Standard 4.3d. Kapitalkrav för kreditrisker enligt intern riskklassificering 4.3d. Föreskrifter och allmänna råd

Standard 4.3d Kapitalkrav för kreditrisker enligt intern riskklassificering 4.3d Föreskrifter och allmänna råd

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 2 (109) INNEHÅLL 1 Tillämpning 7 2 Syfte och struktur 10 2.1 Syfte 10 2.2 Struktur 11 2.3 Beräkning av kapitaltäckningen enligt IRB-metoden 11 3 Internationella regelverk 13 4 Rättsgrund 14 5 Riskkänsligare metod för beräkning av kapitalkravet för kreditrisk16 5.1 Tillståndsplikt 17 5.2 Viktiga synpunkter på erhållande av tillstånd 18 6 Klassificering av finansieringsverksamheten 19 6.1 Exponeringar mot stater och centralbanker 20 6.2 Institutsexponeringar 20 6.3 Företagsexponeringar 21 6.3.1 Specialutlåning 21 6.3.2 Köpta företagsfordringar 22 6.4 Hushållsexponeringar 22 6.4.1 Gränsdragning mellan företags- och hushållsexponeringar vid riskklassificering av små och medelstora företag 23

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 3 (109) 6.4.2 Hushållsexponeringar med säkerhet i fastighet 24 6.4.3 Kvalificerade rullande hushållsexponeringar 24 6.4.4 Köpta hushållsfordringar 25 6.4.5 Övriga hushållsexponeringar 26 6.5 Aktieexponeringar 26 6.6 Motpartsrisker i handelslagret 26 6.7 Positioner i värdepapperisering 27 6.8 Övriga tillgångar 27 7 Riskparametrar 28 7.1 Sannolikhet för fallissemang (PD) 28 7.1.1 Definition av motpart 28 7.1.2 Definition av fallissemang 29 7.1.3 Definitionen av fallissemang uppfylls inte längre 31 7.1.4 Särbehandling av fallissemang i fråga om hushållsexponeringar31 7.2 Exponeringens belopp vid fallissemang (EAD) och konverteringsfaktorn (CF) 31 7.2.1 EAD för stats-, instituts-, företags- och hushållsexponeringar 32 7.2.2 EAD för aktieexponeringar 33 7.2.3 EAD för övriga tillgångar 34 7.2.4 Föreskrivna värden på CF 34 7.2.5 Tillsynsobjektets egna estimat av CF 35 7.3 Förluster vid fallissemang (LGD) 35 7.3.1 Definition av ekonomisk förlust 35 7.3.2 Definition av LGD 36

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 4 (109) 7.3.3 Föreskrivna värden på LGD 37 7.3.4 Tillsynsobjektets egna estimat av LGD 37 7.3.5 Minimikrav för beaktande av säkerheter i tillsynsobjektens egna LGD-estimat 38 7.4 Effektiv löptid (M) 38 8 Beräkning av riskvägda belopp 41 8.1 Stats-, instituts- och företagsexponeringar 42 8.1.1 Hantering av dubbelt fallissemang (double default) 44 8.1.2 Specialutlåning 45 8.1.3 Köpta företagsfordringar 46 8.2 Hushållsexponeringar 47 8.2.1 Köpta hushållsfordringar 48 8.3 Aktieexponeringar 49 8.3.1 Förenklad metod 49 8.3.2 PD/LGD-metod 50 8.3.3 Metod baserad på egna modeller för riskhantering 51 8.3.4 Exponeringar mot tjänsteföretag 51 8.4 Andelar i placeringsfonder inkl. beräkning av förväntade förluster _52 8.5 Positioner i värdepapperisering 54 8.6 Övriga tillgångar 54 8.7 Exponeringar utan riskklassificering 54 8.8 Utspädningsrisk för köpta fordringar 55 9 Beräkning och hantering av förväntade förluster(el) 56 9.1 Beräkning av förväntade förluster 56

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 5 (109) 9.2 Hantering av förväntade förluster 59 10 Minimikrav för tillsynsobjekt som använder IRB-metoden 60 10.1 Styrning och riskkontroll 60 10.2 Användning av intern riskklassificering 63 10.3 Riskklassificeringssystem 64 10.3.1 Riskklassificeringssystemets struktur 65 10.3.2 Riskklassificering 67 10.3.3 Riskklassificering enligt mekaniska metoder 69 10.3.4 Dokumentation av riskklassificeringssystemet 70 10.3.5 Sammanställning av statistik 71 10.3.6 Stresstester 73 10.4 Riskkvantifiering 74 10.4.1 Övergripande krav för estimering av riskparametrar 74 10.4.2 Bestämning av riskparametern PD 76 10.4.3 Bestämning av riskparametern LGD 79 10.4.4 Bestämning av riskparametern CF 81 10.4.5 Beaktande av effekter av garantier och kreditderivat vid användning av egna LGD-estimat 82 10.5 Valideringsprocess 84 10.6 Specifika krav för vissa beräkningar 86 10.6.1 Minimikrav för köpta fordringar 86 10.6.2 Minimikrav för aktieexponeringar beräknade enligt egna modeller 88 11 Införande av IRB-metoden 93

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 6 (109) 11.1 Stegvist införande 93 11.2 Undantag från tillämpningen av IRB-metoden 94 11.2.1 Stats- och institutsexponeringar 95 11.2.2 Aktieexponeringar 96 11.2.3 Exponeringar inom företagsgruppen 97 11.2.4 Mindre väsentliga och mindre betydande exponeringar 97 12 Övergångsbestämmelser 98 13 Rapportering till Finansinspektionen 101 14 Definitioner 102 14.1 Förkortningar 102 14.2 Definitioner 103 15 Ytterligare information 108 16 Bilagor 109

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 7 (109) 1 TILLÄMPNING (1) Kapitalkravet för kreditrisker enligt denna standard gäller följande företag under tillsyn enligt 5 i lagen om Finansinspektionen (587/2003): kreditinstitut, utom betalningsförmedlingsföretag värdepappersföretag fondbolag som bedriver verksamhet enligt 5 2 mom. i lagen om placeringsfonder (48/1999) (fondbolag som bedriver kapitalförvaltningsrörelse) sammanslutningen enligt lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform (1504/2001). (2) I standarden används också beteckningen institut eller tillsynsobjekt för alla företag som standarden gäller. (3) Med beteckningen kreditinstitut avses kreditinstitut exklusive betalningsförmedlingsföretag. (4) Med fondbolag avses fondbolag som bedriver kapitalförvaltningsrörelse (5) Utan hinder av vad som sägs ovan i denna standard, tillämpas standarden inte på ett kreditinstituts finländska dotterkreditinstitut om Finansinspektionen beviljat dotterkreditinstitutet sådant tillstånd som avses i 56 i kreditinstitutslagen. (6) Vad som sägs om kreditinstituts finländska dotterkreditinstitut i stycke 5 skall på motsvarande sätt tillämpas på värdepappersföretags finländska dottervärdepappersföretag och på fondbolags finländska dotterfondbolag. (7) Följande kreditinstitut skall beräkna kapitalkravet för kreditrisker enligt denna standard även på grundval av sin finansiella ställning på gruppbasis (gruppbaserat kapitalkrav för kreditrisker):

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 8 (109) a) finländska kreditinstitut som är moderföretag i en finansiell företagsgrupp b) finländska kreditinstitut vars moderholdingföretag har sitt säte i Finland och som till sin balansomslutning är störst av holdingföretagets dotterkreditinstitut c) finländska kreditinstitut vars moderholdingföretag har sitt säte i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-stat) samtidigt som båda följande villkor uppfylls: i moderföretagets hemstat finns inte något utländskt kreditinstitut som hör till företagsgruppen balansomslutningen för kreditinstitutet är större än balansomslutningen för varje annat sådant dotterkreditinstitut till moderföretaget som har sitt säte i en EES-stat d) utländska kreditinstitut i den finansiella företagsgrupp dit det finländska kreditinstitutet hör, om Finansinspektionen kommit överens med de andra tillsynsmyndigheter som svarar för tillsynen över de utländska kreditinstituten i företagsgruppen om att Finansinspektionen är den tillsynsmyndighet som ansvarar för den gruppbaserade tillsynen av det utländska kreditinstitutet och att finsk lag tillämpas på den gruppbaserade tillsynen. (8) Gruppbaserade kapitalkrav för kreditrisker gäller däremot inte sådana kreditinstitut som är dotterföretag till ett kreditinstitut enligt stycke 7 eller annat dotterföretag till ett finländskt holdingföretag än sådant som avses i stycke 7. (9) Utan hinder av stycke 8 gäller gruppbaserade kapitalkrav för kreditrisker även kreditinstitut som har sådana dotter- eller ägarintresseföretag eller vars moderholdingföretag har sådana dotter- eller ägarintresseföretag varav minst ett är ett utländskt kreditinstitut, ett utländskt företag jämförbart med ett fondbolag enlig lagen om placeringsfonder eller ett finansinstitut som har sitt säte i en stat utanför EES. (10) Gruppbaserade kapitalkrav för kreditrisker gäller inte ett kreditinstitut, om Finansinspektionen har kommit överens med de andra tillsynsmyndigheter som svarar för tillsynen över de utländska kreditinstituten i företagsgruppen om att en behörig tillsynsmyndighet i en annan EES-stat ansvarar för den gruppbaserade tillsynen.

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 9 (109) (11) Gruppbaserade kapitalkrav för kreditrisker gäller inhemska och utländska värdepappersföretag och fondbolag på samma sätt som inhemska och utländska kreditinstitut enligt styckena 7 10 ovan. (12) Gruppbaserade kapitalkrav för kreditrisker gäller inte värdepappersföretag vars moderkreditinstitut är auktoriserat i en EES-stat eller vars moderholdingföretag har sitt säte i en EES-stat och samtidigt är moderföretag till kreditinstitut auktoriserade i EES-stater, om kreditinstitutet står under gruppbaserad tillsyn. (13) Vad som sägs om värdepappersföretag i stycke 12 skall på motsvarande sätt tillämpas på fondbolag. (14) Utan hinder av vad som sägs ovan i denna standard tillämpas standarden inte på kreditinstitut som Finansinspektionen beviljat sådant tillstånd som avses i 94 2 mom. i kreditinstitutslagen. (15) Vad som sägs om kreditinstitut i stycke 14 skall på motsvarande sätt tillämpas på värdepappersföretag och fondbolag. (16) Kapitel 12 innehåller övergångsbestämmelser om beräkning av kapitalkravet för kreditrisker enligt en metod baserad på intern riskklassificering (IRB-metoden).

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 10 (109) 2 SYFTE OCH STRUKTUR 2.1 Syfte (1) Denna standard ingår i huvudavsnitt 4 Kapitaltäckning och riskhantering i Finansinspektionens föreskriftssamling. (2) Standarden beskriver beräkningen av kapitaltäckningen för kreditrisker och kapitaltäckningen i det fall då tillsynsobjektet tillämpar en metod baserad på intern riskklassificering (IRB-metod). IRB-metoden är en alternativ metod som tillsynsobjekten kan använda i stället för schablonmetoden för kreditrisker för beräkning av riskvägda kreditriskposter. (3) IRB-metoden är en riskkänsligare metod och mäter kreditriskeffekterna noggrannare än den alternativa schablonmetoden. Finansinspektionens syfte med standarden är således att: tillhandahålla en riskkänsligare och träffsäkrare metod för beräkningen av kapitaltäckningen för kreditrisker beskriva minimikraven för en bra mätning av kreditrisker informera om införandet av IRB-metoden och ansökan om tillstånd. (4) Finansinspektionen kommer inte att kräva att tillsynsobjekten börjar använda IRB-metoden men rekommenderar att särskilt de största instituten går in för att preicisera sina metoder för mätning av kreditrisker enligt IRBmetoden. Finansinspektionen kommer inte heller att ställa några gränser för vilka institut som kan ansöka om tillstånd att använda IRB-metoden. Således kan alla institut som uppfyller minimikraven enligt denna standard och vars riskhantering uppfyller kraven på god riskhantering få tillstånd att tillämpa IRB-metoden. Institut utan sådant tillstånd skall beräkna minimikapitalkravet för kreditrisker enligt schablonmetoden.

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 11 (109) 2.2 Struktur (5) För att ge en helhetsbild upptar standarden de viktigaste bestämmelserna om IRB-metoden i direktiv 2006/48/EG. (6) De viktigaste bestämmelserna redovisas i sex kapitel (kapitel 6 11): Klassificering av finansieringsverksamheten (kapitel 6), Riskiparametrar (kapitel 7), Beräkning av riskvägda belopp (kapitel 8), Beräkning och hantering av förväntade förluster (EL) (kapitel 9), Minimikrav för tillsynsobjekt som använder IRB-metoden (kapitel 10) och Införande av IRB-metoden (kapitel 11). I en bilaga till standarden ingår uppgifter om tillståndsansökan inkl. bilagor. (7) Vid beräkning av kapitaltäckningskravet enligt denna standard skall i tillämpliga delar beaktas även Finansinspektionens standard 4.3c Kapitalkrav för kreditrisker enligt schablonmetoden (nedan schablonmetoden), 4.3f Kreditriskreducering vid intern riskklassificering, 4.3k Kapitalkrav för motpartsrisker, 4.3h Kapitalkrav för värdepapperisering och 4.3a Definition av kapitalbas. 2.3 Beräkning av kapitaltäckningen enligt IRB-metoden (8) För att täcka sina kreditrisker skall kreditinstutet ha minst en kapitalbas som motsvarar 8 % av summan av riskvägda tillgångar och förbindelser utanför balansräkningen. Vid beräkning av minimibeloppet av kapitalbasen skall kreditinstitutets tillgångar och förbindelser utanför balansräkningen vägas enligt den kreditrisk som är förenad med dem. 1 (9) Beräkningen av kapitaltäckningen enligt IRB-metoden sker i två steg. Först beräknas beloppet oväntade förluster med hjälp av riskvägda belopp. Därefter beräknas beloppet väntade förluster, vars effekt beaktas i institutets kapitalbas. (10) I det första steget beräknar tillsynsobjektet riskvägda belopp enligt kapitel 8 i standarden med hjälp av tillsynsmyndighetens formler och tillsynsobjektets egna estimat av riskparametrar eller föreskrivna estimat (i den grundläggande IRB-metoden). Summan av de riskvägda beloppen ställs i relation till kapitalbasen. 1 Artikel 75 i direktiv 2006/48/EG och 57 1 mom. i kreditintitutslagen (121/2007).

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 12 (109) (11) I det andra steget beräknar tillsynsobjektet beloppet förväntade förluster och avräknar det från nedskrivningsförlusterna enligt kapitel 9. Det resulterande över- eller underskottet beaktas i tillsynsobjektets kapitalbas såsom föreskrivs i Finansinspektionens standard 4.3a.

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 13 (109) 3 INTERNATIONELLA REGELVERK Gäller fr.o.m 1.1.2007 (1) EU-direktiven motsvarar i huvuddrag de kapitaltäckningsrekommendationer som Baselkommittén för banktillsyn gav ut i november 2005. I direktiven utsträcks Baselkommitténs rekommendationer till att gälla även värdepappersföretag i överensstämmelse med EU:s principer. (2) Standarden bygger förutom på den kapitaltäckningsrekommendation som Baselkommittén för banktillsyn gett ut, dvs. International Convergence of Capital Measurement and Standards, även på Studies on the Validation of Internal Rating Systems (revised). Bägge finns på kommitténs webbplats http://www.bis.org. (3) De viktigaste av de mer detaljerade tolkningarna i standarden bygger på de riktlinjer som kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter (CEBS) gav i april 2006 om bedömningen av och beslut om IRB-ansökningar och om tolkningen och tillämpningen av minimikraven för IRB-metoden. CEBS riktlinjer "Guidelines on the implementation, validation and assessment of Advanced Measurement (AMA) and Internal Ratings Based (IRB) Approaches" publicerades den 4 april 2006 och finns på adressen: http://www.cebs.org/standards.htm.

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 14 (109) 4 RÄTTSGRUND (1) Den nationella lagstiftningen om kapitaltäckning bygger på följande EUdirektiv: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (32006L0048), nr L 177, 30.6.2006, s.1 Europaparlamentiets och rådets direktiv 2006/49/EY av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (32006L0049), nr L 177, 30.6.2006, s. 201 (2) De detaljerade bestämmelserna om beräkning av kapitalkravet för kreditrisker med en metod baserad på intern riskklassificering (IRB-metoden) finns i artiklarna 84-89 och bilaga VII i direktiv 2006/48/EG. (3) Direktiven finns på Europeiska kommissionens webbplats http://europa.eu.int/comm/internal_market/regcapital/index_eu.htm. (4) Nationella bestämmelser om en metod baserad på intern riskklassificering av kapitaltäckningskravet för kreditrisker ingår 59 i kreditinstitutslagen (121/2007) och övergångsbestämmelser i lagens 179. (5) Detaljerade bestämmelser om IRB-metoden ingår förutom i lag även i 6 Tillämpning av en internmetod för kreditvärdering i Finansministeriets förordning (149/2007) om beräkning av kapitalkrav för kreditinstitut och värdepappersföretag samt för finans- och försäkringskonglomerat (nedan FM:s förordning). (6) Finansinspektionens rätt att meddela bindande föreskrifter om ämnesområdet för standarden baserar sig på följande bestämmelser: 93 i kreditinstitutslagen (121/2007) 31 i lagen om värdepappersföretag (579/1996) 6 5 mom. i lagen om placeringsfonder (48/1999) 8 5 mom i lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 15 (109) andelslagsform (1504/2001).

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 16 (109) 5 RISKKÄNSLIGARE METOD FÖR BERÄKNING AV KAPITALKRAVET FÖR KREDITRISK Motivering Motivering Motivering (1) IRB-metoden är en riskkänsligare metod som mäter tillsynsobjektets kreditrisker noggrannare än den grövre schablonmetoden. Metoden är en kombination av tillsynsobjektets egna riskestimat och de riskviktsfunktioner som fastställts av tillsynsmyndigheten. Det är således ännu inte möjligt att använda egna kreditriskmodeller för att beräkna kapitalkravet för kreditrisk enligt första pelaren. (2) För företags-, stats- och institutsexponeringar kan tillsynsobjektet välja antingen den grundläggande internmetoden (FIRB) eller den avancerade internmetoden (AIRB) beroende på hur långt utvecklade tillsynsobjektets egna riskklassificeringsmetoder är.tillsynsobjekt som tillämpar FIRB behöver själva estimera endast sannolikheten för fallissemang (PD), medan de får använda föreskrivna värden på övriga riskparametrar. Tillsynsobjekt som tillämpar AIRB skall däremot beakta den effektiva löptiden och ta fram egna estimat av samtliga riskparametrar: sannolikheten för fallissemang (PD), förlusten vid fallissemang (LGD) och konverteringsfaktorn (CF). Estimatet av CF används för att räkna ut riskparametern EAD, dvs. exponeringens belopp vid fallissemang. (3) I fråga om hushållsexponeringar särskiljs inte mellan en grundläggande och en avancerad metod, utan tillsynsobjektet skall kunna ta fram egna estimat av alla ovannämnda riskparametrar. Särskild hänsyn behöver dock inte tas till löptiden i fråga om hushållsexponeringar.

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 17 (109) 5.1 Tillståndsplikt Motivering Motivering Rekommendation (4) Finansinspektionen kan bevilja ett tillsynsobjekt tillstånd att beräkna riskvägda belopp enligt en metod baserad på intern riskklassificering (IRBmetoden). Uttryckligt tillstånd skall krävas av varje kreditinstitut och värdepappersföretag i en finansiell företagsgrupp under tillsyn. 2 (5) Anvisningar för ansökan om tillstånd finns i en bilaga till standarden. (6) Ett tillsynsobjekt får självt välja att införa IRB-metoden. Finansinspektionen kommer således inte att kräva att tillsynsobjekten använder IRB-metoden i stället för schablonmetoden för att beräkna riskvägda belopp för kreditrisk. (7) Finansinspektionen anser emellertid att IRB-metoden är en riskkänsligare och träffsäkrare metod för beräkning av kapitalkravet än schablonmetoden och rekommenderar därför att tillsynsobjekten gör en kostnads-nyttoanalys av metoden och går in för att i framtiden anpassa sina metoder för mätning av kreditrisk efter IRB-metodens principer. (8) Om ett tillsynsobjekt som tillämpar IRB-metoden inte längre uppfyller kraven i denna standard skall det antingen redovisa en plan för Finansinspektionen för hur det inom skälig tid åter skall kunna uppfylla kraven i denna standard eller styrka att effekterna av det bristande uppfyllandet är oväsentliga. 3 (9) Ett tillsynsobjekt som har fått tillstånd att använda IRB-metoden för att beräkna riskvägda belopp får inte återgå till schablonmetoden för kreditrisk, såvida det inte kan styrka att det finns mycket goda skäl för detta och har fått Finansinspektionens tillstånd. 4 (10) Ett tillsynsobjekt som har fått tillstånd att använda egna estimat av LGD och CF får inte återgå till att använda föreskrivna värden på LGD och CF, såvida det inte kan styrka att det finns mycket goda skäl för detta och har fått Finansinspektionens tillstånd. 5 2 Artikel 84.1 i direktiv 2006/48/EG och 59 1 mom. i kreditinstitutslagen (121/2007). 3 Artikel 84.5 i direktiv 2006/48/EG. 4 Artikel 85.4 i direktiv 2006/48/EG. 5 Artikel 85.5 i direktiv 2006/48/EG.

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 18 (109) 5.2 Viktiga synpunkter på erhållande av tillstånd (11) Finansinspektionen ger tillstånd att införa IRB-metoden endast om tillsynsobjektets system för hantering och klassificering av exponeringar för kreditrisk är ändamålsenliga och genomförs fullständigt. Framför allt följande villkor i enlighet med minimikraven i kapitel 10 skall vara uppfyllda 6 : a) Tillsynsobjektets riskklassificeringssystem skall ge förutsättningar för en tillfredsställande bedömning av motparter och exponeringar, lämplig riskdifferentiering samt träffsäkra och konsekventa kvantitativa uppskattningar av risker. b) De interna riskklassificeringarna och estimaten av sannolikheten för fallissemang och förlusten vid fallissemang skall vara av central betydelse för tillsynsobjektets kreditbeslut, riskhantering, interna kapitalallokering samt styrning och riskkontroll. c) Tillsynsobjektet skall ha en funktion för kontroll och analys av kreditrisk som ansvarar för riskklassificeringen och som har en tillfredsställande grad av oberoende och är fri från otillbörlig påverkan. d) Tillsynsobjektet skall samla in och bevara alla relevanta uppgifter som behövs för effektiv mätning och hantering av kreditrisk. e) Tillsynsobjetket skall dokumentera systemet för riskklassificering och kriterierna för dess utformning samt validera det interna risklassificeringssystemet. Om ett moderbolag inom EU och dess dotterföretag eller ett holdingföretag inom EU och dess dotterbolag tillämpar IRB-metoden enhetligt, får moderbolaget och dotterbolagen gemensamt uppfylla minimikraven i kapitel 10. 7 (12) Ledningen och handläggarna i ett enskilt bolag inom en finansiell företagsgrupp eller koncern under tillsyn skall dock ha tillräckliga kunskaper om IRB-metoden när de tillämpar intern riskklassificering och riskparametrar i sin riskhantering, styrning och riskkontroll. 6 Artikel 84.2 i direktiv 2006/48/EG och 59 1 mom. i kreditinstitutslagen (121/2007). 7 77 1 mom. i kreditinstitutslagen (121/2007), innehåller valmöjlighet för de nationella myndigheterna

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 19 (109) 6 KLASSIFICERING AV FINANSIERINGSVERKSAMHETEN Motivering (1) I detta kapitel klassificeras tillsynsobjektets övriga finansieringsverksamhet. Med övrig finansieringsverksamhet avses tillsynsobjektets hela finansieringsverksamhet med undantag för handelslagret. (2) De metoder som tillsynsobjektet använder vid fördelningen av exponeringar på de olika exponeringsklasserna skall vara lämpliga för ändamålet och tillämpas konsekvent. 8 (3) Varje exponering skall hänföras till någon av följande exponeringsklasser: a) exponeringar mot stater och centralbanker b) institutsexponeringar c) företagsexponeringar d) hushållsexponeringar e) aktieexponeringar f) positioner i värdepapperisering g) övriga tillgångar. 9 Motivering (4) Ovannämnda klassificering gäller också företagsmotparter, statsmotparter, institutsmotparter och hushållsmotparter i denna standard. För fordringar, investeringar, limiter och övriga poster utanför balansräkningen används i denna standard exponeringar. 8 Artikel 86.9 i direktiv 2006/48/EG. 9 Artikel 86.1 i direktiv 2006/48/EG.

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 20 (109) 6.1 Exponeringar mot stater och centralbanker (5) Här avses exponeringar mot stater och centralbanker. (6) Följande exponeringar skall behandlas som exponeringar mot stater och centralbanker: a) exponeringar mot sådana regionala förvaltningar, lokala myndigheter och offentliga organ som enligt schablonmetoden skall behandlas som statsexponeringar b) exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker och internationella organisationer som får riskvikten 0 % enligt schablonmetoden. 10 (7) En närmare specifikation av exponeringarna i punkterna a och b finns i Finansinspektionens standard 4.3c. 6.2 Institutsexponeringar (8) Med institutsexponeringar avses exponeringar mot kreditinstitut och värdepappersföretag. (9) Följande exponeringar skall behandlas som institutsexponeringar: a) exponeringar mot sådana regionala förvaltningar och lokala myndigheter som inte skall behandlas som statsexponeringar enligt schablonmetoden b) exponeringar mot offentlig sektor (offentliga organ) som skall behandlas som institutsexponeringar enligt schablonmetoden för kreditrisk c) exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker som inte får riskvikten 0 % enligt schablonmetoden. 11 (10) En närmare specifikation av exponeringarna i punkterna a, b och c finns i Finansinspektionens standard 4.3c. 10 Artikel 86.2 i direktiv 2006/48/EG. 11 Artikel 86.3 i direktiv 2006/48/EG.

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 21 (109) 6.3 Företagsexponeringar (11) En exponering för kreditrisk som inte hänförs till exponeringar mot stater och centralbanker, institutsexponeringar, hushållsexponeringar, aktieexponeringar eller positioner i värdepapperisering skall höra till klassen företagsexponeringar. 12 6.3.1 Specialutlåning (12) Inom klassen företagsexponeringar skall tillsynsobjekten separat som specialutlåning särskilda exponeringar som uppfyller följande villkor: a) exponeringen är mot en juridisk person som bildats särskilt för att finansiera och/eller förvalta materiella tillgångar b) kontraktsvillkoren ger tillsynsobjektet en väsentlig grad av kontroll över motpartens tillgångar och den inkomst dessa ger upphov till, och c) den huvudsakliga eller enda finansieringskällan för återbetalningen av lånet är den inkomst som de finansierade tillgångarna ger upphov till och inte inkomsten av övrig verksamhet. 13 Motivering Motivering (13) De tre ovannämnda kraven (a c) behöver inte nödvändigtvis uppfyllas lika fullständigt. Tillsynsobjektet skall dock kunna visa att alla tre krav uppfylls till en viss grad. 14 (14) Specialutlåning kännetecknas av att betalningarna på lånet har ett starkt samband med de tillgångar som utgör säkerhet för lånet. För exponeringar av detta slag har det visat sig svårt att lägga upp ett riskklassificeringssystem som uppfyller minimikraven och att ta fram estimat av riskparametrarna. I fråga om specialutlåning har tillsynsobjekten därför möjlighet att välja mellan att använda tabellmetoden i avsnitt 8.1.2 eller att ta fram egna PD-estimat som uppfyller minimikraven. Vid användning av tabellmetoden behöver tillsynsobjektet inte ta fram några egna estimat av PD-riskparametrarna utan endast visa att dess egen riskklassificering motsvarar riskklassificeringen enligt tabellmetoden. (15) Det väsentliga i särbehandlingen av exponeringar som utgör specialutlåning är om återbetalningen av skulden och betalningen av övriga utgifter huvudsakligen sker med betalningsflöden som genereras av de 12 Artikel 86.7 i direktiv 2006/48/EG. 13 Artikel 86.6 i direktiv 2006/48/EG. 14 Stycke 177 i CEBS/Guidelines 4.4.2006.

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 22 (109) tillgångar som ställts som säkerhet för lånet eller med betalningsflöden från företagets övriga tjänste- eller produktionsverksamhet. Specialutlåning indelas vanligen i fyra finansieringsformer: projektfinansiering, objektfinansiering (fartyg, flygplan, tågvagnar m.m.), råvarufinansiering (råolja, metaller, spannmål m.m.) och fastighetsfinansiering som uppfyller villkoren för specialutlåning. Motivering (16) Tillsynsobjektet skall fästa särskild vikt vid gränsdragningen mellan exponeringar som utgör specialutlåning och positioner i värdepapperisering. Vissa belopp kan klassificeras antingen som specialutlåning eller som positioner i värdepapperisering. Sådana poster skall konsekvent alltid klassificeras på samma sätt. 15 6.3.2 Köpta företagsfordringar (17) På köpta företagsfordringar skall tillsynsobjektet tillämpa villkoren enligt minimikraven i avsnitt 10.6.1. 16 (18) När tillsynsobjektet har full regressrätt avseende köpta företagsfordringar gentemot säljaren för fallissemangsrisken och utspädningsrisken behöver bestämmelserna om köpta fordringar inte tillämpas. Exponeringen får i stället behandlas som en exponering med säkerhet. 17 6.4 Hushållsexponeringar (19) Exponeringar som uppfyller följande villkor kan hänföras till hushållsexponeringar: a) Exponeringen skall gälla en eller flera fysiska personer. Exponeringen kan också gälla små eller medelstora juridiska personer (små och medelstora företag) om de totala exponeringarna (inkl. förfallna exponeringar) för tillsynsobjektets koncern mot den kundgrupp som är motpart enligt tillsynsobjektets kännedom inte överstiger en miljon euro. Till dessa totala exponeringar räknas inte exponeringar med bostad som säkerhet. Tillsynsobjektet skall vidta skäliga åtgärder för att försäkra sig om att den angivna gränsen inte överskrids. 15 Stycke 178 i CEBS Guidelines 4.4.2006. 16 Punkt 7 i del 1 i bilaga VII till direktiv 2006/48/EG. 17 Artikel 87.2 i direktiv 2006/48/EG.

FINANSINSPEKTIONEN 4 Kapitaltäckning och riskhantering tills vidare riskklassificering 4.3d dnr 9/120/2006 23 (109) b) Tillsynsobjektet skall i sin riskhantering behandla exponeringarna på ett konsekvent och likartat sätt. c) Till skillnad från företagsexponeringar hanteras exponeringarna inte på ett likadant sätt individuellt. d) Det finns ett stort antal exponeringar som hanteras på samma sätt. 18 Motivering (20) Exponeringar som hänförs till hushållsexponeringar skall ingå i en portfölj bestående av ett stort antal exponeringar med liknande riskprofil och likadan riskhantering. 6.4.1 Gränsdragning mellan företags- och hushållsexponeringar vid riskklassificering av små och medelstora företag Motivering (21) Tillsynsobjektet skall i sin interna riskhantering fästa särskild uppmärksamhet vid de metoder som tillämpas (punkterna b d) och deras inverkan på definitionen av små och medelstora företag som hänförs till hushållsexponeringar i punkt a. Utgångspunkten för indelningen av små och medelstora företag i hushållsexponeringar respektive företagsexponeringar bör vara bankens interna riskhanteringsmetoder och rutiner och inte gränsen på en miljon euro. (22) Exponeringar mot stora företag eller stora enheter får inte hänföras till hushållsexponeringar oavsett exponeringens belopp. Enbart exponeringens belopp räcker inte för att särskilja mellan exponeringar mot små och medelstora företag, som skall hänföras till hushållsexponeringar, och exponeringar mot stora företag, som skall hänföras till företagsexponeringar, utan tillsynsobjektet skall visa att även villkoren i punkterna b d uppfylls. (23) Tillsynsobjektet skall ha rutiner och interna instruktioner för kontroll på koncernnivå av att sådana exponeringar mot en kundgrupp av små och medelstora företag som hänförs till hushållsexponeringar hålls inom de uppsatta gränserna. (24) Tillsynsobjektet skall självt avgöra om det tillämpar den valda beloppsgränsen på det utnyttjade kreditbeloppet eller på den beviljade kreditmöjligheten. Den valda metoden skall tillämpas konsekvent. 18 Artikel 86.4 i direktiv 2006/48/EG.