EN GRAV FRÅN ROMERSK JÄRNÅLDER I INGESARVEN

Rapport Länsmuseet Gävleborg 2009:02 EN GRAV FRÅN ROMERSK JÄRNÅLDER I INGESARVEN Slutundersökning RAÄ 113 Bergsjö socken Nordanstigs kommun Hälsingland 2008 Inga Blennå

Länsmuseet Gävleborgs rapportserie Rapportserien innefattar rapporter inom länsmuseets verksamhetsområden arkeologi, bebyggelsehistoria, byggnadsvård, kulturmiljövård, etnologi, konst- och kulturhistoria. Du kan själv ladda hem rapporter i PDF format från museets hemsida eller beställa kostnadfritt i PDF format inger.eriksson@xlm.se eller 026-65 56 42. Rapporter (tryckt), böcker och mycket annat kan Du köpa/beställa i länsmuseets butik butiken@xlm.se eller 026-65 56 35. Länsmuseet Gävleborg Södra Strandgatan 20. Box 746, 801 28 Gävle Tel 026-65 56 00 www.lansmuseetgavleborg.se

EN GRAV FRÅN ROMERSK JÄRNÅLDER I INGESARVEN Slutundersökning RAÄ 113 Bergsjö socken Nordanstigs kommun Hälsingland 2008 Rapport 2009:02 Inga Blennå EN GRAV FRÅN ROMERSK JÄRNÅLDER I INGESARVEN 1

Perioder under järnåldern Äldre järnålder 500 f. Kr. 500 e. Kr. Yngre järnålder 550 1050 e. Kr. Förromersk järnålder 500 f. Kr. 0 Romersk järnålder 0 400 e. Kr. Folkvandringstid 400 600 e. Kr Vendeltid 600 800 e. Kr. Vikingatid 800 1050 e. Kr. Utgivning och distribution: Länsmuseet Gävleborg Box 746, 801 28 Gävle Telefon 026-65 56 00 Hemsida www.lansmuseetgavleborg.se Länsmuseet Gävleborg 2009 Omslagsbild: Sållning av grävmassor. Foto: Inga Blennå ISSN 0281-3181 Print: Länsmuseet Gävleborg 2 LÄNSMUSEET GÄVLEBORG

INNEHÅLL Bakgrund... 5 Målsättning och metod... 5... 5 Resultat och tolkning... 7 Fynd av kamfragment... 8 Brända ben... 9 Datering... 9 Avslutning... 9 Sammanfattning... 9 Administrativa uppgifter... 10 Referenser... 10 Bilaga 1. Analys av brända ben. Bilaga 2. Resultat av C14-datering. EN GRAV FRÅN ROMERSK JÄRNÅLDER I INGESARVEN 3

Bild 1. Den röda punkten markerar den undersökta graven RAÄ 113 i Bergsjö socken. Skala 1:10 000. Ur Fastighetskartan Lantmäteriverket Gävle 2008. Medgivande I 2008/1787. 4 LÄNSMUSEET GÄVLEBORG

BAKGRUND Länsmuseet har slutundersökt en grav RAÄ 113, Bergsjö socken, Nordanstigs kommun. Undersökningen utfördes på uppdrag av fastighetsägaren med tillstånd av Länsstyrelsen. Uppdraget föranleddes av fastighetsägarens planer på att uppföra en ekonomibyggnad på platsen. Fornlämningen var belägen i direkt redan vid fornminnesinventeringen på 1950-talet. Undersökningen utfördes under två dagar i juni månad år 2008. Fältpersonal var Maria Björck och Inga Blennå. MÅLSÄTTNING OCH METOD Målsättningen för undersökningen var att se hur stor del av graven som fanns kvar samt att undersöka och dokumentera de kvarvarande resterna. Torvlagret avlägsnades manuellt, lämningen fotograferades, ritades i plan och ett koordinatsystem utsattes. Graven grävdes med spade och skärslev och grävmassorna sållades. Den östra delen banades av med maskin med hjälp av fastighetsägaren. TOPOGRAFI OCH FORNLÄMNINGSMILJÖ Bergsjö socken består av stora delar skogsmark samt en kuperad dalgång med ett centralt sjösystem. Socknens järnåldersbebyggelse har huvudsakligen legat i anslutning till vattendrag och sjöar. Flertalet fornlämningar ligger vid Storsjön, Kyrksjön, Kyrkbyån och Älgeredssjön. Mindre koncentrationer av järnålders- 1992:22). Under äldre järnålder har Hälsinglands bebyggelse huvudsakligen legat i landskapets nordöstra delar. De fornlämningar som åskådliggör bebyggelsen är husgrunder och enstaka gravhögar, stensättningar samt gravfält. Bergsjö socken har, tillsammans med Jättendal, störst antal registrerade husgrunder Möjligen är sockennamnet ett äldre kyrkplatsnamn där sjön fått sitt namn av den gen bildats under medeltiden och kommer sannolikt av betydelsen arvejord och har dateras till äldre järnålder. Bland annat har i Bergsjö Kyrkby en grav under- Graven utgjordes av en oregelbunden stensättning med mittblock. Ingen tydlig avgränsbar gravgömma framkom och sannolikt har graven utsatts för plundring. De fynd som hittades utgjordes av brända ben, tre kamfragment och sju järnfrag- Lars Liedgren har i avhandlingen Hus och gård i Hälsingland studerat agrar bebyggelse och bebyggelseutveckling i norra Hälsingland under äldre järnålder. Han menar att den fasta bebyggelsen i landskapet var etablerad vid år 200 efter hus. Gravar från yngre romersk järnålder och framåt har anlagts nära husen. De ligger inom gårdstomten, vilken vanligen utgörs av en yta vars diameter inte brukar vara större än 150 meter. Om bebyggelsen varit kortvarig är däremot ytan mindre. De vanligast förekommande gravtyperna utgörs av runda högar och runda övertorvade stensättningar. Alla gravar har inte anlagts på samma plats inom gårdstomten och hela befolkningen har heller inte gravlagts i synliga EN GRAV FRÅN ROMERSK JÄRNÅLDER I INGESARVEN 5

dominerande även om skelettgravskick kunde förekomma. Under äldre järnålder 1987:184). Det vanligaste gravskicket i Hälsingland under äldre järnålder betyder att det sot- och kolblandade lagret med brända ben och eventuella Bild 2. Graven före avtorvning. Bilden tagen från söder. Bild 3. Graven efter avtorvning. Bilden tagen från söder. 6 LÄNSMUSEET GÄVLEBORG

Bild 4. Planritning grav RAÄ 113. RESULTAT OCH TOLKNING Graven var belägen på en gårdsplan inom fastigheten Bygget, Ingesarven 5:1, Bergsjö socken, Nordanstigs kommun. Den låg mellan en ladugård och en ekonomibyggnad på jordbruksfastigheten. Ägaren avser att bygga ut ladugården på den plats där lämningen låg. Graven var skadad redan vid Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering år 1956. Då konstaterades att anläggningens södra och mittersta delar var bortschaktade. I norra kanten fanns då en kraftledningsstolpe. Vid revideringsinventeringen år 1982 redovisades den som en rest av en gravhög, 8 9 meter i diameter och 0,6 meter hög. Den kvarvarande vallen angavs vara 3,5 meter lång och 3 meter bred. Även den norra kanten hade skador. Vid undersökningen framkom att graven ursprungligen varit rund och 8 meter i diameter. Den utgjordes av ett jordblandat röse uppbyggt av 0,05 0,5 m stora stenar och bestod nu av en bågformig vall som var ca 9 meter lång, 2 2,5 m bred och 0,4 0,6 meter hög. Vid grävningen framkom inget uttalat brandlager utan ben. Benen föreföll ligga spridda men med något tätare koncentration i vallens norra del. I samma område fanns också fem kamfragment. Sydöst om vallen hittades fem obestämbara järnfragment. I vallens södra del fanns en hel del i senare tid påförd odlingssten. Ytligt framkom en del recent material som spikar, glas och porslin. I utkanten av anläggningens norra del fanns en yngre störning i form av en cementliknande häll. EN GRAV FRÅN ROMERSK JÄRNÅLDER I INGESARVEN 7

Hela centrala och östra delarna av graven visade sig vara bortschaktade. Skadan kan sannolikt skett i samband med byggnationen av den intilliggande ladan. Det befogad. Skadan i norra delen är störningar efter den kraftledningsstolpe som nämndes i inventeringen från 1950-talet. FYND AV KAMFRAGMENT Kammar eller delar av kammar är ett vanligt fynd i gravmaterial från järnåldern. De är ofta tillverkade av älghorn och förekommer i både kvinno- och mansgravar. Under slutet av romersk järnålder börjar sammansatta enkelkammar förekomma. De består av två stödskenor som håller samman ett antal tandskivor till Dekor eller annan utformning går inte att urskilja och det var därför inte möjligt att använda fragmenten till typbestämning och datering. Bild 5. En sammansatt enkelkams olika delar. Bild 6. Kamfragment funna i graven RAÄ 113. 8 LÄNSMUSEET GÄVLEBORG

BRÄNDA BEN Den osteologiska analysen utfördes av osteolog Anna Kjellström vid Totalt framkom 48,4 g väl brända ben. Materialet innehöll endast benfragment från människa. Det rör sig om en ung individ, troligen i tidig vuxen ålder eller något yngre. Någon könsbestämning var inte möjlig att göra. Benen var rena, utan spår efter sot. Det har också tidigare visat sig att ben i brandgravar från järnålderns första århundraden ofta är rentvättade. DATERING De brända benen skickades även för 14 C-datering till Ångströmlaboratoriet i Uppsala. Benen daterades till 1740±45BP vars kalibrerade värde med 95,4 % säkerhet ligger i tidsintervallet 140 420 efter Kristus. Kalibreringen visar att innebär att graven sannolikt anlades under yngre romersk järnålder. AVSLUTNING Under äldre järnålder har på platsen sannolikt funnits en gårdstomt med bebyggelse och gravläggningar. Den undersökta graven har legat nära bebyggelsen som mycket väl kan ha haft samma placering som dagens boningshus. Under hur lång tid bebyggelsen funnits och hur omfattande den varit kan däremot inte undersökta graven har en ung människa gravlagts under romersk järnålder. Om det är en kvinna eller man är oklart men vederbörande har fått med sig sin kam i graven. Graven har troligen skadats i historisk tid vid byggandet av den intilliggande ekonomibyggnaden. SAMMANFATTNING Länsmuseet Gävleborg har undersökt en grav, RAÄ 113 Bergsjö socken i Hälsingland. Graven var redan tidigare skadad och vid undersökningen kunde vall fanns kvar i den västra delen av lämningen. Vid undersökningen framkom brända ben samt fragment av en kam i vallens inre del. Benen kom från en ung individ. Någon könsbestämning var inte möjlig att utföra, en datering av benen visar däremot att tyngdpunkten ligger i tidsintervallet mellan 240 350 efter Kristus. EN GRAV FRÅN ROMERSK JÄRNÅLDER I INGESARVEN 9

ADMINISTRATIVA UPPGIFTER Länsstyrelsens beslut: 431-9924-08 Lägesangivelse: Ingesarven 5:1, Bergsjö socken, Nordanstigs kommun, Hälsingland, Gävleborgs län. Fastighetskarta 16H3c. Koordinater: X6868347, Y1563436 REFERENSER Tryckta källor Bennett, A. 1987. Graven religiös och social symbol, Stockholm. Brink, S. 1984. Ortnamn i Hälsingland, Stockholm. - 1990. Sockenbildning och sockennamn., Uppsala. - 1994. Hälsinglands äldre bebyggelsehistoria. I: Hälsinglands bebyggelse före Liedgren, L. 1992. Hus och gård i Hälsingland, Umeå. ning. Slutredovisning 2003- Dnr 1889/320. Länsmuseet Gävleborg. 10 LÄNSMUSEET GÄVLEBORG

ANALYS AV BRÄNDA BEN RAÄ 113, BERGSJÖ SN, HÄLSINGLAND BILAGA 1 Anna Kjellström, OFL Augusti 2008 Inledning På uppdrag av antikvarie Inga Belnnå gjordes en osteologisk analys under en dag i augusti 2008 vid Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet, av osteolog Anna Kjellström. Skelettmaterialet är påträffat som arkeologiska undersökningen utfördes av Länsmuseet Gävleborg. Material och Metod är omkring 4 cm men medelstorleken är ca 0,5 cm. Alla fragment är väl brända, hårda och fragmenterade med en vitgrå färg. Vid den okulära undersökningen skelettdel och skelettsida. För åldersbedömning av biologisk ålder studerades Genomgående måste tafonomiska faktorer som kan ha påverkat de kremerade osv. har format benmaterialets slutliga fragmentstorlek och utseende. Generellt Resultat och diskussion mycket rena och inga spår efter sot kunde observeras. Analyser av brandgravsmaterial från järnåldern har visat att rentvättade bensamlingar vanligtvis hittas under periodens första århundraden och att bruket att rengöra benen blir mer exempel på gravar med rentvättade ben även från vikingatid. Färgen och karaktären hos benfragmenten antyder en förbränningsgrad på sannolikt över 800-900 torna visar att individen kremerades med mjukvävnad, dvs. det var inte äldre individ har konstaterats och endast en liten del av denna individs skelett. Detta eftersom skelettet från en kremerad vuxen individ i medeltal anses väga ca. 3 kg med i materialet. Vid åldersbedömningen visar storleken och fusioneringen hos underkäken - användas för att få en bättre uppfattning om ålder hos individen men helst bör EN GRAV FRÅN ROMERSK JÄRNÅLDER I INGESARVEN 11

Benslag Sida Del Vikt (g) N Övrigt Mandibula dx/sin spina mentalis 0,95 1 tydligt muskelfäste, väl fusionerad Os Temporale dx proc. zyg. 1,5 1 skarpa tunna drag hos proc. zyg. Os Zygomaticum facies orbitalis 0,37 1 rak vinkel (dvs. ej margo usp.-orb.) Os Parietale margo squamosus 0,33 1 Femur sin collum femoris (med.) 4,59 1 Suturalben 0,67 2 ca. 3 mm tunna Neurocranium 4,37 14 ca. 3 mm tunna Viceral cranium 2,38 8 Ossa longa 11,91 17 Indeterminata 21,3 160 Tot: 48,37 206 Tabell 1. Översikt över det analyserade benmaterialet från RAÄ 113 Bergsjö sn. närheten till fjällsuturen, av naturen mycket tunt och kan därför göra en bedömning osäker. Två suturalben har emellertid också påträffats. Dessa extra ben sitter vanligen relativt högt placerade i skallsömmen mellan nackben och möjligen i sena tonår eller i tidig vuxen ålder. Inga fragment kvarhöll några spår av könsindikerande drag. Inga patologiska förändringar eller fragment från andra arter noterades i materialet. derade förutom delar av en vuxen människa även rester efter ett får eller get. Litteratur Gejvall N.-G. 1978. Förbränd men icke förintad- några drag ur kremationsforskningens historia. I: Nordisk Medicinhistorisk Årsbok 1978. Holck P. 1996. Cremated bones. A medical-anthropological study on archaeological material in cremations burials. Anthropologiske skrifter 1. 2nd revised ed. Oslo. Kjellström A. 1995. Bergsjö 57. Osteologisk analys av ben från Bergsjö socken, Hälsingland. Rapportserie från Osteologiska enheten, Statens historiska museum. Osteologisk rapport 1995:16. Lyman R.L. 1994. Vertebrate taphonomy. Cambridge University Press: Cambridge. Shipman, P. & Foster, G. & Schoeninger, M. 1984: Burnt bones and teeth: an experimental study of colour, morphology, crystal structure and shrinkage. Journal of Archaeological Science 11:307-325. Sigvallius B. 1994. Funeral Pyres. Iron Age Cremations in north Spånga. Theses and Papers in Osteology. Sockholm. Ubelaker D.H. 1989. Human Skeletal Remains. 2nd ed. Taraxacum Press: Washington D.C. 12 LÄNSMUSEET GÄVLEBORG

EN GRAV FRÅN ROMERSK JÄRNÅLDER I INGESARVEN 13 BILAGA 2

14 LÄNSMUSEET GÄVLEBORG

EN GRAV FRÅN ROMERSK JÄRNÅLDER I INGESARVEN 15

16 LÄNSMUSEET GÄVLEBORG