Förvaltnings- och utvecklingsplan. för Övre Åsundens fiskevårdsområde

Förvaltnings- och utvecklingsplan för Övre Åsundens fiskevårdsområde 1

Uppdragsgivare: Utförare: Projektansvarig: Rapportskrivare: Kontaktperson: Omslagsfoton: Illustrationer: Övre Åsundens fvof Kontaktperson: Enar Hemmings Tel. 0321-720 70 E-post: enar.hemmings@telia.com Huskvarna Ekologi Fredrik Nöbelin Fredrik Nöbelin och Anna Thorstensson Fredrik Nöbelin Tel. 036-13 20 40 E-post: Huskvarna.ekologi@telia.com Vy över Åsunden, denilrännan i Brunnsbäcken, vass vid Tvärö, rensning av nät Frida Axell Grafik & illustration 2

Förord Vi vill rikta ett stort tack till alla medlemmar i Övre Åsundens fiskevårdsområdesförening som på olika sätt tillfört digna kunskaper om sjön och fisket samt deltagit vid nätprovfisket sommaren 2013. Ett särskilt stort tack riktas till Enar Hemmings som inte bara bidragit med kunskap utan även varit ett bollplank i många frågor. Han har oförtröttligt drivit på och när behov uppstått tagit fram efterfrågad information. En betydelsefull del av föreningens arbete var att genom intervjuer få fram fakta om fisket längre tillbaka i tiden och fiskbeståndets utveckling fram till idag. Kunskapen som de intervjuade personerna besitter har varit betydelsefulla för utformningen av planen och dess slutsatser. De fiskerättsägare som har intervjuats är Stanley Johnzon, Bengt-Göran Petersson, Lennart Lindhagen, Gösta Lindhagen, Alvar Johansson, Karl-Henrik Svensson, Gunnar Persson, Karl-Gunnar Karlsson och Roy Nygren. Utöver dessa riktas ett stort tack till alla tjänstemän på Ulricehamns kommun, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Havs och vattenmyndigheten, Sveriges Lantbruksuniversitet och Trafikverket, men även till privatpersoner och intresseorganisationer som bidragit till planen. Till förbundsdirektör Thomas Lennartsson på Sveriges Fiskevattenägareförbund och författare till skriften Fånga Fiskeresursen, riktas ett tack för det stöd som lämnades under uppstartsprocessen av projektet. För gott samarbete och finansiering av rapporten riktas ett tack till Annika Andersson och Marie Oscarsson på Leader Sjuhärad. Färdigställandet av fiskevårdsplanen, inkluderande sammanställning av tillgänglig information, utvärdering av resultat och utarbetande av åtgärdsförslag har gjorts av Anna Thorstensson och Fredrik Nöbelin på Huskvarna Ekologi. Huskvarna 2014-12-08 Fredrik Nöbelin och Anna Thorstensson 3

Innehållsförteckning 1. INLEDNING... 9 2. UNDERLAG... 11 3. ÖVRE ÅSUNDENS FISKEVÅRDSOMRÅDE... 13 3.1 HISTORISK FÖRVALTNING AV FISKET I ÖVRE ÅSUNDEN... 14 3.2 FISKEVÅRDSOMRÅDETS BILDANDE... 16 3.3 ÄGOFÖRHÅLLANDEN... 19 3.4 FÖRENINGENS STYRELSE... 19 3.5 STADGAR... 20 3.6 FISKEVÅRDSOMRÅDETS ORGANISATION... 25 3.6.1 Fiskekortsförsäljning... 25 3.6.2 Tillgänglig service... 26 3.7 UTDELNING TILL FISKERÄTTSÄGARE... 26 REFERENSER... 27 4. SJÖ- OCH VATTENDRAGSBESKRIVNING... 28 REFERENSER... 29 5. OMRÅDESBESKRIVNING/ÅSUNDENOMRÅDETS NATUR... 30 5.1 NATURGEOGRAFI/GEOLOGI/MORFOLOGI... 30 5.2 OMRÅDEN MED FORMELLT SKYDD ELLER HÄNSYNSKRAV... 30 5.2.1 Riksintressen för naturvård... 30 5.2.2 Riksintressen för kulturmiljövård... 31 5.2.3 Naturreservat... 32 5.2.4 Natura 2000-områden... 33 5.2.5 Lövskogsinventeringen m.m.... 34 5.2.6 Nyckelbiotoper, naturvärden och naturvårdsavtal... 35 5.2.7 Strandskydd... 36 5.3 FÅGELFAUNA... 37 5.4 KULTURVÄRDEN... 38 REFERENSER... 40 6. VATTENKEMISKA UNDERSÖKNINGAR... 41 6.1 SURHET... 42 6.2 NÄRINGSHALT... 44 6.3 TURBIDITET... 46 6.4 FÄRGTAL... 47 4

REFERENSER... 49 7. LIMNOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR/VÄXTER OCH DJUR... 50 7.1 BOTTENFAUNA... 51 7.2 DJURPLANKTON... 53 7.3 ELPROVFISKEN... 54 7.4 INTERVJUUNDERSÖKNINGAR... 56 7.5 MAKROFYTER... 56 7.6 NÄTPROVFISKEN... 59 7.6.1 Nätprovfiskena 1965 och 1981... 59 7.6.2 Nätprovfisket 2013... 60 7.7 PÅVÄXT/KISELALGER... 62 7.8 VÄXTPLANKTON... 63 REFERENSER... 64 8. STATUSBEDÖMNING... 65 8.1 EKOLOGISK STATUS... 65 8.2 KEMISK STATUS... 67 REFERENSER... 67 9. NATURVÄRDESBEDÖMNINGAR... 68 9.1 ÄLDRE BEDÖMNINGAR... 68 9.2 VÄRDEFULLA VATTEN... 68 9.3 BIOTOPKARTERING... 69 REFERENSER... 71 10. BESKRIVNING AV FISKBESTÅNDET... 72 10.1 ABBORRARTADE FISKAR (PERCIFORMES)... 73 10.1.1 Abborre... 73 10.1.2 Gers... 76 10.1.3 Gös... 78 10.2 GÄDDARTADE FISKAR (ESOCIFORMES)... 82 10.2.1 Gädda... 82 10.3 KARPARTADE FISKAR (CYPRINIFORMES)... 84 10.3.1 Mört... 84 10.3.2 Braxen... 87 10.3.3 Löja... 89 10.3.4 Sarv... 91 10.3.5 Sutare... 92 10.3.6 Ruda... 93 5

10.3.7 Elritsa... 94 10.4 LAXARTADE FISKAR (SALMONIFORMES)... 95 10.4.1 Siklöja... 95 10.4.2 Sik... 98 10.4.3 Öring... 99 10.4.4 Bäckröding... 100 10.5 ÅLARTADE FISKAR (ANGUILLIFORMES)... 101 10.5.1 Ål... 101 10.6 TORSKARTADE FISKAR (GADIFORMES)... 102 10.6.1 Lake... 102 REFERENSER... 103 11. KRÄFTBESTÅNDET... 105 REFERENSER... 109 12. DOMAR OCH AVGIFTSMEDEL... 110 12.1 REGLERINGEN AV ÅSUNDEN... 110 12.2 KRAFTVERK I ÄTRAN... 112 12.3 RIKSVÄG 40... 112 REFERENSER... 113 13. MOTSTÅENDE INTRESSEN, YTTRE PÅVERKAN OCH MILJÖEFFEKTER... 114 13.1 REGLERING... 114 13.2 VANDRINGSHINDER... 116 13.2.1 Ätran... 116 13.2.2 Brunnsbäcken/Säckebäcken... 117 13.2.3 Pineboån... 118 13.2.4 Alhammarån... 118 13.3 DAG- OCH SPILLVATTENUTSLÄPP... 120 13.3.1 Avloppsreningsverk... 120 13.3.2 Enskilda avlopp... 121 13.3.3 Dagvatten... 122 13.4 AREELLA NÄRINGAR... 123 13.4.1 Jordbruk... 123 13.4.2 Skogsbruk... 124 13.5 FÖRGIFTANDE ÄMNEN... 127 13.5.1 Industrier... 127 13.5.2 Potentiellt förorenade områden... 127 13.5.3 Kvicksilver... 128 6

13.6 FYSISK PÅVERKAN PÅ VATTENDRAG... 130 13.7 SJÖSÄNKNING... 131 13.8 UTBYGGNAD AV VÄG 40... 132 REFERENSER... 133 14. FISKEVÅRDEN... 135 14.1 REGLER FÖR FISKETS BEDRIVANDE... 135 14.2 FISKETILLSYN... 136 14.3 PROJEKT ÖRING... 139 14.4 PROJEKT ÅSUNDENÖRING... 140 14.5 ODLING AV GÖS... 141 14.6 ÅLPLAN ÄTRAN... 141 14.7 UTSÄTTNINGAR AV FISK OCH KRÄFTA... 142 14.8 ÖVRIGA FISKEVÅRDSÅTGÄRDER... 146 14.8.1 Vegetationsröjning... 146 14.8.2 Reduktionsfiske... 146 14.8.3 Fångst av mink... 146 REFERENSER... 147 15. FISKET OCH UTTAGET... 148 15.1 FISKERÄTTSÄGARNAS FISKE... 148 15.2 ALLMÄNHETENS FISKE... 151 15.3 FISKETÄVLINGAR... 152 15.4 PRODUKTION OCH AVKASTNING... 153 15.4.1 Produktion... 153 15.4.2 Avkastning... 154 15.5 MORTALITET HOS ÅTERUTSATT FISK... 155 REFERENSER... 157 16. BIDRAGSMÖJLIGHETER... 158 17. ÅTGÄRDSFÖRSLAG... 161 17.1 FÖRVALTNING... 162 17.2 FISKEREGLER... 163 17.3 FISKETILLSYN... 164 17.4 ARTSPECIFIKA FÖRSLAG... 165 17.4.1 Gös... 165 17.4.2 Siklöja... 166 17.4.3 Öring... 167 17.4.4 Gädda... 169 7

17.5 BIOLOGISKA OCH KEMISKA UNDERSÖKNINGAR... 169 17.6 FÅNGSTSTATISTIK OCH ENKÄT/INTERVJUUNDERSÖKNINGAR... 171 17.7 ÖVRIGA ÅTGÄRDER... 172 REFERENSER... 173 BILAGA 1. ORDFÖRKLARINGAR... 174 BILAGA 2. ÅTERUTSÄTTNING AV FISK... 178 BILAGA 3. ARTIKLAR... 179 BILAGA 4. TIDNINGEN SPORTFISKE NR 7/8 1990... 188 8

1. Inledning Övre Åsunden ligger inramad i ett omväxlande landskap i fråga om såväl topografi som markanvändning och bebyggelsegrad. Berg, dalar och stora lövskogar vid sidan av ett gammalt kulturlandskap bildar ett område av stora värden vad gäller både naturvård, kulturvärden, rekreation och vattenförsörjning. Åsunden och trakterna kring sjön har omskrivits för sin skönhet av bland annat författarinnan Birgit Sparre, som skrivit den berömda romansviten Gårdarna kring sjön. Hon skrev år 1928 om Åsunden: Sjön var vackrare än andra sjöar med gröna holmar, lummiga näs och djupa vikar, där gula och vita näckrosor blommade sommaren om. Sjön låg i en trakt där historia, sägen och legend fyllde luften likt tysta vingslag av sagans Fågel Fenix. Läraren och författaren Nils Petrus Ödman skrev 30 år tidigare om ett besök i Ulricehamn och en ångbåtsfärd på Åsunden: Nu kom jag riktigt underfund med, att Åsunden är en af de vackraste sjöar i Sverige, men då en ny beskrifning skulle verka tröttande, säger jag blott, att den nordliga delen av sjön har något av Siljans natur och att den sydligaste delen, sedan man passerat genom ett täckt sund, har något af Mälarens. Ja, många finna den senare likheten rent af slående, och den sjö, som möjligen förlorar något litet vid jämförelsen, är åtminstone ej Åsunden. Ett minnesmärke som är väl värt att nämna är Klovsten, ett av sjöns riktiga särmärken. Klovsten, eller Klövsten, ligger utanför badplatsen i Marbäck. På Klovsten finns inristat lågvattennivåerna åren 1899, 1901 och 1937. Den första ristningen gjordes av läraren J.G. Wallén. Problemställningar Näringsvävarna i naturens ekosystem är både komplexa och sköra och kan därför lätt kan störas av mänskliga aktiviteter. Vad gäller sjöar och vattendrag är det viktigt att ha i åtanke att vattnets karaktär påverkas av alla verksamheter som pågår, och i vissa fall har pågått, inte bara lokalt utan ända upp till dess källflöden. För att långsiktigt bevara den biologiska mångfalden, en god vattenkvalitet och allmänna naturvärden måste förvaltaren ta hänsyn till helhetsperspektivet, inte endast de platsbundna förhållandena. En hållbar förvaltning innebär därmed att stor aktsamhet visas samtliga våtmarker, gölar, sjöar och vattendrag som ingår i länken fram till sjön. Näringsväven i sjöar kan delas in i fyra trofinivåer, där den lägsta nivån utgörs av primärproducenterna, d.v.s. växtplankton. De nästkommande trofinivåerna utgörs i ordning av djurplankton, planktonätande fisk och rovlevande fisk. Alla trofinivåer är beroende av varandra, vilket innebär att om en trofinivå utsätts för någon störning får detta återverkningar även på övriga trofinivåer. Som exempel leder en minskad tillgång på djurplankton till att näringsunderlaget för planktonätande fisk minskar, vilket slutligen påverkar beståndet av rovfisk. Som en parallell kan nämnas att samma situation kan uppkomma då introduktioner av nya fiskarter sker, där konkurrens om samma födounderlag kan uppstå mellan nyintroducerade arter och de ursprungliga arterna. Dagens Åsunden är ett resultat främst av utsläpp av spillvatten från närliggande bebyggelse och industriverksamheter, diffus näringstillförsel från omgivande jordbruk och en pågående vattennivåreglering. Näringstillförseln har helt förändrat en ursprungligen oligotrof klarvattensjö till en idag mesotrof och betydligt grumligare sjö. Förhållandena har trots allt förändrats till det bättre jämfört med 1950-talet då föroreningssituationen var så allvarlig att badförbud måste införas. Det första kommunala reningsverket byggdes 1955, men eutrofieringen fortgick även de närmaste decennierna samtidigt som Ätran drabbades av fisk- och kräftdöd. Vattenkvaliteten förbättrades inte nämnvärt förrän Ulricehamns kommun införde en bättre avloppsrening 1974 och Timmele Färgeri AB började rena sitt spillvatten 1982. Regleringen av Övre och Yttre Åsunden samt Torpasjön har bedrivits i full skala sedan 1946 och har troligen haft en betydande inverkan på sjön. Exakt vilka effekter den haft på fiskbeståndet är svårt att avgöra, men tämligen klart är att beståndet av flodkräfta tog allvarlig skada. Oavsett skadan på sjöns flora och fauna har upplevelsen av regleringen lett till olägenheter för lokalbefolkningen ur många aspekter. 9

Trots de stora förändringar som skett som en följd av den mänskliga påverkan är Övre Åsunden, och trakterna kring sjön, idag et mycket populärt rekreationsområde. Sportfisket i Åsunden är betydande, främst tack vare sjöns karaktärsart, gösen, som årligen lockar tusentals sportfiskare från både när och fjärran. Sjön är emellertid inte bara hemvist för gösen utan den samsas med ytterligare minst sexton fiskarter som framlever sina liv i sjön och dess tillrinnande vattendrag. Bland annat återfinns den rödlistade laken tillsammans med ett skyddsvärt bestånd av sjölevande öring. Övre Åsunden har också hyst ett bestånd av vårlekande siklöja, en ekotyp som är känd från endast ett fåtal vatten i världen. Syfte och mål Den nu föreliggande fiskevårdsplanen ger förhoppningsvis nya infallsvinklar för den nuvarande fiskevårdsområdesföreningen att arbeta vidare med. Möjligheterna att ytterligare utveckla sjöns fiske synes vara goda, sett ur många perspektiv, både ur fiske- och naturvårdshänseende, men även ur rekreationssynpunkt. Målet med fiskevårdsplanen är att nå fram till arbetsmetoder som leder till att uttaget av fisk är uthålligt och i längden gynnar alla inblandade parter. Fiskevårdsplanen avser vidare att ge en historisk återblick på föreningen och dess arbete, beskriva aktuella sjöar och vattendrag och deras närområden samt belysa de nutida förhållandena i sjön m.m. Fiskevårdsplanen tar hänsyn till tillgängligt underlag och rekommenderar utifrån detta åtgärder för föreningens fortsatta arbete. Förslagen berör alltifrån specifika åtgärder för att skydda vissa arter eller vattenkvaliteten, till att rekommendera biologiska undersökningar och förändringar i förvaltningen. Förtydligande kring presentationen En fiskevårdsplan innehåller en stor mängd ämnesspecifika ord och begrepp. Alla kan omöjligt förklaras i den löpande texten utan behöver förklaras i andra former. Vi har valt att tillämpa dels en bilaga (Bilaga 1) med ordförklaringar och dels faktarutor inlagda i textavsnitten, i en förhoppningsvis lämplig avvägning. Förutom att fungera som förklarande text då läsaren inte kan tas för givet att vara insatt i aktuellt ämne, fördjupar och utvecklar faktarutorna emellanåt ett ämne utan att vara nödvändiga för förståelsen. Slutligen är faktarutorna även avsedda till att göra den stora mängden text lättare att söka information i. 10

2. Underlag Underlaget som har legat till grund för förvaltningsplanen har till störst del hämtats från Övre Åsundens fiskevårdsområdesförenings arkiv och medlemmar, Länsstyrelsen i Västra Götalands län och undersökningar inom ramen för projektet genomförda av Huskvarna Ekologi. Utöver dessa figurerar en mängd olika källor av varierande betydelse för fiskevårdsplanens innehåll och slutsatser, från olika statliga och kommunala myndigheter, vetenskapliga artiklar, lagar och förordningar, intresseorganisationer m.fl. Nedan görs en närmare beskrivning av de viktigaste källorna till fiskevårdsplanen. Samtliga illustrationer av fiskar har utförts av Frida Axell Grafik & Illustration. Övre Åsundens fiskevårdsområdesförening Den samlade kunskapen inom Övre Åsundens fiskevårdsområdesförening har varit av stort värde för förvaltningsplanens utförande. Föreningsarkivet, muntliga upplysningar från medlemmarna och intervjuer har tillfört bakgrundsinformation som varit nödvändig för att kunna ge en historisk bild av föreningens utveckling och verksamhet, men även för att kunna dra slutsatser av den samlade informationen från alla olika källor. Föreningsarkivet innehåller handlingar som inte kan erhållas på annat sätt, t.ex. årsmötesprotokoll och kassabokföring. I arkivet finns även en mängd andra uppgifter, av vitt skilda slag, t.ex. Länsstyrelsens verksamhetsöversikter, skrivelser m.m. Muntliga uppgifter har tillfört kunskaper om såväl fisket förr och nu som påverkansfaktorer, men även detaljer om den allmänna historien i området, t.ex. vad gäller verksamheter som bedrivits i anslutning till sjöarna. I de fall medlemmarnas egna kunskaper har varit ofullständiga, har i vissa fall hänvisning kunnat ske till personer eller organisationer med djupare insikter i ämnet. Länsstyrelsen Länsstyrelsen i Västra Götalands län har på olika sätt samlat in eller på andra sätt erhållit stora mängder information om Övre Åsunden och Ätran med fler vattendrag inom fiskevårdsområdet. En betydande del av denna kunskap erhölls före länssammanslagningen och har därför till stor del arkiverats. En viss del av kunskapsbanken finns emellertid tillgänglig i form av rapporter, offentliga databaser och karttjänster. De offentliga tjänster som varit av störst betydelse vid utarbetandet av fiskevårdsplanen är databasen VISS och karttjänsten Webbgis. Databasen VISS (VattenInformationsSystem Sverige) tillhandahålls av Vattenmyndigheten, men baseras i stor utsträckning på information som inhämtats av länsstyrelserna. VISS innehåller en avsevärd mängd data om alla Sveriges större sjöar, vattendrag, grundvatten och kustvatten. Informationen är tillgänglig för allmänheten. Den internet-baserade karttjänsten Webbgis har upprättats av länsstyrelserna länsvis, som ett led i deras arbete att tillgängliggöra planeringsunderlag för yrkesutövande och allmänheten. På ett lättillgängligt sätt presenteras en mängd geografisk information kring bl. a. natur- och kulturmiljö, skyddade områden, riksintressen, miljöskydd, fornlämningar, objektsskydd och andra bestämmelser. VISS och Webbgis är kopplade till en lång rad andra myndigheters register och databaser, exempelvis till IVLs (Institutet för Vatten och Luftvård) Kvicksilver i Biota, Riksantikvarieämbetets Fornsök och Skogsstyrelsens Avverkningsanmälningar. I stor utsträckning finns material publicerat i Länsstyrelsens rapportserie, som ofta finns att hämta på hemsidan. Äldre rapporter finns emellertid endast i pappersformat och måste beställas. Rapporterna har framställts av såväl Länsstyrelsens egen personal som av externa konsulter. Äldre handlingar, t.ex. verksamhetsöversikter, beslut, yttranden, ansökningshandlingar m.m. finns i viss mån samlade i Länsstyrelsens allmänna arkiv. 11

Undersökningar utförda inom ramen för projektet Inom ramen för fiskevårdsplanen genomfördes standardiserade nätprovfisken sommaren 2013 i Övre Åsunden, av Huskvarna Ekologi respektive Övre Åsundens fiskevårdsområdesförening. Sensommaren 2014 företogs en översiktlig makrofytundersökning i sjöns södra del. Under dessa tillfällen har en bild skaptas av sjöns allmänna karaktär och närområden. Vidare har fältstudier gjorts av vandringhindrena vid Vist, Timmele, Flata och Plate Såg i Ätran, vid väg 157 i Pineboån, vid Brunnsnäs i Brunnsbäcken samt vid Yttre Alhammar i Alhammarån. Ett studiebesök genomfördes även på platsen för ombyggnationen av riksväg 40, norr om Ulricehamns tätort, med byggledare (miljö) Daniel Jones som guide. Kontinuerliga kontakter med markägarna har upprätthållits, dels i samband med möten och dels genom återkommande samtal med styrelseledamoten Enar Hemmings i Övre Åsundens fiskevårdsområdesförening. Övriga källor Utöver Länsstyrelsen i Västra Götalands har flera myndigheter, institutioner, samverkansorgan m.m. använts för att söka källmaterial till föreliggande plan eller för att klargöra otydligheter. Havs- och vattenmyndigheten, Ulricehamns kommun, Ulricehamns Energi, Trafikverket, Vattenmyndigheten, Ätrans vattenråd, Artdatabanken, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) har i olika sammanhang refererats till, där informationen inhämtats genom antingen muntliga kontakter eller genom utnyttjande av offentliga databaser och rapporter. Kontakt med privata aktörer har tagits gällande information om bl. a kraftverk och industrier eller andra verksamheter med betydelse för Åsunden och/eller dess biflöden. Intresseorganisationer kontaktas i viss mån vid utarbetande av förvaltningsplaner. Som exempel kontaktades representanter för de äldre fiskevårdsföreningar som före tillkomsten av Övre Åsundens fiskevårdsområde sålde fiskekort inom vissa delar av sjön. Där det varit möjligt har även deras respektive föreningsarkiv genomsökts. Vad gäller vissa aktuella frågor har den senaste kunskapen eftersökts främst i olika vetenskapliga artiklar och tidskrifter. 12

3. Övre Åsundens Fiskevårdsområde Traditionellt har allt fiske bedrivits inom de samfälligheter och enskilda hemman som har haft fiskerätt i sjöarna. Möjligheten att på olika sätt göra fiskevårdsinsatser, främst genom utsättning av fisk, ökade i början av 1900-talet, vilket frambringade ett behov av att organisera ett samarbete mellan fiskerättsägarna. Efter hand avtog husbehovsfiskets betydelse, vilket underlättade en övergång mot att upplåta fisket till allmänheten. Förändringar började ske när andra förvaltningsformer, d.v.s. gemensamhetsfisken och fiskevårdsföreningar, slog igenom under 1910-talet. Fiskevårdsförening som förvaltningsform var den vanligaste fram tills att ombildningen till fiskevårdsområden tog fart under 1970-talet. Faktaruta. Förvaltningslagar Lagen (1913:97) om gemensamhetsfiske Tillkom den 30 juni 1913 och var i bruk till 1960 då den ersattes av lagen om fiskevårdsområden. Lagen var inte framgångsrik då endast ett åttiotal föreningar bildades inom ramen för denna förvaltningsform. Lagen (1960:130) om fiskevårdsområden (LOFO) Den första lagen om fiskevårdsområden var ganska omständlig och krävde bland annat en omfattande fiskerättsutredning samt samtycke från en betydande majoritet av fiskerättsägarna. Trots detta bildades en hel del fiskevårdsområden enligt denna lag. Lagen (1981:533) om fiskevårdsområden (LOFO) Lagen ersatte den äldre lagen om fiskevårdsområden och trädde i kraft den 1 januari 1982. I samband med detta ombildades föreningar som tillkommit enligt den äldre lagen automatiskt. Lagen förenklade processen vid bildandet av fiskevårdsområden bland annat genom att mildra kravet på fiskerättsutredningens omfattning. Lagen innebar även att det blev enklare att genomdriva bildandet av fiskevårdsområde trots ett visst motstånd från fiskerättsägarna. Lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter Införandet av lagen om förvaltning av samfälligheter innebar att 24 i lagen om rätt till fiske ändrades. Alla samfälligheter skulle lyda under denna lag, undantaget fiskevårdsområden som skulle lyda under lagen om fiskevårdsområden. Fiskevårdsföreningarna stödde sin verksamhet på 24 i den dåvarande Lagen (1950:596) om rätt till fiske. Huvudregeln enligt denna paragraf var att samfällt fiske får nyttjas av delägarna efter vad de kan sämjas. När Lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter trädde i kraft 1974, försvann möjligheterna att driva en fiskevårdsförening på samma grunder som tidigare. Som en konsekvens måste fiskevårdsföreningar ombildas till antingen samfällighetsföreningar eller till fiskevårdsområden. Den sistnämnda förvaltningsformen rekommenderades generellt av myndigheterna av den orsaken att den gav större möjligheter till ett rationellt nyttjande av vattnet. Eftersom det samtidigt kan finnas såväl flera samfälligheter som skiftat fiske, leder detta till att samfällighetslagen inte kan tillämpas om fisket skall samordnas i vattnet som helhet. Splittras förvaltningen av samma vatten försvårar detta samarbetet mellan olika föreningar. En ytterligare fördel var att fiskevårdsföreningen, som var en ideell organisation, ersattes av en juridisk person. Ombildningen av fiskevårdsföreningarna skulle enligt den nytillkomna lagen vara slutförd senast vid utgången av 1978. Sedermera förlängdes tidsfristen för ombildning av fiskevårdsföreningar till 1983 genom tillkomsten av SFS 1975:1310 (Svensk författningssamling). 13

3.1 Historisk förvaltning av fisket i Övre Åsunden Den 17 februari 1932 bildades Övre Åsundens fiskevårdsförening under ordförandeskap av fabrikör A Jönsson. Syftet med föreningen var att bedriva fiskevård i Övre Åsunden med tillflöden. Föreningen omfattade den del av Övre Åsunden som ligger inom Ulricehamns stad, Vists, Brunns, Marbäcks och Södra Säms socknar samt Tvärreds socken norr om lägenheten Nybygget. Den övriga delen av sjön tillhör Yttre Åsundens fiskevårdsförening (Ny svensk fiskeritidskrift). Ytterligare kunskap om dessa föreningar saknas. Under 1950- och 60-talen bildades ett flertal lokala fiskevårdsföreningar (se nedan) som förvaltade större delen av Övre Åsundens vatten. Varje fiskevårdsförening hade egna stadgar och sålde fiskekort separat som gällde endast inom det aktuella området. Alla fiskerättsägare kring sjön var emellertid inte anslutna till dessa fiskevårdsföreningar, vilket innebar att fiskekort inte kunde lösas för vissa områden i sjön. Fiskevårdsföreningarna finns fortfarande kvar, men driver idag ingen självständig fiskevård. Föreningarna hanterar de utdelningar som görs från Övre Åsundens fiskevårdsområde till de fiskerättsägare som är medlemmar i fiskevårdsföreningen samt kan i viss utsträckning, utöver de regler för fisket som tas i fiskevårdsområdet, styra medlemmarnas fiske inom det samfällda vattnet. Noterbart är att det i mitten av 1960-talet diskuterades bildandet av en stor fiskevårdsförening omfattande hela Övre Åsunden, från Ulricehamn till Fästered. Drivande i frågan var, förutom fiskerikonsulenten Sune Sander, även direktör Edström vid Skottek och Ove Engerby, ombud för fiskerättsägare bl.a. i Vegby. Fästeredssunds Intresseförening Fästeredssunds Intresseförening bildades 24 juni 1977 med syftet att tillvarata fiskerättsägarnas gemensamma intressen i frågor som berörde fisket, företagande av lämpliga fiskvårdande åtgärder och vidtagande av åtgärder till skydd mot olagligt fiske. Den 1 januari 2004 ombildades Fästeredssunds Intresseförening till en samfällighetsförening, Fästereds Samfällighetsförening. Enligt den nya stadgan är föreningens ändamål idag att förvalta samfälld mark och samfällt fiske. Samfällighetsföreningens årsmöte äger enligt stadgan rätt att besluta om när, var och hur fiske efter kräftor, fiske med nät och övriga fasta redskap får ske. Föreningen omfattar markägare inom Fästereds oskiftade vatten i Finnekumla socken, d.v.s. sydöstra delen av Övre Åsunden samt en mindre del av nordöstra Yttre Åsunden. Mellan tillkomsten 1977 och det definitiva uppgåendet i Övre Åsundens fiskevårdsområde 1988 sålde föreningen i egen regi fiskekort till allmänheten inom Fästereds samfällda vatten. Enligt stadgarna skulle minst 50 % av intäkterna avsättas till fiskevårdande åtgärder, efter att administrativa kostnader betalats. Utdelningen till fiskerättsägarna fick på motsvarande sätt uppgå till som mest 50 %. Fästeredssunds Intresseförening var en mycket aktiv förening och gjorde betydande insatser inom en mängd områden, bl.a. vad gäller fiskevård och utsättning av signalkräftor. Den stora arbetsinsatsen tycks dock ha varit att förhindra att Fästeredssunds vatten inlemmades i ett fiskevårdsområde för hela Övre Åsunden. Målet för Fästeredssunds Intresseförening var att behålla suveräniteten över sina vatten. Senare utrycktes även en önskan att snarare att tillhöra Yttre Åsundens fiskevårdsområde. Föreningen arbetade hårt för att arrendera fisken inom andra områden i Åsunden för att möjliggöra för medlemmarna att fiska på dessa vatten. Allt fiske, d.v.s. även kräftfisket arrenderades inom Attorps och Högagärdes vatten. Utöver detta arrenderades kräftfiske vid Trollö i Yttre Åsunden, tillhörande Torpa. Dessutom arrenderades allt fiske förutom kräftfiske inom Sandslätts vattenområde. Det enda arrende som kvarstår idag är fisket inom Sandslätts vatten. Tvärreds Norra Fiskevårdsförening Tvärreds Norra Fiskevårdsförening i Åsunden bildades 15 januari 1964 och omfattar fiskerättsägare inom Vasared, Koppartån, Onsered och Stenbacka fiskelag i Tvärreds socken. Fiskekortsförsäljning till allmänheten inleddes samma år. Föreningen var redan från starten intresserad att diskutera gemensamma fiskevårdsåtgärder med angränsande fiskerättsinnehavare och fiskevårdsföreningar. Kontakt togs därför omgående med 14

Alhammars fiskevårdsförening och Rude-Tvärredslunds fiskevårdsförening för diskussioner om gemensamma fiskevårdsåtgärder. I vilken mån fiskevårdsåtgärder genomfördes, och vad dessa bestod i, är okänt. Inga noteringar har påträffats i föreningens arkiv. En prislista för utsättningsfisk från Älvsborgs läns södra Hushållningssällskap fanns i arkivet vilket visar att föreningen troligen gjort påstötningar om utsättning av fisk. De aktuella arterna var regnbåge, bäckröding, bröding/röding och laxöring. Föreningens aktiviteter har på senare år framförallt bestått i att tillhandahålla båtplatser, iordningsställande av grusvägar samt allmän skötsel. Föreningen anordnar en årligen återkommande gemenskapsdag, den s.k. Årensningen. Inom ramen för sin verksamhet lät föreningen utföra en fiskerättsutredning som upprättades 1970 av den f d lantbruksdirektören Sven Ekelund. Vad gäller bildandet av Övre Åsundens fiskevårdsområde, uttrycks inga negativa åsikter i de protokoll som finns tillgängliga i föreningsarkivet. Vid årsmötet 1986 ställs emellertid villkoret att för att delta i fiskevårdsområdet måste gränsdragningen dras från Vist kvarn ned till Fästeredssundsbron. Alhammars Fiskevårdsförening Kunskapen om Alhammars fiskevårdsförening är obetydlig eftersom föreningsarkivet inte kunnat lokaliseras. Enligt Lars Yngvesson, ordförande i föreningen, startade verksamheten under 1950-talet. Näsboholms Stugägare & Fiskevårdsförening Näsboholms Stugägare & Fiskevårdsförening startade sin verksamhet 1952 och var en sammanslutning av fiskerättsägare och arrendatorer. Enligt stadgarna omfattade föreningens åtaganden i fiskevårdsfrågor 1) utövning av tillsyn och åtgärder mot olagligt fiske, 2) fiskodling samt skydd för lekfisk och ungfisk, exempelvis genom avsättande av fredningsområden, 3) inplantering, där så befinnes lämpligt, av nya eller redan förekommande arter, 4) att lagliga och lämpliga redskap kommer till användning, 5) införandet av lämpliga stadgebestämmelser, 6) åstadkommande av fiskebokföring samt 7) att bevaka och tillvarataga medlemmarnas rättigheter och verka för höjandet av deras intresse för och insikter i fisket och dess vård. Hur omfattande deras fiskevårdsarbete i realiteten var är i huvudsak okänt eftersom merparten av protokoll mm saknas från föreningens tidiga fiskevårdsarbete. Känt är att föreningen var involverad i den utsättning av röding som gjordes 1963, att föreningen bedrev jakt på mink samt att ett förbud mot fiske med nät, not och ryssja infördes för perioden mellan islossning och 15 juni. Nya stadgar infördes den 30 april 1977 och namnet ändrades då till Näsboholms Stugägarförening. Föreningens engagemang i fiskevårdsfrågor tonades ned kraftigt och begränsades enligt stadgarna till att sköta fiskevattnet på Näsboholm medelst fisketillsyn och fiskekort. Fisketillsyningsmän valdes vid varje årsmöte. Så vitt känt har inga insatser därefter gjorts vad gäller fiskevård frånsett att hantera kräftfisket. Föreningen arrenderade kräftfisket mellan åren 1993 till 2007 och av allt att döma bestämde de självständigt under vilka förutsättningar fisket fick ske. Vid årsmötet 1994 togs beslut om att fiske fick ske under två helger i augusti med som mest 8 mjärdar per stuga och ett minimimått på 12 cm. De som fiskade kräftor var tvungna att rapportera fångsterna till föreningen, men tyvärr har endast enstaka fångstuppgifter har kunnat hittas. I årsmötesprotokollet från 1 maj 2003 anges att den totala insatsen uppgått till ca 1000 mjärdar. Fisket hade då försämrats och förslag på en ytterligare begränsning av antalet mjärdar diskuterades. Tvärredslund - Rude Fiskevårdsförening Inte mycket är känt om Tvärredslund Rude Fiskevårdsförening. När föreningen startade är okänt, men av dess stadgar framgår att föreningens ändamål är att arbeta för 1) tillsyn och åtgärder mot olagligt fiske, 2) fiskodling samt skydd för lekfisk och ungfisk, exempelvis genom avsättande av fredningsområden, 3) inplantering, där så befinnes lämpligt, av nya eller redan förut förekommande fiskarter, 4) att laglig och lämplig redskap kommer till användning, 5) införandet av lämpliga stadgebestämmelser, 6) åstadkommande av fiskbokföring samt 7) att bevaka och tillvarataga medlemmarnas rättigheter och verka för höjandet av deras intresse för och insikter i fisket och dess vård. 15

3.2 Fiskevårdsområdets bildande Som ett led i att ombilda fiskevårdsföreningar till fiskevårdsområden gjordes informationskampanjer från dåvarande fiskerikonsulenten Sune Sander på Lantbruksnämnden. Massutskick riktade till fiskevårdsföreningar m.fl. i södra Älvsborgs län gjordes vid åtminstone två tillfällen, i februari 1975 och i januari 1976. Informationen i massutskicken behandlade den nya lagen om förvaltning av samfälligheter som trädde i kraft 1 juli 1974, och den effekt lagen hade genom att fiskevårdsföreningar måste ombildas antingen till samfällighetsföreningar eller till fiskevårdsområden. Bildandet av ett fiskevårdsområde där Övre Åsunden ingick inleddes redan 1973. Arbetet med att skapa ett fiskevårdsområde gick emellertid trögt, som en följd av stort motstånd från fiskerättsägarna. Förhandlingar och utredningar pågick i olika former med start från och med 1973, för att till sist avgöras i Regeringsrätten 1987. Fiskevårdsområde Övre Åsunden, Yttre Åsunden och Torpasjön Den första ansatsen att bilda ett fiskevårdsområde gjordes av sammanläggningsdelegerade i Ulricehamn, ett organ som verkade under den s.k. storkommunsreformen, som den 12 september 1973 beslöt att utse en kommitté för utredning av frågan om bildande av fiskevårdsområde för Åsunden m.fl. sjöar. Beslut togs den 19 december 1973 om att hemställa hos Länsstyrelsen att dels bilda ett fiskevårdsområde för sjöarna Åsunden, Yttre Åsunden och Torpasjön och dels att f.d. lantbruksdirektören Sven Ekelund skulle förordnas till förrättningsman (protokoll fört vid sammanträde med kommittén för utredning av frågan om bildande av fiskevårdsområde). Länsstyrelsen tog den 19 april 1974 beslut om att förordna Sven Ekelund till förrättningsman för bildande av föreslaget fiskevårdsområde och fiskerikonsulenten Sune Sander till sakkunnigt biträde (Länsstyrelsen Älvsborgs län, Dnr 11.379-147-74). Det inledande förrättningssammanträdet ägde rum den 16 mars 1976 om bildande av ett sammanhängande fiskevårdsområde mellan fallen vid Vist och dammarna i Forsa, d.v.s. inkluderande sjöarna övre Åsunden, Yttre Åsunden och Torpasjön. Vid det därpå följande sammanträdet den 27 januari 1977 behandlades frågor som lagstiftning mm samt genomfördes en omröstning om bildandet av fiskevårdsområdet. Röstningen utföll med 50 röster för bildande och 78 röster mot bildande, motsvarande delaktighetstal med 35,37 % för och 57,66 % emot. Röstetalen medförde att frågan om bildandet av föreslaget fiskevårdsområde föll (Sven Ekelund, förrättningsutlåtande 1977). Vid ett förnyat sammanträde den 4 augusti 1977 uttrycker kommittén för utredning av frågan om bildande av fiskevårdsområde sin åsikt att möjligheterna för att bilda ett fiskevårdsområde för Övre Åsunden, mellan fallen vid Vist och bron över Fästeredssund. Kommunstyrelsen antar den 6 september 1977 förslaget och samma förslag antas därefter i kommunfullmäktige den 22 september 1977. Fiskevårdsområde Övre Åsunden Efter det misslyckade försöket att bilda ett större sammanhängande fiskevårdsområde enligt ovan, gör Ulricehamns kommun en ny ansökan till Länsstyrelsen i Älvsborgs län om att bilda ett fiskevårdsområde för Övre Åsunden. I ett sammanträdesprotokoll fört vid ett av kommittén för utredning av frågan om bildande av fiskevårdsområde, framgår Ulricehamns kommuns grunder för beslutet att försöka bilda ett fiskevårdsområde. Kortfattat berodde ansökan på 1) den av riksdagen beslutade lagen om fiskevårdsområde, 2) de förändringar av fiskfaunan som skett sedan 1930-talet, 3) behovet av en organisatorisk enhet som kan hantera miljö- och fiskevårdande åtgärder, 4) de ekonomiska fördelar en försäljning av fiskekort innebär för att kunna driva miljöoch fiskevårdande åtgärder samt 5) det ökade fisketryck som förväntas i framtiden. Den förnyade ansökan från Ulricehamns kommun leder till att Länsstyrelsen i Älvsborgs län utser Sven Ekelund som förrättningsman och fiskerikonsulent Sune Sander som sakkunnigt biträde (Länsstyrelsen Älvsborgs län, Dnr 11.379-3329-78). 16

Länsstyrelsen i Älvsborgs län tar den 19 april 1983 beslut om kungörelsedelgivning. Kallelsen ska avse samtliga ägare av fiske i Övre Åsunden och del av Ätran från bron över Fästeredssund i söder och norrut till fallen vid Vist (Länsstyrelsen Älvsborgs län, Dnr 11.379-960-83). Förrättningssammanträdet hölls i Ulricehamns nämndhus den 9 maj 1983. Vid mötet framkom avvikande åsikter från vissa fiskerättsägare kring Åsunden som av olika orsaker inte ville ingå i ett fiskevårdsområde. Vid en omröstning var emellertid en tydlig majoritet för bildande av fiskevårdsområde. I samband med mötet kallades sakägarna till sammanträde den 10 november 1983 för genomgång av återstående frågor (Sven Ekelund, protokoll fört vid förrättning 9 maj 1983). Vid det följande förrättningssammanträdet 10 november 1983, lämnades en protestlista in mot bildandet av fiskevårdsområdet. Motståndet var koncentrerat till Åsundens södra del, där i synnerhet medlemmar i Fästeredssunds Intresseförening var negativt inställda till fiskevårdsområdet (Sven Ekelund, protokoll fört vid förrättning 10 november 1983). Orsakerna till motståndet var bland annat att ekonomiska skäl samt att det föreslagna fiskevårdsområdet delade Fästereds oskiftade vatten i två delar genom att gränsen drogs vid Fästeredssund. Större delen av Fästereds oskiftade vatten ligger norr om Fästeredssunds bro, men en betydande del i Yttre Åsunden. Efter förrättningssammanträdet den 10 november, kommer förrättningsmannens, Sven Ekelund, utlåtande, den 28 december 1983, som förespråkar ett bildande av fiskevårdsområde för Övre Åsunden (Sven Ekelund, förrättningsutlåtande 1977). Efter utlåtandet inkommer ett antal klagomål från sakägare in till Länsstyrelsen i Älvsborgs län, bl.a. rörande förrättningsmannens utlåtande vad gäller stadgarnas utformning. Skrivelserna föranleder länsstyrelsen att bereda förrättningsmannens möjlighet att yttra sig. Yttrandet från förrättningsmannen inkommer 20 februari 1984 till Länsstyrelsen i Älvsborgs län (Länsstyrelsen Älvsborgs län, Dnr 11.379-532-84). Länsstyrelsen skickar därefter remisser för yttrande till sakägare, Ulricehamns kommun (Ulricehamns kommun, Dnr 447/78), Fiskenämnden i Älvsborgs län (Fiskenämnden, Dnr 10 50/84) och Fiskeriintendenten i nedre södra distriktet (Fiskeriintendenten, Dnr 1004-165-84). Frånsett sakägarna tillstyrker samtliga remissinstanser bildandet av ett fiskevårdsområde för Åsunden. Länsstyrelsen i Älvsborgs län fattar den 14 februari 1985 beslut om bildande av fiskevårdsområde för Åsunden. Området omfattas av sjön Övre Åsunden mellan fallen i Vist och bron över Fästeredssund (Länsstyrelsen Älvsborgs län, Dnr 11.379-532-84). Dessutom ingår övriga tillflöden inom de fiskeägande skifteslagens markområden. Missnöjda sakägare överklagar i mars 1985 Länsstyrelsens beslut om bildande av fiskevårdsområdet till Kammarrätten. I överklagandet yrkar sakägarna på att beslutet att bilda området skall hävas och, i andra hand, att områdets gräns i söder skall flyttas norrut (Kammarrätten, Kungörelsedelgivning Mål nr 2221-1985 Aktbilaga 37). Kammarrättens dom meddelas 12 juni 1986 och avslår yrkandena vad gäller fiskevårdsområdets bildande och omfattning. Sakägarna genomför efter kammarrättens dom flera separata överklaganden till Regeringsrätten i juli 1986. Regeringsrättens beslut meddelas den 24 november 1987, då regeringsrätten meddelar att prövningstillstånd ej ges, vilket innebär att kammarrättens dom står fast (Regeringsrätten, Dnr 3484-1986). Kartan på följande sida visar den ungefärliga omfattningen av området. 17

Figur 1. Övre Åsundens fiskevårdsområde. Observera att samtliga tillrinnande vattendrag inom de fiskeägande skifteslagens markområden ingår. I kartan redovisas endast de större tillflödena. Området söder om Fästeredssundsbron (svart, streckat) ingår inte i Övre Åsundens fiskevårdsområde, men däremot i kortfiskeområdet. 18

3.3 Ägoförhållanden Förrättningsmannen Sven Ekelund presenterade i november 1983 en fiskerättsutredning, i vilken samtliga fiskerättsägande fastigheter redovisades. Ingen uppdatering av markägarförteckningen har gjorts, men enligt uppgift från Övre Åsundens fiskevårdsområdesförening är antalet fiskerättsägare till ca 276 st. Osäkerheten vad gäller de aktuella fiskerättsägarförhållandena medför att ingen redovisning görs på fastighetsnivå. Den fördelning av fiskerätt mellan olika socknar som presenterades av Sven Ekelund redovisas i tabell 1. Tabell 1. Styrelsen i Övre Åsundens fiskevårdsområde. Socken Andel i fvo (%) Socken Andel i fvo (%) Ulricehamn gamla köpstad 7,569 Finnekumla socken 9,830 Vists socken 0,376 Södra Säms socken 7,712 Brunns socken 13,396 Marbäcks socken 25,926 Tvärreds socken 35,171 3.4 Föreningens styrelse En ändring av föreningsstadgans 16 Styrelse fastställdes vid fiskestämman den 23 mars 2004. Ändringen innebar att antalet ledamöter, förutom ordförande, minskades från åtta till fyra. Samtidigt ändrades antalet suppleanter från att varje styrelseledamot har en personlig ersättare till totalt två suppleanter. Mandattiden för ordföranden är ett år samt för övriga ledamöter och suppleanter 2 år. Vid varje årsstämma utses två revisorer samt två revisorssuppleanter, i enlighet med stadgans 25. De förtroendevalda i föreningen erhåller arvoden för sina insatser. Vid senaste årsmötet den 3 april 2014, enades medlemmarna om följande ersättningar: Ordförande, sekreterare och kassör 7 % av basbeloppet. Ordinarie styrelseledamot 2,5 % av basbeloppet. Ersättare vid styrelsemöte 500 kronor. Revisor erhåller 500 kronor per år. Valberedningens sammankallande 1000 kronor och övriga i valberedningen 700 kronor. Timersättningen uppgår till 150 kronor per timme. Tabell 2. Styrelsen i Övre Åsundens fiskevårdsområde. Namn Befattning Adress Telefon Johan Helmrot Ordförande Korpebo, 523 93 Marbäck 0321-200 06 Bengt-Göran Pettersson Ledamot Villavägen 7, 523 93 Marbäck 0321-202 29 Lars Yngvesson Ledamot Alhammar 101, 523 94 Tvärred 0321-502 33 Enar Hemmings Ledamot Nordhagen, 520 11 Vegby 0321-72070 Roger Andersson Ledamot Onsered, 523 94 Tvärred 0321-501 30 Leif Reinholdsson Suppleant Björkholmen, 520 11 Vegby 0321-723 77 Lage Brunngård Suppleant Gästgivaregården, Brunn, 523 90 Ulricehamn 0321-250 61 Lennart Mattsson Revisor Rude 120, 523 94 Tvärred 0321-505 20 Björn Andén Revisor Marbäck 103, 523 93 Marbäck 070-683 77 35 Sven-Gunnar Persson Revisorssuppleant Vist 798, 523 90 Ulricehamn 0321-250 05 Björn Cederkull Revisorssuppleant Villavägen 24, 523 93 Marbäck 0321-201 88 19

3.5 Stadgar 1. Namn Föreningens namn är Övre Åsundens fiskevårdsområdesförening. 2. Omfattning Föreningen förvaltar fisket i Övre Åsundens fiskevårdsområde i Ulricehamns gamla köpstad samt socknarna Vist, Brunn, Tvärred, Finnekumla, S:a Säm och Marbäck i Ulricehamns kommun, Älvsborgs län. Området består av fisket i de fastigheter som har fiskerätt i följande vatten och som redovisas på upprättad karta: Sjön Övre Åsunden och Ätran norr därom till fallen i Vist samt övriga tillflöden inom de fiskeägande skifteslagens markområden. 3. Syfte Föreningens syfte är att samordna fiskets bedrivande och fiskevården, att främja fiskerättsinnehavarnas gemensamma intressen med beaktande av de föreskrifter som gäller för fiskets utövande samt att upplåta fiskerätt till allmänheten. 4. Medlem Medlem i föreningen är den som äger fastighet med fiskerätt i fiskevårdsområdet eller de övriga brukare m.fl. som avses i 3 andra och tredje styckena lagen om fiskevårdsområden. 5. Regler för fisket Medlem får utöva sin fiskerätt inom fiskevatten som tillhör det egna skifteslaget eller den egna fastigheten på det sätt som fiskestämman beslutar. Inom vattenområde, där fisket är enskilt, må ägare vid enstaka tillfällen tillåta personliga gäster att utöva fiske på samma sätt som delägare. Det sammanlagda fiskeuttaget får dock ej bli större än som, med hänsyn till fiskevårdens krav, motsvarar vattenarealens avkastningsförmåga. 6. Föreningen skall upplåta fiske inom fiskevårdsområdet genom försäljning av fiskekort till allmänheten. Beslut om upplåtelse får inte strida mot 8 lagen om fiskevårdsområden. Upplåtelsen kan avse allt fiske, dock ej sådant efter kräftor. De närmare villkoren för försäljningen beslutas årligen på ordinarie fiskestämma. Därav skall framgå var och hur fiske får bedrivas. Föreningen kan besluta att arrendera ut hela eller del av fisket till yrkes- eller fritidsfiske. Sådant beslut får inte strida mot 8 lagen om fiskevårdsområden. Avtal om arrende skall upprättas skriftligen. De närmare villkoren för arrendet skall beslutas på ordinarie fiskestämma. 7. Uttaxering Fiskestämman kan besluta om uttaxering från medlemmarna för föreningens verksamhet. Bidragsskyldigheten vid uttaxering fördelas mellan medlemmarna enligt fiskerättsförteckningen. 8. Överskott (13 LOFO) Medlem som bedriver fiske skall lösa fiskekort i enlighet med vad fiskestämman beslutar. 20

9. Inkomstfördelning Av föreningens årliga behållna avkastning skall högst hälften användas till fiskevård och tillsyn eller annan åtgärd som kan gagna medlemmarnas intressen. Återstoden skall om inte fiskestämman beslutar annorlunda senast den 31 december varje år fördelas mellan delägarna enligt fiskerättsförteckningen. 10. Beräkning av röster Beslut på fiskestämma fattas med acklamation om inte omröstning begärs. Rösträtten skall utövas personligen eller genom behörigt ombud. Vid omröstning har varje medlem en röst. Om någon medlem begär det skall omröstning ske efter delaktighet i fråga om beslut som avser omfattningen av medlemmarnas fiske eller som rör föreningens ekonomiska verksamhet eller stadgeändring. Ingen får rösta för mer än en femtedel av det på stämman företrädda röstetalet. Medlemmarnas delaktighet i föreningens angelägenheter motsvarar den andel med vilken respektive fastighet upptagits i fiskerättsförteckningen. 11. Fiskestämma. Tid och plats Ordinarie fiskestämma skall årligen hållas på den tid och ort, som föreningens styrelse bestämmer, dock senast den 31 mars. Extra fiskestämma skall hållas då styrelsen finner sådan påkallad eller då extra stämma skriftligen begärs av minst en tiondel av föreningens medlemmar. Vid extra stämma får endast avgöras sådant ärende som angetts i kallelsen. 12. Kallelse Kallelse till fiskestämma skall ske senast 2 veckor före stämman. Om stämman skall godkänna uttaxering skall styrelsen bereda medlemmarna tillfälle att från det kallelseåtgärd vidtagits ta del av debiteringslängd, utvisande det belopp som skall uttaxeras, vad som belöper varje medlem och när betalning skall ske. Före ordinarie stämma skall dessutom förvaltningsberättelse och revisionsberättelse för en avslutade räkenskapsperioden samt utgifts- och inkomststat finnas tillgänglig för granskning under samma tid. Kallelse sker genom annons i ortspress. Medlem på annan ort som hos styrelsen begärt att få skriftlig kallelse skall få sådan. 13. Dagordning Vid ordinarie fiskestämma skall följande ärenden behandlas. 1) Val av ordförande för fiskestämman 2) Val av två justeringsmän tillika rösträknare 3) Val av sekreterare på stämman 4) Anteckning av närvarande medlemmar och ombud samt beslut om röstlängd 5) Fastställande av dagordning 6) Fråga om kallelse till stämman skett stadgeenligt 7) Styrelsens berättelse och revisorernas berättelse 8) Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen 9) Ersättning till styrelsen och revisorerna 10) Val av styrelseordförande och övriga styrelseledamöter samt suppleanter 11) Val av revisorer samt suppleanter 12) Utseende av valberedning 21

13) Framställningar från styrelsen och motioner från medlemmarna 14) Fråga om fiskets vård och bedrivande (fiskeplan) under kommande verksamhetsperiod samt villkor för upplåtelse 15) Övriga frågor 16) Meddelande om var och när stämmoprotokollet hålles tillgängligt Beslut om röstlängd får anstå tills ärende uppkommer som fordrar särskild röstlängd. 14. Motioner Medlem kan genom motion väcka förslag rörande föreningens verksamhet. Styrelsen skall bereda avgivna motioner och hålla dem tillgängliga för medlemmarna tillsammans med förvaltningsberättelsen. Motion som skall behandlas på ordinarie fiskestämma skall, för att kunna upptas på stämman, vara styrelsens ordförande tillhanda senast 8 dagar före stämman. 15. Protokoll Vid fiskestämma skall föras protokoll. Protokollet skall justeras inom två veckor efter stämman och därefter hållas tillgängligt för medlemmarna på plats som meddelats på stämman. 16. Styrelse För föreningen skall finnas en styrelse med säte i Ulricehamn. Den skall bestå av ordförande och 8 övriga ledamöter samt personliga suppleanter för dem med lämplig geografisk spridning. 17. Val Styrelsen väljs vid ordinarie fiskestämma. Ordförande i föreningen utses av fiskestämman. Vice ordförande utses inom styrelsen, som även i övrigt konstituerar sig själv. Mandattiden för ordföranden är ett år samt för övriga ledamöter och suppleanter 2 år. Första gången val äger rum skall dock 4 ledamöter endast väljas för ett år. 18. Uppgifter Styrelsen skall företräda föreningen. Den förvaltar föreningens tillgångar, svarar för dess angelägenheter och verkställer fiskestämmans beslut. Om fisket upplåtes till den som inte är medlem i föreningen får styrelsen föra talan om ansvar och ersättning för brott mot det fiske, som föreningen upplåter. Styrelsen får även utöva fiskevårdsområdets rätt enligt 40 lagen (1950:596) om rätt till fiske att som målsägande ange olovligt fiske till åtal samt vidare verka för beivrande av olaga fiske. Det åligger styrelsen särskilt att - till fiskestämman inkomma med förslag till regler för fiskets vård och bedrivande (fiskeplan) - själv eller genom den som styrelsen utser utfärda och utlämna fiskekort för medlemmarna och för allmänheten - vidta och verka för erforderliga åtgärder för ändamålsenlig fiskevård och fisketillsyn - kalla till fiskestämma - bereda väckta motioner - årligen till ordinarie fiskestämma avge förvaltningsberättelse över föreningens verksamhet och ekonomi - svara för att fiskerättsförteckningen hålls aktuell 22

19. Beslutförhet Styrelsesammanträde skall anses behörigen utlyst om kallelse skett i enlighet med 22. Även om kallelsen inte skett på detta sätt skall sammanträdet anses behörigen utlyst om samtliga ordinarie ledamöter infunnit sig. Styrelsen är beslutför när kallelse skett i behörig ordning och minst halva antalet styrelseledamöter är närvarande. Som styrelsens beslut gäller den mening om vilken de flesta röstande förenar sig. Vid lika röstetal avgörs val genom lottning. I andra frågor gäller den mening som ordföranden biträder. 20. Reservation Styrelseledamot som deltagit i avgörandet av ett ärende får reservera sig mot beslut i ärendet. Sådan reservation skall anmälas i samband med beslutet. 21. Protokoll Vid styrelsens sammanträde skall föras protokoll. Det skall uppta datum, deltagande ledamöter och suppleanter, kort beskrivning av respektive ärende, styrelsens beslut samt anförda reservationer. Protokollet skall justeras av ordföranden eller den som vid förfall för ordföranden lett sammanträdet. 22. Kallelse m.m. Kallelse till styrelsesammanträde skall innehålla uppgift om förekommande ärenden och tillställas ledamöterna minst 8 dagar före sammanträdet. Underrättelse om sammanträdet skall inom samma tid tillställas suppleanterna. Ledamot som är förhindrad att närvara skall genast meddela ordföranden detta. Ordföranden skall omedelbart kalla suppleant i ledamotens ställe. Suppleant som ej tjänstgör har rätt att närvara och yttra sig vid sammanträdet men har ej rösträtt. 23. Firmateckning Föreningens firma tecknas av 2 ledamöter av styrelsen. 24. Räkenskapsår och revision Föreningens räkenskapsår omfattar tiden 1 januari 31 december. Räkenskaperna skall avlämnas till revisorerna senast 4 veckor efter räkenskapsårets utgång. 25. För granskning av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skall medlemmarna på ordinarie fiskestämma utse 2 revisorer och 2 suppleanter för dem. De väljs för ett år i taget. Revisionsberättelsen skall av revisorerna överlämnas till styrelsen senast 2 veckor efter handlingarnas erhållande. Revisorerna får när som helst under verksamhetsåret ta del av protokoll, räkningar och andra handlingar som rör föreningens verksamhet. 26. Överklagande av beslut Om rätt att överklaga beslut på fiskestämma eller av föreningens styrelse finns bestämmelser i 31 lagen om fiskevårdsområden. 27. Stadgeändring Beslut om ändring av föreningens stadgar fattas vid två på varandra följande fiskestämmor, varav minst en ordinarie. 23

För beslut om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i 18 lagen om fiskevårdsområden, d.v.s. stadgarnas 2-3, 5-7, 9 erfordras prövning av länsstyrelsen. I sådant fall behövs inte mer än ett stämmobeslut. 28. Upplösning Föreningen kan upplösas genom beslut av länsstyrelsen. Bestämmelser om förfarandet samt om fördelning av föreningens tillgångar finns i lagen om fiskevårdsområden. 29. Antagande av stadgarna Dessa stadgar har antagits vid förrättningssammanträde den 10 november 1983. De har antagits under förutsättning att länsstyrelsen beslutar bilda fiskevårdsområdet. 24

3.6 Fiskevårdsområdets organisation Efter Länsstyrelsens i Älvsborgs län beslut om bildande av fiskevårdsområde för Övre Åsunden tycks en fiskestämma ha hållits den 5 december 1985. Protokoll från mötet saknas, men det är sannolikt att en interimstyrelse utsågs på mötet. Vid ett styrelsemöte den 13 januari 1986 uttryckte Fästered och Högagärde, d.v.s. de fiskerättsägare som i störst utsträckning protesterat mot bildande av fiskevårdsområde en önskan att vara med i fiskevårdsområdet. Ett krav var att kortförsäljning och uppdelning av inkomster ska ske internt. Vid mötet togs även beslut om att ta kontakt med Ulricehamns Fritidsfiskare angående arrendeavtal. Vid ett styrelsemöte den 24 mars 1986 beslutades att vidare verksamhet skall avvakta överklaganden till Regeringsrätten. Det därpå följande styrelsemötet ägde därför inte rum förrän den 15 januari 1988, efter Regeringsrättens utslag föregående år (se Punkt 3.2 ovan). Interimsstyrelsen presenterade vid Övre Åsundens fiskevårdsområdes årsstämma den 12 september 1988 ett förslag om delning av fiskevårdsområdet i två kortfiskeområden. Skiljelinjen mellan kortfiskeområdena bestämdes av gränsen mellan Rude och Alhammar på västra sidan av sjön och gränsen mellan Näsboholm och Marbäck på östra sidan av sjön. Alternativet till ovanstående förslag var att hela Övre Åsunden skulle utgöra ett kortfiskeområde. Oenigheten var stor på årsstämman och vid votering fördelades rösterna 31-31. Detta innebar att ordförandens röst, Roy Nygren, avgjorde till förmån för bildande av två kortfiskeområden. Södra kortfiskeområdet administrerades av Fästereds Intresseförening medan administrationen av det norra kortfiskeområdet löstes genom ett avtal med Ulricehamns fritidsfiskare (UFF). Till södra kortfiskeområdet hörde även Fästereds vatten söder om Fästeredssundsbron, trots att detta område inte ingick i fiskevårdsområdet. Vid styrelsemötet 28 juli 1993 tillsattes en kommitté för att utreda möjligheten att ordna så att hela fiskevårdsområdet bildar ett kortfiskeområde. Detta ledde till att årsstämman den 14 mars 1994 beslutade att hela Övre Åsunden skulle vara ett kortfiskeområde. Samtidigt tillförs det tidigare undantagna Högagärde vatten som alltsedan bildandet av fiskevårdsområdet varit utarrenderat till TEVO-produkter i Hulu. Vid påföljande årsstämma, den 13 mars 1995, beslutas att Fästereds vatten söder om Fästeredssunds bro även framöver skall ingå i Övre Åsundens kortfiskeområde. 3.6.1 Fiskekortsförsäljning Fiskekortsförsäljningen till allmänheten startade den 1 januari 1989. Som beskrivits ovan såldes separata fiskekort för norra respektive södra kortfiskeområdet, administrerade av Ulricehamns Fritidsfiskare respektive Fästeredssunds Intresseförening. Det fanns dock möjlighet att köpa ett årskort gällande båda kortfiskeområdena. Sedan ett kortfiskeområde bildades 1995 samverkar Ulricehamns Fritidsfiskare med Fästereds Samfällighetsförening vad gäller fiskekortsförsäljningen i Övre Åsunden. Ett tämligen stort antal fiskekortsförsäljare är knutna till verksamheten (se Tabell 4). Som en extra service finns kortautomater placerade på två platser, dels vid Prångens Camping och i Fästeredssund. Gällande fiskekortspriser presenteras i tabell 3. Vid fisketävlingar som anordnas av fiskeklubb, är kostnaden per deltagare ett halvt ordinarie dagkort. Lägsta avgiften per klubb och tillfälle är 250 kronor. Tabell 3. Typer av fiskekort samt båtavgifter. Typ av fiskekort Årskort, gäller för familj 10-dagarskort Dagkort Pris 400 kronor 200 kronor 50 kronor 25

Tabell 4. Försäljare av fiskekort. Namn Adress Telefon Ulricehamns Sportfiske Storgatan 30, Ulricehamn 0321-10010 Turistbyrån Järnvägstorget, Ulricehamn 0321-595959 OK/Q8 Boråsvägen 9, Ulricehamn 0321-41597 Prångens Camping Ulricehamn 0321-10001 Rasks Såg & Motor Dalgatan 10, Ulricehamn 0321-16363 Skotteksgården Camping & stugby Ulricehamn 0321-13184 Lars Nilsson Furuvägen 2, Marbäck 0321-20167 Conny Fast Syrénvägen 41, Näsboholm 070-5117633 ICA Vegby Camping Vegby 0321-72260 Enar Hemmings Nordhagen, Vegby 0731-821158 Berglunds Rör Fästeredssund 0321-72031 Sture Andersson Fästeredssund 0321-72261 ICA Hulu Tvärred 0321-50438 Majblommegården Tvärred 0321-50014 Ingemar Andersson Alhammar 0321-50234 Wildo AB Getängsvägen 38, Borås 033-133201 Wollmars Sportfiske Borås 033-126800 3.6.2 Tillgänglig service Sjösättningsramper har iordningställts på tre platser i Ulricehamn och ytterligare en båtramp finns vid Fästeredssund i södra delen av Åsunden. Vid Prångens camping finns två båtar till uthyrning. En djupkarta finns framtagen över Åsunden som finns att köpa på bland annat Turistbyrån i Ulricehamn. Arbete med en ny djupkarta pågår och kommer att vara tillgänglig under vintern 2014-2015. Djupkartan produceras av Myrica AB på uppdrag av Övre Åsundens fiskevårdsområdesförening. 3.7 Utdelning till fiskerättsägare Före sammanslagningen till ett kortfiskeområde hanterades intäkterna från fiskekortsförsäljningen olika i norra och södra området. Inom norra kortfiskeområdet behölls en tredjedel av intäkterna av Ulricehamns fritidsfiskare och resterande två tredjedelar betaldes ut till Övre Åsundens fiskevårdsområde. Av dessa medel avsattes 50 % till fiskevårdsinsatser och 50 % delades ut till fiskerättsägarna inom kortfiskeområdet. I södra kortfiskeområdet arrenderades vattnet av Fästeredssunds Intresseförening av respektive fiskerättsägare. Ett pris per hektar sattes och ägarna fick betalt i förhållande till deras sjöareal. Efter sammanslagningen till ett kortfiskeområde 1995, beslutas att en tredjedel av de inbetalda fiskekortsavgifterna går till ersättning för kortförsäljning och fisketillsyn. Av dessa medel tillfaller 55 % Ulricehamns fritidsfiskare och 45 % Fästereds Samfällighetsförening. Resterande del utbetalas till Övre Åsundens fiskevårdsområde varav hälften fördelas till fiskerättsägare. Vid fiskestämman den 12 mars 1990 beslutades att varje skifteslag är skyldiga att utse en person som tar emot utdelningen. Vad pengarna används till, förvaltas eller delas ut, är deras ensak. De fiskevårdsföreningar som verkar kring Åsunden (se Punkt 3.1) hanterar utdelningen vad gäller deras respektive område. 26

Referenser Ekelund, Sven. 1977-03-07. Förrättningsutlåtande för bildande av fiskevårdsområde för Åsunden, Yttre Åsunden och Torpasjön. Ekelund, Sven. 1983-05-09. Protokoll fört vid förrättning 9 maj 1983 vid bildande av fiskevårdsområde för sjön Övre Åsunden. Ekelund, Sven. 1983-11-10. Protokoll fört vid förrättning 10 november 1983 vid bildande av fiskevårdsområde för sjön Övre Åsunden. Ekelund, Sven. 1983-12-28. Förrättningsutlåtande för bildande av fiskevårdsområde för Övre Åsunden. Ekelund, Sven. 1984-02-17. Yttrande med anledning av besvär över förrättning. Länsstyrelsens dnr 11.379.532-84. Fiskenämnden i Älvsborgs län. 1984-04-26. Fiskevårdsområde för Åsunden mm. Dnr 10 50/84. Fiskeriintendenten nedre södra distriktet. 1984-05-03. Fiskevårdsområde för Åsunden mm. Dnr 1004-165-84. Fästereds Intresseförening. Föreningsarkiv. Kammarrätten i Göteborg. 1986-03-24. Övre Åsundens fiskevårdsområde. Kungörelsedelgivning. Mål nr 2221-1985. Aktbilaga 37. Kommittén för utredning av frågan om bildande av fiskevårdsområde. 1977-08-04. Sammanträdesprotokoll. Kommittén för utredning av frågan om bildande av fiskevårdsområde. 1984. Sammanträdesprotokoll. Länsstyrelsen i Älvsborgs län. 1974-04-19. Förordnande av förrättningsman enligt lagen om fiskevårdsområden jämte sakkunnigt biträde åt denne. Dnr 11.379-147-74. Länsstyrelsen i Älvsborgs län. 1978-04-06. Förrättningsman enligt lagen om fiskevårdsområden jämte sakkunnigt biträde åt denne. Dnr 11.379-3329-78. Länsstyrelsen i Älvsborgs län. 1983-04-19. Kungörelsedelgivning enligt 14 lagen (1981:533) om fiskevårdsområden. Dnr 11.379-960-83. Länsstyrelsen i Älvsborgs län. 1985-02-14. Beslut om bildande av fiskevårdsområde för Åsunden. Dnr 11.379-532-84. Ny Svensk Fiskeritidskrift. Artikel rörande Övre Åsundens fiskevårdsförening. Nr 10, 1932. Näsbyholms stugägarförening. Föreningsarkiv. Regeringsrätten. 1987-11-24. Beslut. Dnr 3484-1986. Tvärreds Norra Fiskevårdsförening. Föreningsarkiv. Ulricehamns kommun. 1984-05-29. Kommunstyrelsen yttrande över förslag till bildande av fiskevårdsområde för sjön Åsunden. Ulricehamns kommun, dnr 447/78. Yngvesson, Lars. 2014. Ordförande i Alhammars fiskevårdsområde. Muntliga uppgifter. 27

4. Sjö- och vattendragsbeskrivning Övre Åsunden tillhör Ätrans avrinningsområde som rinner upp i höjd kring Galtåsen strax öster om Ulricehamn, där sjön Lönern betraktas som källsjö. Övre Åsunden ingår i delavrinningsområdet Utloppet av Åsunden som även inkluderar sjöarna Yttre Åsunden och Torpasjön. Markanvändningen i området är fördelad enligt följande: sjö 22 procent, skogsmark 64 procent, jordbruksmark 11 procent, urbant 3 procent och mosse 0,5 procent (vattenwebben). Övre Åsunden är en mesotrof sprickdalssjö omgiven av kuperad terräng framförallt i norra delen (Länsstyrelsen i Älvsborgs län, 1985). Stränderna är mestadels minerogena och består av sand, grus, sten och block. Övre Åsunden har en långsträckt utbredning, till störst del i nordlig-sydlig riktning men med en böj västerut i den sydliga delen, vilket ger den en lätt bananform. Sjön utsträcker sig som längst 15 kilometer med en maximal bredd på cirka 2,4 kilometer mellan Marbäcksvikens och Alhammars stränder samt mellan Tvärredslunds och Vegbyvikens stränder. Sjöns medelbredd är cirka 1,5 km. Ulricehamns tätort (inklusive Villastaden) sträcker sig cirka fem kilometer utmed Åsundens norra stränder. Sjön genomflyts av Ätran, som har sitt inlopp i sjöns norra del, vid Prångens campingplats, och utlopp via det smala sundet Fästeredssund i södra delen av sjön. Genom Fästeredssund är Övre Åsunden sammanlänkad med Yttre Åsunden, som i sin tur är sammanlänkad med Torpasjön genom det likaledes smala Torpasundet. Ätran är Övre Åsundens största tillflöde, men enligt Naturvårdsprogrammet för Ulricehamn, är det totala antalet tillflöden 35 st (Länsstyrelsen i Älvsborgs län, 1985). I tabell 5 nedan presenteras sjödata för Övre Åsunden. Observera att underlaget har hämtats från en mängd olika källor, se numrering. De uppgifter som tillhandahålls av Myrica AB får anses som mycket tillförlitliga eftersom de baseras på helt nya mätningar. Tabell 5. Sjödata för Övre Åsunden. Huvudavrinningsområde 103 Ätran Delavrinningsområde Utloppet av Åsunden Sjökoordinater (RT 90) 639683-134896 Höjd över havet (m) 164,1 2 Avrinningsområdets storlek (km 2 ) 3343 Delavrinningsområdets storlek (km 2 ) 573 2 Sjöstorlek (ha) 1946 2 Sjövolym (miljoner m 3 ) 296 Sjöns medeldjup (m) 15,2 1 Sjöns maxdjup (m) 43 2 Teoretisk omsättningstid (år) 0,91 3 Avrinningstal (l/s km 2 ) 15 2 Årlig avrinning (miljoner m 3 ) 271 2 Strandlängd (km) 48,7 (inkl. öar) 2 Flikighetstal 3,14 4 1= limnologisk undersökning 1985, 2=Myrica AB, 3=Fiskevatteninventering 1976, 4=Naturvårdsprogram för sjöar och vattendrag 28

Referenser Länsstyrelsen i Älvsborgs län. 1985. Naturvårdsprogram för sjöar och vattendrag. Ulricehamns kommun 1. Länsstyrelsen i Älvsborgs län. 1987. Åsunden, Yttre Åsunden och Torpasjön en limnologisk undersökning 1985. Rapport 1987:13. Länsstyrelsen i Älvsborgs län. 1989. Sjöar i Älvsborgs län. Södra delen. Beskrivning och naturvärdesbedömning. Meddelande 1989:9. Myrica AB. Faktaruta djupkarta Övre Åsunden. SMHIs vattenwebb. www.vattenwebb.smhi.se 29

5. Områdesbeskrivning/Åsundenområdets natur 5.1 Naturgeografi/Geologi/morfologi Västra delen av Ulricehamns kommun, inklusive Övre Åsunden, ingår i det storskaliga sprickdalslandskapet som breder ut sig mellan Ulricehamn och Bollebygd. Det storskaliga sprickdalslandskapet kännetecknas av större sprickdalar, som orsakats av svaghetszoner i berggrunden, i tydlig dominant nord-sydlig sprickriktning, med mindre dalar i öst-västlig riktning. De relativa höjdskillnaderna är stora, mellan 150 300 m. Sprickdalslandskapet är vattenrikt med sjöar och älvar, som följer böljande och ibland backiga dalgångar. I det storskaliga sprickdalslandskapet bryter ibland storskaliga dalgångar in som en lokal landskapstyp. Dalgångarna har en nyckelroll i människans etablering i Västra Götaland och Sverige. Den uppodlade marken, bebyggelsen och vägarna ligger företrädesvis i dalgångarna (Trafikverket, 2012). Ulricehamn ligger på den västra kanten av Sydsvenska höglandet, en av sju limniska ekoregioner i Sverige. Sydsvenska höglandet avser höglänta områden i södra Sverige, d.v.s. söder om norrlandsgränsen, som ligger på över 200 meters höjd över havet. Området ska inte förväxlas med Småländska höglandet, som är den del av Sydsvenska höglandet som ligger i Småland. Ekoregioner täcker relativt stora land- eller vattenområden och innehåller kännetecknande geografiska samlingar av naturliga växt- och djursamhällen och sammansättningen av arter i dessa. Under inlandsisens avsmältningsskede uppdämdes Ätradalen i en större issjö, den s.k. Forn-Åsunden, som ledde till att mäktiga sediment av sand och mo avsattes i Ätradalen norr om Ulricehamn och även kring Åsunden. Eftersom norra delen av Ätrans avrinningsområde gränsar till Falbygdens kambro-silurberggrund, bestående av bl. a kalksten och sandsten innehåller moränen här finsediment, moränlera, av lättvittrade mineral som kalcit (kalksten). Halt av kambro-silurbergarter avtar följaktligen ju längre söderut man kommer. Berggrundens sammansättning innebär att större delen av Ulricehamns kommun är skyddad mot försurning (Länsstyrelsen i Älvsborgs län, 1989). 5.2 Områden med formellt skydd eller hänsynskrav Bevarandevärda naturområden (och kulturområden) kan skyddas på en mängd olika sätt och av olika anledningar, med varierande skyddsstatus. Nationalparker, naturreservat, Natura 2000-områden, biotopskyddsområden, naturminnen, strandskydd och i viss mån riksintressen är alla exempel på olika typer av lagstadgat skydd. Nyckelbiotoper är exempel på naturområden med (åtminstone) ett lagligt förankrat samrådskrav. 5.2.1 Riksintressen för naturvård Åsunden-Torpasjön Fiskevårdsområdet berörs av ett riksintresse för naturvård, Åsunden-Torpasjön. Området inkluderar Torpasjön, Yttre Åsunden och Övre Åsunden samt omgivningar med undantag för Ulricehamns stad. Riksintresset delas mellan Ulricehamns, Tranemos och Borås kommuner. Delar av området är skyddade som djurskyddsområde, växtskyddsområde, naturminne och som Natura 2000-områden (art- och habitatdirektivet). Inom riksintressets gränser kring Övre Åsunden finns två naturreservat, Korpeboberg och Kråkebo. I Länsstyrelsens värdebeskrivning uttrycks följande omdöme (Länsstyrelsen i Västra Götaland, 2000): Kring sjöarna finns stora områden med ädellövskogar som hyser en för regionen sällsynt rik och varierad lundflora. Herrgårdsmiljöernas ekhagar rymmer ett flertal mycket grova träd som bl. a hyser rödlistade insekter. 30

Helhetsmiljön rymmer även flera odlingsmiljöer med lång agrarhistorisk kontinuitet. Flera ängs- och hagmarksobjekt ingår. Bergamossen är en stor, relativt orörd, svagt välvd mosse representativ för den naturgeografiska regionen. Åsunden är en större, mesotrof sprickdalssjö med mycket hög biologisk funktion och förekomst av rödlistade arter. Bland områdets huvuddrag nämns ett topografiskt och biologiskt omväxlande landskap kring sjösystemet, tillika naturskönt med stark prägel av lövskogsrika herrgårdsmiljöer. Vidare nämns att lövskogarnas flora ofta är tydligt kalkpåverkad vilket även sjöarna är. Fiskfaunan framhålls som mycket artrik, liksom på sina håll fågelfaunan. Värden knutna till Övre Åsunden och dess omgivningar utpekas som bl. a större områden med rika ädellövskogar, landskapsbild, rika hagmarker, grottbildningar, utsiktpunkter m.m. Områden med rika ädellövskogar finns på västra sidan av sjön vid Ekered och Rude, och på östra sidan vid Attorp och Korpebo. Kring gårdarna Korpebo, Kärrabo och Näsboholm, samtliga belägna på östsidan, finns ädellövrika hagmarker med i synnerhet en rik vårflora. Rudeområdet rymmer flera olika naturtyper så som ädellövskog, ekskog, ekhage och strandäng. Den lövskogsklädda Rude kulle dominerar området, och utgör en känd utsiktspunkt varifrån man har utblick över hela Åsunden. En bit norrut vid Alhammar finns intill stranden några stora grottor under ett brant klippstup. Den ovanliga naturtypen hedekskog växer på Junkerhagabergets topp. Härifrån domineras sluttningen ner mot Åsunden av sluten lövskog innehållande ek, björk, hassel, klibbal, ask, alm och lönn. Även i denna skog är vårfloran synnerligen rik. Landskapsbilden kring norra delen av Åsunden domineras starkt av de topografiskt säregna Kråkeboberg och Åsakullen. En kulturhistoriskt intressant miljö utgörs av gården Attorp i Övre Åsundens sydöstra omgivningar. Gården ligger högt och väl synlig, omgiven av lummiga lövskogspartier. I gårdens närmiljö finns såväl ek- och hasselrika beteshagar som en frodig dalgång med en bäck. Sydväst om Attorp, närmare Övre Åsundens stränder, ligger Klevabergets brant bevuxen med rik ädellövskog dominerad av alm och ask. Fältskiktet innehåller en mängd ovanligare örter. Vid Marbäck finns ett intressant delta, välutbildat och uppbyggt till Forn-Åsundens nivå. 5.2.2 Riksintressen för kulturmiljövård Torpa Riksintresset sträcker sig från södra delen av Torpasjön till norra delen av Fästeredssund och inkluderar stora delar av omgivningarna. Området upprättades år 1987 och ligger inom Borås, Ulricehamns och Tranemos kommuner. I värdebeskrivningen för riksintresset står följande om motiv och uttryck (Västra Götalands län): Odlingslandskap kring sjöarna Yttre Åsunden och Torpasjön intill Ätrans dalgång med borgmiljö som visar att området, särskilt under medeltiden och senare, haft stor strategisk betydelse. Rikt varierade fornlämningsmiljöer med ensamliggande gravar, gravfält och fossil åkermark. Torpa stenhus från medeltiden, tillbyggt på 1600-talet, fortfarande intakt och utgör Västergötlands bäst bevarade anläggning av sitt slag. Ulricehamns kommun beskriver riksintresset genom att t.ex. nämna den stora koncentrationen av fornlämningar på Ängsö, en medeltida befästningsanläggning vid Fästered och välbevarade kulturlandskapsavsnitt och herrgårdsmiljöer kring Yttre Åsunden (Växtplats Ulricehamn). Marbäck-Gällstad Riksintresset sträcker sig från Marbäck i norr till Bystadsjön i söder. Marbäcksviken är den enda ingående sjöarealen. Området upprättades år 1987 och ligger enbart inom Ulricehamns kommun. Enligt Länsstyrelsen och kommunen består riksintressets värden av den stora koncentrationen av fornlämningar, inte minst från hela den förhistoriska perioden. I området hittades t.ex. den så kallade Bredgårdsmannen, som med sin ålder av cirka 9 500 år är ett av de äldsta skelettfynden i Skandinavien. Området är även intressant med avseende på äldre vägstrukturer, medeltida kyrkomiljöer, oskiftade bymiljöer och välbevarade byggnader som i Götåkra by eller vid Kärrabo. Vidare är odlingslandskapet agrarhistoriskt intressant med tilltalande ängs- och hagmarker samt herrgårdsmiljöer vid Näsboholm och Källebacka. 31

Ätrans dalgång Riksintresset sträcker sig i grova drag från Ulricehamns stadskärna och vidare längs Ätrans dalgång till strax söder om Åsarp. Sjöarealer som ingår är t.ex. Åsundens nordostliga del. Området upprättades år 1987 och ligger enbart inom Ulricehamns kommun. I värdebeskrivningen för riksintresset står följande om motiv och uttryck (Västra Götalands län): Dalgångsbygd som haft stor betydelse för kommunikationer och kulturimpulser mellan Syd- och Mellansverige som bl. a kommit till uttryck i Ulricehamns medeltida stadsbildning och som genom ett rikt innehåll av bl. a fornlämnings-, by- och herrgårdsmiljöer avspeglar ett mycket långt kontinuerligt landskapsutnyttjande sedan stenåldern. Rika fornlämningsmiljöer med lämningar från samtliga förhistoriska perioder bestående av boplatser, gravar, hällristningar, fossil åkermark, hålvägar, runstenar och fornborgar mm, kyrkomiljöer med medeltida kyrkor, bymiljöer med oskiftad bebyggelse och välbevarade byggnader, agrarhistoriskt intressant odlingslandskap med ängs- och hagmarker, äldre vägstrukturer, herrgårdsmiljöer. Ulricehamns stadskärna har i huvudsak medeltida gatunät och torgbildning med medeltida kyrka och rådhus från 1789 samt småskalig bebyggelse från 1700-och 1800-talen. Utvidgningsområde från tiden kring sekelskiftet 1900 med terränganpassat planmönster och stora villor. Faktaruta. Riksintressen Riksintressen är områden av nationell betydelse med ett statligt skydd förankrat i Miljöbalkens tredje och fjärde kapitel. I det tredje kapitlet uttrycks att områden av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet så långt som möjligt skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön. Områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv pekas ut av Naturvårdsverket och Havs- och Vattenmyndigheten, och områden för kulturmiljövården av Riksantikvarieämbetet. Verken lämnar uppgifter till länsstyrelserna om vilka områden de bedömer är av riksintresse. Skyddet är inte ovillkorligt och det är först i en juridiskt bindande plan eller i en tillståndsprövning, som frågan om markanvändningen avgörs. Därefter redovisar kommunen sitt ställningstagande i översiktsplanen. 5.2.3 Naturreservat I anslutning till Övre Åsundens stränder ligger de två naturreservaten Kråkebo och Korpebobergs lövskogar. Kråkebo ligger vid sjöns nordvästra del, mittemot Ulricehamns stad, medan Korpebobergs lövskogar ligger på östsidan mellan Näsboholm och södra Marbäck. Båda tillhör Ulricehamns kommun. Kråkebo Naturreservatet bildades 2001 och omfattar en areal av 46 hektar uppdelad på fyra delytor. Området består av lövskogsbestånd vid de båda grönstensbergen Kråkeboberg och Åsakullen. Bestånden utgör några av de värdekärnor som ingår i de särskilt värdefulla lövskogarna kring sjöarna Torpasjön, Sämsjön, Åsunden och Yttre Åsunden. Naturvärdena är höga och främst knutna till lövskogarna med dess rika lundflora, skyddsvärda mossoch lavflora och äldre trädskikt. Lövskogarna innehåller mycket ädla trädslag, inte minst bok, och ren bokskog förekommer (Bokåsen). Området hyser även ekklädda betesmarker och lövsumpskog. Vid Kråkeboviken, Stora Ekeredsviken och söder där om nås Övre Åsundens stränder av skogarna med anslutande hagmarker och öppen mark. Det estetiska värdet liksom värdet för landskapsbilden är högst betydelsefullt. Kråkeboområdet besöks flitigt av lokalbefolkning och sommarboende för vandringar och naturstudier. Tidigare utnyttjades Åsakullens östsluttning som slalombacke. Korpebobergs lövskogar Naturreservatet bildades 2006 och omfattar en areal av 57 hektar. I den västra delen når området Marbäckvikens stränder. Reservatet hyser flera lövskogsområden bestående av t.ex. lundar, skog i bergbranter, sumpskogar och gamla ekhagar. Några områden är koncentrerade till gårdarna Näsboholm, Kärrabo och 32

Korpebo. Vissa bestånd har en rik, kalkpåverkad och lundartad flora. Landskapet är både kuperat och omväxlande med hagmarker och en nästan kilometerlång, blockrik bergbrant. Landskapet i sig ger förutsättningar för en mångfald av skogstyper, där främst lind, lönn, alm och ask turas om att dominera. Skogarnas flora är allmänt mycket rik och äldre träd hyser ofta en intressant moss-, lav- och vedsvampsflora. Även fågelfaunan är rik med arter så som kattuggla, stjärtmes, stenknäck, mindre hackspett och spillkråka. Reservatsområdet utgör delar av inägomarkerna till flera av gårdarna i trakten, med anor från 1300-talet. Dessa marker har under lång tid brukats som slåtterängar och betesmarker. Landskapet är av stort kulturhistoriskt värde och en mängd kulturlämningar finns i området, t.ex. odlingsrösen och fornåkrar. En banvall löper genom reservatet och fungerar numera som en del i cykelleden Åsunden runt och vandringsleden Åsundenleden. Via en avstickare från leden når man upp till en liten rastplats på Korpeboberg varifrån utsikten över Åsunden är hänförande. Reservatet fungerar även som närströvområde till Marbäcks tätort och Näsboholms stugområde. Faktaruta. Naturreservat Miljöbalkens bestämmelser om naturreservat regleras i dess sjunde kapitel, paragraferna 4-8. Ett markeller vattenområde får förklaras som naturreservat av antingen länsstyrelsen eller kommunen. Varje reservat är unikt och har därför egna föreskrifter för bevarandet av dess naturvärden. Vanliga inskränkningar i mark- och vattenanvändningen är förbud mot bebyggelse, upplag, avverkning, plantering, jakt, fiske och bekämpningsmedel. Syftet kan bl. a vara att bevara biologisk mångfald och värdefulla naturmiljöer eller att skydda, återställa eller nyskapa livsmiljöer för skyddsvärda arter. 5.2.4 Natura 2000-områden Delar av naturreservaten Kråkebo och Korpebobergs lövskogar utgör även Natura 2000-områden enligt SPA (Special Protection Areas/särskilda skyddsområden) habitatdirektivet. Motiven till utpekandena av Natura 2000-områdena är väl överrensstämmande med motiven till upprättandet av naturreservaten. Ytterligare ett Natura 2000-område i Övre Åsundens relativt nära omgivningar, utgörs av lövskogsmiljöer kring Attorp. Kråkeboberg Enligt bevarandeplanen är de höga naturvärdena knutna till värdefulla brantskogar av ädellövrik typ med rik ört- och epifytflora. Syftet med att bevara området är att upprätthålla denna naturtyp i en gynnsam bevarandestatus (långsiktig livskraft), och därmed skapa goda förhållanden för hotade och rödlistade arter inom vissa delar, och herrgårdsnära lövskog inom andra delar. Ytterligare ett bevarandesyfte är områdets kulturhistoriska och landskapsbildsmässiga värden. Korpeboberg Enligt bevarandeplanen är de höga naturvärdena knutna till olika typer av ädellövskog och trädklädda betesmarker. Det främsta syftet med att bevara området är att upprätthålla en ädellövskogsmiljö med stora biologiska värden i en gynnsam bevarandestatus. Attorp Natura 2000-området består av två mindre partier i form av bergssluttningar, belägna mellan Attorps gård och Brodalsbäcken respektive på Klevabergets östra sida. Enligt bevarandeplanen är de höga naturvärdena knutna till värdefulla ädellövskogar, bl. a i branter, med rik ört- och epifytflora. Området tillhör ett av Åsundens värdefullaste lövskogsparti och representerar väl så kallad boreonemoral ädellövskog. Det västra av de två delområdena hyser dessutom kommunens rikaste lundflora. Det främsta syftet med att bevara området är att 33

upprätthålla gammal ädellövskog med naturskogskaraktär och sällsynta trädlevande mossor och lavar i en gynnsam bevarandestatus. Noterbart är att båda ingående delpartier omfattas av biotopskydd. Faktaruta. Natura 2000-områden Natura 2000 är EUs nätverk av skyddade ekologiskt särskilt värdefulla områden. Nätverket grundar sig på EUs habitat- och fågeldirektiv. Natura 2000 omfattar områden med arter eller naturtyper som är särskilt skydds-värda ur ett europeiskt perspektiv. Urvalet av svenska Natura 2000-områden är en viktig grund för att bevara ett representativt urval av naturmiljöer i Sverige. Målet med nätverket är att hejda utrotningen av arter och livsmiljöer. Många av områdena är också skyddade som biotopskyddsområde, naturreservat eller nationalpark men ytterligare områden kommer att behöva fullständigt skydd som naturreservat. Varje Natura 2000-område ska ha en bevarandeplan som bl. a fastställer vad som ska skyddas och hur det ska skyddas. Miljöbalkens bestämmelser om Natura 2000-områden regleras i dess åttonde kapitel, paragraferna 27-29. Åtgärder i och i anslutning till dessa områden som kan påverka bevarandestatusen är tillståndspliktiga. 5.2.5 Lövskogsinventeringen m.m. De rika lövskogarna kring Övre Åsunden är väl dokumenterade av Länsstyrelsen i Västra Götalands län och dessförinnan av Länsstyrelsen i Älvsborgs län. Inom ramen för den så kallade lövskogsinventeringen påbörjades kartläggning av värdefulla lövskogar i Ulricehamns kommun under tidigt 1980-tal. En bit in på 2000-talet startade Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen ett pilotförsök för att mer sammanhållet värna och utveckla traktens natur- och kulturvärden. Resultaten är dokumenterade i rapporterna Lövskogarna i Åsundentrakten och Åsunden lövrike, från 2009 (Länsstyrelsen i Västra Götalands län). Utpekade värdefulla lövskogsområden med stränder mot Övre Åsunden är följande ( Lövskogarna i Åsundentrakten ): Korpeboberg Kråkeboberg Fästeredområdet Högagärde-Huluområdet Vegby-Attarpområdet Tvärredområdet Sjögunnarsbo Ulricehamnområdet De värdefulla lövskogarna kring Övre Åsunden består till stor del av olika typer av ädellövskog, blandlövskog och strandsumpskog, varav möjligen de ekklädda betesmarkerna är bland de mest kända. Variationen är stor sett till många aspekter utöver själva trädskiktet, så som örter, kryptogamflora, fauna och rödlistade arter, men även sett till terräng, brukshistoria och mängden kulturspår. Bland intressanta områden kan nämnas sumpstrandskogar och ekskogar i Fästeredområdet och Högagärde-Huluområdet, ravinskogar med bäckmiljöer, ekblandskog, strandalsumpskog och lindskogar i Tvärredområdet samt betat lövskogslandskap vid Sjögunnarsbo. Väl värd att särskilt nämna är det lilla området med äldre bokskog, Bokåsen, ingående i Kråkebo naturreservat. Ett tillskott till beskrivningen av Åsundenområdets lövskogar får här utgöras av en text ur rapporten Lövskogarna i Åsundentrakten : En mycket stor del av lövskogen i Åsundenområdet utgörs av träd från en första trädgeneration på äldre kulturmarker (slåttermarker, åkrar och hagar). Äldre träd finns nästan uteslutande i bergsbranter men också intill bebyggelsen. De senare är mycket värdefulla ur naturvårdssynpunkt och består ofta av gamla kvarstående hagmarksträd och träd från övergivna slåttermarker. Under fem procent av bestånden är äldre än 100 år och 34

över hälften av skogsmarken är 60 år eller yngre. Triviallövskogar dominerar ofta med stora inslag av björk, asp och sälg. Närmare sjön finns också mycket klibbal och också här finns ofta stora inslag av glasbjörk, asp och olika viden. Många av de strandnära lövsumpskogarna växer på de sjösänkningsmarker som tillkom under 1860-talet. Många lövskogar förekommer i den nedre delen av sluttningar och marken är här ofta ganska näringsrik och källpåverkad. Inslaget av ask är ofta betydande. Här finns många sumpskogsväxter och de kan sägas utgöra ett karakteristiskt inslag i Åsundentraktens skogar. Dessa skogar är också rika på skuggtåliga och uttorkningskänsla skogskryptogamer av olika slag. På den äldre inägomarken står idag mycket ek och lind men också gamla kandelaberträd (flerstammiga före detta hamlade träd) i de övergivna lövängarna. De sistnämnda är ofta alm och ask. Faktaruta. Lövskogsinventeringen Lövskog är generellt en mycket betydelsefull biotop för många växter och djur. Ur naturvårdssynpunkt är det därför viktigt att bevara värdefull lövskog. Inventeringar av lövskogar påbörjades i f.d. Älvsborgs län redan under tidigt 1980-tal mot bakgrund av skogsbrukets dåvarande inriktning. Runt om i länet uppmärksammades att lövskogar med höga naturvärden avverkades med hjälp av statsbidrag, och ersattes med gran och tallplanteringar. Inventeringens syfte utvecklades i takt med den geografiska spridningen, till att gälla såväl länstäckande som rikstäckande kartläggning och dokumentation av lövskogarna. 5.2.6 Nyckelbiotoper, naturvärden och naturvårdsavtal Övre Åsunden omges huvudsakligen av skogsmark och till mindre delar av jordbruksmark och våtmark. I den nära omgivningen finns ett relativt stort antal mindre områden vid eller i anslutning till sjön, som är utpekade av Skogsstyrelsen som skogliga nyckelbiotoper. Därutöver är ytterligare en mängd områden utpekade som objekt med höga naturvärden. Så gott som samtliga dessa ytor utgör värdefulla miljöer i skyddade områden, eller i andra betydelsefulla kultur- eller naturområden. Exempelvis utgör områden med nyckelbiotoper en betydande andel av naturreservaten Kråkebo och Korpebobergs lövskogar, liksom av Natura 2000- området Attorp (vilket dock inte når stränderna). Andra exempel är de värdefulla lövsskogsområden som pekats ut i lövskogsinventeringen (se 5.2.5) varav samtliga till viss del innehåller både nyckelbiotoper och naturvärden. Nyckelbiotoper som omfattar stränder finns i synnerhet i Tvärredområdet och Sjögunnarsbo. Sett till samtliga nyckelbiotopsobjekt med stränder längs Övre Åsunden representeras biotoptyperna primärt av ädellövnaturskog, ädellövskog, alsumpskog, lövnaturskog, och bergbrant. Områdenas karaktärer skiljer sig delvis åt men gemensamt är att värdena i huvudsak är knutna till rika lövskogsmiljöer. Några av nyckelbiotoperna omfattar avsnitt av mindre biflöden till Övre Åsunden, i vissa fall avsnitt relativt nära utloppen i sjön. I den sydöstra delen gäller det bäckarna med utlopp vid Björkholmen respektive nära Sjöbovik och i Sandslättaviken. På västsidan gäller det Remmabäcken och en bäck med utlopp i Gölsviken norr om Alhammar. Biotoptyperna utgörs av ädellövskog eller alsumpskog med bäckmiljöer. Ett par marker utmed stränderna vid gården Sjöbo, på den västra sidan av sjön, är särskilt nämnvärda genom att de omfattas av naturvårdsavtal. Markerna består av områden med nyckelbiotoper och naturvärden, som genom naturvårdsavtal röner ett rättsligt skydd. Ingående ytor är cirka fem respektive tre hektar stora och karaktäriseras som naturskogsartad barrskog respektive blandskog med skogsbete. Övre Åsundens strandomfattande nyckelbiotoper berörs inte av några juridiska skyddsformer utöver nämnda naturreservat och naturvårdsavtal. Däremot berörs nyckelbiotopsobjekten inom Natura 2000-området Attorp av biotopskydd. 35

Faktaruta. Rödlistade arter, nyckelbiotoper, naturvärden, biotopskydd m.m. Nyckelbiotoper (skogliga) utgör speciellt värdefulla naturmiljöer där det kan förväntas förekomma rödlistade arter. Sådana arter är i olika grad hotade, från nära hotade (missgynnade) till nationellt utdöda. Kunskapen till dags dato om var i skogslandskapet det finns nyckelbiotoper har inhämtats genom landsvida inventeringar, med Skogsstyrelsens som ansvarig myndighet. Nyckelbiotoper saknar juridisk status och medför därmed inget skydd mot avverkningar. Markägare är dock enligt miljöbalken skyldiga att samråda med Skogsstyrelsen om åtgärder som förändrar naturmiljön i en nyckelbiotop. Formellt skydd kan uppnås genom naturvårdsavtal, och därtill permanent genom bildandet av biotopskydd eller naturreservat. Civilrättsliga naturvårdsavtal upprättas mellan skogsägaren och Skogsvårdsstyrelsen. Avtalen är ofta långvariga och förhindrar avverkning eller stödjer en viss skötsel i skogsmiljöer. Ett område förklaras som biotopskyddsområde av skogsvårdsstyrelsen (i skogsmark). Skyddet omfattar t.ex. naturskogsartade skogar, skogsbäckar, ravinskog, örtrika sumpskogar och ädellövskog. Inom biotopskyddade områden får ingen verksamhet bedrivas eller åtgärder vidtas som kan skada naturmiljön. Områden som inte når upp till kraven på att vara nyckelbiotop kan ändå vara värdefulla för den biologiska mångfalden. Skogsstyrelsen klassificerar dessa som objekt med naturvärden. Områdena har stor potential att utvecklas till nyckelbiotoper i framtiden, om de lämnas orörda eller i vissa fall vårdas. 5.2.7 Strandskydd För Övre och Yttre Åsunden gäller 300 meters strandskyddszon. De utgör tillsammans med sjön Tolken de enda sjöarna inom kommunen med maximalt utökat strandskydd. Generellt strandskydd, d.v.s. 100 meter, gäller för Ätran till och med Vinsarpssjön. LIS- Landsbygdsutveckling i strandnära läge I sammanhanget kan nämnas att Ulricehamns kommun ser positivt på en utveckling av nya bostäder och verksamheter i mindre omfattning i utpekade så kallade LIS-områden. Begreppet LIS står för Landsbygdsutveckling I Strandnära läge. Inom föreslagna områden ska det finnas möjlighet att pröva strandskyddispens för att bygga hus eller anläggningar som främjar utvecklingen av landsbygden. Byggnationer ska åstadkommas utan påtagliga negativa konsekvenser för rådande naturvärden på platserna. Utpekade LIS-områden vid Övre Åsundens stränder är nästan uteslutande belägna på sjöns östsida. Områden för bostäder finns kring Skottek, Sjögunnarsbo och Näsboholm. Områden för verksamheter finns kring Skottek och Åsastugan. Faktaruta. Strandskydd Strandskyddsbestämmelserna finner man i Miljöbalkens sjunde kapitel, paragraferna 13-18. Strandskydd råder generellt vid hav, sjöar och vattendrag och innebär att det är förbjudet att genomföra en rad olika åtgärder inom den skyddade zonen. Syftet är att långsiktigt trygga förutsättningarna för allmänhetens frilufts-liv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtliv. Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt vattenstånd och får utvidgas till högst 300 meter, om särskilda värden behöver skyddas. För att bevilja dispens eller upphäva strandskyddet krävs särskilda skäl. Vad som är särskilda skäl regleras i miljöbalken (7 kap 18 c ). Under alla omständigheter måste man dock lämna en fri passage som är minst några tiotal meter bred. 36

5.3 Fågelfauna Ulricehamns fågelgrupp (Jan Andersson) har bidragit med observationer av fågelfaunan kring Övre Åsunden. Antalet vattenberoende arter som på något sätt utnyttjar sjön som häckningsplats eller rastlokal är stort (se tabell 6 nedan). Utöver de observationer som gjorts av Ulricehamns fågelgrupp finns noteringar om förekomst av fåglar i den naturinventering som gjordes 1976 av Länsstyrelsen i Älvsborgs län samt i det naturvårdsprogram som Länsstyrelsen i Älvsborgs län upprättade för Ulricehamns kommun 1985. Det är inte osannolikt att uppgifterna i naturvårdsprogrammet helt eller delvis är hämtade från inventeringen 1976. De arter som förekommer i båda källorna har markerats med en stjärna i tabellen. I naturvårdsprogrammet från 1985 finns tre arter nämnda, småfläckig sumphöna (1960-talet), trastsångare (häckning 1974) och rörhöna, som inte finns upptagna i Ulricehamns fågelgrupps förteckning av förekommande arter. Tabell 6. Noterade sjöberoende fågelarter kring Övre Åsunden. Art Kommentar Art Kommentar Knölsvan * Minskad häckning, rastare Större strandpipare Regelbunden rastare Sångsvan * Talrik rastare Kustpipare Sällsynt rastare Mindre sångsvan Sparsam rastare Ljungpipare Sparsam rastare Bläsgås Sällsynt rastare Tofsvipa * Talrik rastare Sädgås Sparsam rastare Kärrsnäppa * Sparsamma observationer Spetsbergsgås Sällsynt rastare Spovsnäppa Sällsynt rastare Grågås Häckar, talrik rastare Mosnäppa Sällsynt rastare Kanadagås * Fåtal häckande, talrik rastare Småsnäppa Sällsynt rastare Vitkindad gås Sällsynt rastare Grönbena * Regelbunden rastare Prutgås Sällsynt rastare Skogssnäppa Förmodad häckfågel Gräsand * Allmän häckfågel Drillsnäppa * Häckfågel Snatterand Sparsam rastare Rödbena * Tidigare häckfågel, sällsynt rastare Stjärtand Sällsynt rastare Svartsnäppa Sällsynt observerad Skedand * Sällsynt rastare Gluttsnäppa Regelbunden rastare Bläsand Tämligen allmänt rastande Storspov * Regelbunden rastare Kricka * Allmän rastare Småspov Regelbunden rastare Årta * Sällsynt observerad Enkelbeckasin * Häckfågel, allmän rastare Brunand * Sparsam rastare Dvärgbeckasin * Regelbunden rastare Bergand Sporadisk rastare Brushane * Sparsam rastare Vigg * Allmän rastare Fiskmås * Häckfågel Ejder Sällsynt rastare Gråtrut * Talrik vid flyttning Sjöorre Sällsynt rastare Havstrut Sparsam rastare Svärta Sällsynt rastare Silltrut Observeras sällsynt Alfågel Sällsynt rastare Skrattmås * Tidigare häckfågel, talrik rastare Knipa * Allmän häckfågel Dvärgmås Sparsamma observationer Salskrake Sällsynt rastare Tretåig mås Enstaka observationer Storskrake * Häckfågel Fisktärna * Möjlig häckning, rastare Småskrake Sparsam rastare Silvertärna Oregelbundna observationer Smålom * Åsunden viktig födosökslokal Småtärna Tillfälligt observerad 37

Storlom * Regelbunden rastare Svarttärna Sällsynt observerad Svarthakedopping Sällsynt rastare Tornseglare Åsunden födosökslokal Svarthalsad dopping Tillfälligt observerad Kungsfiskare Sällsynt observerad Smådopping Sällsynt observerad Mindre hackspett Observeras strandnära Skäggdopping * Tämligen allmän häckfågel Backsvala Åsunden födosökslokal Gråhakedopping Sällsynt observerad Hussvala Åsunden födosökslokal Storskarv Åsunden födosökslokal Ladusvala Åsunden födosökslokal Gråhäger * Åsunden födosökslokal Sädesärla Använder troligen vassar Havsörn Åsunden födosökslokal Gulärla * Enstaka häckningar Fiskgjuse * Enstaka par häckar Forsärla Tillfälliga observationer Brun kärrhök Åsunden födosökslokal Sävsångare * Tveksam häckare. Fåtal obs Lärkfalk Åsunden födosökslokal Rörsångare * Häckfågel i vassområden Pilgrimsfalk Åsunden födosökslokal Blåmes Vassområden födosökslokaler Vattenrall * Sällsynt observerad Stjärtmes Observeras strandnära Sothöna * Enstaka häckningar Skäggmes Sällsynt observerad Trana Enstaka häckningar Stare Videbuskage för övernattning Strandskata * Enstaka häckningar Sävsparv * Regelbunden häckfågel Mindre strandpipare * Enstaka observationer *Arter som noterats av både Ulricehamns fågelklubb och i naturvårdsprogrammet. 5.4 Kulturvärden Åsundenområdets stora kulturvärden och betydelsen av dessa på ett nationellt plan, kommer till uttryck i de utpekade riksintressena för kulturmiljövård, vilka har beskrivits i kapitel 5.2.2. Betydelsen fastslås även i utpekandet av områden för särskilt värdefulla vatten, vilka beskrivs närmare längre fram i kapitel 9.2. Sammanfattningsvis är kulturvärdena främst sammankopplade med den stora betydelse Åsundenområdet en gång hade för kommunikationer och kulturimpulser mellan Syd- och Mellansverige. Ätradalen och Åsunden har ända sedan forntiden fungerat som den stora huvudleden in i västgötariket söderifrån. Åsundens omgivningar har dessutom bitvis en unik karaktär där fornlämningar, byar och herrgårdsmiljöer avspeglar ett mycket långt kontinuerligt landskapsutnyttjande som sträcker sig tillbaka till stenåldern. Äldre lämningar från stenålder till järnålder, i form av boplatser och stensättningar, kan hittas i många strandnära lägen kring Åsunden, bland annat vid Fästeredssund och vid Marbäcksviken norr om Näsboholm. I sjöns norra del, nära kallbadhusen, finns en väl bevarad fångstanläggning för fisk, daterad till 1400-talet, (troligtvis för ett eller flera fasta fisken) bestående av ett tiotal eroderade pålar. Under medeltiden präglades området av de återkommande krigen då Åsundenområdet var gränsbygd mellan Danmark och Sverige. Danskhärar ryckte ofta fram i gränslandskapet och Ätradalen under närmare 300 år, fram till freden i Roskilde 1658. Tydliga bevis på Åsundenområdets strategiska läge utgör de tre välkända lämningarna efter befästningsanläggningar, nämligen Torpa Stenhus, Husö och Fästeredsborg. Fästeredsborg var en strategisk mycket viktig befästning genom att alla söderifrån kommande, fiende eller vän, var tvungna att passera det smala sundet Fästeredssund. Det mest kända slaget i området är striden på Åsundens is år 1520 då Sten Sture d.y. ska ha skottskadats vid Skottek, strax söder om Ulricehamn, och senare avlidit. Dramatiken utspelade sig i samband med den danske unionskungen Kristian den andres invasion som slutligen stoppades i slaget vid Brännkyrka 1518. Som ett minne av händelsen finns det så kallade Sten Sture-monumentet vid Skotteks strand från början av 1900-talet. 38

Till Åsundens kulturhistoria hör även epoken med timmerflottning i sjösystemet. Under 1800-talet och en bit in på 1900-talet avverkades stora arealer skog runt Åsunden. Under vintertid fraktades timret till upplagsplatser runt sjön för att efter issmältningen flottas vidare till sågarna i Ulricehamn och Näsboholm. Rörde det sig om massaved var slutstationerna fabriker längre ned i Ätran. För transport söderut från Åsunden krävdes att flera kilometer långa kanaler byggdes. Innan tillgång på ångbåtar eller motorbåtar användes roddbåtar för att dra timret. I början på 1900-talet var flottningen omfattande på Åsunden för att upphöra helt kring 1930 då virkestransporterna istället sköttes med hjälp av lastbilar (Söderlund, 2009). Enligt uppgift av Lars Yngvesson pågick dock timmertransporter på sjön fram till slutet av 1940-talet. Faktaruta. Kulturlämningar Kulturlämningar kan delas in i två kategorier: fornlämningar och övriga kulturlämningar. I begreppet fornlämning inräknas fasta fornlämningar och fornfynd. Fasta fornlämningar avser olika typer av lämningar efter människans verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna. Till fasta fornlämningar hör även naturbildningar till vilka sägner eller märkliga historiska minnen är knutna. Fornfynd är föremål som kan antas vara minst ett hundra år gamla och saknar ägare när de hittas. Fornlämningar är i allmänhet betydligt äldre än övriga kulturlämningar. Fornlämningar skyddas enligt kulturmiljölagen (SFS 1988:950) vare sig de är kända eller okända sedan tidigare. Fornlämningar får inte rubbas, tas bort, grävas ut, täckas över, ändras eller skadas. Enligt kulturmiljölagen är t.ex. skogs- eller jordbrukare skyldiga att ta reda på om någon fornlämning berörs av en planerad bruksåtgärd. Länsstyrelsen har rätt att lämna tillstånd till vissa åtgärder efter prövning. Från och med januari 2014 har lämningar som kan antas ha tillkommit före år 1850 ett omedelbart skydd. Övriga kulturlämningar skyddas enligt skogsvårdslagens hänsynsregler 30 (SKSFS 2011:7). Skogsstyrelsen ansvarar för skyddet av kulturlämningar belägna i skogsmark. Enligt skogsvårdslagen skall skador till följd av skogsbruksåtgärder undvikas helt eller så långt det är möjligt begränsas i och invid värdefulla kulturmiljöer. 39

Referenser Andersson Jan. 2014. Sammanställning av sjöberoende fåglar observerade vid Övre Åsunden. Ulricehamns fågelgrupp. Länsstyrelsen i Västra Götalands län. 2008. Värdebeskrivningar riksintresse för naturvård. Riksintresse för naturvård beslut 2000-02-07. Uppdaterad 2008-01-16. Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Värdebeskrivning för riksintresse för kulturmiljövården i Västra Götalands län. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 2009. Lövskogarna i Åsundentrakten. Rapport 2009:28 Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 2009. Åsunden lövrike. Rapport 2009:61 Länsstyrelsen i Älvsborgs län. 1976. Naturinventering av Åsundenområdet. Länsstyrelsen i Älvsborgs län. 1985. Naturvårdsprogram för sjöar och vattendrag. Ulricehamns kommun 1. Länsstyrelsen i Älvsborgs län. 1989. Sjöar i Älvsborgs län. Södra delen. Rapport 1989:9. Länsstyrelsen i Älvsborgs län, 1994. Lövskogar i Älvsborgs län. Rapport 1994:1 Riksantikvarieämbetet. www.raa.se Söderlund, Johnny. 2009. Åsunden-sjön mellan gårdarna Trafikverket. 2012. Landskap i långsiktig planering. Pilotstudie i Västra Götaland. Publikation 2011:122 del 1. Ulricehamns kommun. www.ulricehamn.se Ulricehamns kommun. Översiktsplan. Växtplats Ulricehamn del 2. Antagen 2002-02-21 Yngvesson Lars. 2014. Fiskerättsägare. Muntliga uppgifter 40

6. Vattenkemiska undersökningar Den första kända vattenkemiska mätningen i Övre Åsunden gjordes våren 1970 av personal Länsstyrelsens i Älvsborgs län naturvårdssektion. Undersökningen benämns förundersökning och det anges att den ska följas av ytterligare mätningar under sommaren 1970. Det är därför möjligt att vissa av de vidare undersökningar som genomfördes från 1970 och framåt är en fortsättning av nämnda förundersökning, eller att de är delar av de försvunna resultaten från den samordnade recipientkontrollen, se nedan. Ätrans vattenvårdsförbund bildades 1973 och ombildades 2005 till Ätrans vattenråd. Ätrans vattenråd har en samordnande roll för alla aktörer som använder och planerar vattentillgångarna på olika sätt. Förutom de sex kommunerna Borås, Falköping, Ulricehamn, Tranemo, Svenljunga och Falkenberg är de areella näringarna (LRF, Södra), industrier, kraftbolag, fiskevattenägare och ideella organisationer medlemmar i vattenrådet. Finansiering av vattenrådets verksamhet sker dels av medlemmarna och dels genom bidrag från t.ex. vattenmyndigheten. Ätrans vattenråd utför, inom ramen för den samordnade recipientkontrollen (SRK), regelbundna vattenkemiska provtagningar på en mängd mätstationer i Ätrans vattensystem. Av störst intresse vad gäller Övre Åsunden är dels mätpunkten i Åsunden, dels mätpunkterna i tillflödena Ätran (station (Vist kyrka) och Pineboån (station f.d. järnvägsbron). Provtagningarna i Åsunden har pågått sedan Ätrans vattenvårdsförbund startade sin verksamhet. Sannolikt har även prover tagits vid Vist kyrka i Ätran under samma period medan provtagningen i Pineboån vid den f.d. järnvägsbron startade 1994. Resultaten från den samordnade recipientkontrollen för Ätran fram till och med 1984 har inte kunnat lokaliseras, varken genom via Ätrans vattenråd, Länsstyrelsen i Västra Götalands län eller via Institutionen för vatten och miljö (SLU) som är datavärd för SRK. De tillgängliga värdena inskränker sig därför till resultat från perioden 1985-2014, som har erhållits av ALcontrol AB (Håkan Olofsson). Ytterligare mätningar påtalas i Alhammars fiskevårdsförenings verksamhetsöversikter, tagna av Ulricehamns hälsovårdsnämnd. Det är emellertid oklart om mätningarna gjorts i Åsunden eller i Alhammarån. Tabell 7. Vattenkemiska undersökningar Lokal Tid Program/Motiv* Åsunden, yta 1970 Förundersökning (dnr VID32 1 70) Åsunden 1970-1982 Anteckningar av Lantbruksnämnden, okänt motiv Åsunden alt Alhammarån 1975-1981 Ulricehamns hälsovårdsnämnd Åsunden, yta 1973 (?)-2014 SRK Åsunden, botten 1973 (?)-2014 SRK Ätran, Vist kyrka 1973 (?)-2014 SRK Pineboån, järnvägsbron 1994-2014 SRK Metaller i vattenmossa Fr. o m 1989 SRK Limnologisk undersökning 1985-1986 Enskild undersökning av status och förändringar Gärsbodamm Fr. o m 2007 NMÖ Brunnsbäcken 2014 Trafikverket SRK=samordnad recipientkontroll, NMÖ=nationell miljöövervakning, IVL=Institutet för vatten och luftvård 41

6.1 Surhet Faktaruta. Surhet och alkalinitet Surheten, d.v.s. ph-värdet, är ett mått på antalet vätejoner i vattnet. ph minskar med ett ökande antal vätejoner i vattnet. Tillförsel av vätejoner beror i första hand på luftburna svavelföroreningar, men till viss del även på kväveutsläpp. Den omgivande marken har stor betydelse för graden av försurningspåverkan på sjöar och vattendrag. Försurningen är mer omfattande i områden med marker som till stor del utgörs av moränmark, som har låg förmåga att neutralisera det sura nedfallet (Bydén m.fl., 1996). Alkaliniteten är ett mått på vattnets buffertkapacitet, eller med andra ord vattnets förmåga att neutralisera syror, d.v.s. dess förmåga att tåla tillskott av vätejoner utan att reagera med ph-sänkning. Om alkaliniteten är noll så sjunker ph vid varje tillskott av sura produkter. Alkaliniteten ger därför en uppfattning om hur känslig sjön är för försurning (Bydén m.fl., 1996). De mätningar som redovisas för Övre Åsunden är en kombination av resultat från den förundersökning som gjordes av Länsstyrelsen i Älvsborgs län våren 1970, de anteckningar som gjorts av Lantbruksnämnden för perioden 1970-1982 samt resultat från den samordnade recipientkontrollen för perioden 1985-2014. Osäkerheten kring Ulricehamns hälsovårdsnämnd mätningar medför att dessa inte presenteras i diagrammet. Resultaten visar att ph-värdet ligger stabilt nära neutralt i samtliga tre provpunkter. Fluktuationerna i Åsunden var något större under 1970-talet, troligen som ett resultat av den surare nederbörden under denna tid. Vad gäller alkaliniteten är variationerna tämligen stora mellan olika årstider. Högst alkalinitet erhålls generellt under sommaren, medan mätningar i samband med vårens snösmältning eller under hösten visar lägre värden. De lägsta alkalinitetsvärdena har noterats i Pineboån, men de har aldrig understigit gränsen mellan God och Mycket god buffertkapacitet. De gränsvärden för ph och alkalinitet som anges i Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket, rapport 4913) visas i tabell 8 och 9. Tabell 8. Tillstånd, alkalinitet i sjöar, anges i mekv/l (milliekvivalenter per liter) Klass Benämning Alkalinitet (mekv/l) 1 Mycket god buffertkapacitet >0,20 2 God buffertkapacitet 0,10-0,20 3 Svag buffertkapacitet 0,05-0,10 4 Mycket svag buffertkapacitet 0,02-0,05 5 Ingen eller obetydlig buffertkapacitet 0,02 Tabell 9. Tillstånd, ph i sjöar Klass Benämning ph-värde 1 Nära neutralt >6,8 2 Svagt surt 6,5-6,8 3 Måttligt surt 6,2-6,5 4 Surt 5,6-6,2 5 Mycket surt 5,6 42

ph Alkalinitet ph Alkalinitet ph Alkalinitet Övre Åsunden 10,0 9,0 8,0 7,0 6,0 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0 0,0 ph Alk 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 Ätran, Vist kyrka 10,0 9,0 8,0 7,0 6,0 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0 0,0 ph Alk 3,00 2,50 2,00 1,50 1,00 0,50 0,00 Pineboån, fd järnvägsbron 10,0 9,0 8,0 7,0 6,0 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0 0,0 ph Alk 2,50 2,00 1,50 1,00 0,50 0,00 Figur 29. Provtagning av ph och alkalinitet i Övre Åsunden, Ätran vid Vist och i PIneboån vid den f.d. järnvägsbron. 43

6.2 Näringshalt Faktaruta. Fosfor och kväve Produktionen i sjöar styrs av näringsämnena fosfor och kväve. Vanligen är fosfor begränsande för primärproduktionen i sötvatten eftersom tillgången till fosfor oftast understiger produktionens behov av kväve. Fosfor och kväve tillförs sjöar från t.ex. jordbruk och punktkällor såsom reningsverk eller enskilda avlopp. Vid bedömningen av sjöar används begreppen totalfosfor och totalkväve. Totalfosfor inkluderar såväl löst oorganisk och organisk fosfor som mineral- och humusbunden fosfor. Den lösta oorganiska formen (fosfatfosfor) är den enda som är direkt tillgänglig för växterna. De övriga formerna av fosfor kan omvandlas till fosfatfosfor och är därför potentiella näringskällor för växtproduktionen. Totalkväve omfattar en mängd olika former av kväve. Nitrat, ammonium och urea är de kväveformer som används av primärproducenterna (växtplankton) som kvävekälla (Bydén m.fl., 1996). De äldsta mätningarna av totalfosfor och totalkväve dateras till 1985. Mätningar bör ha gjorts i Åsunden och i Ätran vid Vist kyrka från och med att Ätrans vattenvårdsförbund startade sin verksamhet 1973, men dessa saknas i tillgängligt underlag. I Pineboån startade mätningarna av allt att döma 1994. Prover tas vid ett flertal tillfällen årligen, men i diagrammen redovisas endast augustimätningarna. I Åsunden påvisar mätningarna minskande halter av totalfosfor (Tot-P) och totalkväve (Tot-N) sedan 1985. Vid de flesta augustimätningarna under senare år har Tot-P legat på måttligt höga halter, men vid flera tillfällen understigit gränsen till låga halter. Tot-N ligger däremot stabilt på höga halter. I Ätran kan en svag minskning av Tot-P noteras medan Tot-N ligger på ungefär samma nivå. Både Tot-P- och Tot-N är generellt högre än i Åsunden, men Tot-P ligger ofta under gränsen till höga halter. Vissa år har dock höga halter noterats i Ätran, även under senare tid. Tot-N uppvisar vanligen höga halter. Pineboån uppvisar en motsatt utveckling med stigande Tot-P och, bortsett från de mycket höga halterna 1995-1996, stabilt Tot-N. De flesta mättillfällen i Pineboån har visat på höga halter av totalfosfor och totalkväve. För bedömning av tillståndet med avseende på näringsämnen, enligt Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag, används den arealspecifika förlusten. Tabell 10. Tillstånd, totalfosforhalt i sjöar, anges i µg/l Klass Benämning Halt maj-okt Halt augusti 1 Låga halter 12,5 12,5 2 Måttligt höga halter 12,5-25 12,5-23 3 Höga halter 25-50 23-45 4 Mycket höga halter 50-100 45-96 5 Extremt hög halt >100 Ej definierat Tabell 11. Tillstånd, totalkvävehalt i sjöar, anges i µg/l Klass Benämning Halt maj-okt 1 Låga halter 300 2 Måttligt höga halter 300-625 3 Höga halter 625-1250 4 Mycket höga halter 1250-5000 5 Extremt hög halt >5000 44

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Tot-P (µg/l) Tot-N (µg/l) 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Tot-P (µg/l) Tot-N (µg/l) 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Tot-P (µg/l) Tot-N (µg/l) 50 40 Övre Åsunden, yta Tot-P Tot-N 1500 1200 30 900 20 10 0 600 300 0 70 60 50 40 Ätran Vist kyrka Tot-P Tot-N 2000 1600 1200 30 20 10 0 800 400 0 70 Pineboån, järnvägsbron 3000 60 Tot-P Tot-N 2500 50 40 30 20 2000 1500 1000 10 500 0 0 Figur 29. Provtagning av totalfosfor och totalkväve i Övre Åsunden, Ätran vid Vist och i Pineboån vid den f.d. järnvägsbron. 45

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 Siktdjup (m) 6.3 Turbiditet Faktaruta. Turbiditet och siktdjup Turbiditet beror på olöst substans i vattnet. De suspenderade partiklarna kan utgöras av slam, lera, växt- och djurplankton, mikrober, organiskt material och små olösliga partiklar av varierande ursprung. I sjöar dominerar organiska partiklar (nedbrutna växt- och djurdelar) medan oorganiska partiklar (t.ex. lerpartiklar) dominerar i rinnande vatten. Siktdjupet är ett mått på vattnets turbiditet och beror av hur långt ned i vattnet som solljuset förmår tränga. I sura sjöar ökar siktdjupet av flera orsaker. Det är humusämnen, d.v.s. löst organiskt material, som huvudsakligen ger sjövattnet dess färg. Humusämnena minskar i färgintensitet vid försurningspåverkan, men även en minskad mängd biologiskt material såsom växt- och djurplankton, bidrar till ett klarare vatten vid lägre ph (Bydén m.fl., 1996). Siktdjupet mäts årligen inom ramen för den samordnade recipientkontrollen. För jämförbarhetens skull redovisas endast augustivärden för perioden 1985-2014. De tidiga mätningarna mellan 1970-1978 varierar däremot vad gäller provtagningstidpunkt. Mellan 1970-78 visar resultaten i de flesta fall ett litet siktdjup. Från och med 1985 har siktdjupet förbättrats och i stort sett samtliga fall påvisar mätningarna ett måttligt siktdjup. De senaste två årens mätningar avviker och indikerar ett litet siktdjup. De gränsvärden för siktdjup som anges i Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket, rapport 4913) visas i tabell 12 nedan. Tabell 12. Tillstånd, siktdjup i sjöar, anges i meter Klass Benämning Djup 1 Mycket stort siktdjup 8 2 Stort siktdjup 5-8 3 Måttligt siktdjup 2,5-5 4 Litet siktdjup 1-2,5 5 Mycket litet siktdjup < 1 5,0 Övre Åsunden 4,0 3,0 2,0 1,0 0,0 Figur 4. Siktdjupet i Övre Åsunden mellan 1970 och 2014. 46

6.4 Färgtal Faktaruta. Humus och brunifiering Färghalten används i första hand som ett mått på humushalten i en sjö, d.v.s. halten av löst organiskt material, men även järn- och manganföreningar ger vattnet en brun färg. Vid försurning är humösa sjöar (humusrika sjöar) bättre på att upprätthålla den biologiska produktionen än de humusfattiga klarvattensjöarna, eftersom humus är en fosfor- och kolkälla för växtplankton, djurplankton och bakterier. Humus har även en förmåga att binda giftiga metaller. Många svenska sjöar har blivit brunare under senare år, s.k. brunifiering, framförallt genom en ökad tillförsel av humus från omgivande skogs- och våtmarker. Problemet är komplext och orsaken kan förmodligen sökas i en samverkan mellan globala processer såsom klimatförändringar (ökad nederbörd och temperatur) och minskat svavelnedfall, men även lokala processer som t.ex. förändrad markanvändning och dräneringsgrad. Totalt finns en tämligen lång serie färgmätningar som dateras bakåt till 1970. Regelbundna resultat står emellertid endast att få för perioden 1985-2014, och då endast avseende sommarmätningar. Färgmätningarna mellan 1985 och 2014 har gjorts inom ramen för den samordnade recipientkontrollen medan de tidiga mätningarnas syfte och härkomst är osäker. Resultaten från mätningarna i Övre Åsunden tyder på en svagt ökande färghalt sedan mätningarna startade 1970. Resultaten har visat att vattnet i Åsunden i de flesta fall är måttligt färgat. Endast vid ett tillfälle, 1999, översteg resultatet gränsen för hög färghalt. De mätningar som genomförts i Ätran visar en tydligare negativ trendutveckling med stigande färghalter, i synnerhet sommartid. Proverna visar i allmänhet betydligt färgat vatten, frånsett enstaka mätningar med starkt färgat vatten. Färghalten i Pineboån varierar starkt mellan olika år, men sommarmätningarna visar sammantaget en negativ trend. Resultaten har pendlat mellan måttligt färgat vatten och betydligt färgat vatten, med vissa undantag då vattnet bedömts som starkt färgat. Vårmätningarna tyder på en motsatt utveckling med en svagt nedåtgående trend och i allmänhet måttlig färghalt. De gränsvärden för färgtal som anges i Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket, rapport 4913) visas i tabell 13 nedan. Tabell 13. Tillstånd, vattenfärg, anges i mg Pt/l (milligram Platinaklorid per liter) Klass Benämning Färgtal (mg Pt/l) 1 Ej eller obetydligt färgat vatten 10 2 Svagt färgat vatten 10-25 3 Måttligt färgat vatten 25-60 4 Betydligt färgat vatten 60-100 5 Starkt färgat vatten > 100 47

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Färg (mg Pt/l) 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Färg (mg Pt/l) 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Färg (mg Pt/l) 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Övre Åsunden, yta Vår sommar 160 140 120 100 Ätran Vist kyrka Vår sommar 80 60 40 20 0 200 180 160 140 120 100 80 60 40 20 0 Pineboån, järnvägsbron Vår sommar Figur 29. Provtagning av färg i Övre Åsunden, Ätran vid Vist och i Pineboån vid den f.d. järnvägsbron. 48

Referenser ALcontrol Laboratories. 2013. Recipientkontrollen i Ätran 2012. Ätrans Vattenråd. Bydén S, Larsson A-M, Olsson M. 1996. Mäta vatten. Institutionen för tillämpad miljövetenskap. Göteborgs universitet. Calluna AB. 2014. Recipientkontroll i Ätran 2013. Länsstyrelsen i Älvsborgs län. 24 mars 1970. Förundersökning i sjöarna Åsunden, Sämsjön och Lönern ingående i Ätrans vattensystem inom Älvsborgs län. VID32 1 70 Olofsson Håkan. 2014. Mätresultat från Åsunden. ALcontrol Laboratories. Sveriges Lantbruksuniversitet. Institutionen för vatten och miljö. Databas för provtagning i sjöar och vattendrag. 49

7. Limnologiska undersökningar/växter och djur Inom den samordnade recipientkontrollen (SRK) i Ätran utförs på uppdrag av Ätrans Vattenråd, kontinuerliga kemiska och biologiska undersökningar i Ätrans vattensystem. Programmet har pågått i Ätran sedan början av 1970-talet och omfattar fysikaliska-kemiska parametrar i vatten, metaller och miljögifter i sjösediment, påväxtalger (kiselalger), fisk och bottenfauna i vattendrag, växtplankton och bottenfauna i sjöar samt metaller i vattenmossa. Syftet med programmet är att på regional nivå beskriva recipientens tillstånd och beräkna transporten av enskilda ämnen från systemets olika grenar. Tillsammans med ett stort antal andra provpunkter ingår Övre Åsunden, Ätran vid Vist kyrka och Pineboån i SRK, där undersökningar av bottenfauna, växtplankton eller påväxtalger/kiselalger utförs. Inom ramen för den regionala miljöövervakningen (RMÖ) i Västra Götalands län genomförs återkommande systematiska undersökningar som visar miljötillståndet över en längre tid. Undersökningarna ingår i olika programområden som samordnas av Länsstyrelsen. Inom programområdet Sjöar och vattendrag är den huvudsakliga inriktningen att följa utvecklingen inom övergödning, försurning och biologisk mångfald. I Pineboån utförs elprovfisken och undersökningar av påväxtalger/kiselalger. Noterbart är att resultat från de kemiska och biologiska undersökningarna används som underlag vid exempelvis statusbedömningar och naturvärdesbedömningar (se kapitel 8 och 9). Som en del av arbetet med den föreliggande förvaltningsplanen genomfördes år 2013 ett standardiserat nätprovfiske samt en översiktlig makrofytinventering sommaren 2014. Ytterligare ett antal undersökningar har genomförts i olika sammanhang. 1985 till 1986 genomfördes en undersökning av vattenkvaliteten, sediment, fauna och flora i Övre Åsunden, Yttre Åsunden och Torpasjön (Länsstyrelsen i Älvsborgs län, 1987). Aktörer var bl. a Ulricehamns kommun och Länsstyrelsen i Älvsborgs län. Målsättningen var att beskriva sjöarnas dåvarande status, eventuella förändringar under de senaste decennierna samt att bedöma sjöarnas framtida utveckling. Tabell 14. Kända limnologiska undersökningar. Undersökning Lokal Tid Program/Motiv* Bottenfauna Övre Åsunden, profundal 1989-2012 SRK Bottenfauna Övre Åsunden, sublitoral 1996-2012 SRK Bottenfauna Övre Åsunden 1985-1986 INV Bottenfauna Ätran, Vist kyrka 1989-2012 SRK Djurplankton Övre Åsunden 1970- tidigt 80-tal SRK Djurplankton Övre Åsunden 1985-1986 Enskild undersökning Elprovfiske Alhammarån, Ned Ågården 1994 INV Elprovfiske Alhammarån, Alhammar 1982, 1990, 1994 INV (-82,-90), MÖV (-94) Elprovfiske Brunnsbäcken, Gästgivaregården 1990, 1994, 2010 INV (-90), MÖV (-94), RV 40 (-10) Elprovfiske Brunnsbäcken, Ned sammanflöde 2010 RV 40 Elprovfiske Bäck från Snipesjön, Nedan fallet 2010 RV 40 Elprovfiske Bäck från Ubbarp 2010 RV 40 Elprovfiske Källebackabäcken, Storegården 1990 INV Elprovfiske Kärebäcken, 500 m NNO Toragård 2000 Projekt Åsundenöring Elprovfiske Pineboån, Kyrkan 1990, 1994, 2010, 2012 INV (-90), MÖV (-94, -10, -12) Elprovfiske Silebäcken, 1 km O Övre Vång 2000 Projekt Åsundenöring 50

Elprovfiske Säckebäcken, Ned trummynningen 2010 RV 40 Elprovfiske Säckebäcken, ONO Törestorp 2010 RV 40 Elprovfiske Tattarån, Såget 2000 Projekt Åsundenöring Elprovfiske Ätran, Sågen vid Vist 1982 INV Elprovfiske Ätran, Bro vid Nybygget 1982 INV Elprovfiske Ätran, Timmele kvarn 1982 INV Elprovfiske Ätran, Timmele färgeri 1982 INV Elprovfiske Ätran, Plate såg 1982 INV Elprovfiske Örlidbäcken, Örlid 2000 Projekt Åsundenöring Makrofyter Åsunden 1951 Makrofyter Övre Åsunden, Prångenområdet 1985 Makrofyter Övre Åsunden 1985-1986 Enskild undersökning Makrofyter Övre Åsunden 2014 Förvaltningsplan Nätprovfiske Övre Åsunden 2013 Förvaltningsplan Nätprovfiske Övre Åsunden 1981 Inventering Nätprovfiske Övre Åsunden 1965 Mål A 53/1963 Påväxt/Kiselalger Pineboån, Hagen 2010, 2012 RMÖ Påväxt/Kiselalger Pineboån, järnvägsbron 2013 SRK Påväxt/Kiselalger Ätran, Vist kyrka 2013 SRK Växtplankton Övre Åsunden, pelagialt 1990-2013 SRK Växtplankton Övre Åsunden 1985-1986 INV * INV=inventering, MÖV=miljöövervakning, RMÖ=regional miljöövervakning, RV 40=studier relaterade till anläggandet av riksväg 40, SRK=samordnad recipientkontroll 7.1 Bottenfauna Undersökningar inom SRK Som en del av den samordnade recipientkontrollen i Ätran utförs undersökningar av bottenfauna i Åsunden och i Ätran vid Vist kyrka. I Åsunden tas prover från profundal- respektive sublitoralzonen, vilket förenklat översatt innebär djupbotten- respektive grundbottenzon. För information kring bedömningen av den ekologiska statusen av Åsunden med avseende på bottenfauna, se kapitel 9. Åsunden, profundal Bottenfaunan inom djupbottenzonen har undersökts årligen mellan 1989 och 2012. Nästa provtagning sker under 2014 och därefter vart tredje år. Lokalen för provtagningarna ligger inom sjöns djupaste område och är belägen ungefärligen i höjd med Sjögunnarsbo, cirka 300 meter från stranden, på ett djup av 40,5 meter. Under åren har såväl tåliga som måttligt känsliga arter förekommit och antalet taxa liksom individtätheten har varierat en del. Sjön har ändå bedömts som måttligt näringsrik under hela undersökningsperioden baserat på bottenfaunan på denna station. Från och med 2008 bedöms statusen med avseende på eutrofiering (övergödning), vilken har klassats som god samtliga år utom 2010 (då den sattes till hög). År 2012 gränsade statusen till hög. Statusen med avseende på annan påverkan bedömdes samma år till hög. Syreförhållandena i bottenvattnet har bedömts som måttliga alla år utom 1996. Observera att inga bedömningar av närings- eller syretillstånd gjordes mellan åren 1989 och 1993 (ALcontrol AB, 2012). 51

Den senaste undersökningen uppvisade ett måttligt artantal (9) men en mycket hög individtäthet. Förekommande artgrupper utgjordes av fåborstmaskar (Oligochaeta) och tvåvingar (Diptera). Inga ovanliga arter noterades. Åsunden, sublitoral Bottenfaunan inom grundbottenzonen har undersökts årligen mellan 1996 och 2012. Lokalen för provtagningarna är belägen i höjd med Kårdamm, cirka 100 meter från stranden på ett djup av 7,5 meter. Förhållandena har under åren varit relativt stabila även om individtätheten och värdena gällande näringsämnesbelastning och syrgashalt har varierat en del. Bedömningen av bottenfaunans sammansättning har indikerat måttligt näringsrika förhållanden under hela undersökningsperioden. Från och med 2008 bedöms statusen med avseende på eutrofiering (övergödning), vilken har varierat mellan god och hög, senast (2012) hög. Även statusen med avseende på annan påverkan bedömdes samma år till hög. Tecken finns som tyder på en minskad eutrofieringspåverkan under 2000-talet. Bottenvattnet har vidare bedömts som alltifrån måttligt syrerikt till syrerikt eller måttligt syrerikt. Sedan 2008 har tillståndet bedömts som syrerikt (ALcontrol AB, 2012). Den senaste undersökningen uppvisade ett mycket högt artantal (26) och en hög individtäthet. Förekommande artgrupper utgjordes av rundmaskar (Nemata), fåborstmaskar (Oligochaeta), musslor (Bivalvia), sötvattenskvalster (Acari), nattsländor (Trichoptera), dagsländor (Ephemeroptera), skinnbaggar (Hemiptera), snäckor (Gastropoda) och tvåvingar (Diptera). Inga ovanliga arter noterades. Ätran, Vist kyrka Bottenfaunan i Ätran, lokal Vist Kyrka, har undersökts sedan 1989. Mellan 2004 och 2012 gjordes årliga undersökningar, däremot undersöktes lokalen inte 2013. Provtagningslokalen ligger i ett tillflöde till Ätran, cirka 100 meter uppströms inloppet i ån, relativt nära Vist kyrka. Antal taxa har varierat under åren, vilket eventuellt kan bero på att lokalen är svårprovtagen. Bedömningarna av näringsämnespåverkan har likaså varierat, mellan betydlig och obetydlig påverkan, det senare sedan 1999. Statusen med avseende på eutrofiering har sedan starten 2008 bedömts som god, dock avvek expertbedömningen från Naturvårdsverkets klassning vid senaste tillfället (2012) (hög). Statusen med avseende på annan påverkan bedömdes även 2012, till hög. Surhetsklass bedömdes samma år till nära neutral (ALcontrol AB, 2012). Den senaste undersökningen uppvisade ett mycket högt artantal (58) men en måttligt hög individtäthet. Förekommande artgrupper utgjordes av virvelmaskar (Tubellaria), fåborstmaskar (Oligochaeta), iglar (Hirudinea), märlkräftor (Amphipoda), gråsuggor (Isopoda), sötvattenskvalster (Acari), trollsländor (Odonata), dagsländor (Ephemeroptera), bäcksländor (Plecoptera), sävsländor (Megaloptera), nattsländor (Trichoptera), skinnbaggar (Hemiptera), skalbaggar (Coleoptera), tvåvingar (Diptera), musslor (Bivalvia) och snäckor (Gastropoda). Naturvärdena bedömdes som mycket höga baserat på förekomst av sex ovanliga arter tillsammans med ett mycket högt artantal och hög diversitet. De ovanliga arterna bestod av Gammarus lacustris (Amphipoda), Calopteryx splendens (Odonata), Capnia bifrons (Plecoptera), Brachycentrus subnubilis, Notidobia ciliaris (Trichoptera) samt Valvata cristata (Gastropoda). Undersökning 1985, Åsundens profundal Som en del av den undersökning som genomfördes 1985 i bl. a Övre Åsunden, togs prover av bottenfauna från slumpmässigt utvalda punkter över hela sjöns djupbottnar. Faunan dominerades antalsmässigt av fjädermyggor (Chironomidae), fåborstmaskar (Oligochaeta) och små kräftdjur (Crustacea). Bland fjädermyggorna påträffades såväl arter med relativt höga näringskrav som arter som tyder på näringsfattigare förhållanden. Artantalet av fjädermyggorna ansågs som jämförelsevis högt. Slutsatsen var att bottenfaunan var typisk för relativt näringsfattiga sjöar. Noterbart är att beräkning med hjälp av ett trofiindex visade på måttligt näringsrika förhållanden (Länsstyrelsen i Älvsborgs län, meddelande 1987:13). 52

Jämförelser mellan undersökningarna Jämförelser mellan undersökningar inom SRK och undersökningen 1985, liksom mellan de tidigaste och senare undersökningarna inom SRK, är inte särskilt optimala. Metodikerna skiljer sig på väsentliga sätt, gällande antal provpunkter och/eller tidpunkter för provtagningarna. Faktaruta. Bottenfauna Bottenfauna avser de djur som lever vid bottnen, främst insektslarver, kräftdjur, maskar, musslor och snäckor. Bottenfaunan är en viktig födoresurs för fisken i sjön, men spelar även en viktig roll i nedbrytningen av organiskt material. En mängd arter är viktiga för bedömning av påverkan av näringsämnen, försurning, giftiga metaller och organiska föroreningar. Undersökningar av bottenfaunan ger en samlad bild av påverkan av olika faktorer under lång tid liksom en bild av påverkan vid före- och eftersituationer. 7.2 Djurplankton Undersökning 1985, Åsunden Som en del av den undersökning som genomfördes 1985-1986 i bl. a Övre Åsunden, togs prover av djurplankton inom djupintervallet 0-20 meter, från två punkter, vid 6 tillfällen under vår till höst år 1985. Förekommande artgrupper i Övre Åsunden bestod av hjuldjur (Rotatoria) och kräftdjur (Crustacea). Kräftdjur omfattar de två stora grupperna hinnkräftor (Cladocera) och hoppkräftor (Copepoda). Totala antalet arter var 30; 14 inom gruppen hjuldjur och 16 inom gruppen kräftdjur. Fördelningen mellan hjuldjur och kräftdjur var 60 respektive 40 procent. Utifrån analyserna av resultaten gjordes ett antal bedömningar. Artantalet för kräftdjur bedömdes som normalt eller något högt, som en konsekvens av Övre Åsundens relativt sett höga näringsstatus. Även analyser av vissa enskilda arter av hoppkräftor kunde tydas som tecken på näringsrikare förhållanden. Fiskens reproduktion bedömdes som god och betningstrycket som förhållandevis stort, vilket kan förklaras med att sjön hyser många fiskarter varav flera specialiserade planktonätare. En annan indikation på högre betningstryck från fisk är en låg medelstorlek hos planktonarter, vilket stämde bra på Övre Åsundens Bosmina-population (hinnkräftor). Fisk äter så stora bytesdjur som möjligt, och ett stort betningstryck från fisk reducerar tydligt medelstorleken hos en bytesart. Den sammanfattande slutsatsen var att Övre Åsundens djurplanktonsammansättning kunde karakteriseras som typisk för en relativt näringsrik sjö med en rik fiskfauna. Tilläggas kan att Yttre Åsunden endast skiljde sig obetydligt från Övre Åsunden. Faktaruta. Djurplankton Med djurplankton menas de mikroskopiska djur som lever i den öppna vattenmassan i en sjö (eller i havet) och likt växtplankton har en begränsad förmåga att förflytta sig. Djurplankton är länken mellan växtplankton och högre trofiska nivåer som t.ex. fisk, och har därför ofta en nyckelroll i akvatiska näringskedjor. Sammansättningen av djurplanktonsamhället varierar beroende på många faktorer så som vattnets kemi, fiskfaunans och växtplanktonens sammansättning, och årstider. Fiskens betning av djurplanktonen påverkar till stora delar sammansättningen, vilket indirekt även påverkar växtplanktonsamhället. Genom att djurplankton reagerar snabbt på miljöförändringar kan undersökningar av dem påvisa försurning, övergödning, metallbelastning och förekomst av (övriga) gifter. 53

7.3 Elprovfisken Faktaruta. Standardiserat elprovfiske Standardiserade elprovfisken är en utbredd undersökningsmetod för fisk i rinnande vatten som upplyser om arförekomst, beståndstäthet och åldersstruktur samt ger information om beståndens utveckling över tid. Elfiskets betydelse för att undersöka fiskfaunan och påvisa miljöstörningar är betydlig och metoden utgör ett mycket viktigt undersökningsredskap vid alla verksamheter i rinnande vatten. Som indikatorart inom kalkeffektuppföljningen används i första hand öring eftersom dess levnadssätt och relativt stationära beteende underlättar uppföljningar som ger en bild av artens beståndsutveckling. En fördel är även att öringens lekperiod infaller under hösten vilket innebär att rommen är exponerad för påverkan fram till kläckningen i april-maj. Bedömningen av försurningspåverkan grundas därför vanligen på en sammanvägning av tätheten öringårsungar och beståndets utveckling över tid. Det finns indikationer på att elektrofiskeundersökningar utförts i Ätran redan 1965, genom fiskerikonsulenten Sune Sanders försorg. Inga resultat har dock lokaliserats från dessa elfisken. De första elfisken där resultaten är kända, genomfördes av Fiskeriverkets Utredningskontor 1982 då de undersökte Ätrans huvudfåra på ett flertal lokaler samt på en lokal i nedre delen av Alhammarån. Totalt sett har ett stort antal lokaler elfiskats genom åren, men majoriteten har endast undersökts vid ett tillfälle (se Tabell 15). Elprovfiske Tidsserieanalyser kan i väsentliga drag inte göras eftersom endast tre lokaler har prov-fiskats mer än en gång, Alhammarån (lokal Alhammar), Brunnsbäcken (lokal Gästgivare-gården) och Pineboån (lokal Kyrkan). Den tidsmässiga oregelbundenheten mellan elfisketillfällena medför emellertid att öringbeståndens utveckling över tid inte är fullständig. Under senare år har Pinebobäcken elfiskats i Länsstyrelsens i Västra Götalands regi och vissa vattendrag, däribland Brunnsbäcken, elfiskades inom ramen för förundersökningen inför anläggandet av riksväg 40. För övriga vattendrag saknas kunskap om öringbeståndens status idag. Öring har fångats i samtliga vattendrag frånsett Alhammarån och bäcken från Snipesjön, samt på vissa lokaler i övriga vattendrag. Noterbart är att bäckröding fångades i övre delen av Alhammarån uppströms Lillesjön, i Källebackabäcken och i bäcken från Ubbarp. Förutom dessa arter har elritsa, gädda, abborre, lake, mört och braxen fångats. Av särskilt intresse är elfisket i Pineboån samt elfiskena i nedre Brunnsbäcken. Resultatet i Pineboån 1994 visar på mycket höga tätheter av öring, i kontrast till de måttliga öringtätheter som noterats vid övriga provfisken. Den höga öringtätheten kan vara en effekt av att uppvandrande öring kunnat passera vägtrumman under väg 157 hösten 1993 som en följd av den stenutläggning som Vägverket gjorde samma år. Det är möjligt att öringtätheterna resterande år är ett resultat av att trumman inte varit passerbar. I Brunnsbäcken visade elfiskena åren 1990 och 1994 mycket höga tätheter av öringungar, men hade vid provfisket 2010 sjunkit dramatiskt. De höga tätheterna av årsungar 1990 och 1994, i kombination en åldersfördelning bestående av övervägande del årsungar, är ett tecken på att Brunnsbäcken var ett reproduktionsområde för den sjövandrande öringen i Åsunden. Orsaken till de betydligt lägre öringtätheterna 2010 är okänd, men kan bero på att denilrännan i nedre Brunnsbäcken inte varit passerbar. 54

Av visst intresse är även elfiskena i Ätrans huvudfåra samt i de biflöden som mynnar mellan dammarna. Fiskeriverkets elfisken kunde 1982 konstatera förekomst av öring i anslutning till både Vistafors, Timmele och Plate i Ätrans huvudfåra. Vid Timmele och Plate fångades även årsungar av öring som visade på rekrytering. Tabell 15. Elprovfiskeresultat. Täthet anges i antal/100 m 2. Vattendrag Lokal Koordinater (Sweref) Fiskedatum Täthet 0+ Täthet >0+ Övriga arter Alhammarbäck Ned Ågården 6399554-401015 1994-07-12 0 0 Bäc, el, gä Alhammarbäck Alhammar 6399826-402911 1982-07-15 0 0 Abb, flk, la, mö Alhammarbäck Alhammar 6399826-402911 1990-10-24 0 0 La Alhammarbäck Alhammar 6399826-402911 1994-07-12 0 0 Abb, gä, la, sgk Brunnsbäcken Gästgivaregården 6407481-403569 1990-10-24 155,6 132,4 - Brunnsbäcken Gästgivaregården 6407481-403569 1994-07-12 920,8 101,8 El Brunnsbäcken Gästgivaregården 6407503-403572 2010-09-09 47,9 17,8 El, sgk Brunnsbäcken Ned sammanflöde 6407623-402671 2010-09-09 15,4 18,9 El, sgk Bäck fr Snipesjön Nedan fallet 6409031-405093 2010-09-09 0 0 El, gä Bäck fr Ubbarp Uppströms väg 46 6407860-406076 2010-05-14 0 8,1 Bäc Källebackabäck Storegården 6400512-405951 1990-10-24 0 3,0 Bäc, el Kärebäcken 500 m NNO Toragård 6417423-408338 2000-09-18 0 5,7 El, gä Pineboån Kyrkan 6401210-405823 1990-10-24 4,7 22,4 - Pineboån Kyrkan 6401210-405823 1994-07-12 223,6 208,4 El Pineboån Kyrkan 6401210-405823 2010-08-12 27,1 2,4 La Pineboån Kyrkan 6401210-405823 2012-08-03 12,1 7,8 Abb. la, sgk Silebäcken 1 km O Övre Vång 6417646 407806 2000-09-19 64,8 46,8 El Säckebäcken Ned trummynningen 6407682-403005 2010-09-09 20,2 13,8 El, sgk Säckebäcken ONO Törestorp Okänd 2010-05-14 0 0 - Tattarån Såget 6411295 409091 2000-09-19 5,3 50,7 - Ätran Sågen vid Vist 6409086 405789 1982-07-15 0 24,2 Abb, br, el, mö Ätran Bro vid Nybygget 6411567 406769 1982-07-15 0 3,6 El Ätran Timmele kvarn 6412968 406902 1982-07-15 4,2 5,4 Br, bäc, el, gä, la Ätran Timmele Färgeri 6413570-407145 1982-07-15 0 0 El, flk, mö Ätran Plate såg 6416970-407254 1982-07-15 6,2 9,1 El, flk, gä, la, mö Örlidbäcken Örlid 6414917-407758 2000-09-18 21,0 65,6 El, gä Förkortningar: abb=abborre, br=braxen, bäc=bäckröding, el=elritsa, flk=flodkräfta, gä=gädda, la=lake, mö=mört, sgk=signalkräfta 55

7.4 Intervjuundersökningar I samband med förestående förhandlingar i Mål A53/1963, vad gällde ersättning för oförutsedda skador till följd av Åsundens reglering, genomförde fiskerikonsulenten Sune Sander 1965 en blandad undersökning med målet att få en bild av fisk- och kräftbeståndet förändring sedan korttidsregleringen av sjön startade 1941. Bristen på uppgifter rörande fiskbeståndets sammansättning och fångstuttaget grundades undersökningen på dels intervjuuppgifter, dels fångstrapporter som delats ut till fritidsfiskare. Som ett komplement till dessa genomförde Sune Sander ett nätprovfiske våren 1965 (se punkt 7.6). Sander gjorde ett stort antal, cirka 180, personliga besök hos personer som nyttjade fisket i Åsunden. Av dessa var cirka 130 sakägare i målet. Fångstrapporter delades ut till samtliga fiskevårdsföreningar, sportfiskeklubbar och ett antal enskilda personer. Genom annonsering önskade man få en större uppslutning från allmänheten kring fiskerapporteringen. Insatserna ledde till att 40 personer sände in uppgifter om fångstresultat. Resultatet från intervjuerna visade att det var omöjligt att erhålla tillräckligt med säkra uppgifter, vad gäller fisket, från tiden före sjöns reglering. I stället lades fokus på att få fram en avkastningssiffra för 1964 års fångster. Beträffande kräftfisket kunde de intervjuade på ett bättre sätt redogöra för sina fångster. Orsaken till detta var enligt Sander att många av de tillfrågade endast ägnade sig åt kräftfiske, men även att kräftfisket endast bedrevs under en kort säsong. Resultatet från undersökningarna är diversa och berör ett stort antal områden. Av denna anledning redovisas Sanders uppgifter under de punkter som informationen främst berör. 7.5 Makrofyter Makrofytundersökningar har företagits vid tre tillfällen I Övre Åsunden, varav två undersökningar gjordes 1985, dels i samband med en övergripande limnologisk undersökning av Åsunden, Yttre Åsunden och Torpasjön, dels en koncentrerad undersökning av Prångenområdet. I samband med utarbetandet av föreliggande förvaltningsplan gjordes därefter en översiktlig undersökning i augusti 2014. Prångenundersökningen har inte kunnat lokaliseras och resultatet från denna är följaktligen okänt. En rad andra källor nämner både artförekomst och vegetationsutbredning, men härstamningen till dessa uppgifter är ofta oklar. Åsunden, Yttre Åsunden och Torpasjön, en limnologisk undersökning 1985 Som en del av den enskilda undersökning som genomfördes 1985-1986, gjordes i augusti 1986 en mycket översiktlig kartering av den högre vegetationen runt Övre Åsundens grundområden. Notera att begreppet högre vegetation fortsättningsvis ersätts av begreppet makrofyter. Syftet med karteringen var att kartlägga vattenöverståndarnas (övervattensväxternas) utbredning i sjön samt beståndens täthet i de olika områdena, i synnerhet med avseende på bladvass. Övriga typer av makrofyter uteslöts helt i undersökningen. Av resultaten framgick att den klart dominerande vattenöverståndaren i Övre Åsunden var bladvass (Phragmites australis), vilken förekom mycket spritt och i bestånd av varierande täthet. Täta bestånd noterades bitvis utmed sjöns hela strandlinje, möjligen med undantag för den nordligaste delen. Större täta bestånd förekom längs västsidan och i söder, vid exempelvis Store Rör, mellan Alhammars grottor och Alhammars nabb samt Ruggebo. Längs ostsidans mellersta och sydligaste del märktes de tätaste bestånden kring Marbäcksviken och Ramnö. Övriga noterade arter var säv (Schoenoplectus lacustris), vattenpilört (Polygonium amphibium), gul Notblomster näckros (Nuphar lutea), sjöfräken (Equisetum fluviatile), jättegröe (Glyceria maxima) och kaveldun (Typha sp.). Bland dessa arter var säv den mest spridda med bestånd både utmed ost- och västsidan. Resterande arter tycks ha haft en relativt sparsam utbredning. Av särskilt intresse är att jättegröe, kaveldun och täta vassbestånd indikerar näringsrika förhållanden. För bladvass gäller dock näringstillståndet i sedimentet, inte vattenmassan. Gällande bedömning av näringstillståndet i övre Åsundens grundområden visar resultaten på inslag av såväl god som lägre näringstillgång. Utförarna av undersökningen ser en tydlig koppling mellan lokala skillnader och 56

utsläpp från avlopp, markläckage från odlingsmarker m.m. Mot den bakgrunden är det förväntat att några av de tätare bladvassbestånden observerades utanför stugområden, liksom att jättegröe växte vid Ulricehamns reningsverk och kaveldun i Fästeredssund. Utförarna jämför även resultaten med den beskrivning som Gillberg gör i sin artikel om Åsunden, i tidskriften Västergötlands natur år 1951. Gillberg klassificerar där Åsunden som medeloligotrof (relativt näringsfattig). Vidare återger han en bild av att bladvass förekom sällsynt utmed stränderna medan säv däremot var välspridd. Därmed kunde det konstateras att utbredningen av vass hade ökat avsevärt mellan 1950 och 1985. Översiktlig makrofytinventering 2014 Som en del i arbetet med föreliggande förvaltningsplan genomförde undertecknad en makrofytinventering i Övre Åsunden, i slutet på augusti 2014. Inventeringen var mycket översiktlig och begränsad till den sydligaste delen av sjön. Den geografiska omfattningen var stränderna mellan utloppen (till Yttre Åsunden) och Tvärö på västsidan och Yttre Sandslätt på östsidan. Inventeringen skedde från båt i klar väderlek. Krattning av sandigdyiga bottnar utfördes på några platser mellan Tvärö och Ruggebo. Liksom vid undersökningen från 1985 var den klart dominerande vattenöverståndaren bladvass, vilken förekom i stort sett längs hela den studerade strandlinjen. Beståndens täthet och utbredning varierade, från utbredda och relativt täta i vikarna, till smala, lite glesare bestånd på övriga platser. Störst bestånd växte längs den västra obebyggda sidan av Fästeredssund, i Ruggeboviken, mellan Tvärö och fastlandet, och utmed Björkholmen. Bestånd av sjösäv förekom relativt spritt tillsammans med vassen. Övriga noterade arter var vattenskräppa (Rumex hydrolapathum), vattenpilört, gul näckros, sjöfräken, hårslinga (Myriophyllum alterniflorum), smal vattenpest (Elodea nuttallii), ålnate (Potamogeton perfoliatus), grovnate (Potamogeton lucens) och gropnate/trubbnate (artbestämningen osäker). Av vattenlevande mossor påträffades näckmossa (Fontinalis dalecarlica). Bottnarna (mjukbottnar) inom den krattade strandzonen föreföll ömsom närmast vegetationslösa, ömsom rikligt beväxta med ålnate, hårslinga, vattenpest och grovnate. Bestånd av vattenskräppa märktes endast vid bron mellan Övre och Yttre Åsunden, tillsammans med tät vass. Vattenpilört förekom i större bestånd på ett flertal platser medan gul näckros syntes mer sällan. Smal vattenpest är en invasiv art som i vissa fall har en så pass negativ påverkan på den limniska miljön att den måste bekämpas. Sedan några år är arten etablerad i Åsunden och orsakar lokalt en del problem. Enligt Peter Wredin upptäcktes den i början av 2000-talet. Den växte till explosionsartat men efter några år minskade beståndet för att sedan ha varierat i täthet. Faktaruta. Smal vattenpest Smal vattenpest fördes sannolikt in från Nordamerika till Europa under 1900-talet och har spridits i svenska vatten från akvarier och botaniska trädgårdar. Arten är fortfarande betydligt mer sällsynt än vanlig vattenpest, men tycks nu få allt större spridning och även konkurrera ut den vanliga vattenpesten. Den sprider sig vegetativt genom att bitar av växten slår rot, i företrädesvis kalk- och näringsrika vatten och sediment där den snabbt bildar täta bestånd som sträcker sig ända upp till vattenytan. I näringsrika vatten är smal vattenpest oerhört konkurrensstark och kan helt tränga ut såväl andra växtarter som djurarter. Dels förhindrar beståndens täta växtmassa att solljuset tränger ner i vattnet och förändrar därigenom miljön, dels förändrar de näringsförhållandena i vattnet då stora mängder biomassa bryts ner och ökar på eutrofieringen. Täta bestånd orsakar dessutom stora problem för båttrafik, fiske, badliv m.m. De lagliga metoder som används för bekämpning av vattenväxter är manuellt upptag, slåtter, täckning, rotorkultivation och halmutläggning. Notera att innan åtgärder genomförs mot invasiva främmande vattenväxter, bör samråd med länsstyrelsen ske. 57

Uppgifter om Övre Åsundens vegetation i andra källor Det kan påpekas att det förekommer uppgifter om ytterligare arter, och vegetationens utbredning, i andra källor. Sune Sander gör 1965 en kort kommentar om vegetationsutbredningen då han menar att den får betecknas som sparsam i norra delen av sjön, medan den i den södra delen ökar med vad djupförhållandena tillåter. En översiktlig beskrivning av vattenvegetationen görs 1976 av Länsstyrelsen i Älvsborgs län, där det framgår att det på de ofta flacka stränderna gör att det på de flesta ställen finns åtminstone någon vass, samt att vassarna är mycket breda och täta i vissa vikar. Bladvassen dominerar, men kring bladvassruggarna växer ofta sjösäv i täta bestånd och utanför vassbältet kan flytbladsväxter som t.ex. gul näckros, gäddnate (Potamogeton natans) och vattenpilört förekomma. Smalbladigt kaveldun (Typha augustifolia) är beståndsbildande på några ställen, t.ex. i Fästeredssund och i norra delen av sjön växer tämligen mycket jättegröe. Grundområden är ofta tätt överväxta med sjöfräken. I rapporten anges att vassarna brett ut sig kraftigt under senare år. Arne Johlander refererar i sin provfiskeutvärdering (1982) till en tidigare kartering, möjligen den naturinventering som beskrivs ovan, som visar att ca 160 hektar av Åsundens yta är vassbevuxen. I Naturvårdsprogrammet för Ulricehamn (Länsstyrelsen i Älvsborgs län, 1985) anges att vegetationen är sparsam, men att det på vissa ställen förekommer mäktiga vassbälten. I programmet nämns förekomst av smalkaveldun, ålnate, gräsnate och grovnate, varav ålnate och grovnate påträffades även vid den översiktliga makrofytinventeringen 2014. Vad gäller gräsnate (Potamogeton gramineus) utgör naturvårdsprogrammet den enda kända referensen. Gräsnate anses vara en indikator på oligotrofa näsringsförhållanden. Grovnate Uppgifter om den rödlistade bandnaten (Potamogeton compressus) (NT), finns t.ex. i en av Länsstyrelsens databaser och i Länsstyrelsen i Älvsborgs läns rapport 1989:9. I Artportalen finns en uppgift från 1997 om krusnate (Potamogeton crispus) vid Tvärön, där den anges växa tillsammans med grovnate och ålnate, två arter som sågs växa rikligt på platsen även vid inventeringen 2014. Krusnate anses som ganska sällsynt men är inte rödlistad som bandnate. Båda arterna växer framförallt i näringsrika sjöar. Faktaruta. Makrofyter Makrofyter är makroskopiska ( storvuxna ) vattenväxter som växer i eller nära vattnet inom sjöarnas grundområden. Många arter har förmågan att leva såväl helt under vattenytan som på fuktiga stränder. Andra arter kan enbart existera i en typ av miljö. Makrofyter delas bl. a in i typerna undervattensväxter, övervattensväxter, flytbladsväxter och fritt flytande växter. Växtsamhällenas sammansättning styrs av solljus, näringsstatus och bottensubstratets beskaffenhet. Makrofyter har en betydande roll i ett sjöekosystem, genom att stå för en del av primärproduktionen, utgöra skydd, substrat och föda. Växtsamhällena är även viktiga för cirkulationen av näringsämnen. Inventering av makrofyter ger information om förekommande naturvärden och miljöpåverkan. Genom en övervakning får man en bild av såväl negativa som positiva förändringar, som exempelvis försvinnande av arter och minskad eller ökad eutrofiering. 58

7.6 Nätprovfisken 7.6.1 Nätprovfiskena 1965 och 1981 Våren 1965 utfördes det första nätprovfisket i Åsunden. Provfisket ingick som en del i en undersökning att utröna förändringar hos fiskbeståndet som en följd av Åsundens reglering (Mål A 53/1963), rörande ersättning för oförutsedda skador (se kapitel 12). Eftersom det saknades äldre provfisken eller andra typer av biologiska undersökningar baserades kartläggningen av fiskeskadorna i första hand på intervjuuppgifter och fiskerapporter. Provfisket var ett komplement till intervjuer och fiskerapporten och syftade främst till att ge en bild av det dåvarande fiskbeståndet, tillgången på fisk och eventuella fiskesvårigheter (Sander, 1965). Initialt var tre provfisken planerade, vardera vår, sommar och höst, men undersökningen avbröts efter att det inledande vårprovfisket genomförts i månadsskiftet april-maj 1965 (Sander, 1965; Johlander, 1981). Orsaken till avbrottet var att målet rörande oförutsedda skador lades vilande i avvaktan på förlikning. Ett uppföljande provfiske genomfördes 1981 med syftet att få en översiktlig bild av fiskbeståndet i sjön. Resultaten från provfisket skulle ligga till grund för utrönande av vilka fiskevårdsåtgärder som måste komma till utförande för sjöarna samt som underlag för bedömande av eventuella nödvändigheten av att ett fiskevårdsområde bör komma till stånd (Sander 1981). Provfisket genomfördes på motsvarande sätt som 1965, d.v.s. med samma utrustning och metodik. Tidpunkten för genomförandet skiljde sig emellertid åt då provfisket 1981 genomfördes under sommaren, i månadsskiftet juli-augusti. Fångstuppgifter Exakta fångstuppgifter från provfiskena 1965 och 1981 saknas. Sander anger dock i ett yttrande att totalfångsten fördelade sig enligt följande; gädda 11,3 %, abborre 16,0 %, gös 7,4 %, lake 0,7 %, mört 53,4 %, braxen 8,7 % och sutare 1,7 %. Utöver dessa fångades öring, regnbåge, siklöja, gers, sarv och benlöja. De sistnämnda arterna uppnådde var för sig inte en procent av fångsten. Det framgår inte tydligt om Sander avsåg viktprocent, men med tanke på bland annat gäddans höga andel är detta sannolikt. Samma arter fångades vid provfiskena 1981 och 1965, men fördelningen mellan de olika arterna är osäker då de enda tillgängliga uppgifterna härrör från ett diagram. Den dominerande arten 1981 var mört med drygt 40 % av fångstvikten, följd av abborre med cirka 30 % av vikten. Övriga arter fördelade sig ungefär enligt följande; gös 15 %, gädda 3 %, braxen 5 % och sarv 5 %. Övriga arter utgjorde en mycket liten andel av biomassan. Sammantaget visar provfiskena på tydliga differenser mellan åren. Andelen vitfisk sjönk markant samtidigt som gös och abborre ökade. Viktigt att tänka på i sammanhanget är dock den tidsmässiga differensen mellan fisketillfällena. Eftersom provfisket 1965 under våren är det inte osannolikt att resultatet påverkats av lekande vitfisk vilket i så fall kan ha lett till en överskattning av vitfiskbeståndet. Värt att notera är att de pelagiska fisken som gjordes inte täckte in hela vattenpelaren utan endast placerades i sjöns absoluta ytvatten. Detta innebär att siklöjans huvudsakliga uppehållsplats inte undersöktes och att artens andel av fiskbiomassan därför underskattades. Av visst intresse är den kraftigt minskade fångsten av gers mellan 1965 och 1981. Johlander nämner försämrade syreförhållanden vid botten som möjlig orsak. Utöver Johlanders hypotes kan det inte uteslutas att ökad predation från gös bidragit till ett minskande bestånd av gers. Som en del av undersökningen 1965 gjordes en åldersanalys på elva gösar. Sötvattenslaboratoriet genomfördes åldersanalysen och utförde en tillbakaräkning. Resultatet från tillbakaräkningen redovisas i en jämförelse med ett antal andra sjöar i kapitel 10.1.3. 59

Åtgärdsförslag 1981 Som nämnts ovan syftade resultaten från provfisket 1981 till att leda fram till förslag på fiskevårdande åtgärder i Åsunden. Åtgärdsförslagen var inriktade på dels vård och bevarande av ett produktivt fiskbestånd (med fokus på de attraktivaste arterna), dels att på ett bättre sätt tillgängliggöra fiskemöjligheterna för fiskerättsinnehavare och allmänheten. Förslagen som togs upp i rapporten beskrivs kortfattat i det följande. Skydd mot miljöförstörande utsläpp till sjön. Bildande av fiskevårdsområde Visst skydd för gösen a) Skydd mot ett för hårt fisketryck b) Minskad konkurrens från andra fiskarter Vegetationsbekämpning Gynnande av kräftbeståndet Förstärkning av öringbeståndet Bildande av fiskevårdsområde för hela sjön Information mm kring fiskemöjligheterna Fisketillsyn Serviceanläggning med t.ex. båtuthyrning 7.6.2 Nätprovfisket 2013 Provfisket 2013 genomfördes inom ramen för utarbetandet av föreliggande Utvecklings- och förvaltningsplan för Åsunden. Till skillnad mot provfiskena 1965 och 1981 utfördes nätprovfisket enligt den nu gällande standardiserade metodiken för nätprovfiske i sjöar (Undersökningstyp Provfiske i sjöar, vers 1:3, 2013-04-11). Nätprovfiske Vid provfisket fångades abborre, mört, braxen, gers, gös, lake, sarv, siklöja, sutare, benlöja och öring. Dessutom lossnade en gädda i samband med vittjning. Resultatet visar att abborre är den dominerande fiskarten, både vad gäller antal och vikt i fångsten. Artfördelningen i fångsten framgår av nedanstående figur 2. Provfisket påvisar en fungerande reproduktion för de flesta arterna, frånsett att beståndet av siklöja synes vara svagt och reproduktionen dålig. Avvikande resultat från det förväntade kan noteras även vad gäller gös. Provfisket indikerade att större gös i första hand uppehöll sig i sjöns strandzon på mellan 2-4 meters djup, inte i sjöns pelagial. Tänkbara förklaringar är födobrist i pelagialen, t.ex. som ett resultat av ett svagt bestånd av siklöja, alternativt en relativ syrebrist på djup understigande 10 meter. På 10 meters djup uppgick syrehalten till 5,6 ppm/liter och sjunker därefter till drygt 4 ppm/liter. Gösens känslighet för låg syrehalt kan ha inneburit att den inte uppehöll sig på djup under 9 meter. Provfisket påvisade även en svag rekrytering av årsungar 2013. Den bakomliggande orsaken till detta är okänd, men potentiella faktorer belyses i kapitel 10.1.3. Jämfört med de tidigare provfiskena har andelen vitfisk minskat tydligt. Antas detta, trots de olika metodikerna som använts, vara korrekt, innebär det en tydlig förändring av artsammansättningen i Åsunden. Eftersom en hög andel vitfisk indikerar eutrofiering, bör resultatet i så fall tolkas som att näringsbelastningen minskat på Åsunden. Slutsatsen blir således att Åsunden blivit friskare och återgått mot en naturligare artsammansättning. Beräkningen av EQR8 visar att den ekologiska statusen sammantaget är god i Åsunden. Provfisket indikerar dock hög näringspåverkan på Åsunden. Hög relativ biomassa och högt relativt antal individer per nätansträngning är tydliga indikatorer på näringspåverkan. 60

Antal inhemska arter Artdiversitet: Simpsons D (antal) Artdiversitet: Simpsons D (vikt) Relativ biomassa av inhemska arter Relativt antal av inhemska arter Medelvikt i totala fångsten Andel potentiellt fiskätande abborre Kvot abborre/karpfisk Medel Klass Jämförvärde Vikt Abborre Benlöja Braxen Gers Gös Lake Mört Sarv Siklöja Sutare Öring Antal Abborre Benlöja Braxen Gers Gös Lake Mört Sarv Siklöja Sutare Öring 23,7% 2,0% 11,7% 0,1% 19,5% 0,9% 0,5% 1,6% 1,8% 15,2% 3,5% 3,6% 0,0% 17,3% 0,3% 0,5% 0,1% 0,1% 1,0% 38,9% 57,8% 0,0% Figur 2. Artfördelning avseende antal och vikt. 5 4 3 Jämförvärde 0,61 0,54 0,90 0,80 0,90 0,55 1,00 0,80 0,60 2 0,38 0,40 1 0 0,09 0,18 0,20 0,00 Figur 3. Ekologisk status i Åsunden 2013. (Blå = hög status, grön = god status, gul = måttlig status, orange = otillfredsställande status, röd = dålig status). Faktaruta. Standardiserat nätprovfiske Standardiserade nätprovfisken används vid undersökningar av fiskbestånd i sjöar, t.ex. inom länsstyrelsernas kalkeffektuppföljning eller miljöövervakning. Den standardiserade metodiken avser såväl material som under-sökningens utförande för att i möjligaste mån ge möjlighet att på ett tillfredsställande sätt kunna jämföra tidsserier. Metoden ger information om en mängd parametrar, t.ex. artsammansättning, relativ abundans hos de enskilda arterna samt arternas längdsammansättning. Med ledning av denna information kan slutsatser dras om t.ex. miljöstörningar, vattenkemiska förändringar, förekomst av inom- och mellanartskonkurrens, tillväxt och åldersfördelning. 61