Församlingens verktygslåda del 4 Av: Johannes Djerf Törestorps Missionskyrka Världens bästa kyrka. Kan man säga så? Vad tycker du? Låter det som att man skryter med något, som inte riktigt är sant, för det finns ju många andra kyrkor som är bättre på mycket än vår församling. Eller kan det vara något bra? Kan det vara en bra attityd i församlingen, att säga att vi är världens bästa kyrka. Fundera på det med den som sitter bredvid dig en stund. För några år sedan så besökte jag en kompis till mig i Malmö och hans församling. Och då han övade med sitt lovsångsteam så gick jag runt lite i kyrkan och tittade mig omkring, då mina ögon fastnade på en text över hela väggen längst bak i kyrkan där det just stod Öresundskyrkan världens bästa kyrka. Då jag blev väldigt fundersam, precis som jag tror att flera av er är inför detta påstående. Att säga något sådant gör ju en församling väldigt sluten och självsäker, inte öppen för förändring och inte särskilt öppen mot andra kyrkor och människor tänkte jag. Men medan jag stod där så kom en efter en av de människor som var i kyrkan och hälsade på mig med ett varmt leende och tyckte det var så roligt att jag var där, på en enkel lovsångsövning, och det var faktiskt länge sedan jag upplevde en sådan varm och äkta kärlek i en kyrka. Och jag började mer och mer förstå att dessa ord var först och främst inte något som de såg och pratade om att de hela tiden var. De hade många saker att fortfarande jobba på, det fanns många saker som inte gjorde dem till världens bästa kyrka ifrån mänskliga ögon sett. Men de hade orden längst ner i kyrkan, alltså i ryggen, som en grund, en påminnelse om Guds sätt att se på oss som hans älskade församling. Det var en attityd, ett mål att hela tiden sträva efter. Vilket skapade en enorm kärlek mellan människorna i församlingen, och en stor öppenhet för andra och för Guds Ande att röra sig och förändra, eftersom de hela tiden ville bli bättre och vara världens bästa kyrka. Vilket verkligen visat sig då församlingen på 10 år vuxit ifrån 40 till 900 gudstjänstbesökare i veckan. Så de där orden om att vara världens bästa kyrka har faktiskt etsat sig fast hos mig, precis som ett tuggummi i håret klistrar sig fast. För tänk om vi skulle kunna säga så om vår församling här i Törestorp. Vad skulle då hända? Tänk på hur vi skulle leva och tala gott om varandra. Tänk vilken kärlek som skulle finnas! Tänk så många drömmar och visioner som skulle få rum.
Tänk på hur vi medvetet skulle arbeta med vårt uppdrag att göra folk till lärjungar, och dra människor in i vår församling, om vi kände att detta är världens bästa gemenskap, och jag vill att ingen ska missa den! Att ha denna attityd, att i ödmjukhet ha en längtan efter att vara en församling så som Gud vill att vi ska vara och fungera tror jag också gör att vi vill jobba och utforska våra gåvor, nådegåvorna som vi talade om under flera söndagar i mars innan vi landade vid Jesus kors och uppståndelse i påskhelgen. Och vi har några st. gåvor kvar att gå igenom som jag tror är avgörande för denna strävan, denna längtan som jag hoppas att du vill hänga på idag, att vara världens bästa kyrka. Och jag tänkte att vi idag skulle börja med en väldigt spännande gåva som Paulus skriver om i 1 kor.12:10 då han skriver att en får gåvan att skilja mellan olika andar. Vi kan läsa om när Jesus använder denna gåva i Matt.16:21-23. Petrus, som just bekänt Jesus som Messias var fortfarande upptagen av det jordiska och det yttre. De hade ju så gott som de hade det och han ville inte riktigt se det som Jesus talade om. Han tillbakavisar Jesus tal om korset. Men Jesus ser Djävulens listiga försök att fresta honom att inte fullgöra hans kallelse, precis som han försökte i öknen. Han ser att det Petrus säger är inte tankar ifrån Gud och ber Satan att gå bort ifrån honom. Detta är alltså en gåva som är oerhört viktig när det gäller att avgöra vad som är ifrån Gud och vad som inte är ifrån Gud. Det kan handla om att bedöma profetior. Det kan handla om att bedöma förkunnelsen i församlingen eller kanske förslag ifrån styrelsen. Det kan handla om att se drivkraften bakom en människas gärningar. Gör man saker för Gud eller gör man saker för att synas, bli bekräftad och bli något. Det kan handla om att bedöma röster ifrån media som sköljer över oss hela dagarna. Ifrån tidningar och tv så berättas det om olika andar och övernaturliga saker. Vi får följa med kända personer i deras sökande och teorier om hurdan Gud är. Det debatteras överallt om den kristna etiken och vår grund både av kristna och icke kristna och det skrivs mängder av olika böcker om Jesus. Då jag tror att denna gåva behövs mer än någonsin i vår gemenskap som kan urskilja vad som kommer ifrån Gud. Den onde försöker gång på gång lura bort oss ifrån Guds ord och plan, genom att visa på vägar som nästan är rätt och genom att få oss att acceptera kompromisser, men som bara leder oss bort ifrån Guds hjärta. Så vi behöver se vilka krafter som är i rörelse och som drar i människor. Denna gåva kan fungera genom en känsla av frid eller ofrid i vår ande.
Ni kanske känner igen uttrycket att jag känner det i anden att detta är fel eller detta är rätt. En känsla som jag tror de flesta utav oss känner igen. Vilket inte är så konstigt, för lever man med Jesus så bor det en annan kraft och en sanning inom en som inte går ihop med allt i den här världen. Man kan känna det när man sett en riktigt dålig film t.ex., då det mesta går emot det som Jesus talar och handlar efter. Man mår dåligt inom sig och man ångrar sig ofta djupt efteråt att man tittade på filmen. Det var av en annan ande. Man kan känna det i vissa samtal ibland människor ibland, eller i vissa lokaler att här verkar en annan ande som inte hör ihop med den helige ande som bor i mig. Jag kommer ihåg när jag var på studiebesök på yogainstitutet i Värnamo. Då jag kände en riktigt obehaglig känsla när jag gick in i salen där de utövade sin yoga, som har sin grund i hinduismen. Jag mådde riktigt dåligt inombords och kunde inte vara kvar många minuter utan behövde gå ut. Det var en tung och skrämmande ande i det rummet som inte var ifrån Gud. Och det här är känsla, en klarsyn som vi behöver be om var och en, för att se det goda som Gud har för oss, som vi mår bra utav och som Guds rike växer igenom. Sedan så tror jag det finns flera av oss här inne som på ett särskilt sätt ska tjäna oss andra i denna gåva. Som på ett tydligt sätt kan avgöra vad som är sanning och vad som är lögn, så att vi som församling ska kunna växa vidare på ett sunt sätt, och hur vi kan se Guds vilja. En gåva som vi också förstår att vi behöver och som också finns i vår gemenskap är tjänandets gåva. Då vi kan ta Maria Magdalena som ett bra exempel. Vi kan läsa Luk.8:1-3. Här möter vi på nytt den onda andevärlden som Maria ofrivilligt tjänat under en tid. Men i närvaron av Jesus så måste ondskan fly och vi läste om hur hon blev befriad ifrån sju onda andar. Och i tacksamhet över vad Jesus hade gjort för henne fann hon sin största glädje i att följa Jesus och tjäna i det som han och hans lärjungar behövde. Hon gav upp sitt eget och tjänade dem med allt vad hon ägde står det till och med. Vi möter också Maria och de andra kvinnornas tjänande och kärlek vid korset då de var ibland de sista som stod kvar vid Jesus, och de är de första som är vid graven för att balsamera Jesu döda kropp. De hade mött befrielse och en så enorm kärlek ifrån Jesus så de ville bara tjäna honom, ingen och inget annat. Maria är den första som också får uppleva att Jesus lever igen, då hon blir tilltalad vid sitt namn av den uppståndne Jesus. Och liksom Maria Magdalena så finns det flera här idag som är villiga att tjäna i tacksamhet för vad Jesus har gjort.
Ni plockar blommor till altaret, diskar, plockar ogräs, ger utav era pengar, administrerar våra pengar och resurser, organiserar, snickrar ihop stolen som gått sönder, ringer till den som är sjuk eller serverar oss kaffe. I de flesta fall har ingen ens frågat er. Ni ser saker som behöver göras och bara gör dem. Ni väcker inte uppmärksamhet själva utan ni vill helt enkelt tjäna Herren på det sätt som ni kan. Jag vet att du finns här som känner igen dig och jag är oerhört stolt över att få tillhöra samma församling som du. Även om du oftast finns mer i bakgrunden så finns du här och gör ett enormt arbete för att vi andra ska trivas och må så bra som möjligt. Du har blivit berörd av Guds kärlek och vill på något sätt visa din tacksamhet tillbaka. Genom dina intressen, genom det du tycker är roligt så vill du av kärlek tjäna oss för att ära Gud. Något som du får vara föredöme i och visa på att det är det som vi alla är kallade till. Att tjäna varandra. Jesus gav oss ett exempel när han böjde sig ned och tvättade lärjungarnas fötter precis som en tjänare brukade göra, och sa att vi skall göra detsamma. Du och jag behöver böja oss och bära varandras bördor som det står om i Gal.6:2. Du och jag behöver vara beredda på att gråta med den som gråter. För när vi som församling förenas och tillåter oss själva att vara en kropp och känna de andras smärta, så kommer också helandets gåva att förlösas. För att älska sin församling skapar helande! Helandet, gåvan att bota sjuka som Paulus också skriver om i 1.kor.12 är nämligen ingen teknik eller belöning, utan en naturlig följd av Guds kärlek. Det Jesus inskärper mer än något annat i lärjungarna är att de skall älska varandra. Kärleken hos Gud är grunden för allt helande och i en kärleksfull miljö kan Guds ande röra sig fritt och vi kan ta emot läkedom i våra kroppar och i våra hjärtan. Det hör ihop med hela Guds väsen att hela. I 2 mos.15:26 står det jag är HERREN, din läkare! Och i kap.23:25 så ger vår läkare ett löfte som hör till vårt liv när vi tjänar honom. Ni skall tjäna HERREN, er Gud, och han skall välsigna din mat och din dryck och ta bort sjukdom från dig. Ett löfte som vi ser går i igenom hela vår bibel och vår historia som Guds folk att när man söker honom och ber så finns helande och upprättelse där. Guds vilja är alltid läkedom och i NT ser vi att Jesus uppenbarar denna vilja. Jesus botar sjuka för att fadern i sin kärlek vill förändra människors liv och göra det helt. Något som vi i vår tur har fått både som löfte och uppdrag som hans barn. I missionsbefallningen i Markus läser vi att vi skall lägga händerna på de sjuka, och de skall bli friska."
Några som verkligen tog dessa ord till sig var lärjungarna Petrus och Johannes. Vi läser Apg.3:1-9. Det här är en fantastiskt skön text tycker jag. För det första så är den här situationen inte speciellt förberedd. De är på väg till templet för att be. De har inte under en lång tid planerat och förberett sig på att ta kontakt med den lame mannen som brukade sitta vid porten varje dag. Och inte heller funderat på om detta med helande är deras grej eller inte, men när de möter mannens ögon så ser de en man med behov av hjälp. Den Helige Anden som visat sig verklig och fyllt dem med kraft har även fyllt dem med en ny kärlek till andra människor och Anden påminner dem om ordet. Löftet som Jesus gav dem innan han lämnade dem, ni skall lägga händerna på de sjuka, och de skall bli friska. Vilket skapade rum till att stanna och ändra deras planering. Och här har vi vår stora utmaning tror jag. Vi funderar ibland på varför vi så sällan ser helande och under i vår vardag och i våra Gudstjänster, men frågan vi är, har vi rum för att stanna och låta ett helande ske? Kan du ställa om din planering, din vardag, eller måste du vara förberedd på det? Med andra ord, får Gud överraska dig? Får Gud överaska oss som församling? Har vi tid för det? Får Gud använda dig om han vill använda dig till att be för någon som är sjuk? Jag tror att är vi öppna för att vara använda i denna gåva, tillåter vi oss att stanna upp, vågar lita på Guds löften, testa oss fram och praktisera gåvan att bota sjuka, så är jag helt övertygad om att helande kommer höra till den här församlingens vardag. Det handlar om att inte alltid tänka så mycket innan utan gå i sin tro och använda det som vi fått. Jag tror inte Petrus och Johannes var så fixerade vid symtomen och omständigheterna, som vi många gånger kan haka oss fast vid utan det de såg var vad de hade i tron på Jesus. De vilade i tron på det som Gud hade sagt och visar den lame mannen att de inte hade så mycket att ge honom, materiellt sätt, även om mannen för en stund trodde det. De hade precis sålt allt de ägde och delat det med de andra troende och Petrus förklarar att Silver och Guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I Jesu Kristi nasaréns, namn stig upp och gå. Petrus gav det han visste att han hade inom sig, och mannen fick styrka i fötterna och vristerna, hoppade upp, stod upprätt och började gå. Jag tror att vi är rädda många gånger för att pröva denna gåva just för att vi tror att vi har för liten tro. Men Petrus visar i den här berättelsen att allt är möjligt för den som tror.
Inte för den som har stor tro, utan för den som tror. Jesus säger i upp.3:11 Håll fast det du har, så att ingen tar din krona. Du är ett konungabarn, du är ett barn till Herren, läkaren, fylld av andens kraft där allt är möjligt. Håll fast vid den tron, och titta inte bara på det som du inte har. Ge av tron du har och du kommer se under. Ge av den tron, så att ingen tar kronan ifrån dig. Med andra ord, om du inte ger av tron du hittat så är risken att du tappar bort den du är och vilken kraft som faktiskt på riktigt bor inom dig. Det är Gud som kan förflytta berg, bota sjuka och frälsa människor. Tro är att se Guds närvaro och lita på hans kraft. En sådan miljö längtar jag efter i vår församling. Där vi faktiskt lever i tron på helande även om det inte alltid sker, även om vi ibland märker att Guds synsätt och tid är helt annan än vår ibland så vill vi fortfarande pröva gåvan att be för sjuka och tro på helande, det är att vara förståndig. Vi tänker många gånger att det är tvärtom att vara förståndig är att hålla tillbaka, inte förhasta sig över något och låta orden vara fina, men stanna där. Men Jesus säger i matt.7:24 att den som hör mina ord och handlar på dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. Detta är grunden för tron. Att hålla fast vid Guds löften och handla därefter. Det är min bön, att vi skulle idag lita på Guds löften. Lita på att Guds Ande vill använda oss i våra olika gåvor, tro på kärleksfulla relationer och en tjänande gemenskap. Tro på att vi i Törestorp faktiskt kan vara världens bästa församling. För det är så Gud ser oss.