Öster Malma Sänds även via e-post:

Regeringskansliet Justitiedepartementet Enheten för allmän ordning och säkerhet Ann-Sofie Bodin 103 33 Stockholm Öster Malma 2013 06 28 Sänds även via e-post: ju.kansliet-lagstiftningsenhet4@regeringskansliet.se Remissyttrande SOU 2013:7 Skärpningar i vapenlagstiftningen Enligt kommittédirektiven (Dir. 2012:19) sid. 2 är huvudsyftet med utredningen att förtydliga och skärpa reglerna för att förhindra att skjutvapen, både illegala och legala skjutvapen, används för brottsliga syften. Förutom att föreslå en ändring av straffskalan för grovt vapenbrott lägger utredningen dock inga förslag som syftar till eller har till potentiell effekt att motverka brottslig användning av skjutvapen. För att åstadkomma detta skulle det krävas krafttag mot den illegala hanteringen av skjutvapen, främst gränskontroller för att stoppa illegal import av illegala skjutvapen. Dessutom saknas förslag som i realiteten skulle leda till en minskad brottslig användning av legala skjutvapen. Ett sådant förslag hade kunnat vara att skärpa synen på läkarnas bristande uppfyllelse av den anmälningsplikt man idag har avseende personer som är olämpliga att inneha skjutvapen legalt. Det har framförts tidigare och förtjänar att återigen framhållas att det inte är vapnen i sig som är farliga, det är människorna som använder dem. Skjutvapen, stickvapen och föremål som är utformade för att lätt kunna slå andra människor kan alla döda människor i fel händer. Exempelvis är kniv det vanligaste mordvapnet i Sverige. Det är vår uppfattning att det är här regeringen bör lägga resurser på att minimera risken för att olämpliga personer får tillgång till eller får behålla skjutvapen legalt. Att vi har en yrkeskår av personer med hög akademisk utbildning som öppet trotsar den skyldighet man ålagts av samhället att rapportera

olämpliga vapeninnehavare kan inte accepteras. Vi anser därför att man bör överväga ett formellt ansvar för läkarna i detta avseende. De flesta förslagen utredaren lägger fram påverkar endast de ca 650 000 legala ägarna av skjutvapen i Sverige och det i huvudsak utan effekt på den potentiellt brottsliga användningen av desamma. Detta medför att det föreslås begränsningar som inte är motiverade mot bakgrund av proportionalitetsprincipen. Utredningen skjuter så att säga vid sidan av målet i stora delar. I det följande kommer detaljerna i utredningens förslag att kommenteras närmare. Våra synpunkter kan dock sammanfattas enligt följande: Straffet för grova vapenbrott: Utredningens förslag i denna del välkomnas och tillstyrks i sin helhet. Prövning av föreningar för jakt och målskytte: Utredningens förslag brister i detaljer och de närmare kriterierna bör preciseras i lag eller förordning. Jakt som sådant bör inte vara ett skäl för en sammanslutning att få innehavstillstånd för vapen, vilket heller inte är fallet idag. Benämningen sammanslutning bör behållas. Kravet på att endast ideella föreningar bör meddelas tillstånd att inneha vapen för målskjutningsändamål avstyrks. Utredningens förslag bör i övrigt omarbetas i stora delar för att kunna ligga till grund för lagstiftning i denna del. Enskildas innehav av målskjutningsvapen: Vi instämmer i huvudsak i utredningens förslag att intyg lämnas av styrelsen för en förening som omfattas av en auktorisation från Rikspolisstyrelsen och att dessa har skytte med aktuellt vapen på sitt program. När det gäller kravet på aktivt medlemskap så anser vi däremot att huvuddragen för en klar definition av detta begrepp bör framgå av lag eller förordning. Vi anser vidare inte att ytterligare krav på redovisning av aktiviteter annat än det intyg som utfärdas av föreningen bör krävas. Behov av helautomatiska skjutvapen: Förutom samling bör även fortsättningsvis det skytte som bedrivs inom Skyttsportförbundet med vapentypen kunna fortgå. Att som utredningen föreslå att befintliga tillstånd ska upphöra att gälla är inte förenligt med grundlagsskyddet för äganderätten och principen om att gynnande förvaltningsbeslut inte ska kunna återkallas. Förslagen i utredningen kan därför inte ligga till grund för lagstiftning i denna del. Förutsättningar för innehav av halvautomatiska skjutvapen: Utredningens förslag kan av vapen- och lagtekniska förslag inte genomföras. Istället bör regleringen omfatta halvautomatiska kulgevär med en magasinkapacitet överstigande tio patroner oavsett ändamål. Dock ska inte regleringen innebära ett förbud mot halvautomatiska kulgevär med löstagbara magasin. Istället skulle tillståndsplikt kunna införas på löstagbara magasin med en kapacitet som överstiger tio patroner se mer nedan. Utredningens förslag om tidsbegränsning av tillstånd att inneha halvautomatiska kulgevär kan inte anses motiverad, särskilt inte för jakt om en gemensam reglering skulle väljas enligt vårt förslag. Vapenmagasin och andra vapendelar: Förslaget att jämställa samtliga vapenmagasin med skjutvapen avstyrks. Istället skulle tillståndsplikt kunna

införas på löstagbara magasin till halvautomatiska kulgevär med en kapacitet som överstiger tio patroner. Samtidigt ska, i enlighet med utredningens förslag i den delen, de som innehar halvautomatiska kulgevär för vilka magasinen passar kunna inneha dessa utan separat tillstånd. Utredningens förslag i övriga delar tillstyrks. Fortsatt giltighet av tidsbegränsade tillstånd att inneha skjutvapen: Förslaget har initierats av jakt- och skytterörelsen och välkomnas. Den relevanta tidpunkten som den enskilde ska inge en ansökan om förnyelse av sitt tillstånd bör dock vara senast när det aktuella tillståndet löper ut. Utredningens förslag tillstyrks således i huvudsak. Straffet för grova vapenbrott Utredningen föreslår en såväl förhöjd som differentierad straffskala för grova vapenbrott. Förslaget innefattar således att en ny kategori införs, synnerligen grovt vapenbrott. Alla förslag som syftar till och har en potentiell effekt att förhindra illegalt innehav av skjutvapen välkomnas. Till skillnad från övriga förslag i utredningen som endast inriktar sig på de legala innehavarna av skjutvapen är utredningens förslag i denna del potentiellt avskräckande för de illegala innehavarna av skjutvapen. Utredningens förslag tillstyrks därför i sin helhet. Prövning av föreningar för jakt och målskytte Utredningen föreslår att Rikspolisstyrelsen ska pröva frågor om auktorisation, att detta endast kan meddelas ideella föreningar för jakt eller målskytte som har en stabil organisation, kontinuerlig skytteverksamhet och ordning för säker vapenhantering. Utredningen förslår att Rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter om vad dessa begrepp ska anses innebära. Tydligare ordning Enligt kommittédirektiven (Dir. 2012:19) sid. 4 ska utredaren föreslå en annan tydligare ordning för prövningen av om en skytteförening ska beviljas tillstånd att inneha skjutvapen. Emellertid föreslår utredningen inga nya regler utan anser endast att Rikspolisstyrelsen ska utfärda närmare föreskrifter i frågan. Under utredningens gång har den samlade jakt- och skytterörelsen vid flera tillfällen framfört åsikten att just av denna anledning ska dessa krav stå angiven i lag eller förordning i annat fall uppnås ingen ytterligare tydlighet i frågan. Utredningen har dock inte presenterad något författningsförslag, vilket borde ha skett enligt kommittédirektiven. I huvudsak anser vi att förslaget med att auktorisera sammanslutningar efter på förhand angivna kriterier är genomförbart. Rikspolisstyrelsen bör lämpligen vara den myndighet som utfärdar denna auktorisation, utövar tillsyn och återkallar

densamma. De kriterier för hur detta ska gå till bör dock fastställas i lag eller i vart fall förordning. T.ex. så bör de närmare kraven på stabil organisation, kontinuitet och säkert skytte anges där, vilket även regeringen gett uttryck för i kommittédirektiven. Som framförts till utredningen så har dagens tillämpning framförallt utgjort ett problem för mindre sammanslutningar, trots att de bedrivit skytteverksamhet i tiotals år och haft internationellt fastställda reglementen av oklanderlig natur rent säkerhetsmässigt. Antalet medlemmar i en sammanslutning bör således inte vara ett kriterium som i sig avgör en auktorisation. Så uppfattade vi också utredningen vid hearingen den 1 november 2012 då utredaren uttryckte att mindre föreningar måste kunna börja med nya skyttegrenar genom att erhålla auktorisation.

Jakt och målskytte Uppdraget enligt Dir 2012:19 innefattar inte en översyn av förutsättningarna för enskilda att inneha vapen för jakt i första hand utan det är enskildas och sammanslutningars innehav av målskyttevapen som avses. Detta framgår också när man läser direktiven. 2 kap 3 VL anger i och för sig sammanslutningar för jakt eller målskytte. Enligt vår uppfattning avses med detta sammanslutningar för jaktskytte eller målskytte. Ett bindestreck efter jakt måste ha fallit bort ur författningstexten. Avsikten är inte att sammanslutningar ska kunna inneha vapen för jakt utan endast för målskytte. Av 2 kap 3 1 p VF framgår också att det endast är enskilda som kan erhålla tillstånd att inneha vapen för jakt eftersom det kräver att jägarexamen avläggs för innehav av sådana vapen. Jägarexamen kan i sin tur endast avläggas av fysiska personer och därmed kan inte sammanslutningar erhålla tillstånd att inneha vapen för jakt eftersom de per definition är juridiska personer. Föreningar/sammanslutningar/förbund Utredarens förslag blandar termerna förbund och förening på ett inkonsekvent sätt vilket lätt kan skapa missförstånd. Det förhåller sig inte så som anges i utredningen att man benämner dessa organisationer i alla led för föreningar. Normalt benämns den nationella huvudorganisationen eller organisationen med nationell verksamhet för förbund, t.ex. Svenska Jägareförbundet, Svenska Pistolskytteförbundet, Svenska Skyttesportförbundet o.s.v. De regionala organisationerna benämns t.ex. länsföreningar och kretsar. De lokala organisationerna som är anslutna till de överordnade i hierarkin kallas för föreningar. Ibland förekommer endast ett eller två av dessa extra led och ibland inget alls utan man har direktanslutna medlemmar. Lämpligen bör därför den i lagstiftningen nu använda termen sammanslutning användas. En sammanslutning kan då utgöras av ett förbund med både regionala och lokala delar, ett nationellt förbund med direktanslutna medlemmar (fysiska personer) eller föreningar, eller en ny förening med enbart medlemmar (fysiska personer) som startar upp sin verksamhet. I dessa fall bör Rikspolisstyrelsen auktorisera huvudorganisationen under vilka eventuella regionala och lokala delar sorterar. Dessa regionala och lokala delar omfattas då av denna auktorisation. Det bör dock endast vara den nationella huvudorganisationen som står under tillsyn av Rikspolisstyrelsen. De lokala, samt eventuellt regionala, organisationerna utfärdar aktivitetsintyg till sina medlemmar och står automatiskt under kontroll av de lokala polismyndigheterna i samband med att de ansöker om tillstånd att inneha vapen för sin egen verksamhet. Ideella föreningar Kravet på att endast ideella föreningar bör meddelas tillstånd att inneha vapen för målskjutningsändamål avstyrks. Skulle en ideell förening vilja bli ekonomisk förening eller bolagisera delar av verksamheten, t.ex. i samband med en förändring av mervärdesskattesystemet, kommer det inte gå att inneha vapen för dem. All

framtida kommersiell verksamhet där någon bygger skjutbanor för att där bedriva träning, utbildning i exempelvis jägarexamen eller annan verksamhet omöjliggörs. En sådan föreslagen inskränkning i föreningsfriheten och näringsfriheten är inte motiverad. Under utredningen har det diskuterats om det bör uppställas krav på sammanslutningar att dessutom vara allmännyttiga. De organisationer som använder skjutvapen i sin verksamhet har ett stort ansvar att se till att dessa redskap inte missbrukas. För att kunna ta sitt ansvar måste dessa organisationer ha möjlighet att säkerställa att endast lämpliga personer får delta i verksamheten, vilket innebär att vissa personer bör kunna nekas inträde. Om kravet på allmännyttighet införs kan det ställa ett krav på total öppenhet för nya medlemmar vilket skulle innebära begränsningar i organisationernas möjlighet att kunna ta sitt sociala ansvar fullt ut. En sådan utveckling skulle inte anses önskvärd ur samhällets synpunkt. Enskildas innehav av målskjutningsvapen Utredningen föreslår att intyg över aktivitet och skjutskicklighet ska kunna lämnas endast av styrelsen i en auktoriserad sammanslutning. Den sammanslutning som lämnar intyget ska inom ramen för sin verksamhet bedriva skytte med sådana vapen som ansökan avser. Rikspolisstyrelsen får utfärda närmare föreskrifter om krav på aktivitet för att inneha målskjutningsvapen. Vi instämmer i huvudsak i förslaget att intyg lämnas av styrelsen för en förening som omfattas av en auktorisation från Rikspolisstyrelsen (normalt via sitt förbund) och att dessa har skytte med aktuellt vapen på sitt program. När det gäller kraven på aktivt medlemskap så anser vi däremot att huvuddragen för en klar definition av detta begrepp bör framgå av lag eller förordning. Framförallt gäller detta de undantag som rimligen kan bli aktuella. Exempelvis i de norra delarna av landet kan skytteverksamhet vara omöjlig att bedriva under stora delar av året beroende på aktuella väderförhållanden. Kvinnor kan bli gravida och bör av det skälet inte diskrimineras när det gäller aktivitetskrav. Alla människor kan periodvis också bli sjuka eller genom sitt arbete, utlandstjänstgöring, studier och liknande inte alltid bedriva en regelbunden aktivitet. Ovanstående och liknande skäl bör utgöra grund för undantag från kravet på skytteaktivitet vid ansökan om innehavstillstånd. Särskilt då vid förnyelse av tidsbegränsade innehavstillstånd. Dessa särskilda skäl bör införas direkt i lag eller åtminstone förordning. Vi anser vidare inte att ytterligare krav på redovisning av aktiviteter annat än det intyg som utfärdas av föreningen bör krävas. Det krävs en oerhörd administration för att kontrollera samtliga medlemmars deltagande i varenda träning och tävling och med vilka vapen i varje enskilt fall. Nyttan är begränsad i förhållande till arbetsinsatsen och särskilt märkbart är detta inom jaktskytteklubbarna. Den

överväldigande majoriteten av alla skyttar som bedriver jaktskytte i olika grenar, har jaktlicens för sina vapen. Det huvudsakliga och i högsta grad legitima syftet med jaktskytte är att förbättra eller vidmakthålla sin skjutskicklighet för att bli en bättre jägare och minska risken för skadskjutningar under jakt - inte för att vinna eller ens delta i tävlingar. Omfattande aktivitetskrav för personer som tränar jaktskytte skulle innebära att en stor jaktskytteklubb med hundratals medlemmar behöver inrätta en gigantisk administration för endast ett fåtal medlemmar som behöver vapen specifikt för målskytte och inte jakt.

Behov av helautomatiska skjutvapen Utredningen föreslår att tillstånd att inneha helautomatiska vapen endast ska få meddelas för samlingsändamål. Samtidigt föreslås en övergångsbestämmelse som medför att idag beviljade tillstånd för målskytte ska upphöra att gälla senast den 1 juli 2019. Det enda civila skytte som bedrivs i Sverige idag med automatvapen är inom Skyttesportförbundet där ca 220 föreningar bedriver skytte med K-pist M-45. C:a en miljon skott avlossas varje år i grenen och antalet deltagare på ett SM ligger kring 400. Det är i dag inte ovanligt att helautomatiska vapen förekommer i vapensamlingar. För en seriös samlare som behöver komplettera en samling med helautomatiska vapen är det motiverat att tillstånd ska kunna beviljas sådana vapentyper. Dessa verksamheter bör kunna fortsätta i huvudsak som tidigare varför vi anser att helautomatiska vapen även bör kunna meddelas som idag för det skytte som bedrivs inom Skyttsportförbundet. Utredaren synes anse att Sverige idag inte har fullt ut införlivat EU:s vapendirektiv och föreslår därmed att förbjuda helautomatiska skjutvapen för målskytte. Detta är emellertid fel eftersom Sveriges Riksdag har antagit prop 1995/96:52 och därmed införlivat direktivet i svensk rätt. Sverige anser således att EU-direktivet är uppfyllt. Att som utredningen föreslå att befintliga tillstånd ska upphöra att gälla är vidare inte förenligt med grundlagsskyddet för äganderätten och principen om att gynnande förvaltningsbeslut inte ska kunna återkallas. Att vapnen ska kunna inlösas av staten till marknadsvärdet vid utgången av nämnda period kan liknas vid konfiskering eftersom vapnen kommer att vara osäljbara då inga nya tillstånd kommer att kunna meddelas för dessa. Något tvingande säkerhetsskäl kan inte heller åberopas mot vapentypen som sådan eftersom de ska tillåtas i vapensamlingar. Någon laglig grund för att genomföra förslagen i denna del torde därför inte finnas. Förutsättningar för innehav av halvautomatiska skjutvapen Utredningen föreslår att tillstånd att inneha halvautomatiska kulgevär för målskytte inte får meddelas för vapen som kan laddas med mer än sex patroner. Sådana tillstånd ska tidsbegränsas till högst fem år om det inte finns särskilda skäl. Utredningen gör samtidigt bedömningen att detta innebär att halvautomatiska kulgevär för målskytte inte kan införas i Sverige om de kan laddas med mer än sex patroner. Som en konsekvens av detta skulle halvautomatiska kulgevär som kan laddas med mer än sex patroner kunna införas till Sverige för andra ändamål, t.ex. jakt. Emellertid är ju inte vapnen i sig begränsade till olika ändamål och en vapenhandlare som importerar vapen har inte i sina tillstånd vapen uppdelade för exempelvis målskytte eller jakt. Det är först när den enskilde beviljas tillstånd att inneha vapnet som polismyndigheten beviljar tillstånd för vissa specifika ändamål.

Det är i princip endast i Sverige inom EU som vapentillstånd beviljas för olika ändamål. Ovanstående förslag är således inte genomförbart mot bakgrund av den i utredningen redovisade bedömningen. Förslaget bygger på en felbedömning av hela vapenlagstiftningens uppbyggnad och vi ser inte att det är genomförbart. Den samlade jakt- och skytterörelsen har istället till utredningen föreslagit att samtliga tillstånd till innehav av halvautomatiska kulgevär, såväl för jakt som för målskytte, skulle begränsas till vapen som har en viss magasinskapacitet. En sådan regel skulle kunna kompletteras med en tillståndsplikt på löstagbara (och kompletta) magasin med en kapacitet som överstiger 10 patroner (se mer nedan). Ett förbud mot innehav av halvautomatiska kulgevär med löstagbara magasin som sådana för målskytte (eller jakt) skulle drabba även de jägare som exempelvis vill skaffa sig en halvautomat för att mängdträna på älgbanan, med stöd av ett innehavstillstånd för målskytte och inte jakt. De allra flesta av dagens halvautomatiska kulgevär avsedda för jakt har löstagbara magasin på 2-5 skott. Utredningens förslag om tidsbegränsning av tillstånd att inneha halvautomatiska kulgevär har inte framförts till jakt- och skytterörelsen förrän i samband med offentliggörandet av utredningen. En sådan tidsbegränsning kan inte anses motiverad, särskilt inte för jakt om en gemensam reglering skulle väljas enligt vårt förslag. Det förtjänar att tilläggas att halvautomatiska vapen är vanliga i jägarkåren och uppskattningsvis rör det sig om ca 20 procent. Eftersom ett halvautomatiskt vapen använder vapnets rekyl eller gastryck till att ladda om vapnet minskas vapnets rekyl och den upplevelse av obehag en skytt kan känna. Detta gäller särskilt mindre personer som kvinnor och yngre jägare. För personer med ett funktionshinder kan ett halvautomatiskt vapen dessutom vara helt nödvändigt då skjutställningen p.g.a. handikappet kan behöva anpassas och rekylen därmed bli svårare att hantera. Halvautomatiska hagelgevär och kulgevär är under de förutsättningar som anges i Naturvårdsverkets föreskrifter tillåtna att använda för jakt. För kulgevär så begränsas magasinskapaciteten till fem eller två skott beroende på viltart som jagas. För hagelvapen så är kapaciteten begränsad till två skott. Den reglering som idag finns är fullt motiverad vad gäller halvautomatiska vapen för jakt. Någon tidsbegränsning av tillståndet att inneha gevär för jakt finns inte idag och detta är heller inte motiverat. Vapenmagasin och andra vapendelar Utredaren föreslår att vapenmagasin ska jämställas med skjutvapen enligt 1 kap. 3 vapenlagen. Detta förslag medför att vapenmagasin som inte är fogade till vapnet skulle vara tillståndspliktigt. Samtidigt föreslår utredaren att den som innehar ett vapen för skjutning får utan särskilt tillstånd inneha magasin till vapnet. Utredningens förslag bygger på principen som gäller för ammunition. Vad ammunition är anges emellertid i en definition i vapenlagen. Som utredningen

konstaterar är emellertid inte magasin till skjutvapen reglerade eller definierade i vapenlagstiftningen. Att då införa en generell tillståndsplikt på samtliga magasin till skjutvapen, oavsett om de är fasta och integrerade i ett vapen eller löstagbara, gör att det uppstår en stor osäkerhet om vad som ska anses utgöra en tillståndspliktig del. Ett löstagbart magasin till skjutvapen kan vara uppbyggt av olika delar i såväl plast som metall bestående av skruvar, sprintar, fjädrar, patronförare, magasinschakt, underbeslag m.m. beroende på den aktuella konstruktionen. Ett fast magasin som är integrerat i själva vapnet kan beroende på konstruktion utgöras av stora delar av vapnet som består av idag icke tillståndspliktiga vapendelar, t.ex. underbeslag och de skruvar som fäster detta till vapnet genom stocken på ett kulgevär. Sådana delar utgörs av vanliga skruvar, bultar, m.m. som var för sig är triviala och kan passa till nästan vad som helst och kan köpas i vilken järnaffär som helst. Nästan varenda människa och järnhandlare skulle därför potentiellt kunna göra sig skyldig till vapenbrott (grovt och synnerligen grovt) om förslaget genomfördes. Förslaget är således totalt ogenomförbart vad gäller fasta magasin och bygger på en teknisk okunskap om hur skjutvapen är konstruerade och vad som går att reglera. Förslaget kan därför inte ligga till grund för lagstiftning i denna del. Vi anser därför att ingen tillståndsplikt på magasin överhuvudtaget bör införas. Förslagets ogenomförbarhet visas även av det faktum att om vapenmagasin jämställs med skjutvapen så kommer innehav av två magasin utan tillstånd kunna anses som grovt vapenbrott och medföra upp till fyra års fängelse. Från den 1 juli 2012 trädde nya regler ikraft med anledning av prop 2011/12:109 (Vissa åtgärder mot illegala vapen) där antalet vapen skulle vägas in vid bedömningen om ett vapenbrott. Om flera vapen innehades utan tillstånd skulle brottet normalt anses grovt och eftersom enligt utredningens förslag en fjäder eller skruv ska jämställas med vapen så får förslaget fullständigt orimliga konsekvenser och bryter mot allt vad proportionalitetsprincipen innebär. Utredningen har tagit upp det förslag till reglering av magasin som för närvarande är under behandling i Norge. Utredningen anger på s. 140 att förslaget i NOU 2011:19 innebär att tillstånd ska krävas för innehav av lådmagasin till enhandsvapen med större kapacitet än 10 patroner och större än 20 för gevär. Utredningen har felaktigt kastat om siffrorna här. Det norska förslaget anger i själva verket 10 patroner som gräns för gevär och 20 för enhandsvapen. För övriga vapenmagasin föreslås ingen tillståndsplikt. Det norska förslaget anger här termen boksmagasiner varmed på svenska får förstås löstagbara magasin. Termen lådmagasin är okänd på svenska, i vart fall för oss. Vi föreslår därför, för det fall regeringen ändå väljer att införa tillståndsplikt på magasin, istället (delvis mot bakgrund av det norska förslaget) att en tillståndsplikt på endast löstagbara magasin till halvautomatiska kulgevär med en kapacitet som överstiger tio patroner införs. För jakt behövs heller inga magasin med högre kapacitet till halvautomatiska kulgevär. Detta ligger mer i linje med

utredningsdirektiven vilka utpekade större magasin som den typ av magasin som utredaren särskilt skulle överväga tillståndsplikt för. Som Rikspolisstyrelsen också anger i sitt remissvar så är det ju i så fall stora utbytbara magasin som bör regleras. En sådan reglering kan dock endast gälla kompletta (d.v.s. funktionsdugliga) magasin till ett skjutvapen. I annat fall kan varenda fjäder, skruv eller patronförare m.m. i sig bli tillståndspliktig och att ange en del i ett magasin som relevant (som tändhatt i fallet med ammunition enligt 1 kap 5 vapenlagen) är inte möjligt mot bakgrund av de tekniska lösningarna som kan variera i oändlighet. Samtidigt ska, i enlighet med utredningens förslag i den delen, de som innehar halvautomatiska kulgevär för vilka magasinen passar kunna inneha dessa utan separat tillstånd. Det finns ingen anledning att misstro de seriösa målskyttar som idag utövar sin verksamhet med sådana vapen att även inneha ändamålsenliga magasin för sin verksamhet. Tillståndsplikten på sådana högkapacitetsmagasin kan dock inte gälla retroaktivt utan det bör i så fall införas en övergångsbestämmelse som anger att magasin som förvärvats före ett visst datum fortsatt får innehas, i likhet med vissa andra övergångsbestämmelser i vapenlagstiftningen. Utredningens förslag i övrigt att inte märka vapenmagasin eller att låta andra delar omfattas av vapenlagstiftningen tillstyrks. Det förtjänar att anmärka att den som låter bygga om ett vapens funktion från halvtill helautomatiskt utan tillstånd, alltså innehavaren av vapnet, begår ett vapenbrott. Själva saluförandet (marknadsföringen) av en vara vars användning utgör ett brott strider normalt mot marknadsföringslagstiftningen och kan stoppas den vägen. Redan idag finns således lagstiftning som motverkar ombyggnaden av vapen på ett otillåtet sätt. Återstår gör endast den som låter framställa och inneha, utan att marknadsföra eller låta ändra ett vapen, sådan del eller delar som ändrar ett vapens funktionssätt. Att förbjuda dem per definition är för långtgående eftersom sådana delar kan ha en legitim användning jämför resonemanget med delar till vapenmagasin ovan. Exempelvis kan det i vissa fall röra sig om en så enkel del som en sprint eller en skruv för att ändra funktionen på ett vapen. En sådan del kan användas till i princip vad som helst. Om ett krav på tillstånd införs kan sådan legitim användning omöjliggöras. Fortsatt giltighet av tidsbegränsade tillstånd att inneha skjutvapen Utredningen föreslår att om en ansökan om förnyat tillstånd att inneha vissa typer av vapen med tidsbegränsade tillstånd enlig 2 kap. 6 VL, inges senast fyra veckor före giltighetstidens utgång ska tillståndet gälla till dess beslut i frågan vunnit laga kraft.

Förslaget bör dock inte ange vilka specifika vapentyper det gäller utan det ska generellt gälla de tillstånd som tidsbegränsats, alltså även de som tidsbegränsas enligt 2 kap. 5 2 st. VL. Vi anser vidare att grundprincipen är bra att en vapeninnehavare inte ska riskera straff för olaga vapeninnehav om en ansökan ingivits, till dess frågan slutligen avgjorts. Förslaget har tillkommit på initiativ av jakt- och skytterörelsen och välkomnas i princip. Vi anser att det är rimligt att den enskilde vapenägaren kan påverka sin rättsställning i samband med att tiden löper ut. Idag innebär den ordning som gäller att ansökan från den enskilde måste ha beviljats av tillståndsenheten innan giltighetstiden gått ut. Särskilt mot bakgrund av de problem som många polismyndigheter idag har att tillhandahålla en rimlig service till de som ansöker om vapenlicens kan man inte förutse hur lång tid det tar det kan vara allt från ett par dagar till flera månader. Det enda rimliga är att den relevanta tidpunkten är när den enskilde lämnar in sin tillståndsansökan. Detta kan den enskilde påverka och är den enda princip som är förenlig med principerna för ett rättssamhälle. Att kräva att ansökan inges fyra veckor innan giltighetstiden går ut är emellertid ett faktum som inte omedelbart är tillgängligt för den enskilde och ett sådant krav tillför inget eftersom myndighetens handläggningstid kan vara avsevärt längre. På tillståndet anges däremot när det går ut och detta datum kan man förvänta att den enskilde känner till och kan rätta sig efter. Fyra veckor, även om det är en tid Rikspolisstyrelsen rekommenderar tillståndsenheterna att hålla för samtliga tillståndsärenden, är dock tyvärr inte en handläggningstid som alla myndigheter alltid kommer att kunna uppfylla. Detta gäller särskilt idag t.ex. med flera månaders väntetid på vissa håll i landet. Av denna anledning är vi av uppfattningen att den enskilde bör kunna ge in sin ansökan innan giltighetstiden löpt ut, utan krav på att det ska ske fyra veckor innan. Författningskommentarer Utredningen använder både begreppen vapenmagasin samt magasin, respektive vapen och skjutvapen i författningstexten. Endast termen vapenmagasin respektive skjutvapen bör användas, för det fall vapenmagasin överhuvudtaget ska regleras. SVENSKA JÄGAREFÖRBUNDET Bo Sköld Generalsekreterare Ola Wälimaa Förbundsjurist