Testpatrullen kollade Bosporen i september 2013 Det är lördag den 14 september och Testpatrullen åkte till Stockholm och tog in på hotell Ibis på

Testpatrullen kollade Bosporen i september 2013 Det är lördag den 14 september och Testpatrullen åkte till Stockholm och tog in på hotell Ibis på Arlanda. Flyget till Istanbul skulle gå vid middagstid nästa dag. Ibis är ett bra hotell att bo på eftersom man kan långtidsparkera på baksidan för en rimlig summa. Man ordnar även transport till och från terminalen. 15 september. Allt gick bra och vi äntrade utrikesterminalen ett par timmar före avresa. Turkish Airlines såg till att inga köer fanns vid incheckningen och efter den obligatoriska visiteringen fanns gott om tid för en pilsner. Det man genast märkte var att priserna för dylika varor på Arlanda är ohemula. Plus för Landvetter som inte helt skinnar resenärerna vid sina vattenhål. Resan arrangerades av Avi fauna Sveriges ornitologiska förenings egen resebyrå. Det tog inte så lång tid att identifiera reskamraterna eftersom alla märkt sitt handbagage med Avi faunas dekaler och adresslappar. I viss mån avslöjade klädseln också tillhörigheten. Efter bekantande och handskakningar blev det så småningom tid att gå på planet. Flygresan tog ca tre timmar och då hade vi fått både lunch och kaffe. Eftersom vi flög lite österut så förlorade vi en timma och var framme i Istanbul vid 16-tiden. Vi möttes av blå himmel och 24 grader. Efter att alla 14 deltagare samlats blev vi hämtade i en buss avsedd för drygt 25 passagerare så där fanns gott om plats. Vi körde genom en jättestad vid pass 17 miljoner invånare. De flesta byggnader var moderna och skyskraporna blev fler och fler ju närmare centrum vi kom. Via en lång bro över Bosporen kom vi över på den Asiatiska sidan. Det kan säkert vara på sin plats att redan nu repetera lite kring geografin för den som inte fick med Turkiet från grundskolan. Bosporen är en kilometerbred kanal som tömmer svarta havet uti Marmasjön som i sin tur mynnar i Medelhavet. Bosporen skiljer Europa från Asien och vid utloppet i Marmasjön ligger Istanbul på båda sidor om mynningen. Vi anlände Harem hotel vid 18.30-tiden, ett anrikt skådarhotell, modernt och med en hänförande utsikt över till Europeiska sidan där de vackra byggnaderna Blå moskén, Ayasofya och Topkapi bildade förgrund. Från hotellrummets balkong på sjätte våningen kunde man sitta och titta på den täta båttrafiken som pågick dygnet runt. Innan middagen fanns det tid att bekanta sig med täta flockar av medelhavsliror som drog åt båda hållen. Där fanns också gott om storskarvar och medelhavstrutar men också mera bekanta varelser som kråka och kaja. Till gruppen mera exotiska fåglar får man väl foga palmduvan som är vanlig på båda sidor och även i hotellets trädgård. Nedanför balkongerna ligger en stor terrass med swimmingpool. Här intog vi våra middagar under ljumma kvällar med flockar av alpseglare över huvudet. 16 september. Efter 8 h sömn intogs en rejäl frukost och kl. 9 gick bussen till vårt första skådarmål, Kückük Camilica, den lilla kullen, en av de två klassiska kullarna, när det gäller sträckskådning i Istanbul. Hit kom vår resledare Magnus Ullman första gången redan i början av sjuttiotalet. Kullen var då ganska annorlunda mot nu. På toppen fanns fri utsikt åt alla håll och gott om plats för många skådare. Nu hade det anlagts en park med bevakad entré och nästan på toppen låg en flott restaurang. Utsikten var därför begränsad åt tre håll. Vi ställde oss på restaurangens gräsmatta och kunde snabbt konstatera att vinden var fel. Sträcket var obefintligt men det var en vacker dag och i buskarna fanns en del småfågel såsom mindre och grå flugsnappare, ärtsångare, törnsångare och nötväckor som var av rasen caesia, betydligt mer orangefärgade än våra undertill. Där fanns också stjärtmesar av rasen alpinus. Dessa har kortare stjärt och är betydligt mörkare än våra. Det fanns några master på kullen som ett par lärkfalkar höll till i. Resan första mindre skrikörn passerade på ganska hög höjd. I parken bakom oss väsnades en flock Alexanderparakiter. De kommer ursprungligen från Indien, Sri Lanka och Sydostasien, men har rymt som burfåglar och etablerat sig i bl.a. Turkiet. Där fanns också små flockar av halsbandsparakiter, något mindre i storlek. En balkanspett satte sig på en stam men försvann snabbt igen. Magnus, vår reseledare blev uppring av en turkisk fågelskådare, som lät meddela att man hittat en ny kulle från vilken sträcket bättre kunde

överblickas, Toygar hill. Efter lunch blev vi skjutsade dit. Det var en kulle från vilken brandmyndigheten hade god koll på om det uppstod bränder i skogarna runt Istanbul. Från Toygar hill hade vi fantastisk utsikt över Svarta havet i norr, Bosporen i väster, utkanterna av Istanbul i söder och stora skogar i öster. Det fanns gott om plats för många fågelskådare och låg väldigt ostört. Det hade börjat bli lite molnigt men det var ett bra sträck från nordväst. Fåglarna kommer från Baltikum, Vitryssland, Ukraina, Ungern, Bulgarien m.fl. östeuropeiska länder men undviker att gå ut över svarta havet, framförallt när det gäller fåglar som vill ha termik. Man har kunnat räkna flockar av mindre skrikörn i Burgas och sett att samma antal kommit till Bosporen senare under samma dag. Samma fåglar kommer så småningom till Akabaviken och Eilat innan de glider över till Afrikanska kontinenten. Det sägs att man upplever sträcket på lägre höjd i Burgas jämfört med Bosporen. Det är en sanning med modifikation. Visst gick många väldigt högt men andra gick lägre än när klubben var i Burgas 2010. Antalet fåglar var också större här än i Burgas. På några timmar hade vi 103 mindre skrikörnar, 2 dvärgörnar, 26 ormörnar, 193 balkanhökar, över 300 grå- och purpurhägrar, 2 fiskgjusar, 6 lärkfalkar, ett hundratal alpseglare och en pilgrimsfalk. Det kändes som en bra start. Inget undgick, Magnus Ullman, en av Sveriges skickligaste fågelskådare. Han är dessutom en pedagog av rang som hela tiden utmanar resesällskapet med frågor och bestämningsknep vilket gjorde att man hela tiden var på tå för att suga in det han hade att berätta. Tre fältpiplärkor sträckte också över vilket var oväntat, men kul förstås. I buskarna hördes samhetshättor knattra, bofinkar juppa och lövsångare huiitta. Vid halvfemsnåret var skådardagen över och middagen på hotellet hägrade. Efter lite vila på rummet så var det precis som på MFK:s resor artgenomgång på den härliga terrassen. Det turkiska ölet, Efes, beställningsnummer 1527, intogs till maten, är ett perfekt sommaröl och kan varmt rekommenderas. Vid 22.30 var det dags att slumra in. 17 augusti. Frukost 7.30. Avresa till Toygar hill kl. 9.00. Det var moln över Istanbul men ganska varmt, kring 20 o C. Tyvärr var sträcket inte det bästa. Vi noterade bara 10 mindre skrikörnar, 7 ormörnar, 2 bivråkar, en fiskgjuse, tre lärkfalkar och en pilgrimsfalkar när det gäller rovfåglarna. En flock med 62 svarta storkar och två vita skruvade upp sig till hög höjd och gled sedan utan ett enda vingslag mot söder. Det var en hel del småfågel i rörelse på sluttningarna nedanför oss och skådningen koncentrerades stundtals mot dessa. Det var en del gamla bekanta arter såsom trädgårdssångare, svarthätta, gran-och lövsångare, grå- och mindre flugsnappare. Nötskrikan var vanlig men såg inte ut som vår utan var ljusare framförallt på kinderna och hade svart hjässa. Rasen heter atricapillus. Även denna dag passerade en flock fältpiplärkor, 15 st. Några trädpiplärkor föreföll ganska stationära. En forsärla passerade och avgav det typiska dubbellätet. Bland mesarna fanns talgoxe, blåmes, svartmes och stjärtmes. Vid 14.tiden gav vi upp och fikade i en park för satt sedan ställa oss på en promenadväg längs Bosporen och kika på medelhavsliror och medelhavstrutar. Det passerade ca 200 medelhavsliror. De skiljer sig i subtila karaktärer från mindre lira genom att ha möra undre stjärttäckare på sidorna. Mindre lira finns dock inte i Bosporen så risk för förväxling förelåg inte. Inte heller den något större baleariska liran går in här så artbestämningen blev därför enkel. Medelhavstruten är inte helt lätt att skilja från gråtruten men har kraftigare näbb med mer brant sluttande spets. 1:a vintertrutarna har ett väl markerat yttre stjärtband och adulta medelhavstrutar har gula fötter vilket också vissa gråtrutar har, så det är inte lätt, som sagt. Den andra skådardagen var över vid 17-tiden och hotellet med artgenomgång och middag väntade. I väderleksrapporten talades om lite regn nästa dag så Magnus beslöt att vi skulle satsa på sight-seeing i de gamla kvarteren nästa dag. Så här långt på resan hade vi hunnit bekanta oss med de andra deltagarna. Majoriteten var från Stockholm men även Gotland, Kävlinge och Innsbruck var representerade. Alla var tidigare Avi faunaresenärer och mycket trevliga.

18 september. Återigen frukost kl.7.30 och avresa kl. 9.00. Upp i bussen som körde oss till en färja som tog oss över Bosporen. Det var molnigt och något blåsigt. Flockar av medelhavsliror passerade som förut i båda riktningarna tätt över vattenytan. Vi var alltså på europeiska sidan och startade med Topkapi efter att alla fått europakryss på palmduva. Topkapi var de osmanska sultanernas palats 1465-1853. Palatset är ett omfattande komplex av byggnader med sammanlänkade gårdsplaner. Paltaset fungerade som en stad i staden med upp till 4000 personer och innehöll moské, bageri, sjukhus, myntverk, trädgårdar och ett stort harem. Arealen var runt 77 000 m 2. Kemal Attatürk, det moderna turkiets grundare, förvandlade det till ett muséum 1924. Vi koncentrerade oss på vissa delar bl.a. några rum med reliker som sägs komma från profeten Muhammed. Där fanns en kappa, ett svärd, delar av profetens skägg, en tand och ett avtryck från hans fot. Vi hann inte med haremet men väl ett antal salar med historiska föremål ofta utsmyckade med diamanter, topaser, smaragder och andra ädelstenar. Otroligt vackra dekorationer! Bara där skulle man säkert kunna tillbringa en dag, men vi hade andra saker på programmet också. Blå moskén var nästa mål och ligger på gångavstånd från Topkapi. För att gå in krävs att man tar av sig på fötterna och kvinnor måste bära huvudduk som också ska täcka axlarna. Om man inte har med sig rätt attiraljer så får man låna på plats. Rättstrogna muslimer går barfota efter att ha tvättat fötterna. Man tror att detta är en praktisk sedvänja som uppstod för att inte stanken av fotsvett skulle bli överväldigande när hundratals män ligger på knä tätt tillsammans och ber. Hela golvet i moskén är belagt med orientaliska mattor. Moskén byggdes 1609-1616 och är mycket vacker både in- och utvändigt. Namnet har den fått eftersom den är klädd i keramikplattor från Iznik som har blåa detaljer. Lunch intogs på en restaurang i närheten av moskén. Det finns många sorters kebab att välja på om man gillar det, inte bara döner-kebab som vi oftast äter i Sverige. Nästa besök var Ayasofya eller Agia Sofia som den heter på turkiska byggdes 532-537, en tid då vi i norden fortfarande byggde trähus med halmtak. Ett par hundra tusen människor tros ha varit sysselsatta i bygget. Den byggdes som en kristen kyrka och blev senare förknippad med den grekisk-ortodoxa kyrkan men omvandlades till en moské vid Konstantinopels fall 1453. Tidigare nämn, Kemal Atatürk gjorde den till ett muséum 1934. Hagia Sofia är den bysantinska arkitekturens mästerverk och har sedan dess uppförande väckt världens beundran. Byggnaden betraktades av muslimer som den fulländade moskén och många anser den vara en av arkitekturhistoriens vackraste byggnader. Hänförande är ordet! Allt har sin tid och efter lite fika var det dags för nästa besök, Yerebatancisternen eller som den benämns i engelsk litteratur The Basilica cistern. Den byggdes av kejsar Justinian I på 500-talet och tjänade som vattenreservoar. Det måste vara en av de vackraste vattenreservoarerna i världen. Vattnet finns i bassänger runt en pelarhall på drygt 100x65 m. Vattnet fördes på akvedukter sammanlagt drygt 1000 m från de ursprungliga källorna som låg 19 km bort från staden. Cisternen tros ha en kapacitet på 80 000 m 2 vatten. Den användes 1963 vid inspelningen av From Russia with love. Tänk vad man hinner på en dag och än var den inte slut. Vi skulle besöka Stora basaren med sina närmare 4000 butiker som säljer allt från mat, kläder, smycken till souvenirer. Totalt finns 8 km promenadstråk fördelat på 60 olika gator och allt är täckt med tak. Man tänker sig krimskrams men nej; väldigt mycket höll kvalitéer som man bara kan finna i de mest exklusiva affärerna i Sverige. Priserna var låga och det gick att pruta så det blev en del köpt. Sista stoppet för dagen blev den Egyptiska basaren där man kan köpa kaffe, te, kryddor, frukt, nötter mm. Detta besök var också en överväldigande upplevelse och även här blev det en del affärer efter prutande. Är man där längre tid så finns också Underjordiska basaren och Ryska basaren. De nyrika ryssarna vallfärdar till Istanbul och megashoppar. Nöjda efter dagen tog vi färjan tillbaka med hundratals alpseglare mot himlen. Artgenomgång och middag väntade.

19 september. Efter frukost begav vi oss åter till Toygar hill. Vädret var strålande och vi kunde direkt ana att det skulle bli en fin sträckdag. Mikael Nord hade anlänt till Istanbul kvällen innan och fanns redan på plats när vi klev av bussen. Det verkade som en del mindre skrikörnar tagit nattkvist i skogarna mellan oss och Svarta havet och när solen värmde så gav de sig av och tog termik. Totalt denna dag räknades 2565 mindre skrikörnar in. Där kom också 20 dvärgörnar, 56 ormörnar, några flockar av balkanhök inalles 45. När sträcket var som intensivast kom en kejsarörn som dock bara Mikael och Magnus lyckades se. I skruvarna låg också enstaka ormvråkar, sk. stäppvråkar av rasen vulpinus. De adulta fåglarna är påfallande mörkt rödbruna. Två bivråkar, fyra bruna glador, en tornfalk, tre pilgrimsfalkar, ett tjugotal alpseglare, tretton biätare och resans enda duvhök passerade också. En ren flock med 85 gråhäger drog över Bosporen, en något märklig syn. Inga vita storkar denna dag men väl 83 svarta bildade skruvar och gick upp på hög höjd innan de började glida mot söder. Mikael Nord upptäckte en häcksparv på östra sluttningen och alla rusade till för att ev få en bild men den ville inte visa sig öppet mer än några sekunder i taget. Fram på eftermiddagen kom något stort mot oss, en omisskännlig siluett, en gåsgam. Den gick på hög höjd men kunde ändå förevigas på grund av sin storlek. Dagen avslutades vid 16.30 tiden och kunde läggas till handlingarna som bästa sträckdagen så långt. Morisk landsköldpadda blev dagens enda kräldjur. Artgenomgång och middag på terrassen avslutade dagen. 20 september. Himlen var täckt av moln. Vi hade packat våra tillhörigheter för resa söderut till Bursa men först skulle vi ännu en gång besöka Kückük camlica. Eftersom vi befarade ett dåligt sträck gick vi av bussen vid ingången till parken. Parakiterna väsnades i trädkronorna och mindre flugsnapparna knäppte i buskarna. Vi gick omkring i parken några timmar och stötte på en hel del småfåglar; stjärtmesar, grå flugsnappare, ett par trädgårdsträdkrypare, en näktergal, en sydnäktergal, en törnskata, en rödstjärt, en stenskvätta, svarthättor, en härfågel och en honfärgad halsbandsflugsnappare. Ett 90-tal biätare sågs och hördes över oss. Den på morgonen inköpa lunchen avnjöts och sedan började resan söder ut. Vi åkte genom ett kuperat landskap på fina vägar. Någon ormörn kunde skönjas längs vägen. På eftermiddagen anlände vi till ett färjeläge där vi skulle ta oss över Marmasjön. Vi hade blivit uppmanade att hålla koll på sjöfåglarna eftersom en del spännande arter kan dyka upp. Redan när vi lade ut sågs tre dvärgmåsar bland otaliga skrattmåsar. Vi såg dessutom en svarthalsad dopping, femton medelhavsliror, fem toppskarvar och två svarthuvade måsar i vinterdräkt, dvs. med ljusa huvuden. Överfarten tog ca en halvtimma. Väl på södra sidan av Marmarsjön styrde vi mot Bursa, en stad på närmare tre miljoner invånare vid foten av berget Uludag, vårt egentliga mål. Sedan årsskiftet fanns det lag på att det måste finnas en turkisk guide med på gruppresor. Vår guide hette Ugur Simsek och talade knappt begripbar engelska men han fyllde sin funktion då och då. Han föreslog ett besök i en gammal del av Bursa som hette Sultan village, säkert ett välbesökt mål för Bursaborna på sommaren. Det var en liten by byggd i gammal stil. Längs kullerstensgatorna satt gummor med berg av glasburkar med inlagda delikatesser av olika slag, souvenirer, bröd, frukt, ja allt vad man kan behöva för sitt uppehälle. Vi flanerade ett tag och satte oss sedan på en traditionell turkisk matinrättning där vi kunde få te, kaffe och smårätter typiska för området. En fin avslutning på resan innan vi for till hotellet. 21 september. Frukosten var denna dag redan kl. 6 och avresa kl. 6.45. Målet var Uludag, berget vid vars fot vi bodde. Vi skulle ta oss från havsnivå till 2100 m ö h. Föregående dag hade berget legat i dimma men turen var med oss och det var på väg att bli en strålande dag. En bra stund gick färden genom den moderna staden, i allt väsentligt lik vilken västeuropeisk storstad som helst. När vi väl kommit ut på landsbygden började stigningen. Vi körde genom granskog med insprängda tallar i den ganska behagliga uppåtstigningen. Efter en timma kom vi upp på en öppen platå omgiven av skog. Här blev vårt första stopp. Solen sken och det var en härlig vindstilla morgon om än lite kall. Det flög dubbeltrastar kors och tvärs och

svartmesens lockrop hördes från tallarna. Vi tog oss till skogskanten och fick snart kontakt med de första exemplaren av krüpers nötväcka. De var påtagligt minder än våra nötväckor och betedde sig på ett annat sätt. De rörde sig nämligen i grenverken ungefär som våra mesar. Ett orangeaktigt band gick tvärs över magen. Vi uppskattade antalet till åtta totalt under den timman vi gick där. En annan tämligen allmän art var mindre korsnäbb som kunde beskådas på nära håll vid en vattenpöl i det öppna området. Kungsfåglar fanns det också men inga brandkronade. Till listan flikades också svart rödstjärt, grå flugsnappare, järnsparv, trädpiplärka, gärdsmyg, rödhake, talgoxe, blåmes, stenskvätta, forsärla, domherre, spillkråka, gröngöling, större hackspett, överflygande brun kärrhök och buskskvätta. Nästa stopp var uppe vid trädgränsen i det alpina området. Här fanns flera stora hotell och liftanläggningar som enligt uppgift var igång sex månader per år. När vi parkerade bussen vid den första liften och gick ut fick vi direkt syn på några vattenpiplärkor men det var något mer som rörde sig ibland dem. Rödpannade gulhämplingar, en av målarterna för resan. Tidigare resor har ofta fått jobba ganska hårt för att finna dem men vi hade alltså riktig bondtur. Alla fotograferna stod på led och kamerorna smattrade. Där fanns också svarta rödsjärtar och tre bleka tornseglare som verkade vara stationära fåglar eftersom de kröp in i hål under taknocken på ett av hotellen. Bättre start på dagen kunde vi knappast fått. Den bästa vägen upp i det högalpina området var tyvärr avstängd så vi fick ta en annan som ändå förde oss upp på 2100 meters höjd. Här uppifrån var utsikten över området bedårande. Det var dags för förstafika. Som vanligt händer det saker när man slår sig ner. En brun kärrhök, en bivråk, en ormvråk, en sparvhök och en balkanhök passerade över oss på hög höjd. Där kom också flockar av biätare sammanlagt ett hundratal och en del sträckande ladusvalor och några korpar. På sluttningen fanns gott om vattenpiplärkor. Vi beslöt oss att gå nerför backen till hotellområdet. När vi nått en bit ner stötte vi på svarthakade buskskvättor som dock höll sig på behörigt avstånd från fotograferna. En grupp vek av längs sluttningen och fick en skymt av en klippsparv. Rödpannade gulhämplingar skymtades då och då. När det åter dök upp skog hördes bofinkar och lövsångare. Innan vi lämnade det alpina området åkte vi till en utsiktsplats med hänförande utsikt över Bursa. Vissa förhoppningar fanns på att få se ringtrast, men nej. På nedfärden stannade vi till strax där barrskogen slutade. Där var det gott om småfågel och vi noterade steglits, svarhakad buskskvätta, gulhämpling, häcksparv, sammetshätta, svarthätta, trädgårdsträdkrypare, törnskata, taltrast m.fl. Väl komna till hotellet gick vi och handlade nästa dags lunch för motsvarande ca 35 kr. Middag och artgenomgång som vanligt och tidigt i säng efter ett par Efses. 22 september. Vi checkade ut från hotellet. Åter en fin dag med växlande molnighet mot vårt mål Göl Gören eller Ulubat som den också kallas. Sjön är en av två som ligger söder om Marmasjön och känd i Sverige som leverantör av turkiska bergsjökräftor. Det är inga bergsjöar utan ganska typiska slättsjöar med berg i bakgrunden. Vi stannade där vi först såg sjön och kom genast i kontakt med dvärgskarv och skäggtärna. Bruna kärrhökar patrullerade över vassen. En cettisångare sjöng i ett buskage. För att komma närmare gick vi igenom en olivlund dignade av frukter i olika mognadsstadier. Det var täta buskage vid stranden och vi fick ingen kontakt med sjön men väl med en cettisångare som öppet visade sig vilket inte hör till vanligheterna. Några halvbra bilder producerades. Några såg resans andra härfågel. Vi åkte ytterligare en bit med fin utsikt över sjön och hittade en damm med krickor, årtor och skedänder men också en flock vitögda dykänder. I luften puittade biätare och i buskarna skyttlade häcksparvarna. Vi åkte därefter ner i en liten stad belägen på en halvö med ett rejält fågeltorn. Däruppe var utsikten perfekt. Sjön var täkt med tiotusentals sothöns och några gräsänder. En silkeshäger stod i ett dike nedanför. Vi gick över till andra sidan av halvön. Även där fanns tjockt med sothöns men också brunänder och vitögda dykänder. En rallhäger upptäcktes i en närbelägen vass. Sjön är ganska stor så vi åkte en bit och kom till en ny stad på en ö skild av ett smalt sund med en valvbro där dvärgskarvar flög från båda hållen. På

vattnet låg smådoppingar lite varstans och enstaka skäggdoppingar. En kungsfiskare tog småfisk och flög till en flotte där han tappade fisken men tog den åter och slök den som kungsfiskare plägar. Det såg ganska roligt ut. Vi hittade ett par trastsångare i sällskap med några pungmesar som matade sina ungar. Steglitser fanns i träden bakom oss. Vissa ställen gillar man mer än andra och detta var ett. Att bo här på ett litet hotell några dagar, äta kräftor och dricka Efes skulle vara en riktigt fin semester. Det var dags för lite mat i magen så vi åkte upp på en höjd ovanför staden och tog dagens första fika. Här var utsikten fin över sjön och omgivande åkrar. Några trädpiplärkor passerade liksom en rödstrupig piplärka. En härfågel sågs också. När vi tittade på ett par ormörnar på långt håll så dök något märkligt upp i min kikare. Det såg ut som en falk, spetsiga vingar, men stjärten var för lång. Den var dessutom påtagligt ljus i ansiktet. Avståndet var stort. Jag påkallade Magnus uppmärksamhet. Vad kunde det vara. Magnus följde den ett tag, tog sedan in den i sin egen tub och berättade det nästan osannolika: Detta är en fjällabb. Visst alla karaktärer stämde exakt. Det fanns inget tvivel, fjällabb. Jättekul att få vara med om en mycket sällsynt upplevelse i Turkiet. Mitt i uppståndelsen höll man på att glömma av tofslärkornas mjuka läten framför oss. Eftermiddagen tillbringade vi på en vall som gick spikrak flera kilometer ut i sjön. Det hade börjat blåsa lite men det var inte kallt. Över en åker fick vi tillfälle att noggrant studera resans första örnvråk. Vi iakttog den på ganska långt håll över en åker, ryttlande ibland och ibland dykande ner i spenaten. Ibland kretsande som en kungsörn med lite v-ställda vingar. Till det yttre snarlik stäppvråken men större och rörde sig som sagt annorlunda. Då och då kom biätare och satte sig i något träd i närheten. Här fanns också ormvråkar och ormörnar födosökande över fälten. Ormörnen är ju också en ryttlare. På vägen tillbaka längs vallen stannade vi till och tittade på de många som satt och fiskade. Då sågs många silkeshägrar både i träden och på marken. Sjöturen avslutades med en fika hos några beduiner som slagit sig på caféverksamhet. Skådardagen var slut och vi satte kurs mot Bandirma, en stad vid Marmarsjön, där vi skulle bo på ett hotell med det svenskklingande namnet Eken. Det var ett bra hotell med fin utsikt över hamnen. Middag och artgenomgång väntade. 23 september. Upp 05.30, frukost kl. 6 och avresa kl.7 med packning. Det hade regnat under natten men klarnade upp allteftersom och blev en strålande dag. Vi åkte till nästa sjö, Manyas Gölü och skådade vid stranden. Direkt när vi klev av bussen satt en balkanspett i ett litet träd och en härfågel flög förbi. Det var gott om småvadare längs stranden såsom småsnäppa, kärrsnäppa, mindre och större strandpipare. Nära oss låg också en del änder; stjärtänder, skedänder och några gräsänder. Det var en härlig morgon, i stort sett vindstilla. Bakom oss hördes tofslärkans mjuka toner. Några krushuvade pelikaner satt på stenar en bit ut i vattnet. Vi tog god tid på oss och alltfler arter upptäcktes efter hand. Över oss hördes ett par rödstrupiga piplärkor och då och då passerade en trädpiplärka, totalt ett tjugotal. Inget undgick Magnus. En kaspisk trut satte sig på en sten. Den utmärker sig genom lång smal näbb och en lite udda kroppsform; upprätt, lång hals och långa ben. En toppskarv, en skedstork, en silkeshäger och en skärfläcka, några ägretthägrar, en svarttärna och fem skäggtärnor noterades också. Tre kohägrar sprang omkring mellan benen på en några kor. Två forsärlor och några gulärlor passerade. Långt ute på sjön flög ett kilometerlångt band av storskarv som hela tiden fylldes på bakifrån. Det verkade aldrig ta slut. Vid middagstid lyfte vita pelikaner från bortre delen av sjön och ett fantastiskt skådespel startade. I en aldrig sinande ström, verkade det som, flög pelikaner upp från sjön, och bildade en virvel som bara växte och växte. Totalt 5200 vita pelikaner tog termik och när de nått ansenlig höjd började glidflygningen mot söder. Vilket skådespel! Vi intog lunch i fågelstationens trädgård under lummig grönska. Efter ett kort besök i muséet tog vi oss till ett rejält fågeltorn med utsikt över delar av sjön vi tidigare inte sett. En mindre flugsnappare knäppte i buskarna. Från tornet kunde vi se rödspovar, svartsnäppor, rödbenor, större flamingos, enkelbeckasiner och fem brushanar Där låg också ett tiotal roständer ihop med gräsänder, skedänder och stjärtänder. Man hade byggt en slags

ställningar där det satt tätt packade storskarvar och vita pelikaner. Allt har sin tid och det var dags att äntra bussen för återresa till Istanbul. I härligt väder for vi genom ett kulligt landskap tillbaka till färjeläget varifrån vi åter skulle korsa Marmasjön. Med stor sannolikhet såg vi några klippsvalor vid en rejäl bergsskärning. På färjan var vi åter på hugget och såg tre svarthalsade doppingar och tre svarthuvade måsar bl.a. Vi nådde åter Istanbul vi 17.30-tiden mycket nöjda efter våra utflyktsdagar i söder. Middag och artgenomgång i vår hemtama miljö på terrassen på Harem hotel. 24 september. Upp 06.30, frukost 07.00, avresa kl. 8.00 till Toygar hill. Trafiken är tät och busschauffören väljer en omväg. Det är mulet och lite småkallt, kanske 17 o C. Sträcket av mindre skrikörn kom igång bra med enstaka inslag av ormörn och dvärgörn. Det kom också flockar av svart stork och alpseglare. Men sedan blev de nästan tvärstopp. Inte heller småfåglarna verkade speciellt pigga denna dag. Märkligt nog kom sträcket igång igen fram på eftermiddagen på ungefär samma sätt som på förmiddagen. Totalt räknades 542 mindre skrikörn, 8 dvärgörn, 34 ormörnar, 1 gåsgam, 1 brun kärrhök, 4 sparvhökar, 52 ormvråkar, 173 svarta storkar och två lärkfalkar för att nämna de lite mer spektakulära arterna. Vid 16.30-tiden lämnade vi kullen för ett besök på Büyük camlica, den stora kullen, alltså den av de klassiska kullarna som vi ännu inte besökt. Detta var den kulle som låg närmast Bosporen och som hade den finaste utsikten över Istanbul. Nu var det ett omtyckt utflyktsmål med en vacker park, caféer och restauranger. Vi tog en fika medan vi blickade ut över staden. Sträcket hade avtagit men vi fick se en brun glada och ett par lärkfalkar. Någon hörde en knäppande mindre flugsnappare. Dagen var slut och vi återvände till hotellet för middag och artgenomgång. Denna kväll inomhus. 25 september. Vår sista dag före hemresan som också skulle bli den bästa sträckdagen. Klockan 8 klev vi på bussen, stannade vid en affär och köpte med oss dagens lunch bestående av färdiga småpizzor, bröd, ost, yoghurt och frukt. Himlen var helt molnfri och det skulle bli skapligt varmt, kring 28 o C. Det var först lite lugnt, med undantag för några häcksparvar som satt nära bussen när vi klev ur, men vid 10-tiden satte sträcket igång rejält. I en enda skruv kom det 530 mindre skrikörnar. Magnus hade valt att lägga de två sista dagarna på Toygar hill för att vi skulle få möjlighet att få se någon större skrikörn. Dessa sträcker något senare än den mindre. Det såg mörkt ut ända fram på eftermiddagen när Magnus ropar, större skrikörn. Jag satt på min ryggsäck och fikade och störtrusade 10 m till kameran och fick precis upp den när örnen gick rakt över oss. Det blev några bilder med det gick fort och de flesta blev tyvärr suddiga. Det blev stor glädje bland de turkiska fotograferna som var på plats och larmet gick så att fler strömmade till. Nu fanns det även danska skådare på kullen. Det passerade bara två dvärgörnar men 55 ormörnar. Turen fortsatte och först kom en aftonfalk, hona, som dock blev en ganska dålig obs men så kom en hanne som vi kunde följa en ganska lång stund. Den riktigt glänste i solen. Dessutom som grädde på moset kom resans andra örnvråk. I sällskap med en korp kom också en duvhök, resans första. Det blev också redans bästa notering för svart stork, 179 och en vit. En riktigt fin avslutning med bl.a. 2734 mindre skrikörnar. Vi avslutade vid 17-tiden och var framme vid hotellet kl. 18. Kvällen avslutades på terrassen med artgenomgång och middag. 26 september. Hemresedag. Bussen lämnade hotellet kl. 10 och anlände flygplatsen kl. 11.30 efter en fin resa genom den gigantiska staden. Planet lyfte 14.14 och ankom Arlanda tre timmar senare. Sammanfattningsvis var det en fantastisk resa med en otroligt kunnig och pedagogisk reseledare som inte bara föreläste om fåglar utan också om den spännande turkiska historien. Över oss hade passerat 5954 mindre skrikörnar och 184 ormörnar och mycket, mycket annat. De flesta av oss fick nya arter på våra listor, oförglömliga upplevelser och vi hade mycket trevligt med våra reskamrater. Testpatrullens slutomdöme för Avi faunas resa till Turkiet med

Magnus Ullman som reseledare blir REKOMMENDERAS Å DET VARMASTE! Nu undrar man förstås Vad kostade kalaset? Jo, 19 200 SEK/person inkl. resa, alla transporter i Turkiet, hotell med frukost och middag, alla inträden i muséer, parker mm och dricks till chaufförer, kypare och reseledare. Testpatrullens omdöme blir KLART PRISVÄRT!