NJA I sid 1967:313 (Nummer i NJA 1967:63) 67-06-20

Page 1 of 7 NJA I sid 1967:313 (Nummer i NJA 1967:63) 67-06-20 Rättspraxis i litteraturen Aktiebolag, vars verksamhet enligt bolagsordningen har till föremål att driva kvarnrörelse, har på bolagsstämma beslutat överlåta den fastighet, vari rörelsen bedrives, och viss annan rörelseegendom samt förbinda sig att under viss längre tid icke bedriva handelsförmalning. Fråga, i mål om klander av stämmans beslut, om detta strider mot aktiebolagslagen och bolagsordningen. (Jfr 1924 s. 186.) Överkontrollören Nils C:s hustru Maj C, Elin W och Wera P är systrar och jämte fil. mag. Inga-Britt A-S döttrar till kvarnägaren J. E. A, vilken 1939 förvärvade samtliga aktier i Augerums kvarnaktiebolag, Torskors. Dettas aktiekapital utgjorde 210 000 kr., fördelat på 210 aktier nominellt 1 000 kr. Av aktierna ägde Nils C 1, Maj C 79, Elin W 59 och Wera P 71. Enligt gällande bolagsordning hade bolagets verksamhet till föremål att driva kvarnrörelse och annan därmed förenlig rörelse. Denna hade sedan många år tillbaka bedrivits å de av bolaget ägda fastigheterna Augerums kvarn 11 och Mölletorp 14 i Augerums socken, Lyckeby kommun, och hade sedan ungefär 10 år skötts av makarna C, av vilka Maj C varit verkställande direktör. Åtminstone sedan d. 12 aug. 1963 utgjordes styrelsen av Elin W, Wera P och Nils C med Maj C, Inga-Britt A-S och Wera P:s man som suppleanter. Sedan styrelsen d. 10 april 1965 uppsagt Maj C från hennes tjänst som verkställande direktör och beslutat att omedelbart skilja henne från befattningens utövande, valdes vid ordinarie bolagsstämma d. 26 april 1965 Elin W, Wera P och advokaten K. Srumpel till ordinarie styrelseledamöter samt Elin W:s och Wera P:s män till suppleanter. Beslutet registrerades d. 19 maj 1965. Vid extra bolagsstämma d. 5 maj 1965, då makarna C icke var närvarande, beslöts enhälligt att till direktören Sven J, Lindesberg, försälja bolagets nämnda två fastigheter med tillhörande vattenfall, bolagets samtliga fasta och lösa inventarier med undantag för lastbilar, samt bolagets förmalning, varumärken och goodwill för en köpeskilling av 280 000 kr., varav 150 000 kr. för fastigheterna, att av J tillträdas d. 1 juli 1965. Vidare beslöts att upprättat kontraktsförslag samtidigt skulle undertecknas av bolaget. I köpeavtalet förekommer en så lydande konkurrensklausul: "Bolaget förbinder sig att under tiden fr. o. m. d. 1 juli 1965 t. o. m. utgången av år 1985 icke -- vare sig direkt eller indirekt -- utan J:s eller dennes rättsinnehavares skriftliga medgivande bedriva handelsförmalning samt ej heller i något avseende stödja eller främja verksamhet, som hittills bedrivits av bolaget. Förbudet gäller även de aktieägare i bolaget, vilka enligt påskrift å avtalet skall påtaga sig denna förpliktelse. Därest brott mot denna bestämmelse förekommer, skall bolaget respektive aktieägaren för varje gång så sker till J erlägga ett vite av 100 000 kr. Visar J större skada svarar bolaget respektive aktieägaren jämväl för denna." -- Elin W och Wera P förband sig genom påskrift å köpeavtalet att respektera konkurrens förbudet. Sedan makarna C d. 18 maj 1965 till Östra och Medelsta domsagas HR inkommit med ansökan om stämning å bolaget, yrkade de att HR:n med stöd av 138 aktiebolagslagen

Page 2 of 7 måtte upphäva bolagsstämmobeslutet d. 5 maj 1965, enär detsamma stred mot bestämmelserna i aktiebolagslagen och mot den i bolagsordningen gjorda preciseringen av föremålet för bolagets verksamhet. Bolaget bestred makarna C:s talan under påstående i första hand, att bolaget varit berättigat att sälja anläggningstillgångarna och med hänsyn till föreliggande förhållanden även varit skyldigt att göra detta för att ej ådraga aktieägarna förluster. I andra hand åberopade bolaget att bolagsstämmobeslutet numera saknade relevans, eftersom ett i behörig ordning tillkommet avtal mellan bolaget och J förelåg. HR:n (ordf. tingsdomaren N) yttrade i dom d. 14 mars 1966 under rubriken domskäl: I målet har icke gjorts gällande, att klandrade bolagsstämmobeslutet ej skulle ha tillkommit i formellt behörig ordning. Enligt 76 aktiebolagslagen får bolagsstämma ej besluta om användande av bolagets tillgångar eller om åtagande av förpliktelser för ändamål, som uppenbarligen är främmande för föremålet för bolagets verksamhet. Detta angives i bolagsordningen vara bedrivande av kvarnrörelse och annan därmed förenlig rörelse. Enligt HR:ns mening kan försäljningen av bolagets fastigheter och andra anläggningstillgångar i och för sig icke anses strida mot bolagsordningen, då bolaget kan förvärva eller arrendera annan fastighet och därpå bedriva kvarnrörelse. Detta omöjliggöres däremot av den i köpeavtalet intagna konkurrensklausulen. Bolagsstämmans beslut att i samband med försäljning av bolagets tillgångar ikläda bolaget en förpliktelse att ej driva kvarnrörelse måste alltså, då bolagsordningen ej senast samtidigt ändrats, anses stå i strid mot bolagsordningen och ovannämnda bestämmelse i aktiebolagslagen. Av de grunder, som bolaget åberopat till stöd för sitt bestridande av käromålet, anser HR:n den i andra hand åberopade sakna betydelse vid målets avgörande. Frågan om giltigheten av köpeavtalet d. 5 maj 1965 och om den inverkan ett bifall till käromålet kan ha på detta avtal kan nämligen icke beaktas i nu förevarande mål, som avser rent aktiebolagsrättsliga förhållanden. Till stöd för sitt påstående att bolaget varit både berättigat och skyldigt att sälja tillgångarna har bolaget åberopat åtskillig utredning, varmed avsetts att visa dels att en avveckling av rörelsen varit nödvändig ur företagsekonomiska synpunkter, dels ock att även makarna C varit intresserade av en försäljning. Även om försäljningen varit berättigad ur ekonomisk synpunkt, kan detta förhållande enligt HR:ns mening ej giva bolagsstämman rätt att fatta mot bolagsordningen stridande beslut. Däremot synes beslutet trots dess bristande överensstämmelse med bolagsordningen, måhända ej skola ogiltigförklaras, därest makarna C, vilka icke närvoro vid bolagsstämman d. 5 maj, före denna uppträtt på sådant sätt, att de f anses ha godkänt en försäljning av tillgångarna på förekomna villkor. Bolaget har anfört: Frågan om försäljning av rörelsen har varit aktuell under många år. Makarna C ha också, ej minst under senare år, varit verksamma för att få en försäljning till stånd, men de ha ej kunnat anskaffa någon allvarlig spekulant. I början av 1965 kom Elin W i kontakt med J, vilken förklarade sig vara intresserad av att köpa rörelsen. Vid styrelsesammanträde d. 14 mars 1965, då samtliga aktieägare närvoro, beslöt styrelsen att i princip godtaga ett anbud av J att köpa kvarnfastigheterna för 280 000 kr. Styrelsen uttalade dock det önskemålet att försäljningen skulle avse bolagets aktier. Den 18 mars ägde ett sammanträde rum i Karlskrona, vid vilket Maj C, Strumpel, Elin W, Wera P, J och ett juridiskt biträde åt denne närvoro. J förklarade därvid till en början, att han ej under några omständigheter var intresserad av att förvärva bolagets aktier. Förhandlingarna inriktades sedan på att åstadkomma ett avtal om försäljning av bolagets fastigheter och andra tillgångar. Maj C deltog mycket aktivt i förhandlingarna och var upprepade gånger i telefonkontakt med sin make. Slutligen kom man fram till en avtalstext, som i allt väsentligt

Page 3 of 7 överensstämmer med det avtal som sedan träffades d. 5 maj. Då avtalet skulle undertecknas, vägrade emellertid Maj C till allmän förvåning att göra detta, ehuru alla de närvarande fått den uppfattningen att hon var in förstådd med försäljningen. Makarna C ha genmält: Även de ha ansett önskvärt att rörelsen försåldes men de ha ej velat göra detta på vilka villkor som helst. De ha sålunda ansett det vara fördelaktigast bl. a. ur beskattningssynpunkt att samtliga aktieägare gemensamt försålde sina aktier. Makarna C ha vidare ej velat godtaga någon konkurrensklausul, då en sådan i förevarande fall ensidigt riktar sig mot dem. De äro de enda bland aktieägarna som ha branschkännedom och möjlighet att sköta en kvarnrörelse. De ha också vid de tidigare förhandlingar som förekommit begärt särskilda förmåner för att godtaga en konkurrensklausul. Maj C har tillagt: Hon deltog visserligen i förhandlingarna d. 18 mars även efter det att J sagt sig ej vilja köpa aktierna. Detta skedde för den händelse att sådana förbättringar i olika hänseenden skulle kunna uppnås, att avtalet blev godtagbart för henne. Detta lyckades emellertid ej, varför hon icke ansåg sig kunna underteckna avtalet. I målet är ostridigt att en försäljning av bolagets aktier för sammanlagt 280 000 kr. är för aktieägarna avsevärt förmånligare än den försäljning, som skett genom avtalet d. 5 maj. I protokollet från styrelsesammanträdet d. 14 mars 1965 heter det: "Föredrog Elin W skrivelse från J, som erbjöd sig att köpa kvarnfastigheterna m. m. till ett pris av 280 000 kr. Förslaget diskuterades och enighet förelåg om att acceptera budet i princip. Dock skulle följande särskilt krävas: Försäljningen skulle till angivet pris avse aktierna. Tillgångar och skulder skulle före den definitiva överlåtelsen regleras." HR:n kan icke finna att genom vad sålunda och i övrigt förekommit blivit ådagalagt, att makarna C kunna anses ha före d. 5 maj 1965 förklarat sig beredda att godkänna en försäljning av bolagets tillgångar för ett pris av 280 000 kr. och med förbehåll om konkurrensbegränsning. HR:n finner således vad bolaget andragit icke kunna medföra att klandrade bolagsstämmobeslutet ej skall undanröjas fastän det strider mot bolagsordningen och aktiebolagslagen. I sitt domslut upphävde HR:n klandrade bolagsstämmobeslutet. Bolaget fullföljde talan. HovR:n över Skåne och Blekinge (hrr E, referent, R, O och F) fastställde i dom d. 20 okt. 1966 HR:ns dom. Bolaget sökte revision och anförde bl. a.: Redan kort tid efter det att J. E. A förvärvat kvarnanläggningen skedde stora ansträngningar för att överlåta anläggningstillgångarna. Det visade sig nämligen att kvarnrörelsen icke var lönsam. Av åtskilliga handlingar och uppgifter som åberopats i målet framgår med full tydlighet att även makarna C insett att rörelsen borde överlåtas. Ehuru makarna C hade uppdrag att anskaffa spekulanter och efter sin förmåga arbetade med projektet under en längre tid, lyckades de icke anskaffa någon spekulant. Först när ställningen blev prekär i bolaget erhöll Elin W uppdraget att arbeta med försäljningen. Hennes ansträngningar gav snart nog resultat och föranledde de båda kontrakten som träffats med J d. 18 mars resp. d. 5 maj 1965. Varken J eller någon annan köpare hade varit beredd att övertaga rörelsen utan att kontraktet försågs med en sådan konkurrensbestämmelse som framgår av texten i kontraktet. Detta förhållande var uppenbart för makarna C. -- Såväl makarna C som Elin W och Wera P önskade sälja sina aktier. Emellertid fanns ingen köpare av just aktierna. Detta

Page 4 of 7 förhållande medförde givetvis att aktiebolaget i stället fick sälja sina anläggningstillgångar. En upprustning av inventarierna och rörelsens byggnader skulle ställa sig alldeles för dyrbar. Det ansågs helt oförsvarligt -- med hänsyn till den pågående strukturrationaliseringen, vilken medför att åtskilliga kvarnar i landet nedlägges -- att göra större investeringar för att bibehålla bolagets rörelse. Då härtill kom betydande svårigheter på personalsidan och det uppstod brist på likvida medel för bolaget, var det helt nödvändigt att bolagets rörelse nedlades. Styrelsen var förvisso berättigad att utan bolagsstämmans hörande nedlägga rörelsen såsom sådan. -- Hade rörelsen nedlagts utan att bolaget samtidigt därmed försålt anläggningstillgångarna, hade bolaget drabbats av synnerligen omfattande förluster. Bolaget skulle nämligen då g förlustigt värdet av bolagets förmalningsrätt samtidigt som bolagets maskin park praktiskt taget skulle nedgå i värde att motsvara endast själva skrotvärdet. Dessa fakta stod helt klara för makarna C. Dessa var kallade till bolagsstämman d. 5 maj 1965 och helt informerade om vad bolagsstämman skulle komma att behandla. Trots detta uteblev makarna C från stämman, som enhälligt beslöt att försälja anläggningstillgångarna enligt det samma dag upprättade kontraktet. -- Skulle HovR:ns dom bli bestående, skulle detta innebära att kontraktet med J åter gick. Bolaget skulle därvid riskera att få betala J skadestånd till okänt belopp. Vidare skulle vid en senare avveckling av bolagets anläggningstillgångar köpeskillingen därför väsentligt komma att understiga den köpeskilling som erhållits av J. Resultatet skulle sålunda bli att aktierna i bolaget blev praktiskt taget värdelösa. Makarna C är införstådda med detta förhållande. -- Det föreligger inga som helst förutsättningar för att bolaget skall komma att bedriva kvarnrörelse i fortsättningen, även om avtalet med J skulle återgå. Det har sålunda icke varit någon uppoffring från bolagets eller bolagsmännens sida att lämna sådan utfästelse som konkurrensklausulen innehåller. -- Makarna C har efter HovR:ns dom tillfrågats, om de önskade förvärva anläggningstillgångarna, för den händelse att kontraktet med J skulle bringas att återgå. Makarna C har icke förklarat sig villiga att förvärva egendomen utan som tidigare givit tillkänna att de önskar en försäljning av aktierna. Till dessa finns emellertid ingen köpare. -- Vid ordinarie stämma d. 27 maj 1966 diskuterades frågan om likvidation av bolaget. Emellertid framfördes därvid icke något yrkande om att likvidation nu skulle företa gas. Det synes emellertid uppenbart att en tvångslikvidation kan bli aktuell för den händelse att bolagsstämmobeslutet av d. 5 maj 1965 skulle förklaras ogiltigt. Därvid skulle aktiernas värde ned gå till en obetydlighet och förlusten för aktieägarna bli katastrofal. -- Det måste anses åvila en styrelse i ett aktiebolag och bolagsstämman att på allt sätt verka för att tillvarata värdet av bolagets tillgångar även om rent formellt därvid måste göras utfästelser av det slag som skett i förevarande kontrakt. Makarna C genmälde: Bolagets ekonomiska ställning var vid den i målet aktuella tidpunkten ingalunda så dålig som bolaget nu söker göra gällande. Under den 10-års period med början d. 1 jan. 1955, varunder makarna C omhänderhade förvaltningen av bolagets angelägenheter, hade ställningen stadigt förbättrats. Bolagets aktier hade våren 1965 ett värde som översteg det nominella beloppet, 1 000 kr. per aktie, varom de mellan aktieägarna då förda förhandlingarna om eventuell aktieöverlåtelse i den ena eller andra riktningen ger klart besked. Även de för bolaget upprättade boksluten utvisar att aktiekapitalet icke varit ens till någon del förbrukat. I rättegången har från bolagets sida icke ens påståtts att så skulle vara fallet. -- Från makarna C:s sida har hela tiden hävdats att en överlåtelse av rörelsen borde ske genom att aktieägarna sålde sina aktier. Det är mellan parterna ostridigt att för aktieägarnas del, bl. a. ur skattesynpunkt, en överlåtelse i sådan form skulle vara väsentligt fördelaktigare än en bolagets försäljning av sina anläggningstillgångar. När bolaget nu påstår att det ej fanns någon köpare till aktierna, är detta oriktigt. Makarna C var bevisligen beredda att överta övriga aktieägares samtliga aktier till ett pris som låg över pari och som klart överstiger det värde som aktierna nu efter den klandrade försäljningen av anläggningstillgångarna till J kan beräknas ha. -- Lika oriktigt är påståendet att icke någon köpare varit beredd att överta rörelsen utan att kontraktet försågs med en konkurrensklausul, ägnad att omöjliggöra för bolaget och dess

Page 5 of 7 styrelseledamöter att i fortsättningen vara verksamma inom kvarnbranschen. Vid ett övertagande av övriga aktieägares aktier skulle makarna C för sin del icke ha uppställt något sådant krav. Enligt bolaget innebar konkurrensklausulen ej "någon uppoffring från bolagets eller bolagsmännens sida". Detta kan vara riktigt beträffande Elin W och Wera P, som varken äger fackkännedom eller andra förutsättningar att på ett fram gångs rikt sätt bedriva kvarnrörelse. För makarna C:s del däremot är förhållandet ett helt annat; de har genom ett mångårigt arbete i bolagets tjänst samt genom studier och deltagande i konferenser m. m. förskaffat sig både ingående branschkännedom och värdefulla personliga kontakter inom den svenska kvarnnäringen. -- Makarna C bestrider att det var nödvändigt att nedlägga bolagets rörelse på grund av brist på likvida medel eller till följd av personalsvårigheter. Bolaget hade under åtskilliga år icke lidit någon brist på likvida medel och hade såväl tjänstemän som arbetare som länge varit anställda i bolagets tjänst och var väl kvalificerade för sina arbetsuppgifter. Så snart bolagets nuvarande styrelse blivit utsedd, avskedades emellertid hela personalen och omöjliggjordes genom avtalet med J att bolaget fortsatte sin verksamhet. Avtalet med J är så mycket mera klandervärt som den med honom överenskomna köpeskillingen för bolagets praktiskt taget samtliga anläggningstillgångar högst väsentligt understiger dessas verkliga värde. Enbart den bolaget tillkommande förmalningsrätten representerade ett avsevärt högre värde än den för fastigheterna avtalade köpeskillingen. Prövningstillstånd meddelades. Målet avgjordes efter huvudförhandling (ombud för bolaget advokaten K. Strumpel och för makarna C advokaten Å. W) d. 6 juni i HD, vars flesta ledamöter (JustR:n B, B, G, referent, och H) förenade sig om följande dom: Makarna C har gjort gällande att bolaget med det klandrade stämmobeslutet åsyftat en fullständig och slutgiltig avveckling av bolagets verksamhet sådan denna angivits i bolagsordningen, och bolaget har icke bestritt att den beslutade åtgärden skulle få denna följd. Med hänsyn härtill måste beslutet anses strida mot bolagsordningen och även mot det i 76 aktiebolagslagen stadgade förbudet mot användning av bolagstillgångarna för ändamål, som uppenbarligen är främmande för föremålet för bolagets verksamhet. Annan slutsats föranledes ej av att en avveckling kan, såsom bolaget hävdat, ha varit påkallad av företagsekonomiska skäl. Även om så varit fallet har, vid det förhållandet att aktieägarna icke var eniga, för åtgärden krävts antingen ändring av bolagsordningen eller beslut om likvidation. Något sådant avgörande har icke kommit till stånd, och ett godtagande av stämmobeslutet skulle innebära, att aktiebolagslagens bestämmelser med syfte att bereda en minoritet bland aktieägarna visst medinflytande i ärenden om ändring av bolagsordningen samt om likvidation och förvaltningen därunder åsidosattes. Makarna C har ej i något sammanhang medgivit en försäljning av bolagstillgångarna på de villkor som upptagits i det av bolagsstämman godkända köpeavtalet. Att de ådagalagt visst intresse för en försäljning och ej under alla förhållanden velat motsätta sig en sådan inverkar icke på bedömningen av den föreliggande frågan om ogiltigförklaring av stämmobeslutet. Den omständigheten att ett mellan J och behörig företrädare för bolaget in gån get avtal i enlighet med stämmobeslutet föreligger saknar betydelse för avgörande av den mellan makarna C och bolaget tvistiga frågan. På grund av det anförda prövar KM rättvist fastställa det slut HovR:ns dom innehåller. JustR H var av skiljaktig mening och anförde: Makarna C har vid huvudförhandling inför HD anfört bl. a.: Alla aktieägarna hade varit inställda på att av yttra rörelsen förr eller senare, men makarna ville avvakta ett lämpligare tillfälle för att f ut vad de ansåg vara rörelsens verkliga värde. Enligt deras mening borde bolaget, vid det förhållandet att

Page 6 of 7 försäljning av aktierna icke kommit till stånd, ha krävt ett högre pris. Då en överlåtelse av här avsett slag beslutas, är det nödvändigt att samtidigt besluta om likvidation eller om ändring i bolagsordningen. Bolagsstämman har icke rätt att med enkel majoritet framtvinga en sådan åtgärd genom att ställa det så, att för bolaget intet annat återstår att göra. Bolaget har vid samma tillfälle anfört bl. a.: Konkurrensklausulen saknar betydelse, enär det efter försäljningen likväl är omöjligt för detta lilla bolag att köpa eller påbörja kvarn rörelse på annat håll. Maj C har för övrigt i målet medgivit, att då det första gången förhandlades med J om en försäljning och hon vägrade att biträda avtalet, konkurrensklausulen hade betydelse för hennes ställningstagande endast i vad den hindrade henne själv från att vara verksam i branschen I målet aktualiseras den viktiga frågan om minoritetsskyddet inom aktiebolag och i synnerhet den för rörelsedrivande bolag väsentliga frågan var gränsen går för bolagsstämmans befogenhet att utan kvalificerad majoritet besluta om avyttring av rörelseegendomen. I doktrinen har förekommit uttalanden av innebörd att om all rörelseegendom säljes i avsikt att bolagets rörelse skall upphöra eller inriktas på annat ändamål än det i bolagsordningen angivna, dylik försäljning icke kan beslutas av bolagsstämman utan att beslut samtidigt fattas om likvidation eller erforderlig ändring av bolagsordningen. Något uttryckligt stöd i lag har detta uttalande ej, och även i övrigt kan vägande invändningar göras däremot. Kännetecknande för nutida näringsliv är dess ständiga förändringar: företag nybildas och expanderar, andra minskas, nedlägges eller uppgår i större enheter. Särskilt de senare årens starka tryck på omkostnadssidan har i flera branscher framtvingat omfattande strukturförändringar. Det kan icke råda något tvivel om att det är bolagsstämman, som har att med enkel majoritet taga ställning till frågan huruvida ekonomiska skäl nödvändiggör en minskning, nedläggning eller försäljning av rörelsen. Innebörden av ett minoritetsskydd måste i huvudsak vara dämpande eller kontrollerande, exempelvis att hindra en utvidgning av verksamheten utöver vad bolagsordningen anger, men att en minoritet skulle kunna tvinga majoriteten att fortsätta en rörelse, som flertalet finner vara olönsam eller rentav förlustbringande, är orimligt och, om något, stridande mot vad som i regel är ett bolags väsentliga ändamål: att driva en lönsam rörelse. Att ett bolags ändamål enligt bolagsordningen är att driva exempelvis kvarnrörelse betyder icke att bolaget under alla omständigheter och till varje pris skall driva Det är vidare uppenbart, att en laglighetsprövning av stämmans beslut icke kan grundas på frågan om majoriteten haft fog för sin ekonomiska bedömning; vid meningsskiljaktighet härom måste majoritetens åsikt bli avgörande. Att i den nyss berörda frågan göra skillnad mellan nedläggande av rörelsen och dess försäljande eller mellan partiell och total överlåtelse saknar fog; ett bibehållande, för formens skull, av en till ett minimum reducerad rörelse har, såvitt angår minoritetsskyddet, ingen mening. I vad makarna C:s talan må innehålla ett påstående att försäljningen i och för sig, bortsett från konkurrensklausulen, varit stridande mot lag finnes därför, såsom ock domstolarna funnit, icke fog för densamma. Vad särskilt angår konkurrensklausulen, talar mycket för riktigheten av bolagets åsikt, att densamma saknar reell betydelse, enär det i allt fall, med hänsyn till konkurrens förhållandena i branschen, är omöjligt för bolaget att börja kvarnrörelse på annat håll. Av makarna C:s argumentering i målet framgår även, att klausulen av dem åberopats mera av formella skäl, medan deras missnöje med beslutet huvudsakligen beror på att de anser försäljningen ekonomiskt oförmånlig. Även konkurrensklausulen måste emellertid bedömas som ett led i sådana strukturförändringar, varom förut talats. De möjligheter som erbjuder sig, då ett aktiebolags rörelse ej kan fortsättas, är i huvudsak nedläggning av rörelsen, försäljning av

Page 7 of 7 aktierna eller försäljning av rörelsen, med eller utan konkurrensklausul. Det ekonomiska resultatet kan vara i hög grad beroende på vilken av dessa vägar som väljes. Konkurrensklausulen kan således vara -- och har i förevarande fall uppenbarligen varit -- ett villkor för att möjliggöra försäljning eller för att därvid uppnå godtagbart pris, och samma skäl som förut anförts för att bolagsstämma bör äga att med enkel majoritet besluta om försäljning av rörelsen talar för att stämman, som ett led i sina överväganden av olika möjligheter att rädda bolagets förmögenhet, bör kunna besluta en försäljning förenad med konkurrensåtagande. Såsom förut framhållits, kan det icke anses stridande mot bolagsordningen att bolaget beslutar upphöra med sin däri angivna verksamhet, och det finns ingen grund för att bedöma beslutets laglighet olika efter vad som kan förutses om möjligheten till ett återupptagande, ej heller beroende på om upphörandet får den formen att rörelsen nedlägges eller bolaget i stället överlåter rörelseegendomen, i senare fallet med eller utan konkurrensåtagande. Om beslutet innebär att bolaget faktiskt avhänder sig möjligheten att fortsätta sin verksamhet eller det formligen åta ger sig att icke vidare bedriva denna kan rimligtvis icke äga betydelse ur den synpunkt varom här är fråga. Det är icke riktigt, då makarna C beskriver det klandrade beslutet så, att majoriteten därmed "framtvingat" likvidation eller ändring av bolagsordningen. Det står dem fritt att motsätta sig beslut härom, och om ingen sådan åtgärd företages -- exempelvis för att tiden icke är mogen för ett avgörande -- fortlever bolaget utan att driva rörelse, och dess lösgjorda rörelsemedel placeras, en åtgärd som alltid är förenlig med bolagets ändamål. Framförallt bör emellertid invändas, att den ömtåliga avvägning mellan majoritetens och minoritetens intressen, som lagen företagit, icke bör rubbas exempelvis genom att en bestämmelse om kvalificerad majoritet i visst fall indirekt får betydelse utöver sitt tillämpningsområde, så att ett beslut av helt annat innehåll, fattat med enkel majoritet, förklaras olagligt jämlikt bestämmelsens grunder. På här anförda skäl prövar jag rättvist att med upphävande av domstolarnas domar ogilla makarna C:s talan. KM:s dom meddelades d. 20 juni 1967.