Våldtäkt mot barn eller sexuellt övergrepp mot barn? - en HD-dom i april 2006 Promemoria RättsPM 2006:11 Brottmålsavdelningen Utvecklingscentrum Göteborg Maj 2006
HD:s dom den 11 april 2006 i mål B 154-06 Kort om omständigheterna i målet och HD:s dom Målsägande i målet var en pojke som vid tiden för gärningen var fyra år och tre månader. Den tilltalade praktiserade på den förskola som pojken gick i. Hovrätten hade dömt den tilltalade för våldtäkt mot barn till två års fängelse. Enligt domen hade den tilltalade inne i förskolan, när alla andra barn och all övrig personal var ute på gården, fört in sin hand under pojkens kortbyxor och kalsonger och dels tagit på hans pung dels fört in handen mellan pojkens skinkor och i vart fall vidrört hans analöppning med sådan kraft att det orsakade smärta. Efter att den tilltalade överklagat meddelade HD prövningstillstånd i fråga om brottsrubricering och påföljd. Frågan i målet var om den tilltalades handlande utgjorde en sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt var jämförlig med samlag. I HD yrkade RÅ alternativt ansvar för grovt sexuellt övergrepp mot barn enligt 6 kap. 6 andra stycket brottsbalken. HD ändrade hovrättens dom och dömde den tilltalade för sexuellt övergrepp mot barn av normalgraden till sex månaders fängelse. Frågan om en sexuell handling med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag Domen Efter en kort redovisning av uttalanden i propositionen till 2005 års lagändringar konstaterar HD att den sexuella handling som den tilltalade utsatt pojken för, med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt, inte kan anses jämförlig med samlag. HD:s uttalanden i domen skulle kunna uppfattas som att det när det gäller brottet våldtäkt mot barn krävs att den kränkning som prövas i målet är lika allvarlig som den som kan uppkomma vid ett påtvingat samlag. Förarbetena Uttrycket annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag återfinns både i våldtäktsparagrafen 6 kap. 1 och i 6 kap. 4 om våldtäkt mot barn. I propositionen uttalas angå-
ende 6 kap. 4 att uttrycket nära anknyter till lokutionen i 6 kap. 1 och att avgränsningen av 1 och 4 i detta avseende i princip skall sammanfalla. Det är dessa uttalanden HD hänvisar till i domen (se prop. 2004/05: 45 s. 71 och 143). I propositionen konstateras när det gäller 6 kap. 1 att tilllämpningsområdet för bestämmelsen begränsas på det sättet att den sexuella handlingen skall ha bestått i samlag eller annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag. Jämförelsen skall ta sikte på den sexuella kränkningens art och inte på själva sexualhandlingen som sådan. Domstolen skall alltså göra en jämförelse mellan kränkningarna för att avgöra om kränkningen genom den sexuella handling som prövas i brottmålet är lika allvarlig som den som kan uppkomma vid ett samlag som är påtvingat. Vidare anges att alla sexuella handlingar som tidigare ansetts utgöra sexuellt umgänge jämförligt med påtvingat samlag omfattas av bestämmelsen. Således omfattas orala och anala samlag och att föra in föremål, fingrar eller en knytnäve i en kvinnas underliv. Även att föra in t.ex. föremål eller fingrar i anus på en person omfattas (a. prop. s. 46 och 135). Slutsatser När det gäller 6 kap. 1 måste självfallet den kränkning som prövas i målet vara lika allvarlig som den som kan uppkomma vid ett påtvingat samlag. För tillämpning av paragrafen krävs ju att gärningsmannen genom våld eller hot tvingat offret till de sexuella handlingarna. Bestämmelsen om våldtäkt mot barn i 6 kap. 4 innehåller däremot inget krav på tvång. Uttalandena i propositionen angående 1 om en jämförelse med ett påtvingat samlag kan därför inte ha bärkraft på 4. Med anledning av det sagda skall HD:s uttalanden i domen inte uppfattas som att det när det gäller brottet våldtäkt mot barn krävs att den kränkning som prövas i målet är lika allvarlig som den som kan uppkomma vid ett påtvingat samlag. Även om jämförelsen skall ta sikte på den sexuella kränkningens art och inte på själva sexualhandlingen som sådan torde domen innebära att om en gärningsman för in föremål eller fingrar mellan skinkorna på en annan person utan att penetration sker är detta normalt inte att anse som en sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag.
Frågan om sexuellt övergrepp mot barn är att anse som grovt brott Domen Frågan i målet var i nu aktuellt avseende om den tilltalade med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet och råhet. HD uttalar att den tilltalade genom en kortvarig beröring vållat pojken övergående smärta men ingen iakttagbar fysisk skada. Varken tillvägagångssättet eller pojkens ålder anses utgöra tillräckliga skäl för att det skall kunna anses att den tilltalade genom sitt handlande visat särskild hänsynslöshet eller råhet. HD dömer därför den tilltalade för brott av normalgraden. När det sedan gäller straffvärdet tar HD hänsyn till att pojken endast var fyra år och att den tilltalade som praktikant på förskolan hade tillsyn över honom. Förarbetena Vid bedömande av om brottet är grovt skall enligt lagtexten bl.a. beaktas om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet och råhet. I propositionen tydliggörs att vad som framgår av lagtexten endast är exemplifierande omständigheter och att således även andra omständigheter kan göra att brottet bör rubriceras som grovt. Domstolen bör göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter som förelegat vid den enskilda situationen (a. prop. s. 75). I författningskommentaren nämns som exempel på brott som kan bedömas som grova att någon utnyttjat ett barn vid upprepade tillfällen eller att det varit fråga om utnyttjande av ett litet barn (a. prop. s. 145). När det gäller innebörden av uttrycket om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet hänvisas i övrigt till kommentaren till 4 där motsvarande uttryck återfinns. Där hänvisas vidare till tidigare förarbetsuttalanden i prop. 1991/92:35 s. 13 f. De tidigare förarbetsuttalandena avsåg den dåvarande våldtäktsparagrafen och de omständigheter som skulle beaktas vid bedömande av om ett våldtäktsbrott var grovt. Under år 1992 ändrades flera då gällande lagrum i 6 kap. brottsbalken så att bl.a. offrets låga ålder lades till i exemplifieringen av de försvårande omständigheterna. I propositionen uttalades att avsikten med att särskilt nämna offrets låga ålder som exempel på en kvalificerande omständighet var att ge uttryck för det
särskilda skydd som mindre barn bör ha mot sexuella övergrepp. Allmänt sett bör offrets ålder således vid bedömningen tillmätas större betydelse ju lägre den är. När det gäller tillvägagångssättet angavs som exempel på situationer då den som har begått gärningen gått till väga på ett särskilt hänsynslöst sätt, att offret är invalid eller i annat fall befinner sig i ett särskilt utsatt läge. Slutsatser HD har vid en helhetsbedömning av omständigheterna i det nu aktuella målet funnit att brottet, trots pojkens låga ålder, inte var att anse som grovt. Det faktum att ett brott förövats mot ett så litet barn som i målet bör dock även fortsättningsvis anses starkt tala för att brottet skall bedömas som grovt. Är det fråga om en kortvarig beröring som inte förorsakat någon iakttagbar fysisk, eller psykisk, skada är brottet dock normalt inte att anse som grovt. En helhetsbedömning av omständigheterna måste dock göras i varje enskilt fall.