FLADDERMUS- INVENTERING RÄVBACKA, LERUMS KOMMUN UNDERLAG FÖR VINDKRAFTS- ETABLERING OCH MKB PÅ UPPDRAG AV WSP ENVIRONMENTAL 2009-12-09
Uppdragstagare Naturcentrum AB Strandtorget 3, 444 30 Stenungsund johan.ahlen@naturcentrum.se Tel. 0303-72 61 61 Fältarbete och rapport: Johan Ahlén Uppdragsgivare WSP Environmental Kartmaterial Underlagskarta: "Copyright Lantmäteriet 2004-11-09. Ur Din Karta och SverigeBilden " Foton Johan Ahlén Naturcentrum AB 2 (25)
Innehåll INNEHÅLL... 3 UPPDRAG... 4 FLADDERMÖSS BAKGRUND... 4 UNDERSÖKNINGSOMRÅDET... 6 METODER... 7 RESULTAT... 12 FLADDERMUSFAUNAN I OMRÅDET... 12 PLATSER MED HÖGA VÄRDEN FÖR FLADDERMÖSS... 13 PLATSER MED VÄRDEN FÖR FLADDERMÖSS... 16 PLATSER MED POTENTIAL MEN EJ KONSTATERADE VÄRDEN... 16 REFERENSER... 17 BILAGA 1: FLADDERMUSINVENTERING AV SPECIFIKT OMRÅDE... 18 BEDÖMNING... 18 INVENTERING... 19 BILAGA 2: ARTFAKTABLAD FRANSFLADDERMUS... 21 BILAGA 3: ARTFAKTABLAD DAMMFLADDERMUS... 23 3 (25)
Uppdrag På uppdrag av WSP Environmental, Göteborg har Naturcentrum AB inventerat fladdermusfaunan i området kring Rävbackaåsen, som ligger söder om E20, mellan Floda och Hindås, i Lerums kommun. Inventeringen är ett faktaunderlag. Beskrivning av konsekvenser vid en eventuell exploatering har inte ingått i uppdraget. Fladdermöss bakgrund Samtliga fladdermusarter i Sverige omfattas av fjärde bilagan till EU:s habitatdirektiv. Denna bilaga innehåller de djur- och växtarter gemenskapen anser vara viktiga och vilka kräver strängt skydd. Det är med andra ord förbjudet att avsiktligt döda, fånga, störa (särskilt under fortplantningstiden) samt nyttja dem i kommersiellt syfte. Det är dessutom förbjudet att förstöra eller försämra de platser där dessa arter förökar sig och rastar. Det är tillåtet att söka undantag från förbudet. Några arter (dammfladdermus är enda arten i det aktuella området) omfattas också av bilaga 2 vilket innebär att medlemsländerna ska avsätta bevarandeområden och genomföra specifika skyddsåtgärder (nätverket Natura 2000). Direktivet är implementerat bland annat genom att arterna är upptagna i Artskyddsförordningen (SFS 2007:845) med beteckningen N (alla arter, innebär i princip samma saker som bilaga 4 till habitatdirektivet) och B (dammfladdermus, innebär i princip samma saker som bilaga 2 till habitatdirektivet). Sverige har också skrivit på EUROBATS, det europeiska fladdermusavtalet, vilket innebär att vi förbundit oss (Ahlén 2006, Rodrigues m.fl. 2008) att bland annat ange platser som är viktiga för fladdermössens bevarandestatus, vidta lämpliga åtgärder för att skydda fladdermöss och att trygga de bestånd som är hotade. I Sverige har 18 arter fladdermöss påträffats. 15 av dessa har hittats i Västra Götalands län. Strax norr om utredningsområdet finns en lokal, Nääs slott, som besökts under Länsstyrelsens övergripande inventering av fladdermöss (Ahlén 2005). 7 arter påträffades, vilket gör att platsen kan beskrivas som relativt artrik, även om ingen av de noterade arterna tillhör de ovanligaste. Så vitt vi kunnat utröna är dock inget känt om fladdermusfaunan inom undersökningsområdet före genomförandet av denna inventering. Närheten till Nääs och biotopsammansättningen inom och anslutning till utredningsområdet gör dock att man kan förvänta sig att åtminstone vissa fladdermusvärden ska förekomma. Fladdermöss anses löpa risk att påverkas av vindkraftsetableringar, framför allt genom kollisioner (Ahlén 2003, 2007 och 2008, Eriksson 2009). Vissa genomgångar har resulterat i att man till och med hävdar att känsligheten hos fladdermöss är större än den hos fåglar (Barclay 2007, Committee on Environmen- 4 (25)
tal Impacts of Wind Energy Projects 2007). Fladdermöss har, likt stora rovfåglar en låg reproduktionstakt och lång livslängd och en population kan därmed påverkas signifikant även av en relativt liten mortalitetsökning. Det kan vara svårt att avgränsa exakt vad som är en miljö där fladdermöss riskerar att påverkas. Jaktmiljöer och koloni/viloplatser är uppenbara, men en komplicerande faktor är att djuren ofta rör sig flera kilometer under en och samma jaktnatt, för att utnyttja flera olika jaktmarker. Rörelser mellan lämpliga jaktbiotoper kan alltså ske även genom för fladdermössen annars ganska triviala miljöer. Inventeringen har mot bakgrund av detta varit inriktad på att identifiera värdefulla jaktmiljöer samt även i möjligaste mån se om mängden rörelser i landskapet i övrigt är påfallande stor eller om något specifikt stråk kan urskiljas. Uspen och Tvärsjön omges av flera ädellövmiljöer. Sjön och lövbestånden i kombination skapar goda förutsättningar för en skyddsvärd fladdermusfauna. 5 (25)
Undersökningsområdet Det undersökta området ligger i de skogklädda, södra delarna av Skallsjö socken, strax söder om Floda och Näs. Topografin är dramatisk med flera höga åsar och berg som till exempel Persåsen, Saxåsberget och Linnås. Huvuddelen av området utgörs av rationellt skött produktionsbarrskog med likåldriga, tydligt avgränsade bestånd av tall och gran. Lövträd finns huvudsakligen kring torp och gårdar samt vid lämningarna efter nu övergivna torpställen i skogen. Kring Högsboholm, längs Uspens västsida och vid Sävhult finns också större lövbestånd. Flera större sjöar ligger runt undersökningsområdets utkanter. Inom området finns några små tjärnar och myrstråk. Figur 1. Karta över det aktuella området. 6 (25)
Metoder Arbetet har genomförts enligt metoden Inventering i Naturcentrums metoduppsättning Fladdermusinventering av specifikt område, se bilaga 1. Metodvalet har gjorts utifrån EUROBATS riktlinjer för fladdermusinventering för vindkraftsetableringar (Rodrigues m.fl. 2008). Området besöktes under fyra kvällar under sommaren 2009. För besöken valdes tillfällen med tillräckligt bra väder för att man skulle kunna förvänta sig fladdermusaktivitet i normal omfattning. Två besök gjordes under högsommaren och två under sensommaren eftersom fladdermössens användande av landskapet skiljer sig något under de olika delarna av säsongen. Under nätterna genomsöktes ett antal potentiella fladdermuslokaler till fots. Vid fotvandringen användes pannlampa och en fladdermusdetektor modell Pettersson D240. De fladdermöss som sågs och hördes artbestämdes så långt möjligt i fält. Många observationer dokumenterades också i form av sparade ljudfiler. Under tidig kväll placerades också fem så kallade autoboxar ut på en rad platser inom undersökningsområdet. Dessa innehåller en detektor (D240x) och en mp3-spelare som båda aktiveras automatiskt av ljud. Inspelningarna som samlas in på detta sätt kan granskas i efterhand. Användandet ökar mängden insamlade data avsevärt. Efter avslutad manuell inventering samlades autoboxarna in för att tömmas på filer. Filerna analyserades sedan tillsammans med de manuellt inspelade ljudfilerna. Samtliga misstänkta inspelningar av ovanligare fladdermöss har kontrollerats av raritetskommittén för fladdermöss. De artfynd som gjorts är alltså att betrakta som godkända. Figur 2 och tabell 1 redovisar vilka platser som besökts. I figuren visas de fotvandrade (manuellt inventerade) lokalerna med blå kvadrater och platserna där autoboxar placerats med gröna cirklar. Observera att på flera av de manuellt besökta platserna har också autoboxar placerats under en eller flera nätter. De manuellt besökta platserna är i huvudsak sådana som bedömdes kunna vara värdefulla jaktmiljöer. Autoboxarna placerades ut i sådana miljöer också, men dessutom vid möjliga flyktstråk, till exempel i korsningar mellan skogsbilvägar. 7 (25)
Figur 2. Platser som besöktes manuellt (blå kvadrater) och platser med autoboxar (gröna punkter) under fladdermusinventeringen. På några av de manuellt besökta platserna har också boxar placerats (nr 1, 2, 3, 6 och 8). 8 (25)
Tabell 1. Observationsplatser i Rävbackaområdet 2009. Datum Tider X Y Lokal nr Lokal Metod Box Filer Obs. 20090622 22:00-23:30 1299607 6409332 1 V. Viebo D240-6 J. Ahlén 20090622 23:40-00:15 1299947 6410696 2 Hallabron D240-0 J. Ahlén 20090622 00:20-01:45 1301534 6411141 3 Sävhult D240-3 J. Ahlén 20090622 21:30-02:00 1300201 6410623 4 Korsning V om Sävhult D240x 5 33 J. Ahlén 20090622 21:30-02:00 1300320 6412540 5 Linnås huvud D240x 6 26 J. Ahlén 20090622 21:30-02:00 1299947 6410696 2 Hallabron D240x 7 11 J. Ahlén 20090622 21:30-02:00 1299118 6410359 6 Kolabotten D240x 8 19 J. Ahlén 20090622 21:30-02:00 1300115 6408119 7 Vägen Ö om Höge kulle D240x 14 15 J. Ahlén 20090701 21:30-23:00 1297084 6408628 8 Näset S om Bockaberg D240-3 J. Ahlén 20090701 23:15-23:45 1299255 6412872 9 Lergraven D240-3 J. Ahlén 20090701 00:00-01:40 1297612 6410740 10 Högsboholm D240-3 J. Ahlén 20090701 21:30-02:00 1298451 6406887 11 Korsning Ö om Persåsen D240x 5 54 J. Ahlén 20090701 21:30-02:00 1300320 6412540 5 Linnås huvud D240x 6 15 J. Ahlén 20090701 21:30-02:00 1297084 6408628 8 Näset S om Bockaberg D240x 7 32 J. Ahlén 20090701 21:30-02:00 1299118 6410359 6 Kolabotten D240x 8 43 J. Ahlén 20090701 21:30-02:00 1299607 6409332 1 V. Viebo D240x 14 52 J. Ahlén 20090824 21:00-23:30 1301534 6411141 3 Sävhult D240-13 J. Ahlén 20090824 23:40-00:25 1299607 6409332 1 V. Viebo D240-2 J. Ahlén 20090824 00:35-01:00 1299118 6410359 6 Kolabotten D240-1 J. Ahlén 20090824 01:10-01:40 1299947 6410696 2 Hallabron D240-1 J. Ahlén 20090824 20:00-02:00 1297242 6410681 12 Uspens norra strand D240x 5 348 J. Ahlén 20090824 20:00-02:00 1299741 6411689 13 V om Linnås huvud D240x 6 73 J. Ahlén 20090824 20:00-02:00 1300778 6409508 14 Vibosjöns NV-sida D240x 7 31 J. Ahlén 20090824 20:00-02:00 1301534 6411141 3 Sävhult D240x 8 184 J. Ahlén 20090824 20:00-02:00 1297084 6408628 8 Näset S om Bockaberg D240x 14 14 J. Ahlén 20090901 20:30-22:30 1297242 6410681 12 Uspens norra strand D240-1 J. Ahlén 20090901 22:25-23:15 1297612 6410740 10 Högsboholm D240-5 J. Ahlén 20090901 23:45-00:45 1300309 6413479 15 Torskabotten, vid Udden D240-1 J. Ahlén 20090901 20:00-02:00 1298069 6409899 16 Uspens östra sida D240x 5 414 J. Ahlén 20090901 20:00-02:00 1300320 6412540 5 Linnås huvud D240x 6 164 J. Ahlén 20090901 20:00-02:00 1298531 6408256 17 Vändplan S om Björnås D240x 7 70 J. Ahlén 20090901 20:00-02:00 1299118 6410359 6 Kolabotten D240x 8 264 J. Ahlén 20090901 20:00-02:00 1299116 6409185 18 Korsning V om Viebo D240x 14 212 J. Ahlén D240x=autobox, D240=handhållen detektor. 9 (25)
Tabell 2. Observationer under 2009. 20090622 20090701 20090824 20090901 Lokal nr. Lokal Metod Box Filer M bra M mys M m/b M dau M das M nat M sp P nat P pip P pyg E nil E ser N noc N lei V mur P aur Arter 1 V. Viebo D240-6 1 1 3 1 4 2 Hallabron D240-0 1 1 3 Sävhult D240-3 3 2 5 3 4 Korsning V om Sävhult D240x 5 33 1 14 2 5 Linnås huvud D240x 6 26 4 14 2 2 Hallabron D240x 7 11 2 1 6 Kolabotten D240x 8 19 1 8 2 7 Vägen Ö om Höge kulle D240x 14 15 1 6 1 2 8 Näset S om Bockaberg D240-3 3 2 3 3 1 4 9 Lergraven D240-3 3 1 10 Högsboholm D240-3 3 2 2 3 1 5 11 Korsning Ö om Persåsen D240x 5 54 28 1 5 Linnås huvud D240x 6 15 1 1 2 3 8 Näset S om Bockaberg D240x 7 32 8 3 2 6 Kolabotten D240x 8 43 7 1 1 V. Viebo D240x 14 52 2 15 2 3 3 Sävhult D240-13 5 5 5 5 3 5 1 V. Viebo D240-2 1 1 2 6 Kolabotten D240-1 2 2 2 2 Hallabron D240-1 1 1 12 Uspens norra strand D240x 5 348 24 3 2 3 13 V om Linnås huvud D240x 6 73 7 30 24 3 14 Vibosjöns NV-sida D240x 7 31 8 4 5 1 4 3 Sävhult D240x 8 184 106 77 4 2 4 8 Näset S om Bockaberg D240x 14 14 3 1 12 Uspens norra strand D240-1 1 1 10 Högsboholm D240-5 2 2 2 1 4 15 Torskabotten, vid Udden D240-1 1 1 16 Uspens östra sida D240x 5 414 20 4 2 3 1) 5 Linnås huvud D240x 6 164 1 1 2 1) 17 Vändplan S om Björnås D240x 7 70 1 1 2 1) 6 Kolabotten D240x 8 264 1 1 1) 18 Korsning V om Viebo D240x 14 212 2 1 1 2 1) No terin gar 10 (25)
Noteringar: 1) Många filer inspelade, sannolikt beroende på ljud från regnskur. Mbra=Brandts fladdermus, Mmys=mustasch, Mm/b=endera mustasch eller Brandts, Mdau=vatten, Mdas=damm, Mnat=frans, Msp=obestämd Myotis-art (en av de föregående), Pnat=troll, Ppip=pipistrell, Ppyg=dvärg, Enil=nordisk, Eser=syd, Nnoc=stor, Nlei=Leislers, Vmur=gråskimlig, Paur=långörad. Lummig lövskog med välutvecklat buskskikt tillhör de bästa fladdermusmiljöerna. Här är lövskog på näset mellan Uspen och Tvärsjön. 11 (25)
Resultat Fladdermusfaunan i området Tabell 2 ger en fullständig sammanfattning av inventeringsresultaten. 8 arter har konstaterats i området varav 6 är vanliga och 2 är mindre vanliga. Fransfladdermus är rödlistad (VU, sårbar, Gärdenfors 2005, artfaktablad i bilaga 2) och förekommer spritt men sparsamt i länet (ett tjugotal lokaler) och i övriga Sydsverige. Den är närmast konstaterad på ett fåtal platser i Alingsåstrakten. Dammfladdermus är också rödlistad men är starkt hotad (EN). Den finns också med på den globala rödlistan (VU, sårbar, Gärdenfors 2005, artfaktablad i bilaga 3). Arten har en sydostlig utbredning i landet och detta är tredje säkra fyndet i Västra Götalands län och andra i landskapet Västergötland. Närmaste säkra observation är gjord utanför Vänersborg. För samtliga arter är det svårt att säkert konstatera om observationer härrör från tillfälliga besök av en art på en plats eller om det är fråga om en fast, lokal förekomst. Båda de ovanligare arterna har bara noterats vid ett tillfälle vardera, men i båda fallen har det emellertid rört sig om flera individer. Detta ökar sannolikheten att det inom en någorlunda nära radie finns en fast förekomst såsom en koloni eller dylikt. Ett antal platser med värdefull fladdermusfauna har identifierats. Vi benämner här de lokaler som har stort art- eller individantal som Platser med höga värden för fladdermöss. De lokaler där vi inte hittat fullt lika många arter och inga av de ovanligare men ändå kunnat notera ett antal av de vanligare arterna kallar vi Platser med värden för fladdermöss. Ytterligare några lokaler där vi inte hittat särskilt mycket men som ändå ser lämpliga ut som fladdermusmiljöer rubriceras här Platser med potential men ej konstaterade värden. De senare inbegriper alltså områden där vi bedömer att man vid ytterligare besök skulle kunna hitta fler arter eller större individkoncentrationer. Lokalerna beskrivs nedan. Utanför de utpekade fladdermuslokalerna består utredningsområdet huvudsakligen av rationellt skött barrskog. Denna typ av miljöer har sällan några särskilda värden för fladdermöss. De fungerar sällan som jaktbiotoper och koloniplatser. Det man dock bör vara uppmärksam på är i stället i vilken utsträckning vägar och andra ledlinjer används av fladdermössen för förflyttningar mellan jakt- och boendemiljöer. Autoboxarna som placerades vid möjliga ledlinjer/flyktstråk gav ganska måttliga resultat. De flesta boxarna gav ett antal passager av nordisk fladdermus, landets vanligaste art, och ett något lägre antal av dvärgfladdermus, även den mycket vanlig. I några registrerades ljud av någon eller några Myotis-arter (arterna i släktet Myotis är svårbestämda och får i autoboxarna oftast noteras som Msp obestämd Myotis-art). Endast i boxen öster om Persåsen (lokal nr 11) och den väster om Linnås huvud (lokal nr 13) gav något större antal registreringar av nordisk och dvärgfladdermus. Dessa registreringar ger naturligtvis 12 (25)
inte någon heltäckande bild av hur frekvent ovanliga arter rör sig i landskapet. Det enda som kan sägas är att vi i alla fall inte har kunnat påvisa några välanvända eller tydliga flyktstråk eller att ovanliga arter ofta uppehåller sig utanför vad som kan beskrivas som särskilda jaktmiljöer. Dock kan man naturligtvis inte utesluta att individer av frans- eller dammfladdermus rör sig mellan till exempel Sävhult och Sävelången eller mellan Tvärsjön-Uspen och Ömmern. En ganska typisk miljö i utredningsområdet. Fotot är taget söderut från lokal nr 5 (plats för autobox). Miljöer av denna typ är sällan av värde för fladdermöss annat än att skogsvägarna kan fungera som transport- eller pendlingsstråk. Platser med höga värden för fladdermöss Tvärsjön-Uspen-Högsboholm Detta område utgörs av två tätt liggande, smala sprickdalssjöar. De omges av huvudsakligen skogsmark och skiljs åt endast av ett smalt näs. På några ställen ligger gårdar utmed sjöarnas stränder. Den största är herrgården Högsboholm som är en typisk högreståndsmiljö med flera äldre ekonomi- och bostadsbyggnader och parkartade, ädellövrika omgivningar med ett inslag av naturbetesmark. Även på flera andra håll runt stränderna finns ädellövbestånd, bland annat på näset mellan sjöarna. I området har 7 arter påträffats: nordisk fladdermus, dvärgfladdermus, vattenfladdermus, mustasch/brandts fladdermus (artpar som vanligtvis behandlas ihop, svåråtskilt utan tidskrävande nätfångst), långörad fladdermus, stor fladdermus och dammfladdermus. Den senare är, som tidigare nämnts, rödlistad (EN, starkt hotad) och en verklig raritet. Några exemplar sågs jaga över Tvärsjön, men sannolikt kan även Uspens vattenytor användas för jakt. 13 (25)
Artantalet, biotopsammansättningen med relativt rikligt med ädellövbestånd och förekomsten av dammfladdermus gör att området bedöms ha höga värden för fladdermöss. Området omfattar de två sjöarna samt gårdarna och lövmiljöerna samt övriga stränder. Näset bör ses som ingående i området eftersom frekventa rörelser av fladdermöss mellan sjöarna sannolikt sker. Tvärsjön med omgivningar utgör jaktmarker för dammfladdermus, en av landets ovanligaste fladdermusarter. Nääs slott Detta område har inte undersökts under den aktuella inventeringen utan uppgifterna härrör från Naturcentrums besök vid länsinventeringen av fladdermöss (Ahlén 2005). 7 arter kunde då konstateras: nordisk fladdermus, dvärgfladdermus, vattenfladdermus, mustasch/brandts fladdermus, långörad fladdermus, stor fladdermus och gråskimlig fladdermus. Dessa arter tillhör de vanligare i landet och länet, förutom möjligen gråskimlig som är funnen ett ganska måttligt antal gånger. Området ser mycket gynnsamt ut för fladdermöss, med sjönära parkmiljöer, gott om mycket grova träd och gamla byggnader och ett i allmänhet varierat landskap. Artantalet är relativt högt och förutsättningar för att det ska vara möjligt att hitta ytterligare arter finns. Detta gör att området bedöms ha höga värden för fladdermöss. Nääs slott tas med i denna rapport främst eftersom det är möjligt att fladdermöss flyger upp till jaktmarker inom utredningsområdet eftersom det ligger inom pendlingsavstånd. 14 (25)
Sävhult Sävhult är en by i sluttningen ovanför Ömmern, strax öster om utredningsområdet. De öppna markerna och skogarna i brynen mot dessa gränsar dock mot utredningsområdet. I byn finns öppna åkermarker, några naturbetesmarker med grova ädellövträd och gott om grova ädellövträd även i landskapet i övrigt. Gårdarnas byggnader innefattar flera ekononmibyggnader och samman med håligheter i ädellövträden finns gott om möjliga koloniplatser för fladdermöss. 5 arter påträffades under inventeringens besök: nordisk fladdermus, dvärgfladdermus, mustasch/brandts fladdermus, långörad fladdermus och fransfladdermus. Den senare av rödlistad (VU, sårbar) och är hittills känd från uppskattningsvis ett tjugotal lokaler i länet. Ett antal exemplar sågs och hördes jagande i en betesmark centralt i området. Områdets karaktär av gammaldags odlingslandskap med för fladdermöss värdefulla inslag såsom ädellöv, betesmark, äldre ekonomibyggnader etc. samt förekomsten av fransfladdermus gör att området bedöms ha höga värden för fladdermusfaunan. Området omfattar själva Sävhult med åkrar och betesmarker samt brynen mot skogarna som omger byn. Även skogsvägarna som går ut från byn, kanske framför allt ner mot Ömmern, följs sannolikt av fladdermössen vid jakt. Betesmarker med varierat trädskikt mellan V. Viebo och Råbo. Marker med det här utseendet har ofta god potential för fladdermöss. 15 (25)
Platser med värden för fladdermöss V. Viebo Vid Viebo och Gärdsjön finns ett område med naturbetesmarker. Inom dessa finns en mosaik av öppna marker och lite tätare med ek, ask, björk och hassel. Betesmarkerna i söder sluttar brant ner mot Gärdsjön och i norr (kring läget för de gamla gårdarna Östra och Västra Råbo) finns flera grova ädellövträd. 4 arter påträffades i området: nordisk fladdermus, dvärgfladdermus, mustasch/brandts fladdermus och långörad fladdermus. Samtliga av dessa tillhör de vanligaste arterna i Sydsverige. Det välhävdade odlingslandskapet med stora betesmarker i kombination med förekomsten av ädellövträd och Gärdsjön gör att inventeringsresultatet egentligen är något sämre än förväntat. Kanske ligger området lite väl isolerat i skogslandskapet. Området bedöms ändå ha vissa värden för fladdermöss eftersom ändå fyra arter förekommer. Området omfattar betesmarkerna vid Viebo och norrut till Råbo (strax norr om Gärdsjön). Platser med potential men ej konstaterade värden Hallabron Ett torp med betade före detta inägor (åker- och ängsmark). Kring torpet och inägomarkerna finns lövträd, asp och björk, men även en del ädellöv. Platsen är belägen invid Gaddån. Trots upprepade besök och utplacering av autoboxar kunde endast en art, nordisk fladdermus konstateras. Detta är sämre än förväntat för en plats med denna karaktär. Möjligen finns här en möjlighet att hitta ytterligare arter, men det faktum att platsen besöktes ett flertal gånger utan att något särskilt resultat gavs talar mot detta. Lergraven Den sydligaste delen av Stålebodalens odlingslandskap ligger kring gården Lergraven. Här finns en damm och en betesmark som är rik på grova ekar. Ett ganska kort besök gjordes och endast en art, nordisk fladdermus, observerades. Att området hänger samman med Stålebodalen och längre ner med Nääs och Sävelången gör att man kan förvänta sig att hitta ytterligare arter. Områdets grova träd, betesmarken och våtmarken är också positiva faktorer för fladdermöss. Kolabotten Vid detta torp placerades autoboxar vid flera tillfällen och ett besök med handhållen detektor gjordes. 3 arter konstaterades: nordisk fladdermus, dvärgfladdermus och långörad fladdermus. Området har flera kvaliteter som är gynnsamma för fladdermöss, främst förekomsten av betad mark och varierat, lövrikt trädskikt. Det är dock kanske för litet för att under mer än korta jaktpass hysa större art- eller individantal. 16 (25)
Referenser Ahlén, I. 2002. Fladdermöss och fåglar dödade av vindkraftverk. Fauna och Flora 97:3(14-21). Ahlén, I. 2006. Handlingsprogram för skydd av fladdermusfaunan. Åtaganden enligt det europeiska fladdermusavtalet EUROBATS. Naturvårdsverket Rapport 5546. Ahlén, I. 2008. Vindkraft ett hot mot fåglar och fladdermöss. Biodiverse 2008:1 (10-11). Ahlén, J. 2005. Fladdermöss i Alingsås, Vårgårda och Herrljunga kommuner sommaren 2004. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, rapport 2005:58. Barclay, R., Baerwald, E. & Gruver, J. 2007. Variation in bird and bat fatalities at wind energy facilities: assessing the effects of rotor size and tower height Can. J. Zool. 85:381-387. Committee on Environmental Impacts of Wind Energy Projects, National Research Council. 2007. Environmental Impacts of Wind-Energy Projects (USA) Eriksson, M. 2009. Fåglarna, däggdjuren och vindkraftverken. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, rapport 2009:70. Gärdenfors, U. (red.) 2005. Rödlistade arter i Sverige. ArtDatabanken, SLU, Uppsala Rodrigues, L., L. Bach, M.-J. Dubourg-Savage, J. Goodwin & C. Harbusch 2008. Guidelines for consideration of bats in wind farm projects. EUROBATS Publication Series No. 3 (English version). UNEP/EUROBATS Secretariat, Bonn, Tyskland 17 (25)
Bilaga 1: Fladdermusinventering av specifikt område Denna form av fladdermusinventering är utarbetad efter riktlinjer från EUROBATS (det europeiska avtalet om skydd av fladdermusfaunan, under Bonnkonventionen) och efter samråd med ledande expertis på artbestämning och metodval för fladdermusstudier. Syftet med undersökningstypen är att ta reda på fladdermusfaunans sammansättning och dess användande av landskapet inom ett område på upp till ett tiotal kvadratkilometer. Resultatet kan t ex användas som underlag för planering och miljökonsekvensbeskrivning av vindkraftsetableringar, vägprojekt, kommunal detaljplaneläggning, tillståndsärenden m.m. Arbetet kan inledas med en bedömning av undersökningsbehov och förutsättningar för fladdermusfauna. Resultatet från detta alternativ kan användas som underlag för samråd och i vissa fall som underlag för tillståndsansökan. Bedömningen har fördelen att den kan utföras när som helst under året och därmed kan ge åtminstone ett preliminärt underlagsmaterial att arbeta utifrån. Inventeringen är en fördjupning och kan göras utifrån resultaten från en bedömning av förutsättningarna för fladdermusfaunan eller som ett fristående uppdrag. Görs den med bedömningen som grund blir tidsåtgången något kortare eftersom förarbete och viss redovisning då redan är gjord. Resultat för detta alternativ kan användas som underlag för tillståndsansökan. Bedömning Genom ett fältbesök och insamling av tillgängliga fakta görs en bedömning av områdets förutsättningar för fladdermöss och var eventuella fördjupade inventeringsinsatser bör sättas in. Detta steg rekommenderas som en första insats för att bedöma om ett område är värdefullt för fladdermöss. Arbetet innefattar följande: Uppgifter om vilka arter som förekommer och var de har observerats inhämtas från ArtDatabanken och Artportalen samt eventuellt från andra aktiva chiropterologer (fladdermusskådare). Information av detta slag saknas mycket ofta och får därför ofta sökas inom ett område med ganska väl tilltagen radie. Analys av flygbilder och tillgänglig kunskap avseende skyddsvärda biotoper för att identifiera vilka områden och möjliga ledlinjer i landskapet som bör undersökas närmare. Ett fältbesök görs där möjliga fladdermusmiljöer karteras. Förutsättningar för till exempel övervintring, flytt och jaktmiljöer undersöks översiktligt. Analys i en kort rapport. Rekommendation till eventuella fördjupningar. 18 (25)
Resultat Resultat levereras i en kortfattad rapport som beskriver områdets förutsättningar för fladdermöss och vad som är känt om faunan. En bedömning görs där området indelas i en av följande klasser: I. Trivialt område med mycket dåliga förutsättningar för fladdermusfaunan. Ingen fördjupning rekommenderas. II. Normalt område. I eller i närheten av området finns platser som kan hysa värden för fladdermöss. Eventuellt går möjliga stråk för flytt eller dagliga rörelser genom området. Rapporteringen ger i detta fall rekommendation om var fördjupade studier bör sättas in och vad de bör inriktas på. I normalfallet innebär detta att en inventering (se nedan) bör utföras. III. Mycket värdefullt område. Ett område med känd, mycket värdefull fladdermusfauna. Områden där man på förhand kan bedöma att följderna för fladdermusfaunan riskerar att bli allvarliga förs hit. Tidsåtgång Förarbetet tar en dag i anspråk, besök i fält en till två dagar och redovisning av resultaten i kort rapport enligt ovan tar en till två dagar. Total tidsåtgång är två till fem dagar beroende på områdets storlek och biotopsammansättning. Alternativet kan utföras under hela året. Inventering Detta alternativ rekommenderas för områden som sannolikt hyser en värdefull fladdermusfauna och/eller vid exploateringar där konsekvenser för fladdermöss kan bli påtagliga. Om det inte tidigare är gjort inleds arbetet med kartstudium och eftersök av tillgänglig information om fladdermusfaunan. Området besöks två kvällar under den tid när fladdermössen lever i kolonier, d v s slutet av juni och juli månader. Antalet individer är då som störst, liksom möjligheten att hitta känsliga arter. Ytterligare två besök görs sedan i augusti, då flytt pågår och fladdermössen har brutit upp från kolonierna och sökt sig till nya områden med rik insektproduktion för att äta upp sig inför vintern. Det är viktigt att täcka in båda dessa delar av fladdermössens årscykel eftersom användningen av landskapet kan skilja sig avsevärt. Ett område med triviala arter under högsommaren kan ändå vara ytterst viktigt för fladdermössen inom ett stort område under sensommar eller höst. Inventeraren är utrustad med en ultraljudsdetektor, en apparat som gör fladdermössens ultraljudsläten hörbara för det mänskliga örat. Observationer dokumenteras genom inspelning av lätena samman med inspelade kommentarer angående flyktsätt, utseende m m. Vid samtliga besök används dessutom så kallade autoboxar, apparatur som placeras ut på strategiskt valda platser och som automatiskt spelar in fladder- 19 (25)
musläten. Dessa läten, tillsammans med dem som spelats in med den handhållna detektorn analyseras sedan med hjälp av ett ljudprogram för att säkra dokumentationen och för att avgöra artbestämningar i svårare fall. Metoden kräver mycket goda artkunskaper för att kunna säkerställda fynd av de mest svåridentifierade arterna. Resultat Inventeringen presenteras med kartor där fynd av fladdermöss eller av intressanta miljöer redovisas. I text ges en beskrivning av vilka arter som förekommer och var de observerats samt vilka delar av det inventerade området som har betydelse för fladdermössen, som jaktområden, övervintringsplatser, möjliga koloniplatser och flyktstråk vid dagliga rörelser och migration (flyttning). Tidsåtgång För ett område där biotopsammansättning och storlek gör det möjligt att under en natt avsöka större delen av de för fladdermöss intressanta miljöerna och möjliga flyktstråken åtgår fyra fältdagar, två i juni-juli och två i augusti. Förarbete tar en dag och sammanställning av resultaten tar tre till fyra dagar. I artoch individrika miljöer åtgår också en dag för ljudanalys. Om bedömning genomförts behövs inget förarbete för detta steg och tiden för rapportskrivning förkortas också något. Total tidsåtgång är sex till tio dagar beroende på områdets storlek och biotopsammansättning samt om förarbetet genomförts tidigare. 20 (25)
Bilaga 2: Artfaktablad fransfladdermus Läderlappar Myotis nattereri fransfladdermus SÅRBAR (VU) C1 Ordn. Chiroptera, Fam. Vespertilionidae, Myotis nattereri (Kuhl, 1817). Beskrivning. Fransfladdermus är en medelstor fladdermus med relativt långa öron och ganska lång nos. Tragus når till drygt halva öronlängden. Underarmen är 36 43 mm och öronen är 14 18 mm. Vingarna har en spännvidd på 245 280 mm. Utbredning och status. Fransfladdermusen förekommer sällsynt i södra och mellersta Sverige. Förekomsten är osammanhängande men arten tycks vara relativt väl spridd åtminstone upp till limes norrlandicus. Arten har påträffats i Skåne, Blekinge, Halland, Småland, på Öland och Gotland, i Bohuslän, Västergötland, Östergötland, Södermanland, Uppland och Västmanland. Sommaren 1992 anträffades en koloni av fransfladdermus norr om Örnsköldsvik i Ångermanland (60 24 N). Man kan anta att arten finns längs kustlandet och under 2005 gjordes flera fynd i Gävleborgs län. Arten finns i större delen av övriga Europa upp till 60 N bredd samt i de tempererade delarna av Asien. Den svenska populationens storlek är okänd men kan tills vidare antas vara i storleksordningen 1000 10 000 exemplar. Ekologi. Artens ekologi är ännu dåligt känd. Den påträffas i lövrika biotoper, ofta nära vattendrag men kan även uppträda i trädgårdar och parker. Nyare observationer visar att arten uppträder i skogsbygder med inslag av sumpskog, granskog, björkskog m.m., men undviker att jaga över stora öppna ytor. Arten tycks också vara gynnad av betesgång i skogsmark. På Gotland och i Småland har arten ofta påträffats i hävdade lövängar och i lövrika hagmarker. Yngelkolonier etableras i träd- och murhål, fågelholkar, källare, brovalv samt på vindar. Övervintringen sker främst i grottor, gruvor och stora källarutrymmen. Arten flyger relativt lågt (ofta 1 5 m), kan gira runt i tvära bågar då den jagar intill lövverk, murar, i håligheter, i murar, väggar, under träd, brovalv etc. Artens näringsval är dåligt känt men utgörs till stor del av dagaktiva flugor samt myggor och nattflyn. Den kan även ta spindlar. Yngelkolonierna är ofta relativt små, men enstaka stora omfattande flera tiotal honor är också kända i Sverige. Hot. Överföring av lövskog till granskog, särskilt utefter vattendrag. Fragmentering av intakta, äldre skogsbestånd. Upphörd betesgång i skog och hagmarker och igenväxning av slåttermarker torde missgynna arten. Dikning av våtmarker och sumpskog samt förändring av andra betydelsefulla jaktbiotoper. Störningar av yngel- och övervintringsplatser kan påverka populationen lokalt. Detta sker bl.a. i samband med restaurering av gamla kvarnar och andra byggnader med valvgångar, kanaler och stenbroar, men även vid renovering av äldre bostadshus och ekonomibyggnader. Åtgärder. Bättre kunskaper om artens levnadsvanor, krav och utbredning behövs genom forskning och inventeringar. Kända lokaler och övervintringsplatser bör få adekvat skydd så långt detta är möjligt. Övrigt. Utländska namn NO: Børsteflaggermus, DK: Frynseflagermus, FI: 21 (25)
Ripsisiippa, GB: Natterer's bat. Fransfladdermusen är upptagen i EUs habitatdirektiv, bilaga 4. Alla europeiska fladdermöss omfattas av Fladdermusavtalet EUROBATS, Agreement on the Conservation. Litteratur Ahlén, I. 2004a. Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Fauna och Flora 99: 2 11. Bauerova, Z. & Ceverny, J. 1986. Towards an understanding of the trophic ecology og Myotis nattereri. Folia Zoologica 35: 55 61. Corbet, G.B. 1978. The mammals of the palearctic region. A taxonomic review. London, Ithaca. Curry-Lindahl, K. 1975. Däggdjur i färg. AWE/Gebers, Stockholm. Eriksson, A. 2005. Artkartering av fladdermöss i Gävleborgs län 2005. Länsstyrelsen i Gävleborgs län. Rapport 2005: 18. Gerell, R. & Gerell Lundberg, K. 2003. Övervakning av fladdermöss i Skåne. Fladdermusfaunan på 20 platser i Skåne 2003. Rapport Skåne i utveckling 2003: 49, Länsstyrelsen i Skåne län. Gregor, F. & Bauerova, Z. 1987. The role of diptera in the diet of Natterer's bat Myotis nattereri. Folia Zoologica 36: 13 19. Issel, B., Issel, W. & Mastaller, M. 1977. Zur Verbreitung und Lebensweise der Fledermäuse in Bayern. Myotis 15: 19 97. de Jong, J. 1993. Hur påverkas fladdermössen av skogsbruk? Skogsfakta Nr.1993: 5. de Jong, J. 1994. Habitat use and species richness of bats in a patchy landscape. Doktorsavhandling. Sveriges lanbtbruksuniversitet, inst. f. viltekologi, Rapport 26. Laufens, G. 1973. Beiträge zur Biologie der Fransenfledermäuse (Myotis nattereri Kuhl 1818). Z. Säugetierk. 38: 1 14. Ryberg, O. 1947. Studies on bats and bat parasites. Svensk Natur, Stockholm. Siivonen, L. 1968. Nordeuropas däggdjur. Helsingfors. Stebbings, R.E. 1972. Distribution and status of bats in Europe. Report prepared for the Commision of the European Communities. Stebbings, R.E. 1988. Conservation of European Bats. With the assistance of the IUCN/SSC Chiroptera Specialist Group. Christopher Helm. London. Topál, G. 2001. Myotis nattereri (Kuhl, 1818) - Fransenfledermaus. s. 405 442 I: Niethammer, J. & Krapp, F. (red.). Handbuch der Säugetiere Europas. Fledertiere I. Aula Verlag, Wiesbaden. Åhrén, P.A. Opubl. uppgifter om fynd vid Örnsköldsvik. Foton av fångade exemplar granskade av Ahlén och de Jong. ArtDatabanken 2006-05-25. Faktablad: Myotis nattereri fransfladdermus. Förf. Rune Gerell 1986. Rev. Rune Gerell, Ingemar Ahlén & Johnny de Jong 1994. Rev. Ingemar Ahlén 2001 & 2006. ArtDatabanken, SLU 2006. 22 (25)
Bilaga 3: Artfaktablad dammfladdermus Läderlappar Myotis dasycneme dammfladdermus STARKT HOTAD (EN) D Ordn. Chiroptera, Fam. Vespertilionidae, Myotis dasycneme (Boie, 1825). Beskrivning: Dammfladdermus är en medelstor, mörk fladdermus med stora, fria fötter. Underarmen är 43 49 mm och örat är 16 19 mm. Vingarna har en spännvidd på 200 300 mm. Utbredning och status. Länge fanns endast två fynd i Sverige, båda i Skåne (Krapperup 1852, Bosjökloster 1939). I november 1978 påträffades en dammfladdermus i ett källarvalv vid Skedviken i centrala Uppland (Fasterna socken, AB-län). Ytterligare observationer av övervintrare har gjorts på Värmdö i Uppland. Observationer av flygande dammfladdermöss har under perioden 1978 2004 gjorts på flera platser i södra och sydöstra Uppland (Össeby-Garn, Angarn, Rånäs, Mörby, Krusenberg) och i nordvästra Uppland (Lillån), i Gästrikland (Sevedskvarn) och i Västmanland (Smedsjön), i Småland (Huseby, Gamleby), i Västergötland (Lången), i Skåne (Svaneholm, Ringsjön och Ivösjön), på Öland (Hornsjön och Beijershamn) samt på Gotland (Bogeviken, Näsudden). Sommaren 1985 påträffades vid Svaneholm en yngelkoloni som 1986 innehöll upp till cirka 60 dammfladdermöss. Kolonin höll till i hålträd och i ett obebott hus. Efter det att huvudsakliga tillhållet för kolonin, ett gammalt lövträd, blåste ner i en vinterstorm 1989 tycks kolonin ha flyttat eller splittrats. Troligen har också störningar spelat in. Ett mindre antal dammfladdermöss har dock observerats jagande inom området. Jagande fladdermöss observerades över Kalmarsund i september 2005 utanför Eckelsudde, Degerhamn, Grönhögen och Ottenby. Dammfladdermusen är känd från Holland och Nordfrankrike i väster till Centralasien i öster. De sydligaste enstaka fynden har gjorts i Italien, Jugoslavien och Rumänien. I Norden utanför Sverige förekommer arten i Danmark. Förutom regelbunden förekomst på norra och centrala Jylland har också enstaka exemplar påvisats på Bornholm. Omkring ett par tusen individer övervintrar årligen i gamla kalkgruvor på Jylland. Ett mindre antal yngelkolonier har hittills blivit kända på Jylland. I Ryssland finns dammfladdermöss som regelbundna övervintrare upp till trakten av S:t Petersburg och yngelkolonier är kända norrut till norra Estland inklusive Ösel och Dagö. I östra Lettland har man hittat yngelkolonier om flera tusen exemplar. Ekologi. Kolonier har anträffats i bostadshus, kyrkor, hålträd och övervintring sker framför allt i gamla gruvor och grottor. Genom märkningar har man påvisat flyttningar på upp till 300 km mellan sommar- och vintertillhållen. Dammfladdermusen jagar insekter över sjöar och vattendrag samt även långt ute till havs. Den jagar stundom även över land. Till skillnad från vattenfladdermusen utnyttjar dammfladdermusen sällan mindre vattendrag och mycket små dammar utan snarare floder, större sjöar och vid Östersjön ses de regelbundet jaga över vikar och fjärdar. 23 (25)
Hot. Kolonier i byggnader kan lätt uppmärksammas och därmed störas genom att arten hörs och syns väl och kan bilda stora kolonier. Den enda kända kolonin i Sverige har försvunnit eller flyttat/splittrats upp, delvis på grund av störningar. På övervintringsplatserna kan den också bli utsatt för störningar. Åtgärder. Såväl yngelkolonier som andra dagvisten liksom övervintringsplatser måste skyddas så snart de upptäcks. Fortsatt sökande efter arten bör ske i Syd- och Mellansverige så att artens utbredning, biotopval och vanor i övrigt blir bättre kända. Med hänsyn till observationer under de senaste åren bör arten framför allt eftersökas i Skåne, längs Smålandskusten, på Öland och Gotland samt i Uppland - Gästrikland. Där arten påträffats bör fortsatt eftersök av kolonier genomföras med hjälp av nätfångst och radiopejling. Övrigt. Utländska namn NO: Damflaggermus, DK: Damflagermus, FI: Lampisiippa, GB: Pond Bat. Dammfladdermus är upptagen på den globala rödlistan (2002) där den är placerad i kategorin Sårbar (VU). Därtill är arten upptagen bland arterna i EU:s habitatdirektiv, bilaga 2 och 4. Vidare har Sverige skrivit på Bonnkonventionens särskilda överenskommelse till skydd för fladdermusfaunan i Europa, varigenom diverse åtgärder garanteras alla hotade och sällsynta arter. Litteratur Ahlén, I. 1979. Dammfladdermus Myotis dasycneme (Boie 1825) funnen i Uppland. Fauna och Flora 74: 259 262. Ahlén, I. 1994a. Fladdermusfaunan vid Skedviken. I: Skedviken. Naturinventering med förslag till skötselåtgärder. Norrtälje kommun. Norrtälje. Ahlén, I. 1997b. Ölands fladdermusfauna. Länsstyrelsen Kalmar län, Meddelanden 1997:7. Kalmar. Ahlén, I. 1997a. Nytt om fladdermusfaunan på Gotland. Natur på Gotland 1997:1:20. Ahlén, I. 1998a. Gotlands fladdermusfauna 1997. Länsstyrelsen i Gotlands län. Livsmiljöenheten - rapport nr 4 1998. Ahlén, I. 2004a. Fladdermusfaunan I Sverige. Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004. Fauna och Flora 99(2): 2 11. Ahlén, I. 2005b. Risker för fladdermöss med havsbaserad vindkraft. Slutrapport från förstudien 2005. (Energimyndigheten, projektnr 22316-1). Ahlén, I. & Gerell, R. 1989. Distribution and status of bats in Sweden. I: Hanak, V., Horacek, I. & Gaisler, J. (red.). European Bat Research 1987. Charles Univ., Praha. Ahlén, I. & de Jong, J. 1996. Upplands fladdermöss Utbredning, täthet och populationsutveckling 1978 1995. Länsstyrelsen i Uppsala län. Länsstyrelsens meddelandeserie 1996:8. Baagøe, H.J. 2001a. Danish bats (Mammalia: Chiroptera): Atlas and analysis of distribution, occurrence, and abundance. Steenstrupia 26(1): 1 117. Köpenhamn. Curry-Lindahl, K. 1975. Däggdjur i färg. Stockholm. Egsbaek, W., Kirk, K. & Roer, H. 1971. Beringungsergebnisse an der Wasserfledermaus (Myotis daubentoni) und Teichfledermaus (Myotis dasycneme) in Jutland. Decheniana- Beihefte 18: 51 55. Horacek, I. & Hanak, V. 1989. Distributional status of Myotis dasycneme. I: Hanak, V., Horacek, I. & Gaisler, J. (red.). European Bat Research 1987. Charles Univ., Praha. Jensen, B. 1969. Damflagermus. I: Hvass, H. (red.). Danmarks Dyreverden. Bind 9. Köpenhamn. Jensen, B. 1993. Nordens däggdjur. Norstedts. Stockholm. Masing, M. 1984a. Lendlased. Tallinn. Masing, M. 1984b. Nahkhiirte leiukohad ja varjepagad Eestis. Eesti ulukid II: 71 82. Mitchell-Jones, A.J., Amori, G., Bogdanowicz, W., Kry tufek, B., Reijnders, P.J.H., Spitzenberger, F., Stubbe, M., Thissen, J.B.M., Vohralík, V. & Zima, J. 1999. The Atlas of European Mammals. London. Roer, H. 2001. Myotis dasycneme (Boie, 1825). Teichfledermaus. s. 303 319 I: Niethammer, J. & Krapp, F. (red.). Handbuch der Säugetiere Europas. Fledertiere I. Aula Verlag, 24 (25)
Wiesbaden. Ryberg, O. 1947. Studies on bats and bat parasites. Svensk Natur, Stockholm Sluiter, J.W., van Heerdt, P.F. & Voute, A.M. 1971. Contribution to the population biology of the pond bat, Myotis dasycneme (Boie, 1825). Decheniana-Beihefte 18: 1 44. Voute, A.M. 1971. Bijdrade tot de oecologie van der meervleermuis, Myotis dasycneme (Boie, 1825). Amsterdam. Voute, A.M., Sluiter, J.W. & Grimm, M.P. 1974. The influence of the natural light-dark cycle on the activity rhythm of pond bats (Myotis dasycneme Boie, 1825) during summer. Oecologia 17: 221 243. ArtDatabanken 2006-05-25. Faktablad: Myotis dasycneme dammfladdermus. Förf. Ingemar Ahlén 1986. Rev. Ingemar Ahlén & Rune Gerell 1995, Ingemar Ahlén 2001 & 2006. ArtDatabanken, SLU 2006. 25 (25)