YTTRANDE MED ANLEDNING AV FINANSINSPEKTIONENS SKRIVELSE, FI Dnr 12-11158.

Justitiekanslern Box 2308 103 17 STOCKHOLM YTTRANDE MED ANLEDNING AV FINANSINSPEKTIONENS SKRIVELSE, FI Dnr 12-11158. I sitt yttrande med anledning av Justitiekanslerns ärendenummer Dnr 6729-12-40 och 7042-12-40, har Finansinspektionen inkommit med synpunkter, förtydliganden och hänvisningar för att ytterligare understryka att myndighetens agerande mot Custodia skulle ha varit korrekt. FI menar att Custodia hade agerat på ett sätt som inte stod i överenstämmelse med det regelverk som gällde för institutet, och att FI därmed hade laglig grund för att ingripa mot bolaget. Myndigheten uppger vidare att man tydligt angivit grunderna till varför beslutet inte stannade vid en varning, och hävdar att man varken handlade felaktigt eller försumligt vid beslutet att återkalla Custodias tillstånd att bedriva finansieringsverksamhet. Jag vill härmed bemöta det myndigheten framför i sitt yttrande. FINANSINSPEKTIONENS AGERANDE INNAN BESLUTET FI hänvisar till 15 kap. 1 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt till prop. 2002/03:139 s. 383 i sitt yttrande till JK, för att belysa vilka regler myndigheten hade att följa vid sitt ingripande mot Custodia. Vad som med säkerhet kan utläsas av lagen är att FI skall ingripa när ett institut åsidosatt sina skyldigheter. Vidare föreskriver lagen att ingripande i så fall sker genom utfärdande eller föreläggande att vidta åtgärd inom viss tid, förbud att verkställa beslut eller genom anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig skall kreditinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. I prop. 2002/03:139 s. 383 kan man läsa att en varning bör vara ett alternativ till återkallelse av tillståndet samt att en varning bör kunna tillgripas när förutsättningar för återkallelse i och för sig finns men en varning i det särskilda fallet framstår som en tillräcklig åtgärd. En sådan förutsättning kan vara att institutet inte befaras upprepa överträdelsen och att prognosen därför är god. Det är således uteslutande upp till FI:s eget godtycke att bedöma om ett institut överträtt lagen, hur allvarlig överträdelsen varit samt vilken åtgärd myndigheten bör välja för att få institutet att komma tillrätta med sina brister. Det enda egentliga kravet lagen ställer är att FI har en skyldighet att ingripa 1

men lämnar sedan över till myndigheten att själv avgöra hur. Det är ett mycket stort ansvar för en och samma myndighet att axla, vilket professor Wiweka Warnling-Nerep också uttrycker en stark oro över i sin promemoria om Custodia, första stycket sidan 4. Professorns promemoria finns att läsa i min begäran om skadestånd från 2012-09-27 i bilaga 9. Att tilldela exempelvis polismyndigheten motsvarande befogenheter är för de flesta otänkbart, då polisen i så fall själv skulle utreda, åtala, döma, avgöra straff och verkställa straffet - utan föregående domstolsprövning. Vid sin granskning av hur FI bedriver sin tillsynsverksamhet, publicerad våren 2006, konstaterar Riksrevisionen att FI som regel lämnar en form av åtgärdsförslag till ett institut då brister bedöms föreligga, vilka därefter följs upp genom skriftlig brevväxling tills dess att FI konstaterat att bristerna åtgärdats av institutet, se bilaga 1. I kombination med detta har FI också laglig rätt att tillsätta en extern revisor i institutet, utfärda förelägganden, meddela en anmärkning eller varning - vid behov i kombination med böter på upp till 50 miljoner kronor. Ytterst kan ett instituts tillstånd återkallas, men i så fall krävs mycket starka skäl samt att prognosen för institutet enligt myndighetens bedömning inte är god. Hur ser då FI:s hantering av Custodia ut vid en jämförelse med Riksrevisionens granskning av hur myndigheten normalt sett agerar i ett tillsynsärende? Som tidigare påtalats förekom ingen kommunikation från FI:s sida efter det att man framfört sin kritik mot Custodia, trots upprepade försök från bolagets sida att få till stånd en dialog med myndigheten. Det är tänkbart att FI sedermera insåg att ett sådant agerande inte var förenligt med god myndighetsutövning, i alla fall valde FI att i efterhand publicera felaktig information om hur man agerat mot Custodia efter platsundersökningen i november 2005. På dagen för Custodias konkurs, den 28:e augusti 2006, offentliggjorde FI en sammanfattning kallad FI:s tillsyn av Custodia en historik, se bilaga 2. I denna sammanfattning, utlagd på FI:s hemsida, informerades allmänheten om att FI inledde en intensiv dialog med Custodia för att utreda om det fanns förutsättningar för bolaget att trots det (FI:s kritik) fortsätta sin verksamhet. Denna intensiva dialog skulle enligt FI ha ägt rum efter det att platsundersökningen genomfördes i november 2005 fram tills dess att FI:s styrelse fattade sitt beslut att återkalla Custodias tillstånd. Som motsats till detta uttalande, pekade Custodia tvärtom på problemet att ingen dialog alls gick att få till stånd med myndigheten, efter det att platsundersökningen hade ägt rum. Vid en närmare granskning av FI:s promemoria, Custodia AB kronologi vilken FI själv bifogade sitt yttrande till JK i ärendet, framkommer det med all tydlighet att FI inte på något sätt inledde en intensiv dialog med Custodia under denna period. Tvärtom informerades Custodia direkt efter platsundersökningen att tillståndet skulle kunna komma att återkallas av myndigheten - samt att så 2

kunde ske även om bolaget vidtog kraftfulla förbättringsåtgärder, se nämnda promemoria per 2005-12- 05. Det faktum att FI i efterhand valde att publicera felaktig information på detta sätt, kan svårligen tolkas annorlunda än att myndigheten önskat dölja sitt agerande för Custodias sparare, vilka vid denna tidpunkt var mycket kritiska till FI:s handläggning av Custodia ärende. Professor Wiweka Warnling- Nerep belyser också FI:s anmärkningsvärda agerande i sin promemoria, överst på sidan 7. FINANSINSPEKTIONENS BESLUT Hela grunden för FI:s beslut att återkalla Custodias tillstånd med omedelbar verkan, baserades på den platsundersökning som FI genomförde under endast två dagar i slutet av november 2005. Detta var också den enda platsundersökning som FI genomförde hos Custodia under bolagets sextonåriga historia, i vart fall innan myndighetens beslut. FI menar i sitt yttrande till JK att myndighetens beslut att återkalla Custodias tillstånd var korrekt, eftersom en varning inte var en tillräckligt skarp sanktion i Custodias fall då bolagets prognos enligt myndighetens bedömning inte var tillräckligt god. I sitt beslut använder FI det faktum att Custodia sex år tidigare meddelats en varning, som ett skäl till varför en återkallelse av tillståndet nu skulle vara berättigat. Detta som om någon form av ackumulerad bedömning av bolagets brister skulle ha förelegat från myndighetens sida, där Custodia under ytterligare sex år skulle ha tillåtits bedriva sin verksamhet med de brister som FI påpekade i varningen och att det därmed nu var rätt att återkalla bolagets tillstånd. I själva verket tog Custodia myndighetens varning i början av år 2000 på stort allvar, och korrigerade till alla delar de brister FI då påpekade, se bilaga 2 i min begäran om skadestånd från 2012-09-27. Åren efter den varning som Custodia tilldelades år 2000, hade bolaget en stark utveckling vilken följdes av FI via de rapporter bolaget punktligt insände under åren fram till konkursen hösten 2006. Den 1 juli 2004 erhöll Custodia rätten att erbjuda sina sparkunder statlig insättningsgaranti, vilket torde betyda att FI var tillfreds med hur Custodia bedrev sin verksamhet. I detta sammanhang bör nämnas att Custodias balansomslutning vid tidpunkten för FI:s varning år 2000 uppgick till ca. 20 MSEK i slutet av 2005 var den närmare 300 MSEK. Från början av 2000 fram till dess att tillståndet återkallades, fattade Custodia kreditbeslut om närmare 2.5 miljarder kronor, och det är inte korrekt att jämföra Custodia år 2000 med det bolag Custodia hade utvecklats till sex år senare. I FI:s beslut samt i myndighetens promemoria, Custodia AB kronologi, påpekas också det faktum att Custodias revisor uttalat sig kritiskt mot Custodia vid två tillfällen, se 2004-04-23 och 2005-08-10. Revisorns kritik kom till FI:s kännedom vid platsundersökningen i november 2005, då revisorns rapporter var bilagda Custodias styrelsemötesprotokoll vilka FI fick ta del av vid undersökningen. Revisorns rapporter kom då att användas av myndigheten på ett för Custodia förgörande sätt. Trots att 3

revisorn intervjuades av FI:s handläggare i samband med platsundersökningen, och då beskrev att den kritik han framfört skulle uppfattas som konstruktiv och utvecklande för bolaget, använde FI:s handläggare istället revisorns rapporter som underlag för att rekommendera FI:s styrelse att återkalla Custodias tillstånd. Revisorn tillfrågades i maj 2006 att uttala sig om Custodia och den kritik han tidigare framfört, se bilaga 3. Revisorns uttalande i denna bilaga motsäger kraftfullt det myndigheten påstod i sitt beslut att återkalla Custodias tillstånd, och även sedermera framförde som argument till Länsrätten i den efterföljande rättsprocessen. Baserat på hur Custodia agerade vid varningen år 2000 tillsammans med den korrekta bakgrunden till revisorns kritik, och inte minst mot bakgrund av att ägarna privat hade investerat 10 miljoner kronor i Custodias kapitalbas bara en månad innan FI:s platsundersökning, torde ha visat för FI att Custodia både hade ambitionen och resurserna att korrigera de brister FI bedömde att Custodia hade vid tiden för platsundersökningen. Custodias prognos var mot bakgrund av detta god, och FI:s sanktion borde på sin höjd ha stannat vid en varning. LÄNSRÄTTENS DOM Till grund för att myndigheten skulle ha agerat korrekt i Custodias fall, lutar sig FI mot att Länsrätten i en dom från april 2006 dömde i enlighet med FI:s beslut. Det bör i detta sammanhang understrykas att Custodia överklagade Länsrättens dom till Kammarrätten och beviljades prövningstillstånd, dock hann aldrig Kammarrätten avgöra om FI:s beslut i Custodias fall var korrekt eller ej, då bolagets konkurs förhindrade en sådan prövning. Dessutom kan det starkt ifrågasättas om Länsrättens bedömning gjordes med utgångspunkt i de underlag och omständigheter som FI:s styrelse lade till grund för sitt beslut mot Custodia. Det förflöt tre månader mellan FI:s beslut och Länsrättens prövning av detsamma, och under denna period utökade FI kraftigt sin kritik mot Custodia vilket Länsrätten löpande informerades om. Custodias ombud, advokat Magnus Lindstedt vid Cederquist Advokatbyrå, varnade för just det faktum att FI normalt sett slipade knivarna i de fall där ett tillsynsobjekt vågade överklaga myndighetens beslut. I Custodias fall mynnade detta ut i ytterligare platsundersökningar av tjänstemän från både FI och Insättningsgarantinämnden (IGN), dessutom tillsatte FI en extern revisor för att i detalj granska bolaget. Detta skedde således efter det att Custodias tillstånd återkallats, tveklöst var FI:s syfte att få fram försvårande omständigheter som skulle förstärka den negativa bild av Custodia som FI målade upp inför Länsrättens prövning. 4

Tidigare godkända förlagslån underkändes vid dessa granskningar, vilket fick till följd att Custodias kapitalbas plötsligt påstods understiga den lagstadgade nivån. Kapitalbasens storlek avgjorde också hur stora krediter ett bolag som Custodia fick lov att godkänna, när nu FI påstod att Custodias kapitalbas var lägre än vad bolaget hade rapporterat, fick detta också till följd att tidigare godkända krediter framstod som otillåtet stora exponeringar. FI upplyste löpande Länsrätten om dessa nya, för Custodia försvårande omständigheter genom sina inlagor i processen, se Länsrättens dom i Mål nr 1984-06, sista stycket sidan 20, sista stycket sidan 21 och hela sidan 22. Länsrättens dom finns i bilaga 14 i FI:s yttrande till JK. De tillkommande brister FI påpekade efter sitt beslut mot Custodia gällande Custodias kapitaltäckningsgrad och otillåtna exponeringar, vilket var synnerligen allvarliga brister om de hade varit korrekta, baserades uteslutande på FI:s felaktiga bedömning av Custodias förlagslån. Custodia hävdade under hela processen att förlagslånen var korrekt upprättade, och inhämtade även skriftliga intyg från respektive förlagslångivare att det naturligtvis var fråga om förlagslån även ur deras synvinkel. Trots detta fortsatte FI envist inför Länsrätten att hävda att det inte rörde sig om korrekt upprättade förlagslån enligt myndighetens bedömning. I en av Hovrätten över Skåne och Blekingen fastställd dom konstaterades några år senare att Custodias förlagslån var korrekt upprättade, se bilaga 7 i min begäran om skadestånd från 2012-09-27. Domen visar att FI hade fel i sin bedömning av förlagslånen, men skadan för Custodia var naturligtvis vid det tillfället oåterkallelig. Det är svårt att bortse från att FI kan ha känt ett behov av att försvåra Custodias möjligheter att vinna framgång i Länsrätten, genom att underkänna bolagets förlagslån av rent taktiska skäl. Genom att göra så sänkte FI Custodias kapitaltäckningsgrad på ett för Länsrätten missledande sätt, och syftet var tveklöst att påverka domstolen i dess bedömning. I sitt yttrande till JK har FI inte ens försökt försvara sin felaktiga bedömning av Custodias förlagslån och de effekter detta medförde, utan hävdar istället att det inte är myndighetens lagliga skyldighet att godkänna just förlagslån. Det är anmärkningsvärt att FI i egenskap av den myndighet som är satt att granska institut på finansmarknaden, påpekar att lagen inte ställer krav på att myndigheten skall godkänna de förlagslån som ingår i banker- och kreditmarknadsbolags kapitalbas. Kapitaltäckningsgraden är ett lagstadgat mått på hur stor kapitalbas en bank- eller kreditmarknadsbolag lägst måste ha. Det är helt enkelt ett krav på hur mycket pengar ägarna till en bank- eller kreditmarknadsbolag själva måste riskera i relation till det kapital bolaget lånar upp från allmänheten. När kapitaltäckningsgraden beräknas utgår man ifrån institutets kapitalbas, och i kapitalbasen inräknas eventuella förlagslån. Det torde därmed vara av största intresse för FI att kontrollera hur ett tillsynsobjekts kapitalbas är uppbyggt, och vid förekomsten av förlagslån följaktligen också granska dessa inom ramen för sin löpande tillsyn. Custodia informerade FI när ökningar av kapitalbasen gjordes under löpande verksamhet, samt om 5

ökningen skedde genom upptagande av förlagslån. I och med att FI informerades om detta samt det faktum att myndigheten också meddelade Custodia att inga frågor fanns från myndighetens sida med anledning därav, kan detta inte tolkas på annat sätt än att FI också godkände Custodias förlagslån långt innan dess att myndigheten senare valde att underkänna dem inför Länsrättens prövning. I FI:s yttrande till JK, bilaga 1 och 2 framgår Custodias kommunikation med FI med anledning av kapitalbasens ökning, samt myndighetens godkännande till detsamma. Jag hänvisar även till punkt 4 i professor Wiweka Warnling-Nereps promemoria gällande Länsrättens bedömning. Professorn avslutar på följande sätt: Slutligen kan konstateras, att enligt uppgift hade inte Länsrätten tillgång till FI:s konsekvensanalys vid sin prövning, vilket torde ha försvårat den proportionalitetsbedömning som jag menar var förutsatt på rent europarättslig grund (jfr ovan) vid valet av sanktioner. Det är svårt att frigöra sig från intrycket att Länsrättens prövning inte var tillräckligt självständig i förhållande till FI:s tidigare bedömningar, och på så sätt kom ett antal rena felbedömningar att tillmätas vikt vid prövningen. Custodia överklagade Länsrättens dom till Kammarrätten, som beviljade prövningstillstånd. Dock tvingades Custodia av likviditetskäl att ansöka om konkurs den 28:e augusti 2006, då utmätning annars skulle ha skett samma dag. Trycket från uppskrämda sparkunder, vilka genom Kronofogden begärt ut sitt sparande som en effekt av FI:s beslut, blev helt enkelt för stort för bolaget. Ca tre veckor senare avslog Kammarrätten Custodias överklagande av Länsrättens dom, dock uteslutande av den anledningen att Custodia vid tillfället för Kammarrättens prövning var försatt i konkurs. Omständigheterna i målet är inte sådana att det finns skäl att pröva om återkallelse skall ske även på annan grund meddelade domstolen, se Kammarrättens dom i bilaga 16 bifogat FI:s yttrande till JK. KONSEKVENSANALYSEN FI förtydligar i sitt yttrande till JK att den konsekvensanalys som upprättades inför styrelsens beslut mot Custodia inte låg till grund för beslutet, och att den därför inte överlämnades till Länsrätten inför domstolens prövning. Detta är inte korrekt - vid en granskning av FI:s promemoria inlämnad till JK, Custodia AB kronologi under rubriken Omständigheter i ärende 06-5524 på sidan 8, framgår det att FI bedömde att konsekvensanalysen utgjorde en sekretessbelagd handling, och att det var anledningen till att den inte lämnades ut. Redan i början av februari 2006 nekade FI Custodias ombud att få ut konsekvensanalysen med hänvisning till sekretessregler. Detta var tre månader innan Länsrättens prövning, och självklart ville Custodias ombud ta del av hur myndigheten resonerat avseende proportionalitetsprincipen vid återkallandet av Custodias tillstånd. FI gjorde vad man kunde för att dölja konsekvensanalysen för Custodias ombud, vilket myndigheten också lyckades med ända fram tills juni 2006, då handlingen till slut blev offentlig efter påtryckningar i Kammarrätten. Det har i 6

efterhand varit omöjligt att få reda på vilka tjänstemän som upprättade konsekvensanalysen, vilket datum handlingen upprättades eller vilket diarienummer den gavs. Omständigheterna runt konsekvensanalysen beskrivs i professor Wiweka Warnling-Nereps promemoria, överst sidan 9. Detta förhållningssätt till en uppenbart allmän handling från myndighetens sida, kommenterades också av professorn i en artikel i Dagens Industri, se bilaga 4, där hon menade att myndighetens beslut att vägra lämna ut konsekvensanalysen snarast är ett tecken på en ondsint förvaltning. I sitt yttrande till JK påpekar FI att man enligt lag har befogenhet att återkalla ett tillstånd om vissa förutsättningar är uppfyllda, och att ett sådant beslut inte bedömas som oproportionerligt enbart med anledning av att konsekvenserna av beslutet blir att bolaget går i konkurs. Det har undertecknad heller aldrig hävdat. Däremot måste det naturligtvis ställas mycket höga krav på att myndigheten fullgör sin undersökningsplikt inför sina beslut på ett noggrant, grundligt och kompetent sätt så att styrelsen drar korrekta slutsatser. Särskilt mot bakgrund av att vissa beslut styrelsen fattar - som i Custodias fall - sannolikt leder till tillsynsobjektets konkurs. Fullgör inte myndigheten sin undersökningsplikt, riskerar detta i så fall leda till att styrelsen fattar felaktiga, försumliga och oproportionerliga beslut. SAMMANFATTNING Mot bakgrund av de omständigheter jag beskrivit inom ramen för min skadeståndsbegäran till JK, hävdar jag att FI inte fullgjorde sin undersökningsplikt i Custodias fall. Den korta undersökningen följdes av tystnad från myndighetens sida, ett faktum som myndigheten senare försökte dölja. FI:s styrelse fattade beslutet att återkalla Custodias tillstånd endast en kort tid efter undersökningen, trots att bolagets prognos även i myndighetens ögon torde sett god ut mot bakgrund av vad bolaget anförde i frågan. På styrelsemötet den 27:e januari 2006 återkallas hela tre tillstånd samtidigt, vilket är fullständigt unikt vid en jämförelse med Riksrevisionens granskning av hur FI normalt sett bedriver sin tillsyn, där myndigheten tvärtom kritiseras för att använda sig av sina sanktioner allt för sällan. Det är inte osannolikt att Riksrevisionens kritik föranledde FI att överreagera, där bl. a Custodia drabbades. Den konsekvensanalys myndigheten upprättade och som föredrogs styrelsen inför beslutet, visade på en snabb konkurs som resultat om Custodias tillstånd skulle återkallas, med stora skador som följd för de konsumenter myndigheten hade som uppdrag att skydda. Detta hindrade dock inte myndigheten från att fatta just det beslutet. FI:s agerande efter beslutet mot Custodia förstärker intrycket av att myndigheten inte hade fullgjort sin undersökningsplikt i Custodias fall. Omfattande resurser tillsattes först i efterhand och kompletterande utredningar genomfördes först inför Länsrättens prövning, vilket visar att myndigheten själv insett det 7

faktum att man helt enkelt inte hade tillräckliga grunder för det beslut man fattat. Istället för att ompröva beslutet, valde myndigheten att ta till desperata knep för att i efterhand försvara sitt beslut, bl. a genom att plötsligt underkänna förlagslån som tidigare godkänts, undanhålla konsekvensanalysen med hänvisning till sekretess samt utöka kritiken mot Custodia med allvarliga anklagelser dock på helt felaktiga grunder vilket i efterhand har visats inom ramen för olika rättsprocesser. Dessutom valde en av de tre tjänstemän som närvarade vid platsundersökningen hos Custodia i november 2005, chefen för FI:s tillsyn över kreditmarknadsbolagen, Ingemar Hägg, att hoppa av utredningen runt Custodia innan dess att FI:s styrelse fattade sitt beslut. Han uttalade sig i Svenska Dagbladet några månader efter FI:s beslut, där han valde att sammanfatta FI:s agerande mot Custodia på följande sätt: - Det är stor tragik, för ägarna, inlånarna, för oss på Finansinspektionen. Det är ett misslyckande, för alla parter. Ingemar Häggs uttalande nämns i professor Wiweka Warnling-Nereps promemoria, sidan 8 andra stycket. Beslutet att återkalla Custodias verksamhetstillstånd utgjorde en felaktig och försumlig myndighetsutövning, mot bakgrund av de omständigheter jag redogjort för i min skadeståndsbegäran till JK. Det faktum att FI:s styrelse vid tidpunkten för beslutet dessutom var medveten om att beslutet sannolikt skulle leda till Custodias konkurs, med oerhörda förluster för de konsumenter myndigheten hade som uppdrag att skydda, är enlig min mening ett klart brott mot proportionalitetsprincipen. Enligt allmänna skadeståndståndsrättsliga principer skall staten därmed ersätta den skada Finansinspektionen orsakade genom sitt beslut, och myndighetens yttrande till JK ändrar inte min inställning till detta. Malmö 2013-01-11 /Niclas Rundgren 8

Bilagor 1. Utdrag ur Riksrevisionens rapport Konsumentskyddet inom det finansiella området fungerar tillsynen? 2. FI:s tillsyn av Custodia en historik 3. Revisorns uttalande om fortsatt drift 4. Artikel i Dagens Industri 2010-01-15 9

2006-08-28 FI:s tillsyn av Custodia en historik Finansinspektionen P.O. Box 6750 SE-113 85 Stockholm [Sveavägen 167] Tel +46 8 787 80 00 Fax +46 8 24 13 35 finansinspektionen@fi.se www.fi.se - 1997 fick Custodia tillstånd att driva finansieringsrörelse. - Custodia meddelades varning av FI 2000 Bolaget kritiserades för brister i rapportering, stora exponeringar och brister i kapitalbasen. - Genom den nya bank- och finansieringsrörelselagen som trädde i kraft den 1 juli 2004 fick Custodia (och andra kreditmarknadsbolag), enligt lagen, automatiskt rätt att ta emot inlåning från allmänheten. Bolaget började under hösten 2004 att erbjuda inlåning till en relativt hög ränta. - I november 2005 genomförde FI en platsundersökning hos bolaget. Stora brister upptäcktes. - FI inledde en intensiv dialog med Custodia för att utreda om det fanns förutsättningar för bolaget att trots det fortsätta sin verksamhet. - Den 27 januari 2006 återkallade Finansinspektionen tillståndet för Custodia. Bolaget bedömdes inte klara av att driva verksamheten på grund av stora brister i den interna styrningen och kontrollen och allvarliga brister i hanteringen av krediter. - Direkt efter beslutet tillsatte Finansinspektionen en revisor i Custodia för att tillvarata spararnas intressen. - FI informerade i mars Ekobrottsmyndigheten om att Custodia lånat ut pengar till Sterling Waterhouse, ett bolag som i det skedet avsåg att förvärva Custodia. - Finansinspektionens återkallelsebeslut överklagades till Länsrätten som fastställde FI:s beslut den den 27 april 2006. - Custodia överklagade länsrättens beslut till kammarrätten. Den processen pågår. - FI har efter det att tillståndet drogs uppmärksammat flera ytterligare brister i Custodia, bl.a. bristande kapitalbas och otillåtna stora exponeringar. - FI har under våren uppmärksammat svagheter i lagstiftningen. I en skrivelse till finansdepartementet föreslår FI åtgärder. - Custodia lämnade inte in någon årsredovisning för 2005 inom lagstadgad tid (30 juni 2006) vilket FI informerade Ekobrottsmyndigheten om. - Den 25 augusti presenterar Custodia ännu en gång förslag till ekonomisk lösning av situationen. Denna är dock villkorad av att bolaget får tillbaka tillståndet. FI anser fortfarande att bolagets problem inte är endast av ekonomisk karaktär utan till största delen består av bristande 1(2)

kompetens i bolagets ledning och en dålig styrning och kontroll av verksamheten. - Den 28 augusti lämnade Custodia in en ansökan om att bolaget ska försättas i konkurs. Bolaget försattes i konkurs samma dag. 2

KRITISK. Wiweka Warling-Nerep. MALMO professor pa Stockholms harvarit Mangamisstag Oeh i fallet Custodia raknar hon upp rader av misstag:...finansinspektionen uppiattade en konsekvensanalys av beslutet att dra in tillstandet for Custodia. Analysen visade riskerna for vaidiga laeditforluster och for konkurs. Finansinspektionen nekade Custodia att ta del av analysen. "Det var etr fullstandigt felaktigt beslut oeh snarast ett teeken pa ondsint forvalt- ning", sager Wiweka Warnling-Nerep till DI....Finansinspektionen pastod att Skatteverket var engagerat i en sarskild undersakning av konkurser dar agarbrodema varit aktiva tidigare. Men Finansinspektionen "Finansinspektionens befogenheter far betecknas som exceptionella bland vara tillsynsorgan. Den fungerar som tillst::1ndsgivare,tillsynsorgan, nonngivare oeh producent av allmanna rad. Samtidigt ar den i praktiken ocksa polis, lliagare oeh domstol", skriver hon. anser att FI:s agerande i Custodiaaffaren ~.;;;.;. FAKTA i konkurs 2006. hittills det enda finansbb!agetdar spararna forlorat pengar eftersom bankgarantin endast tacker belopp upp till 250 000 kronor. Custodia gick.custodiaar i FI:s nya kommitte som ska ge rad vid F!:ssanktionsbeslut. Hon ingar fran arsskiftet ocksa ar professor i ofientlig ratl vid Stockholms universitet. Hennes granskning av FJargjord pa uppdragav Custodias agare..wiweka Warnling-Nerep Radgivare till FI Di universitet, Skarp kritik Hon har oeksa en principiell kritik dar hon pekar pa direkta faror med Finansinspektionens myndighetsutovning: juridik", sager hon och syftar pa sig sjaiv. "Men hanteringen innehaner skeenden som jag inte lean forklam" som inger olust oeh som inte hor hemmai objektiv myndighetsutovning", sager Wiweka WarnlingNerep. "Man kan faktiskt nndra om det inte ar Finansinspektionen som i det har fallet atminstone varit farligast for den finansiella stabiliteten som den ska varna." I forra veckan friade tingsratten de bada huvudagarna i det kraschade finansbolaget Custodia fran atalet for grovt bokforingsbrott. I en PM skjuter professorn och nyblivna rndgivaren till Finansinspektionen, FI, Wiweka Warnling-Nerep sonder FI:s agerande kring Custodia. l)et finns mycket idet mate:ial sam jag tagit del av som ~ederfram till antagandet att Fl faktiskt kan ha haft intresse art framstalla Custodia oeh iess styrelse som brottsliga", 5:mver professor Wiweka ;t"arnling-nerep i sin PM ar daterad imaj i fjol. SViil Grova yttranden Hon fortsatter i sin prome=oria att konstatera att rena ~laktigheter am Custodia l= lagts till grund for olika ::edomningar som dessutom :w- forts vidare till bade 51atteverket och Ekobrotts;:r::'TIdigheten. -net ar ganska grova p:ist:aenden for att komma forsiktig professor i ::-an en undermaligt. FOTa: JOEY ABRAIT. sa inte att Skatteverkets undersoming inte gett stod formisstankarna", heter det i hennes PM sam drar foljande slutsats: "Bakgrundend1irtillskulle kunna vara att i efterhand forstarka intrycket av att det ingripande som agde rum i januari 2006, oeh som fiek myeket drastiska foljder, verkligen var motiverat" Efterlyser dialog En av de allvartigaste punktema gailer hennes misstankar am att Finansinspektionen lean ha slagittill mot Custodia for att visa handlingslaaft sedan Riksrevisionen franrfort en del kritik mot FI. "Jag vill inte giirna tro att behovet att visa laafttag var en anledning. Men det gar mig lite deprimerad att tiinka pa det", sager Wiweka Warnling-Nerep, sam i stallet efterlyser dialog och forebyggande insatser fran Finansinspektionen. LARS TULIN lars.tulin@di.se 040-79145