NYKÖPINGSÅARNAS VATTENVÅRDSFÖRBUND Hallbosjön Foto K. Enstedt Information med årsredogörelse för 2010 års verksamhet Nr 40, maj 2011 Sida 1
Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund Informationsskrift nr 40, maj 2011 Innehåll: Förbundets organisation Styrelsens årsberättelse Regleringsverksamheten 2010 Samordnad recipientkontroll inom Nyköpingsåarnas avrinningsområden 2010 Postadress: c/o Håkan Lernefalk Katrineholms kommun 681 80 KATRINEHOLM Sida 2
Adresslista 2010 Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbunds styrelse m fl Styrelseledamöter Björn Clasinder (ordf) tel 0121-609 10 mob: 070 640 88 30 e-post bjorn.clasinder@telia.com Gunilla Marklund (vice ordf) tel 0155-381 09 Oxelösunds kommun fax 0155-328 40 613 81 OXELÖSUND e-post gunilla.marklund@oxelosund.se Kjell Johansson tel 0155-730 47 Landstinget Sörmland mob 070-3205024 Sjukälla 2 e-post kjell.johansson@d.lrf.se 610 50 JÖNÅKER Håkan Lernefalk (sekreterare) tel 0150-576 63 Katrineholms kommun fax 0150-488 720 Miljöförvaltningen e-post hakan.lernefalk@katrineholm.se 641 80 Katrineholm Bo-Gunnar Bengtsson tel 0150-579 13 Katrineholm Energi fax 0150-590 40 Djulögatan 17 e-post bo-gunnar.bengtsson@keab.se 641 21 KATRINEHOLM Eric Lindström tel 0155-248 153 Nyköpings kommun mob 073-773 74 34 611 83 NYKÖPING e-post eric.lindstrom@nykoping.se Björn Blid Nästorp Danneborg 643 91 Vingåker e-post blid.kravos@spray.se Jonas Pettersson tel 019-58 58 50 Brevens Bruk AB e-post jonas.pettersson@brevens.se 715 95 KILSMO Kaj Sundin tel 0157-190 70 Flens kommun fax 0157 192 28 642 81 FLEN e-post kaj.sundin@flen.se Sören Karlsson tel 0151-471 80 Voith Paper Fabrics Högsjö AB mob 070-548 18 35 640 10 HÖGSJÖ e-post soren.karlsson@voith.com Sida 3
Styrelsesuppleanter Ann-Sofi Ördén tel 0155-25 40 00 SSAB Oxelösund AB fax 0155-2540 82 613 80 OXELÖSUND e-post ann-sofie.orden@ssabox.com Per Strannelid Kommunstyrelsekontoret tel 0122-850 21 Finspångs kommun mob 070-639 50 21 612 80 Finspång e-postper.strannelid@kommun.finspong.se Åsa Wolgast Broberg tel 011-19 45 33 LRF Örebro Nygatan 93 602 34 Norrköping e-post asa.wolgast.broberg@lrf.se Ronny Skoogh tel 0150-734 06 AB Forssjö Bruk fax 0150-393 66 641 93 KATRINEHOLM e-post ronny.skoogh@forssjobruk.se Elisabeth Lennartsson tel 0583-81 500 Askersunds kommun tel (hem) 0583-504 45 Skogsbrynet fax 0583-502 37 696 92 ASKERSUND e-post lisa.lennartsson@telia.com Lennart B:son Arrhenius tel 08-30 66 10 Vingåkers kraft AB mob 070-771 71 77 Västmannagatan 44, 3 tr e-post lennart.arrhenius@stbd.se 113 25 STOCKHOLM Övriga Lars Juhlin (adjungerad) tel 0155-264 057 Länsstyrelsen fax 0155-267 125 611 86 NYKÖPING e-post lars.juhlin@d.lst.se Kjell Enstedt (konsult) tel 013-630 50 ELK AB fax 013-630 55 Box 43 e-post kjell.enstedt@elk-ab.se 590 70 LJUNGSBRO Hemming Sten (kassör) tel 0150-66 29 90 Rådek fax 0150-66 29 91 Vingåkersvägen 18 e-post km@radek.se 641 51 KATRINEHOLM Gunnar Asserhed (mötesordf Vattenrådet) tel 013-22 71 45 Landstinget i Östergötland e-post Gunnar.Asserhed@lio.se 581 91 Linköping Jerry Persson (vattenrådgivare) tel 076-80 57 055 e-post jerry.nvvf@gmail.com Sida 4
Förvaltningsberättelse för år 2010 Förbundet påbörjade ett nytt provtagningsprogram år 2010. Förbundets provtagning har skett genom ELK AB. Under året undersöktes rinnpunkter enligt grundprogrammet. Förbundet har tagit in offerter för provtagningen under 2011 och beslutat att förbundet själv ska stå för provtagningen. Inom regleringsverksamheten har nya peglar installerats. Efter att en stor mängd musslor dött med anledning av reparation av en damm påtalade styrelsen vikten av att regleringskommittén informeras i god tid om åtgärder som påverkar regleringen. Regleringskommittén har fått styrelsens uppdrag att ta fram ett underlag/policy för kommande reparationer och underhållsåtgärder. Förbundet har inte haft några vattenrådsträffar under året utan föreslagit fyra träffar under 2011 där bl a goda exempel från lokala grupper ska presenteras. Förbundet har på olika sätt arbetat för att stödja de olika vattengrupper, som har bildats inom avrinningsområdet. Förbundet har haft fortsatta diskussioner med kommuner, organisationer och markägare runt Båven kring ett samarbete. De mest aktuella frågorna var inledningsvis vattenståndet i Båven, kanotism samt utveckling av turism i området. Förhoppningen är att få Leadermedel för arbetet. Med dessa medel ska arbetet kunna bedrivas genom fyra delprojekt: skapandet av ett naturcentrum i Sparreholm, regleringen av vattennivåer, sjökort och rastplatser. Nyköpingsåns gräns mot Trosaåns vattenvårdsförbund samt gränsen mot Bråvikens-Glans vattenråd har diskuterats. Gränsen mot Trosaån har fastlagts. En elev från en formgivningsutbildning har tagit fram olika förslag på logga, som förbundet har studerat. Det är viktigt att förbundet får en bred förankring med många medlemmar. Förbundet har fått sex nya medlemmar under året. På senaste årsmötet beslutades att förbundets taxa skulle ses över till årsmötet 2011. En arbetsgrupp har tillsatts för detta arbete. Styrelsen har beslutat att uttdela vattenvårdspriset för år 2010 och att det ska uppgå till 6 000 kr. STYRELSEN FÖR NYKÖPINGSÅARNAS VATTENVÅRDSFÖRBUND Björn Clasinder Sida 5
Regleringsverksamheten 2010 Året 2010 fick vi en av de kraftigaste vårfloderna på mycket länge. Efter en lång vinter med en nederbörd av snö som i princip inte började smälta av förrän sista delen av mars. Vi hade på många håll i avrinningsområdena meterdjupa snömängder. Dessutom var vatteninnehållet ovanligt högt, ca 100 mm per kvadratmeter. Vid regleringskommiténs möte den 9 februari uppmanades alla fallägare att redan i början av februari påbörja avsänkningen av vattenmagasinen för att mildra effekterna av den kommande vårfloden. Uppmaningen hörsammades och sjöarnas nivåer sänktes av. Snösmältningen påbörjades i slutet av mars och kulminerade i månadsskiftet mars/april. Vattenflödena steg mycket snabbt på många håll och vid de oreglerade sjöarna, tex vid Orrhammaren i Flen, steg nivån med 1 meter på bra två veckor. Den tidiga insatsen att avsänka sjöarnas nivåer långt innan vårfloden gav resultat och effekten av vårfloden kunde mildras enligt förhoppningarna. Trots de tidiga insatserna fick man vid sjöar ändå vissa problem med höga nivåer. Tex var nivån i Yngaren mycket hög under vårfloden, nästan 20 m ö h (1,2 m över höstens lägsta nivå). I Yngaren förskjöts dessutom högsta nivån fram till maj månad, vilket innebar problem för vårbruket runt sjön. I Nyköpingsåns utlopp låg flödet under flera veckor på nästan 100 m3 per sekund. Vårfloden startade här i slutet av mars (55 m3/s) och höll sig fram till midsommarveckan (53,2 m3/s). Under 2010 har nivåmätningar påbörjats i Lidsjön, Kolsnaren och i Vingåkersån. På hemsidan rapporterades nivåmätningar och flödesmätningarna från Nyköpingsån. Denna information har varit mycket populär och hemsidan har flera hundra besökare varje vecka. På följande sidor redovisas nivåmätningar och flödesmätningar på de platser i avrinningsområdet som kontinuerlig mätning sker. Jerry Persson Vattenrådgivare Sida 6
m över havet (höjdsystem RH00) 101 100,5 100 99,5 99 98,5 98 1 3 5 7 9 11 13 må 14 ti Vattennivå i Tisaren 2010 15 16 18 20 22 24 26 28 30 32 34 36 38 40 42 44 46 48 50 52 må Vecka Dämningsgräns Sänkningsgräns Tappning Tisaren 2010 Flöde m3/s 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0,5 0 1 3 5 7 9 11 13 14 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 45 47 49 51 må ti Vecka Tappning Sida 7
m över havet (höjdsystem RH00) 72,4 72,2 72 71,8 71,6 71,4 71,2 71 1 3 5 7 9 11 13 må 14 ti Vattennivå i Sottern 2010 15 16 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 45 47 49 51 må må Vecka Dämningsgräns Sänkningsgräns 6 Tappning Sottern 2010 5 Flöde m3/s 4 3 2 1 0 1 3 5 7 9 11 13 14 15 16 18 20 22 24 26 28 30 32 34 36 38 40 42 44 46 48 50 52 må ti to Vecka Tappning Sida 8
58,5 Vattennivå i Grävsjön 2010 58,4 meter över havet (RH00) 58,3 58,2 58,1 58,0 1 3 5 7 9 11 13 14 må ti 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 45 47 49 51 Vecka Vattennivå Flöde m3/s 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Tappning Grävsjön 2010 1 3 5 7 9 11 13 14 16 18 20 22 24 26 28 30 32 34 36 38 40 42 44 46 48 50 52 fre Vecka tappning Sida 9
51,0 Vattennivå i Högsjön 2010 50,8 meter ö havet (RH00) 50,6 50,4 50,2 50,0 49,8 49,6 1 3 5 7 9 11 13 14 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 45 47 49 51 må ti Vecka Vattennivå Dämningsgräns Vattennivå i Vingåkersån vid "hamnen" 2010 meter över havet (RH00) 34,2 34,1 34 33,9 33,8 33,7 33,6 33,5 33,4 33,3 33,2 33,1 33 32,9 1 3 5 7 9 11 13 14 15 16 18 20 22 24 26 28 30 32 34 36 38 40 42 44 46 48 50 52 må ti må Vecka Nivå kritisk nivå för översvämning Sida 10
Vattennivå i Kolsnaren 2010 meter över havet (RH00) 33,5 33,4 33,3 33,2 33,1 33 32,9 32,8 32,7 32,6 32,5 Nivå Vecka 51 Vattennivå i Regnaren 2010 meter över havet (RH00) 50,8 50,6 50,4 50,2 50 49,8 1 3 5 7 9 11 13 14 15 16 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 45 47 49 51 må ti må må Vecka Dämningsgräns Sänkningsgräns Sida 11
Flöde m3/sekund 4,5 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0,5 0 Tappning Regnaren 2010 1 3 5 7 9 11 13 14 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 45 47 49 51 må ti Vecka tapp 47,2 Vattennivå i Hunn 2010 47 meter över havet (RH00) 46,8 46,6 46,4 46,2 46 45,8 45,6 1 3 5 7 9 11 13 14 ti 15 16 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 45 47 49 51 må må vecka dämningsgräns sänkningsgräns nivå Sida 12
meter över havet (höjdsystem RH00) 44,2 44,1 44 43,9 43,8 43,7 43,6 43,5 43,4 43,3 Vattennivå i Tisnaren 2010 1 3 5 7 9 11 13 14 15 16 18 20 22 24 26 28 30 32 34 36 38 40 42 44 46 48 50 52 må ti to Vecka sänkningsgräns dämningsgräns 14 12 Tappning Tisnaren 2010 Flöde m3/sekund 10 8 6 4 2 0 1 3 5 7 9 11 13 14 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 45 47 49 51 må ti Vecka tappni Sida 13
m över havet (höjdsystem RH00) 33,4 33,3 33,2 33,1 33 32,9 32,8 32,7 32,6 32,5 32,4 Vattennivå i Viren 2010 1 3 5 7 9 11 13 14 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 45 47 49 51 må ti Vecka sänkningsgräns dämningsgräns Tappning Viren 2010 25 20 Flöde m3/sekund 15 10 5 0 1 3 5 7 9 11 13 14 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 45 47 49 51 må ti Vecka tappni Sida 14
Vattennivå i Yngaren 2010 meter över havet (RH00) 20,0 19,9 19,8 19,7 19,6 19,5 19,4 19,3 19,2 19,1 19,0 18,9 18,8 18,7 18,6 1 3 5 7 9 11 13 14 15 16 18 20 22 24 26 28 30 32 34 36 38 40 42 44 46 48 50 52 må ti må Vecka Nivå Sida 15
Vattennivå i Båven 2010 meter över havet (RH00) 21,7 21,6 21,5 21,4 21,3 21,2 21,1 21 1 3 5 7 9 11 13 14 ti 15 16 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 45 47 49 51 må må må Vecka Vattennivå Nivå Lidsjön 2010 meter över havet (RH00) 20,00 19,80 19,60 19,40 19,20 19,00 18,80 18,60 18,40 18,20 18,00 1 3 5 7 9 11 13 14 må ti 15 16 17 19 21 23 25 28 32 34 36 38 40 42 44 46 48 50 52 må må Vecka Dämningsgräns Sänkningsgräns Nivå Sida 16
Vattennivå Mellösasjön 2010 meter över havet (RH00) 27,6 27,5 27,4 27,3 27,2 27,1 27,0 26,9 26,8 26,7 26,6 26,5 26,4 2 6 8 10 12 13 to 14 fre 15 to 17 19 22 27 31 35 39 41 43 45 47 49 51 nivå Vecka Bild 1. Vägen ut mot Orrhammar (sjön Orrhammaren i Flens Kommun) svämmades över vid vårfloden och var under drygt 3 veckor ofarbar. Sida 17
Vattennivå Orrhammaren 2010 meter över havet (RH00) 26,3 26,2 26,1 26,0 25,9 25,8 25,7 25,6 25,5 25,4 25,3 25,2 25,1 25,0 24,9 2 6 8 10 12 13 to 14 fre nivå 16 18 21 24 29 33 37 40 42 44 46 48 50 52 Vecka Vattennivå Gårdsjön 2010 meter över havet (RH00) 25,7 25,6 25,5 25,4 25,3 25,2 25,1 25,0 24,9 24,8 24,7 2 6 8 10 12 13 to 14 fre 16 18 21 24 29 33 37 40 42 44 46 48 50 52 nivå Vecka Sida 18
Vattennivå Valdemaren 2010 meter över havet (RH00) 25,6 25,5 25,4 25,3 25,2 25,1 25,0 24,9 24,8 24,7 2 6 8 10 12 13 to nivå 14 fre 16 18 21 24 29 33 37 40 42 44 46 48 50 52 Vecka Vattennivå i Vadsbrosjön 2010 meter över havet (RH00) 20,2 20,1 20,0 19,9 19,8 19,7 19,6 19,5 19,4 2 6 8 10 12 13 to 14 16 18 21 24 29 33 37 40 42 44 46 48 50 52 fre Vecka Nivå Sida 19
Bild 2. Den första maj 2010 var flödet vid Storhusfallet nästan 100 m3/s. Nivå Långhalsen 2010 meter över havet (RH00) 19,00 18,80 18,60 18,40 18,20 18,00 17,80 17,60 17,40 17,20 1 3 5 7 9 11 13 14 må ti 15 16 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 45 47 49 51 må må Vecka Dämningsgräns Sänkningsgräns Nivå Sida 20
Flöde m3/s 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Tappning Långhalsen 2010 1 3 5 7 9 11 13 14 15 16 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 45 47 49 51 må ti må må Vecka Tappning Sida 21
SAMORDNAD RECIPIENTKONTROLL INOM NYKÖPINGSÅARNAS AVRINNINGSOMRÅDEN 2010 Rapport: maj 2011 Sida 22
INNEHÅLL: Inledning. 2 Huvudfårans västra del Åsbro till Högsjö. 4 Huvudfåran mellan Högsjö och Åkfors. 11 Östgötadelen via Bokvarnsån.. 16 Tillflöden för Yngaren och Långhalsen 17 Flöden och transporter.. 22 Svärtaån och Kilaån. 27 Bilagor: 1. Provpunkter 2. Resultat av vattenkemiska analyser 3. Flöden 4. Kiselalger i vattendrag i Nyköpingsåarnas vattensystem 2010 (Medins Biologi AB) Sida 23
INLEDNING Årsrapporten för 2010 års recipientkontroll i Nyköpingsåarna bjuder på en hel del nyheter. Vi har flera nya provpunkter, en ny biologisk parameter och lite nya kemiska, nya bedömningsgrunder för fosfor samt en liten ny design på själva årsrapporten. Nya punkter har tillkommit i både större och mindre vattendrag. De flesta av de nya punkterna är placerade i mindre vattendrag, och då främst mindre tillflöden till Yngaren och Långhalsen. I den västra delen av huvudfåran finns en ny punkt, T24, som ligger nedströms Brevens Bruk. V21 som ligger uppströms Högsjön har flyttats ner till Högsjöns utlopp och har fått benämningen V21 B. En ny punkt är V26 Ålsätter, som är sjön Näsnarens utflöde. En punkt med lite problem var V25, Gammalån, som först anvisades till en plats nära Vingåkersån (huvudfåran), men det visade sig att det inte var rätt plats. I det här området är många flöden kulverterade och täckdikade vilket gör det mycket svårt att se var det tänkta flödet dyker upp. Efter augusti flyttades provpunkten längre uppströms där man var säker på att det var rätt vatten. Längre nedströms har vi nya punkter vid Björkvik på sydsidan av Yngaren, K24 Skarendalsån och K25 Vadstorpsån. I den västra delen av Långhalsen finns två mindre tillflöden K 26 inflödet från Viksjön, K27 Fimtaån. Vid Sköldinge finns K28 Ramstaån som också är ett lite mindre vattendrag. En ny punkt för året är E23 som är vattenförbindelsen mellan Ålsjön och Regnaren i Östergötland. För övrigt har vi de gamla punkterna T21 Åsbro, T23 Svennevad, V22B Ekholmsbron (bekostas av Sörmland Vatten), V23 Vingåker, K21 Bokvarnsån, K71 Gänne Kvarn, K23 Åkforsån samt de stora tillflödena till Långhalsen, N22 Vrena ström, F71 Ålspånga och N71 Husbyån vid Husby gård. Med anledning av de nya bedömningsgrunderna för fosfor så har antalet analysparametrar kompletterats med kalcium, magnesium, klorid och absorbans. Dessutom har prov tagits på perifyton (påväxtalger) vid 19 lokaler. Årsrapporten präglas i hög grad av dessa förändringar då tyngdpunkten av årets recipientkontroll hamnar i de västra delarna samt området runt Vingåker och Katrineholm. En mycket viktig förändring är implementeringen av de nya bedömningsgrunderna för fosfor. Med hjälp av halten icke-marina baskatjoner, absorbansen (på filtrerat prov) samt stationshöjden beräknas ett referensvärde för totalfosforhalten. Genom att dela referensvärdet med den uppmätta halten erhålls ett s.k. EK-värde som utgör grunden för klassificeringen. Sida 24
Beräkningen syftar till att få fram ett referensvärde som ska motsvara den ursprungliga halten i vattendraget. Man vill på så sätt ta hänsyn till ett vattendrags naturliga näringsrikedom. Nedan visas hur beräkningarna utförs och hur klassificeringen ser ut. För att uppnå hög status som måste EK-värdet vara >0,7 men det krävs också att halten är mindre än 12,5 µg/l. log(ref P) =1,533+ 0,240 log(ca *Mg*) + 0,301 log(absf) 0,012 stationshöjd där ref-p = referensvärde (total-p μg/l) Ca*Mg* = icke marina baskatjoner (mekv/l) AbsF = absorbans mätt vid 420 nm i 5 cm kuvett stationshöjd = provtagningsstationens höjd över havet (m) Icke marina baskatjoner beräknas enligt Ca*Mg* = Ca + Mg 0,235*Cl där alla koncentrationer anges som mekv/l. Statusklassificering av totalfosfor Status EK-värde Mätt koncentration tot-p (μg/l) Hög 0,7 och < 12,5 God 0,5 och < 0,7 Måttlig 0,3 och < 0,5 Otillfredställande 0,2 och < 0,3 Dålig < 0,2 Året 2010 präglades i hög grad av tämligen extrema väderförhållanden med rekordkyla under januari till mars men även under november och december. Maj, juni och halva juli var mycket varma medan augusti var ovanligt sval och regnig. Sida 25
Huvudfårans västra del Åsbro till Högsjö Nyköpingsåns huvudfåra har sina källflöden i trakten av Åsbro. Den första provpunkten i vattensystemet är T21 Åsbro som ligger vid sjön Tibons utlopp. Tibon ligger 105 m.ö.h. Åsbro är en liten tätort med en befolkning på dryga 1100 personer (1145 år 2005). Det kan jämföras med 1960 då det bodde 600 personer på orten. 1980 var invånarantalet 1345, vilket är det högsta på de senaste 50 åren. T21 Figur 1. Karta över Nyköpingsåns västligaste delar och provpunkt T21. Åsbro ligger i sjön Tisarens (100 m.ö.h. ) västra ände här finns bl.a. lite småindustrier. Tisaren har ett maxdjup på 20m utefter sjöns södra strand. Sjön har stort rekreationsvärde med badplatser, camping och fiske. Vid Åsbro finns ett miljöproblem i form av förorenad mark. Impregneringsverksamhet pågått sedan början av 1900-talet. Televerket och SJbedrev den första verksamheten. Som impregneringsmedel nyttjades kopparsulfat respektive kreosot. Statens Vattenfallsverk tog över SJ:s verksamhet och verksamheten fortsatte fram till 1952 innan den flyttades till en grannfastighet. Statens Vattenfallsverk nyttjade både kreosot och salter av koppar, krom och arsenik i sin verksamhet. Den förvärvade marken nådde inte ner till Tisarens strand, men man hade genom avtal skaffat sig rätt att till sin process pumpa sjövatten från sjön och från sin process pumpa ut spillvatten till sjön. Markområdet utgör idag formellt industrimark, men hävdas inte som sådan utan nyttjas som Sida 26
strövområde av omkringboende i den omfattning som igenväxningen medger (Jernlås och Karlgren 2009). Arsenik återfinns i 50 % av markprofilerna i halter över 60 mg/kg (60 mg/kg är medianvärdet för arsenik). Provet med högst halt håller 2 700 mg/kg. Oönskade effekter på hälsa eller miljö undviks om arsenikhalterna hålls under 10 30 mg/kg jord. Dessa så kallade platsspecifika riktvärden varierar beroende på markanvändning. Akuttoxiska effekter vid intag av jord med mycket höga halter arsenik kan inte uteslutas. Uttransporten av arsenik från markområdet till sjön Tisaren vållar under dagens klimatförhållanden inga problem. Skulle ett drastiskt omslag vad gäller nederbördsförhållandena ske, så att reducerande förhållanden uppstår i marken, kan dock järn-arsenikföreningarna gå i lösning och ge arseniktillskott till Tisaren, som under en övergångstid omöjliggör dess nyttjande som dricksvattentäkt. Koppar återfinns i 50 % av markprofilerna i halter över 29 mg/kg. Prov med högsta halt håller 29 000 mg/kg. Oönskade effekter på hälsa eller miljö undviks om kopparhalterna hålls under 80 200 mg/kg jord. Dessa så kallade platsspecifika riktvärden varierar beroende på markanvändning. Krom förekommer bara i liten omfattning och som ett bifynd till andra föroreningar, varför man i praktiken kan bortse från detta ämne. PAH återfinns i 50% av markprofilerna i halter över 6 mg/kg. Prov med högsta halt håller 27 000 mg/kg. Om oönskade effekter på hälsa eller miljö uppstår styrs detta av PAH-sammansättningen och inte bara av totalmängden. En ungefärlig areal om 6,8 ha av Tisarens botten har blivit förorenad av utsläppen från impregneringsverksamheten. I princip är det bara kreosothalterna som utgör problem. Ett inre strandnära område med en ungefärlig areal om 1,8 ha är mycket starkt förorenat av kreosot. Kreosot återfinns här i fri (olje-)fas, under en tunn täckning av nybildade sediment. Mängden kreosot på sjöbotten har uppskattats till några tiotals ton. Kreosoten påverkar lokalt bottenfaunan och inskränker möjligheterna till bad och fiske. Det bedöms som väsentligt att de stora mängderna strandnära kreosot inte sprids i sjön. Resultat av vattenanalyserna från T21 Provpunkten T21 ligger alltså uppströms Åsbro tätort och utgör en referens för hela vattensystemet. Vattnets surhetsgrad som åskådliggörs av ph-värdet låg 2010 på 6,8. Det visar på ett svagt surt vatten gränsande till neutralt. Det är inte några förändringar gentemot tidigare analysresultat. Vattnet har låg konduktivitet (ett mått på mängden lösta salter). Värdet ligger runt 5 ms/m, vilket är ungefär en tredjedel av värdet vid Nyköpingsåns utlopp. Absorbansvärdet visar på ett starkt färgat vatten, vilket innebär att vattnet innehåller mycket humusämnen. Det är naturligt med tanke på att omgivningarna till största delen består av barrskog. Mängden partiklar suspenderade partiklar i vattnet var låg (2,2 mg/l), och syrehalten var mycket god. Däremot var det en mycket hög halt av organiska ämnen mätt som TOC. Medelvärdet för året blev högt (19 mg/l) tack vare ett extremt högt värde från april på 36 mg/l. Exkluderar man det värdet hamnar medelvärdet på 15,6 vilket är i nivå med övriga provtillfällen under året. Sida 27
Närsaltshalterna i form av fosfor- och kväveföreningar har med mindre mellanårs variationer i princip legat still sedan mätningarna startade på mitten av 1970-talet. Totalfosfor halten låg för året på 20 µg/l vilket är precis på medelvärdet för alla analyser sedan 1974. Totalkvävehalten låg på 0,67 mg/l, vilket är lite lägre än snittet sedan 1974 som är 0,75 mg/l. Fosfatfosfor, ammoniumkväve och nitratkväve visade samtliga på låga halter. För kvävet har numera klassificeringen slopats, men tittar man på fosfor och de nya bedömningsgrunderna så får man ett ref-p på 13,8 µg/l, vilket ger EK-värdet 0,68. Det motsvarar god status, men nära gränsen till hög status (0,7), men eftersom klassificering till hög status också kräver att man har en totalfosforhalt som är lägre än 12,5 µg/l vilket inte uppnås, så hamnar man i klassen god status. Påväxtanalysen av kiselalger visade på hög status med en låg andel näringskrävande arter (se bilaga 4). Vi far vidare genom Tisaren och följer vattendraget genom mestadels skogsmark till Svennevad som är nästa provpunkt (T23) på vägen nedströms huvudfåran. Vi har då hamnat i inflödet till sjön Sottern. T23 T24 V21B Figur 2. Karta över Nyköpingsån mellan Svennevad och Högsjö med provpunkterna T23, T24 och V21B. Sida 28
Svennevad är en by vid Sotterns västra ände. I äldre tid hette Svennevad Swinavadh (1332) eftersom vildsvin vadade över den närbelägna ån. På 1700-talet började namnet skrivas Svennevad, troligtvis en medveten "uppsnyggning. Invånarantalet var 2005 126 personer. Här finns det inga industrier, men i området bedrivs jord- och skogsbruk. Resultat av vattenanalyserna från T23. Under färden från T21 har ph-värdet stigit till 7,0 som årsmedelvärde. Det är därmed ett neutralt vatten. Samtidigt har konduktiviteten (mått på mängden lösta salter) mer än fördubblats och låg på 12 ms/m. Absorbansen (mängden löst humus) har ökat lite och så även mängden partiklar i vattnet. Syrehalten var som lägst 5,7 mg/l i juni medan alla övriga värden låg över 7 mg/l. Vi få då klassen 2, måttligt syrerikt tillstånd. Vid torrperioder kan man få så låga flöden att vattnet i princip blir stillastående och då tär det extra mycket på syretillgången. TOC-halten bedöms efter det högsta värdet under året, och det var 25 mg/l som då hamnar i klass 5, stor syretäring. Närsaltshalterna har också stigit under färden från Åsbro. Totalfosforhalten steg med 5 µg/l och hamnade på 25 µg/l. Totalkvävet ökade till 0,96 mg/l. Man kunde också notera att ammoniumhalten var överraskande hög i december med 0,41 mg/l. Medelvärdet för historiska data sedan 1971 ligger på 25 µg/l för totalfosforhalten och på 0,88 mg/l för totalkvävet. Det beräknade värdet av ref-p hamnade på 19,1 µg/l, vilket i sin tur gav ett EK-värde på 0,78. Det motsvarar hög status, men då man inte uppnår det andra kravet med en genomsnittlig halt understigande 12,5 µg/l som blir klassificeringen god status. Påväxtanalysen av kiselalger visade också på hög status (bilaga 4). Vi fortsätter vår resa nedströms och österut genom Sottern och hamnar i Brevens Bruk. Figur 3. Vy från Brevens Bruk (bild från Wikipedia) Sida 29
Brevens Bruk är ett före detta järnbruk i södra delen av Askers socken i Örebro kommun, nära Kilsmo i sydöstra Närke. Järnhanteringen vid Brevens Bruk är nedlagd sedan mitten 1980-talet men bruksmiljön står till stora delar kvar orörd. Brevens bruk grundades 1676. Ortens historik är dock betydligt äldre Breven omtalas första gången 1317 (det skrevs då 'Bredehwen'), och donerades då till Riseberga kloster. Efter Västerås recess drogs godset in till kronan. Under 1500-talet delades Breven i övre och nedre Breven. Ståthållaren Broder Andersson Rålamb, som var ägare till Bystad inköpte Lilla Breven 1634, och fortsatte den då befintliga kvarndriften i Brevensån som då fanns i Nedre Breven. År 1676 grundades bruket av sonen Claes Brorsson Rålamb och orten fick ett privilegiebrev för en stångjärnshammare. Senare anlades även en kniphammare, och sedan Claes Rålambs son Gustaf Rålamb 1711 även inköpt övre eller Stora Breven, och senare även Biskopskvarn några kilometer österut kontrollerade bruket alla strömmarna i Brevensån. 1718 fick Gustaf Rålamb privilegium för ytterligare en kniphammare, och 1733 även för en masugn. 1774 såldes bruket med Bystad till den sörmländske jorddrotten David Henrik Hildebrand på Ericsberg, vilken gjorde godset till fideikomiss inom släkten. Hans son testamenterade bruket till svärsonen J. A. Anckarsvärd, och hamnade därefter i dennes svärson J. A. Gripenstedts ägo. Brukets utveckling fortsatte och 1823 ersattes den gamla multimmershyttan av en modern med rostugn. Från 1822 började man även experimentera med kolning i ugn i stället för milning. 1833 färdigställdes även en stålugn. Sedan rostugnen färdigställts 1823 fick man fram mer järn än vad smedjorna behövde, och började därmed framställa gjutjärnsprodukter av överskottet, något som under andra hälften av 1800-talet kom att bli brukets specialitet. I rostugnen höjdes malmens kvalitet innan själva smältningen skedde i masugnen. Rostugnen den tredje i ordningen och senast ombyggd 1905 är till skillnad från masugnen väl Under 1800-talet moderniserades verksamheten och nya produktionsdelar tillkom, till exempel en ny masugn och en smedja för klensmide samt ett gjuteri. Just gjutgodset från bruket blev välkänt för sin goda kvalitet. Djurgårdsbron i Stockholm är exempelvis byggd med gjutgods från Brevens Bruk. Produktionen var mycket varierande, det tillverkades till exempel vattenturbiner men också trädgårdsurnor och kaffekvarnar. Idag är samhället ett mycket välhållet besöksmål, speciellt på midsommarafton då flera tusen människor samlas för att beskåda resandet av den speciella midsommarstången med sju kransar. Brevensån rinner idylliskt genom orten där kyrkan, uppförd i klassicistisk stil 1842, ligger vid östra infarten. Rostugnens karatäristiska höga silhuett utgör ett naturligt centrum i Brevens bruk. Idag består Brevens Bruks verksamhet i huvudsak av skogsbruk, lantbruk och fastighetsförvaltning. Huvudnäringen är skogsbruk som bedrivs på 13 100 hektar produktiv Sida 30
skogsmark där 80 000 kubikmeter skog avverkas varje år. Jordbruket bedrivs på 445 hektar, varav 320 hektar i egen drift, resten är utarrenderat. Resultat av vattenanalyserna från T24. Nedströms Brevens Bruk ligger punkten T24. Den är ny för i år, och vi har därför inga historiska data att jämföra med. Jämfört med den uppströms liggande punkten T23 så har ph-värdet stigit till 7,4 som årsmedelvärde. Konduktiviteten minskade något (11,4 ms/m) medan absorbansen minskade avsevärt till 0,099 på filtrerat prov. Mängden suspenderade partiklar sjönk också under passagen genom Sottern. Syrehalten var mycket god och den organiska halten låg som högst på 14 mg/l vilket indikerar en tydlig syretäring (klass 4). Under passagen genom Sottern har totalfosforhalten sjunkit till 16 µg/l och totalkvävehalten till 0,71 mg/l. Fosfatfosfor, ammoniumkväve samt nitratkväve uppvisade låga halter överlag. Det beräknade värdet på ref-p blev 20 µg/l, och det resulterade i ett EK-värde på 1,25. Det motsvarar klassen hög status, men eftersom den uppmätta halten var högre än 12,5 så hamnar vi klass 2, god status precis som de båda uppströms liggande punkterna. Påväxtanalysen från T24 visade på god status (klass 2). Vid den fortsatta färden lämnar vi Örebro län och kommer in i Södermanland. Nästa ort är Högsjö som ligger i den västra änden av Högsjön. Här finns två större industrier, Voith Fabrics och Scandiafeldt. Voith Fabrics tillhör sedan 1999 den tyska koncernen Voith AG, som har sitt huvudkontor i Heidenheim. I Högsjöfabrikens tillverkning ingår alla typer av pressfiltar för världens pappersproduktion. Vid Scandiafeldt med 130 års erfarenhet och utveckling tillverkas transportband och filterdukar. Produkterna kundanpassas till varierande verksamhetsområden. Bl.a. för separation av vätskor och för anrikning av mineraler och fibrer. Högsjö kan beskrivas som ett brukssamhälle. Här kan uppvisas flera bevarade kulturhus från 1700-talet men också en katalog över det svenska egnahemsbyggandets olika faser från 1930- talet och framåt. Högsjö har en mer än 750-årig dokumenterad och skiftande historia, från det ursprungliga lilla hemmanet där Högsjö gård idag ligger fram till dagens textilindustri, som går tillbaka till 1800- talets början. Vid vattendraget från Ölången till Högsjön fanns ett järnbruk från 1638 och 1870- talet med en masugn från 1728. Mellan 1663 och 1770 ägdes Högsjö gård av släkten Rålamb. Resultat av vattenanalyserna från V21B. Fram till 2010 har provpunkten vid Högsjö varit placerad i samhället uppströms Högsjön, men från 2010 flyttades den till Högsjöns utlopp och fick benämningen V21B. Resultaten från 2010 års provtagningar visar att skillnaderna mellan V21B och V21 från 2008 var mycket små. Vattnet är svagt basiskt med ett ph på 7,4. Konduktiviteten låg på 10,9 ms/m och vattnet var måttligt färgat (abs-f 0,109). Slamhalten (mängden suspenderade ämnen) var låg och syrehalten mycket god. Inget värde var under 8 mg/l under 2010. Halten av organiska ämnen Sida 31
mätt som TOC var dock hög (klass 4). Det var nästan inga variationer mellan provtagningarna utan alla provtagningar utom en visade på 14 mg/l. Av närsaltsanalyserna visade totalfosfor en låg halt med 15 µg/l. Halten totalkväve var också tämligen låg med ett medelvärde på 0,66 mg/l. Halterna av fosfatfosfor, ammoniumkväve och nitratkväve var också låga. Ref-P beräknades till 15,1 µg/l vilket gav ett EK-värde på 1,04. Det skulle innebära klassen hög status och totalfosforhalten varit något lägre. Nu har vi därför i klass 2 god status. Resultaten av påväxtanalysen visade också på samma klass, god status (se bilaga 4). Sammanfattning av resultaten från punkterna T21 till V21B Nedan visas årsmedelvärden från 2010 års provtagningar för sträckan Åsbro till Högsjöns utlopp. Tabell 1. 2010 års medelvärden av olika analysparametrar med naturvårdsverkets klassificering som färgmarkering T21 Åsbro T23 Svennevad T24 V21B Högsjöns utl Brevensån ph 6,8 7,0 7,4 7,4 Konduktivitet, ms/m 5,09 12,0 11,4 10,9 Abs-F 0,217 0,229 0,099 0,109 Susp.ämnen, mg/l* 2,2 3,0 2,0 2,1 Syre,mg/l (årslägsta) 8,3 5,7 7,6 8,2 TOC, mg/l (årshögsta) 36 25 14 14 Fosfat-P, µ/l 2 3 2 2 Total-P, µ/l 20 25 16 15 Ammonium-N, µ/l 35 143 37 18 Nitrat-N, µ/l 69 148 85 70 Total-N, mg/l 0,67 0,96 0,71 0,66 *För suspenderade ämnen finns ingen nuvarande klassificering, men för att ge en uppfattning om storleksordningen så används klassificeringen från Allm Råd 90:4, men den har alltså ingen officiell status. Sida 32
Huvudfåran mellan Högsjö och Åkfors På sin väg från Högsjö till Åkfors, där Nyköpingsån rinner ut i sjön Yngaren, så passerar ån två av de större tätorterna inom avrinningsområdet Vingåker och Katrineholm. Vingåker blev känt under 1600-talet på grund av Säfstaholms slott som byggdes år 1666 av Gustaf Sparre. Under 1800-talet ägdes slottet av Gustaf Trolle-Bonde. År 1851 räddades ett litet äppelträd från att huggas ned, Säfstaholmsträdet. Detta träd är sedan 1921 fridlyst. Mellan 1934 och 1967 användes slottet som skolhem åt skolpojkar. Efter detta köptes slottet upp av kommunen och kunde senare rustas upp med hjälp av statliga och kommunala medel. Figur 4. Säfstaholms slott i Vingåker. Från början var ortens bebyggelse starkt koncentrerad till området omkring Västra Vingåkers kyrka, men efter att orten anslutits till järnvägsnätet i och med uppförandet av den Västra stambanan 1862 började samhället att expandera i sydlig riktning. Tätortens centrum flyttades från området kring kyrkan mot järnvägsstationen. Den samhällsbildning som uppstod kallades Bondestad. Idag är Vingåkers centrum koncentrerat till Skräddartorget, som är beläget strax norr om järnvägsstationen på vägen mot kyrkan. Det döptes för att knyta an till ortens tradition som betydande centrum för textilindustri. På och i anslutning till torget finns flera butiker. Där har man även placerat ut en skylt som talar om avståndet till kommunens olika vänorter. Ett hårt slag mot orten var när tågen slutade göra uppehåll där 1971, vilket försvårade kommunikationen med andra orter. 2003 återfick man järnvägstrafik i form av regionala tåg på sträckan Stockholm Södertälje Katrineholm Hallsberg. Av tradition har orten haft mycket omfattande konfektionsindustri. Under 1990-talet flyttades och avvecklades stora delar av denna. Konfektionsindustrin upphörde helt 2005, då de sista delarna såldes till utlandet. Det Sida 33
främsta skälet för detta var för höga produktionskostnader. Textilindustri är dock fortfarande kommunens största industri men numera i form av industritextil till bl.a. pappersbruk vilket produceras av två företag i Högsjö. Konfektionstraditionen förs idag vidare i det stora outletområdet i centrala Vingåker. I dagsläget har kommunen långt gångna planer på att renovera upp och bygga om centrala Vingåker. Antalet invånare i kommunen har varierat under åren. 1960 var invånarantalet ca 4300 för att sedan öka till ca 5400 mellan 1970 och 1990. Därefter har befolkningen minskat och ligger nu åter på ca 4300 (2005). Katrineholm Västra stambanan byggdes genom det som skulle bli Katrineholm år 1862. En knutpunkt uppstod när dåvarande Östra stambanan anslöts år 1866. Östra Stambanan ingår numera i Södra Stambanan. Stationen fick sitt namn efter gården Cathrineholm vid sjön Näsnaren. Gården hette tidigare Fulbonäs, men dåvarande ägaren Jacob von der Linde ändrade namnet på 1600-talet för att hedra sin brud Catharina Gyllenhorn. Snart växte ett stationssamhälle upp. För att administrera tätorten inrättades ett municipalsamhälle år 1883, vilken kom att bli stad år 1917. Några initiativrika män som Carl Fredriksson, Gustaf Robert Grönkvist och August Kullberg kom till Katrineholm, insåg järnvägens betydelse och utvecklade framgångsrika industrier. Carl Fredriksson startade en snickerifabrik år 1876. August Kullberg startade en handelsfirma år 1878 och Gustaf Robert Grönkvist började med en smedja år 1886. Efter detta kom han att starta ett par industrier som levt vidare till våra dagar. Det lilla stationssamhället växte snabbt och på nyåret 1917 kunde de 6 615 invånarna fira att municipalsamhället blivit Katrineholms stad. Snart fick också staden rykte om sig som skolstad. Katrineholms Praktiska skola lockade elever från hela landet. Skolan bytte sedan namn till Katrineholms Tekniska skola. Idag finns Viadidakt med bland annat expeditioner för vuxenutbildning samt studievägledning i byggnaden där Kullberg bedrev sin verksamhet och bodde. Än idag är Katrineholm kanske främst känt som en järnvägsknut. Orten har av den anledningen mycket goda kommunikationer. Man har också ett centralt läge i Sörmland, med närhet till stora städer som Norrköping, Södertälje, Örebro, och Stockholm. Invånarantalet har mellan 1960 och 2005 legat ganska stabilt runt 22000 personer. Mellan Högsjön och Åkfors finns flera provtagningspunkter. Innan Vingåker togs prover i biflödet V25 Gammalån. Från början anvisades en plats som senare visade sig vara felaktig, så efter augusti togs proverna längre uppströms i Gammalån, där man var säker på att få rätt vatten. Inne i Vingåker finns två provpunkter, V22B Ekholmsbro som fungerar som referens till punkten nedströms avloppsreningsverket, V23 Vingåker. V22B bekostas av Sörmland Vatten. Avflödet från sjön Näsnaren rinner via ett mindre vattendrag ut i Kolsnaren. Provpunkten är ny för i år och benämns V26 Ålsätter. Näsnaren är en mycket näringsrik och grund sjö med bl.a. ett rikt fågelliv och därmed en mycket viktig biotop. Vid utloppet från sjön Viren ligger Gänne Kvarn med beteckningen K71 som är en provpunkt som funnits med sedan 60-talet. Den sista punkten innan Yngaren är punkten K23 Åkforsån. Det är också en provpunkt med anor sedan 1960-talet. Närsaltsanalyser kom dock inte igång förrän i mitten av 70-talet. Sida 34
V25 V22B V23 V21B V26 K71 K23 Figur 5a-b. Kartor med provpunkter för sträckan Högsjö till Åkfors. Sida 35
Resultat av vattenanalyserna från V21B till K23. Vingåker är en lite större tätort som Vingåkersån (Nyköpingsån) passerar, och därför är det intressant att följa hur vattenkvaliteten förändras under vattnets väg mellan Högsjön och Kolsnaren. Vingåker använder också ån som recipient för sitt avloppsreningsverk. I tabellen nedan visas resultaten i form av årsmedelvärden för sträckan Högsjön till Kolsnaren, och även biflödena V25 Gammalån och V26 Ålsätter. Tabell 2. 2010 års medelvärden av olika analysparametrar med naturvårdsverkets klassificering som färgmarkering V21B V22B V23 V25 Gam- V26 Ålsätter Högsjöns utl Ekholmsbro Vingåker Malån** ph 7,4 7,2 7,3 7,5 7,5 Konduktivitet, ms/m 10,9 13,3 14,3 17,2 30,0 Abs-F 0,109 0,200 0,196 0,432 0,115 Susp.ämnen, mg/l* 2,1 5,5 9,8 13,4 8,1 Syre,mg/l (årslägsta) 8,2 6,7 6,6 12,2 8,2 TOC, mg/l (årshögsta) 14 32 31 30 22 Fosfat-P, µ/l 2 11 11 18 47 Total-P, µ/l 15 37 40 45 97 Ammonium-N, µ/l 18 42 106 792 251 Nitrat-N, µ/l 70 409 510 535 557 Total-N, mg/l 0,66 1,17 1,38 1,50 2,02 *För suspenderade ämnen finns ingen nuvarande klassificering, men för att ge en uppfattning om storleksordningen så används klassificeringen från Allm Råd 90:4, men den har alltså ingen officiell status. **Medelvärdena från V25 Gammalån härrör från endast 2 provtagningar, okt och dec. På sträckan mellan Högsjön och Kolsnaren sker en väsentlig ökning både närsalter och organiska ämnen. Den stora ökningen sker mellan V21B och V22B, alltså innan reningsverket. Ån rinner här genom ett landskap som till övervägande del består av jordbruksmark. Mycket av marken uppströms Vingåker är täckdikad och kulverterad så det är svårt att komma åt de mindre tillflöden till ån. Det var höga fosforvärden vid V26 Ålsätter, och tidvis mycket höga halter. Den högsta halten uppmättes till 140 µg/l och årsmedelvärdet blev 97 µg/l. Reningsverket tycks ha fungerat bra under året. Man har visserligen en ökning av närsaltshalterna, men den är ändå förhållandevis marginell. Det var heller inga dippar i syrehalten som kunde konstateras vid provtagningstillfällena. När vi går vidare i vattendraget så hamnar vi i Virens utlopp och punkten K71 Gänne kvarn. Det är en punkt som kan fungera som referens för vad som händer när Nyköpingsån passerar Katrineholm. Ån rinner visserligen inte igenom stadens centrum utan passerar på sydsidan av staden, men längre nedströms i Djulösjön så har stadens avloppsreningsverk, Rosenholm, sin utsläppspunkt. Ytterligare längre nedströms, en bit uppströms Yngaren ligger provpunkten K23 Sida 36
Åkforsån. I tabell 3 så jämförs analysresultaten i form av årsmedelvärden från K71 Gänne kvarn och K23 Åkforsån. Tabell 3. 2010 års medelvärden av olika analysparametrar med naturvårdsverkets klassificering som färgmarkering K71 Gänne Kvarn K23 Åkforsån ph 7,4 7,4 Konduktivitet, ms/m 12,1 13,9 Abs-F 0,102 0,103 Susp.ämnen, mg/l* 2,6 3,2 Syre,mg/l (årslägsta) 7,4 7,4 TOC, mg/l (årshögsta) 16 15 Fosfat-P, µ/l 5 6 Total-P, µ/l 20 26 Ammonium-N, µ/l 22 53 Nitrat-N, µ/l 136 317 Total-N, mg/l 0,78 1,0 *För suspenderade ämnen finns ingen nuvarande klassificering, men för att ge en uppfattning om storleksordningen så används klassificeringen från Allm Råd 90:4, men den har alltså ingen officiell status. På samma sätt som vid Vingåker så ser man att samtliga eutrofieringsparametrar utom TOC ökar något på vägen nedströms. Det är egentligen inga dramatiska förändringar, man mer ser ändå en tydlig ökning. Beräkningen av ref-p och EK-värde för områdets punkter utföll enligt följande Punkt ref-p EK-värde Klass V22B 19,5 0,52 God status V23 19,8 0,50 God status V26 20,0 0,21 Otillfredsställande st God status klass 2 uppnås för V22B och V23, med de är nära gränsen ner till klass 3 måttlig status. Vid V26 blev bedömningen otillfredsställande status som dessutom var nära till klass 5. Vid V25 blev det för få relevanta provtagningar för att utföra beräkningarna. Påväxtanalysen från V23 Vingåker visade på god status, men låg mycket nära klass 3 måttlig status. V22B ingick inte i programmet för påväxt. Biflödena V25 Gammalån och V26 Ålsätter hamnade båda i klassen måttlig status. Det gjorde också K23 Åkforsån, medan K71 Gänne Kvarn klarade klass 2, god status. Sida 37
Östgötadelen via Bokvarnsån Den här delen av Nyköpingsåns avrinningsområde består till största delen av skogsmark och här finns även flera relativt stora sjöar som Hunn och Tisnaren. Under år 2010 togs prov från en ny punkt belägen mellan sjöarna Ålsjön och Regnaren som är benämnd E23. I övrigt togs endast prov vid K21 Bokvarnsån som mynnar i Viren i huvudfåran. Det är lång väg mellan dessa provpunkter, och den går genom flera sjöar. K21 E23 Figur 6. Karta över Östgötadelen med provpunkterna E23 och K21. Det här området är förhållandevis lite eutrofieringspåverkat. Vi har låg konduktivitet, lite partiklar i vattnet samt låga närsaltshalter. Båda provpunkterna hamnade också i klassen god status när det gäller fosforn. Beräkningen av Ref-P hamnade på 14,1 respektive 12,8 µg/l. Det gav ett EK-värde på 0,84 och 0,86 för de båda punkterna. Det skulle innebära hög status om fosforhalten var något lägre, men nu hamnar vi klass 2, god status. Påväxtanalyserna visade också på god status för båda provpunkterna. Sida 38
Tabell 4. 2010 års medelvärden av olika analysparametrar med naturvårdsverkets klassificering som färgmarkering E23 infl Regnaren K21 Bokvarnsån ph 7,0 7,2 Konduktivitet, ms/m 6,0 8,5 Abs-F 0,147 0,083 Susp.ämnen, mg/l* 2,1 1,4 Syre,mg/l (årslägsta) 6,6 8,0 TOC, mg/l (årshögsta) 14 14 Fosfat-P, µ/l 3 2 Total-P, µ/l 17 15 Ammonium-N, µ/l 23 16 Nitrat-N, µ/l 68 25 Total-N, mg/l 0,57 0,57 *För suspenderade ämnen finns ingen nuvarande klassificering, men för att ge en uppfattning om storleksordningen så används klassificeringen från Allm Råd 90:4, men den har alltså ingen officiell status. Tillflöden för Yngaren och Långhalsen I 2010 års program ingick flera mindre tillflöden till Yngaren och Långhalsen. Till Yngaren var det två tillflöden på den sydvästra sidan K24 Skarendalsån och K25 Vadstorpsån. Båda dessa lokaler ligger nära Björkvik. Närmast Yngaren är det en utpräglad jordbruksbygd med ett flertal större gårdar. De båda tillflödena rinner upp i skogsområden. Skarendalsån kommer från Storsjön och rinner via Lundbolssjön och Viggaren ut i Yngaren. Källflödena ligger skogsmarksområden, men i den nedre halvan av åns lopp domineras omgivningen av jordbruksmark. Vadstorpsån avvattnar ett område sydväst om Björkvik och passerar ett mindre reningsverk innan den når Yngaren. Till västra Långhalsen togs det också prov i två tillflöden, K26 inflöde från Viken och K27 Fimtaån. Väster om västra Långhalsen ligger sjön Viken, och det är en endast en knapp km mellan dem. Provpunkten K26 ligger strax innan inflödet till Långhalsen. Fimtaån kommer närmast från Spetebysjön innan den mynnar i den avsnörda delen av Långhalsen vid Dagöholm. Ytterligare ett tillflöde är K28 Ramstaån som rinner genom Sköldinge, passerar Älvestasjön, Veckeln, Hedenlundasjön och Vadsbrosjön för att till sist mynna i Långhalsen vid Ålspånga. Området runt Långhalsen är en utpräglad jordbruksbygd. Nedan visas provpunkternas läge på följande kartor. Sida 39
K24 K25 K27 K26 Figur 7 a. Området väster om Yngaren med provpunkterna K24 och K25. Figur 7b. Provpunkterna K26 och K27 som är tillflöden till Långhalsen. Sida 40
K28 Figur 8. Karta med provpunkten K28 Ramstaån sydost om Sköldinge. Figur 9. Översvämning vid Ramstaån Sida 41
Nedan visas en jämförelsetabell för de 5 tillflödena Tabell 5. 2010 års medelvärden av olika analysparametrar med naturvårdsverkets klassificering som färgmarkering K24 Skarendalsån K25 Vads- K26 infl från K27 Fimtaån K28 Ramstaån u torpsån Viken ph 7,7 7,5 7,4 7,3 7,2 Konduktivitet, ms/m 21,0 17,1 18,0 26,7 18,2 Abs-F 0,167 0,138 0,224 0,192 0,261 Susp.ämnen, mg/l* 20,2 11,0 3,7 14,2 13,3 Syre,mg/l (årslägsta) 8,3 7,6 5,4 0,6 5,7 TOC, mg/l (årshögsta) 19 16 23 24 20 Fosfat-P, µ/l 26 23 15 74 57 Total-P, µ/l 68 55 41 167 119 Ammonium-N, µ/l 27 29 22 279 72 Nitrat-N, µ/l 810 902 517 1323 739 Total-N, mg/l 1,75 1,76 1,56 3,2 1,87 *För suspenderade ämnen finns ingen nuvarande klassificering, men för att ge en uppfattning om storleksordningen så används klassificeringen från Allm Råd 90:4, men den har alltså ingen officiell status. Samtliga tillflöden som undersöktes är klart påverkade av eutrofiering. Närsaltshalterna är rejält höga framför allt när det gäller fosfor som är den viktigaste parametern i det sammanhanget. ph-värdet är högt liksom konduktiviteten, som visar på mängden lösta salter. Mängden suspenderat material är också högt med undantag av K26, inflödet från Viken. Den organiska halten mätt som TOC är också hög, men syrenivåerna i vattnet är förvånansvärt bra ändå, förutom i Fimtaån. Där var det nästan syrefritt i augusti, men då var det nästan inget flöde och minimalt med vatten. Då var det även höga ammoniumhalter vilket kommer som en e-post (modern variant) när det råder syrebrist. Beräkningen av ref-p och EK-värde för områdets punkter utföll enligt följande Punkt ref-p EK-värde Klass K24 22,2 0,33 Måttlig status K25 20,0 0,36 Måttlig status K26 22,3 0,54 God status K27 23,1 0,14 Dålig status K28 23,9 0,20 Otillfredsställande st Med nuvarande klassificering så hamnar både Skarendalsån och Vadstorpsån i klass 3 måttlig status. K26 inflöden från Viksjön uppvisade god status, medan Fimtaån och Ramstaån klassificeras som dålig respektive otillfredsställande status. K28 låg dock precis på gränsen till dålig status. Sida 42
Det var alltså höga nätsaltshalter i de mindre tillflödena och då är det intressant att se hur stora mängder som den vägen kommer in i respektive sjö. Yngaren Totalfosfor (ton) Totalkväve (ton) K23 Åkfors 10,8 448 K24 Skarendalsån 0,72 26 K25 Vadstorpsån 1,11 41 N22 Vrena ström 14,5 427 Skarendalsåns och Vadstorpsåns bidrag är ca 15 % av det som kommer in via huvudfåran via Åkforsån, K23. Långhalsen Totalfosfor (ton) Totalkväve (ton) K26 infl från Viksjön 0,62 28 K27 Fimtaån 1,11 26 K28 Ramstaån 3,22 56 F71 Ålspånga 7,3 177 Jämför man bidragen från tillflödena med vad som passerar ut via F71 Ålspånga så ser man att det är en högst väsentlig andel som kommer via dessa mindre tillflöden. Påväxtanalysen visade på måttlig status vid samtliga tillflöden men även vid punkterna K23 Åkforsån, N22 Vrena ström och F71 Ålspånga. Sida 43
Flöden och transporter Långhalsen och mynningen Långhalsen är en mycket speciell sjö. Den har en säregen morfometri och fungerar som uppsamlingsbassäng för Nyköpingsåns tre stora grenflöden. Sjön är grund, ca 10m, vilket F71 N71 N25 N22 N02 Spånga (SLU) N72 Figur 10. Långhalsen och nedre Nyköpingsån med provpunkter. också bidrar till sjöns karaktär. I och med att man har recipientkontrollpunkter i alla de tre stora inflödena av vatten till Långhalsen och även punkter nedströms sjön vid Spånga (SLU-punkt) och i Storhusfallet (N72) kan man göra tämligen bra beräkningar över hur Långhalsen fungerar ur närsaltssynpunkt vid olika år. Vattenföringen beräknades i år med S-HYPE modellen i Christineholm vid Långhalsens utlopp och vid N72 Storhusfallet för 2010. Skillnaderna mellan dessa punkter är mycket små. Medelvattenföringen vid Christineholm har varierat kraftigt under årens lopp med 2001 som toppår med 32,5 m 3 /s, och 2003 som det år med det lägsta flödet. Under 2010 var flödet 26,4 m 3 /s sett som årsmedelvärde vilket är mer än medelvärdet för 1999-2010 som ligger på 22,5 m 3 /s. Sida 44
Vattenföringen visade en mycket kraftig topp vid snösmältningen i april-maj, medan den var tämligen låg i början av året och även hela andra halvåret. Vädret var extremt kallt under jan-mars och även i nov-dec. Det gjorde att avrinningen minskade radikalt. 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Christineholm - vattenföring 2010 (m 3 /s) Figur 11. Vattenföringen vid Christineholm 2010. Långhalsen är ju den stora uppsamlingsbassängen för Nyköpingsåns olika delflöden, även om den morfologiskt är lite spretig. Ser man till in- och utflöde av närsalter i Långhalsen och upprättar en balansberäkning så får man följande resultat för år 2010. Totalfosfor (ton) Totalkväve (ton) N22 Vrena ström 14,5 427 F71 Ålspånga 7,3 177 N71 Husby gård 2,3 66 Delområde Långhalsen 5,8 139 Summa: 29,9 809 N72 Storhusfallet 34,4 775 Retention (ton) -4,5 34 Retention (%) -15 4,2 För 2010 blev retentionen i Långhalsen negativ för fosfor och svagt positiv för kväve. Långhalsen har varit lite varierande i sin reningseffekt av närsalter mellan åren. Allt från negativ retention till riktigt bra värden. Årets resultat var ju inte det bästa vilket kan bero på den långa isläggningen som kan ha skapat syrebrist med åtföljande fosforläckage från sedimenten. Det är också ganska troligt att vi med schablonen för Långhalsen eget delområde har underskattat det bidraget. Reellt har vi nog åtminstone tidvis ett större inflöde än vad som ingår i beräkningen, och det medför ju att den beräknade retentionen blir underskattad. Sida 45
Beräkningen av ref-p och EK-värde för områdets punkter utföll enligt följande Punkt ref-p EK-värde Klass N22 14,2 0,51 God status F71 18,6 0,31 Måttlig status N71 14 0,71 God status (P>12,5) N72 14 0,35 Måttlig status Uttransporten av närsalter och organiska ämnen från Nyköpingsån under den senaste 30-års-perioden har sett ut på följande sätt: År Totalfosfor Totalkväve Nitratkväve COD(Mn)/TOC Flöde ton ton ton kton Mm3 1981 64 974 190 8,10 848 1982 117* 938 226 8,13 831 1983 42 642 120 5,27 592 1984 36 655 114 5,44 662 1985 42 981 267 8,23 948 1986 40 870 180 8,38 893 1987 36 597 115 6,68 759 1988 52 944 291 11,4 1033 1989 14 378 76 3,04 361 1990 16 398 81 3,65 397 1991 21 516 98 5,52 539 1992 14 411 78 3,47 440 1993 13 466 55 3,49 484 1994 17 725 182 5,44 699 1995 24 889 213 7,39 903 1996 17 450 76 4,20 492 1997 15 573 141 4,94 571 1998 24 838 195 7,14 849 1999 31 876 219 10,9** 895 2000 36 959 238 12,1** 906 2001 40 1051 323 13,5** 1015 2002 30 686 145 8,06** 667 2003 12 259 27 2,82** 255 2004 22 554 176 5,71** 527 2005 19 424 93 5,05** 477 2006 26 649 214 7,66** 734 2007 24 763 352 8,98++ 784 2008 29 669 153 7,88** 736 2009 26 619 107 8,07** 706 2010 34 775 157 10,3** 832 * osäkert värde ** beräkningen grundas på TOC-analys För 2010 var det totala vattenflödet högre än medelvärdet för 1981-2010 som ligger på 694 Mm 3. Mängden transporterade närsalter blev något högre ån medelvärdet för perioden 1981-2010 som ligger på 28 respektive 685 ton för totalfosfor och totalkväve. Sida 46
Transport av totalfosfor ur Nyköpingsån 1981-2010 ton/år 70 60 50 40 30 20 10 0 Vattenflöde Totalfosfor 1200 1000 800 600 400 200 0 Mm3 Figur 12. Transport av totalfosfor ur Nyköpingsån 1981-2010 samt flödet. 1200 1000 800 ton/år 600 400 200 0 Transport av total- och nitratkväve ur Nyköpingsån 1981-2010 1200 1000 800 600 400 200 0 Mm3 Totalkväve ton Nitratkväve ton Figur 13. Transport av total- och nitratkväve ur Nyköpingsån 1981-2010 samt flödet. Skillnaderna mellan de olika åren är ändå mycket stora, och hänger till stor del samman med de olika årens nederbördsmängder och vattenflöden i systemet. 1982 var det ett mycket högt värde för totalfosfortransporten, men enligt kommentarerna i årsrapporten var den siffran mycket osäker. Man ser också i tabellen hur viktigt sambandet mellan flöde och närsaltstransporterna är. Det framgår med ännu större tydlighet av figurerna 12-14. Sida 47
kton/år 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Transport av organiskt material ur Nyköpingsån 1981-2010 1200 1000 800 600 400 200 0 Mm3 COD(Mn)/TOC kton Figur 14. Transport av organiskt material ur Nyköpingsån 1981-2010 samt flödet. För 1999-2010 bygger beräkningen på halten av TOC. Tidigare COD(KMnO 4 )-värden har räknats om till COD(Mn) med en faktor 3,95. Om man tar en titt på hur flöden och transporter har varierat under perioden 1981-2010 så ser man att 2010 liksom 2007 var år där flödet hamnade något över snittet för de senaste 30 åren.. Transporten av totalfosfor visade en minskande trend från 1980-talet till 1990-talet men under 1997-2001 kunde man se att transporten åter började öka. Den trenden bröts dock 2002 och därifrån blev det ett fullkomligt ras för ämnestransporterna under 2003, men ökade åter 2004 och har därefter legat på ungefär samma nivå. Totalkvävet visar en liknande trend. I Nyköpingsån finns nu en relativt lång tidsserie av mätningar när det gäller närsalter och transporter av dessa. Transporten av organiskt material mätt som COD(Mn)/TOC följer flödet i mycket hög grad. Några större förändringar i förhållandet mellan transportmängd och flöde är svår att se. Man kan se att nederbörden och de åtföljande vattenflödena har en mycket stor betydelse för materialtransporten i vattensystemet. Man kan också se att det inte har hänt särdeles mycket under 1990- och 2000-talet när det gäller att få ned mängderna som kommer ut i Östersjön. Under åren på 2000-talet har flödena varierat så oerhört mycket så det är svårt att utläsa om något reellt har skett. Största delen av källorna handlar om diffusa källor som markförluster, och inte längre så hög grad av enskilda punktkällor som det är enkelt att sätta fingret på. Icke desto mindre har det varit känt under en lång tid att så har varit fallet. Det tycks dock svårt att komma fram till åtgärder som skulle kunna minska ytavrinningen från omgivande marker, men det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen sedan nu när EU:s vattendirektiv har börjat att implementeras. Sida 48
Svärtaån och Kilaån Från och med 2006 redovisas och kommenteras resultat från Svärtaån och Kilaån i Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbunds årsrapport. Svärtaån mynnar i Sjösafjärden strax öster om Nyköping medan Kilaån mynnar i Stadsfjärden strax söder om Nyköping alldeles intill Nyköpingsåns mynning. Figur 21. Svärtaåns och Kilaåns mynningspunkter. Vattenföringen i de båda åarna visade ungefär samma mönster som i Nyköpingsån med mycket höga flöden i samband med snösmältningen under april/maj. Därefter sjunker flödet drastiskt och är lågt under andra halvåret. Recipientkontrolllprogrammet för Svärtaån och Kilaån har inte uppdaterats med de analysparametrar som behövs för att kunna utnyttja de nya bedömningsgrunderna. Det som saknas är absorbans, kalcium, magnesium och klorid. Sida 49