för att först genomföra ombyggnaden och sen undersöka vad som fordras för att SNCR-tekniken ska fungera. 3.4.2. Mesaugnen Bolaget uppger att starkgaserna i framtiden kommer att förbrännas i sodapannan istället för i mesaugnen. Vidare uppger Bolaget att systemet för starka gaser kommer att uppgraderas genom att system införs för produktion av vätskeformig metanol från strippergaserna. Denna metanol kommer att användas som bränsle i mesaugnen och vid behov eller vid överskott även i sodapannan (aktbilaga 30, bilaga 1, sid 5). Bolaget uppger också att förbränningen av metanol i mesaugnen och förbränningen av starkgaser i sodapannan kommer att medföra ökade kväveoxidutsläpp. Naturvårdsverket ifrågasätter påståendet att förbränning av starkgaserna i sodapannan p.g.a. dess kväveinnehåll skulle innebära totalt sett ökade kväveoxidutsläpp, eftersom det endast handlar om att flytta förbränningen av starkgaserna från en förbränningsutrustning till en annan, från mesaugnen till sodapannan. Bolaget behöver också klargöra varför förbränning av den metanol som utvunnits ur strippergaserna skulle orsaka förhöjning av kväveoxidutsläppet i mesaugnen. Så som vi uppfattar saken förbränns redan idag strippergaserna i mesaugnen, med sitt innehåll av kvävehaltig metanol. 4 Bengt-Åke Hellmansson, Yara Environmental Technologies AB, muntlig kommunikation, 2016-05-03
NATURVÅRDSVERKET 13(13) 4. ÖVRIGA YTTRANDEN Yttrandena från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Havs- och vattenmyndigheten och Timrå kommun föranleder inget ställningstagande från Naturvårdsverket. Vad avser yttrandena från Sundsvalls kommun och Länsstyrelsen Västernorrland konstaterar Naturvårdsverket att dessa stödjer vår inställning. Beslut om detta yttrande har fattats av sektionschefen Linda Nilsson. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt deltagit tekniske handläggaren Olof Åkesson, föredragande, samt miljöjuristerna Martin Abrahamsson och Måns Cederberg. För Naturvårdsverket Linda Nilsson Olof Åkesson Bilagor 1. Sammanställning av Naturvårdsverkets yrkanden 2. Margareta Lundberg, Metsä Power. Föredrag vid Sodahuskonferensen 2008-11-13. Kopia till Länsstyrelsen i Västernorrland Sundsvalls kommun, miljönämnden Timrå kommun, miljönämnden